Nr 26—27
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av väckt motion om allmänna barnbidrag
för vissa blinda och döva barn.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 22,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Rimmerfors och fru
Eriksson i Stockholm anhållit »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer om ny prövning av frågan om allmänna barnbidrag även för
sådana blinda och döva barn, som viss tid av året vistas på skolhem».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet — i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver — inhämtat yttrande från socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall i allmänhet för barn, som är bosatt i riket, såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran av allmänna medel utgå barnbidrag med 400 kronor
om året (1 §). Allmänt barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det,
varunder barnet fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, till och
med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år (2 §). För kvartal, vid vars
ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt
barnet helt bestrides av statsmedel, utgår icke allmänt barnbidrag; dock att
sådant bidrag utbetalas för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola
(6 §). Om vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag
utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än nyss nämnts,
äger det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på
kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig
för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller
annan enskild person. Uppkommer överskott skall detta redovisas till den
bidragsberättigade. Vad här sagts om kommunalt organ skall, såvitt avser
vård å anstalt för epileptiker, äga motsvarande tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande, annan som driver sådan anstalt,
oavsett att ersättning för vården ej må uttagas av barnet eller annan enskild
person (7 §). Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande barnavårdsnämnds
försorg.
Särskilda barnbidrag utgår enligt lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 26—27
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
barn efter viss inkomstprövning med högst 600 kronor om året. Bidraget
är avsett till uppehälle och uppfostran åt helt föräldralösa och vissa med dem
jämställda barn ävensom åt barn till invalider in. fl. samt utgår längst till och
med den månad, under vilken barnet fyller sexton år. Liksom i fråga om det
allmänna barnbidraget gäller — med motsvarande undantag för barn som är
inackorderade vid nomadskola — att det särskilda barnbidraget ej utgår för
tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och
bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel; skulle bidraget på grund härav
innehållas för del av kalendermånad utgår det dock oavkortat. Även till
bestämmelserna i 7 § lagen om allmänna barnbidrag finnes motsvarighet
i lagen om särskilda barnbidrag (17 §). Särskilt barnbidrag bekostas av staten
och kommunerna.
Enligt bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 utgår i
vissa fall förskott å underhållsbidrag, som barn under sexton år äger utfå
av sin fader eller moder, men som den underhållsskyldige underlåter att betala.
Bidragsförskott utgår med det belopp, som den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller genom avtal är skyldig att utgiva, dock högst med
720 kronor om året. Även bidragsförskottslagen innehåller bestämmelser,
som i huvudsak motsvarar föreskrifterna under 6 och 7 §§ lagen om allmänna
barnbidrag. Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning
ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, av statsverket och
vederbörande kommun.
Historik
I propositionen nr 220 till 1947 års riksdag med förslag till lag om allmänna
barnbidrag hade det stadgande, som motsvarar nuvarande 6 §, följande
lydelse: »För kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å
anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel, utgår
icke allmänt barnbidrag.» Till motivering för stadgandet uttalade föredragande
departementschefen, att när barnavårdsnämnd omhändertagit barn
för sainhällsvård eller skyddsuppfostran och därefter placerat barnet på
barnhem eller annan anstalt, barnavårdsnämnden skulle äga uppbära det
allmänna barnbidraget och med detsamma täcka sådana vårdavgifter för
barnet, för vilka nämnden i första hand svarade. Beträffande statliga anstalter
med avgiftsfri vård skulle det enligt departementschefen innebära en onödig
dubbelföring att låta barnbidrag utgå för de barn, som vårdades på sådana
anstalter, t. ex. de flesta blinda och dövstumma barn i skolåldern. För det
fall sådana barn under ferier vistades i föräldrahemmet kunde det ifrågakoinma
att barnbidrag för det kvartalet i vanlig ordning utgick. Detta uttalande
föranledde ingen erinran från riksdagens sida (se sammansatt statsoch
andra lagutskotts utlåtande 4/1947).
Frågan om översyn av lagstiftningen rörande allmänna barnbidrag beträffande
barn, som på det allmännas bekostnad vårdas på anstalt upptogs av de
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
år 1949 tillkallade sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension
in. in. i sitt år 1951 avlämnade betänkande (SOU 1951: 47). De sakkunniga
föreslog därvid, att de allmänna barnbidragen skulle innehållas hela året
för här ifrågavarande barn och icke — som i allmänhet blir en följd av
gällande bestämmelser — utbetalas i allmänhet blott för tredje kvartalet. I
stället skulle anstalterna till vårdnadshavarna utbetala så stor del av de
allmänna barnbidragens belopp som belöpte på ferierna, dävid de sakkunniga
förordade att utbetalning skulle ske endast under sommarmånaderna.
Enligt sin ursprungliga lydelse gjorde 6 § lagen om allmänna barnbidrag
(samt motsvarande stadgande i lagen om särskilda barnbidrag och bidragsförskottslagen)
intet undantag för nomadskolebarn. Däremot utgick allmänna
barnbidrag till vårdnadshavare för skolpliktiga barn, som var
inackorderade i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem av visst slag, oaktat
vårdnadshavarna ej drabbades av kostnaderna för barnens inackordering.
Jämlikt kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 538) angående statsbidrag för
inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem utgår
nämligen statsbidrag till skoldistriktets verkliga kostnader för inackorderingen.
Återstoden av kostnaderna betalas av kommunerna eller vissa stiftelser.
6 § lagen om allmänna barnbidrag var därför icke tillämplig för sådana
barn. Denna olikhet i bidragshänseende uppmärksammades i motioner vid
1949 års riksdag. Andra lagutskottet uttalade i anledning härav i sitt av
riksdagen godkända utlåtande 13/1949, att bärande skäl för den ifrågavarande
olikheten i fråga om rätt till barnbidrag icke syntes föreligga, då
kostnaderna icke i någotdera fallet åvilade barnets föräldrar. Då inom socialstyrelsen
pågick en utredning, som berörde frågan, avstyrktes dock motionen.
På grund av pågående utredningsarbete avstyrktes motioner i samma ämne
jämväl vid 1950 och 1952 års riksdagar (se andra lagutskottets utlåtanden
7/1950 och 9/1952).
I proposition nr 29 till 1954 års riksdag föreslogs de bestämmelser om nomadskolebarnen,
som nu gäller. Departementschefen uttalade därvid att
avsikten var att åstadkomma en utjämning med vad som gällde för de barn,
som enligt vad förut sagts inackorderats i skolhem, arbetsstuga eller enskilt
hem. Riksdagen biföll propositionen.
Remissyttrandena
Socialstyrelsen upplyser till en början att gång efter annan framställning
gjorts av målsmän till barn vid skolhem för döva och blinda om att barnbidrag
måtte utbetalas för dessa barn. Styrelsen anför vidare:
Under åberopande av dessa framställningar föreslog socialstyrelsen i samband
med anslagsäskandena för budgetåret 1956/57 en ändring i 6 § barnbidragslagen,
innebärande all bl. a. barn intagna på skolhem för döva och
blinda skulle bli berättigade till barnbidrag under hela året.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1959
Socialstyrelsen hänvisade härvid till den under 1954 införda lagändringen,
varigenom samtliga de barn som på grund av bosättningsförhållandena
måste vara inackorderade på skolhem under sin skolgång blivit bidragsberättigade.
Det syntes styrelsen med hänsyn härtill befogat att samma rätt tillerkändes
de barn som på grund av lyte eller annat handikapp i och för skolundervisning
måste bo på skolhem.
Styrelsen anförde härvid följande. Visserligen skulle vid jämförelsen med
nomadskolehemmen den omständigheten beaktas, att dessa icke åtnjöt beklädnadsanslag,
under det att för de handikappade skolhemsbarnen beklädnad
ingick i förmånerna. Det kunde emellertid konstateras, att föräldrarna
till de blinda och döva barnen ändå fick vidkännas utgifter för sina barns
kläder och annan utrustning, samt att dessa barns olyckliga belägenhet
åsamkade föräldrarna särskilda utgifter.
Skolöverstyrelsen, som bereddes tillfälle yttra sig över styrelsens förslag,
fäste uppmärksamheten på en annan kategori handikappade barn, för vilkas
föräldrar det framlagda förslagets genomförande skulle innebära orättvisa,
nämligen de vid särskolor inskrivna psykiskt efterblivna barnen. Dessa barn,
för vilka vården ävenledes är kostnadsfri, är visserligen enligt lagen berättigade
till barnbidrag, men på grund av särskilt stadgande åstadkommes för
denna kategori en från barnens och föräldrarnas synpunkt liknande effekt
som beträffande de döva och blinda. Som ersättning för den kostnadsfria
vården äger nämligen de för denna anstaltsvård ansvariga — landstinget
eller efter Konungens bestämmande annan som driver anstalt — uppbära
barnen tillkommande allmänt barnbidrag. Föräldrarna till dessa barn uppbär
alltså icke barnbidrag under tiden för anstaltsvistelsen. Den ifrågasatta
ändringen av 6 g barnbidragslagen skulle leda till att de psykiskt efterblivna
barnens föräldrar i detta hänseende komme att intaga en sämre ställning än
målsmännen för de döva och blinda. Med hänsyn till här angivna konsekvens
av den föreslagna ändringen i barnbidragsbestämmelserna ansåg sig Kungl.
Maj :t på sakens dåvarande ståndpunkt icke kunna ta ställning till styrelsens
förslag. Det förutsattes, att socialstyrelsen skulle närmare utreda frågan om
rätten till barnbidrag för handikappade barn.
Styrelsen erinrar härefter att den i samband med sina anslagsäskanden
för budgetåret 1957/58 gjorde en inventering av olika former för avgiftsfri
vård av barn och i samband därmed anförde följande synpunkter på frågan
om barnbidrag för bl. a. de vid skolan för döva och blinda inskrivna barnen.
Genom inhämtade upplysningar har blivit bekräftat, att föräldrar till barn
på skolor för döva och blinda i stor utsträckning bekostar sina barns kläder
under skolhemsvistelsen. Det skulle med hänsyn härtill i och för sig icke
vara orimligt, om dessa föräldrar finge åtnjuta barnbidrag. En jämförelse
med de norrländska skolheinsbarnens målsmän kommer en sådan ordning
att te sig befogad. Även i jämförelse med särskolebarnen synes en ändring
i den av socialstyrelsen föreslagna riktningen till förmån för de döva och
blinda skolhemsbarnen icke vara helt utan fog. Särskolorna förfogar nämligen
över större anslag för harnens beklädnad än döv- och blindskolorna,
varför full jämställdhet icke föreligger mellan dessa två grupper handikappade
barn i fråga om de i den avgiftsfria vården ingående förmånerna.
Vad beträffar den nu aktuella frågan om barnbidrag för de vid skolor för
döva och blinda inskrivna barnen är det styrelsens uppfattning, att de från
målsmän för dessa barn framförda kraven är värda beaktande. Man kan
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
diskutera olika sätt att tillmötesgå framställningarna. Det har exempelvis
föreslagits, att man skulle låta de föräldrar, som själva önskar bekosta sina
barns kläder, uppbära barnbidragen för hela året mot att de avstå från rätt
till beklädnad på skolans bekostnad. Eu sådan lösning skulle innebära eu
icke önskvärd klassificering av eleverna inom samma skola. Systemet är
dessutom ur administrativ synpunkt otillfredsställande. Att i stället slopa
beklädnadsanslaget till anstalterna och.låta barnbidrag utgå för samtliga
barn inom denna kategori skulle i stort sett icke innebära någon förbättring
ur målsmännens synpunkt. Utbetalning av barnbidrag för de döva och blinda
barnen med bibehållande av nuvarande beklädnadsanslag skulle slutligen
såsom påtalats ha konsekvenser för den stora gruppen psykiskt efterblivna
barn.
Det är sålunda ur olika synpunkter mindre lämpligt att medelst barnbidrag
tillmötesgå ifrågavarande målsmäns krav på kompensation.
Då det emellertid här uteslutande gäller statliga anstalter, synes en annan
utväg stå öppen, nämligen den, att vid prövningen av dessa anstalters anslagsbehov
hänsyn tages till här berörda förhållanden. Enligt socialstyrelsens
mening är det angeläget, att de statliga anstalterna till sitt förfogande erhåller
anslag av tillräcklig storlek för att medge en tillfredsställande beklädnadsstandard
för skolornas samtliga elever.
Såvida en förbättring kan ernås av de döva och blinda skolhemsbarnens
förmåner genom ökade anslag till anstalterna, vill styrelsen icke längre förorda
ändring av barnbidragsreglerna för ifrågavarande barn.
Styrelsen får i anledning av det anförda föreslå, att Kungl. Maj :t måtte
till prövning upptaga frågan om en förhöjning av beklädnadsanslagen till
skolhemmen för döva och blinda barn.
Styrelsen erinrar i sitt yttrande också om att numera epileptikervården
i överensstämmelse med vården av de psykiskt efterblivna överförts till
landstingets ansvarsområde och att landstinget eller vederbörande anstalt
äger rätt att tillgodogöra sig barnbidragen som ersättning för sina kostnader.
Styrelsen upplyser om att cirka 200 epileptiska barn under 16 år
finnes på skolhem. Av dessa är 90 intagna på statlig anstalt. Föräldrar till
epileptiska barn uppbär sålunda numera icke barnbidrag för tid då deras
barn vistas på skolhem.
Styrelsen fortsätter:
Av det anförda framgår att vid en prövning av frågan om barnbidrag till
blinda och döva barn på skolhem hänsyn måste tagas till ytterligare två
kategorier handikappade barn, nämligen de vid särskolorna inskrivna psykiskt
efterblivna barnen under 16 år — enligt senaste uppgift cirka 3 200 —
samt de cirka 200 på skolhem intagna epileptiska barnen. Dessa barn är med
nuvarande bestämmelser jämställda inbördes och i förhållande till de blinda
och döva skolhemsbarnen så till vida att föräldrarna som regel har kontakt
med barnen, att vården och undervisningen är avgiftsfri, atl vården inkluderar
fri beklädnad och fria resor vid ferier samt alt föräldrarna icke åtnjuter
barnbidrag under tiden för barnens skolhemsvistelse.
Vid den ovannämnda inventeringen av anstaltsvården för barn konstaterades,
alt särskolorna i allmänhet disponerade över större klädesanslag per
barn — mellan 300 och 400 kronor — än skolorna för döva och hlinda, där
anslaget utgjorde 250 kronor per barn. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
beräknas klädesanslagen till skolorna för blinda och döva fortfarande efter
ett belopp av 250 kronor per barn. Förmånen av fria resor vid ferier utgår
efter samma regler som tidigare.
Av dessa uppgifter att döma har någon förbättring av de blinda och döva
skolhemsbarnens förmåner icke kommit till stånd.
Socialstyrelsen finner det angeläget att frågan om de handikappade skolhemsbarnens
barnbidrag eller någon form av kompensation för dessa blir
föremål för en allsidig prövning.
Styrelsen nämner slutligen att frågan om kompensation i det fall, där
barnen regelbundet vistas i föräldrahemmet även andra tider än ferier,
aktualiserats av föräldrar till döva och blinda barn.
Skolöverstyrelsen anför i sitt yttrande, att det enligt överstyrelsens uppfattning
som regel icke finnes någon egentlig skillnad mellan föräldrars
utgifter för blinda och döva barn och för särskolebarn. Överstyrelsen anser
därför att dessa kategorier bör jämställas. Slutligen upplyser överstyrelsen
att antalet på skolhem intagna blinda barn uppgår till omkring 175. Motsvarande
siffra för de döva angives till 570.
Utskottet
Allmänt barnbidrag utgår i allmänhet inte för kvartal, vid vars början
barnet på statens bekostnad vårdas på anstalt. I fråga om blinda och döva
barn, som undervisas på statliga skolhem, betyder detta, att sådant bidrag
i allmänhet utgår endast för tredje kvartalet. Motionärernas önskemål är, att
allmänt barnbidrag för dessa barn skall utgå för hela året. I huvudsak
åberopar motionärerna dels att de statliga beklädnadsbidragen till de blinda
och döva barnen är otillräckliga, dels att vårdnadshavarna för dessa barn
har betydande utgifter just till följd av barnens lyte.
Av de uppgifter socialstyrelsen lämnat framgår, att klädesanslagen till skolorna
för de blinda och döva barnen är förhållandevis mindre än exempelvis
de klädesanslag som utgår till de av landstingskommunerna drivna särskolorna
för psykiskt efterblivna. Det ligger därför nära till hands, att föräldrarna
får bära icke obetydliga utgifter för kläder till barnen. Särskilda
kostnader uppkommer också i samband med föräldrarnas besök i skolan och
barnens vistelse i hemmet. Barnen vistas i många fall i hemmet mer än
sammanlagt ett kvartal. Utskottet vill vidare framhålla, att allmänt barnbidrag
— efter ändring 1954 — utgår till samebarn även för tid då de på statens
bekostnad undervisas vid nomadskolor.
De nu anförda omständigheterna talar enligt utskottets mening för att
samhällets stöd åt de blinda och döva barnen förbättras. Utskottet anser sig
inte nu kunna ta ställning till på vilket sätt förbättringen bör åstadkommas.
Såsom ett alternativ till motionärernas förslag kan måhända övervägas, att
— som socialstyrelsen tidigare föreslagit — de statliga anslagen till skolhemmen
ökas. Hithörande frågor bör utredas förutsättningslöst.
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959
7
Remissinstanserna har påpekat, att de blinda och döva barnen inte intar
någon särställning, utan att likartade problem föreligger beträffande den
stora kategorien särskolebarn och de epileptiska barnen. Även de förhållanden,
under vilka sådana kategorier av handikappade barn lever, torde med
nödvändighet få uppmärksammas under utredningsarbetet.
Med stöd av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionen II: 22 i skrivelse till
Kungl. Maj :t ville hemställa om utredning angående förmåner
för blinda och döva barn, som vistas på anstalt.
Stockholm den 23 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson och
Sunne*, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Lars Larsson och Ringaby;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Lothigius, fröken
Höjer*, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson
i Alvesta, fru Svensson samt herr Svensson i Kungälv*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.