8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den statsrättsliga
ställningen för tidigare medborgare i de baltiska länderna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
till lagutskott hänvisade motioner, nr 313 i första kammaren av fru Segerstedt-Wiberg
och fru Hamrin-Thorell samt nr 385 i andra kammaren av herrar
von Friesen och Munktell.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla om utarbetande av bestämmelser, enligt vilka
f. d. medborgare i de baltiska länderna kan få ställning som statslösa.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen 1:313.

Den fråga som upptages i motionerna var föremål för behandling i riksdagen
1948, då utrikesminister Undén den 20 april besvarade en interpellation
av herr Håstad. Denne hade framställt följande frågor:

1) På vad sätt och av vilka motiv har registreringen av baltiska flyktingar
i Sverige som sovjet-medborgare tillkommit?

2) Innebär åtgärden i något hänseende en rubbning av den svenska asylrättspolitiken
sådan denna under senare år tillämpats?

Utrikesministerns svar löd:

Frågan om registrering av baltiska flyktingar med angivande av deras
nationalitet har aktualiserats genom den av statsmakterna beslutade nya
folkbokföringen.

Interpellanten undrar varför statistiska centralbyrån — vilken myndighet
enligt folkbokföringsförordningen skall verkställa utredning om här bosatta
utlänningars nationalitet — registrerat en stor mängd av balterna som sovjetryska
medborgare. För att tillmötesgå interpellanten bär jag låtit göra en
efterforskning i sakens förhistoria, vilken utspelats under den föregående
regeringens tid.

I en skrivelse den 8 januari 1941 från utrikesdepartementet till ecklesiastikdepartementet
fästes uppmärksamheten på önskvärdheten av enhetlig
kyrkobokföring beträffande såväl balterna som andra kategorier utlänningar.
Det framhölls att medborgare i de baltiska sovjetrepublikerna, vilka befunno
sig i dessa republiker, genom lagstiftning den 7 september 1940 erhållit
medborgarskap i Sovjetunionen, medan medborgare i nämnda republiker,
som då befunnit sig utom Sovjetunionens gränser, förlorat sitt sovjetmedborgarskap,
därest de icke å konsulat eller beskickning beviljats registrering
som sovjetmedborgare. De balter som varit här ända sedan nämnda datum
och inte erhållit ryskt pass borde därför betraktas som statslösa.

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959 9

I anslutning till statistiska centralbyråns remissyttrande upptogs frågan
i konselj den 4 april 1941 på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Bagge. Därvid anbefallde Kungl. Maj :t domkapitlen att
bringa till prästerskapets kännedom vad som förekommit i ärendet.

Härmed var tolkningsfrågan i princip avgjord. Bakgrunden var, att
svenska regeringen hade erkänt de baltiska ländernas inkorporering i Sovjetunionen.
Därav följde att nyss anförda lag av den 7 september 1940 ansågs ur
svensk synpunkt giltig. De balter, som varit i Sverige från den 7 september
1940 eller tidigare, skulle anses som statslösa, de som lämnat Sovjetunionen
senare skulle betraktas som sovjetmedborgare.

Utrikesdepartementets rättsavdelning har enligt gällande instruktion skyldighet
att i äktenskapsfrågor ge intyg om innehållet i främmande lag. Bättsavdelningen
måste för sådant ändamål ofta utreda frågan om utlännings
medborgarskap. På grund av talrika förfrågningar uppgjorde rättsavdelningen
en PM i januari 1945, vari den förut angivna ståndpunkten ytterligare
utvecklades. Det var alltjämt under samlingsregeringens tid. Nämnda PM
delgavs statistiska centralbyrån.

Några direktiv eller instruktioner utöver delgivandet av denna PM ha
icke givits från utrikesdepartementet enligt vad chefen för rättsavdelningen
meddelat mig.

Mitt svar på interpellantens första fråga blir alltså en hänvisning till vad
jag nu anfört.

På den andra frågan svarar jag, att denna registrering icke har något som
helst inflytande på den asylsrätt, som flyktingarna här åtnjuta.

Utskottet

I motionerna beröres frågan om folkbokföringen av de tidigare medborgare
i de baltiska staterna, vilka jämlikt den ordning, för vilken redogörelse lämnats
i det ovan nämnda interpellationssvaret, betraktas som medborgare i
Sovjetunionen. Däremot upptages icke spörsmålet om vilken ställning i övrigt
de ifrågavarande balterna intar enligt svensk lag. Det bör emellertid
erinras om att de i väsentliga hänseenden, t. ex. i fråga om flertalet sociala
förmåner, jämställts med statslösa eller sådana utlänningar, som åtnjuter
sitt hemlands beskydd.

Vad angår det i motionerna framställda yrkandet om att de nämnda balterna
vid folkbokföringen skall kunna betraktas som statslösa synes det icke
ur internationell rättssynpunkt försvarligt att frångå den inställning, som
Kungl. Maj :t intagit genom sitt ovan nämnda beslut den 4 april 1941. Utskof
tet hemställer därför,

att motionerna I: 313 och II: 385 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 2(>—27

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959
Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson,
Sunne*, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Thorsten Larsson och Ringaby;

från andra kamamren: herrar Jacobsson i Tobo, Lothigius, fröken
Höjer*, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson
i Alvesta, fru Svensson och herr Svensson i Kungälv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby, Lothigius och fröken Höjer, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort ha följande lydelse:

Såsom framgår av innehållet i det ovan återgivna interpellationssvar, som
utrikesminister östen Undén lämnade i andra kammaren vid 1948 års riksdag,
torde det vara ostridigt, att enligt gällande svensk rätt personer, som
lämnat de med Sovjetunionen numera inkorporerade baltiska länderna vid
någon tidpunkt efter det att en sovjetisk lagstiftning av den 7 september
1940 trätt i kraft, äro att betrakta som sovjetryska medborgare då fråga är
om tillämpning av svensk rättsordning, d. v. s. i främsta rummet i lägen, då
Sverige utövar någon personal- eller territorialhöghet beträffande sådana
personer.

Åtskilliga av de ovan åsyftade personerna ha, efter det att de ankommit hit
och tagit hemvist i vårt land, velat bliva befriade från sitt sovjetryska medborgarskap.
Denna deras önskan att befria sig från ett medborgarskap, som
de i allmänhet blivit påtvingade och som de icke vilja behålla, synes icke ha
tillagts någon betydelse i rättsligt avseende enligt de i vårt land tillämpade
reglerna.

Den svenska medborgarskapslagstiftningen — lagen den 22 juni 1950 om
svenskt medborgarskap — uppehåller sig främst vid frågan om förlust och
förvärv av svenskt medborgarskap men inlåter sig icke på spörsmål om hur
medborgarskap i andra länder vinnes eller förloras annat än i sammanhang
med förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap. Generellt sett torde det
förhålla sig så, att vår rättsordning accepterar resultatet av de i varje främmande
land gällande reglerna med avseende å medborgarskap i det landet.
Om sålunda en person enligt sitt ursprungliga hemlands rätt är att anse som
medborgare eller som icke medborgare i detta land, torde Sverige i allmänhet
även för vårt vidkommande godtaga den främmande rättens ståndpunkt i
ifrågavarande avseende. Befrielse från medborgarskap i vederbörande land
skulle då kunna erhållas här, endast om och i den mån den främmande rätten
medgiver detta ävensom allenast på det sätt vederbörande land har föreskrivit.
Sverige skulle sålunda — såsom ovan antagits — för närvarande

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

11

sakna möjlighet att låta en person med ieke-svenskt medborgarskap, som
tagit hemvist här i landet, avsäga sig detta medborgarskap och t. ex. övergå
att bliva statslös.

Den här tillämpade ordningen är självfallet i främsta rummet motiverad
av behovet av ordning och reda i förhållandet länderna emellan. Det är nödvändigt
för den internationella samfärdseln att en person har samma medborgarskap
oavsett under vilket lands makthöghet han befinner sig. Internationell
hövlighet föranleder också till att ett land icke onödigtvis lägger sig
i hur ett annat land bestämmer kretsen av sina medborgare. Vidare strävar
man i medborgarskapslagstiftningen allmänt efter att undvika att någon
blir statslös. Den som sålunda innehar ett medborgarskap, låt vara att detta
kan vara av mer eller mindre fiktiv art, t. ex. i fall då vederbörande icke
åtnjuter sitt hemlands beskydd eller då han uppehåller sig här på grund av
erhållen asyl, anses sålunda ur nu angiven ordningssynpunkt böra bibehålla
detta sitt medborgarskap.

Emellertid synas icke de nu angivna synpunkterna böra i varje läge få
utslagsgivande betydelse. En viss hänsyn hör nämligen också tagas till den
enskilde personens egna önskemål. Vår egen rätt är icke främmande för
denna tanke, såvitt angår svenskt medborgarskap. Konungen kan sålunda
enligt 9 § medborgarskapslagen under vissa omständigheter på ansökan
befria den som är svensk medborgare från hans svenska medborgarskap.
Det bör därför vara möjligt att under vissa förutsättningar tillåta person av
icke-svenskt medborgarskap, som stadigvarande vistas i vårt land, att avsäga
sig sitt medborgarskap, även om han därigenom skulle bliva statslös. I ett
demokratiskt samhälle synes respekten för individens självbestämmanderätt
fordra, att man icke av byråkratiska eller liknande skäl påtvingar eu
person ett medborgarskap, som han på grunder, som vi med hänsyn till vår
rättsordning kunna godtaga, icke önskar behålla.

Det finns desto mindre anledning att ställa sig avvisande till en sådan ur
humanitär synpunkt tämligen självfallen lösning, som den också torde ha
accepterats i vissa andra länder. Sålunda intager engelsk rätt en annan ståndpunkt
i förevarande avseende än den svenska. Även andra exempel kunna
anföras. Folkrättsligt möter det därför icke några hinder för Sverige att
införa regler, som möjliggöra för utlänning som uppehåller sig här att under
vissa omständigheter få sina egna önskemål beträffande sin medborgerliga
status respekterade av Sverige.

Det här behandlade problemet har i motionerna berörts främst med hänsyn
till folkbokföringens registrering. Frågan har emellertid betydligt större
räckvidd. I en rad olika avseenden spelar medborgarskapet en roll för den
utlänning som vistas här. Så bestämmas t. ex. hans familjerättsliga förhållanden
— möjligheten att ingå äktenskap, att taga arv etc. — i stor utsträckning
med hänsyn till hans nationalitet. Medborgarskapet inverkar vidare
beträffande åtskilliga sociala förmåner, rätt att driva näring etc. Utlän -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

ningar behandlas stundom härutinnan olika med hänsyn till sitt medborgarskap.
Problemet saknar sålunda icke heller praktisk betydelse, även om det
här betraktats främst ur humanitär synpunkt.

Det är under angivna förhållanden all anledning att nu överväga, om icke
Sverige borde förbereda övergång till en annan ordning än den nu tillämpade,
som bättre än den nuvarande motsvarar vad det allmänna rättsmedvetandet
fordrar. Önskvärt är att det undersökes, huruvida icke en allmännare anslutning
på det internationella planet kan vinnas för en sådan åtgärd. Uppenbarligen
bör icke alltför olika regler gälla på detta område i skilda länder.
Det bör undvikas att en person, som i ett land medgivits rätt att avsäga sig
sitt tidigare medborgarskap, vid besök i ett grannland, som icke erkänner en
sådan möjlighet, där uppfattas såsom alltjämt innehavande det ifrågavarande
medborgarskapet. I vart fall vore önskvärt att de nordiska länderna,
som ha en gemensam medborgarskapslagstiftning, kunde ena sig om samma
ståndpunkt.

Under hänvisning till det nu anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 313 och II: 385
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning
rörande en lagstiftning, som öppnar möjlighet för utländsk
medborgare att under vissa förutsättningar här vinna befrielse
från sitt utländska medborgarskap.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59
904798