Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1959

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande
i vägtrafikförordningen av vissa särskilda
bestämmelser rörande skolskjutsar.

Andra lagutskottet har till behandling föreliaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 323 i första kammaren av
herr Sundin och herr Larsson, Tborsten, samt nr 395 i andra kammaren
av herr Gustafsson i Kårby m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
föranstalta om åtgärder för införande i vägtrafikförordningen av föreskrifter
innebärande dels att skolskjutsfordon skall utrustas med såväl
framåt som bakåt synlig beteckning som anger, att fordonet är ett skolskjutsfordon,
dels att stopplikt skall åligga fordonstrafikant innan denne
passerar ett skolskjutsfordon, som tar upp eller lämnar av elever utefter
allmän väg».

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:395.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. skolöverstyrelsen, kungl. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd. Därjämte har
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) yttrat sig i
ärendet.

Kungl. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 innehåller inte
några särskilda bestämmelser om skolskjutsar. Föreskrifterna i 46 § 1
inom. angående fordons hastighet är emellertid av intresse i sammanhanget.
I momentets första stycke stadgas, att fordons hastighet skall
anpassas till vad trafiksäkerheten och behörig hänsyn till omständigheterna
i övrigt kräver. Andra stycket upptar föreskrifter om olika situationer,
i vilka det särskilt åligger fordonsförare att hålla en med hänsyn
till förhållandena tillräckligt låg hastighet. Bland dessa situationer är
sådana, då fordonet nalkas spårvagn eller buss, som stannat för passagerares
av- eller påstigning, och sådana, då fordonet nalkas barn, som uppehåller
sig på eller invid vägen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har den 1 februari 1952, med stöd av
ett av Kungl. Maj:t den 14 juni 1940 lämnat bemyndigande, fastställt vissa
1—532 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 18

'')

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1959

särskilda bestämmelser för skolskjutsar. Dessa bestämmelser innehåller
inte någonting om utmärkning av skolskjutsar. Inte heller eljest innehåller
bestämmelserna något som är av intresse i förevarande sammanhang.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att skolskjutssystemet på det hela taget innebär
säkrare skolfärder än om barnen skulle färdas på cykel eller till fots
men att olyckor trots allt inträffar i samband med skolskjutsarna. I fortsättningen
understryker motionärerna, att fordonstrafikanter bör iaktta
största försiktighet, då de passerar skolskjutsar, t. ex. då dessa stannat
för att ta upp eller avlämna barn vid platser utefter allmän väg. Motionärerna
anför i det följande:

För att andra trafikanter skall kunna uppmärksamma skolskjutsarna är
det nödvändigt att dessa fordon markeras på något sätt. Såsom skolskjutsar
användes i stor utsträckning droskbilar. Det är f. n. icke lätt att avgöra om
en droskbil användes för sitt huvudsakliga ändamål eller om den användes
såsom skolskjuts. Det vore naturligt, att fordon, då det användes för transport
av skolelever, försågs med en lätt synlig beteckning, t. ex. i form av en
skylt såväl framtill som baktill, vilken angav att fordonet användes för
transport av skolbarn. Detta skulle överensstämma med vad som är stadgat
i flertalet av Förenta staterna, som sedan länge har ett rikt utvecklat skolskjutssystem.
Där målar man dessutom skolskjutsfordonen i en särskild
färg, varigenom medtrafikanterna ännu lättare igenkänner dem. Tills vidare
torde ett förslag innebärande att fordonen skulle målas i viss färg icke böra
genomföras i Sverige, enär antalet fordon, som användes uteslutande för
skoltransporter, är relativt litet.

Utöver skyldigheten att förse skolskjutsfordonen med särskild beteckning
(skyltar) bör stadgas skyldighet för andra fordonstrafikanter att stanna
före passerandet av skolskjutsfordon, som är i färd med att ta upp eller avlämna
elever vid hållplats i anslutning till allmän väg. Det säger sig självt
att sådant stadgande skulle undanröja ett flertal av de väsentligaste olycksanledningarna
i samband med skolskjutsarna. Det förtjänar framhållas att
en sådan bestämmelse finns intagen bland säkerhetsföreskrifterna i delstaternas
vägtrafikförordningar i Förenta staterna. Detta medför att övriga fordonstrafikanter
där i betydligt högre grad tar hänsyn till skolskjutsfordonen
och därmed till barnen, som färdas med dem, än vad som sker här i Sverige.

Remissyttrandena

Irland remissinstanserna råder enighet om att föreskrift bör införas om
särskild utmärkning av skolskjutsar. Väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen
anser emellertid inte erforderligt, att sådan föreskrift införes
i vägtrafikförordningen. Härvid åberopar styrelsen, att utredning om
skolskjutsar pågår på styrelsens trafikbyrå och att nya bestämmelser kommer
att utfärdas i anledning av utredningen som ersättning för de år 1952
beslutade. Styrelsen anför, att de nya bestämmelserna kommer att innehålla
krav på särskild utmärkning av skolskjutsfordon.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1959

Yrkandet om stopplikt har tillstyrkts av skolöverstyrelsen men a\-styrkts av övriga remissinstanser.

Väg- och vattenbyggnadsstijrclscn liar anfört:

Införande av bestämmelse i vägtrafikförordningen, innebärande att stoppplikt
skall åligga fordonstrafikant innan denna passerar ett skolskjutsfordon,
som tar upp eller lämnar elever utefter allmän väg, kommer uppenbarligen
att medföra konsekvenser av sådan art att betydande ti afiksvarigheter
skulle uppstå. Styrelsen ifrågasätter om icke tillfredsställande resultat
kan uppnås genom ändring av 4(> § vägtrafikförordningen så att den särskilda
skyldigheten att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt
låg hastighet kommer att gälla även förare av fordon, som nalkas fordon,
försett med tecken att det användes för transport av skolbarn och som
stannat för skolbarns av- eller påstigning.

Statens trafiksäkerhetsråd har anfört:

Beträffande den föreslagna föreskriften om stopplikt före passerande av
skolskjutsfordon anser rådet, att om en sådan föreskrift införes i författningen,
konsekvensen bjuder att stadga stopplikt även före passerande av vanlig
buss, som tar upp eller lämnar av passagerare. Vidare torde det medföra
stora svårigheter att åstadkomma en sådan avgränsning av den föreslagna
stopplikten, att ett allmänt iakttagande av densamma inte kommer att utgöra
hinder för trafikens behöriga gång på platser, där skolskjuts stannat.
Det må även framhållas, att det måste anses vara ur många synpunkter
mera tilltalande att uppfostra skolbarnen till försiktighet i trafiken än att
genom författningsbestämmelser bjuda dem ett särskilt skydd i fall då de
icke iakttager försiktighet.

Även NTF har diskuterat den inverkan en föreskrift om stopplikt kunde
ha på skolbarnens beteende. Härom anför NTF:

En föreskrift om stopplikt av ifrågasatt slag skulle möjligen kunna invagga
skolbarnen i en känsla av absolut trygghet vid skolskjutshållplatserna
och därigenom kunna avtrubba deras vaksamhet vid dessa. Faromomentet
kvarstår nämligen bl. a. dels på grund av att man inte alltid
kan påräkna hundraprocentig respekt för bestämmelsen, dels också därför
att en stillastående skolskjuts kan ha stannats så att beteckningen skymmes
för passerande fordonsförare, vilka därför icke iakttar stopplikten.

Utskottet

Motionärernas önskemål om att skolskjutsar skall utmärkas genom särskilda,
såväl framåt som bakåt synliga beteckningar har vunnit alla remissinstansernas
anslutning. Även utskottet ansluter sig till detta önskemål. I
och med att förare av andra fordon får sin uppmärksamhet riktad på skolskjutsarna,
kommer faran för sådana olyckor som åsyftas i motionerna att
minskas. Utmärkning av skolskjutsar bör också få den verkan, att propaganda
om särskild hänsyn mot skolskjutsarnas passagerare blir effektivare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplyst, att styrelsen med stöd av
ett av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande ämnar utfärda bestämmelser i

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1959

ämnet. Utskottet har inhämtat, att bestämmelserna kommer att innehålla
bl.a. föreskrift om att skolskjuts skall utmärkas genom skyltar, som är
avsedda att anbringas framtill och baktill på fordonet. Bestämmelserna
torde komma att tillämpas från och med höstterminen 1959. Då motionärernas
önskemål får anses ha blivit uppfyllt härigenom, påkallas inte
någon riksdagens åtgärd i denna del.

Vidare yrkas i motionerna, att förare av annat fordon skall bli skyldig
att stanna, innan han passerar skolskjuts, som tar upp eller lämnar avelever
utefter allmän väg. Om detta yrkande är meningarna delade mellan
remissinstanserna. Endast skolöverstyrelsen har anslutit sig därtill. De
huvudsakliga invändningarna från övriga remissinstanser är att en generell
stopplikt sådan som den i motionerna påyrkade skulle medföra betydande
trafiksvårigheter och dessutom vara ägnad att minska skolbarnens
försiktighet. En remissinstans har vidare påpekat, att, om yrkandet om
stopplikt bifalles, konsekvensen kräver, att även stopplikt före passerande
av vanlig buss införes.

Utskottet delar de av flertalet remissinstanser anförda betänkligheterna
mot förslaget om stopplikt och kan alltså inte heller i denna del tillstyrka
motionerna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i stället ifrågasatt, att 46 § 1 mom.
andra stycket vägtrafikförordningen skulle ändras så att den särskilda
skyldigheten att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt låg
hastighet — utskottet hänvisar härom till redogörelsen ovan för gällande
bestämmelser — kommer att gälla även förare av fordon, som nalkas skolskjuts,
då denna stannat för skolbarns av- eller påstigning. Utskottet hyser
viss sympati för den av styrelsen framförda tanken. Emellertid fastslås i
första stycket av samma moment, att fordons hastighet skall anpassas till
vad behörig hänsyn till omständigheterna kräver. Dessutom stadgas i
andra stycket, att det särskilt åligger fordonsförare att hålla tillräckligt
låg hastighet bl.a. då han nalkas barn, som uppehåller sig på eller invid
vägen. Dessa bestämmelser kommer uppenbarligen, om skolskjutsarna
utmärkes på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivit, att innebära
skyldighet för fordonsförare att anpassa hastigheten med hänsyn till möjligheten
att skolbarn beger sig ut på körbanan. Särskild föreskrift härom
i vägtrafikförordningen är alltså enligt utskottets mening inte erforderlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1: 323 och II: 395, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Andra lagutskottets utlåtande ur IS ar 1959

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och
Sunne, fru Carlqvist samt herrar Lars Larsson, Kaijser*, Edström och
Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff och
Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson samt herrar Björkman,
Svensson i Kungälv* och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sunne, Larsson, Thorsten, och Wahrendorff, fru Svensson
samt herr Anderson i Sundsvall, vilka ansett

I. att utskottet bort anföra följande.

»Motionärernas önskemål---(lika med utskottet)----buss

införes.

Ehuru enligt utskottets mening starka skäl talar för den av motionärerna
önskade stopplikten, finner utskottet de av flertalet remissinstanser
anförda betänkligheterna ha sådan styrka, att utskottet åtminstone inte
för närvarande vill förorda stadgande om sådan stopplikt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i stället ifrågasatt, att 46 § 1
mom. andi-a stycket vägtrafikförordningen skulle ändras så att den särskilda
skyldigheten att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt
låg hastighet — utskottet hänvisar härom till redogörelsen ovan för gällande
bestämmelser — kommer att gälla även förare av fordon, som nalkas
skolskjuts, då denna stannat för skolbarns av- eller påstigning.

Visserligen fastslås i första stycket av 1 inom., att fordons hastighet
skall anpassas till vad behörig hänsyn till omständigheterna kräver, och
i andra stycket stadgas, att det särskilt åligger fordonsförare att hålla tillräckligt
låg hastighet bl.a. då han nalkas barn, som uppehåller sig på eller
invid vägen. Likväl måste det enligt utskottets mening anses värdefullt,
att det ifrågavarande stadgandet ändras på sätt som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordat. Det måste nämligen — bl.a. med hänsyn till den
omfattning, som skolskjutssystemet numera har — anses angeläget, att
det i körkortsundervisningen och genom trafiksäkerhetspropagandan kan
understrykas, att särskild försiktighet är påkallad just vid passerande av
stillastående skolskjuts, och en uttrycklig bestämmelse därom utgör otvivelaktigt
ett bättre stöd härför än den allmänna regeln i momentets första
stycke.»

It. att utskottet hort hemställa,

»alt riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:323
och II: 395, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan
ändring av 46 § 1 mom. andra stycket vägtrafikförordningen
som ovan angivits».