Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1959
1
Kr 22
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Genom en den 20 mars 1959 dagtecknad proposition, nr 104, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
(Nuvarande lydelse)
Lotteri, däri---handen, an
ordnas
a)
efter anmälan — -— — 3 000
kronor;
b) i annan —--- 5 000 kronor;
c) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom
länet,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt
(Föreslagen lydelse)
Lotteri, däri--— handen, an
ordnas
a)
efter anmälan — — —- 3 000
kronor;
b) i annan — --- 5 000 kronor;
c) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning
alt lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom
länet,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt
1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1956:114.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 22
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
att insatserna, stämpelavgift däri ej att insatserna, stämpelavgift däri ej
inbegripen, icke uppgå till högre sam- inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt
belopp än 30 000 kronor. manlagt belopp än 50 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1959.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela
tillstånd att anordna lotteri, där insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen,
icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 30 000 kronor. I propositionen
föreslås, att detta belopp höjes till 50 000 kronor.
Inledning
Efter beslut av 1952 års riksdag företogs samma år viss ändring av lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa antalet
av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning
ankommer på Kungl. Maj:t.
I en inom handelsdepartementet den 28 februari 1959 upprättad promemoria
har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritillstånd
skall ytterligare decentraliseras.
Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri m. m.
Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) må lotteri om
penningar eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas
för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
I denna anges förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får
anordnas utan särskilt tillstånd —- nämligen då fråga är om lotterier med
karaktär av tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa
omfattning [3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §) — dels ock för
de fall när tillstånd fordras och polismyndighet [3 § b)] respektive länsstyrelse
[3 § c)] äger befogenhet att meddela sådant.
Såsom förutsättning för anordnande av egentligt lotteri efter tillstånd av
polismyndigheten eller länsstyrelsen (länsstyrelselotteri) gäller att lotteriet
anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål
eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives
allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde respektive inom
länet, att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande
skatt utgöres av penningar eller värdepapper samt att insatserna, stämpelavgift
häri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000
respektive 30 000 kronor.
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1959
3
Departementspromemorian och yttranden däröver
Beträffande innehållet i departementspromemorian och de yttranden som
avgivits däröver får utskottet hänvisa till s. 4 och 5 i propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, liar anfört:
»Den nuvarande värdegränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning beträffande
lotterier fastställdes 1952 till 30 000 kronor, exklusive stämpelavgiften
å lottsedlarna. I en inom handelsdepartementet utarbetad promemoria
framhålles att den därefter inträffade penningvärdesförändringen
medfört svårigheter för lotterianordnarna att kunna anordna lotterier inom
nyssnämnda gräns med tillräckligt lockande vinster och med utsikt till behållningar
som motsvarar vad s. k. länsstyrelselotterier tidigare kunde ge.
Dessa svårigheter har blivit än mera framträdande efter den under våren
1958 genomförda höjningen från 20 till 30 procent av lotterivinstskatten.
Härigenom har en viss benägenhet uppkommit hos lokala organisationer att
hos Kungl. Maj :t ansöka om lotterier utöver länsstyrelsegränsen. I promemorian
föreslås att gränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning höjes till
50 000 kronor exklusive stämpelavgiften. Detta förslag har godtagits av remissinstanserna.
Förslaget medför en ytterligare decentralisering av ärendena om lotteritillstånd.
Några principiella hinder häremot torde icke föreligga. Ej heller
kan någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda väntas om
förslaget genomföres. Totalt torde i stället någon arbetsbegränsning kunna
uppnås. För de lokala lotterianordnarna synes det vara en viss fördel att
kunna erhålla lotteritillstånd av en myndighet i det egna länet. Jag tillstyrker
därför att förslaget genomföres.»
Beträffande departementschefens yttrande i övrigt får utskottet hänvisa
till s. 6 i propositionen.
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 104.
Stockholm den 21 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1959
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Axel E. Svensson, Sunne, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Edström, Oscar Carlsson och Ringaby; samt
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Odhe, Johansson i Södertälje, Wahrendorff,
fru Svensson och herr Anderson i Sundsvall.
690693 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag