4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
utsträckning i visst fält av tiden för fyllnadsinbetalning
av skatt.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, 1: 20
av herr Lundström, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att sådan ändring göres i gällande skattelagstiftning
att tiden för rätt till fyllnadsinbetalning, i de fall där den skattskyldige till
följd av att skattemyndigheten gjort avvikelse i hans deklaration påföres
högre skatt, utsträckes till och med den 31 juli taxeringsåret».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar
skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt. Överstiger skattskyldigs slutliga
skatt den preliminära skatten med minst en femtedel av den slutliga
skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 mom.,
att den skattskyldige skall erlägga ränta med nio procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000
kronor, dock att beloppet skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Av 69 § 1 mom. framgår, att om den preliminära skatten överstiger den
slutliga skatten, den skattskyldige under motsvarande förutsättningar skall
erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid räntesatsen utgör fem procent.

Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom
att inbetala preliminär skatt utöver det belopp, som enligt debetsedel å sådan
skatt eller genom källskatteavdrag skall inbetalas för inkomståret.

Med hänsyn till svårigheterna för vissa kategorier skattskyldiga att innan
självdeklaration upprättats bedöma den slutliga skattens storlek har
möjlighet öppnats att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår
efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen
är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning
kan alltså skattskyldig, som under det gångna uppbördsåret betalat för
litet preliminär skatt, undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å
sådan skatt.

I vissa fall kan skattskyldig erhålla befrielse från honom eljest åliggande
skyldighet att gälda ränta å kvarstående skatt. Länsstyrelsen i det

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år J959

5

län, där räntan påförts, äger nämligen befria den skattskyldige från att helt
eller delvis gälda sådan ränta, därest den kvarstående skatten beror av förhållande,
varöver den skattskyldige inte skäligen kunnat råda. Som exempel
på sådant förhållande nämnes i anvisningarna till 85 § uppbördsförordningen
bl. a. det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd
frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning
må dock i dylikt fall inte medgivas, därest omständigheterna är sådana
att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma
att frångå deklarationen. Vidare har stadgats, att om endera av äkta makar,
vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, bär att
gälda ränta å kvarstående skatt och om sådan ränta inte skulle ha påförts
eller ha påförts med lägre belopp, om ränteberäkningen gjorts för makarna
gemensamt, länsstyrelsen må meddela befrielse helt eller delvis från erläggande
av räntan.

I den förevarande motionen har anförts i huvudsak följande. Enligt taxeringsförordningen
skall underrättelse om avvikelse från självdeklaration
vara den skattskyldige tillhanda senast den 15 juli under taxeringsåret. Om
den av taxeringsnämnden gjorda avvikelsen medför en så avsevärd uppräkning
av skatten att gällande gränser för räntefri kvarskatt överskrides, kommer
ränta att påföras den skattskyldige. Situationen är således den, att om
den skattskyldige själv finner att han betalt för litet skatt och gör kompletterande
inbetalning senast den 30 april, undgår han normalt räntepåföring.
Om taxeringsnämnden därefter gör ändring i deklarationen, kan den skattskyldige
ingenting göra utan har att betala dels den högre skatten, dels den
numera relativt höga räntan. En ändring härvidlag är enligt motionärens
mening mycket önskvärd och hör också kunna ske utan något allvarligare
ingripande i gällande lagstiftning. Den nuvarande bestämmelsen om rätt
till fyllnadsinbetalning före den 30 april bör bibehållas för normalfallen.
Därutöver bör emellertid införas en specialbestämmelse som innebär att rätten
att göra fyllnadsinbetalning utsträckes till och med utgången av juli
månad i de fall där taxeringsmyndigheterna i enlighet med det ovan anförda
gör ändringar i den skattskyldiges deklaration. Genom en sådan bestämmelse
får den skattskyldige möjlighet att inom två veckor från det han erhållit
skattemyndighetens uppgift om avvikelsen göra erforderlig inbetalning
och därigenom undgå straffränta.

Utskottet. Skattskyldig, vars kvarstående skatt uppgår till mer än 1 000
kronor, är enligt uppbördsförordningen under vissa förutsättningar skyldig
att erlägga ränta å överskjutande belopp för en beräknad tid av ett år. Räntesatsen
är för närvarande nio procent. Möjlighet föreligger att undgå räntepåföring
antingen genom alt skattskyldig inbetalar preliminär skatt utöver
det belopp, som enligt debetsedel å sådan skatt eller genom källskatteavdrag
skall erläggas för inkomståret, eller också genom att skattskyldig efter ut -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959

gången av sista uppbördsterminen, vilken infaller under januari månad taxeringsåret,
inbetalar ytterligare preliminär skatt. Sådan fyllnadsinbetalning
skall ske senast den 30 april under taxeringsåret.

I den förevarande motionen yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om sådan ändring av gällande lagstiftning att tiden för rätt till fyllnadsinbetalning
utsträckes till den 31 juli taxeringsåret för sådana fall då
taxeringsnämnd avvikit från skattskyldigs självdeklaration. Genom en sådan
ändring skulle möjlighet beredas skattskyldiga, vilkas självdeklarationer
inte blivit följda vid taxeringen, att inom ca två veckor från det de senast
bör ha erhållit underrättelse om taxeringsnämndens beslut göra erforderlig
fyllnadsinbetalning och därigenom undgå räntepåföring.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den i motionen berörda
frågan redan lösts genom föreskrift i uppbördsförordningen. Enligt
85 § äger nämligen länsstyrelsen i det län, där skattskyldig blivit påförd ränta,
på ansökan medge den skattskyldige befrielse helt eller delvis från att
gälda räntan. Såsom förutsättning gäller att den kvarstående skatten beror
på förhållande varöver den skattskyldige inte kunnat råda. I anvisningarna
till 85 § anföres såsom exempel på sådant förhållande bl. a. det fall att anledningen
till den kvarstående skatten är att beskattningsnämnd frångått
den skattskyldiges deklaration. Befrielse får inte medges om den skattskyldige
bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklarationen.
Av förarbetena till lagstiftningen framgår att man därvid tänkt på
sådana fall då den skattskyldige i sin deklaration — utan att därför göra
sig skyldig till falskdeklaration — yrkat uppenbart orimliga avdrag eller avdrag
som står i direkt strid med gällande lag eller som enligt vad allmänt
är känt inte medges i praxis. Däremot har avsetts att anledning till räntebefrielse
som regel skulle föreligga då skönsmässig höjning skett av den deklarerade
inkomsten.

Den reglering, som föreliggande spörsmål erhållit i gällande författning,
avviker således från den som förordats i motionen. Utskottet vill på grund
härav erinra om att man vid genomförandet av bestämmelserna rörande räntepåföring
diskuterade olika möjligheter att lösa frågan och att man därvid
valde den som ansågs vara den ur praktisk synpunkt lämpligaste. Enligt utskottets
mening ger gällande bestämmelser möjlighet att i sådana fall, som
avses i motionen, befria den skattskyldige från räntepåföring då denna framstår
såsom oskälig, medan föreskrifterna å andra sidan medger hänsynstagande
till omständigheter som — trots att räntepåföringen skett till följd av
taxeringsnämnds avvikelse från den skattskyldiges deklaration — motiverar
att räntepåföringen bibehålies. Anledning att ifrågasätta ändrad lagstiftning
i förevarande hänseende synes utskottet inte föreligga. På grund härav och
då syftet med motionen får anses redan vara tillgodosett genom ovan berörda
bestämmelser i 85 § uppbördsförordningen jämte anvisningar avstyrker
utskottet den föreliggande motionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959 7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 20 av herr Lundström om utsträckning i
visst fall av tiden för fyllnadsinbetalning av skatt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 8.

590273

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag