Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdrag vid taxering för lön till hemmavarande
barn.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 32 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och II: 47 av herr Nilsson
i Tvärålund m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att skattskyldig
må äga rätt att vid beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla
göra avdrag för lön till hemmavarande barn, som uppnått 15 års ålder
och haft så stor inkomst, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt
51 § kommunalskattelagen, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderliga ändringar av kommunalskattelagen och anvisningarna
till densamma i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 32.

Gällande rätt. Enligt nuvarande bestämmelser (punkt 6 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen och punkt 11 av anvisningarna till 29 §
samma lag) gäller, att hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och
sysselsatts i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, anses tillhöra arbetspersonalen.
Därest barnet ej fyllt 18 år, gäller detta dock allenast under förutsättning
att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder
skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen. Hemmavarande
barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen. Barn, som anses
tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den inkomst det kan ha haft i
avlöning eller naturaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna får göra avdrag
såsom för annan arbetshjälp. För barn, som icke anses tillhöra arbetspersonalen,
får intet dylikt avdrag göras, även om barnet deltagit i arbetet,
varav följer att lön och underhåll åt barnet ej heller skall upptagas såsom
inkomst för barnet.

Sin nuvarande lydelse erhöll ifrågavarande bestämmelser i samband med
att åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande genom beslut av 1938 års riksdag
höjdes från 16 till 18 år. Dessförinnan hade gällt, att hemmavarande
barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i föräldrarnas förvärvsverksamhet,
ansågs tillhöra arbetspersonalen.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll !!).''>!). 7 sainl. År 7

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

Frågan om barns ålder bedöms efter förhållandena den 1 november året
näst före taxeringsåret.

I de föreliggande motionerna anföres att nuvarande bestämmelser sätter
hemmavarande barn under 16 år i ett ur beskattningssynpunkt annat läge
än jämnåriga, som har förvärvsarbete utanför hemmet. För företagaren blir
det härigenom ur beskattningssynpunkt förmånligare att anställa i sin tjänst
annan arbetstagare än eget barn, som uppnått t. ex. 15 år men icke 16 år.
En sådan konsekvens av skattelagstiftningen synes böra undvikas. Särskilt
ur jordbrukets och småföretagsamhetens synpunkt är gällande bestämmelser
på denna punkt till hinder. Det måste sägas vara naturligt och önskvärt
att skattskyldig inom sådan förvärvsverksamhet mot lön anställer egna barn.
Bestämmelserna medför också, att den skattskyldige rent ekonomiskt sett
icke har möjlighet att betala eget barn, som uppnått 15 år men icke 16 år,
samma lön som annan jämnårig arbetstagare, eftersom kostnaderna vid
samma lönebelopp i verkligheten blir större i det förra fallet än i det senare.
Det är givetvis motiverat, att i här avsedda fall en åldersgräns alltjämt fixeras.
Syftet skall vara, att den skattskyldige skall medges avdrag för lön till
eget barn, när barnet uppnått sådan ålder, att det anses kunna inneha verklig
löneanställning. Det synes lämpligt, att bestämmelserna utformas så att
hemmavarande barn, som uppnått 15 år och haft så stor inkomst, att den
föranleder skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen 51 §, må anses
tillhöra arbetspersonalen samt att skattskyldig vid beräkning av inkomsten
från förvärvskällan medges rätt till avdrag för lön.

Frågan om ändring av gällande bestämmelser har varit föremål för prövning
av ortsavdragskommittén i betänkande med förslag till ändrade kommunala
ortsavdrag, m. m. (SOU 1950: 5) och av skattelagssakkunniga i dess
den 20 december 1956 avlämnade betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt
för studieunderstöd, m. in. (stencilerat). I båda fallen föreslogs att den
nuvarande 18-årsgränsen skulle slopas och avdrag medges för lön åt hemmavarande
barn som fyllt 16 år. Skattelagssakkunniga erinrade i betänkandet
(s. 191 f.) att som stöd för den begränsning av rätten till avdrag för arbetslöner,
som gäller beträffande skattskyldigs barn upp till 18 års ålder,
tidigare kunde åberopas att skattskyldig erhöll familjeavdrag för sådant
barn. Om arbetslönen till barnet icke var av sådan storlek, att barnet självt
blev skattskyldigt, skulle den skattskyldige alltså, om avdragsrätt hade förelegat,
ha fått avdrag för samma barn dels med familjeavdraget för barn och
dels med belopp motsvarande arbetslönen utan att någon skattskyldighet
uppkommit för barnet. Vidare kunde till stöd för begränsningen av avdragsrätten
åberopas de praktiska svårigheterna att vid bedömningen av jordbrukares
och rörelseidkares deklarationer avgöra, om de belopp, som utbetalats
till barn i ifrågavarande ålder, verkligen utgjorde arbetslön eller om
beloppen rätteligen borde betraktas såsom icke avdragsgillt periodiskt un -

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

derstöd, som utgått till hushållsmedlem eller till barnets undervisning eller
uppfostran. Härefter anförde skattelagssakkunniga.

På grund av att familjeavdrag för barn numera icke ingår i skattesystemet
torde det förstnämnda skälet för ifrågavarande bestämmelser få anses
ha bortfallit. De allmänna barnbidrag, som ersatt familjeavdragen för barn,
utgår ju utan behovsprövning och utan hänsyn till om barn bär egen inkomst.
Det synes vid sådant förhållande icke befogat att vägra skattskyldig
avdrag för verklig arbetslön till barnet. Avdragsförbudet innebär nämligen,
om barnet utfört arbete i den skattskyldiges förvärvsverksamhet till visst
värde, att den skattskyldige beskattas för värdet av barnets arbete och alltså
för en inkomst, som intjänats av barnet. En sambeskattning av denna art
förekommer i övrigt icke inom vår inkomstbeskattning och de nu ifrågavarande
bestämmelserna kan därför principiellt icke betraktas såsom helt
rättvisa. En skattskyldig, vilkens barn arbetar hos utomstående arbetsgivare,
beskattas icke för barnets inkomst. Om barnets inkomst icke överstiger ortsavdraget,
blir inkomsten obeskattad.

De praktiska synpunkterna kan emellertid alltjämt åberopas såsom skäl
för vissa särskilda bestämmelser beträffande föräldrars avdrag för avlöning
till barn. En obegränsad avdragsrätt skulle utan tvivel föranleda en mängd
avdragsyrkanden, vars sakliga befogenhet skulle te sig ytterst tveksam. Det
vore av naturliga skäl omöjligt att pröva dessa avdragsyrkanden på sådant
sätt, att resultatet bleve rättvist. Avdragsyrkanden av sådan art torde komma
att framställas icke blott beträffande jordbruk och rörelse utan även
vid beräkning av inkomst av annan fastighet och av tjänst.

De sakkunniga förordar därför, att den för alla skattskyldiga gällande 16-årsgränsen alltjämt bibehålies. Denna gräns synes naturlig med hänsyn till
att allmänt barnbidrag utgår till nämnda ålder och att barn på grund av
skolgång o. dyl. i allmänhet inte före nämnda ålder kan utföra arbete i skattskyldigs
förvärvskälla av sådant värde, att den skattskyldiges nettointäkt
därav mera väsentligt påverkas.

Skattelagssakkunnigas betänkande är efter remissbehandling föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet. Enligt gällande beskattningsregler är rätten till avdrag för lön
till hemmavarande barn begränsad. Den skattskyldiges barn under 16 år
anses nämligen ej tillhöra arbetspersonalen i hans verksamhet och som följd
därav kan avdrag för lön till barnet ej medges honom. Barn mellan 16 och
18 år anses tillhöra arbetspersonalen endast under förutsättning att barnets
inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för
barnet enligt kommunalskattelagen. Till sistnämnda grupp hänföres enligt
gällande bestämmelser de 15-åringar, som före den 1 november året före
taxeringsåret fyller 16 år. Denna tidpunkt har valts av taxeringstekniska
skäl.

[ de förevarande motionerna yrkas inte annan ändring i de berörda bestämmelserna
än att den undre åldersgränsen föreslås sänkt, så att hemmavarande
barn som uppnått 15 års ålder blir att hänföra till arbetspersonalen
i föräldrarnas jordbruk eller rörelse. Härigenom skulle föräldrarna kunna få
avdrag för lön till barnet såsom omkostnad i sådan förvärvskälla, under förutsättning
att barnets inkomster är så stora att de föranleder skatteplikt för

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

barnet. Med nuvarande belopp för ortsavdrag och schablonavdrag in. in. förutsätter
detta att barnets inkomst i flertalet fall måste överstiga 2 000 kronor.
För yngre hemmavarande barn anser motionärerna att de nu gällande
reglerna bör bibehållas.

Utskottet vill till en början framhålla att det synes föreligga en obetydlig
skillnad mellan motionsyrkandet och gällande rätt. Såvitt utskottet kan bedöma
föreligger redan nu möjlighet till avdrag i de praktiskt viktigaste fallen,
nämligen de då barnet efter slutad skolgång i mer betydande omfattning
deltar i arbetet i föräldrarnas jordbruk eller rörelse. Det torde vara en
sällsynt företeelse att barn vid sidan av skolgången kan utföra sådant arbete
till ett värde av 2 000 kronor. Något större behov av att genom en sänkning
av åldersgränsen med ett eller annat år utvidga möjligheterna till avdrag
kan därför inte anses föreligga.

Utskottet anser sig av nu angivna skäl inte böra tillstyrka i motionerna
förordade ändringar i kommunalskattelagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 32 av herr Gustaf Elofsson
m. fl. och II: 47 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. angående
avdrag vid taxering för lön till hemmavarande barn
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, fröken
Ranmark, herrar Bengtson, Tage Johansson, Wolgast, Hellebladh och
Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Wiklund, Christenson
i Malmö och de Jounge.

590251 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag