Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 §
s jukförsäk ringslagen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 318 i första kammaren av herrar Lindahl
och Wirmark samt nr 390 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära en utredning rörande sådant tillägg
i 7 § sjukförsäkringslagen att ogift kvinna som sammanlever med barn under
16 år utan att ha förvärvsinkomst uppgående till kr. 1 200 per år likväl
skall vara sjukpenningförsäkrad och erhålla grundsjukpenning och att
Kungl. Maj :t efter verkställd utredning lämnar förslag till riksdagen med
denna innebörd».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 390.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
varjämte Svenska sjukkasseförbundet erhållit tillfälle avgiva yttrande
i ärendet.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring skall i princip envar, som är
bosatt i riket, från och med ingången av kalendermånaden efter den, då han
fyllt 16 år, vara genom medlemskap i sjukkassa försäkrad enligt lagen
(5 §). Jämlikt 7 § skall sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete
uppgår till minst 1 200 kronor, vara sjukpenningförsäkrad. Kvinnlig sjukkassemedlem,
vars årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 200 kronor,
är likväl sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är gift och sammanlever
med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna hävts, med barn
under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens hävande var sjukvårdsförsäkrat
såsom barn till henne eller maken, eller b) efter att hava varit
gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för äktenskapets
upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom under a) sägs. Alla sjukpenningförsäkrade
är försäkrade för grundsjukpenning om tre kr. för dag (22 §).
Har vederbörande inkomst av tjänst om lägst 1 800 kr. för år, är han dessBihang
till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 16
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
utom försäkrad för tilläggssjukpenning, vars storlek är beroende på inkomstens
storlek (22 §).
Av ovan redovisade regler framgår att ogift kvinna med barn icke är sjukpenningförsäkrad,
med mindre hon har inkomst av förvärvsarbete, som
uppgår till minst 1 200 kr.
Historik
Vid sjukförsäkringslagens ikraftträdande 1954 var enligt lagen av de
icke förvärvsarbetande kvinnorna endast sådana sjukpenningförsäkrade,
som var gifta och sammanlevde med sin man.
I proposition nr 114 till 1955 års riksdag föreslogs de ändringar i
7 § i lagen, varigenom denna fick sin nu gällande lydelse. Föredragande departementschefen
anförde därvid bl. a. följande.
För hemmafruarna avses sjukpenningförsäkringens funktion vara att
gardera mot bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft för familjens
räkning. Något barnvillkor har emellertid inte uppsatts. Alldeles samma
funktion som den nyssnämnda torde en sjukpenningförsäkring fullgöra för
en familj bestående av moder och små barn. Behovet av sjukpenning torde
måhända mången gång vara större för en sådan familj. Situationen torde
väl i allmänhet vara densamma, vare sig familjen består av änka och småbarn
eller av frånskild eller hemskild kvinna med småbarn. Det synes mig
därför mindre följdriktigt att — när man nu har tagit in den med mannen
sammanlevande hemmafrun i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
och detta oberoende av barnvillkor — hustru med hemmavarande barn skall
uteslutas ur denna försäkring, om mannen försvinner ur familjebilden genom
att makarna flyttar isär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad
eller mannen avlider.
I propositionen berördes icke frågan om utsträckning av nämnda förmån
till att gälla även ogifta mödrar. Detta spörsmål behandlades emellertid
av andra lagutskottet (utlåtande nr 28) som i anledning av vid riksdagen
avgivna motioner anförde att situationen torde vara en annan för
ogifta mödrar än för änkor samt hem- och frånskilda kvinnor genom att de
förra i regel antingen kunde antagas snart återta sitt förvärvsarbete eller
tillhöra kategorien icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Utskottet ville
likväl icke bestrida, att behov av hjälp kunde föreligga för de ogifta mödrarna.
Emellertid ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka en sådan utsträckning
av förmånen. Utskottet förklarade sig förutsätta att frågan skulle
följas med uppmärksamhet.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Remissyttrandena
Motionerna tillstyrkes av socialstyrelsen och sjukkasseförbundet. Riksförsäkringsanstalten
däremot anser sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
Socialstyrelsen redovisar vad utskottet anfört i förevarande fråga i ovannämnda
utlåtande nr 28 år 1955 samt fortsätter:
Även om, som utskottet anmärkt, flertalet ogifta mödrar inom kort tid
efter nedkomsten måste återgå till eller söka sig förvärvsarbete, torde likväl
antalet ogifta mödrar, som skulle beröras av den ifrågasatta lagändringen,
vara av en sådan storleksordning, att hänsyn bör tas även till dem i förevarande
sammanhang. Förutom hemmadöttrar kommer här i beaktande
kvinnor, som utan att vara gifta sammanlever med man under äktenskapsliknande
förhållanden, och sådana ensamstående mödrar, som icke har förvärvsarbete.
Enligt socialstyrelsens mening föreligger vägande skäl för att
med avseende å rätten till grundsjukpenning ställa denna grupp i samma
läge som de kvinnor, som tidigare tillerkänts denna förmån — ---.
Sjukkasseförbundet framhåller, att rättviseskäl synes tala för att den
grupp mödrar, varom här är fråga, i sjukförsäkringshänseende jämställes
med övriga mödrar samt att ett genomförande av en sådan ordning inom
sjukförsäkringen icke synes böra vålla sjukkassorna några större administrativa
olägenheter.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att behovet av kontant hjälp vid
sjukdom inte är detsamma för samtliga de kvinnor med barn, som inte
är sjukpenningförsäkrade. I en del fall, heter det i yttrandet, kan måhända
ett påtagligt behov föreligga, men i flertalet fall är behovet sannQlikt icke
särskilt framträdande. I fortsättningen anför anstalten:
Riksförsäkringsanstalten hyser för sin del uppfattningen, att det hjälpbehov,
som motionärerna ha i tankarna, på grund av sin karaktär bör tillgodoses
inom socialhjälpens och icke inom sjukförsäkringens ram. Härför
talar även den omständigheten, att det här rör sig om en grupp personer,
för vilka några avgifter till sjukförsäkringen i regel icke skulle komma att
erläggas.
I förevarande sammanhang bör icke heller förbises, att åtskilliga av de
ogifta mödrar, som nu icke äro placerade i sjukpenningklass inom den
allmänna sjukförsäkringen, kunna förmodas i realiteten åtnjuta så stor inkomst
av förvärvsarbete, att de rätteligen bort vara sjukpenningförsäkrade,
men underlåtit att anmäla inkomsten till sin sjukkassa. Dessa kvinnor äga
sålunda redan nu möjlighet att bli omfattade av sjukpenningförsäkringen.
Utskottet
Enligt sjukförsäkringslagen är sjukkassemedlem, vars inkomst av förvärvsarbete
uppgår till minst 1 200 kronor för år, sjukpenningförsäkrad.
Dessutom är vissa grupper av kvinnor försäkrade, även om de har lägre inkomst;
så är fallet med dels med mannen sammanlevande gift kvinna, dels
ock med mannen icke sammanlevande gift kvinna, frånskild kvinna och
änka, därest hon sammanlever med barn under 16 år, som vid sammanlevnadens
hävande resp. äktenskapets upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom
barn till henne eller maken. Dessa kvinnor är allenast försäkrade för
grundsjukpenning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
I motionerna begäres, att ogifta mödrar, som sammanlever med barn under
16 år, skall i fråga om sjukpenningförsäkring jämställas med ovannämnda
kategorier kvinnor.
Utskottet har tidigare, vid 1955 års riksdag, behandlat den genom motionerna
aktualiserade frågan. Därvid uttalade utskottet att situationen för de
ogifta mödrarna med barn ofta vore en annan än för t. ex. änkorna och de
frånskilda kvinnorna med barn, eftersom de förra i regel kunde antagas antingen
återta sitt förvärvsarbete inom en snar framtid efter barnets födelse
eller vara icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Med hänsyn bl. a. härtill
ansåg sig utskottet inte kunna tillstyrka, att de ogifta kvinnor med barn,
vilkas årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgick till 1 200 kronor, skulle
vara sjukpenningförsäkrade. Utskottet finner inte skäl att frångå denna
ståndpunkt.
På grund härav hemställer utskottet,
att förevarande motioner, I: 318 och II: 390, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Axel E. Svensson, Sunne, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Magnusson*, Kaijser, Edström och Thorsten
Larsson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff, Fredriksson,
fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson, herrar Björkman, Svensson
i Kungälv och Anderson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Carlqvist, herrar Jacobsson i Tobo, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm,
fru Svensson och herr Svensson i Kungälv, vilka ansett,
a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
har» och slutar med orden »denna ståndpunkt», bort ersättas med text av
följande lydelse.
Av de kvinnor, vilkas inkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 200 kronor
för år, var det ursprungligen endast de med mannen sammanlevande
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
gifta kvinnorna, som var sjukpenningförsäkrade. Meningen med denna särskilda
förmån för hemmafruarna är att sjukpenningen i någon mån skall
utgöra ersättning för det bortfall av arbetskraft för familjen som uppstår
genom husmoderns sjukdom. 1955 utsträcktes förmånen till sådana gifta,
med mannen icke sammanlevande kvinnor, sådana änkor och sådana frånskilda
kvinnor som sammanlever med barn under 16 år från äktenskapet.
Till motivering härav anförde föredragande departementschefen, att behovet
av sjukpenning måhända mången gång torde vara större för en familj
bestående av moder och små barn än för hemmafruarna. Likväl föreslog
departementschefen icke att förmånen skulle utsträckas även till de ogifta
mödrarna med barn, och utskottet rekommenderade härvidlag ingen avvikelse
från departementschefens förslag. Emellertid uttalade utskottet att
behov av hjälp kunde föreligga för de ogifta mödrarna, och utskottet förklarade
sig förutsätta att frågan skulle följas med uppmärksamhet.
De argument, som 1955 anfördes för utsträckning av förutnämnda förmån
till änkor in. fl. kvinnor med barn, synes utskottet med minst lika stort berättigande
kunna anföras för att förmånen skall beredas även de ogifta
mödrarna med barn. Särskilt torde detta gälla ensamboende mödrar med
barn och mödrar som sammanlever med man under äktenskapsliknande
förhållanden. Enligt utskottets mening är det därför ett rimligt rättvisekrav
att de ogifta mödrarna med barn i avseende å rätten till sjukpenning
jämställes med exempelvis änkor och frånskilda kvinnor med barn.
Mot denna uppfattning kan icke med fog invändas att dessa ogifta mödrar
i så fall skulle kunna bli försäkrade för grundsjukpenning utan att vara
avgiftsskyldiga till sjukkassa. Samma regel gäller nämligen beträffande de
kvinnor, som redan nu är sjukpenningförsäkrade oberoende av sin inkomst.
Utskottet föreslår alltså, att ogifta mödrar med barn i avseende å rätten till
sjukpenning jämställes med änkor och frånskilda kvinnor med barn. Någon
särskild utredning i ämnet torde inte vara erforderlig,
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 318
och II: 390, måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till
sådan ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, att ogift
moder, som sammanlever med barn under 16 år, skall vara
sjukpenningförsäkrad, även om hennes inkomst av förvärvsarbete
ej uppgår till 1 200 kronor för år.