Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1959

5

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för en ökning
av den svenska bilproduktionen.

I en inom andra kammaren under nr 26 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottet, har herrar Holmberg och Hagberg föreslagit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder snarast för en ökning
av svensk bilproduktion antingen genom ett statligt företag i branschen
eller genom samverkan mellan staten och privata företagare samt att därvid
särskilt beaktas behovet av ett bättre differentierat näringsliv i Norrland.

Beträffande motiveringen för yrkandet torde, i den mån redogörelse härför
icke lämnas i det följande, få hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
från kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen. Kollegium har vid
sitt utlåtande fogat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Gävle,
Sundsvall och Luleå. Därjämte har Sveriges automobilindustriförening beretts
tillfälle avgiva yttrande i ärendet.

Kommerskollegium anför följande.

De särskilda frågor av sysselsättnings- och lokaliseringspolitisk natur
som göra sig gällande i Norrland utgöra problem av betydande räckvidd,
som uppenbarligen äro förtjänta att uppmärksammas, och det kan också
erinras om att hithörande spörsmål äro föremål för fortlöpande översyn genom
en särskild utredning och från berörda lokala organs sida. Det är emellertid
tacknämligt att frågor avseende Norrlandsproblemen såsom här skett
även blir föremål för en mera allmän debatt och att sålunda olika förslag
till lösning av dessa problem upptagas till diskussion.

Kollegium ställer sig emellertid för sin del tveksam till de förslag som
framlagts i motionen, främst med hänsyn till de följdverkningar en statlig
bilproduktion kan antagas medföra för sysselsättningen inom de företag
inom landet, som redan nu äro verksamma på detta område. Kollegium kan
heller icke dela motionärernas uppfattning att den omständigheten att de
personbilar som försäljas i Sverige till övervägande del består av importerade
vagnar utgör belägg för att det i vårt land funnes marknad för en väsentligt
större inhemsk bilproduktion än den nuvarande. Detta påstående motsäges
bl. a. av att en avsevärd del av de inom landet producerade bilarna
exporteras. Anledning finnes antaga att en statlig bilfabrikation komme att
inverka hämmande på de övriga svenska bilfabrikernas möjligheter att vidmakthålla
sin produktion. Den konkurrens som motionärerna förutsätta
skola genom en statlig bilproduktion riktas mot importen av utländska bilar
kan nämligen antagas komma att i hög grad drabba den nuvarande svenska
bilproduktionen. Det finns nämligen risk för att — såsom kollegium i sitt

6

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1959

yttrande över eu liknande motion till 1956 års riksdag anförde — den svenska
bilindustrien får minskade möjligheter att, bl. a. genom successiv ökning
av Produktionsserierna, hålla produktionskostnaderna nere och att
därigenom dess konkurrensmöjligheter minskas.

Härutöver kan också mot ett projekt av detta slag anföras att en bilfabrikation
är en mycket kapitalkrävande samt dessutom riskfylld investering.
Därest det befinnes önskvärt att genom statligt initiativ skapa ökade
sysselsättningsmöjligheter i Norrland, synes det för övrigt lämpligast att
investeringar i sådant syfte ske i närmare anknytning till de norrländska
naturtillgångarna.

Med hänvisning till det ovan anförda får kollegium i likhet med de hörda
organisationerna avstyrka motionen.

Stockholms handelskammare, som i likhet med övriga handelskamrar avstyrker
motionen, uttalar bl. a. följande.

Handelskammaren håller före att lösningen av sysselsättningsproblemen
i Norrland icke kan och bör sökas genom etablerande av en bilindustri där.
En ny produktion av bilar skulle kräva mycket betydande kapitalinsatser.
Med de relativt begränsade kapitalresurser som vårt land förfogar över
måste investeringarna koncentreras till de mest lönande projekten. I detta
hänseende får Handelskammaren framhålla, att enligt vad kammaren erfarit
länsstyrelsen i Norrbottens län nyligen i skrivelse till Kungl. Maj:t
såsom led i en större åtgärdsplan, syftande till förbättring av försörjningsoch
sysselsättningsläget i länet, föreslagit ökade investeringar för utbyggnad
av skogsvägnätet samt upprustning av vissa länsvägar i Norrbottens
län. Tillgång till ett väl utvecklat vägnät med tillfredsställande bärighet
måste enligt länsstyrelsens uppfattning utgöra en grundförutsättning för
utökade möjligheter att tillvarataga de norrländska i betydande utsträckning
ännu outnyttjade naturtillgångarna av malm, skog och vattenkraft.
Handelskammaren delar länsstyrelsens uppfattning, att dessa produktionsfaktorer
alltjämt utgöra den väsentligaste basen för en fortsatt industriell
expansion och ett rikare differentierat näringsliv i Norrland. Investeringar,
t. ex. i vägbyggen, för att tillvarataga och utnyttja våra naturtillgångar
böra ges hög prioritet.

Norrbottens och Västerbottens handelskammare framhåller följande.

Handelskammaren finner till en början att motionen, oavsett ordalydelsen,
uppenbarligen åsyftar produktion av företrädesvis personbilar. Inom
landet finnes sedan många år två sådana privata företag, vilkas produkter
enligt Handelskammarens förmenande med synnerlig framgång vetat
hävda sig, till en början så gott som uteslutande på den inhemska marknaden
men under senare år i allt större omfattning även utomlands. De avsedda
märkena äro väl utexperimenterade, avprovade och inarbetade, en
sorgfälligt utbyggd serviceorganisation står till märkesförarnas disposition
och produktion och avsättning har, i vart fall beträffande det ena märket,
en även efter internationella mått konkurrenskraftig omfattning. I dagens
läge, när en markant övergång skett från ”många märken — många modeller”
till en alltmera hårt driven koncentration på såväl produktions- och
försäljningssidan som på avsättningssidan synes det uteslutet att med nå -

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1959

7

gon som helst framgång söka introducera ett nytt märke, synnerligast då
som detta skulle komma att kräva enorma kapitalinvesteringar långt innan
märket över huvud kunde börja serieproduceras.

Vad angår förslaget om att i statlig regi bedriva den avsedda produktionen
synes en sådan lösning icke på något sätt kunna lindra eller upphäva
svårigheterna vid en nyetablering i branschen. Intet talar heller för att
statsmakterna för närvarande äro hågade att den vägen söka råda bot på
sysselsättningssvårighetema inom landet.

Vidkommande slutligen lokaliseringen av den i motionen föreslagna bilproduktionen
till Norrland, antingen helt eller delvis genom s. k. feedingindustrier,
finner Handelskammaren genom vad som ovan anförts frågan
därom besvarad. Andra utvägar torde böra sökas för att bereda befolkningen
utkomstmöjligheter och arbetstillfällen till motverkande av bristerna
inom det norrländska näringslivet. I detta hänseende ha omfattande
och välmotiverade utredningar med förslag framlagts, såsom den s. k. Tornedalsutredningen
och den skrivelse till Konungen, som utarbetats under
ledning av landshövdingen i Norrbottens län. I första hand torde däri föreslagna
åtgärder vara att taga fasta på för Norrbottens vidkommande.

Sveriges automobilindustriförening erinrar om att föreningen 1956 i yttrande
över då föreliggande motioner anförde att den svenska bilindustrien
hävdat sig väl i den rådande konkurrensmarknaden och kunnat utvecklas
starkt, trots att tullskyddet i Sverige var lågt i jämförelse med andra bilproducerande
länders.

Utvecklingen på bilmarknaden sedan detta yttrande avgavs anser föreningen
bestyrka detta påstående. Sålunda har antalet nyregistrerade svenska
personbilar ökat ytterligare. År 1958 registrerades 39 337 svensktillverkade
personbilar eller 33 procent fler än 1955. Dessa bilar utgjorde 27
procent av det totala antalet nyregistrerade personbilar. När det gäller bussar
och lastbilar var andelen svensktillverkade fordon 63 procent respektive
56 procent. För de tyngre lastbilarna med maximilast över fyra ton var
andelen 90 procent.

Även på exportmarknaderna har den svenska bilindustrien hävdat sig väl
och en allt större del av produktionen har inriktats på export. Särskilt stark
har exportökningen varit för personbilarna. År 1955 var denna utförsel obetydlig
och omfattade endast 3 039 personbilar, men har sedan ökat och omfattade
31 641 enheter 1958. Den viktigaste marknaden för de svenska personbilarna
är USA men även andra länder har ökat sina köp från Sverige.
Av den svenska bilproduktionen är en väsentlig del avsedd för export, nämligen
44 procent när det gäller personbilar, 88 procent i fråga om bussar,
42 procent beträffande lastbilar. Följande siffror visar de svenska bilfabrikernas
(Volvo, Scania-Vabis och Saab) produktion av bilar:

8

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1959

Personbilar Bussar Lastbilar

För svenska

marknaden

För export

Summa

För svenska

marknaden

För export

Summa

För svenska

marknaden

För export

Summa

1955

30 509

2 631

33 140

389

1393

1 782

9 356

6 021

15 377

1956

28 836

9 013

37 849

460

1 450

1 910

9 706

7 809

17 515

1957

33 776

18 591

52 367

333

1615

1 948

10 006

7 333

17 339

1958

38 363

30 533

68 896

278

2 136

2 414

11 084

7 916

19 000

I fortsättningen uttalar föreningen, som avstyrker motionen, bl. a.
följande:

Enligt motionärernas förslag skulle antingen ett statligt företag bildas
för biltillverkning eller tillverkningen dirigeras genom samverkan mellan
staten och privata företagare. Om en ny bilfabrik etablerades i Sverige
skulle detta knappast underlätta de svenska bilfabrikernas möjligheter att
bedriva en effektiv och konkurrenskraftig tillverkning. Möjligheterna att
förlänga tillverkningsserien måste ju härigenom bli avsevärt begränsade,
vilket skulle få allvarliga konsekvenser, främst på exportmarknaderna.
Svårigheterna att starta och utveckla en ny bilfabrik är också så betydande
att förslaget redan av denna anledning bör kunna avvisas.

Skulle motionärernas alternativa förslag genomföras skulle detta medföra
att bilföretagens möjligheter att fritt välja sina leverantörer begränsades,
vilket likaledes skulle äventyra industriens konkurrenskraft. Därest
möjligheter att göra inköp från Norrlandsindustrier skulle yppa sig måste
köpen baseras på rent kommersiella bedömanden.

Sammanfattningsvis vill föreningen understryka att den anser det väsentligt,
att konkurrensen på den svenska marknaden mellan svenska och utländska
biltillverkare icke begränsas. Det bör vara en angelägen uppgift
för statsmakterna att föra en sådan allmänekonomisk politik att den svenska
bilindustriens konkurrenskraft på exportmarknaden bevaras. Denna
målsättning får också beaktas vid handelspolitiska överväganden och äger
sin särskilda aktualitet vid bedömningen av frågor om det ekonomiska samarbetet
i Norden och Väst-Europa. Om motionärernas förslag förverkligades
skulle detta enligt föreningens uppfattning ej medverka till att stärka
den svenska bilindustriens konkurrenskraft utan risk skulle i stället föreligga
för att denna försvagades.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som i och för sig finner, att en utbyggnad av
industrien i Norrland är önskvärd, anser, att motionärernas hemställan
väsentligen bör bedömas från andra synpunkter än dem, som styrelsen företräder.

Utskottet. Den svenska biltillverkningen har under senare år uppvisat en
betydande expansion. År 1958 tillverkades cirka 69 000 personbilar jämfört
med 33 000 personbilar 1955. En betydande del avsättes på export; detta

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1959

9

gäller 44 procent i fråga om personbilar, 88 procent beträffande bussar och
42 procent när det gäller lastbilar.

Motionärerna anser att den svenska bilexporten troligen icke kan öka
nämnvärt ytterligare. Därmed anses också de valutamässiga skälen för en
högre grad av svensk självförsörjning i fråga om bilar bli förstärkta.
Motionärerna önskar få till stånd åtgärder för att öka den svenska bilproduktionen,
vilket bör ske antingen genom ett statligt företag i branschen
eller genom samverkan mellan staten och privata företagare.

Liksom 1956, då en motion med liknande syfte behandlades, anser utskottet
nu, att några bärande motiv för riksdagen att hos Kungl. Maj :t begära
särskilda åtgärder i syfte att stärka den svenska bilproduktionen icke föreligger.
Utskottet framhöll vid detta tillfälle, att konkurrensen inom denna
industri var mycket hård och detta omdöme äger alltjämt sin giltighet. Ur
konsumenternas synpunkt bör det vara en fördel att fritt kunna välja mellan
svensktillverkade och importerade bilar. Under förutsättning att vårt
land fortsätter sin liberala handelspolitik torde möjligheterna för en ny
svensk bilproduktion att, i vart fall på kort sikt, nämnvärt påverka vår
valutasituation få bedömas som ringa. Det får också uppmärksammas att
en ny svensk biltillverkning torde innebära en försvagning av de nu existerande
svenska bilindustriernas möjligheter att hävda sig båda på hemmamarknaden
och internationellt.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 26 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Larsson, Nils
Theodor, Domö*, Strandler, Ståhle och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Persson i Appuna, Agerberg,
Adamsson, Setterberg i Vilske-Kleva*, Ågren, Börjesson och Lindahl.

*) Ej närvarande vid justeringen.