Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
angående Nordiska rådets svenska delegations
ställning och arbetsformer.
I skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 29 maj 1957 uppdrog
bankoutskottet, i enlighet med vad som förutsatts i utskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 15/1957, åt fullmäktige att föranstalta om utredning
rörande Nordiska rådets svenska delegations ställning inom den riksdagen
underställda förvaltningen.
Sedan fullmäktige i anledning härav den 24 oktober 1957 för verkställande
av den begärda utredningen tillsatt en kommitté, bestående av fullmäktiges
vice ordförande förste vice talmannen Axel Strand, riksgäldsdirektören
Sten Widlund samt delegationens sekreterare docenten Gustaf
Petrén, har kommittén till fullmäktige den 24 juli 1958 överlämnat sitt betänkande
med förslag i ämnet.
Kommitténs förslag innebär i korthet följande.
Delegationen föreslås organiserad såsom ett självständigt verk under
riksdagen. Delegationens arbetsutskott bör i fortsättningen såsom hittills
fungera som dess verkställande organ. I utskottet skall ingå delegationens
ordförande och vice ordförande som självskrivna medlemmar samt därutöver
tre medlemmar valda av delegationen inom denna. Delegationens personalorganisation
föreslås begränsad till ett fåtal fast anställda tjänstemän
under chefskap av en ordinarie befattningshavare — delegationens sekreterare,
tillika chef för kansliet (kanslichef) — tillsatt på förordnande tills
vidare (lgr Br 4). Övriga i personalförteckningen upptagna tjänstemän är
1 registrator i 13 :e lönegraden, 1 biträde i högst 7 :e lönegraden samt 1 expeditionsvakt
i 7 :e lönegraden, samtliga tills vidare med extra ordinarie
anställning. Härtill kommer 1 biträdande sekreterare (halvtidstjänstgöring)
med särskilt arvode samt tillfällig sekreterar- och biträdespersonal i mån
av behov. I sak innebär denna personalorganisation icke någon utökning
av nuvarande personaluppsättning. Kommittén har beträffande delegationen
jämväl uppdragit riktlinjer i fråga om medelsförvaltning och revision
in. in.
Slutligen framlägger kommittén förslag till reglemente för Nordiska rådets
svenska delegation, i vilket såsom första paragraf med viss smärre
jämkning upptagits de nuvarande bestämmelserna angående ordningen för
val av medlemmar och suppleanter i Nordiska rådet och vilket i övrigt innefattar
de huvudsakliga grunderna för delegationens verksamhet. Detta reglemente
skulle fastställas av riksdagen.
Fullmäktige överlämnade den 14 augusti 1958 kommitténs utredning, vilken
såsom bilaga A torde få fogas till delta utlåtande, och anförde därvid
följande.
1 ISihang till riksdagens protokoll 1959. Ssaml. Nr 37
2 Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Såsom delegationen framhåller pekar den hittillsvarande utvecklingen av
delegationens verksamhet mot en allt större permanens och regelbundenhet,
vilket kommittén ansett tyda på att verksformen framför övriga av kommittén
diskuterade alternativ skulle utgöra den för delegationen mest ändamålsenliga
organisationen. Ehuru fullmäktige, såsom närmare framgår av
kommitténs inledande redogörelse, i tidigare sammanhang med hänsyn till
då rådande förhållanden uttalat sig emot alt delegationen och dess sekretariat
gåves ställningen av ett självständigt riksdagens verk, har fullmäktige
likväl nu av nämnda skäl och med hänsyn till vad kommittén i övrigt
anfört till stöd för ifrågavarande alternativ funnit sig böra biträda kommitténs
förslag, varvid fullmäktige särskilt beaktat kommitténs uppgift om
att kostnaderna enligt förevarande alternativ icke skulle komma att överstiga
kostnaderna enligt de båda övriga av kommittén diskuterade alternativen.
Fullmäktige är härjämte av den uppfattningen, att om verksformen
nu väljes, detta ej kan utgöra hinder för en omläggning av organisationen
för Nordiska rådets svenska delegation, om ändrade förhållanden så skulle
påkalla, exempelvis genom anordnande av ett centralt kansli för Nordiska
rådet.
Kommitténs förslag till personalorganisation för delegationen samt angående
medelsförvaltning och revision har ej föranlett någon erinran eller
särskilt uttalande från fullmäktiges sida liksom ej heller kommitténs förslag
till reglemente för delegationen. Fullmäktige vill dock understryka angelägenheten
av att delegationen, såsom kommittén också synes ha förutsatt,
i möjligaste mån genom olika åtgärder söker begränsa behovet av
såväl sekreterar- som biträdes- och vaktpersonal.
Över framställningen har utskottet inhämtat yttrande från delegerade
för riksdagens verk, lönenämnden för riksdagens verk och Nordiska rådets
svenska delegation.
Nordiska rådets svenska delegation hälsar med tillfredsställelse att utredningen
kommit till stånd. Efter att ha tagit närmare del av de förslag som
utredningen framlagt i det remitterade betänkandet, uttalar delegationen
sin anslutning till de allmänna riktlinjer efter vilka dessa utformats. Delegationen
tillstyrker sålunda att den får ställning av ett eget riksdagens verk.
Utredningen visar övertygande, alt delta förslag innebär den mest praktiska
lösningen av delegationens organisationsfråga. I sak torde dess förverkligande
icke komma att medföra några mera genomgripande förändringar
i delegationens nuvarande arbetsformer men skulle möjliggöra mera
rationella anordningar vad angår medel sförvaltningen, personalens ställning
m. in. Vikt bör särskilt tillmätas det förhållandet, att den föreslagna
organisationsformen icke leder till några kostnadsökningar i och för sig.
Vad härefter angår det framlagda förslaget till personalorganisation innebär
detta endast att den nu tillämpade personalstaten fastställes. Blott på
en punkt föreslås en utökning, nämligen vad angår inrättande av en extra
ordinarie biträdestjänst. Delegationen har hittills brukat för månaderna
före och efter rådets årliga session tillfälligt anställa ett biträde och under
årets övriga månader litat till särskild skrivhjälp anställd mot timersättning.
Kostnaderna för den i utredningen föreslagna tjänsten torde komma
att endast i ringa grad överstiga de sammanlagda kostnaderna för de hittills
tillämpade anordningarna. Möjlighet torde finnas att — därest utred
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37 ur 1953
3
ningens förslag bifalles och delegationen beslutar sig för afl tillsätta biträdestjänsten
— anställa vederbörande på deltid. Utan egentlig kostnadsökning
skulle då den ur delegationens synpunkt väsentliga fördelen vinnas,
att lämplig vikarie för registratorn vid ledighet för denne alltid finnes att
tillgå. Hittills bar behovet av vikarie icke kunnat tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt, vilket försvårat sekretariatets arbete.
Vad slutligen angår de under rubriken medelsförvaltning och revision
framlagda förslagen berör delegationen särskilt frågan om arvode i vissa
fall för delegationens medlemmar (se § 7 förslaget till reglemente för delegationen).
Förslaget innebär att arvode icke skall utgå för deltagande i
delegationens och arbetsutskottets sammanträden, icke heller för deltagande
i rådets sessioner eller därunder hållna sammanträden med andra organ.
Däremot skall enligt förslag ett dagarvode å 30 kronor utgå för deltagande
i andra sammanträden för rådets eller delegationens räkning, d. v. s. i praktiken
sammanträden med rådets presidium eller med särskilda av rådet
tillsatta kommittéer (tre sådana äro för närvarande i verksamhet). Inom delegationen
har uttalats sympati för en annan lösning av arvodesproblemet;
enligt denna skall arvode utgå för sammanträden, oavsett arten av dessa,
dock ej för sammanträden som hållas i Stockholm under riksdagstid. En
regel av sådant innehåll skulle stå i bättre överensstämmelse med vad som
eljest gäller för riksdagsmännen enligt olika stadganden.
Delegationen tillstyrker, att på sätt utredningen föreslagit bestämmelserna
för delegationen samlas i ett av riksdagen antaget reglemente.
Delegerade för riksdagens verk har i huvudsak anfört följande.
Delegerade vilja icke motsätta sig det av kommittén framlagda och av
riksgäldsfullmäktige biträdda förslaget om att delegationen och dess kansli
organiseras som ett självständigt riksdagens verk. Delegerade hava därvid
särskilt fäst sig vid att delegationen med en fastare organisation torde få
ökade möjligheter att på ett effektivt sätt fullfölja sin verksamhet. Delegerade
hava även funnit del vara en fördel, att delegationens kansli kommer
att bli underkastat de fastare normer i fråga om arbetstid in. in., som följer
av egenskapen att vara ett riksdagens verk. fJfr 10 § avlöningsreglementet
för riksdagens verk.) Detsamma kan sägas om den besvärsrätt över vissa
beslut av delegationen, som skulle följa av delegationens ändrade ställning
(jfr § 9 i förslaget till reglemente för delegationen). Delegerade för riksdagens
verk dela för övrigt den av riksgäldsfullmäktige uttalade uppfattningen,
alt om verksformen nu väljes enligt de riktlinjer som föreslagits, detta
icke utgör hinder för eu omläggning av organisationen för delegationen, om
ändrade förhållanden det påkalla. När delegerade alltså i princip icke velat
motsätta sig kommittéförslaget har detta skett under den förutsättningen
att verksformen icke skall tagas till intäkt för en utbyggnad av personalen.
Här liksom på andra områden är det av synnerlig vikt att dubbelarbete eller
annan onödig verksamhet undvikes och att delegationen övervakar att det
icke finnes anstiilld större eller mera kvalificerad personal än som är oundgängligen
nödvändigt för alt fullgöra föreliggande uppgifter.
Kommittén har föreslagit, att delegationens sekreterare och kanslichef
skulle erhålla ordinarie anställning i Hr 4, vilket innebär att tjänsten skulle
till sältas genom förordnande tillsvidare. Såsom motiv för denna till säl t -ningsform har angivits alt tjänsten ej bör vara förenad med pensionsrätt.
4
Bnnkontskottets utlåtande nr 37 år 1959
Delegerade för riksdagens verk vilka med anledning därav erinra om atl
1958 års B-riksdag godkänt Kungl. Maj :ts proposition nr B 31 angående
pensionsreglering för statsanställda in. in. (jfr statsutskottets utlåtande nr
B 52), enligt vilken samtliga innehavare av statlig ordinarie tjänst, å vilka
statens allmänna avlöningsreglemente äger tillämpning — sålunda även
Br-tjänster — komma att tillerkännas egenpensions- och familjepensionsrätt
från och med den 1 juli 1959. Det må emellertid i detta sammanhang
nämnas, att pensionsrätt enligt det nya reglementet under vissa villkor
skall tillkomma även innehavare av statlig arvodesbefattning, om anställningen
till sin reella beskaffenhet väsentligen motsvarar lönegradsplacerad
tjänst. Härvid göres dock det undantaget, att reglementet icke skall tillämpas
i fall där vid lönens bestämmande har förutsatts, att statlig pensionsrätt
icke skall vara förenad med anställningen. Huruvida så varit fallet beträffande
den nuvarande sekreteraren hos delegationen framgår ej klart av
betänkandet. Bestämmelser motsvarande dem som i förevarande hänseenden
komma att tillämpas för den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen
kunna förutsättas komma att gälla även för riksdagens verk. Vad angår
löneställningen vilja delegerade med hänsyn till att med tjänsten torde
komma att följa pensionsrätt ifrågasätta, om en placering av tjänsten i så
hög lönegrad som Br 4 är tillräckligt motiverad vid jämförelse med vad
som tillämpas inom statsförvaltningen i övrigt.
Kommittén har föreslagit bibehållande av den hittills provisoriskt tilllämpade
anordningen att anlita en sekreterare i utrikesdepartementet på
halvtid såsom biträdande sekreterare mot arvode. Delegerade finna i och
för sig anordningen ändamålsenlig, men vilja framhålla att vid arvodets
bestämmande bör tillses att ersättningen för arbetet icke kommer att väsentligt
överstiga vad som skulle ha utgått om lönegradsplacerad halvtidstjänst
funnits uppförd å personalförteckningen.1
Vidare bär kommittén föreslagit, att registratorstjänsten i Ae 13, vilken
för närvarande formellt är inrättad vid riksdagens ekonomibyrå, skulle med
bibehållen lönegradsplacering överflyttas till delegationens personalorganisation
samt att tjänstens innehavare därvid skulle få behålla det särskilda
arvode som jämlikt beslut av delegationen utgår för extra arbete med tidningsklippning.
Delegerade för riksdagens verk vilja med anledning därav
framhålla, att det synes principiellt olämpligt att riksdagen skulle godkänna
ett dylikt tilläggsarvode såsom förenat med tjänsten. År det icke möjligt
för delegationen att nu organisera arbetet så att registratorn frigöres från
ifrågavarande arbetsuppgift, i den mån detta är erforderligt för ail registratorn
skall få sedvanlig tjänstetid, kan det kanske bli nödvändigt att tills vidade
låta den nuvarande tjänstinnehavaren behålla arvodet. Men senast när
fråga uppkommer om tjänstens nvbesättande bör en dvlik omorganisation
vara genomförd.
Förslaget om inrättande av en biträdestjänst i högst Ae 7 föranleder ingen
erinran.
Däremot synes det saknas anledning att för närvarande i personalorganisationen
upptaga en expeditionsvaktsljänst. Det synes nämligen tveksamt
om en expeditionsvakt kan bli fullt sysselsatt året om hos delegationen.
Kommittén har själv ansett att den nuvarande anordningen att riksdagens
1 Om tjänstemannen tillhör lönegraden A 23, löneklass 26, erhåller han ersättning för mistad
lön med - = 1 230:- per månad. Därtill skulle enligt förslaget läggas 450 kr., varför ar
vodet
skulle komma att uppgå till 1 680 kronor i månaden, motsvarande 3 360 kronor för hel
tid. Till jämförelse må nämnas, att kanslichefen, om denne skulle bli placerad i Br 4, får uppbära
3 401 kr. och att till en byråchef i Er 1 utgår lön med 3 024 kr. i månaden.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
5
ekonomibyrå tillhandahåller delegationen vaktmästare, som avlönas av delegationens
medel, tills vidare kan bibehållas.
Vid ärendets behandling av delegerade har reservation avgivits av herrar
Hagberg och Rubbestad, vilka ansåg att delegerade bort avstyrka de sakkunnigas
förslag angående delegationens ställning och arbetsformer.
Lönenämnden för riksdagens verk har icke funnit skäl föreligga för högre
placering av sekreteraren och kanslichefen än i lönegrad B 1. Därest nuvarande
sekreteraren förordnas å tjänsten bör han — för undvikande av
löneminskning — vid uteslutande tjänstgöring hos Nordiska rådet erhålla
sådant personligt lönetillägg, att hans löneförmåner kommer att uppgå till
lönen i B 4.
Beträffande registratorstjänsten erinrar nämnden om vad nämnden anfört
i sina utlåtanden den 30 mars 1955 och den 7 mars 1957 angående löneställningen
för denna tjänst. Med hänsyn till föreslagen personaluppsättning
för kansliet anser sig nämnden nu icke kunna tillstyrka, att tjänstebil
hänföres till högre lönegrad än A 9. Nuvarande innehavare av tjänsten bör
emellertid på grund härav icke erhålla sänkt lönegradsplacering. Enligt
nämndens mening bör särskilt arvode icke utgå till registratorn.
Övriga förslag till lönegradsplacering av tjänster har icke givit nämnden
anledning till erinran.
Med anledning av de erinringar som framställts mot förslaget återremitterades
ärendet till fullmäktige i riksgäldskontoret, som i skrivelse till bankoutskottet
den 19 februari 195!) anfört följande.
Kommitténs av fullmäktige biträdda förslag angående lönegradsplaceringen
för delegationens sekreterare och kanslichef (Br 4) var baserat på
den förutsättningen, att tjänsten ej skulle vara förenad med pensionsrätt.
Då denna förutsättning nu ej längre är för handen, i det att jämväl innehavare
av Br-tjänst kommer att från och med den 1 juli 195!) tillerkännas
egenpensions- och familjepensionsrätt, finner fullmäktige i likhet med delegerade
och lönenämnden en placering av tjänsten i så hög lönegrad som
Br 4 icke längre tillräckligt motiverad. Däremot har fullmäktige i olikhet
mot lönenämnden funnit skäl föreligga för eu något högre lönegradsplacering
än den vanliga byråchefsgraden B 1. Vid sitt förnyade övervägande av
denna fråga har fullmäktige stannat vid att för sekreteraren och kanslichefen
förorda en lönegradsplacering, motsvarande den för byråchefer i departementen
tillämpade, nämligen lönegraden Br 2. Därest nuvarande sekreteraren
förordnas å tjänsten, bör han, såsom lönenämnden framhållit, för
undvikande av löneminskning erhålla ett personligt lönetillägg, dock endast
så länge han uteslutande tjänstgör hos delegationen. Detta lönetillägg bör
motsvara skillnaden i löneförmåner mellan lönegraderna B 2 och B 4. Han
bör likaledes bibehållas vid nuvarande tjänstebenämning, kanslichef.
Vad härefter angår lönegradsplaceringen av registratorstjänsten vill fullmäktige
erinra om alt lönenämnden i samband med tjänstens inrättande
från och med den 1 juli 1955 förklarade sig icke vilja motsätta sig tjänstens
placering i dåvarande 1!) lönegraden (motsvarande numera 13 lönegraden),
ehuru enligt inom statsförvaltningen allmänt tillämpade normer för
lönegradsplacering eu så hög placering i och för sig icke vore motiverad.
Lönenämnden hade härvid ansett sig böra laga hänsyn till att innehavaren
av den ifrågavarande tjänsten enligt den då rådande organisationen konune
6
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
att vara den enda befattningshavaren i delegationens kansli utom sekreteraren
och i icke ringa utsträckning komme att bli hänvisad till att arbeta
självständigt. En bidragande orsak till den relativt höga tjänsteplaceringen
torde också ha varit, att man för ifrågavarande befattning önskade förvärva
den person, som dittills fullgjort de ifrågavarande arbetsuppgifterna och
därvid tillerkänts avlöningsförmåner i likhet med extra tjänsteman i (dåvarande)
22 löneklassen. Med hänsyn till i ärendet anförda omständigheter
biträdde jämväl fullmäktige förslaget om inrättande av registratorstjänsten
och dess lönegradsplacering.
Lönenämnden har nu, med hänsyn till den föreslagna personaluppsättningen
för kansliet, ansett sig icke kunna tillstyrka, att registratorstjäusten
hänföres till högre lönegrad än A 9. Vid sin förnyade prövning av denna
fråga har fullmäktige ansett sig icke böra för närvarande förorda någon
ändrad lönegradsplacering för registratorn, som alltså enligt fullmäktiges
mening tills vidare bör bibehållas i 13 :e lönegraden. Frågan om registratorns
tjänsteställning bör emellertid upptagas till omprövning, sedan
ytterligare erfarenhet vunnits om beskaffenheten av de arbetsuppgifter som
kommer att åvila innehavaren av sagda tjänst och senast i samband med
uppkommen ledighet å tjänsten. Beträffande det särskilda arvode, som nu
utgår till registratorn för visst extra arbete med tidningsklippning in. in.,
delar fullmäktige delegerades och lönenämndens uppfattning angående det
principiellt olämpliga i att dylikt tilläggsarvode förenas med tjänsten. Givetvis
är det önskvärt, att arbetet inom delegationens kansli organiseras så
att registratorn om möjligt kan frikopplas från ifrågavarande extra arbetsuppgift,
i den mån den icke kan inrymmas under registratorns normala
arbetstid. Såsom en övergångsanordning torde emellertid arvodet tills vidare
få utgå, dock högst så länge nuvarande registratorn uppehåller tjänsten.
Vad slutligen angår frågan om arvode i vissa fall för delegationens medlemmar
har inom delegationen uttalats sympati för en annan lösning av
denna fråga än den som föreslagits av kommittén, nämligen att arvode
skall utgå för alla sammanträden, oavsett arten av dessa, dock ej för sammanträden,
som hålles i Stockholm under riksdagstid. Då denna fråga har
visst samband med spörsmålet om riksdagsarvodena, som ännu icke slutbehandlats
av konstitutionsutskottet, har fullmäktige ansett sig icke böra i
nu förevarande sammanhang göra något uttalande i frågan.
Nordiska rådets svenska delegation bär i skrivelse till utskottet den 15
april 1959 framfört ytterligare synpunkter på ärendet. Delegationen förordar
bl. a. några smärre ändringar i förslaget till reglemente för Nordiska
rådets svenska delegation.
Enligt 2 § andra stycket reglementsförslaget skall suppleant inträda i delegationen
i stället för våld medlem, som avgått ur denna eller fått förfall,
enligt bestämmelserna i § 12 riksdagsstadgan. Detta stadgande, som utformats
i överensstämmelse med hittills gängse praxis, har befunnits leda till
icke fullt tillfredsställande resultat. De mindre partierna har vanligen endast
en representant från vardera kammaren i delegationen. För varje medlem
finns regelmässigt blott en suppleant. Enligt nyssnämnda regler skall
vid förfall för såväl den ordinarie medlemmen som dennes suppleant i delegationen
inträda annan av samma kammare vald suppleant, vilken då
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
7
kommer att tillhöra annan partigrupp. Naturligare vore i detta läge att en
suppleant tillhörande samma partigrupp som den medlem, vilken skall ersättas,
finge inträda, trots att han valts från den andra kammaren, innan
turen går till suppleanter, valda av samma kammare som den frånvarande
medlemmen men tillhörande andra partigrupper. En ändring i denna riktning
har visat sig praktiskt behövlig. Delegationen har utarbetat förslag till
ny lydelse av § 2 andra stycket i reglementsförslaget i enlighet härmed.
Förslaget är av följande lydelse:
§ 2 andra stycket
Suppleant inträde i delegationen i stället för vald medlem, som avgått ur
denna eller fått förfall, enligt bestämmelserna i § 12 riksdagsstadgan; dock
skall suppleant, vald av annan kammare än medlemmen men tillhörande
samma partigrupp som denne, äga företräde framför suppleant vald av
samma kammare som medlemmen men tillhörande annan partigrupp än
denne.
Redan i sitt år 1958 avgivna remissyttrande tog delegationen upp frågan
om arvode åt medlemmar och suppleanter för deltagande i sammanträde för
rådets eller delegationens räkning. Delegationen uttalade därvid sympati
för en sådan lösning av arvodesproblemet, att arvode skulle utgå för alla
sammanträden för rådets eller delegationens räkning, oavsett arten av dessa,
utom för sammanträden, som hålles i Stockholm under riksdagstid. Arvodesfrågan
ansåg delegationen emellertid böra lösas i samband med det
allmänna spörsmålet om riksdagsmannaarvodena. Detta spörsmål handlägges
för närvarande av konstitutionsutskottet, som dock ännu icke tagit
ställning till hithörande frågor. Något avgörande beräknas utskottet icke
heller komma att träffa inom den närmaste tiden. Delegationen har under
sådana omständigheter ansett sig böra utgå från den lösning, som delegationen
enligt vad nyss sagts tidigare förordat och som i huvudsak överensstämmer
med vad 1957 års riksdagsarvodesutredning föreslagit med avseende
å sammanträden i utrikesnämnden. Arvode bör sålunda utgå för deltagande
i andra sammanträden än sådana, som hålles i Stockholm under
riksdagssession. Dock bör arvode icke uppbäras för deltagande i rådets sessioner.
Arvodet bör lämpligen bestämmas till samma belopp som riksdagsarvodesutredningen
föreslagit för utrikesnämndens del eller till 25 kronor
för sammanträdesdag. Från dessa utgångspunkter har delegationen låtit utarbeta
förslag till ändrad lydelse av § 7 i reglementsförslaget. Förslaget är
av följande lydelse.
§ 7.
För deltagande i sammanträde för rådets eller delegationens räkning äger
medlem eller suppleant uppbära arvode med 25 kronor för sammanträdesdag;
dock ulgår arvode icke för sammanträde, som hålles under rådssession
eller i Stockholm under tid då riksdagssession pågår.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Härjämte föreslår delegationen en jämkning av § 8 första stycket reglementsförslaget
av innebörd att jämväl suppleant skall automatiskt hänföras
till rese- och traktamentsklass A.
Delegationen har också framfört synpunkter på frågan om lönegradsplaceringen
för sekreteraren och kanslichefen. Delegationen anför därom följande.
Sekreterarsysslan förändrades från och med den 1 juli 1957 till en heltidstjänst,
sedan riksdagen bifallit ett utlåtande av bankoutskottet (1957:
15), vari utskottet förklarat sig icke vilja motsätta sig att den nuvarande
innehavaren av sekreterarposten såsom arvode erhölle ett sådant personligt
arvodestillägg, att hans löneförmåner komme att uppgå till högst den lön
som motsvarade Cr 15 (nuv. Br 4). Från och med nämnda dag har också i
enlighet härmed arvode utgått till sekreteraren med ett belopprnotsvarande
lönen i lönegrad B 4. Den nuvarande sekreteraren innehar eu e. o. pensionsberättigande
tjänst som assessor i Svea hovrätt.
Den av fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatta utredningen föreslog på
törevarande punkt, att till grund vid lönegradsplaceringen av tjänsten som
sekreterare och kanslichef borde läggas det arvode, som den nuvarande
sekreteraren tillerkänts, varför tjänsten sålunda borde placeras i lönegrad
4 å löneplan B, d. v. s. — tilläde kommittén — i samma lönegrad som motsvarande
chefstjänsteman hos riksdagens revisorer. Då utredningens förslag
insändes av riksgäldsfullmäktige, funno dessa detta, såvitt anginge hl. a.
personalorganisationen, icke föranleda erinran eller särskilt uttalande från
fullmäktiges sida.
I yttrande över förslaget uttalade lönenämnden för riksdagens verk utan
närmare motivering, att den icke fann skäl föreligga för högre placering av
sekreteraren och kanslichefen än i lönegrad B 1. Delegerade för riksdagens
verk ifrågasatte — med hänsyn till att med tjänsten torde komma att följa
pensionsrätt — om en placering i så hög lönegrad som Br 4 vore tillräckligt
motiverad. Delegationen åter fann för sitt vidkommande utredningens förslag
i denna del icke giva anledning till anmärkning eller uttalande.
Till någon mera ingående värdering av de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna
torde det hittills icke ha blivit tillfälle. De instanser, som haft
att yttra sig, ha därför blivit nödsakade att, i avsaknad av material som
skulle kunna tjäna som underlag för en bedömning, företaga mera godtyckliga
uppskattningar. Då delegationen ansett önskvärt, att bankoutskottet vid
sitt ställningstagande hade tillgång till närmare upplysningar om de tjänsteåligganden,
som åvila den ifrågavarande befattningshavaren, och om andra
omständigheter av beskaffenhet att inverka vid det slutliga avgörandet, har
inom delegationens kansli sammanställts en promemoria i ämnet, vilken
överlämnats till utskottet.
Av vad ovan anförts framgår, att delade meningar föreligga rörande huruvida
tjänsten bör inplaceras i någon av de båda byråchef slönegraderna eller
om den — som hittills antagits — skali vara att betrakta som en avdelningschefsbefattning.
Till dena fråga har delegationen tagit ställning i sitt
tidigare remissyttrande till bankoutskottet. Ett uppskov med det slutliga
avgörandet synes dock delegationen vara att föredraga framför att nu fatta
beslut i oenighetens tecken. Ett anstånd kan vara motiverat även ur den
synpunkten, att utformningen av rådets framtida verksamhet kan komma
att påverkas av marknadsfrågornas utveckling. Därest ett avgörande ställes
på framtiden, förutsätter delegationen, att tjänsten som sekreterare och
kanslichef tills vidare förblir eu arvodesbefattning och att arvodet till befattningshavaren
utgår efter oförändrade grunder.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1939
9
Utskottet
Nordiska rådets svenska delegation liar nu varit i verksamhet i nära sju
år. Redan 1957 fann utskottet att en utredning om delegationens ställning
och arbetsformer borde företagas och föranstaltade härom. På grundval av
vad den av fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatta kommittén anfört i sin
den 24 juli 1958 redovisade utredning finner utskottet — i likhet med de
hörda remissinstanserna — att Nordiska rådets svenska delegation i fortsättningen
bör organiseras som ett självständigt verk under riksdagen. Även
om små administrativa enheter som regel bör undvikas, är verksformen i
detta fall att föredraga, då härigenom skapas en säker grundval för anslagspetita,
medelsredovisning och revision. Kommittén har övertygande visat att
verksformen även i övriga avseenden är lämpligare än andra tänkbara alternativ
i organisatoriskt avseende. Delegationen torde genom denna fastare
organisation få större möjligheter att effektivt fullfölja sitt arbete. När utskottet
nu förordar verksformen grundar sig detta vidare på den bedömningen
att delegationens arbete fått en varaktig och regelbunden karaktär.
Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla, att om ändrade förhållanden
skulle påkalla en annan organisation bör verksformen icke få utgöra hinder
för en omläggning.
Kommitténs förslag till reglemente för Nordiska rådets svenska delegation
med de ändringar däri som förordats av delegationen kan utskottet i huvudsak
biträda. Enligt vad utskottet inhämtat avser konstitutionsutskottet att
föreslå alt nu gällande regler rörande ersättning åt utrikesnämndens ledamöter
skall bibehållas tills vidare i huvudsak oförändrade. Med hänsyn
härtill bör tills vidare icke något arvode utgå till medlemmar av Nordiska rådets
svenska delegation. I § 6 i förslaget till reglemente har upptagits en föreskrift
om att delegationen skulle ha att årligen vid riksdagens början till
riksdagen avgiva berättelse över sin verksamhet och rådets arbete, varjämte
berättelse skulle överlämnas till Konungen. Enligt hittillsvarande praxis har
berättelsen avgivits till Konungen, som sedan överlämnat den till riksdagen.
Utskottet finner att denna ordning bör tills vidare bibehållas. Det torde få
anmärkas, alt den av kommittén förordade lösningen synes förutsätta eu
ändring av riksdagsordningen. Förslaget till reglemente har efter de jämkningar
som utskottet förordat den lydelse som framgår av bilaga B. Reglementet
bör träda i kraft den 1 juli 1959.
Vad angår det av kommittén framlagda förslaget till ändrad lydelse av (i §
instruktionen för bankoutskottet avser utskottet att behandla detta i sitt
memorial angående instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott.
Vad kommittén anfört rörande medelsförvaltning och revision har icke givil
anledning till erinran (rån utskottets sida. Utskottet har funnit sig bör i
allt väsentligt godtaga det förslag till budgetuppställning som delegationen
framlagt för fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse den 5 november
1958 och får i detta avseende hänvisa till sitl utlåtande nr 38.
Beträffande slutligen personalorganisationen har vissa erinringar fram -
10
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
kommit mot kommittéförslaget. I anledning därav och då utvecklingen av
frågan om den nordiska marknaden kan komma att påverka delegationens
arbete finner utskottet, att det bör anstå med en ordinariesättning av befattningen
såsom sekreterare och kanslichef hos delegationen. Befattningen
bör enligt utskottets mening tills vidare vara en arvodestjänst. Utskottet har
icke någon erinran mot att arvodet till den nuvarande innehavaren utgår
efter oförändrade grunder.
Vad som anförts av utredningen beträffande biträdande sekreteraren har
icke givit anledning till erinran från utskottet. Någon ändring i fråga om
registratorsbefattningens lönegradsplacering anser utskottet nu icke böra
ifrågakomma. Befattningen bör sålunda vara placerad i Ae 13. I likhet med
lönenämnden för riksdagens verk är utskottet av den uppfattningen att särskilt
arvode för tidningsurklippning i fortsättningen icke bör utgå till registratorn.
Utskottet anser också, i anslutning till vad fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, att registratorsbefattningens löneställning kan förtjäna
upptagas till omprövning i samband med uppkommen ledighet å tjänsten.
Utskottet biträder kommitténs förslag beträffande biträdes- och vaktpersonal.
Härvid förutsätter utskottet att den nuvarande anordningen att riksdagens
ekonomibyrå tillhandahåller delegationen vaktmästare upphör i och
med att delegationen själv tillsätter tjänsten som expeditionsvakt i lönegrad
Ae 7 vid delegationens kansli. Den nya personalorganisationen bör tillämpas
fr. o. in. den 1 juli 1959.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
dels antaga reglemente för Nordiska rådets svenska delegation
av den lydelse som härvid fogade Bilaga B utvisar,
dels ock godkänna de grunder i övrigt för delegationens
verksamhet och personalorganisation som ovan angivits.
Stockholm den 28 april 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWEBLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Mogård, Larsson, Åke,
Mannerskantz* och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Eliasson i Sundborn, Persson
i Appuna, Agerberg, Adamsson*, Setterberg i Vilske-Kleva, Boija och Berglund.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 dr 1959
11
Bilaga A
Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret
Den 24 oktober 1957 beslöto fullmäktige i riksgäldskontoret att tillsätta
en kommitté med uppdrag att efter utredning rörande Nordiska rådets svenska
delegations ställning inom den riksdagen underställda förvaltningen till
fullmäktige inkomma med förslag i ärendet. Till ledamöter av kommittén
utsågos fullmäktiges vice ordförande förste vice talman Axel Strand, riksgäldsdirektören
Sten Widlund samt delegationens sekreterare docenten Gustaf
Petrén. Strand har fungerat som kommitténs ordförande och Petrén som
dess sekreterare.
Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får kommittén härmed till fullmäktige
överlämna utredning angående Nordiska rådets svenska delegations
ställning och arbetsformer jämte
1) förslag till Reglemente för Nordiska rådets svenska delegation (Bilaga
4),
2) förslag till ändrad lydelse av 6 § instruktionen för nästa riksdags
bankoutskott (Bilaga 5) och
3) förslag till tjänste- och personalförteckningar för Nordiska rådets
svenska delegation (Bilaga 6).
Stockholm den 24 juli 1958
AXEL STRAND
STEN WIDLUND
GUSTAF PETRÉN
12
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 7.95.9
Utredning
angående
Nordiska rådets svenska delegations ställning och arbetsformer
1. Inledning
I sin till riksgäldskontoret ingivna skrivelse den 30 november 1956 med
uppgifter om anslagsbehovet för Nordiska rådets svenska delegation för
budgetåret 1957/58 framställde delegationen vissa önskemål rörande personalorganisationen
vid delegationens expedition. Framställningen överlämnades
av fullmäktige till 1957 års bankoutskott för behandling i samband
med övriga framställningar avseende utgifter under fjortonde huvudtiteln
(Riksdagen och dess verk m. in.).
Över delegationens framställning inhämtade bankoulskottet yttrande från
fullmäktige i riksgäldskontoret och lönenämnden för riksdagens verk; båda
yttrandena äro dagtecknade den 7 mars 1957.
I sitt yttrande erinrade fullmäktige i riksgäldskontoret bl. a. om att fullmäktige
nästföregående år i remissyttrande till bankoutskottet uttalat sig
mot att delegationen och dess sekretariat gåves ställningen av ett självständigt
riksdagens verk. Såvitt fullmäktige kunnat finna, hade några särskilda
omständigheter därefter icke inträffat av beskaffenhet att kunna motivera
en ändrad uppfattning härutinnan.
Även lönenämnden för riksdagens verk erinrade om ett tidigare utlåtande
av den 2 maj 1956 över en i stort sett likartad framställning från delegationen.
I detta utlåtande hade lönenämnden bl. a. anfört, att nämnden för sin
del icke blivit övertygad om att arbetsformerna för Nordiska rådets verksamhet
ännu vunnit sådan stadga, att tiden vore mogen att avgöra frågan
om en fastare organisation av det .svenska sekretariatet. Lönenämnden fann
sig icke heller nu kunna förorda någon fastare organisation utan ansåg, att
delegationens personal borde ha samma anställningsform som tidigare.
I skrivelse den 4 april 1957 till bankoutskottet återupptog delegationen
frågan om personalorganisationen för delegationens kansli. Delegationen anförde
därvid bl. a.:
Delegationen intager en särställning bland myndigheter och organ
under fjortonde huvudtiteln, i det den icke har någon avlöningsstat i egentlig
mening och icke heller eljest är underkastad några särskilda föreskrifter
för sin medelsanvändning, trots att delegationen för närvarande har tre
under hela året permanent verksamma befattningshavare. De för riksdagen
och dess verk i allmänhet gällande reglerna äro sålunda icke omedelbarligen
och formellt tillämpliga å delegationen annat än för visst särskilt fall, utan
denna har ansetts kunna disponera de medel, som anvisas å riksstaten för
dess behov, efter de linjer den själv finner lämpliga.
Under de fem år, delegationen nu varit i verksamhet, ha efter hand en rad
frågor uppkommit delvis av ekonomisk och kameral natur, vilka delegationen
in pleno eller genom ett särskilt inrättat arbetsutskott måst lösa från
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
13
fall till fall. Delegationen bär därvid självfallet genomgående eftersträvat
att följa de principer, som tillämpas av riksdagen och dess verk.
Tiden torde emellertid nu vara inne att söka finna något fastare former
för delegationens verksamhet. Att fatta beslut härom torde icke vara möjligt
utan föregående utredning. Denna torde böra avse bl. a. frågor om delegationens
formella kompetens i olika avseenden, t. ex. beträffande tjänstetillsättningar
och medelsförvaltningen, och om arbetsutskottets ställning
och kompetens samt delegationens möjlighet att delegera beslutanderätt till
detta. Organisationen av kansliet och expeditionen torde vidare böra omfattas
av utredningen och i samband därmed delegationens förhållande till
övriga riksdagsorgan. Härulöver bör utredningen avse bestämmelserna om
ersättning för deltagande i sammanträden och rörande traktamenten och
resekostnadsgottgörelse in. in. En särskild fråga, som kräver beaktande, är
hur revisionen lämpligen bör utformas med avseende å den betydande del
av delegationens anslag, som förbrukas för rådets gemensamma ändamål
och därigenom undandrages en effektiv revision.
Under hänvisning till vad sålunda anförts ville delegationen för sin del
förorda, att det åt fullmäktige i riksgäldskontoret uppdroges att verkställa
en utredning rörande delegationens ställning och arbetsformer.
Bankoutskottet anförde i utlåtande i ämnet, nr 15/1957, att frågan om behovet
av en varaktig omorganisation av delegationens kansli syntes kunna bedömas,
sedan en sådan utredning rörande delegationens ställning och arbetsformer
företagits, varom delegationen hemställt. Utskottet förklarade sig vidare
avse att, därest riksdagen icke hade något att erinra häremot, uppdraga åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att föranstalta om utredning i detta hänseende.
Sedan utskottets hemställan i nämnda utlåtande nr 15 bifallits av riksdagen,
uppdrog bankoutskottet i skrivelse den 29 maj 1957 åt fullmäktige i
riksgäldskontoret att föranstalta om utredning rörande Nordiska rådets
svenska delegations ställning inom den riksdagen underställda förvaltningen.
I anledning härav tillsatte fullmäktige den 24 oktober 1957 kommittén
och gav den i uppdrag att efter utredning i frågan till fullmäktige inkomma
med förslag i ärendet.
Kommittén har planlagt sitt arbete så, att först spörsmål, som sammanhänga
med delegationens ställning i riksdagsförvaltningen, upptagits till behandling,
varjämte arbetsutskottets organisation och uppgifter berörts. Härefter
har personalbehovet och personalorganisationen för delegationens kansli
blivit föremål för prövning. Slutligen har kommittén behandlat vissa
spörsmål, som avse medelsförvaltning och revision. Sistnämnda frågor påkalla
uppmärksamhet icke minst med hänsyn till de betalningar, som göras
de nordiska länderna emellan.
2. Delegationens ställning m. m.
Gällande ordning
Delegationen grundar sin existens på stadgan den 20 augusti 1952 (nr
(il8) för Nordiska rådet i den lydelse ifrågavarande stadga erhållit genom
14
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
kungl. förordning den 6 juni 1957 (nr 290), vilken trätt i kraft fr. o. m. den
1 januari 1958 (se Bilaga 1). Motsvarande stadgor gälla i Danmark, Finland,
Island och Norge.
Av 2 § nämnda stadga framgår, att Nordiska rådet består av valda medlemmar
och regeringsrepresentanter. Vidare kan av 8 § stadgan utläsas, att
medlemmarna förutsättas skola samlas i nationella delegationer. Enligt
nyssnämnda 2 § har Sveriges riksdag att inom sig utse sexton medlemmar i rådet
jämte erforderligt antal suppleanter för den tid och på det sätt som i Sverige
bestämmes. Tillika föreskrives i samma paragraf, att bland landets valda
medlemmar olika politiska riktningar skola vara företrädda. Regeringsrepresentanter
äger svenska regeringen utse hland sina medlemmar till det
antal, som den önskar. Enligt 3 § stadgan äga regeringsrepresentanter icke
rösträtt i rådet. Rådet samlas enligt 4 § en gång årligen till ordinarie session i
någon av ländernas huvudstäder; dessutom kan extra session hållas.
I den svenska delegationen ingå såväl de av riksdagen valda medlemmarna
som de svenska regeringsrepresentanterna. Nyssnämnda bestämmelse om
att regeringsrepresentanterna sakna rösträtt i rådet har ansetts böra medföra,
att dessa representanter icke heller ha rösträtt i de nationella delegationerna.
På grund härav och då enligt hittillsvarande praxis regeringen plägat
utse sina representanter allenast för den relativt korta tid, under vilken
en session pågår, ha regeringsrepresentanter kommit att icke deltaga i delegationens
arbete annat än under sessionstid.1 Under tiden mellan sessionerna
ha dock regeringsmedlemmar vid olika tillfällen efter särskild inbjudan
deltagit i delegationens överläggningar rörande olika spörsmål.
I stadgan för Nordiska rådet förutsättes, att varje land för sig antager bestämmelser
rörande val av sina medlemmar i rådet. Sådana bestämmelser
finnas för Sveriges vidkommande i den av riksdagens båda kamrar den 20
maj 1953 antagna Ordning för val av medlemmar och suppleanter i Nordiska
rådet, ändrad den 5 mars 1958 (se Bilaga 3). Enligt denna ordning åligger
det vardera kammaren att, med tillämpning av 75 § 1 mom. riksdagsordningen
och riksdagsstadgan, vid varje riksdag inom sex dagar efter riks
dagens öppnande välja åtta medlemmar i rådet jämte åtta suppleanter för
dessa för tiden intill dess val nästa gång äger rum. Vidare föreskrives i ord
ningen att, såframt särskilda skäl därtill föranleda, talmanskonferensen må
bestämma annan tid för valen, så ock vid en och samma riksdag föranstalta
om nya val. Sistnämnda regel om »upplösning» och »nyval» har ännu icke
tillämpats. Valen ha sålunda hittills skett enligt huvudregeln i samband med
utskottsvalen vid riksdagens början.
Med stöd av 12 § stadgan har rådet fastställt eu arbetsordning, vari verksamheten
närmare regleras (beträffande arbetsordningens svenska text, se
Bilaga 2). Enligt § 25 i denna väljer varje delegation ett arbetsutskott med
uppgift att rådslå med rådets presidium och övriga arbetsutskott i frågor,
1 Nordiska rådet har hittills hållit följande sessioner: den första ls/2-21/2 1953 i Köpenhamn, den
andra ®/8-ls/8 1954 i Oslo, den tredje 28/1 -s/2 1955 i Stockholm, den fjärde !!7/1-3/2 1956 i Köpenhamn
och den femte “/»-”/> 1957 i Helsingfors. Den sjätte sessionen kommer att äga rum i Oslo med
början 26/J0 1958.
Bankoutskoltets utlåtande nr 37 år 1959
15
som angå organisationen av rådets verksamhet. Ifrågavarande arbetsutskott
ha jämväl vissa uppgifter vid förberedande av val inom rådet (§ 16).
Ett dylikt arbetsutskott utsåg den svenska delegationen redan före arbetsordningens
tillkomst vid sitt första sammanträde den 30 maj 1952. Utskottet
har alltifrån begynnelsen bestått av fem medlemmar, representerande
samtliga fyra i delegationen företrädda riksdagspartier. Redan vid
ifrågavarande sammanträde den 30 maj 1952 fick arbetsutskottet i uppdrag
att deltaga i förberedelserna för rådets session — då avsågs rådets
första session — samt i övrigt oinhänderha delegationens löpande angelägenheter.
På grundval av detta allmänt avfattade mandat har arbetsutskottet
kommit att i verkligheten fungera som delegationens verkställande organ.
Kommittén
Rådet har nu varit i verksamhet i nära sex år. Erfarenheterna under denna
tid giva, enligt kommitténs mening, vid handen, att rådet med all sannolikhet
kommer att fortbestå och att dess verksamhet kommer att successivt
ökas. Den allmänna tendensen mot ökat samarbete över gränserna gör sig
alltmera gällande även i relationerna de nordiska länderna emellan. De resultat,
som under senare år redan uppnåtts inom ramen för nordiskt samarbete,
torde kunna väntas sporra intresset att gå vidare denna väg. Att rådet
fullgör viktiga uppgifter i detta sammanhang och framdeles icke kan
undvaras såsom kontaktorgan mellan de nordiska länderna, har blivit alltmera
uppenbart. Därest de nu pågående undersökningarna om ett närmare
ekonomiskt samarbete mellan de nordiska länderna mynna ut i positiva beslut
i någon form, kan med visshet förutses, att rådets betydelse snabbt kommer
att vidgas. Även om emellertid det planerade samarbetet på det ekonomiska
området icke skulle komma till stånd i den form, varom förslag för
närvarande föreligga, är det tydligt att övriga arbetsuppgifter på skilda fält
- - inom lagstiftning, samfärdsel, undervisning etc. — komma att vara av
den omfattning, att rådet behöver ha tillgång till en fast organisation i Sverige.
Med stöd av dylika allmänna överväganden har kommittén funnit sig böra
utgå från att rådets verksamhet kommer att under överskådlig framtid ha
åtminstone den omfattning som för närvarande och att den snarast kan förmodas
komma att utvidgas.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att delegationen
huvudsakligen är ett parlamentariskt organ. Någon ändring härvidlag är icke
att förutse. Med hänsyn härtill och då det knappast torde komma i fråga att
administrativt föra delegationen in under exempelvis utrikesdepartementet
saknas enligt kommitténs mening anledning att frångå den hittillsvarande
ordningen, enligt vilken kostnaderna för Nordiska rådet och därmed även för
delegationen bestridas med anslag från fjortonde huvudtiteln, d. v. s. från
riksdagens huvudtitel. Delegationen torde sålunda böra kvarstå såsom ett
riksdagens organ i förvaltningsmässigt avseende.
16
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Då det gäller frågan, vilken ställning delegationen bör erhålla inom riksdagsorganisationen,
har kommittén såsom ett första alternativ prövat den
ordningen att jämställa delegationen med ett riksdagens utskott (Alt. I).
Vid en närmare granskning visar det sig emellertid, att delegationens organisationsform
icke är fullt jämförlig med ett riksdagsutskotts. Arbetet i
riksdagens utskott är begränsat till tid då riksdagssession pågår. Dessa ha
icke egen medelsförvaltning och icke heller permanent anställd personal. Delegationen
däremot är i verksamhet året runt och har att disponera över icke
obetydliga belopp för sitt arbete; den har vidare personal med fast anställning.
Delegationens ställning som en del av Nordiska rådet med vad därav
följer påverkar också den organisatoriska frågan och nödvändiggör, att delegationen
göres relativt fristående i förhållande till det löpande riksdagsarbetet.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter torde det icke låta sig
praktiskt göra att inplacera delegationen i riksdagsorganisationen som likställd
med riksdagens ständiga utskott.
Under sådana förhållanden har kommittén prövat jämväl andra alternativa
lösningar, nämligen att antingen inordna delegationen eller i vart fall dess
personal under något redan befintligt riksdagsorgan (Alt. II) eller ge delegationen
ställning som ett riksdagens verk (Alt. III).
Alt. II har i viss omfattning provisoriskt tillämpats sedan den 1 juli 1955.
Från och med nämnda dag har hos delegationen funnits en extraordinarie
befattning som registrator, vilken enligt beslut av 1955 års riksdag inrättades
å riksdagens ekonomibyrå, dit tjänsten alltså hör i administrativt hänseende
och där den redovisas. Tillsättningen av tjänsten ankommer dock på
delegationen, som har att utöva även övriga vederbörande myndighet enligt
avlöningsreglementet åvilande uppgifter. Ekonomibyrån har sålunda
icke någon befattning med vederbörande tjänstemans arbetsuppgifter eller
arbetsförhållanden i övrigt. Att på liknande sätt under riksdagens ekonomibyrå
inordna andra ordinarie eller extraordinarie tjänster torde emellertid
icke vara en framkomlig väg. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sitt
förenämnda yttrande av den 7 mars 1957 till bankoutskottet uttalat, att de
av flera skäl icke ansåge lämpligt att tillskapa en lönegradsplacerad tjänst
för delegationens chefssekreterare vid riksdagens ekonomibyrå, även om en
sådan anordning av särskilda skäl ansetts kunna ifrågakomma beträffande
registratorsbefattningen hos delegationen. Då beslutanderätten beträffande
delegationens personal och verksamhet lämpligen bör ligga hos delegationen
eller dess verkställande organ (arbetsutskottet), måste varje ordning, varigenom
delegationen och dess personal föras in under ett redan existerande
riksdagens verk med helt andra uppgifter, medföra kompetensproblem och
leda till administrativ oformlighet. Detta alternativ kan därför icke förordas.
Vad beträffar det återstående alternativet (Alt. III), vilket som nämnts
innebär att delegationen skulle få ställning som ett riksdagens verk, pekar
den hittillsvarande utvecklingen av delegationens verksamhet mot en allt
större permanens och regelbundenhet, vilket enligt kommitténs mening otvi
-
Kankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
17
velaktigt tyder på att verksformen skulle utgöra den för delegationen mest
ändamålsenliga organisationen. Ehuru som regel små administrativa enheter
torde böra undvikas, har kommittén vid sina överväganden kommit till
den uppfattningen, att verksformen skulle för delegationens vidkommande
ur skilda synpunkter medföra så stora fördelar jämfört med den nuvarande
ordningen, att några mer vägande invändningar icke synas kunna framställas
mot ifrågavarande alternativ. I sådant hänseende vill kommittén
särskilt framhålla, att en organisation av delegationen såsom ett riksdagens
verk skulle medföra en säkrare grundval för anslagspetita, medelsredovisning
och revision. Vidare skulle personalen inordnas under de för riksdagens
verk i övrigt gällande avlönings- och pensionsbestämmelserna. Av betydelse
torde även vara, att riksdagen skulle få större möjligheter att utöva
kontroll över delegationens verksamhet, om denna anpassades efter de för
dess övriga verk gällande fasta normerna. Det är kommittén likväl angeläget
att i detta sammanhang jämväl understryka vikten av att man vid genomförande
av en omorganisation enligt förevarande alternativ söker i möjligaste
mån bevara den smidighet, som hittills eftersträvats, och att alla möjligheter
i övrigt till förenklingar tillvaratagas. Bl. a. synes någon mera vidlyftig
reglering av arbets- och beslutformerna icke vara erforderlig. Det torde
i huvudsak vara till fyllest att bygga vidare på den praxis, som hittills
utvecklat sig, med arbetsutskottet som det administrativt centrala organet.
De olägenheter av ekonomisk och organisatorisk art, som kunna föranledas
av att delegationen blir en relativt liten arbetsenhet, torde i icke ringa grad
kunna undvikas genom att delegationen i så stor utsträckning som är praktiskt
möjligt får begagna sig av de gemensamma anordningar, som riksdagsförvaltningen
(riksdagens ekonomibyrå, riksdagens kanslideputerade och
riksgäldskontoret) kan tillhandahålla för skrivhjälp, korrekturläsning, medelsredovisning
och revision samt andra kamerala ändamål. Motsvarande
frågor ha såvitt angår riksdagens revisorer kunnat lösas. Vissa erfarenheter
torde också kunna hämtas därifrån.
Med hänsyn till det ovan anförda har kommittén stannat för att förorda
Alt. III. Kommittén har härvid särskilt beaktat, att kostnaderna vid detta
alternativ enligt kommitténs uppfattning icke skulle komma att överstiga
kostnaderna enligt de båda övriga här diskuterade alternativen.
I anslutning till vad sålunda förordats har kommittén upprättat ett förslag
till reglemente för Nordiska rådets svenska delegation, vilket avsiktligt
gjorts så kortfattat som möjligt och allenast upptager vissa grundläggande
bestämmelser för delegationen och dess arbetsutskott (Bilaga 4).
Delegationens arbetsutskott bör i fortsättningen liksom hittills fungera
som dess verkställande organ. Dess nuvarande medlemsantal, fem, kan måhända
förefalla väl stort. Då det emellertid synes kommittén önskvärt, att
samtliga i delegationen företrädda partier kunna bliva representerade även
i arbetsutskottet och då suppleanter icke skola utses, torde det nuvarande
medlemsantalet böra bibehållas. I utskottet föreslås sålunda skola ingå de
2
llihatuj till riksdagens prof akol I Watt. S samt. \r >''17
18
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 195!)
legationens ordförande och vice ordförande som självskrivna medlemmar
samt därutöver tre medlemmar valda av delegationen inom denna. Mandattiden
för arbetsutskottet bör vara densamma som för delegationen. Arbetsutskottet
bör väljas av delegationen årligen i samband med att denna
konstituerar sig. Skulle talmanskonferensen under en och samma riksdag
föranstalta om nya val till delegationen, bör nytt val förrättas även av ordförande,
vice ordförande och övriga medlemmar av arbetsutskottet. För att
utskottet skall vara beslutfört bör erfordras att minst tre medlemmar av utskottet
äro närvarande.
Då det gäller att angiva arbetsutskottets uppgifter, är det lämpligt att utgå
från nuvarande praxis. I princip tillkommer beslutanderätten delegationen
som sådan, men den har i vissa delar delegerats till arbetsutskottet.
Det torde nu vara lämpligt att regler härom intagas i reglementet. Därvid
är det emellertid knappast nödvändigt att i detalj angiva utskottets kompetens.
Detta bör i huvudsak ha till uppgift att ombesörja delegationens löpande
angelägenheter och att handlägga de ärenden, som av delegationen
hänskjutits till utskottet.
På arbetsutskottet bör sålunda främst ankomma att handha förvaltningen
av de för rådets och delegationens verksamhet anvisade anslagen å
fjortonde huvudtiteln i enlighet med de föreskrifter, som riksdagen och delegationen
kunna ha lämnat. Inom denna ram bör utskottet äga disponera
över tillgängliga medel. Även anslagsberäkningarna böra företagas av utskottet.
På detta bör vidare ankomma att anställa erforderlig personal, dock
att delegationen själv bör tillsätta sin sekreterare, tillika chef för delegationens
kansli (kanslichef), samt att i anslutning till vad som gäller inom riksdagens
övriga verk fastställa erforderliga föreskrifter rörande kanslipersonalens
tjänstgöringsförhållanden m. in. Framställningar till myndigheter i
viktigare frågor böra göras av delegationen, dock med möjlighet för utskottet
att i delegationens ställe besluta om brådskande åtgärder ävensom att
eljest företräda delegationen under tid, då riksdagssession icke pågår.
Föredragningen såväl i delegationen som i arbetsutskottet bör ombesörjas
av kanslichefen. Protokoll bör föras hos både delegationen och arbetsutskottet.
Delegationen bör årligen avgiva berättelse till riksdagen över sin verksamhet
och rådets arbete. Liksom hittills varit fallet synas berättelserna
böra remitteras till utrikesutskottet. Med hänsyn till delegationens ställning
bör ett exemplar av berättelsen lämnas till Kungl. Maj :t.
I de avseenden, i vilka beslutanderätten utövats av arbetsutskottet, böra
dettas avgöranden — efter besvär eller annorledes — kunna upptagas till omprövning
av delegationen. Regler härom torde icke erfordras. Vad angår
talan mot delegationens beslut böra de för riksdagens verk i allmänhet tilllämpade
bestämmelserna om möjlighet att anföra besvär hos bankoutskottet
avse jämväl delegationens beslut i motsvarande avseenden. Föreskrift härom
torde böra intagas i reglementet, varjämte viss smärre ändring blir erforderlig
i bankoutskottets instruktion (se Bilaga 5).
Bestämmelser i ovan berörda hänseenden ha på grundval av bär redovisa -
Bankoulskottets utlåtande nr 37 år 1959
19
de överväganden intagits i det förenämnda av kommittén uppgjorda förslaget
till reglemente för Nordiska rådets svenska delegation, vilket närmare
behandlas i avsnitt 6. Specialmotivering.
3. Personalorganisationen
Nordiska rådet saknar gemensamt sekretariat. Däremot har enligt 8 §
stadgan för rådet varje lands delegation att anställa sekreterare och annan
personal.1 I paragrafen stadgas vidare, att sekretariatens verksamhet
och inbördes samarbete försiggå under presidiets ledning. Föreskriften tilllämpas
så, att sekreterarna i de fem nationella delegationerna samfällt
fullgöra de sekreteraruppgifter av gemensam natur, som måste lösas för
att rådet skall kunna funktionera.
I praktiken har därvid en viss fördelning av uppgifterna skett mellan
sekretariaten. Vad angår rådets sessioner föreskrives i § 8 arbetsordningen,
att som sekreterare vid sådan session skall fungera sekreteraren hos den delegation,
i vars land sessionen hålles. Presidiet förordnar den personal, som
i övrigt medverkar i sekretariatsgöromålen under en session. Föredragningen
i utskotten under sessionen ombesörjes främst av dels utskottets sekreterare,
dels särskilt anlitade experter. De rådskommittéer, som enligt 7 §
stadgan kunna tillsättas för beredning av särskilda ärenden under tiden
mellan sessionerna, kunna även anställa sekreterare och tillkalla den biträdespersonal,
som erfordras för deras arbete.
Rådets stadga och arbetsordning behandla icke de nationella delegationernas
arbetsformer. Det är emellertid självfallet att envar delegationssekreterare
har att fullgöra sedvanliga sekreteraråligganden inom den egna delegationen,
t. ex. som föredragande och protokollförare i delegation och arbetsutskott
samt som verkställare av delegationens och arbetsutskottets beslut.
a) Svenska delegationens nuvarande personalorganisation
Sekreterarsysslan i den svenska delegationen har från början betraktats
som en chefstjänst och sedan den 1 juli 1957 förutsatts skola vara en heltidstjänst.
Från nyssnämnda tidpunkt har den nuvarande innehavaren av
sekreterarposten såsom arvode tillerkänts de löneförmåner, vilka tillkomma
tjänsteman i lönegraden B 4 enligt avlöningsreglemenet för riksdagens verk.
I delegationens kansli, vilket förestås av sekreteraren, tjänstgöra för närvarande
utom denne två heltidsanställda befattningshavare, nämligen en registrator
och en vaktmästare, samt dessutom viss annan personal.
Registratorstjänsten inrättades fr. o. m. den 1 juli 1955 såsom eu extra ordinarie
befattning i numera lönegrad Ae 13; härjämte utgår jämlikt beslut
av delegationens arbetsutskott den 19 oktober 1955 till den nuvarande innehavaren
av tjänsten särskilt arvode med 150 kronor för månad såsom ersättning
för extra arbete med tidningsklippning. Såsom redan nämnts har tjäns
1
Denna regel torde icke utgöra hinder för ovan föreslagna anordning, enligt vilken delegationen
till arbetsutskottet delegerar rätten att anställa huvuddelen av personalen.
20 Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
ten formellt inrättats vid riksdagens ekonomibyrå, där den i administrativt
hänseende redovisas.
Någon särskild vaktmästartjänst har icke inrättats hos delegationen.
Emellertid har delegationens behov av vaktmästarhjälp och annat liknande
biträde tillgodosetts genom tillfälligt anlitande av vaktmästare vid riksdagens
ekonomibyrå. Er. o. m. den 1 januari 1957 har en sådan vaktmästare
avdelats för heltidstjänstgöring hos delegationen med uppgift alt där utföra
såväl vaktmästar- som vissa skrivbiträdesgöromål. Den nuvai*ande vaktmästaren
innehar en extra ordinarie befattning placerad i lönegrad Ae 7; kostnaderna
för hans avlönande bestridas av delegationens medel, ehuru tjänstemannen
står kvar på ekonomibyråns personalstat.
Sedan den 1 december 1956 är hos delegationen anställd en biträdande
sekreterare med uppgift att tillhandagå sekreteraren vid fullgörande av
olika löpande göromål. Sysslan är avsedd såsom en halvtidstjänst. Innehavarna
av denna ha varit sekreterare i utrikesdepartementet, som varit placerade
på departementets politiska avdelnings första byrå, där ärenden angående
de nordiska länderna handläggas. Ifrågavarande tjänstemän ha under
sin tjänstgöring hos delegationen åtnjutit halv tjänstledighet från departementet.
Till biträdande sekreteraren utgår för närvarande ett arvode av
1 350 kronor för månad (beloppet beräknat såsom summan av i utrikesdepartementet
avstådda löneförmåner och sedvanligt kommittédagarvode av
15 kronor för dag).
Utöver de nu angivna befattningshavarna erhåller delegationen biträde
av tillfälligt anställd arbetskraft. Huvudsakligen i samband med arbetet före
och efter rådets ordinarie sessioner ha för speciella utredningsuppgifter
anlitats därför lämpliga personer mot särskilt arvode. Under några månader
årligen har delegationen vanligtvis haft hos sig anställt ett kvinnligt skrivbiträde
såsom extra tjänsteman. Vid de tillfällen då rådets årliga session
hålles i Sverige sväller självfallet denna tillfälliga organisation ut till att
omfatta ett flertal personer. Även under tiden mellan sessionerna anlitar
delegationen tillfällig arbetskraft. För speciella utredningsuppgifter, som
icke kunna fullgöras av eljest tillgänglig personal, medverka för ändamålet
lämpliga personer, som därvid uppbära särskilda arvoden. Vid arbetsanhopning
anlitar delegationen timavlönad arbetskraft för skrivarbete och annat
kontorsarbete, icke minst i samband med utgivandet av den stencilerade
publikationen »Nytt från Nordiska rådet».
Såsom tidigare anmärkts, kan delegationen i olika avseenden tillgodogöra
sig biträde av andra under riksdagen lydande organ. Jämlikt beslut av fullmäktige
i riksgäldskontoret den 12 april 1956 har delegationen sålunda förklarats
berättigad att tills vidare i likhet med riksdagsutskotten åtnjuta
kostnadsfri service i fråga om vaktmästar- och skrivhjälp från riksdagens
ekonomibyrå. Vaktmästarfrågan har sedermera lösts på ett i huvudsak annat
sätt. Vad angår skrivhjälp äger delegationen på grund av nyssnämnda beslut
anlita personal å den inom riksdagens ekonomibyrå arbetande skrivbyrån.
För att undvika överbelastning å skrivbyrån begagnar sig dock dele
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
21
gationen, såsom nyss nämnts, då antingen ett större behov av skrivhjälp
under längre tid kan förutses eller en större arbetsinsats kräves under en
relativt kort tidrymd, av möjligheten att anställa eller tillfälligt anlita annan
arbetskraft. Vad gäller lokaler och inventarier har ekonomibyrån lämnat
viss medverkan.
Riksdagens kanslideputerade ha den 7 mars 1956 som sin mening uttalat,
att delegationen för sina av riksdagen avsedda arbetsuppgifter skall äga
under riksdagstid åtnjuta förmånen av korrektuläsning genom de för detta
ändamål anställda tjänstemännen i den utsträckning dessas ordinarie arbetsuppgifter
det medgiver.
Också i fråga om redovisning in. m. av de för Nordiska rådet och delegationen
anvisade anslagen lämnas delegationen biträde, nämligen av ekonomibyrån
och riksgäldskontoret på sätt närmare angives i efterföljande avsnitt.
Som ovan nämnts kan rådets presidium och kommittéer anställa särskild
personal för tillgodoseende av vissa gemensamma ändamål. Denna har, i den
mån den är verksam i Sverige, viss anknytning till delegationens kansli
men är icke hos delegationen anställd.
b) Delegationens kansli åvilande arbetsuppgifter
De arbetsuppgifter, som ankomma på delegationen och dess kansli, ha utvecklats
relativt snabbt. Verksamheten var, som naturligt är, då fråga är om
ett helt nytt arbetsfält, till en början ganska trevande. Under den tid av
nu nära sex år, som delegationen funnits till, har emellertid arbetet kommit
in i bestämda banor. I denna del torde kunna hänvisas till vad delegationen
själv anfört i sin den 30 november 1956 dagtecknade petitaskrivelse avseende
budgetåret 1957/58, där det anmärkes att arbetsuppgifterna kunna
uppdelas i tre grupper.
I första hand har sekretariatet att tillhandagå delegationen med det biträde,
som delegationen är i behov av för egen del. Bland hithörande uppgifter
kunna nämnas följande.
a) Sekretariatsuppgifter i samband med delegationens och arbetsutskottets
sammanträden
b) Biträde åt delegationens medlemmar i frågor av nordisk karaktär
c) Kontakten med svenska departement och andra myndigheter i rådsangelägenheter
d)
Kamerala uppgifter
e) Biljett- och hotellbeslällningar in. fl. slag av reseservice
f) Korrespondensen med övriga nordiska sekretariat
g) Upplysningsverksamhet om rådet inom landet (hållande av föredrag,
medverkan vid kurser in. m.).
Vidare avses delegationens sekretariat skola i nära samverkan med utrikesdepartementet
tjänstgöra som centralt informationsorgan för regering
och riksdag med avseende å nordiska spörsmål. Det förutsättes härvid all
sekretariatet noggrant följer pågående samarbete av nordisk karaktär såväl
inom departementen som i särskilda statliga utredningar. Tillika förutsättes
sekretariatet i riksdagen uppmärksamma frågor, i vilka nordiska synpunkter
göra sig gällande. Det omfattande arkiv rörande olika nordiska frågor, som
samlas hos sekretariatet, bildar grunden för denna verksamhet. För att hålla
22
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
detta aktuellt erfordras excerpering och arkivering av nordiskt stoff i tidningar
och i officiellt tryck ävensom arkivering av material, som på andra
vägar kan införskaffas.
Slutligen har sekretariatet att ombesörja en råd uppgifter som, i avsaknad
av ett gemensamt nordiskt sekretariat för rådet, måst fördelas mellan
de nationella sekretariaten. Då på grund av olika omständigheter detta gemensamma
arbete måst i huvudsak läggas på de danska och svenska sekretariaten
samt i någon mån på Finlands sekretariat, ha de blivit både omfattande
och arbetskrävande för det svenska sekretariatet.
Bland de gemensamma uppgifter, som efter beslut av rådets presidium
lagts på det svenska sekretariatet, kunna här nämnas:
a) rådets utredande verksamhet vad angår vissa spörsmål, t. ex. gemensam
arbetsmarknad för medicinsk personal, åtskilliga av juridiska niomannautskottets
likställighetsfrågor etc.
b) rådets gemensamma rättsliga spörsmål
c) sekretariatsgöromålen i Sverige för Nordisk Kontakt
d) deltagande i internationellt rättsligt samarbete
e) informationsarbetet inom Norden vad avser utgivande av Meddelande
från Nordiska rådet (numera Nytt från Nordiska rådet).
Av uppgifter, som icke låta sig uppdelas, har på Sverige lagts en väsentlig
del av följande:
a) den sakliga planläggningen av rådets sessioner
b) arbetet i anslutning till presidiemöten, förberedelse av mötena och verkställighet
av deras beslut
c) arkivering och registrering av rådets arbetsmaterial.
Vissa förskjutningar i de gemensamma arbetsuppgifterna ha inträtt, sedan
den ovan återgivna redogörelsen lämnades. Dessa äro emellertid väsentligen
beroende på att visst internt arbete inom rådet slutförts, samtidigt som
nya ärenden upptagits. Dessa förändringar äro icke av beskaffenhet att inverka
vid ett samlat bedömande av personalbehovet.
c) Kommittén
Med hänsyn till de växlande förhållanden, varunder arbetet i rådet bedrives,
är det ett önskemål att icke en alltför stor stab av fasta krafter bindes
i delegationens kansli. Det torde vara mera ändamålsenligt att för olika uppgifter
successivt engagera tillfällig arbetskraft. Om arbetet skall kunna erhålla
nödig stadga, erfordras dock en viss, om än begränsad permanent personal.
Efter närmare överväganden har kommittén ansett sig böra föreslå
en organisation av följande slag.
Sekreterare i delegationen, tillika chef för kansliet
(kanslichef)
De hittillsvarande erfarenheterna ge vid handen, att det såsom chef för
kansliet även framgent bör finnas en högt kvalificerad heltidsanställd
tjänsteman (kanslichef). Denne bör vara den i stadgan för rådet angivne
sekreteraren i den nationella delegationen. Han bör vara föredragande i delegationen
och arbetsutskottet samt leda kansliets arbete ävensom biträda
delegationens medlemmar.
Tjänsten torde böra inrättas som en ordinarie befattning men tillsättas
Bankonlskottets utlåtande nr 37 år 1959
23
på förordnande tills vidare. Den bör icke vara förenad med pensionsrätt.
Det förutsättes sålunda, att kanslichefen har annan pensionsgrundande
tjänst. Kanslichefsbefattningen bör tillsättas av delegationen utan ansokningsförfarande.
Till grund vid lönegradsplaceringen bör läggas det arvode,
som den nuvarande sekreteraren tillerkänts. Kanslichefen torde sålunda böra
placeras i lönegrad 4 å löneplan B, d. v. s. i samma lönegrad som motsvarande
chefstjänsteman hos riksdagens revisorer.
Biträdande sekreterare
För att åstadkomma lättnad i kanslichefens arbetsbörda är det önskvärt
att — såsom nu under snart två år prövats — denne till sin hjälp har en biträdande
sekreterare. Den nuvarande anordningen, enligt vilken den sekreterare
i utrikesdepartementet, som inom departementets politiska avdelning
närmast har ansvaret för nordiska angelägenheter, på halvtid tjänstgör hos
delegationen och där sysslar med de uppdrag, som anförtros honom, har
visat sig vara praktiskt ändamålsenlig. Härigenom undgås i icke ringa grad
dubbelarbete, då vederbörande befattningshavare i sitt arbete i utrikesdepartementet
kan tillgodogöra sig de erfarenheter han vunnit av motsvarande
arbete i delegationens kansli och vice versa. Det synes under sådana omständigheter
naturligt att denna redan prövade och såsom lämplig befunna
anordning tills vidare får bestå.
Biträdande sekreteraren förutsättes skola vid ledighet för kanslichefen
uppehålla dennes tjänst, i den mån behov av vikarie prövats föreligga.
Ersättning till biträdande sekreteraren torde böra utgå i form av arvode,
vilket lämpligen kan bestämmas efter nu tillämpade grunder. Därigenom
möjliggöras justeringar, som kunna befinnas erforderliga med hänsyn till
arbetets omfattning.
Registrator
Även i fortsättningen bör finnas en registrator för handhavande i främsta
rummet av löpande rutingöromål inom kansliet. Registratorn bör därvid
även fungera som kanslichefens handsekreterare. Denna tjänsteman omhänderhar
vården av delegationens arkiv och biträder med förekommande kamerala
uppgifter. Betydelsefull är vidare uppgiften som arbetsledare för permanent
och mera tillfällig biträdespersonal.
Någon förändring av tjänstens lönegradsplacering (Ae 13) torde icke böra
ifrågakomma, ej heller beträffande övriga förmåner.
Biträdes- och vaktpersonal m. in.
Arbetsbelastningen inom kansliet har hittills varit ojämn vad angår rent
skrivarbete. Behovet av extra skrivhjälp har därför växlat. Härav föranledda
svårigheter ha i viss mån kunnat bemästras genom att riksdagens skrivbyrå
anlitats för att utjämna toppbelastningen. Tidvis är dock även denna
så starkt ianspråktagen, att erforderlig hjälp därifrån icke kunnat påräknas.
I sådana lägen har registratorn fått utföra del mest angelägna skriv
-
24
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
maskinsarbetet, i den män extra arbetskraft icke funnits anställd eller eljest
varit att tillgå. Att denna lösning varit till förfång för registratorns
egentliga kvalificerade uppgifter är uppenbart. Arbetet inom kansliet har
emellertid numera fått en sådan omfattning, att den mest effektiva lösningen
torde vara att ett särskilt biträde fast anställes. Härför talar även det
skälet att det visat sig nödvändigt, för att kansliet skall kunna arbeta kontinuerligt,
att tillgång finnes till en kvalificerad vikarie för registratorn,
som är insatt i kansliarbetet och som omedelbart kan rycka in vid ledighet
för registratorn.Biträdestjänsten torde böra placeras i högst 7 :e lönegraden.
Inom denna ram bör placeringen få bliva beroende av innehavarens kvalifikationer.
Liksom registratorn bör biträdet ha icke-ordinarie anställning.
Under hänvisning till det anförda föreslår kommittén, att delegationen bemyndigas
anställa ett biträde i högst lönegrad Ae 7.
Att härutöver särskild skrivhjälp kan i vissa lägen, t. ex. i samband med
rådets sessioner, behöva anlitas, är ofrånkomligt. I första hand bör därvid
ekonomibyråns skrivbyrå få utnyttjas.
Vaktmästaruppgifterna ha efter hand tilltagit. Skötseln av rådets tryck,
som efter fem sessioner erhållit en avsevärd omfattning, är arbetskrävande.
Distributionen och expedieringen av tidskriften Nordisk Kontakt åvilar vidare
vaktmästaren, vilken uppgift kräver förmåga av självständiga insatser.
Stencilering, budskickning av olika slag inom och utom riksdagen, avhämtning
och lämnande av post m. fl. liknande arbetsuppgifter upptaga i övrigt
arbetstiden. Ett permanent behov av en vaktmästare såsom heltidstjänstgörande
har visat sig föreligga under största delen av året.
Den nuvarande anordningen att ekonomibyrån tillhandahåller delegationen
vaktmästare, som avlönas av rådet, synes kommittén tills vidare kunna
bibehållas. Därest det emellertid framdeles skulle visa sig mera ändamålsenligt
att inrätta en vaktmästartjänst hos delegationen, bör emellertid möjlighet
därtill förefinnas. Delegationen bör därför bemyndigas att inrätta en
tjänst som expeditionsvakt i lönegrad Ae 7 vid delegationens kansli.
Under alla omständigheter bör det ankomma på ekonomibyrån att tillhandahålla
den ytterligare vaktmästarhjälp, som kan erfordras i samband
med ledigheter eller vid arbetsanhopning. Vikariebehovet bör sålunda tillgodoses
genom ekonomibyrån.
I övrigt förutsätter kommittén, att delegationen liksom hittills skall äga
påkalla biträde av de under kanslideputerade lydande korrekturläsarna.
Såsom framgår av det följande, bör vidare riksgäldskontoret vara behjälpligt
med vissa uppgifter av kameral art, t. ex. löneuträkningar, kassaverksamhet
och revision. Även redovisningen av delegationens personal, t. ex.
med avseende å semester, annan ledighet, övertid och sjukersättning, bör
ombesörjas av riksgäldskontoret. Dock bör tjanstematrikeln enligt reglerna
i pensionsreglementet föras hos delegationen.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
25
Tillfällig sekreterarhjälp
Vid vissa tillfällen, exempelvis då rådets session skall hållas i Sverige,
måste, såsom ovan antytts, den svenska delegationens sekreterarpersonal
förstärkas. Särskilda regler härom torde dock icke vara erforderliga. Det får
ankomma på arbetsutskottet att i varje särskild situation meddela beslut
om anlitande av den ytterligare sekreterarhjälp, som kan för längre eller kortare
tid erfordras för delegationens behov.
Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag, att delegationen erhåller
följande fasta personalorganisation:
1 Sekreterare och chef för kansliet .............................. Br 4
1 Biträdande sekreterare (halvtidstjänst) ............... särskilt arvode
(ca 1/2 A19—23 + 450 kr/mån
1 Registrator ................................................ Ae 13
+ 150 kr/mån
1 Biträde .............................................. högst Ae 7
1 Expeditionsvakt ............................................. Ae 7
Förslag till tjänste- och personalförteckningar ha av kommittén upprättats
i överensstämmelse med vad ovan förordats (se Bilaga 6).
d) Till delegationen anknuten särskild rådspersonal
I det föregående har det för delegationens egen verksamhet erforderliga
personalbehovet behandlats. Härjämte är till delegationens kansli knuten
den personal, som anställts eller eljest anlitas för särskilda uppgifter av rådets
presidium eller andra rådets organ, särskilt dess kommittéer. Arvodena
till denna personal bestämmas av rådets presidium och belasta posten
gemensamma kostnader. För de i Sverige verksamma förskotteras dock ersättningar
och arvoden av svenska delegationen. Till denna personalgrupp
kunna för närvarande följande hänföras.
Vid sammanträde den 8—9 november 1957 beslöt rådets presidium att
anställa en särskild redaktör för rådets förhandlingar. Till denna arbetskrävande
post utsågs en svensk. Denne har i administrativt avseende kommit
att samverka med den svenska delegationens kansli.
Sysslorna som sekreterare i de av rådet tillsatta kommittéerna ha delvis
ombesörjts av de nationella delegationernas permanenta personal. I den mån
kommittéarbetet blir av större omfattning, måste dock, liksom inom det
statliga kommittéväsendet, särskilda sekreterare utses. Som exempel kan
nämnas, att sedan 1954 en byråchef hos socialstyrelsen mer eller mindre
kontinuerligt fullgjort uppdrag att biträda som sekreterare och utredningsman
åt olika av rådet tillsatta kommittéer för behandling av skilda nordiska
arbetsmarknadsproblem.
Vidare har förekommit, att presidiet för de utredningar, som del enligt
§ 3 arbetsordningen kan ha funnit erforderliga beträffande de till eu session
väckta förslagen, förordnat särskilda utredningsmän. Dessa arbeta då
med en bestämd uppgift under relativt kort tid.
26
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1950
Personal av det slag, som ovan angivits, utses icke av delegationen utan
av rådets egna organ. Arvoden och andra ersättningar bestämmas av presidiet.
Dessa kostnader betraktas som gemensamma och fördelas enligt § 21
arbetsordningen mellan länderna i förhållande till antalet valda medlemmar
i rådet; d. v. s. på Sveriges andel falla 16/69. Denna personal har, i
den mån hithörande befattningshavare äro verksamma för rådet i Sverige,
i administrativt avseende knutits till den svenska delegationens kansli.
Sedan den parlamentariska tidskriften Nordisk Kontakt år 1955 började
utgivas, har huvudredaktionen för denna varit förlagd till Stockholm. Utgivningen
oinbesörjes av en av Nordiska rådet utsedd redaktionskommitté,
vilkens båda svenska medlemmar i realiteten övervaka handluivandet av
tidskriftens löpande administrativa ärenden. Visserligen åtnjuter tidskriften
ett särskilt anslag under fjortonde huvudtiteln, men delegationens kansli
har successivt fått övertaga flertalet av de med tidskriftens utgivande förenade
praktiska bestyren med avseende å distribution, prenumeration in. m.
Den svenska redaktionspersonalen — för närvarande huvudredaktör och
svensk lokalredaktör — intaga i och för sig en självständig ställning i förhållande
till delegationen, i det de äro utsedda av och underställda nyssnämnda
redaktionskommitté, men en nära samverkan mellan de båda redaktörerna
och delegationens kansli förekommer i olika avseenden och har
visat sig praktiskt värdefull. Redaktionens medlemmar ha ansetts i viss utsträckning
äga anlita kansliet för kamerala och expeditionella bestyr av olika
art. Jämväl skrivhjälp kan i viss mån tillhandahållas redaktionen genom
kansliets försorg.
Tidskriftens redaktionskommitté fattar beslut om tidskriftens budget och
bestämmer därvid även arvodena till redaktörerna. Kostnaderna för Nordisk
Kontakt fördelas på annat sätt än vad som gäller för rådets gemensamma
utgifter. På Sveriges andel falla sålunda 40 % av utgifterna för Nordisk
Kontakt (se SOU 1954: 8 s. 11 och 14).
Till revisorer för tidskriften, vilka utses av rådet, ha hittills utsetts medlemmar
av svenska delegationen. Jämväl dessa ha i sitt arbete erhållit biträde
av delegationens kansli.
4. Anslagsposter
I och med att delegationen inordnas i riksdagsförvaltningen som ett eget
verk, torde även gängse budgetprinciper böra tillämpas i fråga om uppställningen
av de för delegationens behov erforderliga anslagsposterna. För närvarande
erhåller delegationen ett klumpanslag (förslagsanslag) under rubriken
Riksdagen, vilket för budgetåret 1958/59 uppgår till 200 000 kronor.
Från detta bestridas kostnaderna bl. a. för löner och arvoden, för reseersättningar
och andra expenser och för rådets gemensamma utgifter. Framdeles
torde delegationen liksom riksdagens övriga verk böra erhålla egen rubrik
under fjortonde huvudtiteln och särskilda anslag upptagas för avlöningar
och omkostnader. Det torde få ankomma på arbetsutskottet att — efter samråd
med riksgäldskontoret — framlägga förslag till ny budgetuppställning
m. in. i samband med att arbetsutskottet inkommer med sina petita för budgetåret
1959/60.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 195!)
il
Anslaget till Nordisk Kontakt torde efter den här föreslagna omorganisationen
böra i budgeten uppföras under den nyss omförmälda rubriken för
delegationen.
5. Medelsförvaltning och revision
a) Bestämmelser rörande avlönings- och omkostnadsanslagens disposition
För närvarande saknas närmare regler om dispositionen av det för Nordiska
rådet under fjortonde huvudtiteln till förfogande ställda anslaget.
Bankoutskottet har beträffande några detaljfrågor i samband med den årliga
budgetbehandlingen gjort vissa uttalanden, men i övrigt har delegationen
och arbetsutskottet ansett sig äga efter eget gottfinnande disponera anvisade
medel, dock att de därvid självfallet funnit sig böra i huvudsak följa
de riktlinjer, som innefattats i de vid anslagets beräknande gjorda uppställningarna.
Så har exempelvis arbetsutskottet utfärdat särskilda reseoch
traktamentsbestämmelser för delegationen, antagna den 3 december
1952 med tillägg den 18 oktober 1954 och ändring den 20 maj 1955 (se Bilaga
7).
I och med att delegationen får ställning av ett riksdagens verk, måste givetvis
de för riksdagen och dess verk i allmänhet gällande bestämmelserna
rörande medelsförvaltning m. in. tillämpas jämväl för delegationen och
dess kansli, om ock med vissa i det följande berörda jämkningar. Sammanfattningsvis
vill kommittén uttala, att följande föreskrifter böra i förevarande
avseende gälla för delegationen och dess kansli:
1. Deltagande i delegationens och rådets sammanträden har vid rådets
tillkomst förutsatts icke skola berättiga delegationens medlemmar och suppleanter
till särskild ersättning. Motsvarande gäller också i fråga om arbetsutskottets
sammanträden. Någon ändring härutinnan föreslås icke. I den
mån medlemmar eller suppleanter däremot deltaga i rådets kommittéer
eller i övrigt av rådet eller dess organ påläggas särskilda arbetsuppgifter
under tid, då rådet ej är samlat till session, synes rimligt att ersättning
utgår i form av arvode. Detta torde lämpligen böra bestämmas till 30 kronor
per sammanträdesdag.
2. Att den hos delegationen anställda personalen efter den föreslagna
omorganisationen blir underkastad avlönings- och pensionsreglementena för
riksdagens verk har redan nämnts, likaså att arvode och ersättning åt tillfällig
arbetskraft bör utgå enligt arbetsutskottets bestämmande, regelmässigt
i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som i motsvarande
fall tillämpas inom riksdagens verk.
3. I den mån delegationen för särskilda utredningsuppdrag tillämpar det
statliga kommittéväsendets arbetsformer, vilket i förekommande fall i regel
synes böra ske, böra också kommittékungörelsens regler om ersättning
vinna tillämpning.
4. Vad angår rese- och traktamentsbestämmelserna torde i huvudsak reglerna
i allmänna resereglementet eller, när fråga är om utrikes resa, utlandsresereglementet
böra tillämpas. Delegationens medlemmar och supp
-
28
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1953
leanter skola därvid hänföras till rese- och traktamentsklass A. Den hos
delegationen anställda lönegradsplacerade personalen följer därvid reglementenas
regler. Beträffande icke lönegradsplacerad personal bestämmer
arbetsutskottet rese- och traktamentsklass.
Medlem eller suppleant bör dock icke äga uppbära reseersättning eller
traktamente för bevistande av sammanträde, som hålles i Stockholm, då
riksdagssession pågår, icke heller för deltagande i annan förrättning eller
eljest för uppdrag i Stockholm under riksdagssession.
Vad angår tillämpningen av bestämmelserna i allmänna resereglementet
och i utlandsresereglementet torde arbetsutskottet böra äga meddela de kompletterande
föreskrifter, som kunna finnas behövliga, t. ex. — som nämnts
—- beträffande reseklasstillhörighet i vissa fall, och besluta om de jämkningar
i reglerna som kunna erfordras, t. ex. beträffande begagnande av
luftfartyg o. d. Särskild föreskrift härom torde dock icke vara erforderlig.
5. Enligt 13 § stadgan för Nordiska rådet skall varje land svara för utgifterna
för sitt deltagande i rådet, varjämte rådet bestämmer hur gemensamma
utgifter skola fördelas. I den av rådet antagna arbetsordningen ha
fördelningsgrunderna, som förut omnämnts, angivits i § 21; där stadgas, att
utgifterna för tryckning och övriga gemensamma utgifter skola fördelas
mellan länderna i förhållande till antalet valda medlemmar i rådet, dock att
varje land självt skall svara för de särskilda utgifter, som föranledas av där
hållna möten. I tillämpningen blir det en sak för rådets presidium att avgöra
vad som är att hänföra till gemensamma utgifter.
Sveriges andel i dessa gemensamma utgifter, om vilka beslut träffats i vederbörlig
ordning av rådet, presidiet eller annat behörigt organ, bör gäldas
utan annan prövning än att utgifterna konstateras vara vederbörligen beslutade
och styrkta (se härom vidare nedan under Formerna för utbetalning).
6. I den mån särskilda föreskrifter icke meddelats av riksdagen eller av
delegationen, bör arbetsutskottet äga disponera de för Nordiska rådet och
den svenska delegationen och dess kansli anvisade medlen för därmed avsedda
ändamål.
7. De för utgivande av tidskriften Nordisk Kontakt anslagna medlen torde
böra stå till arbetsutskottets förfogande med möjlighet för detta att delegera
beslutanderätten beträffande dem till redaktionskommittén för ifrågavarande
tidskrift.
Kommittén har icke ansett erforderligt att föreslå författningsreglering av
vad här ovan under 1)—7) sammanfattningsvis föreslagits utom vad angår
frågan om arvoden samt om reseersättningar och traktamenten till delegationens
medlemmar och suppleanter. Föreskrifter i sådant hänseende föreslås
skola intagas i reglementet för delegationen. Vid bifall härtill böra de
av arbetsutskottet antagna Rese- och traktamentsbestämmelser för Nordiska
rådets svenska delegation upphävas.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 195!)
29
b) Formerna för utbetalning
Uppgiften att utanordna de för delegationen anvisade medlen förutsättes
skola av arbetsutskottet anförtros kanslichefen.
För att en utbetalning skall kunna ske, måste den räkning eller motsvarande
aktstycke, som skall ligga till grund för utbetalningen, vara försedd
med attest av kanslichefen. Innan utbetalning av ersättning för resekostnad
och för kostnad för sjukvård sker, skall ifrågavarande räkning granskas
av riksgäldskontorets revisionsbyrå. Utbetalningen verkställes därefter
genom riksgäldskontorets kassa.
Det har visat sig nödvändigt, att delegationen förfogar över vissa kassamedel.
Kontantutlägg måste göras å kansliet, t. ex. för reseförskott, och vidare
för diverse utgifter särskilt under rådssessioner utanför Sverige. För
sådana ändamål bör delegationen erhålla ett förskott från riksgäldskontoret.
Liksom hittills bör detta i huvudsak innestå å en för delegationen upplagd
checkräkning hos riksbanken.
För förskottet bör kanslichefen ansvara. Denne bör därför äga förfoga
över checkräkningen i riksbanken. Den löpande bokföringen beträffande förskottet
bör ombesörjas av registratorn. Redovisning av förskottet torde böra
avgivas kvartalsvis eller oftare om påfyllnad av förskottet erfordras.
Inkomster, som inflyta till delegationen, härröra huvudsakligen antingen
från försäljning av rådstryck eller från inbetalningar av de andra i rådet
deltagande länderna avseende deras andelar i gemensamma kostnader, som
tidigare förskjutits av Sverige. Inkomster av dessa eller annat slag torde
böra uppbäras av delegationen och redovisas till riksgäldskontoret samtidigt
med att förskottet redovisas; större belopp torde dock böra omedelbart inbetalas
till riksgäldskontoret.
För löpande inkomster avseende Nordisk Kontakt har kansliet låtit öppna
särskilt postgirokonto, å vilket för t. ex. prenumeration och försäljning av
lösnummer erhållna medel insättas. Även vad gäller detta postgirokonto torde
redovisning böra avgivas kvartalsvis till riksgäldskontoret.
Kommittén förutsätter, att alla verifikationer över inkomster och utgifter
littereras hos delegationen. För närvarande användas för utgifter, som avse
Nordiska rådet, fyra olika littera, valda med hänsyn till huvudposterna i
delegationens anslagsberäkningar. Under a) upptagas gemensamma kostnader;
under b) förekomma tre undergrupper, en för resekostnader och
traktamenten, en för löner och arvoden samt en för expenser. I och med att i
budgeten specificerade anslag komma att uppföras, torde dessa rubriker böra
följas vid verifikationernas litterering. En littereringsplan bör uppgöras av
delegationen i samråd med riksgäldskontoret.
Särskild uppmärksamhet kräva i detta sammanhang sådana utgifter, vilka
hänföras till gruppen Gemensamma kostnader. Härunder bokföras såväl utbetalningar
till annat land från Sverige av vår andel i gemensamma utgifter,
vilka förskotterats av detta land, som sådana gemensamma utgifter, vilka
fullgjorts av Sverige men till vilka andra länder senare skola bidraga. De
30
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 195!)
båda slagen av utgifter böra bokföras var för sig. Vad angår utgifter, hörande
till det senare slaget, bör uppläggas särskild bokföring. Avräkning med
övriga nationella delegationer, avseende gemensamma utgifter, kan beräknas
komma att ske åtminstone en gång årligen, troligen kring den 1 oktober.
Krav komma då att framställas från den svenska delegationen till övriga delegationer,
beräknade på grundval av summan av de av den svenska delegationen
förskotterade gemensamma kostnaderna. Varje sådant krav bör vara
försett med attest från riksgäldskontoret om att utgifterna företagits och att
vederbörliga verifikationer förefinnas. Det bör ankomma på delegationens
kansli att tillse, att de debiterade beloppen inflyta till delegationen. I sista
hand bör riksgäldskontorets revisionsbyrå kontrollera, att Sverige återfår
utlagda belopp.
Då i olika sammanhang skulder och tillgodohavanden uppkomma i förhållandet
mellan rådets nationella delegationer, böra i svenska delegationens
kansli uppläggas särskilda reskontra för delegationerna, av vilka det aktuella
läget med avseende å tillgodohavanden och skulder i förhållandet länderna
emellan kan utläsas.
Såsom ovan angivits bör krav, som av annan delegation riktas gentemot
den svenska, avseende Sveriges andel i gemensamma kostnader, vara på motsvarande
sätt försett med attest av det förskotterande landets kassamyndighet
om att utgifterna företagits och att vederbörliga verifikationer finnas.
Vad angår tidskriften Nordisk Kontakt torde motsvarande regler beträffande
de för tidskriften gemensamma kostnaderna böra tillämpas. Det är att
märka, att huvuddelen av kostnaderna för Nordisk Kontakt äro att rubricera
som gemensamma utgifter.
c) Revision m. m.
Den löpande revisionen av delegationens utgifter och inkomster torde
böra ombesörjas av riksgäldskontorets revisionsbyrå i den ordning, som
tillämpas i fråga om riksdagsbiblioteket samt JO- och MO-ämbetena. Särbestämmelser
för Nordiska rådets svenska delegation torde icke vara erforderliga.
Liksom hittills bör det ankomma på riksgäldskontoret att tillhandahålla
riksräkenskapsverket de för budgetredovisningen erforderliga uppgifterna
angående anslagen till delegationen.
6. Specialmotivering
a) Förslag till reglemente för Nordiska rådets svenska delegation (Bilaga i)
I det föregående ha i olika sammanhang framlagts förslag till bestämmelser,
som skola inflyta i reglementet. Härutöver vill kommittén lämna
följande specialmotivering:
§ 1
Till denna paragraf ha överförts de regler, som nu finnas intagna i ordningen
för val av medlemmar och suppleanter i Nordiska rådet. I de gäl
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 195!)
31
lande bestämmelserna ha föreslagits endast smärre jämkningar av formell
natur.
§ 2
I denna paragraf ha intagits bestämmelser om delegationens sammansättning
samt om regeringsrepresentanternas ställning. De överensstämma med
vad för närvarande härutinnan tillämpas.
§ 3
I analogi med vad som stadgas i 1 § instruktionen för riksdagens revisorer
av stats-, hanko- och riksgäldsverken torde lämpligen ålderspresidenten
kunna betros med att öppna förhandlingarna vid det konstituerande sammanträdet.
Föreskrift härom torde ej vara erforderlig.
Val inom delegationen torde icke behöva förrättas med slutna sedlar, med
mindre någon medlem det påkallar. Föreskrift härom har icke ansetts erforderlig.
§ 4
Liksom för närvarande är fallet torde det, då suppleanter icke skola utses
för arbetsutskottets medlemmar, vara mest praktiskt att vid förfall för sådan
medlem låta arbetsutskottet tillkalla annan vald medlem av delegationen,
tillhörande samma partigrupp som den frånvarande.
§ 5
Det bör ankomma på sekreteraren att föra eller låta föra protokoll i delegation
och arbetsutskott. För protokolljustering har hittills tillämpats den
ordningen, att protokollen föredragas inför delegationen respektive arbetsutskottet
och där justeras. I brådskande fall kan protokoll eller viss del av
protokoll förklaras omedelbart justerat. Någon ändring i denna praxis synes
icke påkallad.
Kommittén har icke i sitt förslag upptagit närmare regler om anställningsformen
för de vid kansliet anställda. Att kanslichefen skall ha ordinarie
anställning följer av vad tidigare sagts. Övrig personal med fast anställning
blir tills vidare extraordinarie.
§ 6
Sedan det numera bestämts, att rådets ordinarie sessioner skola äga rum
kring månadsskiftet oktober/november, torde det vara lämpligt, att delegationens
berättelse omfattar helt kalenderår och att den avgives i januari vid
riksdagens början.
§ 7
Av vad under denna paragraf föreslagits framgår, att arvode kan utgå till
medlem av delegationen eller suppleant i delegationen endast vid deltagande
i andra sammanträden än dels sammanträde med delegationen eller arbets
-
32
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
utskottet, dels möten med det till session samlade rådet jämte andra under
rådssessionen hållna sammankomster. Denna bestämmelse avses exempelvis
skola äga tillämpning å medlem eller suppleant, som invalts i rådskommitté.
I den mån andra personer inväljas i rådets kommittéer, vilket undantagsvis
kan förekomma, torde ersättningsfrågan få lösas av arbetsutskottet
från fall till fall.
§ 8
Kommittén har förutsatt, att den praxis, som utbildat sig hos andra statliga
myndigheter vid tillämpningen av de statliga rese- och traktamentsbestämmelserna,
skall i huvudsak vinna tillämpning jämväl för delegationens
del.
§ 9
Ovan har förutsatts, att arbetsutskottets beslut skall kunna omprövas av
delegation. Därom erfordras icke några regler.
Däremot kunna besvärsregler icke undvaras i vad angår delegationens beslut
om tillsättning av tjänster o. d. Här torde en besvärsrätt till bankoutskottet
av samma omfattning, som gäller beträffande beslut av riksgäldsfullmäktige
och styrelsen för riksdagsbiblioteket, böra stadgas. I fråga om
tillsättningsbeslut avseende tjänster, som tillsatts utan ansökningsförfarande,
föreligger icke besvärsrätt för någon.
De allmänna reglerna i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot
förvaltande myndighets beslut torde böra äga tillämpning för delegationen.
Kommittén förutsätter, att här framlagda förslag skola kunna slutbehandlas
i sådan tid, att reglementet skall kunna börja tillämpas från och med den
1 januari 1959. I samband härmed bör ordningen för val av medlemmar och
suppleanter i Nordiska rådet upphävas.
b) Förslag till ändrad lydelse av 6 § instruktionen för nästa riksdags bankoutskott
(Bilaga 5)
Möjlighet för bankoutskottet att efter besvär pröva beslut om vägran att
utlämna allmän handling finnes för närvarande stadgad i instruktionen för
bankoutskottet såvitt gäller beslut av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
och av styrelsen för riksdagsbiblioteket; se bankoutskottets
utlåtande 1939:44. Däremot kan sådant beslut av riksdagens kamrar, utskott,
kanslideputerade, riksdagens revisorer, JO och MO icke överklagas;
se konstitutionsutskottets utlåtande 1937:24. Någon anledning att undanhålla
allmänheten möjlighet att hos bankoutskottet överklaga beslut av
Nordiska rådets svenska delegation om vägran att utlämna allmän handling
torde icke föreligga.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
33
Bilaga 1
Stadga den 20 augusti 1952 (nr 618) för
Nordiska rådet
(I lydelse enligt Kungl. förordning den 6 juni 1957 (nr 296), som trätt i
kraft den 1 januari 1958)
1 §•
Nordiska rådet är organ för samråd mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges storting och Sveriges riksdag samt dessa
länders regeringar i spörsmål, som avse samverkan mellan dessa länder
eller några av dem.
2 §•
Rådet består av sextionio valda medlemmar och av regeringsrepresentanter.
För den tid och på det sätt, som i varje land bestämmes, välja Danmarks
folketing, Finlands riksdag, Norges storting och Sveriges riksdag envar inom
sig sexton medlemmar i rådet jämte erforderligt antal suppleanter och
Islands alting inom sig fem medlemmar i rådet jämte erforderligt antal
suppleanter. Bland varje lands valda medlemmar skola olika politiska riktningar
vara företrädda.
Envar regering utser bland sina medlemmar regeringsrepresentanter till
det antal, som den önskar.
3 §•
Regeringsrepresentanterna hava icke rösträtt i rådet.
4 §•
Rådet samlas en gång årligen å tid, som rådet bestämmer (ordinarie session).
Dessutom samlas rådet, när det så beslutar eller när minst två regeringar
eller minst tjugofem valda medlemmar framställa begäran därom
(extra session). Ordinarie session hålles i någon av ländernas huvudstäder
efter rådets bestämmande.
5 §•
För varje ordinarie session och tiden intill nästa ordinarie session väljer
rådet bland de valda medlemmarna en president och fyra vicepresidenter.
Presidenten och vicepresidenterna utgöra rådets presidium.
6 §•
Rådets förhandlingar äro offentliga, därest rådet icke med hänsyn till
ett spörsmåls särskilda art annorlunda beslutar.
7 §•
Vid varje ordinarie session fördelas de valda medlemmarna på fasta utskott
med uppgift att förbereda sakerna. Utskotten kunna efter presidiets
bestämmande i särskilda fall hålla möte mellan sessionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1959. X samt. Nr it
34
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
För beredning av särskilda saker under tiden mellan sessionerna kunna
kommittéer tillsättas.
8 §•
Varje lands delegation anställer sekreterare och annan personal. Sekretariatens
verksamhet och inbördes samarbete försiggå under presidiets ledning.
9 §•
Envar regering och envar medlem hava rätt att genom skriftlig framställning
till presidiet väcka sak hos rådet. Presidiet låter företaga den utredning,
det finner erforderlig, och utsänder aktstyckena i saken till regeringarna
och medlemmarna i god tid före sessionen.
10 §.
Rådet dryftar spörsmål av gemensamt intresse för länderna och kan antaga
rekommendationer till regeringarna. Till rekommendation skall fogas
uppgift om hur varje medlem röstat.
Rörande spörsmål, som uteslutande angå vissa länder, hava endast medlemmar
från dessa länder rösträtt.
11 §.
Regeringarna böra vid varje ordinarie session lämna rådet meddelanden
om de åtgärder, som vidtagits i anledning av rådets rekommendationer.
12 §.
Rådet fastställer självt sin arbetsordning.
13 §.
Varje land svarar för utgifterna för sitt deltagande i rådet.
Rådet bestämmer hur gemensamma utgifter skola fördelas.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
35
Bilaga 2
Arbetsordning för Nordiska rådet
(Antagen av Nordiska rådet den 20 februari 1953 med ändringar den 18
augusti 1954, den 3 februari 1955, den 1 februari 1956 och den 22 februari
1957)
§ 1.
Ordinarie session och extra session, som rådet beslutat, börja på tid som
rådet bestämt enligt 4 § stadgan för Nordiska rådet. Rådet kan dock överlämna
till presidiet att fastställa tid för sessions början. När särskilda omständigheter
giva anledning därtill, kan presidiet, med samtycke av samtliga
delegationer, fastställa annan tid och plats för sessionen än rådet bestämt.
önska minst två regeringar eller minst tjugofem valda medlemmar, att
extra session skall hållas, skola de insända skriftlig begäran därom till presidiet.
Sådan extra session skall, där rådet icke annorlunda bestämt, hållas
på plats och börja på tid, som presidiet fastställer, om möjligt efter samråd
med delegationerna.
Presidiet sörjer för att regeringarna samt de valda medlemmarna och
suppleanterna tre månader före sessions början underrättas om tid och plats
för sessionen. Skall extra session hållas, kan dock sådan underrättelse utsändas
senare, om särskilda förhållanden giva anledning därtill.
Session avslutas, när de saker, som äro uppförda på den i § 9 nämnda
listan, ha slutligt avgjorts eller uppskjutits till en senare session.
§ 2.
Sak, som avses i 9 § stadgan, kan väckas hos rådet av vald medlem genom
medlemsförslag och av regering genom regeringsförslag, ineddelande enligt
11 § stadgan eller berättelse om nordiskt samarbete. Sådana framställningar
skola insändas genom landets sekretariat.
Suppleant i rådet kan gemensamt med vald medlem framlägga medlemsförslag.
^ Medlemsförslag eller regeringsförslag skall innehålla förslag till beslut av
rådet. Regeringsförslag kan dock innehålla allenast anmodan om yttrande.
§ 3.
För att kunna upptagas till behandling vid ordinarie session skall regeringsförslag
eller medlemsförslag hava insänts till ett sekretariat senast två
månader före sessionens början. Presidiet kan dock i särskilt fall förkorta
denna frist till en månad, om erforderlig utredning icke härigenom väsentligt
försvåras. Meddelanden och berättelser, som omförmälas i § 2, skola
insändas till ett sekretariat senast en månad före sessionens början. Regeringsförslag
och medlemsförslag samt de utredningar, presidiet har funnit
erforderliga, ävensom meddelanden och berättelser skola tillställas regeringarna,
medlemmarna och suppleanterna snarast möjligt, dock senast tre veckor
före sessionens början.
36
Bankoulskottets utlåtande nr 37 år 1959
Beslutar rådet att hålla extra session, fastställes tillika den frist, inom vilken
sak skall väckas för att kunna upptagas vid sessionen. Rådet kan bestämma,
att endast vissa saker skola behandlas vid sådan session.
Vid extra session, som hålles enligt § 1 andra stycket, upptagas endast de
saker, som rådet är sammankallat för att behandla. Alla aktstycken utsändas
snarast möjligt.
Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas kan rådet med två tredjedelars
flertal besluta att upptaga sak till behandling.
§ 4.
I uppskjuten sak eller sak, som i överensstämmelse med § 3 väckts hos
rådet före en sessions början genom regeringsförslag eller medlemsförslag,
kan regering eller medlem skriftligen framställa förslag (ändringsförslag)
senast när saken hänvisas till utskott. I anslutning till meddelande eller berättelse
kan förslag (tilläggsförslag) på samma sätt framställas senast sju
dagar före sessionens början. Om möjlighet att senare framställa förslag
stadgas i § 15.
§ 5.
Återkallas regeringsförslag eller medlemsförslag eller ändringsförslag
eller tilläggsförslag, kan medlem av rådet upptaga förslaget vid det möte,
då återkallelsen anmäles.
§ 6.
På grund av anmälningar till sekretariaten, som böra göras senast en
vecka före sessionens början, upprättas medlemslista för sessionen. Medlemslistan
skall godkännas vid sessionens första möte. När det visar sig erforderligt
skall den ändras.
I medlemslistan upptagas i alfabetisk ordning först regeringarnas representanter,
därnäst de valda medlemmarna. I denna ordning intaga medlemmarna
sina platser i sessionssalen.
§ 7.
. Vid första mötet i en session väljas president och vice presidenter; härvid
iakttages att såväl varje land som olika politiska riktningar bliva representerade
i presidiet. Innan sådant val har skett, leder den förutvarande
presidenten förhandlingarna.
Den som vid debatt om en sak fungerar eller har fungerat som president
kan deltaga i beslutet, men icke i debatten.
§ 8.
Som sekreterare fungerar sekreteraren hos den delegation, i vars land
sessionen hålles. I sekretariatsgöromålen medverkar i övrigt den personal,
som presidiet förordnar.
§ 9.
Vid sessionens första möte fastställes saklista. På listan uppföras de saker
som väckts enligt § 3 eller uppskjutits till sessionen; dock kan rådet
underlåta att å listan uppföra meddelande, som det finner icke erfordra
dess behandling vid sessionen. Upptagas senare andra saker, skola också
de uppföras på listan.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
37
§ 10.
Rådet skall vid första mötet i session besluta, vilka fasta utskott soin
skola tillsättas, och välja medlemmar i dessa. Vid valet skall eftersträvas
eu allsidig representation i varje utskott.
Varje utskott väljer bland sina medlemmar en förman och en vice förman.
§ 11.
Rådets möten hållas på den tid, rådet eller presidiet bestämmer.
Under iakttagande av vad rådet kan hava bestämt om sakernas behandling
fastställer presidenten dagordning för varje möte; dock skall det förutvarande
presidiet bestämma dagordningen för första mötet i sessionen.
Spörsmål om arbetets organisation vid pågående session kan upptagas utan
att hava varit uppfört på dagordningen.
Kallelse till möte skall kungöras i rådets lokaler senast kl. 16 dagen före
mötet eller meddelas vid möte senast sagda dag, men kan i trängande fält i
stället meddelas samtliga medlemmar personligen.
§ 12.
Rådet skall snarast möjligt hänvisa de på saklistan upptagna sakerna till
behandling i utskott. Innan sak sålunda hänvisas till utskott, hava rådets
medlemmar rätt att uttala sig om saken. När rådet enhälligt det beslutar,
kan sak dock avgöras utan utskottsbehandling.
Sak, som behandlats i utskott, må upptagas till avgörande i rådet först på
andra dagen efter det att utskottets förslag inkommit till rådet. Rådet kan
dock besluta, att saken skall behandlas tidigare.
Saken skall avgöras vid det möte, då utskottets förslag uppförts på dagordningen,
där icke rådet beslutar att uppskjuta saken till annat möte eller
till senare session.
Spörsmål, som angår allenast rådets arbete, kan avgöras utan utskottsbehandling.
§ 13.
Utskott väljer, i den mån så finnes påkallat, talesman för sak, som har
hänvisats dit. Också mindretal i utskott kan välja talesman.
Utskott kan inbjuda utomstående medlem av rådet, så ock regeringsledamot
som icke är medlem av rådet, att utan rösträtt deltaga i dess överläggningar
i viss sak. Utskott kan också eljest inbjuda person utanför rådet att
lämna upplysningar och uttala sin mening inför utskottet.
Medlem av utskott, som enligt 10 § andra stycket stadgan icke kan deltaga
i beslut i en sak, kan icke heller inom utskott deltaga i beslut i saken.
Falla rösterna lika inom utskott, äger förmannen utslagsröst. Envar utskottsmedlem
har rätt att ställa förslag, som avviker från utskottets förjslag.
Utskotts förslag till beslut jämte därtill hörande reservationer (mindretalsförslag)
tillställas rådet skriftligen.
§ 14.
Under rådets förhandlingar få medlemmarna ordet i den ordning de anmält
sig. Med rådets samtycke kan dock presidenten frångå denna ordningsföljd.
På förslag av presidenten kan rådet för särskild debatt besluta att begränsa
yttrandenas längd. På förslag av presidenten eller av dem valda med
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
lemmar kan rådet också med två tredjedelars flertal besluta, att debatten
om en viss sak skall avslutas. Om sådana förslag kan debatt icke äga rum.
§ 15.
Rekommendation kan i sak, som är uppförd på saklistan, beslutas inom
ramen för regeringsförslag eller medlemsförslag eller för ändringsförslag
eller tilläggsförslag och i övrigt i överensstämmelse med förslag, till vars
upptagande rådet samtyckt. Sådant samtycke kräves också, då medlem först
under debatten om saken ställer förslag till rekommendation, som icke föranletts
av vad utskottet hemställt i saken.
Beslut om rekommendation fattas genom votering medelst namnupprop
efter medlemslistan. Vid namnuppropet svaras »ja», »nej» eller »röstar
icke». Rekommendation har antagits, när flere röstat för än mot förslaget.
Föreligga i en sak flera oförenliga förslag till rekommendation, bestämmer
presidenten i vilken ordning voteringen skall företagas. Denna ordning
skall presidenten delgiva rådet såvitt möjligt före debatten, dock senast före
röstningens början.
§ 16.
Val företages, då vald medlem det kräver, genom votering med slutna
röstsedlar. Falla rösterna lika, avgör lotten. Till val enligt § 7 och § 10 första
stycket skola delegationernas arbetsutskott, vilka omförmälas i § 25, framlägga
förslag.
§ 17.
I andra fall än dem, som äro nämnda i § 15 eller § 16, skall avgörande
ske genom öppen votering, då mer än ett förslag har framställts eller då
vald medlem det kräver. Finner presidiet på grund av särskilda skäl ett
avgörande icke erforderligt, kan presidenten dock underlåta att upptaga det
föreliggande spörsmålet till votering.
öppen votering försiggår genom att medlemmarna resa sig. Den skall
visa, huru många av de närvarande som röstat antingen »ja» eller »nej»
eller avhållit sig från att rösta. Falla rösterna lika, har presidenten utslagsröst.
Erfordras vid voteringen mer än en omröstning, skall vad i § 15 tredje
stycket stadgas äga tillämpning.
Om vald medlem kräver det, skall i stället för öppen votering användas
votering med namnupprop efter reglerna i § 15 andra stycket.
§ 18.
Råd och utskott äro beslutsmässiga, när minst hälften av de valda medlemmarna
äro tillstädes. När enligt § 10 andra stycket stadgan allenast medlemmar
från vissa länder deltaga i en saks behandling, äro råd och utskott
beslutsmässiga, när minst hälften av dessa länders valda medlemmar äro
tillstädes.
§ 19.
Vid rådets möten föras genom sekreterarens försorg protokoll, som skola
innehålla stenografiska referat av förhandlingarna. Protokollen skola godkännas
av presidiet.
Sekreteraren sörjer för att protokollen bli tryckta, utom de delar som angå
förhandlingar inom lyckta dörrar.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
39
§ 20.
Rekommendation underskrives av presidenten och kontrasigneras av sekreteraren.
Oavsett om förslag till rekommendation antagits eller förkastats,
skall voteringsresultatet meddelas regeringarna.
§ 21.
Utgifter för tryckning och andra gemensamma utgifter, som avses i 13 §
stadgan, skola fördelas mellan länderna i förhållande till antalet valda medlemmar
i rådet. Dock skall varje land svara för de särskilda utgifter, som
föranledas av där hållna möten.
§ 22.
Mellan sessionerna handhaver presidiet rådets löpande angelägenheter.
Presidiet har att till varje ordinarie session avgiva rapport om sin verksamhet
sedan senaste ordinarie session.
Presidiet bestämmer, huru den ledning av sekretariatens verksamhet och
inbördes samarbete, som enligt 8 § stadgan åvilar presidiet, skall utövas.
Den omedelbara ledningen av sekretariatet i varje land ankommer på detta
lands representant i presidiet.
När presidiets medlemmar äro eniga, kan presidiet fatta beslut utan att
hålla möte.
§ 23.
Till medlem i en kommitté kan blott i särskilda fall väljas andra än medlemmar
och suppleanter i rådet. Kommittén skall till ordinarie session avgiva
rapport om sin verksamhet.
§ 24.
Får medlem av presidiet eller av utskott tillfälligt eller varaktigt förfall
mellan sessionerna eller upphör sådan medlem att vara medlem av rådet,
inträder i hans ställe den medlem, som utses av den delegation han tillhör.
Medlem av kommitté eller ersättare för sådan medlem utses under tiden
mellan sessionerna av vederbörande lands delegation.
§ 25.
Varje delegation väljer ett arbetsutskott, som rådslår med presidiet och
övriga arbetsutskott i spörsmål som angå organisationen av rådets verksamhet.
§ 26.
För särskilt tillfälle kan rådet med två tredjedelars flertal besluta avvikelse
från föreskrifterna i denna arbetsordning.
40
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Bilaga 3
Ordning för val av medlemmar och suppleanter
i Nordiska rådet
(Antagen av riksdagen den 20 maj 1953, ändrad den 5 mars 1958)
Å varje riksdag väljer vardera kammaren, med tillämpning av 75 § 1 mom.
riksdagsordningen och riksdagsstadgan, inom sex dagar efter riksdagens
öppnande åtta medlemmar i Nordiska rådet jämte åtta suppleanter för dessa
för tiden intill dess val nästa gång äger rum. Såframt särskilda skäl därtill
föranleda, må talmanskonferensen bestämma annan tid för valen, så ock
vid en och samma riksdag föranstalta om nya val.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
41
Bilaga 4
Förslag
till
Reglemente för Nordiska rådets svenska delegation
§ 1.
Å varje riksdag väljer vardera kammaren, med tillämpning av 75 § 1
mom. riksdagsordningen och §§ 8—11 riksdagsstadgan, inom sex: dagar efter
riksdagens öppnande åtta medlemmar i Nordiska rådet jämte åtta suppleanter
för dessa för tiden intill dess val nästa gång äga rum. Såframt särskilda
skäl därtill föranleda, må talmanskonferensen bestämma annan tid för
valen, så ock vid en och samma riksdag föranstalta om nya val.
§ 2.
De enligt § 1 av riksdagen valda medlemmarna i rådet bilda jämte de till
regeringsrepresentanter i rådet utsedda statsråden Nordiska rådets svenska
delegation.
Suppleant inträder i delegationen i stället för vald medlem, som avgått ur
denna eller fått förfall, enligt bestämmelserna i § 12 riksdagsstadgan.
Regeringsrepresentant saknar rösträtt i delegationen och dess organ.
§ 3.
Så snart riksdagen förrättat val av medlemmar i delegationen, utser denna
vid konstituerande sammanträde för samma tid, som nämnda val gäller,
bland sina valda medlemmar ordförande och vice ordförande samt ett
arbetsutskott.
§ 4.
Arbetsutskottet skall bestå av delegationens ordförande och vice ordförande
samt tre andra medlemmar. Den förstnämnde för ordet jämväl i utskottet.
Vid tillfälligt förfall för medlem av arbetsutskottet må i dennes ställe
tillkallas annan vald medlem av delegationen, tillhörande samma partigrupp
som den frånvarande. Arbetsutskottet är beslutfört, om minst tre medlemmar
äro närvarande. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst.
Arbetsutskottet har att ombesörja delegationens löpande angelägenheter
och handlägga de ärenden, som av delegationen hänskjutits till utskottet.
§ 5.
Delegationen och arbetsutskottet biträdas av en av delegationen utsedd
sekreterare, som tillika är chef för delegationens kansli (kanslichef).
För kansliets tjänstemän skall i fråga om tjänsteförsummclse m. in. vad
som är föreskrivet i §§ 23—26 reglementet för riksdagsbiblioteket äga motsvarande
tillämpning; därvid skall vad som är stadgat om överbibliotekarien
gälla kanslichefen och om styrelsen delegationen.
42
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
§ 6.
Delegationen har att årligen vid riksdagens början till riksdagen avgiva
berättelse över sin verksamhet och rådets arbete. Berättelsen skall tillika
överlämnas till Konungen.
§ 7.
För deltagande i sammanträde för rådets eller delegationens räkning äger
medlem eller suppleant uppbära arvode med 30 kronor för sammanträdesdag;
dock utgår arvode icke för sammanträde med delegationen eller arbetsutskottet,
ej heller för sammanträde under rådssession.
§ 8.
Medlem och suppleant äger att, med det undantag som i andra stycket
sägs, för resa, som företages för rådets eller delegationens räkning, åtnjuta
resekostnadsersättning och traktamente ävensom ersättning i övrigt enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet eller, när fråga är om utrikes
resa, utlandsresereglementet, därvid medlem skall hänföras till rese- och
traktamentsklass A.
För resa till sammanträde i Stockholm skall under tid, då riksdagen
håller session, reseersättning och traktamente icke utgå.
§ 9.
Över delegationens beslut i ärenden, som röra kansliets tjänstemän eller
innefatta vägran att utlämna allmän handling, må besvär anföras hos riksdagens
bankoutskott. Dessa skola ingivas till delegationen, som har att,
jämte utlåtande däröver, så snart ske kan överlämna besvären till bankoutskottet.
Besvärstiden beräknas beträffande sådant beslut om tjänstetillsättning,
som tillkännagives genom anslag, från den dag då anslaget skedde.
Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1959.
Genom reglementet upphäves ordningen den 20 maj 1953 för val av medlemmar
och suppleanter i Nordiska rådet.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
43
Bilaga 5
Förslag
till
ändrad lydelse av 6 § instruktionen för nästa riksdags bankoutskott
§ 6
Utan riksdagens — — ■— rättelse förhjälpa.
Det ankommer på utskottet att pröva och avgöra besvär som hos utskottet
anföres över beslut av fullmäktige i riksbanken eller riksgäldskontoret
eller av styrelsen för riksdagsbiblioteket eller av Nordiska rådets svenska
delegation om vägran att utlämna allmän handling.
44
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Bilaga 6
Förslag
till
tjänsteförteckning för riksdagens verk
Nordiska rådets svenska delegations kansli
Sekreterare och kanslichef .................. Br 4
Förslag
till
Personalförteckning för Nordiska rådets svenska delegations kansli
Tjänsteman å ordinarie stat
1 sekreterare och kanslichef ................ Br 4
Extra ordinarie tjänstemän
1 Registrator ............................. Ae 13
1 Biträde .......................... högst Ae 7
1 Expeditionsvakt......................... Ae 7
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
45
Bilaga 7
Rese- och traktamentsbestämmelser
för Nordiska rådets svenska delegation
(Antagna av delegationens arbetsutskott den 3 december 1952)
1. Vid resa för Nordiska rådets räkning äger medlem av rådets svenska
delegation och suppleant för sådan medlem samt tjänsteman vid delegationens
sekretariat åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt vad
nedan stadgas.
2. Resekostnadsersättning utgår för havda kostnader efter enahanda grunder,
som stadgas i statens allmänna resereglemente. Medlem av delegationen
och suppleant för medlem anses därvid tillhöra reseklass I. Tjänsteman tillhör
den reseklass delegationens arbetsutskott bestämmer.
Om någon tillhörande reseklass I vid färd till och från ort utom Sverige
begagnar luftfartyg, utgår ersättning även för kostnaderna därför.
3. Vid sammanträde i Stockholm under tid då riksdagssession ej pågår
utgår traktamentsersättning till medlem och suppleant, som är boende utom
Stockholm, med 50 kronor och till annan medlem och suppleant med 25
kronor, varvid för fastställande av bostadsort samma bestämmelser, som
gälla för riksdagsarvodet, skola tillämpas.
Vid sammanträde i Sverige å annan ort än Stockholm utgår traktamentsersättning
till den, som är bosatt å orten, med 25 kronor och till annan med
50 kronor.
Vid vistelse utomlands utgår traktamentsersättning med 40 kronor för
dag, vid vistelse i Danmark dock endast med 35 kronor för dag. Härjämte
erhålles ersättning för styrkta kostnader för nattlogi.
För tid, som åtgått för själva färden, utgår traktamentsersättning enligt
enahanda grunder som stadgas i statens allmänna resereglemente.
Tillägg den 18 oktober 1954
Som tillägg till Rese- och traktamentsbestämmelser för Nordiska rådets
svenska delegation skall gälla, dels att vad i Kanslideputerades memorial nr
2 till 1946 års riksdag stadgas om riksdagsledamöternas resor skall äga motsvarande
tillämpning dock att I klass alltid må begagnas, dels att vad i
bestämmelserna stadgats om tjänsteman vid delegationens sekretariat skall
gälla även beträffande expert eller annan.
Ändring den 20 maj 1955
Med ändring av vad som föreskrives i Rese- och traklainentsbestämmelscr
för Nordiska rådets svenska delegation p. 3, tredje och fjärde styckena,
med avseende å traktamentsersättning vid vistelse och resa utomlands skall
vad i sådant hänseende stadgas i Reglemente den 27 november 1953 (nr 666)
angående förrättningar och tjänsteresor utom riket (utlandsresereglemente)
i stället äga tillämpning.
46
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
Bilaga B
Förslag
till
Reglemente för Nordiska rådets svenska delegation
§ I
Å
varje riksdag väljer vardera kammaren, med tillämpning av 75 § 1
mom. riksdagsordningen och §§ 8—11 riksdagsstadgan, inom sex dagar efter
riksdagens öppnande åtta medlemmar i Nordiska rådet jämte åtta suppleanter
för dessa för tiden intill dess val nästa gång äga rum. Såframt särskilda
skäl därtill föranleda, må talmanskonferensen bestämma annan tid för
valen, så ock vid en och samma riksdag föranstalta om nya val.
§ 2.
De enligt § 1 av riksdagen valda medlemmarna i rådet bilda jämte de till
regeringsrepresentanter i rådet utsedda statsråden Nordiska rådets svenska
delegation.
Suppleant inträder i delegationen i stället för vald medlem, som avgått
ur denna eller fått förfall, enligt bestämmelserna i § 12 riksdagsstadgan;
dock skall suppleant, vald av annan kammare än medlemmen men tillhörande
samma partigrupp som denne, äga företräde framför suppleant vald
av samma kammare som medlemmen men tillhörande annan partigrupp än
denne.
Regeringsrepresentant saknar rösträtt i delegationen och dess organ.
§ 3.
Så snart riksdagen förrättat val av medlemmar i delegationen, utser denna
vid konstituerande sammanträde för samma tid, som nämnda val gäller,
bland sina valda medlemmar ordförande och vice ordförande samt ett
arbetsutskott.
§ 4.
Arbetsutskottet skall bestå av delegationens ordförande och vice ordförande
samt tre andra medlemmar. Den förstnämnde för ordet jämväl i utskottet.
Vid tillfälligt förfall för medlem av arbetsutskottet må i dennes ställe
tillkallas annan vald medlem av delegationen, tillhörande samma partigrupp
som den frånvarande. Arbetsutskottet är beslutfört, om minst tre medlemmar
äro närvarande. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst.
Arbetsutskottet har att ombesörja delegationens löpande angelägenheter
och handlägga de ärenden, som av delegationen hänskjutits till utskottet.
§ 5.
Delegationen och arbetsutskottet biträdas av en av delegationen utsedd
sekreterare, som tillika är chef för delegationens kansli (kanslichef).
För kansliets tjänstemän skall i fråga om tjänsteförsummelse m. m. vad
som är föreskrivet i §§ 23—26 reglementet för riksdagsbiblioteket äga motsvarande
tillämpning; därvid skall vad som är stadgat om överbibliotekarien
gälla kanslichefen och om styrelsen delegationen.
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1959
47
§ 6.
Delegationen har att årligen vid riksdagens början till Konungen avgiva
berättelse över sin verksamhet och rådets arbete.
§ 7.
Medlem och suppleant äger att, med det undanlag som i andra stycket
sägs, för resa, som företages för rådets eller delegationens räkning, åtnjuta
resekostnadsersättning och traktamente ävensom ersättning i övrigt enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet eller, när fråga är om utrikes
resa, utlandsresereglementet, därvid medlem och suppleant skall hänföras
till rese- och traktamentsklass A.
För resa till sammanträde i Stockholm skall under tid, då riksdagen
håller session, reseersättning och traktamente icke utgå.
§ 8.
Över delegationens beslut i ärenden, som röra kansliets tjänstemän eller
innefatta vägran att utlämna allmän handling, må besvär anföras hos riksdagens
bankoutskott. Dessa skola ingivas till delegationen, som har att,
jämte utlåtande däröver, så snart ske kan överlämna besvären till bankoutskottet.
Besvärstiden beräknas beträffande sådant beslut om tjänstetillsättning,
som tillkännagives genom anslag, från den dag då anslaget skedde.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1959.
Genom reglementet upphäves ordningen den 20 maj 1953 för val av medlemmar
och suppleanter i Nordiska rådet.
581221 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag