Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1959

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av avgifterna
för registrering i bilregistret.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 317 i första kammaren av herrar
Mannerskantz och Sveningsson samt nr 389 i andra kammaren av herrar
Magnusson i Borås och Björkman.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa att avgifterna för registrering i bilregister
måtte höjas till de i motionen angivna beloppen».

Enligt motionerna borde avgifterna för registrering i bilregister utgå med
följande belopp:

Avgift i kronor för

Ansökans eller anmälans innehåll

Bil

Motor-

cykel

Traktor med
gummihjul

Släp-

fordon

a) Ansökan om registrering .........................

b) Anmälan om övergång av äganderätt till fordon

30

10

4

10

av nye ägaren..................................

10

6

4

6

av förre ägaren .................................

fritt

fritt

fritt

fritt

c) Anmälan om ny trafikförsäkring ..................

d) Anmälan om ändring betr. fordons hemort, ägarens
namn, yrke, hemvist och postadress, så ock anmälan,
som avses i 19 § 2 mom. vägtraflkförordn. (avregistre-

fritt

fritt

fritt

fritt

ring) ..........................................

e) Annan anmälan, som göres av annan än länsstyrelse,

fritt

fritt

fritt

fritt

polisman eller besiktningsman ....................

10

6

4

6

Gällande bestämmelser

Bestämmelser angående registrering av motordrivna fordon och släpfordon
återfinnes i vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Enligt förordningen
får motorfordon eller med gummihjul eller med hand försedd
traktor tagas i bruk endast om fordonet är registrerat och vederbörligen
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 10

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 ar 1950

försett med skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer (registreringsskylt).
Vidare må släpfordon dragas av bil endast om släpfordonet är registrerat
och försett med registreringsnummer (11 §). Från vad nu sagts är
undantag stadgade för de fall då fordon brukas enligt interimslicens eller
saluvagnslicens (12 och 13 §§). Fordonet skall registreras hos länsstyrelsen
i den ort, där fordonet har sin hemort (16 §). Ansökan om registrering
av motorfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor skall, om
fordonet förut icke registrerats, göras av ägaren inom tre veckor från del
fordonet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. Denna
skyldighet gäller dock icke den, som innehar saluvagnslicens, såvitt angår
fordon, som av honom förvaras i lager eller hålles till salu. Har släpfordon,
som förut icke registrerats, tagits i bruk enligt interimslicens, skall ansökan
om registrering av fordonet göras av ägaren inom tre veckor från det
fordonet togs i bruk. Har fordon, som efter tidigare registrering avförts ur
bilregistret, åter tagits i bruk enligt interimslicens, eller inträffar i fråga
om registrerat fordon sådan förändring beträffande dess hemort, att detsamma
skall registreras i annat län, skall ägaren inom tre veckor göra ansökan
om ny registrering (17 §). övergår registrerat fordon till ny ägare,
skall, där icke jämlikt 17 § ny registrering av fordonet skall ske inom annat
län, den nye ägaren inom tre veckor från förvärvet göra anmälan därom
hos länsstyrelsen. Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket och har
fordonet förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger anmälningsskyldigheten
förre ägaren. Vidare skall ägare av registrerat fordon inom tre veckor
till länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat, skriftligen göra
anmälan angående a) jämlikt viss särskild föreskrift i förordningen verkställd
registreringsbesiktning av fordonet; b) ny trafikförsäkring, som tagits
å motorfordon eller med gummihjul försedd traktor; samt c) sådan
ändring i fråga om fordonets hemort eller ägarens namn, hemvist eller
postadress, som icke föranleder ansökan eller anmälan av annan grund
(18 §). Har ägare av registrerat motorfordon eller registrerad traktor för
avsikt att under viss tid eller tills vidare icke bruka fordonet eller ämnar
ägare av registrerat släpfordon icke vidare låta fordonet dragas av bil, må
anmälan om förhållandet göras hos länsstyrelsen för fordonets överförande
från bilregistret till bilreservregistret. Har registrerat fordon förstörts eller
har med sådant fordon eljest vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas,
att fordonet icke vidare kommer att brukas här i riket såsom registreringspliktigt
fordon, skall ägaren inom tre veckor från det han fått vetskap om
dylikt förhållande göra anmälan därom hos länsstyrelsen för fordonets avförande
ur bilregistret (19 §).

Bestämmelser angående registreringsavgifter återfinnes i vägtrafikkungörelsen
den 7 december 1951. Enligt 39 § i denna kungörelse skall avgift
för registrering i bilregister utgå i nedannämnda fall och med följande
belopp:

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 195!)

3

Ansökans eller anmälans innehåll

Avgift i kronor för

Bil

Motor-

cykel

Traktor med
gummihjul

Släp-

fordon

1. Ansökan om registrering .......................

15

5

2

5

2. Anmälan om övergång av äganderätt till fordon:

a. av nye ägaren.....................

5

3

2

3

b. av förre ägaren........................

fritt

fritt

fritt

fritt

3. Anmälan om ny trafikförsäkring...................

fritt

fritt

fritt

fritt

4. Anmälan om ändring beträffande fordons hemort, äga-

rens namn, yrke, hemvist och postadress, så ock anmä-

lan, som avses i 19 § 2 mom. vägtrafikförordningen ..

fritt

fritt

fritt

fritt

5. Annan anmälan, som göres av annan än länsstyrelse,

polisman eller besiktningsman.....................

5

3

2

3

Historik

Avgift för registrering av bil och motorcykel utgick redan enligt kungl.
kungörelsen den 12 november 1915 om automobilregisters förande m. m.
med samma belopp som nu gäller. Avgifterna för registrering av släpfordon
fastställdes första gången och då till nu gällande belopp genom kungl.
kungörelsen den 19 februari 1937 angående automobilregisters förande in. m.
och avgifterna för traktor med gummihjul i den nu gällande vägtrafikkungörelsen.

1942 års bilregisterutredning anförde (SOU 1942: 24), att det läte tänka
sig att inarbeta registreringsavgifterna i fordonsskatten. Den höjning av
gällande skattesatser, som en sådan sammanslagning skulle föranleda, ansågs
dock i dåvarande läge om möjligt böra undvikas.

1945 års bilbesiktning sutredning framlade ett förslag enligt vilket i fordonsskatten
skulle inarbetas ej blott då utgående besiktningsavgifter utan
även registreringsavgifterna.

I proposition nr 183 till 1947 års riksdag anslöt sig föredragande
departementschefen till bilbesiktningsutredningens förslag, att besiktningsavgifterna
skulle uttagas i form av förhöjd fordonsskatt, men uttalade i
fråga om registreringsavgifterna, att dessa borde bibehållas. Riksdagen
(skr. nr 197) gjorde icke någon erinran häremot.

1944 års trafikförfattningssakkunniga utgick (SOU 1948: 34) vid utarbetande
av sitt förslag rörande fordonsregistreringen från att registreringsavgifterna
skulle bestå. De sakkunniga uttalade dock, att det framstode
såsom önskvärt, att i samband med en framtida reglering av fordonsskattens
storlek eu undersökning verkställdes rörande de möjligheter, som då
kunde föreligga att i fordonsskatten inarbeta nämnda avgifter.

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken förordade
i sitt betänkande (SOU 1953: 34) att registreringsavgifterna skulle
bibehållas. Utredningen anförde bl. a. följande.

Icke alla de kostnader, som motorfordonstrafiken förorsakar det allmänna,
böra enligt utredningens uppfattning uttagas i automobilskatternas

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1959

form. Utredningen ansluter sig härvidlag i huvudsak till den uppfattning,
som kommit till uttryck i den uppdelning i nämnda hänseende som för närvarande
gäller. Sålunda böra, liksom hittills varit fallet, vissa administrationskostnader
för vägväsendet och vägtrafiken vid bilinspektionen, länsstyrelserna
och det centrala bilregistret täckas genom förrättnings-, registrerings-
och stämpelavgifter; och vidare bör det allmännas kostnader för
av individuella motorfordon förorsakade skador ersättas genom den obligatoriska
trafikförsäkringen. Då utredningen icke inräknar dylika kostnader
bland dem, som skola bestridas med automobilskattemedel, förutsätter
utredningen att en av penningvärdesförändringen betingad översyn av de
ifrågavarande kostnadernas täckning kommer att äga rum i syfte att full
jämvikt åvägabringas mellan utgifter och inkomster. Förrättningsavgifterna
vid bilinspektionen synas i samband med denna översyn böra tör
framtiden tillföras automobilskattemedlen.

Statens organisationsnämnd föreslog i en den It juni 1954 avlämnad utredning
med förslag till organisation av motorfordonsregistreringen (stencilerad),
att registreringsavgifterna skulle inarbetas i fordonsbeskattningen.
Nämnden anförde bl. a.:

Avgifterna för registrering av fordon och vissa ändringar i fråga om
redan registrerade fordon torde ursprungligen ha tillkommit för att täcka
länsstyrelsernas kostnader för bestyret med fordonsregistreringen. Numera
torde, enligt vad som framgår av 1951 års utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken, de ifrågavarande avgifterna anses böra täcka
länsstyrelsernas kostnader även för övrigt arbete i samband med väg- och
vägtrafikväsendet.

Att de medel som ansågos erforderliga för att täcka kostnaderna för länsstyrelsernas
verksamhet med avseende på motorfordonsregistreringen.
komma att uttagas i form av registrerings- och stämpelavgifter torde ha
sammanhängt därmed, att vid den tidpunkten inga andra kostnader belastade
motorfordonstrafiken. Någon automobilskatt uttogs således icke. Den
bekvämaste formen för att uppbära erforderliga belopp var därför utan
tvivel en avgift vid registreringstillfället. Sedan dess har emellertid utvecklingen
medfört, att andra kostnader, som ansetts böra gäldas av motorfordonstrafiken,
uppkommit. Dessa kostnader ha varit av sådan storleksordning,
att de icke lämpligen kunnat uttagas i samband med registreringen,
utan de ha i form av årlig skatt måst fördelas över fordonets hela livslängd.
För länsstyrelsernas del har utvecklingen inneburit, att den egentliga
motorfordonsregistreringen kommit att ianspråktaga endast en mindre
del av länsstyrelsernas kostnader i samband med väg- och vägtrafikväsendet.
Sålunda hänföra sig av personalkostnaderna knappt 50 % till
länsstyrelsernas befattning med den yrkesmässiga trafiken och vägväsendet
och drygt 50 % till länsstyrelsernas fordonsregister. Av dessa senare kostnader
avse ungefär 40 % aktualiseringen av själva fordonsregistret. Övriga
kostnader orsakas av länsstyrelsernas kontroll över att registrerings- och
försäkringsplikten fullgöres, av serviceverksamheten gentemot allmänhet
och myndigheter, vilken numera är av betydande omfattning, av skattedebitering
och infordrande av felande avgifter in. in. Det är således endast en
mindre del av länsstyrelsens arbetsuppgifter i förevarande sammanhang,
som avse den rena fordonsregistreringen. Övriga arbetsuppgifter samman -

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 ar 1959

falla till sitt ändamål med andra myndigheters arbete på vägväsendets och
vägtrafikens område. Någon anledning att i särskild ordning finansiera den
på länsstyrelserna ankommande delen av denna verksamhet torde i betraktande
av det ovan anförda icke längre föreligga. Lägges till det sagda
den synpunkten, att det nuvarande systemet med uppdelning av de avgifter,
som avses skola täcka kostnaderna för väg- och vägtrafikväsendet, på
tre skilda uppbördsformer förorsakar den enskilde ökade kostnader och
större besvär samt det allmänna icke obetydliga merkostnader i jämförelse
med uttagandet av endast en avgift, skatt, synas alla skäl tala för att även
kostnaderna för länsstyrelsernas befattning med väg- och vägtrafikväsendet
skola bestridas med bilskattemedel. I bilskatten bör således inarbetas
ett belopp, som täcker kostnaderna för länsstyrelsernas åligganden i samband
med väg- och vägtrafikväsendet eller som genomsnittligt svarar mot
de nuvarande intäkterna per fordonsenhet. Den ifrågakommande höjningen
av bilskatten synes böra ske med ett för alla lordonsslag likformigt belopp.
I vad gäller med fordonsregistreringen förknippade göroinål och den
på bilregistret baserade verksamheten förorsaka nämligen de olika fordonsslagen
huvudsakligen lika stora kostnader. I stort sett samma synpunkter
gälla vägväsendet.

Någon exakt beräkning av den erforderliga böjningen torde icke kunna
ske. Med utgångspunkt från nu inflytande registrerings- och stämpelavgifter
skulle emellertid höjningen kunna fixeras till omkring 6 kronor för att
det allmänna icke skall vidkännas någon minskning av nuvarande inkomster.
Beloppet torde tämligen väl svara mot samtliga på länsstyrelserna
vilande kostnader för väg- och vägtrafikväsendet. Det synes angeläget att
genomföra nu föreslagna åtgärder utan alt avvakta en fortsatt utredning
om beskattningen av motorfordonstrafiken särskilt som det i detta fall
icke är fråga om en ändring av skattens storlek utan endast om att för
vissa avgifter utbyta en uppbördsform mot en annan.

Frågan om motorfordonstrafikens beskattning har upptagits till behandling
av 1953 års trafikutredning, som har till uppgift att verkställa eu översyn
av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Utredningsarbetet har
ännu icke slutförts.

Vid 1 9 5 8 års B-r i k s d a g väcktes motioner (I: 39 och IT: 47) med
yrkande av samma innehåll som de nu förevarande motionerna. Andra
lagutskottet avstyrkte motionerna i utlåtande nr Bil och anförde därvid
bl. a. följande.

Utskottet fattar motionärernas motivering för yrkandet så, att motionärerna
anser, att de nuvarande avgiftsbeloppen är otillräckliga för att täcka
de statsverkets kostnader, som avsikten är att avgifterna skall finansiera.
Med utgångspunkt härifrån konstaterar utskottet, att i motionen icke förebragts
några som helst bevis för att de nu utgående avgifterna icke skulle
bereda sådan täckning. När del gäller atl bedöma detta spörsmål är det icke
tillräckligt att — såsom motionärerna gjort i motionen — utgå endast från
penningvärdets fall. Vid bedömningen måste beaktas även exempelvis faktorer
sådana som att den kraftiga tillväxten av fordonsbeståndet under senare
tid fört med sig att de åtgärder, varom det här kan vara fråga, förekommer
i ett helt annat antal än tidigare. Uppenbarligen har härigenom beretts
möjligheter till eu rationalisering av myndigheternas arbete, som kunnat

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 är WHO

leda till eu minskning av kostnaderna per åtgärd. Modernisering av arbetsmetoderna
har också kunnat verka i samma riktning. Givetvis saknar utskottet
möjlighet att på föreliggande material avgöra i vad mån nu utgående
avgifter med utgångspunkt från de överväganden, som kan och bör läggas
till grund för bedömandet, är tillräckliga. Utskottet förutsätter emellertid att
Kungl. Maj:t följer utvecklingen härutinnan och vidtager de dispositioner,
som kan anses motiverade.

I detta sammanhang finner utskottet anledning påpeka, att vid olika tillfällen
aktualiserats frågan om att inarbeta registreringsavgifterna i fordonsskatten.
Ett sådant inarbetande har bl. a. angetts skola medföra betydande
fördelar ur administrativ synpunkt. Senast har — såsom framgår av redogörelse
ovan i utlåtandet — förslag därom framlagts av statens organisationsnämnd
i ett av nämnden år 1954 avgivet betänkande, vartill slutlig
ställning ännu icke tagits. Det må vidare framhållas att frågan om en översyn
av fordonsbeskattningen upptagits av 1953 års trafikutredning, varvid
jämväl detta spörsmål torde komma att aktualiseras.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet föreslagit.

Motionerna

Motionärerna framhåller inledningsvis bl. a., att de gällande avgifterna
för registrering av bil och motorcykel varit oförändrade ända sedan de fastställdes
genom 1915 års ovan nämnda kungörelse. I det följande återger
motionärerna det ovan införda uttalandet av 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken, enligt vilket utredningen förutsatte,
att en av penningvärdesförändringen betingad översyn av de ifrågavarande
kostnadernas täckning skulle äga rum i syfte att full jämvikt
skulle åvägabringas mellan utgifter och inkomster. Motionärerna fortsätter:

Redan då detta betänkande skrevs var en översyn av registreringsavgifterna
befogad och är det än mer i dagens situation, då penningvärdet sedan
dess ytterligare sjunkit. Sedan avgifterna fastställdes 1915 har penningvärdet
sjunkit med tre fjärdedelar. Uppenbarligen måste härigenom graden
av kostnadstäckning ha minskat betydligt, även om den kraftiga tillväxten
av motorfordonsbeståndet och därigenom antalet förrättningar har berett
möjligheter till en rationalisering av myndigheternas arbete, som i och för
sig kunnat föranleda en minskning av kostnaderna per åtgärd.

På grundval av de uppgifter som finns att få är det emellertid icke möjligt
att göra en beräkning av i vad mån denna eventuella kostnadsminskning har
varit så stor att den motsvarat penningvärdets fall. Det är dock vår uppfattning
att så icke varit fallet, utan att rationaliseringsvinsterna väsentligt
understiger femtio procent av de ursprungliga kostnaderna.

Utskottet

I föreliggande motioner yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall uttala sig för en fördubbling av avgifterna för registrering i bilregistren.
Yrkandet motiveras med att avgifterna — som beträffande bilar och
motorcyklar gällt i över fyrtio år — bör anpassas till dagens penningvärde.

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1959 1

De uppgifter utskottet inhämtat, bl. a. vissa utredningsresultat från statens
oi ganisationsnämnd, låter emellertid antaga, att de nu utgående avgifterna,
vilka i statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 beräknats
till sammanlagt 8 miljoner kronor, väl täcker länsstyrelsernas kostnader
för att hålla bilregistren aktuella och dessutom den största delen av länsstyrelsernas
övriga kostnader i samband med väg- och vägtrafikväsendet.
Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka motionerna.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner, 1:317 och 11:389, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

1 id detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne, fru
Carlqvist, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Thorsten Larsson;

från a ndra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Carlsson i Bakeröd, Lothigius och Johansson i Södertälje samt fru Eriksson
i Ängelholm och fru Svensson.