Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 7 §
’ lagen om moderskapshjålp.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 320 i första kammaren av
herr Lindahl m. fl. samt nr 392 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära en utredning rörande sådan ändring
av 7 § i lagen om moderskapshjälp att även nämnda kategori barnaföderskor
kan erhålla tilläggspenning under förutsättning att de tillfredsställande
kan styrka att de under minst 270 dagar före nedkomsten eller den
beräknade tidpunkten därför haft sådan förvärvsinkomst som skulle berättigat
dem att erhålla tilläggssjukpenning samt att Kungl. Maj :t efter
verkställd utredning lämnar förslag till riksdagen med denna innebörd».
Med »nämnda kategori barnaföderskor» torde motionärerna avse de
barnaföderskor, som vid nedkomsten eller den beräknade tidpunkten för
denna är försäkrade för tilläggssjukpenning men som — trots att de haft
inkomst av tjänst om minst 1 800 kr. för år under minst 270 dagar — på
grund av att de nyligen uppnått 16 års ålder inte kunnat vara försäkrade
för tilläggssjukpenning under så lång tid.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 392.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
varjämte Svenska sjukkasseförbundet erhållit tillfälle yttra
sig i ärendet.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 21 maj 195b om moderskapshjälp erhåller kvinna, som
är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring, moderskapshjälp
(1 §). Denna utgår i form av ersättning för förlossningsutgifter samt
moderskapspenning (2 §).
Moderskapspenning utgår i form av grundpenning, barntillägg och tilllåggspenning
(4 §). Grundpenning utgår i princip till varje kvinna, som
Dihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 15
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
nedkommer med barn, och utgör vid enkelbörd 270 kr. och vid flerbörd
405 kr. (5 §). Barntillägg utgår i de fall, då kvinnan har annat hemmavarande
barn under 10 år (6 §).
Tilläggs penning utgår till kvinna, som omedelbart före nedkomsten eller
den beräknade tidpunkten därför under minst 270 dagar i följd varit
obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning (7 §). Tilläggspenning utgår
för högst 90 dagar och då med samma belopp som tilläggssjukpenning
(7 §).
Regler om vilka som är obligatoriskt försäkrade för tilläggssjukpenning
ges i lagen om allmän sjukförsäkring (SFL). Så är fallet med envar medlem
i allmän sjukkassa, som har en årsinkomst av tjänst om minst 1 800
kr. (22 § SFL). Medlem i sjukkassa är i princip envar här i riket bosatt
person fr. o. m. kalendermånaden näst efter den, varunder han fyllt 16 år
(5 § SFL). Tilläggssjukpenningens storlek varierar vid sjukperioder, som
inte överstiger 180 dagar, mellan 1 kr. och 17 kr. per dag, beroende på
storleken av vederbörandes inkomst av tjänst.
De nu återgivna reglerna innebär i fråga om rätten till tilläggspenning
bl. a., att tilläggspenning icke kan utgå till kvinna, vars nedkomst inträffar
tidigare än 270 dagar från ingången av kalendermånaden närmast efter
den, varunder kvinnan fyllt 16 år. (Här bortses från det fall att nedkomsten
beräknats till senare tidpunkt.) Det må i sammanhanget framhållas,
att kvinnan fr. o. m. ingången av nämnda kalendermånad är berättigad
till tilläggssjukpenning, därest övriga förutsättningar härför föreligger.
Remissyttrandena
Socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten tillstyrker icke motionerna.
Sjukkasseförbundet förklarar sig icke ha något att erinra mot en lagändring
i enlighet med motionärernas förslag. Förbundet anför, att rättviseskäl
talar för en samordning av de båda tidpunkter, från vilka en sjukkassemedlem
blir berättigad till tilläggssjukpenning resp. tilläggspenning.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande anfört:
Den lagändring, som här föreslås, berör ett mycket litet antal unga
mödrar. Även om det, som i motionen framhålles, under senare år blivit
vanligare än förr med unga barnaföderskor, torde det endast vara ett fåtal
mödrar i 16-årsåldern, som före nämnda ålder haft förvärvsinkomst av
sådan storlek som berättigar dem att erhålla tilläggspenning. Kretsen av
dem som skulle beröras av lagstiftningen kan också förväntas minska eller
helt försvinna i och med det förestående genomförandet av enhetsskolereformen.
Med hänsyn härtill och då samhället har möjlighet att på annat
sätt bistå dessa unga mödrar, anser socialstyrelsen knappast tillräckliga
skäl föreligga för att genomföra den av motionärerna härvidlag föreslagna
lagändringen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
3
Riksförsäkringsanstatten har i sitt yttrande anfört:
Företages sådan ändring i moderskapshjälpslagen, som åsyftas i motionerna,
måste, när fråga uppstår om tilläggspenning till kvinna, som var
havande vid försäkringspliktens inträde, vederbörande sjukkassa verkställa
utredning om kvinnans inkomstförhållanden under ett från fall till fall
växlande antal månader före hennes inskrivning som sjukkassemedlem.
Uppenbarligen kommer sjukkassan i dylika fall icke alltid att utan vidare
kunna godtaga de av den försäkrade lämnade uppgifterna utan kommer
att bli nödsakad företaga närmare komplettering till upplysning om förhållandena
eller kontroll. Det kan under sådana omständigheter befaras,
att handläggningen av här ifrågavarande ärenden skulle åtminstone i en
del fall bli förhållandevis arbetskrävande.
Det må vidare understrykas, att den tilläggspenning, som skulle komma
att utgå i de här avsedda fallen, kan antagas i regel bli låg, enär de försäkrade
ju på grund av sin ungdom knappast ha möjlighet förskaffa sig
några mera avsevärda arbetsinkomster. Än mer begränsad blir möjligheten
till erhållande av sådan inkomst, när enhetsskolan mer allmänt införts.
Över huvud taget torde antalet fall, där tilläggspenningen skulle få nämnvärd
betydelse, vara ringa.
Slutligen torde böra framhållas, att en lagändring som den av motionärerna
åsyftade skulle placera de därav berörda barnaföderskorna i ett förmånligare
läge än sådan kvinnor — gifta eller ogifta —• som icke blivit
tilläggssjukpenningförsäkrade till följd av underlåtenhet att till sjukkassan
anmäla inkomst av tjänst.
Riksförsäkringsanstalten anser, att behovet i förevarande fall av hjälp
utöver den, sjukförsäkringen redan nu ger, bör vid ömmande omständigheter
rätteligen tillgodoses genom mödrahjälp eller socialhjälp.
På grund av vad ovan anförts finner sig Riksförsäkringsanstalten böra
avstyrka bifall till motionerna.
Slutligen säger anstalten, att det sagda givetvis inte hindrar att spörsmålet
beaktas vid en mera genomgripande revision av sjukförsäkringslagen,
som kan komma att företagas.
Utskottet
För att tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp skall kunna
utgå fordras att kvinnan omedelbart före nedkomsten eller den beräknade
tidpunkten därför under minst 270 dagar i följd varit obligatoriskt försäkrad
för tilläggssjukpenning. Tilläggssjukpenningförsäkrad kan man enligt
sjukförsäkringslagen bli först i och med att man blir medlem av sjukkassa,
d. v. s. fr. o. in. ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken
man fyllt 16 år. En ytterligare förutsättning är alt inkomsten av tjänst uppgår
till minst 1 800 kronor för år.
En kvinna kan således i princip inte bli berättigad till tilläggspenning för
nedkomst som inträffar inom 270 dagar från ingången av månaden näst
efter den då hon fyllt 16 år, även om hon under dessa 270 dagar är försäkrad
för tilläggssjukpenning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
Motionärernas önskemål synes vara, att kvinna, som är försäkrad för tillläggssjukpenning,
regelmässigt skall vara berättigad till tilläggspenning,
därest hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten därför
under minst 270 dagar i följd haft inkomst, som i och för sig skulle ha
kvalificerat henne för tilläggssjukpenningförsäkring. Tilläggspenning borde
sålunda kunna utgå jämväl vid nedkomst som inträffar under de första 270
dagarna, då hon är tilläggssjukpenningförsäkrad.
Utskottet vill inte bestrida att vissa rättviseskäl kan tala för motionärernas
ståndpunkt. Emellertid skulle ett genomförande av förslaget medföra,
att sjukkassorna nödgades inhämta och kontrollera inkomstuppgifter för tid
före det kvinnan blivit medlem av sjukkassa. Dessa i efterhand inhämtade
uppgifter skulle uppenbarligen ofta bli osäkra, något som i sin tur skulle
kunna leda till orättvisor i bedömningen av förevarande fall. Vidare skulle
ett genomförande av förslaget innebära att gällande, relativt enkla regler
om tilläggspenning betydligt komplicerades.
Vid bedömande av motionärernas förslag bör enligt utskottets mening hänsyn
tagas även till att antalet kvinnor, för vilka ett genomförande av förslaget
skulle få någon större betydelse, kommer att bli ringa. Bl. a. det successiva
genomförandet av enhetsskoian medför att allt fler kvinnor kommer att
sakna möjlighet att före slutet av 16-årsåldern skaffa sig några mera betydande
arbetsinkomster. I de sannolikt mycket fåtaliga fall, där förslaget
skulle ha någon nämnvärd betydelse, synes föreliggande behov kunna tillgodoses
på annat sätt, företrädesvis genom mödrahjälp.
Vid övervägande av vad sålunda anförts anser utskottet att tillräckliga
skäl saknas för att biträda motionärernas förslag. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1: 320 och II: 392, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Axel E. Svensson, Sunne, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Magnusson*, Kaijser, Edström och Thorsten
Larsson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff, Fredriksson,
fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson, herrar Björkman, Svensson
i Kungälv och Anderson i Sundsvall.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
5
Reservation
av fru Eriksson i Ängelholm och fru Svensson, vilka ansett,
a) att utskottet bort anföra följande.
För att —- — — (lika med utskottet) —- — — är tilläggssjukpenningförsäkrad.
Det synes utskottet inte rimligt, att en kvinna, som under minst 270 dagar
före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten för denna haft inkomst,
som i och för sig skulle ha kvalificerat henne för tilläggspenning, skall vara
betagen rätten till sådan enbart av det skälet att 270 dagar inte förflutit från
ingången av månaden efter den, då hon fyllt 16 år. Meningen med 270-dagarsregeln är uppenbarligen, att kvinnan inte skall genom att ta anställning
först sedan hon blivit gravid kunna göra sig berättigad till tilläggspenning,
något som utskottet också anser befogat. Däremot saknas enligt
utskottets mening skäl att låta regeln verka så, att kvinnan inte får tilläggspenning,
om barnet födes innan hon uppnått en ålder av ungefär 16 år och
10 månader. Det kan härvid nämnas, att kvinnan har möjlighet att bli försäkrad
för tilläggssjukpenning redan fr. o. m. månaden efter den, då hon
fyllt 16 år. Enligt utskottets mening bör lagen om moderskapshjälp ändras
så, att kvinna, som är försäkrad för tilläggssjukpenning, skall vara berättigad
till tilläggspenning, under förutsättning att hon omedelbart före nedkomsten
eller den beräknade tidpunkten därför under minst 270 dagar i
följd varit försäkrad för tilläggssjukpenning eller haft inkomst, som i och
för sig skulle ha berättigat henne att vara försäkrad för tilläggssjukpenning.
En regel av ovan antytt slag skulle förorsaka sjukkassorna visst administrativt
merarbete, i den mån de tvingades kontrollera kvinnans inkomstförhållanden
under tiden före det hon blivit medlem av sjukkassa. Det bör
därför fordras, att kvinnan i sådana fall för att få uppbära tilläggspenning
skall styrka att hon haft tilläggspenningberättigande inkomst under nämnda
tid. Under sådana förhållanden bör kontrollarbetet från sjukkassornas sida
inte bli särskilt arbetskrävande. I sammanhanget må dessutom framhållas,
att Svenska sjukkasseförbundet inte haft något att invända mot motionärernas
förslag.
Under remissbehandlingen har framhållits, att motionärernas förslag inte
skulle få någon större betydelse, eftersom det successiva genomförandet av
enhetsskolan skulle omöjliggöra för alltfler kvinnor att före 16-årsåldern
skaffa sig inkomst, som skulle kunna bli av betydelse i förevarande hänseende.
Denna uppfattning är enligt utskottets mening endast delvis riktig.
Skolplikten i enhetsskolan upphör med utgången av vårterminen det år den
skolpliktige fyller 16 år. För kvinnor, vilkas födelsedag infaller efter vårterminens
slut, kan därför den av motionärerna föreslagna reformen få betydelse.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959
På grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till motionärernas
förslag. Dock anser utskottet särskild utredning i ämnet obehövlig.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 320
och II: 392, måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till
sådan ändring i lagen om moderskapshjälp, att kvinna, som
är försäkrad för tilläggssjukpenning, skall vara berättigad
till tilläggspenning, under förutsättning att hon omedelbart
före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten därför
under minst 270 dagar i följd varit försäkrad för tilläggssjukpenning
eller haft inkomst, som i och för sig skulle ha
berättigat henne att vara försäkrad för tilläggssjukpenning.