Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1959

1

Nr 6

Utlåtande i anledning an väckta motioner om förstatligande av
företag i utländsk ägo som importerar och distribuerar
mineraloljor.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 371 i första kammaren av herr öhman och herr Persson, Helmer,
och nr 379 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl. har föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag senast till
1960 års riksdag om ett förstatligande i enlighet med oljeutredningens förslag
av de företag i Sverige som importerar och distribuerar mineraloljor
och som helt eller delvis befinner sig i utländsk ägo.

Efter att ha omnämnt oljeutredningens förslag år 1947 och behandlingen
av motioner i ämnet till 1952 års riksdag anför motionärerna bl. a. följande.

Under de senaste åren bar tillkommit ett nytt viktigt skäl för förstatligande
av oljehandeln, vilket tillsammans med de tidigare gör det nödvändigt
att ånyo aktualisera denna fråga. I den allmänna konjunkturnedgången
och den oerhört skärpta konkurrensen på den kapitalistiska världsmarknaden,
som även vårt land fått känning av i form av stor och ökande arbetslöshet,
framstår det såsom en fråga av högsta vikt att höja vårt lands export
till de stora krisfria socialistiska marknaderna för att därigenom trygga
en högre sysselsättning åt svenska arbetare. Detta var också syftet med den
handelsöverenskommelse, som för en tid sedan ingicks mellan Sverige och
Sovjetunionen och som drog upp ramen för en fördubbling av vår försäljning
på den sovjetiska marknaden under de närmaste tre åren. Den verkliga
svenska exporten till Sovjet kommer emellertid att bestämmas av den
omfattning, i vilken svenska importörer kommer att använda sig av de genom
uppgörelsen fastställda importmöjligheterna från Sovjetunionen. Detta
avgör nämligen på grundval av det bilaterala avtalet Sovjetunionens möjligheter
att betala för de svenska varorna. Med tanke härpå har man framför
allt höjt importkontingenterna av olja från Sovjetunionen. Åtagandet från
svenskt håll innebär emellertid endast licensgivning för import av dessa
kvantiteter. Huruvida licensmöjligheterna verkligen kommer att utnyttjas
beror i sista hand på de svenska oljeimportörerna, som till största delen
är avläggare av de stora amerikanska, engelska och holländska oljemonopolen.

Klart är under sådana förhållanden att den planerade ökningen av svensk
export till Sovjetunionen inte kan anses vara tillfullo tryggad. De ovannämnda
utländska oljebolagen i Sverige kan nämligen inte väntas vara intresserade
av den ökade oljeimport från Sovjetunionen, som är en viktig förutsättning
för att avsättningen av svenska varor på den sovjetiska marknaden

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 8 samt. Nr 6

2

Bankoulskottets utlåtande nr 6 år 1959

skall kunna öka i väsentlig omfattning. Vi citerar den tidigare nämnda statliga
oljeutredningen:

Distributionsapparaten inom landet från oceananläggningarna till bensinstationerna
behärskas nu i stort sett av importföretag, som är direkt knutna
till de största exportintressena. Den står därför till förfogande endast för de
av dem förda märkesprodukterna. Andra exportföretag, som eventuellt skulle
kunna offerera oljor till fördelaktigare priser än de som tillämpas av de
här företrädda märkesföretagen, kan följaktligen icke utan att först skaffa
sig en egen distributionsapparat göra sig gällande på den svenska marknaden.
Det redan nämnda undantaget representeras av Nynäs och de konsumentkooperativa
sammanslutningarna. En sådan ordning måste ur prispolitiska
synpunkter anses otillfredsställande, om de utländska märkesföretagen
intar en sådan ställning på marknaden att de övar ett avgörande inflvtande
på prissättningen. De kan dessutom handelspolitiskt måhända ge anledning
till irritation, om ett land, med vilket vi i övrigt upprätthåller normala
handelsförbindelser, erbjuder oss oljeprodukter på villkor, som är acceptabla
ur prissynpunkt, och vi tvingas avstå från inköp till följd av ägandeförhållandena
inom distributionsapparaten.

Vi tillägger att det i dagens läge inte enbart gäller en prisfråga utan den
än viktigare frågan att skapa ökade och tryggare sysselsättningsförhållanden
i vårt land. Vi behöver bl. a. sälja vårt överskott på textilvaror och skor.
Det torde stå klart för våra handelspolitiska myndigheter, att detta i stor
utsträckning är möjligt genom att ytterligare utvidga vår handel med Sovjetunionen
utöver den alltjämt relativt begränsade ramen. Förutsättningen är
att vi också ökar vara köp från samma land, varvid oljan framstår såsom
den kanske för Sverige begärligaste importprodukten från Sovjetunionen.
Att de utländska oljebolag, som för närvarande dominerar oljemarknaden i
Sverige, kommer att göra allt för att förhindra en sådan för vår sysselsättningspolitik
gagnande och nödvändig utveckling av vår handel är emellertid
klart.

Utskottet. Den av motionärerna väckta frågan om förstatligande av vissa
företag som importerar och distribuerar mineraloljor var senast föremål
för riksdagens behandling 1952 i anledning av då föreliggande motioner.
Utskottet framhöll därvid i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6, att
oljeutredningens betänkande (SOU 1947:14) fortfarande var beroende på
Kungl. Maj :ts prövning. Enligt utskottet förelåg inga omständigheter av
natur att utgöra anledning för riksdagen att ånyo påkalla Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet beträffande spörsmålet om ett förstatligande helt eller delvis
av oljebranschen. Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj.t den
5 april 1957 förordnat att nämnda betänkande skall läggas till handlingarna.

Då motionärerna nu önskar aktualisera frågan åberopar de som skäl härför
främst handelspolitiska motiv. De hänvisar sålunda till de importkonlingenter
som upptagits i det i september 1958 upprättade protokollet angående
varuutbytet mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union under åren 1959, 1960 och 1961. Utskottet utgår från att som en allmän
förutsättning för vår handelspolitik bl. a. gäller, att våra importörer

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1959

3

så långt det är möjligt får köpa där det är billigast och för landet förmånligast.
Vid sådant förhållande och då motionärerna ej heller i övrigt förebragt
något som enligt utskottets mening kan utgöra skäl för riksdagen att
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag om ett förstatligande av vissa
företag, som i Sverige importerar och distribuerar mineraloljor, får utskottet
avstyrka motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att de likalydande motionerna I: 371 och II: 379 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EVERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård,
Schmidt, Strandler, Mannerskantz och Mattsson,

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita*, Regnéll,
Löfgren, Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Agerberg* och Adamsson.
* Ej närvarande vid justeringen.