Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 är 1959

1

Nr 2

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande i anledning
av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt
på bränsle.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:350 av herr Hermansson m. fl. samt 11:417 av herr
Grebäck m. fl., har yrkats att riksdagen måtte besluta dels att i princip medgiva
att ett belopp, motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven
växthusodling under 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt
restitueras till näringsutövarna, dels att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag angående dels det belopp som skäligen bör ifrågakomma
och dels de ändamål vartill medlen må disponeras med beaktande
av de i motionerna framförda synpunkterna.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
har förenämnda motioner hänskjutits till behandling av sammansatt
bevillnings- och jordbruksutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen 1:350.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om energiskatt är upptagna i förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt. I enlighet med dessa bestämmelser
skall sådan skatt erläggas till staten för bensin och motorsprit, för bränsle
som anges i en vid förordningen fogad förteckning samt för elektrisk kraft.

Enligt förordningens 3 § äger Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.
Maj:t bestämmer, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av skatt.

Enligt 10 § tredje stycket samma förordning må beskattningsmyndigheten
medgiva skälig nedsättning av skatten i fall där kostnaden för bränsle
vid industriell tillverkning till mera betydande del ingår i tillverkningskostnaden.
Kontrollstyrelsen har vid sitt ställningstagande till frågan om skattenedsätlning
tillämpat den av energiskattenämnden definierade principen
att, därest kostnaden mera märkbart överstiger en procent av de framställda

1 Bihand till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. 2 avd. Nr 2

2

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

produkternas saluvärde, detta förhållande bör tillmätas avgörande betydelse
för frågan om skattenedsättning även om andra särskilda skäl för nedsättning
av skatten icke föreligger.

Frågans tidigare behandling

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ingav den 15 juli 1957 till
Kungl. Maj :t ansökan om nedsättning av energiskatten för bränsle som användes
för yrkesmässig växthusodling. Framställningen remitterades den
20 juli 1957 för utlåtande till kontrollstyrelsen, som överlämnade ärendet
för yttrande till energiskattenämnden. Energiskattenämndens yttrande till
kontrollstyrelsen avgavs den 7 januari 1958, och kontrollstyrelsens utlåtande
till Kungl. Maj:t lämnades den 11 april 1958. Kungl. Maj :t begärde därefter
en de! kompletterande utredningar, vilka kontrollstyrelsen avlämnade den
14 november 1958.

Energiskattenämnden och kontrollstyrelsen konstaterade, att energiskattekostnaden
vid växthusodling icke torde understiga två procent av de odlade
produkternas saluvärde och att nedsättning av skatten för växthusuppvärmning
med hänsyn härtill i princip kunde anses lika befogad som den skattenedsättning
som beviljats för bränsle använt vid vissa industriella tillverkningar.
Då växthusodling icke vore hänförlig till industriell tillverkning,
ansåg dock kontrollstyrelsen att skattenedsättning icke kunde ifrågakomma
enligt 10 § tredje stycket energiskatteförordningen, utan att frågan finge
prövas av Kungl. Maj :t enligt 3 § i samma förordning. Enligt energiskattenämndens
och kontrollstyrelsens uppfattning måste skattebelastningens
storlek för växthusodlingen, sedd i belysning av den ringa lönsamheten inom
branschen och svårigheterna på grund av utländsk konkurrens att övervältra
skatten på konsumenterna, få anses utgöra sådana synnerliga skäl som
avses i denna paragraf. Mot bakgrunden härav tillstyrkte nämnda instanser
en nedsättning av skatten med 50 % i fråga om bränsle, som förbrukas inom
yrkesmässigt bedriven växthusodling. Kontrollstyrelsen framhöll dock, att
genomförandet av en skattenedsättning för landets samtliga växthusodlare
skulle medföra betydande kontrollsvårigheter, varför en skattenedsättning
i varje fall icke borde givas retroaktiv verkan.

Kungl. Maj:ts beslut i frågan den 30 december 1958 innebar, att ifrågavarande
näringsidkare medgavs en nedsättning med 50 % av energiskatten
från och med den 1 januari 1959.

Motionerna

Efter redogörelse för handläggningen av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds
framställning om skattenedsättning anföres i motionerna
1:350 och 11:417 följande.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959 3

På grund av dröjsmålet med besked i ärendet — närmare ett och ett halvt
år från det framställningen ingivits — fick växthusodlarna under motsvarande
tid vidkännas en skattebelastning, som väsentligt översteg genomsnittet
för industrien i allmänhet, och därmed en fördyring av produktionskostnaderna
som icke kunnat kompenseras genom högre produktpriser.
Frågans ekonomiska betydelse för företagarna framgår av att skattenedsättning
på växthusbränsle med 50 procent innebär ett skattebortfall för
statsverket på mellan 2,5 och 3 miljoner kronor per år enligt kontrollstyrelsens
beräkningar. Berörda näringsidkare är också i allt väsentligt småföretagare,
som med hänsyn till den under 50-talct fortgående skärpningen
av importkonkurrensen är ekonomiskt hårt trängda. Starka skäl talar sålunda
för att åtminstone merbelastningen under 1958 i energiskattehänseende
restitueras av statsmakterna.

Ett individuellt restitutionsförfarande skulle emellertid bli svårt att genomföra
och betunga de administrativa resurserna i en utsträckning, som
inte stode i rimlig proportion till de belopp som kunde komma i fråga i
flertalet av de enskilda fallen, detta på grund av att det rör sig om ett, relativt
sett, stort antal små företag. Här beskrivna förhållande torde också ha
legat till grund för kontrollstyrelsens avstyrkande yttrande beträffande
ifrågasatt retroaktiv tillämpning av skattenedsättningsbeslutet.

Men med beaktande av att dröjsmålet dock inneburit, att växthusodlarna
under lång tid belastats väsentligt hårdare än vad som förutsattes vid
riksdagsbeslutet i energiskattefrågan, men också av den omständigheten,
att det inom den näringsgren, som ifrågavarande företagsgrupp utgör en
väsentlig del av, finns stort behov av tillgång till centralt disponerbara resurser
för åtgärder med syfte att förbättra näringens allmänna ekonomiska
betingelser, synes det motionärerna både skäligt och praktiskt genomförbart
att vad som rätteligen bort individuellt restitueras ställes till näringsutövarnas
gemensamma disposition.

Inom näringen göres nu energiska ansträngningar för att i ekonomisk
samverkan lösa en rad problem, vilka de enskilda odlarna var för sig är
oförmögna att bemästra. Det gäller i främsta rummet att tillskapa ett rationellt
utbudssystem, innefattande kollektiva anordningar för såväl uppsamling,
sortering och förpackning som för försäljning. Stora krav ställes
härvidlag på de enskilda företagarna i form av kapitalinsatser i de anläggningar
av olika slag som blir erforderliga, bl. a. packerier och försäljningsoch
lagerlokaler, men också i organisationsarbete. På grund av de under
1950-talet starkt försämrade ekonomiska betingelserna för produktionen
inom näringen är just kapitalfrågan i initialskedet ett många gånger brännande
problem för organisationerna. Tillgång till centrala medel att kunna
tagas i anspråk, t. ex. i form av avskrivningslån till nystartade, producent -

4

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 dr 1959

kooperativa företag av berört slag, skulle enligt motionärernas mening kunna
bli av utomordentligt stort värde för framstegsarbetet.

Det synes motionärerna vara av särskilt stor betydelse, att ansträngningarna
att lösa de lokala organisationsproblemen samordnas och får gemensam
huvudinriktning. Värdet av att så sker underströks av jordbruksministern
i direktiven till den år 1958 tillsatta trädgårdsutredningen, som uppmanades
att beakta behovet av ett topporgan för ett utbyggt organisationssystem
inom trädgårdsnäringen. Det är uppenbart att tillgång till ekonomiska resurser
av den omfattning, som kollektiv restitution av halva energiskatten
inom näringen för 1958 skulle innebära, vore ett utomordentligt instrument
för påverkan av organisationsarbetet i en från näringens allmänna
synpunkt sett önskad riktning.

Det bör också, främst med hänsyn till att restitutionsmedlen bör sättas
in på sådant sätt att de icke motverkar de syften utredningen avses främja,
uppdragas åt trädgårdsutredningen att närmare pröva hur dessa medel bör
disponeras för att bäst tjäna näringsutövarnas intressen samt att framlägga
förslag härom till grund för riksdagens slutgiltiga ställningstagande.

Yttranden

Över motionerna har yttranden inhämtats från kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och trädgårdsnäringsutredningen.

Kontrollstyrelsen hänvisar till ett av styrelsen inhämtat yttrande från
energiskattenämnden och uttalar därutöver, att — om kollektiv restitution
anses böra ifrågakomma — styrelsen för sin del intet har att erinra mot att
densamma för tiden intill den 1 januari 1959 fastställes till 2 miljoner
kronor.

Energiskattenämnden anför i sitt förenämnda yttrande till kontrollstyrelsen
följande.

Nämnden utgår från att dess yttrande förväntas endast i fråga om de
tekniska anordningarna för en eventuell restitution och ingår därför icke
här närmare på frågan, huruvida restitution bör ifrågakomma. Det förtjänar
dock framhållas att i fall, då skattenedsättning med stöd av 10 §
energiskatteförordningen medgivits industriföretag som har i förhållande
till varuvärdet höga bränslekostnader, nedsättningen regelmässigt givits
retroaktiv verkan.

Anses restitution böra ifrågakomma har man först att taga ställning till
spörsmålet, huruvida det är praktiskt möjligt att till varje skattskyldig
återbetala vad han för mycket erlagt, eller om restitutionen bör få en kollektiv
utformning. I likhet med motionärerna anser nämnden att en individuell
restitution av erlagda skattbelopp skulle bliva alltför omständlig och
kostnadskrävande för att kunna komma i fråga. Släppes kravet på att restitution
skall ske med hälften av den av var och en av de restitutionsberätti -

Sammansatt bcvillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

5

gade verkligt erlagda skatten, och utformas restitutionen i stället sålunda,
att en förhöjd skattcnedsättning medgives vid bränsleinköp under någon
tid framöver, bortfaller emellertid i huvudsak de påtalade olägenheterna
med individuell restitution. En tänkbar utformning av en sålunda anordnad
restitution vore att medgiva de ifrågavarande yrkesutövarna hel skattebefrielse
vid bränsleinköp under en tid av ett år. Emellertid skulle detta kunna
leda till att ett alltför stort belopp restitueras, då systemet kan locka till
inköp av bränsle för uppläggning i lager i onormalt stor omfattning. Det
synes därför vara att föredraga att förhöjd skattenedsättning medgives
under längre tid, exempelvis tre år, varvid skattenedsättning får åtnjutas
med — i stället för nu gällande 50 procent — 70 procent under de båda
första åren och 60 procent under tredje året.

Med hänsyn bl. a. till att en skatteåterbäring enligt nämnda metod kommer
att utsträckas över en relativt lång tidsperiod, under vilken förhållandena
kan förändras i olika avseenden, kan måhända en kollektiv restitution
av den typ, som föreslagits i motionerna, ändock vara att föredraga.
Problemet är i så fall närmast att bestämma restitutionsbeloppet. Det i
motionen angivna beloppet för 50-procentig skattenedsättning, 2,5 å 3 milj.
kronor, grundar sig enligt vad nämnden inhämtat på en inom Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
gjord relativt grov uppskattning och torde
vara tilltaget i överkant. Inom nämnden har nämnts 1,5 å 2 milj. kronor
som ett riktigare belopp. En säkrare beräkning av beloppet skulle kunna
göras med ledning av de försäkringar som under år 1959 vid bränsleinköp
avlämnas av handelsträdgårdsmästarna till leverantörerna för erhållande
av skattenedsättning. Detta skulle dock innebära att en tidsförskjutning av
återbetalningen ändock uppkommer. Att åtnöja sig med uppgifter avseende
kortare tid än ett år torde icke vara till fyllest, då bränsleförbrukningen för
här ifrågavarande ändamål varierar ganska avsevärt under olika delar av
året. Med hänsyn till att det här icke är fråga om ett mera betydande belopp
och då medlen avses bli använda för ur samhällets synpunkt betydelsefulla
ändamål, kan det ifrågasättas om det icke är till fyllest att beloppet bestämmes
uppskattningsvis, utan att tid och arbete nedlägges på närmare utredningar.
Då handelsträdgårdsmästarna även under viss del av andra halvåret
1957 inköpt beskattat bränsle utan skattenedsättning — viss del av
deras bränsleförbrukning under angivna tid torde härröra från inneliggande
obeskattade lager — synes beloppet därvid hellre böra tilltagas i över- än
underkant. Nämnden finner därvid att 2 milj. kronor kan anses som ett
rimligt belopp.

Det må i detta sammanhang framhållas, att hela det gällande systemet
med individuell skattenedsättning baserat på av köparna avlämnade försäkringar
rörande den avsedda användningen av bränslet är administrativt
betungande såväl för kontrollmyndigheten som för återförsäljarna. Detta
sammanhänger bl. a. med det stora antalet bränsleförbrukare med yrkesmässig
växthusodling. Det är icke heller möjligt att upprätthålla en fullt
effektiv kontroll över avdragsberättigade försäljningar till så många förbrukare.
Nämnden ifrågasätter därför om icke en kollektiv restitution av
energiskatt till handelsträdgårdsmästare med yrkesmässig växthusodling
borde ifrågakomma även i fortsättningen i stället för nu gällande individuella
skattenedsättning. I sådant fall bör dock närmare utredning göras för
bestämmande av de belopp, som fortsättningsvis skulle restitueras.

6

Sammansatt beuillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

Lantbruksstyrelsen anför följande.

Som motionärerna framhåller är trädgårdsodlingen en näringsgren, som
till följd av den under 1950-talet fortgående skärpningen av importkonkurrensen
blivit särskilt hårt trängd och icke haft möjlighet att kompensera
sig för ökade kostnader genom att höja produktpriserna. Trädgårdsnäringens
utövare har därför genom den extra pålaga, som skatten inneburit,
fått sina existensbetingelser försämrade under en tid, då övriga
grupper i samhället kunnat bibehålla eller förbättra sina levnadsvillkor.

Vid odling av trädgårdsprodukter under glas utgör bränslekostnaderna
en betydande utgiftspost och beräknas genomsnittligt uppgå till mellan
25 och 30 procent av produktionskostnaderna. Andra företag med särskilt
bränslekrävande produktion har av kontrollstyrelsen medgivits nedsättning
av skattesatsen med 50 procent att gälla från och med den tidpunkt, då
skatten infördes den 1 juli 1957. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 december
1958 har trädgårdsnäringen medgivits samma skattenedsättning men
först från och med den 1 januari 1959. Beslutet innebär en bekräftelse på
att trädgårdsnäringen tillhör den grupp företag med särskilt bränslekrävande
produktion, som enligt riksdagens beslut bör få tillgodonjuta nedsättning
av skattesatsen.

Den första framställningen från trädgårdsodlarna om befrielse från energiskatt
gjordes till finansdepartementet redan den 15 juli 1957. Det förhållandet
att beslutet i frågan fördröjts genom omfattande utredningar bör
icke utgöra skäl att av trädgårdsodlarna utkräva full energiskatt under den
tid på 18 månader som gått sedan skatten infördes. För att undvika diskriminering
av en i ekonomiskt avseende redan hårt pressad näringsgren synes
det därför ur rättvisesynpunkt riktigast att retroaktiv restitution med
50 procent av skatten medgives under hela den aktuella perioden, den 1
juli 1957 -— den 31 december 1958.

Tyvärr saknas statistiskt underlag för att exakt kunna bedöma den totala
bränsleåtgången inom växthusdriften här i landet samt kostnaderna
härför. En viss vägledning ger dock en av trädgårdsekonomiska byrån vid
Alnarp nyligen genomförd inventering av trädgårdsproduktionen i Skåne,
från vilken nedanstående uppgifter är hämtade:

Malmöhus

län

Kristianstads

län

Summa

Antal företag med växthus

731

226

957

Växthusareal i ar

16 973

3 423

20 396

Bränsleförbrukning:

Koks, ton

2 921

794

3 715

Kol, ton

10 252

1 280

11 532

Eldningsolja, kbm

Nr 1—2

9 665

3 496

13 161

Nr 3 och högre

38 040

6 239

44 279

Med ledning av de ovan angivna förbrukningssiffrorna för bränsle samt
de fastställda skattesatserna för olika bränsleslag kan man beräkna det
belopp, som trädgårdsodlarna i Skåne fått erlägga i energiskatt under en
12-månadersperiod till 1 237 883 kronor enligt följande tablå:

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 dr 1959

Koks

3 715

ton å kr.

14: —

52 010

Kol

11 532

» » »

12: —

138 384

Eldledningsolja 1—2

13 161

khm » »

25: —-

329 025

Eldningsolja 3 och högre

44 279

» » »

16: —

718 464

Summa kronor 1 237 883

Den totala växthusyta i Skåne, vartill bränslet förbrukats, uppgår till
20 396 ar, vilket innebär att energiskatten per ar växthusyta och år utgör ca
60 kronor.

Vid den senaste arealinventeringen på trädgårdsnäringens område i samband
med jordbruksräkningen år 1951 redovisades en total växthusareal i
landet av 36 573 ar, därav i Kristianstads och Malmöhus län tillsammans
16 013 ar. De nu framkomna siffrorna utvisar en ökning av växthusarealen
i de båda skånelänen med 4 383 ar eller drygt 27 procent. En viss ökning av
arealen har skett även i andra delar av landet, dock förmodligen icke av
samma storleksordning som i Skåne. Även om man bortser från denna
sannolika men okända ökning är det dock uppenbart, att den totala växthusarealen
i landet nu icke underskrider 40 000 ar. Av klimatiska skäl torde
bränsleförbrukningen till växthusuppvärmning i Skåne per ytenhet vara
lägre än längre norr ut. Om man ändock utgår från de förbrukningssiffror
och den fördelning av bränsle på olika bränsleslag, som framkommit genom
undersökningen i Skåne, kommer man till det resultatet, att det totala belopp,
som under en tolvmånadersperiod uppburits i energiskatt för växthusbränsle
för landet i sin helhet belöper sig till ca 2,5 miljoner kronor.

En återbetalning med 50 procent av skatten skulle för en tolvmånadersperiod
innebära ett belopp av 1,25 miljon kronor och för 18 månader närmare
två miljoner kronor. Att låta ett relativt begränsat antal företagare
betala ett så stort belopp till kollektiva åtgärder kan icke vara rimligt och
bör därför om möjligt undvikas. Av den ovan relaterade undersökningen
framgår, att den ifrågasatta skattenedsättningen skulle innebära en restitution
för tolv månader med genomsnittligt omkring 650 kronor per företagare
och för 18 månader närmare 1 000 kronor. Även om växthusförelagen genomsnittligt
är mindre i övriga delar av landet torde dock det belopp, som
skall restitueras till varje företagare, icke vara så obetydligt, att administrativa
svårigheter borde få utgöra hinder för en individuell restitution. Lantbruksstyrelsen
vill därför föreslå, att skatten återbetalas individuellt till
varje företagare.

Hur återbetalningen skall administreras torde få ankomma på kontrollstyrelsen
att föreslå. En möjlighet torde vara, att varje företagare får ansöka
om restitution och samtidigt förete fakturor eller leveransbevis från bränsleleverantör
rörande under tidsperioden inköpt bränsle. Ett enklare tillvägagångssätt,
som kunde övervägas, vore att medge företagarna i fråga en 100-procentig nedsättning av energiskatten under en motsvarande tidsperiod
framåt i tiden. De små differenser i förbrukningen inom företagen och mellan
olika företag, som måste bli en följd av ett sådant tillvägagångssätt,
torde sakna praktisk betydelse.

Om administrativa svårigheter eller andra skäl ändock skulle lägga hinder
i vägen för eu individuell återbäring av skatten, kan — som motionärerna
föreslagit och som redan tillämpas i fråga om skatt på bensin til! jordfräsar

8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

inom trädgårdsnäringen — skatterestitutionen ske kollektivt och medlen användas
till gemensamma ändamål, som kan främja växtodlingen under glas.
Som ett viktigt användningsområde har motionärerna föreslagit främjande
av ekonomisk samverkan trädgårdsodlarna emellan för att åstadkomma ett
utbyggt organisationssystem inom trädgårdsnäringen. Enligt de riktlinjer,
som uppdragits i jordbruksutskottets memorial nr 21/1958, kan även de ovan
nämnda restituerade bensinskattemedlen användas för detta organisationsarbete.
Det torde därför vara möjligt att — i händelse kollektiv restitution
beslutas av riksdagen — överföra restitutionsbeloppet till trädgårdsnäringens
bensinskattefond, vilken förvaltas av statskontoret och från vilken för
av riksdagen godkända ändamål medel kan beviljas av Iantbruksstyrelsen
efter samråd med av Kungl. Maj :t utsedda representanter för trädgårdsnäringen.

Trädgårdsnäringsutredningen lämnar först en redogörelse för frågans tidigare
behandling och anför därefter följande.

Genom Kungl. Maj :ts beslut har den yrkesmässiga växthusodlingen vad
gäller skattenedsättningen från den 1 januari 1959 faktiskt likställts med
vissa industriella tillverkningar, där bränslet till mera betydande del ingår
i tillverkningen. I flertalet sistnämnda fall har beslut i ärendet fattats av
kontrollstyrelsen i början av 1958, men därvid genomgående givits retroaktiv
verkan. Beträffande den yrkesmässiga växthusodlingen har ställningstagandet
från det allmännas sida dröjt väsentligt längre, vilket uppenbarligen
varit beroende på vissa tolkningsöverväganden och på nödvändigheten
att basera en nedsättning av skatten för växthusodlingen på en annan bestämmelse
än vad gäller industriell tillverkning. Då motivet för en skattenedsättning
till växthusodlingen är detsamma som för vissa industriella
tillverkningar i vars kostnader bränslet intar en mera betydande del synes
det utredningen skäligt att också likställa näringarna i vad gäller skattenedsättningens
retroaktivitet. Enligt nu gällande beslut belastas växthusodlingen
med hela energiskatten under en övergångstid av 1V2 år, vilket självfallet
påverkar dess utvecklings- och konkurrensmöjligheter. Behovet och angelägenheten
av en skärpning av konkurrenskraften torde emellertid vara lika
stor för växthusodlingen med dess stora konkurrensproblem som för berörda
industrier. Ett likställande av växthusodlingen med industriella tillverkningar
beträffande skattenedsättningens retroaktivitet synes därför i
hög grad påkallat.

Att växthusodlingen icke medgivits retroaktiv skattenedsättning torde måhända
få ses mot bakgrunden av att kontrollstyrelsen tidigare som ovan
framhållits av praktiska skäl bestämt avstyrkt en dylik återbäring, då densamma
skulle vara förenad med betydande svårigheter, emedan uppgifter
saknas om såväl antalet växthusodlare som dessas bränsleförbrukning under
den ifrågasatta tidsperioden. Efter vad utredningen erfarit har kontrollstyrelsen
numera kommit till den uppfattningen, att en individuell retroaktiv
återbäring tekniskt skulle kunna genomföras på så sätt, att nedsättningen
av energiskatten för växthusodlarna under en viss tid framåt göres
något större än den nedsättning med 50 % som tillämpas enligt nu gällande
beslut. Härigenom skulle de enskilda växthusodlarna kunna erhålla en
ersättning motsvarande hälften av den energiskatt som erlagts under tiden
t. o. in. den 31 december 1958.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

9

En individuell restitution av energiskatten finner utredningen ur skilda
synpunkter vara att föredraga framför en kollektiv, och utredningen vill
därför förorda en dylik. Om emellertid en individuell återbäring icke skulle
visa sig genomförbar finner utredningen angeläget att möjligheterna till en
kollektiv återbäring till näringsutövarna prövas. Det bör i detta sammanhang
erinras om att denna form av restitution redan nu tillämpas i fråga
om skatt å bensin, som förbrukas för drift av inom trädgårdsnäringen använda
jordfräsar. Trädgårdsnäringsutredningen är beredd att senare om så
befinnes önskvärt framföra sina synpunkter beträffande dispositionen av
eventuellt kollektivt restituerade medel.

Utskottet

Som framgår av den lämnade redogörelsen har genom Kungl. Maj :ts beslut
energiskatten på bränsle, som av handelsträdgårdsmästare med yrkesmässig
växthusodling förbrukas för växthusuppvärmning, nedsatts med 50
procent från och med den 1 januari 1959. I förevarande motioner har yrkats,
att riksdagen måtte besluta dels att i princip medgiva att ett belopp,
motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven växthusodling under
år 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt restitueras till
näringsutövarna, dels att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
angående det belopp som skäligen bör ifrågakomma ävensom de ändamål
vartill medlen må disponeras med beaktande av de i motionerna framförda
synpunkterna. Som skäl för dessa yrkanden har motionärerna bland
annat framhållit, att växthusodlarna intill den 1 januari 1959 fått vidkännas
en skattebelastning, som betydligt översteg genomsnittet för industrien

1 allmänhet och som var väsentligt hårdare än vad som förutsattes vid riksdagsbeslutet
i energiskattefrågan.

Kungl. Maj :ts beslut i ärendet grundar sig bland annat på ett av kontrollstyrelsen
avgivet yttrande, vari framhålles att skattenedsättningen på grund
av de betydande kontrollsvårigheterna icke borde givas retroaktiv verkan.
En individuell restitution synes enligt vad som anförts av energiskattenämnden
bli alltför omständlig och kostnadskrävande, såvida man icke släpper
kravet på att restitutionen skall ske med hälften av vad var och en av de
restitutionsberättigadc faktiskt erlagt i energiskatt. Icke heller motionärerna
har ansett att ett individuellt restitutionsförfarande vore lämpligt i förevarande
fall, och de har därför förordat en kollektiv återbäring.

Enligt utskottets uppfattning lär det icke vara möjligt att i efterhand
konstatera i vilken mån energiskatten i detta fall slutligt burits av näringsidkarna.
Då ifrågavarande period kännetecknats av kraftigt fallande
bränslepriser och då växthusodlingen i vart fall till viss del omfattar produkter,
för vilka efterfrågan är mindre priskänslig, är det sannolikt att

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. 2 avd. Nr 2

10

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

energiskatten i betydande utsträckning kunnat övervältras på konsumenterna.
Mot den bakgrunden synes det mindre lämpligt att den från och med
den 1 januari 1959 gällande skattenedsättningen gives retroaktiv verkan
på sätt som föreslagits i motionerna. Det bör även framhållas, att frågan i
vad mån det är motiverat att med allmänna medel förstärka stödet till
trädgårdsnäringen torde komma att redovisas av den pågående trädgårdsnäringsutredningen.

Under åberopade av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte avslå motionerna 1:350 och 11:417.

Stockholm den 23 april 1959

På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Närvarande:

från bevillningsutskottet: herrar Hagberg, Gustaf Elofsson,
Hellebladh, Kronstrand, Wirmark, Brandt i Aspabruk, Kollberg, Allard,
Forsberg och Stiernstedt;

från jordbruksutskottet: herrar Pettersson i Dahl, Nord, Hjalmar
Nilsson, Jonsson i Strömsund, Lindström, Antby, Hedström, Franzén,
Hseggblom och Johanson i Västervik.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

11

Reservation

av herrar Pettersson i Dahl, Hagberg, Gustaf Elof sson, Kollberg, Stiernstedt,
Nord, Antbij, Franzén och Hseggblom, vilka ansett att utskottet bort
tillstyrka motionerna 1:350 och 11:417 samt att därför utskottets utlåtande
och hemställan bort lyda sålunda:

»Som framgår... (lika med utskottet) ... kollektiv återbäring.

Kungl. Maj :ts förenämnda beslut innebär en bekräftelse på att trädgårdsnäringen
tillhör den grupp företag med särskilt bränslekrävande produktion,
som enligt riksdagens beslut bör erhålla nedsättning av skattesatsen.
I de fall då skattenedsättning med stöd av 10 § energiskatteförordningen
medgivits industriföretag har nedsättningen regelmässigt givits retroaktiv
verkan. Mot den bakgrunden synes det utskottet skäligt att även
den beslutade skattenedsättningen för växthusodlingen gives retroaktiv
karaktär. Då ett individuellt restitutionsförfarande skulle bli alltför administrativt
tungrott och kostnadskrävande förordar utskottet i enlighet med
motionärernas förslag, att ett belopp, motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt
bedriven växthusodling under år 1958 erlagts i energiskatt på bränsle,
kollektivt restitueras till näringsutövarna. Det bör — såsom också
föreslagits i motionerna — uppdragas åt trädgårdsnäringsutredningen att
närmare pröva hur restitutionsmedlen skall disponeras för att bäst tjäna näringsutövarnas
intressen. Vid denna prövning synes de av motionärerna
anförda synpunkterna böra särskilt beaktas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:350 och 11:417
måtte

1) besluta att i princip medgiva att ett belopp, motsvarande
hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven växthusodling
under 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt
restitueras till näringsutövarna;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag angående dels det belopp som skäligen bör ifrågakomma
och dels de ändamål vartill medlen må disponeras
med beaktande av de i motionerna framförda synpunkterna.
»