Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1959
11
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckt motion angående statligt inköp av
Stockholms Superfosfat Aktiebolags fabrik och bostadsbestånd
i Alby.
1 en inom första kammaren under nr 374 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottet, har herrar öhman och Persson, Helmer, yrkat, att riksdagen
i skrivelse till Kungi. Maj:t hemställer, att statsmakterna inleder
förhandlingar med Stockholms Superfosfat Aktiebolag, åsyftande att inköpa
bolagets fabrik och bostadsbestånd i Alby, samt att efter denna affärs
avslutande ombesörja att industriproduktion igångsättes som tryggar sysselsättning
för folket på platsen.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen.
över motionen har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen i Västernorrlands län, varjämte Stockholms
Superfosfat Fabriks Aktiebolag beretts tillfälle att inkomma med
yttrande.
Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar hl. a. följande.
Sysselsättningen inom Alhy samhälle i Borgsjö kommun betecknas f. n.
som förhållandevis god. Vid arbetsförmedlingen i Ånge var i februari i år
19 personer anmälda arbetslösa från Alby samhälle. Dessutom var 12 personer
placerade i beredskapsarbeten. De manliga arbetslösa är huvudsakligen
äldre arbetskraft inom säsongyrken, t. ex. byggnadsarbetare, väg- och
anläggningsarbetare samt diversearbetare.
Länsstyrelsen upplyser, att fosfatbolaget, efter förhandlingar mellan
landshövdingen och fosfatbolaget, som gåva till Borgsjö kommun överlämnat
intill 70 000 in- välbelägen industrimark vid Alby järnvägsstation samt
viss ytterligare mark för bostadsändamål åt industrianställda inom Alby
samhälle. Bolaget har dock förbehållit sig att återfå marken, om denna efter
ett visst antal år ej kommer till användning för industri- och bostadsändamål.
Marken har emellertid hittills ej kunnat utnyttjas för avsett ändamål.
I ett vid länsstyrelsens utlåtande fogat yttrande från Västernorrlands
läns företagareförening frainhålles följande.
I Alby i Borgsjö kommun bedrevs tidigare i Stockholms Superfosfat Aktiebolags
regi karbidtillverkning. Att fabriken förlädes till Alby berodde på att
man här hade ett lämpligt vattenfall för generering av erforderlig elkraft,
som man på den tiden inte kunde överföra på längre sträckor. Råmaterialet,
12
Bankoutskottets utlåtande nr 16 dr 1959
kol och kalk, kunde man på den tiden med fördel frakta per järnväg från
Sundsvalls hamn. Numera kan man som bekant överföra elkraft långa
sträckor och därför skall dylik fabrikation förläggas i anslutning till hamnmöjligheter
för råmaterialet kol och kalk. Omlastnings- och transportkostnaderna
för detta råmaterial utgör numera en betydande del av kostnaderna
och måste därför hållas på lägsta möjliga nivå om företaget överhuvudtaget
skall kunna hävda sig i konkurrensen. Att karbidfabriken därför flyttades
ner till kusten är fullt förståeligt. Lokaliseringen av industriföretag bestämmes
av ekonomiska faktorer. Av dessa kan nämnas råvarutillgång och tillgång
på drivkraft och kommunikationer. För annan rörelse än karbidfabrikationen
fanns inte några påtagliga skäl att till Alby förlägga industriell
rörelse. Företagsamheten söker sig av lättförklarliga skäl till de större tätorterna,
där det finns tillgång på arbetskraft och där arbetskraften kan få
de sociala förmåner ett välordnat samhälle ger i form av sociala anordningar
och trivsel. Man kan tyvärr inte tillskapa dessa förutsättningar på
alla orter inom länet. Inom den ekonomiska ram, som det svenska samhället
har att röra sig inom, måste man koncentrera utbyggnaden till ett fåtal
tätorter inom varje kommun, och där måste det allmänna investera
stora belopp för att få till stånd en samhällsbildning, där invånarna ha tillgång
till den utrustning och de trivselanordningar man numera kan fordra.
Det har också visat sig mycket svårt att få ny företagsamhet att trivas i Alhy.
Man har investerat miljonbelopp för att renovera den gamla karbidfabrikens
lokaler och man har skaffat maskinutrustningar och gjort allvarliga försök
för att tillskapa sysselsättning. Såväl Wedevågs Bruks AB som Mo & Domsjö
AB har investerat betydande kapital i försök att skapa nya företag där. Man
har inte lyckats. Nu finns det ett regummeringsföretag och detta sysselsätter
ett mindre antal arbetare. Man hade räknat med att det skulle bli en medelstor
industri, men även här sveks förhoppningarna. I övrigt finns det eu
liten mekanisk verkstad inom samhället, som tillverkar plåtcisterner m. in.
Man kan inte räkna med att detta företag kommer att växa något nämnvärt.
För några år sedan förelåg planer på att till Alby lokalisera en betongvarufabrik,
och AB Borgsjöverken hade välvilligt ställt mark till förfogande.
Planerna fullföljdes emellertid inte, därför att godtagbara grustäkter hade
på kommunens begäran fridlysts. Det är allmänt känt att länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden och länets företagareförening arbetar på att till Alby
lokalisera företag. Att man inte lyckats i någon större utsträckning torde
bero på ortens belägenhet. Motionärerna har yrkat att Stockholms Superfosfat
Aktiebolags egendom i Alby skulle förvärvas av staten och att staten
därefter skulle ombesörja att industriproduktion igångsättes. Det finns
ingen anledning antaga att staten skulle ha möjligheter att lösa ifrågavarande
problem på bättre sätt än de organ, som arbeta härför, såvida inte
väsentliga subventioner skulle kunna ställas till förfogande. Att med subventioner
driva företag i statens regi kan knappast vara önskvärt.
Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag understryker att det var ett
komplicerat avvecklingsproblem bolaget ställdes inför när landets kväveförsörjning
efter krigets slut kom in i mera normala banor och Albys oekonomiska
produktionsapparat icke längre behövde tagas i anspråk. Bolaget konstaterar,
att verkets avställning ägde rum i nära samarbete med en lång råd
Bankoutskottets utlåtande nr 16 är 1959
13
olika myndigheter och i former, som allmänt betecknades som mönstergilla.
I första hand utbetalade bolaget pensioner, engångsersättningar, bidrag
till omskolning samt flyttningsbidrag till den berörda personalen. För
att möjliggöra fortsatt arbete i Alby för dem, som icke pensionerats eller
kunnat beredas sysselsättning i bl. a. Ljungaverk och Stockviksverken, inriktade
sig bolaget vidare på att finna en företagare, som kunde vara villig
att starta en rörelse på platsen. Efter omfattande sonderingar etablerades
kontakt med Wedevågs Bruks AB, som under vissa förutsättningar var berett
att sätta i gång en större träförädlingsindustri i Alby. För att kunna
realisera detta uppslag satsade fosfatbolaget en halv miljon kronor på omoch
nybyggnader vid den nedlagda anläggningen, varigenom denna bättre
anpassades till den nya verksamheten. Genom det avtal i saken, som ingicks
mellan de båda företagen, har större delen av det gamla industriområdet med
därå befintliga byggnader samt vissa bostäder utarrenderats till i första
hand 1971 med rätt för Wedevåg att prolongera avtalet på ytterligare tjugofem
år.
Vad beträffar de befintliga fabrikslokalerna med omgivande mark framgår
härav, att dessa genom ett långfristigt avtal — på sin tid hälsat med
stor tillfredsställelse av de i den s. k. Albykommittén representerade myndigheterna
— är undandragna fosfatbolagets rådighet. Bolaget upplyser att
Wedevåg i likhet med bolaget med glädje skulle se, att lokalerna kunde
komma till nytta för någon form av rörelse. Om blott en vederhäftig intressent
anmäler sig med ett ur olika synpunkter lämpligt projekt — något
som ännu ej skett —- är bolaget övertygat om att sådana lösningar skall
erbjuda sig, att de av motionärerna åberopade äganderättsförhållandena
kommer att sakna varje betydelse.
Vad angår den del av fosfatbolagets för industriell rörelse lämpade mark
i Alby, som ligger utanför avtalet med Wedevåg, hänvisar bolaget till de
skriftliga utfästelser, som bolaget lämnat Borgsjö kommun. I april 1956 förband
sig bolaget sålunda att till kommunen skänka ett område om upp till
70 000 m2, vilket i föreliggande stadsplaneförslag är utlagt för industri- och
småindustriändamål. Vidare har bolaget utfäst sig att såsom gåva överlämna
den ytterligare mark, som kan erfordras till bostäder för eventuella nya
industriers anställda. I båda fallen överlämnas marken successivt, allteftersom
behov anmäler sig, och kommunen har endast att verkställa avrop hos
bolaget.
Utskottet. De i föreliggande motioner berörda frågorna om startande av
industriproduktion i Alby var föremål för riksdagens behandling 1956 i anledning
av då föreliggande motioner. Sedan utskottet förvissat sig om att
länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och länets företagareförening ägnade dessa
spörsmål sin uppmärksamhet och verkade för att till Alby lokalisera ny
14
Bankoutskottets utlåtande nr 16 dr 1959
företagsamhet kunde utskottet icke finna någon riksdagens åtgärd påkallad
i denna angelägenhet. Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst, att sysselsättningen
i Alby är förhållandevis god. Betydande svårigheter föreligger emellertid,
enligt vad länets företagareförening omtalat, att till orten förlägga
nya företag med hänsyn till ortens belägenhet. Frågan kommer att ägnas
fortsatt uppmärksamhet av de ansvariga myndigheterna, varför någon
särskild åtgärd ej heller nu är påkallad av riksdagen. Utskottet hemställer
således,
att motionen 1:374 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 mars 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. KWERLöF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Evverlöf, Boo, Fahlander*, Larsson, Xils
Theodor, Strandler, Ståhle*, Mannerskantz och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin*, Regnéll, Eliasson i Sundhorn,
Persson i Appuna, Agerberg*, Adamsson*, Boija och Lindahl.
Ej närvarande vid justeringen.