Andra lagutskottets utlåtande nr li år 1959

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om handel med preventivmedel,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 76, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, inhämtat riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Förordning

om handel med preventivmedel

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som vill, annorstädes än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd,
idka handel med preventivmedel skall söka tillstånd därtill, i Stockholm
hos överståthållarämbetet och i övrigt hos polismyndigheten i den ort, där
försäljningen skall bedrivas.

2 §.

Tillstånd må beviljas endast beträffande sådana medel, som medicinalstyrelsen
godkänt för den med ansökningen avsedda försäljningsformen.

3 §•

Försäljning må ej äga ruin genom kringföring.

Utomhus må försäljning ske allenast från automatapparat, vari samtidigt
tillhandahållas jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.

4 §.

När skäl äro därtill, må tillstånd återkallas eller begränsas.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr It

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

5 §.

Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i
denna förordning straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader;
och skola preventivmedel som påträffas hos honom förklaras förverkade till
kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Med preventivmedel som förklarats förverkade skall förfaras på sätt medicinalstyrelsen
bestämmer.

6 §.

Mot polismyndighets beslut må talan föras genom besvär hos länsstyrelsen.
Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Konungen genom
besvär.

7 §•

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, då förordningen den 9
september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att gälla;
dock att före den nya förordningens ikraftträdande meddelat tillstånd även
därefter behåller sin giltighet, om det icke återkallas.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

motionen II: 486 av herr Svenungsson m. fl.;
motionen II: 487 av herr Neländer m. fl.;

de likalydande motionerna I: 406 av herr Lindblom och herr Andersson,
Axel Johannes, samt II: 495 av herr Gustafsson i Borås m. fl.;
motionen II: 496 av herr Svensson i Kungälv m. fl.;

de likalydande motionerna I: 409 av fröken Mattson och fru Nilsson samt
II: 497 av fru Sjövall m. fl.

I motionerna II: 486, II: 487 samt I: 406 och II: 495 har hemställts, att
riksdagen måtte »avslå» propositionen.

I motionen I: 496 har hemställts, »att riksdagen måtte, med tillstyrkande
av propositionen i övrigt, avslå att tillstånd får lämnas till försäljning av
preventivmedel vid toalettanläggningar och nöjesetablissemang, samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i
kungörelsen den 18 oktober 1946 om tillhandahållande av preventivmedel å
apotek sinrättning att, i den mån bärande skäl för samvetsbetänkligheter

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

föreligger, vederbörande apoteksinnehavare måtte kunna erhålla dispens
från skyldigheten att tillhandahålla preventivmedel».

I motionerna I: 409 och II: 497 har hemställts, »att riksdagen i sitt yttrande
över Kungl. Maj :ts proposition nr 76 måtte uttala, att därest apotek
eller sjukvårdsaffär ligger inom stationsområde tillhörande tunnelbana,
busscentral eller järnväg enahanda bedömningsgrunder bör gälla som för
apotek eller sjukvårdsaffär utanför sådant område».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört för sina yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 486, 487, 495, 496 och 497.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att preventivmedel skall få försäljas även från
automatapparat. Utomhus skall dock sådan försäljning få äga rum endast
från automat, vari samtidigt tillhandahålles jämväl andra sjukvårds- eller
sanitetsartiklar.

Då de nya bestämmelserna leder till förhållandevis genomgripande ändringar
i den nuvarande förordningen om handel med preventivmedel, föreslås
att denna ersättes med en helt ny förordning. Den nya förordningen
avses träda i kraft den 1 juli 1959.

Inledning

Försäljningen av preventivmedel regleras bland annat i förordningen
den 9 september 1938 om handel med preventivmedel. Enligt denna förordning
är all preventivmedelsförsäljning med undantag av försäljning
från apotek underkastad tillståndstvång. Inom detaljhandeln bedrives försäljningen
huvudsakligen i två former, antingen såsom butiksförsäljning
eller såsom postorderförsäljning. Försäljning utomhus är uttryckligen förbjuden.

Efter preventivmedelsförordningens tillkomst har frågan om automatförsäljning
av preventivmedel blivit aktuell och tagits upp i olika sammanhang.
Sålunda hemställde medicinalstyrelsen redan år 1946, att Kungl.
Maj:t måtte förklara hinder inte möta mot sådan försäljning inom vissa
för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler. Vid tillkomsten av 1948 års
butikstängningslag uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1948:
248), att det inte syntes föreligga någon anledning att i det sammanhanget
föreslå ändring i det rådande förbudet att försälja preventivmedel utomhus,
varav följde att automatförsäljning av sådan vara utomhus även
fortsättningsvis bleve förbjuden. I fråga om automatförsäljning av preventivmedel
inomhus fann han, att från de synpunkter, som förestavat
regleringen av handeln med preventivmedel, förutsättningar inte syntes

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

vara för handen att bevilja tillstånd härtill, ehuru sådan försäljning inte
var uttryckligen förbjuden i förordningen. Riksdagen lämnade departementschefens
uttalanden utan erinran. Därefter uttalade sig 1950 års
abortutredning för automatförsäljning av preventivmedel, och medicinalstyrelsen
ställde sig ånyo positiv härtill och förklarade, att försäljning genom
automater var en lämplig form för saluhållandet. Även åtskilliga
tjänsteläkare tillstyrkte en sådan försäljningsform.

Frågan väcktes på nytt i samband med 1956 års ändringar i butikstängningslagstiftningen.
Dåvarande departementschefen fann (prop. 1956:
162) det vara tveksamt i vilken utsträckning automatförsäljning av preventivmedel
generellt kunde tillåtas inom ramen för bestämmelserna i gällande
preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om man över huvud
taget mera allmänt borde tillåta automatförsäljning av preventivmedel var
tveksamt och föremål för delade meningar. Olika synpunkter gjorde sig
gällande vid bedömningen av denna fråga, och för egen del var departementschefen
inte beredd att ta ställning därtill, innan spörsmålet blivit närmare
belyst.

På grund av den tveksamhet, som sålunda har yppats i fråga om såväl
lagligheten som lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel
tillkallade departementschefen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den
23 mars 1956 byråchefen Sven-Hugo Ryman för att såsom utredningsman
verkställa utredning av frågan om ändrade former för försäljning av preventivmedel
och därmed sammanhängande frågor. Samtidigt tillkallades
såsom experter för att medverka i utredningsarbetet föredraganden i medicinalstyrelsen
i ärenden rörande könssjukvård, medicine licentiaten Malcolm
Tottie, skolöverläkaren, professorn Carl Wilhelm Herlitz, dåvarande studentprästen,
numera biträdande föreståndaren vid stadsmissionen i Stockholm,
pastor Ludvig Jönsson, samt advokaten Baltzar Widlund. Sedermera tillkallades
såsom ytterligare expert sekreteraren i målsmännens rikslörbund,
fru Rosa Hellström-Olsson.

Utredningsmannen avlämnade den 21 augusti 1958 betänkande i ämnet
(stencilerat), innefattande utkast till bl. a. ny förordning om handel med
preventivmedel jämte tillämpningskungörelse. Om betänkandets innehåll
är utredningsmannen och samtliga experter ense.

Över betänkandet har etter remiss yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,
socialstyrelsen, arhetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens
provningsanstalt, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, överståthållarämbetet,
rikets samtliga länsstyrelser samt domkapitlen i Uppsala
ärkestift och Stockholms stift. Medicinalstyrelsen har i anslutning till sitt
eget yttrande överlämnat utlåtande från styrelsens socialpsykiatriska
nämnd. Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga handelskammare.
Överståthållarämbetet har närslutit utlåtanden från stadskollegiet

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

och poliskammaren i Stockholm. Flertalet länsstyrelser har vid sina remisssvar
fogat yttranden från förste provinsialläkaren, lokala polismyndigheter,
barnavårdsnämnder och hälsovårdsnämnder m. fl. Vidare har följande sammanslutningar
och företag avgivit yttranden, nämligen svenska stadsförbundet,
svenska socialvårdsförbundet, målsmännens riksförbund, apotekarsocietetens
direktion, Sveriges farmaceutförbund, föreningen Sveriges landsfiskaler,
svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund, riksförbundet för sexuell
upplysning, aktiebolagets Nils Adamssons sjukvårdsaffär och H. E. Adamsson
Aktiebolag.

Utredningsmannens förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran
av det övervägande flertalet remissinstanser, och endast ett fåtal avstyrkanden
föreligger. De erinringar som förekommit hänför sig huvudsakligen till
frågan om den närmare utformningen av automathandeln, främst frågan
vilka platser som bör få komma ifråga för denna försäljningsform.

Framställningen i propositionen omfattar redogörelse för gällande bestämmelser
om handel med preventivmedel och om automathandel m. m.,
för rättstillämpningen i fråga om automathandel med preventivmedel, för
förhållandena på vissa håll utomlands, för utredningsmannens förslag och
yttrandena däröver samt för föredragande departementschefens, statsrådet
Johanssons, egen inställning till de viktigare frågorna. I en specialmotivering
redogöres därefter för skälen till detaljutformningen av stadgandena
i den föreslagna förordningen om handel med preventivmedel.

Den följande framställningen kommer i huvudsak att begränsas till redogörelsen
för gällande bestämmelser, för rättstillämpningen och för departementschefens
inställning till de viktigare frågorna. I övrigt hänvisas till
propositionen.

Gällande bestämmelser
A. Om handel med preventivmedel

Handeln med preventivmedel regleras i främsta rummet genom förordningen
den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel med
däri genom förordningen den 4 mars 1949 (nr 59) vidtagna ändringar. Enligt
preventivmedelsförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som annorstädes
än å apoteksinrättning vill idka handel med eller eljest tillhandahålla
allmänheten preventivmedel söka tillstånd därtill hos polismyndigheten i den
ort, där rörelsen skall utövas. Med preventivmedel förstås medel, som är avsedda
att förebygga befruktning eller överförande av könssjukdom. Tillstånd
får avse endast vissa angivna medel. När skäl är därtill, må meddelat tillstånd
återkallas. Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande
meddelas av Konungen. Försäljning får ej äga rum genom kringföring
och ej heller utomhus, överträdelse av förordningen straffas med dagsböter

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

eller fängelse i högst sex månader; därvid påträffade preventivmedel, som
uppenbarligen är avsedda att tillhandahållas olovligen, skall förklaras förverkade.

I kungörelsen den 9 september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning
av förordningen om handel med preventivmedel har närmare föreskrifter
meddelats om tillstånds beviljande och återkallande. Ansökning om
tillstånd skall göras skriftligen och innehålla uppgifter i följande avseenden:
a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla, b) huruvida sökanden ämnar
bedriva parti- eller detaljhandel eller avser att på annat sätt tillhandahålla
medlen åt allmänheten, c) huruvida tillhandahållande skall äga rum allenast
medelst posten, d) å vilket ställe rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden
ämnar bedriva och f) därest sökanden är bolag eller förening, vem
som skall förestå rörelsen. Vid prövning av ansökning om tillstånd skall
särskilt iakttagas, bland annat, att sökanden är berättigad att idka handel i
allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppger sig ämna bedriva och
i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla tillstånd och, om sökanden
är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhas av lämplig föreståndare,
att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur hygienisk
synpunkt och i övrigt tillfredsställande samt att tillstånd icke meddelas att
försälja medel, som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kan befaras
vara skadliga, varvid i tveksamma fall yttrande bör inhämtas från
medicinalstyrelsen.

1 bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla preventivmedel
skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas, när skäl föreligger
härför, och att försäljning ej får äga rum genom kringföring eller
utomhus. Vid prövning av fråga om återkallelse skall särskilt beaktas,
huruvida tillståndshavaren (för bolag eller förening föreståndaren) gjort
sig skyldig till förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses
göra honom olämplig att vidare bedriva densamma, huruvida olämplig
reklam bedrives och huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i
jämförelse med förhållandena vid tillståndsprövningen. Innan tillstånd
återkallas skall tillståndshavaren, i den mån så kan ske och särskilda skäl
icke är däremot, beredas tillfälle till rättelse.

För försäljning av preventivmedel från apotek har särskilda bestämmelser
utfärdats. I kungörelsen den 18 oktober 1946 (nr 639) om tillhandahållande
av preventivmedel å apoteksinrättning föreskrives, att å apoteksinrättning,
varmed förstås såväl självständigt apotek som filialapotek, skall
följande slag av preventivmedel vara att tillgå, nämligen kondomer, pessarer,
syregelé samt spermatocida suppositorier. Skyldighet att å apoteksinrättning
tillhandahålla dessa preventivmedel föreligger emellertid icke
under tid, då nattexpedition är anordnad, och ej heller å sön- eller helgdag.
Medicinalstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter angående arten och
beskaffenheten av de preventivmedel, som skall tillhandahållas å apoteks -

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

7

inrättning, liksom angående kontroll av medlen och formerna för deras
tillhandahållande.

B. Om automathandel

Automathandeln är en tämligen modern försäljningsform, och det är först
på sistone som principen om automathandelns frihet har vunnit allmänt erkännande.
Denna handel har närmare reglerats i de butikstängningslagar,
som tid efter annan avlöst varandra, på så sätt att den varit underkastad
samma bestämmelser om affärstid som detaljhandelsbutikerna, i den mån
den icke uttryckligen undantagits från lagarnas tillämpning. Automathandelns
frigivande har skett successivt, och denna utveckling återspeglas följaktligen
legislativt i eu motsvarande krympning av tillämpningsområdet
för butikstängningslagarna.

Det första mera väsentliga steget på vägen mot en fri automathandel togs
genom tillkomsten av butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). Lagen
innehåller i huvudsak bestämmelser om den vanliga affärstiden, om kommunala
avvikelser därifrån och om särskilt tillstånd till annan affärstid än den
vanliga. Huvudregeln är att butik får hållas öppen för allmänheten vardagar
från klockan 8 till klockan 19 med vissa möjligheter till utsträckning av tiden,
som saknar intresse i förevarande sammanhang. Kommunal myndighet
kan bestämma om inskränkningar i den vanliga affärstiden, och länsstyrelsen
kan under vissa angivna förutsättningar meddela särskilt tillstånd
för näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes
idka försäljning till allmänheten å tid, då det eljest icke är tillåtet.
Från lagens tillämpning undantages enligt lagen den 7 juni 1956 (nr 320)
om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 bl. a. försäljning från
automatapparat, som bedrives antingen i anslutning till egen butik, där
samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen
för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde eller slutligen
å annan plats än nu sagts om försäljningen icke sker i anslutning till
annan tillhörig butik, där samma slag av varor saluföres. Såsom villkor för
att automathandeln skall vara undantagen från butikstängningslagen gäller,
att automatapparaten är av typ, som godkänts av vederbörlig myndighet,
och beträffande försäljning av tobaksvaror att tillstånd lämnats av monopolutövaren.
I fråga om försäljning av preventivmedel från automatapparat
skall emellertid ändringen i butikstängningslagen, intill dess Konungen annorlunda
förordnar, inte medföra någon ändring i tillämpningen av dittills
gällande bestämmelser.

I kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om tgpgranskning av automater
föreskrives, att automatapparat skall vara till typen godkänd av statens
institut för folkhälsan efter samråd med statens kriminaltekniska anstalt,
institutet dock obetaget att samråda även med annan myndighet.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

Enligt 76 § 2 mom. byggnadsstadgan den 30 juni 1947 (nr 390) må i byggnadsordning
stadgas, att tillstånd skall sökas hos byggnadsnämnden för åtgärd,
som påverkar byggnads utseende eller stadsbilden, däribland skyltning.
I anslutning härtill har i det normalförslag till byggnadsordning, som
år 1948 upprättats av byggnadsstyrelsen och som — frånsett Stockholm,
Göteborg och Malmö — antagits av praktiskt taget alla städer, köpingar och
municipalsamhällen, intagits en bestämmelse att byggnadsnämndens lov
erfordras för uppsättande av skylt eller annan liknande reklamanordning.
Med skylt avses i detta sammanhang även skyltskåp och försäljningsautomat.
Enligt de särskilda föreskrifter som meddelats i normalförslaget om skylt
in. m. får skylt, som anbringats lägre än 2,50 meter över marken, skjuta fram
högst 20 cm över gatulinjen. Särskilt skall tillses, att skylten ej stör gatueller
stadsbilden, verkar förvillande för trafiken eller störande för närboende
eller anbringas så, att den försvårar gaturenhållningen.

På försäljningsautomater är också allmänna ordningsstadgan den 14 december
1956 (nr 617) tillämplig. Enligt 2 § får nämligen allmän plats inom
stadsplanelagt område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens
bestämmelser för stad äger tillämpning, icke tagas i anspråk för försäljningsstånd,
ställningar och dylikt, såframt ej tillstånd därtill lämnats av
polismyndigheten eller — såvitt angår upplåtelse för försäljningsändamål —
i Stockholm av överståthållarämbetet. Innan tillstånd meddelas, skall yttrande
inhämtas från den kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen
bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd icke meddelas.

2 § allmänna ordningsstadgan torde icke vara tillämplig å försäljningsautomater
i vidare mån än de tar allmän plats i anspråk på sådant sätt, att
de hindrar dess användning för avsett ändamål eller vållar olägenhet från
ordningssynpunkt. Härigenom faller flertalet av de mindre försäljningsaulomaterna
utanför bestämmelsen. Även för en mindre automat kan det dock
— beroende på dess avsedda placering —- bli fråga om ett sådant ianspråktagande
av den allmänna platsen, att tillstånd fordras enligt ordningsstadgan.
För större fristående automater eller andra automater, som på ett hindrande
sätt skjuter ut över den allmänna platsen, krävs alltid särskilt tillstånd
enligt förevarande paragraf. Om automaten emellertid anbringas i trappa,
port eller nisch, som gränsar till den allmänna platsen, och detta på ett
sådant sätt, att något utrymme å eller ovanför den allmänna platsen icke
tages i anspråk, synes tillstånd enligt ordningsstadgan icke erforderligt.

Rättstillämpningen i fråga om automathandeln med preventivmedel

Trots den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna i samband med tillkomsten
av 1948 års butikstängningslag jämte 1956 års ändringar däri intagit
i fråga om automatförsäljning av preventivmedel, har tillstånd i icke
obetydlig omfattning beviljats till sådan försäljning inomhus. Enligt uppgif -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 är 1959

ter hänförliga till slutet av år 1956 skulle sålunda i runt tal drygt 150 preventivmedelsautomater
finnas uppsatta på olika orter, bortsett från automater
inom militära förläggningar. I Stockholm har däremot den tillståndsbeviljande
myndigheten regelmässigt avslagit ansökningar om automatförsäljning
av preventivmedel. Någon sådan försäljning förekommer inte heller i
huvudstaden annat än vid militärförband.

Att de tillståndsgivande myndigheterna kommit till olika resultat med
avseende å tillåtligheten av automathandel inomhus sammanhänger uppenbarligen
med att denna försäljningsform inte var aktuell vid preventivmedelsförordningens
tillkomst och att varken själva förordningen eller förarbetena
till denna ger några säkra hållpunkter för frågans bedömande. I viss
mån har rättsläget dock numera klarnat på detta område, sedan Kungl.
Maj :t den 15 juni 1956 meddelat beslut i ett antal besvärsmål, som samtliga
gällt ifrågasatt tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel inom
offentliga toaletter. Genom dessa avgöranden torde det få anses fastslaget,
att hinder föreligger enligt gällande rätt att meddela tillstånd till sådan försäljning
i toaletter, tillgängliga för allmänheten, övervägande skäl talar för
att sådant hinder möter mot tillstånd till försäljning av preventivmedel från
automat även i andra för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler, möjligen
med undantag för butikslokaler. Redan beviljade tillstånd får emellertid
enligt samma avgöranden inte återkallas enbart på den grund att tillståndet
inte bort lämnas, utan för återkallelse fordras sådana särskilda skäl, som närmare
anges i tillämpningskungörelsen till preventivmedelsförordningen.

Den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna intagit till automathandcln
med preventivmedel har icke avsett sådan handel inom militärförbanden.
I tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse (Tsjv 1955 nr
8) har med giltighet från och med den 15 december 1955 följande föreskrifter
meddelats rörande automathandel med preventivmedel.

Kondomer tillhandahålles i automater, som installeras på lämplig plats
inom förbandet. Förbandschef äger bevilja tillstånd härtill åt den, som
innehar medgivande av polismyndighet i orten att driva handel med preventivmedel.
Försäljningen av preventivmedel sker i läger- eller manskapskassans
regi. Skriftligt avtal eller kontrakt upprättas för viss tid mellan lägereller
manskapskassan och tillståndshavaren. 1 § butikstängningslagen utgör
icke hinder för försäljning genom automat å annan tid än den vanliga affärstiden
under förutsättning att försäljningen äger rum endast till personal och
värnpliktiga vid förbandet. Förpackningarnas storlek, kvalitet, pris in. in.
bestämmes av sjukvårdsstyrelsen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:

»Försäljning av preventivmedel utomhus är uttryckligen förbjuden i nu
gällande preventivmedelsförordning av år 1938, och utomhus uppsatta försäljningsautomater
för sådana medel torde inte heller förekomma i landet.

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

Däremot finns ett inte ringa antal preventivmedelsautomater inomhus, företrädesvis
lokaliserade till bekvämlighetsinrättningar.

Delade meningar har emellertid i praxis rått om lagligheten av automatförsäljning
av preventivmedel inomhus. Detta sammanhänger med att denna
försäljningsform saknade aktualitet vid preventivmedelsförordningens tillkomst
och följaktligen inte blivit närmare reglerad där. De tillståndsbeviljande
myndigheternas olika bedömning av ärenden rörande automatförsäljning
av preventivmedel har också utgjort en betydande olägenhet, som har
givit sig tillkänna i olika sammanhang. Inte utan fog har myndigheternas
sinsemellan oförenliga beslut kommit att uppfattas såsom en olikhet inför
lagen, och det föreligger ett uppenbart behov av klara normer i fråga om
automatförsäljning på detta område. Jag anser det därför vara ofrånkomligt,
att statsmakterna nu tar ställning till frågan i vad mån preventivmedel
skall få försäljas genom automat.

Såsom utredningsmannen framhållit har diskussionen kring preventivmedelsfrågan
i vårt land i stort sett passerat det stadium, då denna fråga
var föremål för allvarligare meningsbrytningar av principiell natur. Genom
preventivmedelsförordningens antagande år 1938 och den därefter år 1946
stadgade skyldigheten för apoteksinrättning att tillhandahålla allmänheten
preventivmedel har dessa medels medicinska och sociala betydelse vunnit
samhällsmakternas fulla erkännande. I fråga om automathandeln är att
märka, att det första steget mot dess frigivande togs genom tillkomsten av
1948 års butikstängningslagstiftning och att denna handel i princip frigavs
i och med 1956 års ändringar i samma lagstiftning och därmed erkändes
såsom en med butiksförsälj ningen fullt likvärdig distributionsform.

Det är mot bakgrunden av den nu angivna utvecklingen som man har att
bedöma, om automathandeln bör friges även på preventivmedelsförsäljningens
område. En åtgärd i denna riktning kan såtillvida sägas vara ett
samhälleligt intresse, som det måste vara en uppgift för samhället att underlätta
tillgången till preventivmedel i syfte att motverka de olyckor, som
ovälkomna havandeskap har i följe, och den alltjämt förhållandevis stora
spridningen av de veneriska sjukdomarna. De fördelar, som automathandeln
erbjuder på varudistributionens område genom att göra allmänheten oberoende
av affärstider, är också särskilt påtagliga i fråga om en sådan vara
som preservativ för män, vilken närmast är aktuell för denna försäljningsform.
Vidare kommer i betraktande den illegala handeln med preventivmedel,
vilken med hänsyn till dess av allt att döma mycket stora spridning,
de ofta anstötliga former, varunder den bedrives, och de underhaltiga
varor, som därigenom utbjudes, mer eller mindre äventyrar syftet med den
lagliga regleringen av preventivmedelsförsäljningen. Endast genom en ändamålsenligt
utformad automathandel synes det bli möjligt att på ett effektivt
sätt motverka den illegala handeln på området.

På nu anförda skäl delar jag för min del helt utredningsmannens även av

11

Andra lagutskottets utlåtande nr Ur år 1959

det övervägande flertalet remissinstanser biträdda uppfattning, att samhället
inte bör ställa sig avvisande till en automathandel med preventivmedel
utan att problemet närmast gäller att söka utforma denna handel så, att
den icke medför allvarligare olägenheter.

Frågan om en lämplig utformning av automathandeln med preventivmedel
är i främsta rummet en fråga om var automaterna skall få placeras. Det
är nämligen givet, att man kan föreskriva sådana inskränkningar beträffande
uppställningen av preventivmedelsautomater att några nya problem
över huvud taget inte kan uppkomma av denna försäljningsform. Å andra
sidan medför alltför långtgående inskränkningar i fråga om platsvalet att
automatförsäljningens speciella fördelar går förlorade. En avvägning bör
därför ske, varvid man — som utredningsmannen framhållit — särskilt
bör beakta de barna- och ungdomsskyddande synpunkter och de ordningssynpunkter,
som här kan göra sig gällande, varjämte tillbörlig hänsyn bör
tagas till vad pieteten bjuder.

Om automaternas fördelar att medge inköp oberoende av affärstider skall
kunna tillvaratagas, måste automaterna placeras antingen utomhus
eller i lokaler som hålles öppna för allmänheten även på
andra tider än affärstider. Såsom jag inledningsvis framhållit har hittills
lämnade tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel på grund av
förbudet i preventivmedelsförordningen mot försäljning av sådana medel
utomhus uteslutande gällt inomhuslokaler, huvudsakligen bekvämlighetsinrättningar.
Utredningsmannen har enligt min uppfattning på ett övertygande
sätt visat att, även om en del inomhuslokaler får anses lämpade för
automatförsäljning av preventivmedel, ett upphävande, såvitt avser automathandel,
av förbudet i preventivmedelsförordningen mot utomhusförsäljning
skulle erbjuda överlag bättre möjligheter att lokalisera denna handel
till platser, där det är både naturligt och lämpligt att automaterna placeras.

Förslaget att automatförsäljning skall få äga rum utomhus har under
remissbehandlingen också rönt erinringar från endast ett fåtal remissinstanser.
En remissmyndighet har särskilt vänt sig mot att samhället
skulle medverka till ett så radikalt steg på preventivmedelsför sälj ningens
område och därvid bland annat framhållit, att en sådan öppen automatförsäljning
för stora grupper av samhällsmedborgare skulle innebära en allvarlig
kränkning av hela deras livsåskådning. Från ett annat håll har därutöver
invänts, att utomhus placerade automater på grund av insynen över
försäljningen från utomstående troligen inte skulle anlitas av många, vilkas
inköp man har velat underlätta genom denna distributionsform. Automatförsäljning
av preventivmedel utomhus har emellertid obestridliga fördelar,
och jag kan inte finna invändningarna häremot bärande, om man — såsom
utredningsmannen tillika föreslagit — förbinder denna försäljning med
villkoret, att även andra sjukvårds- och sanitetsartiklar samtidigt måste
tillhandahållas i automaten. Genom att begränsa utomhusförsäljningen till

12 Andra lagutskottets utlåtande nr It är 1959

dylika sanitetsautomater och till härför lämpade platser — till
platsvalet återkommer jag i det följande — kan sålunda både pietetskrav
och diskretionssynpunkter tillgodoses samt goda förutsättningar följaktligen
skapas för en automathandel på detta område i tilltalande former.

I enlighet med det anförda förordar jag sålunda — i överensstämmelse
med utredningsmannens förslag — att preventivmedel skall få försäljas
i sanitetsautomater utomhus. Jag är också ense med utredningsmannen
och det övervägande flertalet remissinstanser på den punkten, att det inte
föreligger tillräckliga skäl att meddela tvingande föreskrift om sanitetsautomater
även med avseende å sådana platser inomhus, som kan anses
lämpade för automatförsäljning av preventivmedel. Inomhus bör följaktligen
i princip hinder inte resas mot automater för enbart preventivmedel.

Jag övergår härefter till spörsmålet, vilka platser som bör få komma
i fråga för automatförsäljningen. Utredningsmannens lösning av de
avvägningsproblem, som här möter, kan jag i allt väsentligt godtaga, och
jag begränsar mig därför i det följande till att huvudsakligen närmare beröra
sådana frågor beträffande platsvalet, som föranlett särskild uppmärksamhet
under remissbehandlingen eller som jag eljest finner vara av särskild
vikt.

Automatförsäljning av preventivmedel bör i första hand få bedrivas i
nattpolikliniker för förebyggande behandling av könssjukdomar samt i anslutning
till apotek och sjukvårdsaffärer. Nattpolikliniker finns för närvarande
endast tre i landet, nämligen i Stockholm, Göteborg och Malmö, varför
en preventivmedeisför sälj ning därstädes får endast begränsad betydelse.
Annorlunda förhåller det sig härvidlag med apoteken och sjukvårdsaffärerna.
För dessas vidkommande skulle det närmast bli fråga om utomhusförsäljning,
eftersom dessa inrättningar i allmänhet synes sakna för automatförsäljning
lämpade inomhusutrymmen, som kan hållas tillgängliga
för allmänheten efter affärstid. Bortsett från de remissinstanser, som ställt
sig avvisande till automathandel med preventivmedel över huvud taget, har
man allmänt godtagit en automathandel i anslutning till nämnda inrättningar.

En del remissinstanser har önskat att automathandeln med preventivmedel,
åtminstone under en övergångstid och i varje fall med avseende
å sådan handel utomhus, skulle begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer.
Med anledning härav vill jag framhålla att det synes önskvärt, att utvecklingen
på detta område går i den riktningen, att automathandeln företrädesvis
lokaliseras till apotek och sjukvårdsaffärer. En sådan utveckling
torde bäst främjas genom att dessa inrättningar, om särskilda skäl i det
enskilda fallet inte talar däremot, regelmässigt erhåller tillstånd att sätta
upp försäljningsautomat i omedelbar närhet av sina butikslokaler. Emellertid
bör enligt min mening automatförsäljning av preventivmedel kunna
medgivas även annorstädes än vid apotek och sjukvårdsaffärer. Sådana

Andra lagutskottets utlåtande nr år 1951) 13

inrättningar finns inte på alla orter och på andra håll kan de vara så belägna
— exempelvis mitt emot en skola — att en annan plats är att föredraga
för automatförsäljningen ifråga. Automatförsäljning av preventivmedel
bör därför få förekomma även på andra härför lämpade platser,
såväl inomhus som utomhus. Jag vill emellertid understryka betydelsen
av att de tillståndsgivande myndigheterna med tillbörlig varsamhet
prövar framställningar om tillstånd till automatförsäljning. Särskild
hänsyn måste här tagas, förutom till barna- och ungdomsskyddande synpunkter,
även till pieteten, så att inte tillstånd lämnas till sådan försäljning
på plats, där det av särskild anledning kan befaras, att automaten
kommer att väcka anstöt.

Jag har tidigare framhållit, att den automathandel, som redan nu bedrives
i landet, företrädesvis har koncentrerats till offentliga toaletter. Preventivmedelsautomater
förekommer sålunda både i fristående offentliga toaletter
och i bekvämlighetsinrättningar inom eller i anslutning till sådana anläggningar
som busstationer, dansrestauranger, Folkets hus, folkparker. Fråga
uppkommer därför, huruvida automatförsäljning av preventivmedel bör få
äga rum inom dylika anläggningar även i fortsättningen vid sidan av den
automathandel som framdeles skall få förekomma i anslutning till apotek
och sjukvårdsaffärer eller på andra lämpliga platser utomhus.

Några remissinstanser har framställt erinringar mot att preventivmedelsförsäljning
skulle tillåtas i fristående offentliga toaletter. Deras betänkligheter
bottnar huvudsakligen i farhågor för att en preventivmedel sautomat
inom dylik lokal kommer att skapa svårbemästrade ordnings- och trevnadsproblem.
Med hänsyn till sådana synpunkter anser jag i likhet med utredningsmannen
att automatför sälj ning i toaletter endast bör få förekomma
om toaletten är bevakad och i tillfredsställande hygieniskt skick. I övrigt
cår här liksom eljest de lokala förhållandena på orten ytterst bli avgörande
för bedömningen, varav följer att tillstånd bör kunna vägras även av det
skälet, att en försäljningsautomat redan uppsatts på annan plats i närheten
eller att annan lämpligare plats, utomhus eller inomhus, står till buds för
automatf örsälj ningen.

Under remissbehandlingen har vidare delade meningar framkommit i
fråga om lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel vid järnvägs-,
buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer, folketshusanläggningar,
idrottsanläggningar, nöjesetablissemang och andra liknande
lokaliteter.

På de av utredningsmannen anförda skälen bör preventivmedelsautomater
över huvud taget inte förekomma vare sig i bekvämlighetsinrättningar
eller annorstädes inom järnvägs stationsområde, och härmed bör enligt
min mening tunnelbanestationer jämställas i det avseende, varom här är
fråga. Vad busstationerna beträffar synes preventivmedelsautomater endast
kunna komma i fråga i bekvämlighetsinrättningar vid sådana stationer,

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

varvid dessa bör bedömas efter samma grunder som offentliga toaletter.
Jag vill emellertid understryka, att det som regel inte torde finnas anledning
att tillåta automatförsäljning vid busstationer i vidare mån än någon
annan lämplig plats inte står till buds för ändamålet på orten. Tillstånd
bör följaktligen här lämnas endast i undantagsfall.

Teatrar, biografer och idrottsanläggningar anser jag över huvud taget inte
böra komma ifråga för automathandel med preventivmedel, varom också
remissinstanserna så gott som undantagslöst synes vara ense. Med teatrar
och biografer har utredningsmannen likställt folketshusanläggningar, varemot
från några håll har invänts, att dessa till sin karaktär och utformning
är så olika på skilda håll i landet, att de inte i detta sammanhang
kan behandlas generellt. Denna invändning förtjänar enligt min mening
beaktande. Om sådana anläggningar — vilket är vanligt — regelbundet
upplåtes för dansändamål eller danslokaler finns inrymda där, bör de helt
eller delvis bedömas på samma sätt som de nöjesinrättningar, som jag avser
att behandla i det följande. Dessutom kan en folketshusanläggning utgöra
ett stort byggnadskomplex, vari inrymts även affärslokaler av olika
slag, och hinder bör då inte möta mot tillstånd till exempelvis en sanitetsautomat
i anslutning till en där inrymd sjukvårdsaffär. I eller i anslutning
till sådana lokaliteter, som är avsedda enbart för den kulturella verksamhet
som vanligen förekommer i Folkets hus, bör preventivmedelsautomater
emellertid inte få förekomma.

Det återstår härefter att närmast behandla frågan, huruvida automatförsäljning
av preventivmedel skall få äga rum i bekvämlighetsinrättningar
vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.
Utredningsmannens ståndpunkt, vilken lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser, innebär att automatförsäljning skall få förekomma på
dessa platser endast om synnerliga skäl talar härför. Ett sådant skäl anser
utredningsmannen föreligga, om en nöjesplats har en sådan karaktär och
är belägen på så stort avstånd från annan i orten tillgänglig inköpskälla,
att det skulle kunna leda till större skada än nytta, om man förbjöd automatförsäljning
inom nöjesplatsen. Den av utredningsmannen sålunda gjorda
avvägningen kan jag i huvudsak godtaga. Vid detta bedömande har jag särskilt
beaktat de möjligheter, som den av mig förordade utomhusförsäljningen
i allmänhet erbjuder att tillgodse inköpsbehoven efter affärstid. Ett för mig
väsentligt skäl att tillåta utomhusförsäljning på detta område har just
varit, att man härigenom kan undvika automatförsäljning på sådana platser,
där försäljningen skulle väcka opinion eller mot vilkas anlitande för
ändamålet eljest betänkligheter kan anföras. Jag anser följaktligen, att
återhållsamhet bör iakttagas i fråga om tillstånd till automatförsäljning av
preventivmedel vid nöjesinrättningar. Tillstånd till sådan försäljning på
dylika platser bör som regel vägras, om automatförsäljning med fördel kan
bedrivas på annan plats inte för långt därifrån.

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

15

Vad slutligen militärförläggningar och industrianläggningar beträffar delar
jag helt utredningsmannens uppfattning, att tillstånd till automatförsäljning
av preventivmedel inom dessa områden som regel bör kunna lämnas
utan någon mera ingående prövning av platsens lämplighet.»

Motionerna

I motionen 11:486 anföres:

Undertecknade anser, att den föreslagna anordningen, som av stora grupper
medborgare i detta land uppfattas som en sanktion av lösa sexuella förbindelser,
är kränkande för kristen moral och elementär anständighet. Icke
minst många föräldrar och fostrare, som med oro ser utvecklingen inom
ungdomsvärlden, känner allvarliga bekymmer inför det framlagda förslaget,
som enligt deras mening är ägnat att motverka de positiva åtgärder
som i andra sammanhang vidtages för ungdomens bästa.

I motionen II: 487 anföres bl. a.:

En mycket stor grupp medborgare — inte minst inom de kristna och ideella
lägren — anser helt visst, att en i princip lössläppt automathandel med
preventivmedel kommer att öka antalet tillfälliga sexuella förbindelser, särskilt
bland ungdomen. För dessa folkgrupper skulle en lagfäst fri handel
med preventivmedel i den utmanande öppna form som utomhusautomater
innebär utgöra en allvarlig kränkning av deras livsåskådning. I denna tid,
som inte minst för ungdomen är så rik på frestelser, har föräldrar och ansvarskännande
målsmän och ungdomsledare rätt att fordra samhällets bistånd.
I stället kommer det framlagda förslaget närmast att uppfattas som
en samhällets sanktion av lösa förbindelser.

Avslutningsvis yttrar motionärerna:

De förslag som diskuterats i utredningen vad det gäller utplacering av
automater — i järnvägs- och busstationer, offentliga toaletter, teatrar, biografer
och folketshusanläggningar såväl som inom andra nöjesinrättningar
etc. — anser vi vara förkastliga. Värt att uppmärksamma är t. ex. gatukontorets
i Stockholm remissyttrande, vars erfarenheter »icke talar för
lämpligheten av att i de offentliga bekvämlighetsinrättningarna medgiva
försälj ningsautomater».

Preventivmedelshandeln som sådan är föremål för starkt delade meningar
hos vårt folk. Uppenbart är emellertid, att den här ifrågasatta automathandeln
måste ur kristet etiska synpunkter te sig särskilt utmanande.

I motionerna I: 406 och II: 495 återkommer det i motionerna II: 486 och
487 framförda påståendet, att den föreslagna ordningen av många kommer
att uppfattas som en samhällets sanktion av lösa förbindelser. I fortsättningen
yttrar motionärerna bl. a.:

Vi har svårt att föreställa oss att det skulle finnas någon stark och utbredd
folkopinion bakom utredningsförslaget om preventivmedelsautomater.
Det är fastmer troligt att ännu större grupper av medborgare skulle
anse, att en i princip frisläppt automathandel med preventivmedel icke är
önskvärd och att den otvivelaktigt skulle vålla stor skada men nytta till

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

intet. Något verkligt samhällsintresse kan ett sådant radikalt underlättande
av denna handel icke anses innebära.

Man måste även taga hänsyn till att en lagfäst fri handel med preventivmedel
i den utmanande öppna form, som utomhusautomater innebär, skulle
för stora grupper av samhällsmedborgare innebära en allvarlig kränkning
av hela deras livsåskådning. Samhället bör ej bidraga till att uppluckra
anständighetsbegreppet mera än som redan skett. Särskilt måste samhället
vara skyldigt att beakta opinionen hos de föräldrar, som bär ansvaret
för barnens och ungdomens fostran och som med rätta kan kräva samhällets
bistånd härvidlag.

Problemet har enligt vår mening en etisk sida som är nog så viktig. En
utökning av automathandeln skulle leda över till den krassa inställningen
att här gäller att skaffa sig största möjliga sexuella utbyte mot minsta
möjliga risk för befruktning eller venerisk sjukdom. Denna tendens —
bl. a. manifesterad i den vanliga uppfattningen hos ett stort antal ungdomar
att på en danskväll skall följa intimt umgänge — behöver i dagens samhälle
ej uppmuntras av statsmakterna. Man ser alltför kortsiktigt om man
bara tar sikte på ett visst beteende. Eu ökad upplysning i etik och samlevnadsproblem,
där ansvaret mer kommer in i bilden, är värdefullare än allt
annat, men denna syn främjas ej av tillkomsten av ytterligare ett antal
preventivmedelsau tomater.

I motionen 11: 496 anför motionärerna inledningsvis, att de, med tanke
på att alltför långt gående restriktivitet framkallar olaga handel, inte vill
motsätta sig förslaget att godtaga automathandel utomhus vid i huvudsak
nattpolikliniker, apotek och sjukvårdsaffärer. Till motivering för yrkandet
om att tillstånd inte skall få lämnas att sälja preventivmedel genom automater
vid toalettanläggningar och nöjesetablissemang yttrar motionärerna:

Vad först angår toaletterna anser vi att det ur flera synpunkter är olämpligt
att förlägga handeln med preventivmedel till dessa inrättningar.

När det sedan gäller nöjesetablissemang kommer framför allt de barnaoch
ungdomsskyddande synpunkterna in i bilden. Nöjestillställningarna besökes
i främsta rummet av ungdom i varierande åldrar. Vi ifrågasätter om
det är lämpligt med försäljning av preventivmedel i dessa sammanhang.

Till dessa synpunkter fogar motionärerna den, att tillståndsgivningen
kommer att bli beroende av den enskilda polismyndigheten och att erfarenheten
visar, att tillståndsgivningen kan komma att variera från plats
till annan beroende på polischefens personliga uppfattning.

Yrkandet angående dispens för apoteksinnehavare från skyldigheten att
tillhandahålla preventivmedel motiverar motionärerna med att vissa apoteksinnehavare
finner handel med sådana medel strida mot deras uppfattning
och samvete.

I motionerna I: 409 och II: 497 åberopas inledningsvis vad departementschefen
yttrat om att automatförsäljning bör få bedrivas i nattpolikliniker
samt i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer men inte inom järnvägs
stationsområde eller på tunnelbanestationer. Därpå framhåller motionärerna,
att det redan nu finns sjukvårdsaffärer inom Stockholms tunnel -

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

bana, som i huvudsak är inriktade på försäljning av preventivmedel, och
att inga problem har försports i fråga om dessa affärer från vare sig pietetseller
ordningssynpunkt. I det följande anföres:

Utvecklingen torde gå i den riktningen, att affärscentra med butiker, tillhandahållande
vitt skilda slag av varusortiment, uppstår vid tunnelbanestationer,
och det är ej heller uteslutet att apotek så småningom kan förläggas
till dessa affärscentra. Motsvarande utveckling är sannolik beträffande
både större järnvägsstationer och busscentraler.

Kommentarerna till lagtexten, där departementschefen å ena sidan understryker
den prioritet som skall gälla för apotek och sjukvårdsaffärer att
erhålla tillstånd till automatförsäljning utomhus av preventivmedel medan
han å andra sidan uttalar, att det är absolut olämpligt att dylika automater
placeras inom tunnelbane- eller järnvägsstationsområden, kan komma att
stå i strid mot varandra, därest ett apotek eller en sjukvårdsaffär finns inom
dessa områden. Tolkningssvårigheter om den rätta innebörden av kommentarerna
till lagtexten torde kunna uppkomma.

Även om generell prioritet getts apotek och sjukvårdsaffärer kan dock
enligt departementschefen inskränkning bli nödvändig, och varje enskilt
tillståndsbevis skall prövas med hänsyn till pietet och till barna- och ungdomsskyddande
synpunkter. Även vid en vidgning av tillståndsbevisen att
gälla också tunnelbanestationer etc. kommer alltså i det enskilda fallet
även här dessa senare synpunkter att bli utslagsgivande.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser, som infördes 1938, fordras tillstånd för att
sälja preventivmedel. Preventivmedel får inte säljas genom kringföring och
över huvud taget inte utomhus. De vanligaste legala försäljningsformerna
torde vara apoteksförsäljning, försäljning i sjukvårdsaffärer och hos andra
tillståndsinnehavare samt postorderförsäljning. Därutöver torde illegal handel
med preventivmedel bedrivas i betydande omfattning.

Förbudet att sälja preventivmedel utomhus innebär bl. a., att försäljning
av sådana medel genom automater placerade utomhus inte får förekomma.
Bestämmelserna tar inte direkt ställning till automatförsäljning inomhus —
något som hänger samman med att automatförsäljning inte var aktuell då
bestämmelserna infördes — men enligt motivuttalanden i samband med
bu likstängningslagstif t ningen 1948 och 1956 är sådan försäljning inte förenlig
med grunderna för bestämmelserna. De myndigheter som prövar ansökningar
om tillstånd — från 1949 de lokala polismyndigheterna — har emellertid
i viss utsträckning meddelat tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel
inomhus. Bortsett från militärförläggningar och ett antal större
civila arbetsplatser har automaterna i allmänhet satts upp i offentliga
toaletter.

Genom några beslut av Kungl. Maj :t under 1956 har fastslagits, att hinder
föreligger enligt gällande rätt alt meddela tillstånd till försäljning av preven2
Hihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 14

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1959

tivinedel genom automater, uppsatta i offentliga toaletter. Besluten har
emellertid inte inverkat på de redan beviljade tillstånden, och ett icke ringa
antal preventivmedelsautomater — i slutet av 1956 drygt 150 stycken —
finns nu uppsatta i lokaler tillgängliga för allmänheten.

Den illegala handeln med preventivmedel visar, att de legala försälj ningsformerna
inte är tillfyllest. Redan detta talar enligt utskottets mening för
att automathandel bör tillåtas. Automathandeln skulle göra det möjligt att
köpa preventivmedel efter butikstid utan att anlita illegala försäljare. Preventivmedlen
kunde vidare bli underkastade kvalitetskontroll, och risken för
oskäliga priser skulle minska.

Att preventivmedel genom automathandel blir lättare tillgängliga bör leda
till en nedgång i antalet ovälkomna havandeskap. Härigenom kan åstadkommas
en minskning i antalet aborter — såväl legala som illegala — något som
ur alla synpunkter måste betecknas såsom mycket eftersträvansvärt. En annan
betydande fördel är, att ökad användning av preventivmedel vid tillfälliga
förbindelser är ägnad att motverka utbredningen av könssjukdomar.

De här redovisade övervägandena föranleder utskottet att tillstyrka, att
riksdagen samtycker till automathandel med preventivmedel. Följaktligen
avstyrker utskottet motionerna II: 486 och 487 samt 1: 406 och II: 495, enligt
vilka riksdagen skulle uttala sig mot sådan handel.

Utskottet anser sig emellertid inte kunna bortse från de faror, som en
olämpligt utformad automathandel med preventivmedel kan innebära. De
av föredragande departementschefen uppdragna riktlinjerna för myndigheternas
tillståndsprövning innefattar enligt utskottets mening en i allt väsentligt
lämplig avvägning mellan de medicinska och socialmedicinska synpunkterna
å ena sidan och övriga här aktuella synpunkter å andra sidan. Härvid
vill utskottet erinra om att dessa riktlinjer i största utsträckning godtagits
under remissbehandlingen.

Utskottet är emellertid benäget att fästa något större vikt vid behovssynpunkten
än vad departementschefen gjort. Detta får betydelse främst i fråga
om dansrestauranger, folkparker och andra nöjesetablissemang. Enligt utskottets
mening bör tillstånd att sätta upp preventivmedelsautomater på
toaletter inom etablissemang av detta slag beviljas inte endast i undantagsfall.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att återhållsamhet bör
visas beträffande tillstånd att sätta upp preventivmedelsautomater på fristående
offentliga toaletter. Något ovillkorligt förbud härvidlag vill utskottet
dock inte förorda.

Av vad nu anförts följer, att utskottet inte kan tillstyrka det i motionen
II: 496 intagna yrkandet om att riksdagen måtte uttala sig mot tillstånd till
automatförsäljning vid fristående toaletter och nöjesetablissemang.

Utskottet instämmer också i departementschefens uttalanden om att preventivmedelsautomater
inte bör sättas upp vid järnvägsstationer eller tunnel -

Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1959 19

banestationer och i allmänhet inte heller vid busstationer. Utskottet vill därför
för närvarande inte tillstyrka motionerna I: 409 och II: 497.

Från och med år 1947 är apoteken skyldiga att tillhandahålla vissa slag av
preventivmedel. I motionen II: 496 har yrkats, att apoteksinnehavare, »i den
mån bärande skäl för samvetsbetänkligheter föreligger», skall kunna få dispens
från denna skyldighet.

Bestämmelserna om apotekens skyldighet att tillhandahålla preventivmedel
grundar sig på ett beslut av 1945 års riksdag i anledning av proposition.
Propositionen hade föregåtts av sedvanlig remissbehandling, och härunder
hade apotekarorganisationerna lämnat förslaget om sådan skyldighet utan
erinran. Utskottet ser inte något skäl att föreslå riksdagen att frångå det år
1945 fattade beslutet.

Hittills har endast de genom apotek sålda preventivmedlen varit underkastade
obligatorisk kvalitetskontroll. Avsikten är, att sådan kontroll skall
föreskrivas för all försäljning i landet av preventivmedel. Att så sker är
enligt utskottets mening synnerligen tillfredsställande.

Det förslag till förordning om handel med preventivmedel, varöver Kungl.
Maj :t begärt riksdagens yttrande, kan utskottet till alla delar tillstyrka.

Särskilt med hänsyn till att tillämpningen av de gällande bestämmelserna
varit oenhetlig vill utskottet förorda, att normerna för polismyndigheternas
prövning i fråga om de platser, där preventivmedelsautomater skall få sättas
upp, bringas till deras kännedom i bindande form, lämpligen genom den
kungl. kungörelse i ämnet, som torde komma att utfärdas.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,
nr 76, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet anfört;

B. att motionerna 11:486 och 487, 1:406 och 11:495,
11:496 samt 1:409 och 11:497 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och
Sunne, fru Carlqvist samt herrar Magnusson, Edström*, Thorsten Larsson
och Ringaby;

från a n d r a kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg och
Lundberg, fröken Wetterström, herr Odhe, fru Sandström samt herrar Johansson
i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

20 Andra lagutskottets utlåtande nr ib år 1959

Reservation

av herrar Axel E. Svensson, Sunne, Thorsten Larsson och Ringaby, fröken
Wetterström och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att utskottet bort
anföra följande.

»Enligt gällande---—- (lika med utskottet)---för allmänheten.

Möjligheterna att sälja varor i allmänhet genom automater var, innan
butikstängningslagen infördes 1948, mycket begränsade. Då genomfördes
emellertid en viss utvidgning, och ännu större blev dessa möjligheter genom
den ovan antydda lagändringen 1956. Vid båda tillfällena var meningarna
delade; vid det senare tillfället kunde beslutet om utvidgning av automathandeln
fattas först efter sammanjämkning mellan riksdagens kamrar, som
till en början stannat i olika beslut.

Trots de skilda meningar, som rått angående automathandel, föreslås nu
i propositionen, att även preventivmedel skall få säljas genom automat. Förslaget
härom har under remissbehandlingen visserligen tillstyrkts av flertalet
remissinstanser, men åtskilliga av remissinstanserna har uttalat sig
mot förslaget. Såsom framgår av motionerna 11:486 och 487, 1:406 och
II: 495 samt II: 496 är meningarna om automathandel med preventivmedel
delade även inom riksdagen.

Att meningarna om förslaget på detta sätt går isär är — med hänsyn till
förslagets ömtåliga natur — i och för sig ett starkt skäl mot detsamma. Därtill
kommer, att nu gällande bestämmelser ger tillräcklig möjlighet för allmänheten
att inköpa preventivmedel på ett diskret sätt. Det synes vidare inte
troligt, att den illegala handeln med preventivmedel i nämnvärd utsträckning
skulle minskas genom att preventivmedel finge säljas i automater på
sätt som förordats i propositionen.

Utskottet kan på grund av vad nu anförts inte biträda Kungl. Maj :ts förslag
om automathandel med preventivmedel. I stället vill utskottet, i enlighet
med det önskemål som uttalats genom motionerna II: 486 och 487 samt
I: 406 och II: 495, uttala sig mot att sådan handel skall tillåtas.

Vid detta förhållande påkallas inte något yttrande över motionerna 1: 409
och II: 497 och icke heller över det i motionen II: 496 intagna yrkandet om
att riksdagen måtte uttala sig mot tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel
vid fristående toaletter och nöjesetablissemang.

Från och---(lika med utskottet)---fattade beslutet.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,
nr 76, ävensom motionerna II: 486 och 487 samt I: 406 och
11:495, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet anfört;

B. att motionerna II: 496 samt I: 409 och II: 497 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59
9043S1