Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1959
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående
ett statligt försäkringsföretag.
I en inom andra kammaren under nr 213 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottets handläggning, föreslår herr Nilsson i Gävle m. fl.,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och
förslag i syfte att upprätta ett statligt försäkringsföretag vars uppgift skall
vara att i konkurrens med övriga i landet verksamma försäkringsföretag
driva försäkringsverksamhet inom alla försäkringsgrenar som nu är och
kan bli aktuella i framtiden, varvid utredningen även tar sikte på sådana
lagändringar att trafik- och motorfordonsförsäkring för framtiden enbart
bedrives av det statliga försäkringsföretaget.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har yttrande inhämtats från för säkring sinspektionen och
Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Försäkringsinspektionen anför följande.
Särskilt under senare årtionden har en omfattande reformverksamhet förekommit
inom svenskt försäkringsväsende. Denna utveckling, som fått ett
kraftigt incitament genom den 1948—50 antagna lagstiftningen, pågår fortfarande
med oförminskad intensitet. Det allmännas inflytande över försäkringsverksamheten
har i hög grad ökats till följd av dels den nya lagstiftningen
och dels samarbetet mellan riksbanken och försäkringsbolagen.
Det torde icke inebära någon överdrift om man säger, att svenskt försäkringsväsende
nått en kvalitativ standard som är åtminstone lika avancerad
som — och i några fall kanske till och med högre än — i de andra länder,
som vi brukar jämföra oss med. Det utesluter dock icke att försäkringsverksamheten
fortfarande brottas med betydelsefulla problem. En del av dessa
har att göra med behovet av stabilitet i penningvärdet, andra med branschens
egna strukturella förhållanden. Vad de senare beträffar, kan inspektionen
icke ta ställning till frågan om i vad mån en statligt konkurrens på området
skulle ha gynnsamma verkningar. Inspektionen vill emellertid erinra om,
att folkrörelseanslutna företag av olika slag är företrädda inom branschen,
och att dessa — i likhet med flera andra företag — bidragit till en sådan
konkurrens som kan anses effektivitetsbefrämjande. Det kan bl. a. förtjäna
övervägas i vad mån det icke — trots de svårigheter som ligger i försäkringsverksamhetens
komplicerade natur -— skulle vara möjligt att mera allmänt
uppnå en sådan grad av försäkringstagareinflytande, som i och för sig
skulle vara önskvärd, och att därigenom nå de huvudsyften, som motionärerna
har i tankarna.
Inspektionen vill också erinra om alt behovet av fortsatt översyn av försäkringsverksamheten
redan beaktats. Enligt statsrådsprotokollet den 10 januari
1958 erhöll chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, bemyndigande
att tillkalla högst två utredningsmän för alt verkställa översyn
1 Bihang till riksdagens protokoll 1U5U. 8 samt. Nr 8
2
Bankoutskottels utlåtande nr 8 år 1959
av lagen om försäkringsrörelse. I direktiven för utredningen anförde statsrådet
Lange bl. a.:
»Lagen om försäkringsrörelse trädde i kraft den 1 januari 1949. Vissa
ändringar i lagen genomfördes den 1 januari 1952. Sedan denna tid har
förhållandena på försäkringsområdet ändrats i viktiga hänseenden. Obligatorisk
sjukförsäkring har genomförts. Frågan om en allmän pensionsförsäkring
har förts fram så långt, att den torde komma att avgöras inom en
nära framtid. Inom sakförsäkringen märkes den mycket starka ansvällningen
av motorfordonsförsäkringen. Organisatoriskt har försäkringsrörelsen''rönt
inflytande av tillkomsten av nya kontorstekniska hjälpmedel, bl. a.
i form av elektroniska och andra databehandlingsmaskiner, som innebär
en betydande omvälvning. Placeringen av försäkringsföretagens fonder, som
tidigare bedömts under beaktande främst av försäkringstagarnas skäliga
anspråk på trygghet, har på senare tid även ställts i samband med kreditpolitiken
och den allmänna ekonomiska politiken, syftande bl. a. till en
stabilisering av penningvärdet.
Den antydda utvecklingen är på flera punkter så genomgripande, att en
modernisering av lagstiftningen på försäkringsområdet är behövlig. De erforderliga
övervägandena härom synes böra företagas i två etapper. Ett slutligt
ställningstagande i lagstiftningsfrågan är nämligen inte möjligt innan
arbetet med den allmänna pensionsförsäkringens ordnande slutförts och pågående
undersökningar — närmast inom kreditmarknadsutredningen och
inom stabiliseringsutredningen — om kapitalplaceringsfrågorna verkställts.
I avvaktan härpå bör utredningsarbetet till en början åsyfta en allmän teknisk
översyn beträffande försäkringsrörelselagen.»
Den översyn av lagen om försäkringsrörelse, som sålunda avsetts som
en första etapp i det ifrågavarande utredningsarbetet, pågår för närvarande
inom en tvåmanskommitté, som antagit namnet 1958 års försäkringssakkunniga.
Åtminstone vissa av de frågeställningar, som upptagits i den remitterade
motionen synes falla inom ramen för de överväganden, som enligt
ovanstående direktiv förutsatts som en senare etapp i berörda utredningsarbete.
Enligt inspektionens bedömande finns det icke anledning att nu föregripa
den sålunda planerade utredningen. Frågan om omfattningen av utredningens
andra etapp synes sålunda lämpligen kunna anstå till dess resultatet
av arbetet under den första utredningsetappen föreligger och det
dessutom blivit möjligt att överblicka de förändringar i vissa av problemställningarna,
som kan komma till stånd på grund av den förestående pensionsreformen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, som avstyrkt motionen, har uttalat
följande.
Enligt lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse må sådan rörelse endast
drivas av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som
därtill erhållit Konungens tillåtelse (koncession). Förutsättning för koncession
är att den tillämnade rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad
att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Svenskt försäkringsväsende har, särskilt under tiden efter andra världskriget,
undergått en genomgripande omdaning i avseende dels på verksamhetens
anpassning till samhällsutvecklingen och dels dess ändamålsenliga
organisering för att kunna erbjuda försäkringstagarna bästa möjliga tjänster
och effektivt möta den ständigt hårdnande konkurrensen bolagen emellan.
Verksamheten har även — såsom motionärerna framhåller — under
denna tid genomgått en väsentlig utveckling i vad avser rörelsens omfattning,
vilket visar att bolagen väl''förmått tillgodose försäkringstagarnas be
-
Bankouiskottels utlåtande nr 8 år 1959
3
hov och intressen och i följd därav mötts av dessas förtroende. Det bör i
detta sammanhang framhållas, att verksamheten är noga reglerad i lag och
underkastad ingående kontroll och tillsyn av kungl. lörsäkringsinspektionen,
som särskilt har att övervaka att försäkringstagarnas intressen blir tillgodosedda.
Detta gäller icke minst den av motionärerna särskilt berörda
trafik- och motorfordonsförsäkringen. Det allmännas inflytande över försäkringsverksamheten
är högst betydande och sannolikt större än i fråga om
någon annan näringsgren i vårt land. De former, i vilka den svenska försäkringsverksamheten
drives, är enligt riksförbundets mening väl ägnade
att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
På den svenska marknaden arbetar försäkringsbolag av olika slag — aktiebolag
och ömsesidiga bolag, riksbolag och lokala bolag, bolag med anknytning
till folkrörelser och skilda intressegrupper såsom fackföreningsrörelsen,
kooperationen, nykterhetsrörelsen, jordbruket. I flera sammanhang har
från skilda håll uttalats att det vore önskvärt med en viss koncentration av
försäkringsväsendet till ett mindre antal företagsenheter, vilka i konkurrens
med varandra skulle medverka till en ytterligare rationalisering av
verksamheten. De bolagsfusioner, som under senare år ägt rum eller nu
är under genomförande, visar afl utvecklingen går i denna riktning och
att ett mindre antal företagsenheter -— dock ej så få att inte konkurrensen
kan verka stimulerande på verksamheten — mycket väl kan tillgodose allmänhetens,
näringslivets och samhällets behov av olika slag av försäkringar.
Enligt riksförbundets mening föreligger därför icke något behov av att inrätta
nya försäkringsföretag.
Utskottet. Vissa spörsmål som sammanhänger med försäkringsväsendet
behandlades av utskottet senast i anledning av motioner till 1956 års riksdag.
Utskottet erinrade då, i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39,
om att en allsidig och förutsättningslös utredning rörande försäkringsväsendet
företagits i anledning av ett initiativ av 1945 års riksdag. De sakkunniga,
vilka antog benämningen 1945 års försäkringsutredning, avgav år 1949 ett
enhälligt principbetänkande. Genom propositionen nr 220 till 1950 års riksdag
underställdes utredningens förslag riksdagen. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 26 uttalade första lagutskottet, att vårt försäkringsväsende
i och med att de då föreslagna lagändringarna blivit genomförda givits,
såvitt man kunde bedöma, ändamålsenliga former för sin verksamhet,
därvid tillika både det allmännas intressen och försäkringstagarnas tillgodosetts
på ett rimligt sätt. Med hänsyn härtill kunde första lagutskottet även
instämma i den av departementschefen ultalade meningen, att ytterligare
lagstiftningsåtgärder icke då vore påkallade på detta område och att försäkringsväsendets
målsmän borde beredas tillfälle att ostört inrikta sig på
det praktiska genomförandet av de grundsatser som bär upp den nya lagstiftningen.
Utskottet vill vidare framhålla, att behovet av fortsatt översyn av försäkringsverksamheten
blivit beaktat. Sålunda har statsrådet och chefen för handelsdepartementet
efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 10 januari 1958
tillkallat två utredningsmän för att verkställa översyn av lagen om försäkringsrörelse.
Utredningsarbeteis första etapp avser eu allmän teknisk översyn
beträffande försäkringsrörclsclagcn; detta arbete pågår för närvarande
4
Bankoutskottets utlåtande nr S år 1959
och beräknas vara avslutat före årets utgång. Avsikten är att härefter skall
följa en andra etapp. I likhet med försäkringsinspektionen anser utskottet,
att omfattningen av denna senare etapp lämpligen kan bedömas när resultatet
av nu pågående utredningsarbete föreligger.
Utskottet anser vid angivna förhållande att skäl icke föreligger för riksdagen
att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag i syfte att
upprätta ett statligt försäkringsföretag. Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 213 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 5 mars 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård*,
Schmidt, Domö, Strandler och Mattsson; samt
från andra kammaren: herrar Sköldin, Löfgren*, Persson i Appuna,
Adamsson, Setterberg i Vilske-Kleva, Börjesson, Lindahl och Nordgren.
* Ej närvarande vid justeringen.
590480
Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag