Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959
1
Nr 55
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående ändring av kommunalskattelagens regler om
beskattning av ersättning till riksdagsmän.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 156 av herrar Elmgren och Ollén samt II: 199 av herr Pettersson
i Norregård m. fl. har hemställts, att riksdagen för sin del ville antaga
sådana ändringar i kommunalskattelagen som framgår av motiveringen
i motionen I: 156 samt att bevillningsutskottet måtte utarbeta erforderlig
lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redgörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 156.
Enligt 1 § stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande i författningsrummets lydelse enligt lagen
den 24 maj 1957 (nr 170) utgår till riksdagsman ersättning för uppdragets
fullgörande med dels grundarvode om 12 000 kronor för år dels ock kostnadsersättning
till riksdagsman bosatt i Stockholms stad eller dess närhet
med 3 000 kronor för år och till annan riksdagsman med 8 000 kronor för år.
I 32 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas att såsom intäkt inte skall
upptagas vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa
tjänster eller uppdrag förenade kostnader, t. ex. sadan kostnadsersättning
som enligt vad nyss framhållits utgår för fullgörande av uppdrag såsom
riksdagsman. Till icke skattepliktig intäkt räknas ä\en av staten an\isad
resekostnads- och traktamentsersättning.
1957 års riksdagsarvodesutredning avlämnade år 1958 betänkande med
förslag angående riksdagsarvodena. Enligt förslaget skall riksdagsman åtnjuta
arvode med 24 000 kronor för år. Till riksdagsmän bosatta utanför
Stockholms stad och dess närmaste omgivningar skall vidare utgå traktamente.
Annan ersättning för kostnader i samband med riksdagsmannauppdragets
fullgörande föreslås ej skola utgå. Beträffande traktamente har utredningen
uttalat, att det horde betraktas som en sådan skattefri förmån,
som i kommunal skattelagen 32 § 3 mom. avses med traktamentsersättning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 55
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959
Det särskilda omnämnandet av kostnadsersättning åt riksdagsman bör enligt
utredningens mening utgå ur kommunalskattelagen.
I de förevar ande motionerna har erinrats om att 1957 års
riksdagsarvodesutrednings betänkande remitterats till konstitutionsutskottet
vid 1958 års B-riksdag, men att behandlingen av ärendet uppskjutits till
innevarande års riksdag, varför det i betänkandet framlagda förslaget nu är
beroende på riksdagens prövning.
Därest det av utredningen framlagda förslaget i huvudsak kommer att
godtagas, uppstår fråga om revision av kommunalskattelagens stadganden
om beskattning av ersättning till riksdagsmän. Härvid framstår det såsom
naturligt att själva arvodet för riksdagsmannauppdragets fullgörande blir
underkastat de allmänna reglerna om avdrag från intäkt av tjänst i 33 §
kommunalskattelagen. I den mån riksdagsman — såsom otvivelaktigt allmänt
är fallet — haft särskilda kostnader för sitt uppdrag, vilka icke avses
skola täckas av traktamentet, bör dessa således utan ändring av sistnämnda
lagrum bli avdragsgilla vid taxeringen. Däremot synes — i anslutning till
utredningens förslag — ur 32 § 3 mom. kommunalskattelagen böra borttagas
den bestämmelse, som avser kostnadsersättning till riksdagsman.
Utskottet. I utlåtande nr 18 har konstitutionsutskottet framlagt förslag till
ändrad lydelse av stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Enligt detta förslag skall riksdagsman åtnjuta arvode med 24 000
kronor för år. Vissa riksdagsmän skall dessutom åtnjuta traktamente, vilket
är avsett att täcka blott levnadskostnadsfördyringen å riksdagsorten. Någon
ersättning för andra utgifter för riksdagsmannauppdraget föreslås ej längre
skola utgå.
Därest riksdagen beslutar i överensstämmelse med konstitutionsutskottets
hemställan bör den ändringen i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen vidtas att
stadgandet om skattefrihet för av riksdagsman åtnjuten kostnadsersättning
upphäves. För den traktamentsersättning till riksdagsman, som i viss utsträckning
skall träda i stället för kostnadsersättningen, kommer jämlikt redan
nu gällande bestämmelse i nyssnämnda lagrum skattefrihet att åtnjutas.
Den nya lydelsen bör äga tillämpning fr. o. m. 1960 års taxering, d. v. s.
å 1959 års inkomster.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 156 av herrar Elmgren och Ollén samt II: 199 av
herr Pettersson i Norregård m. fl. angående ändring av kommunalskattelagens
regler om beskattning av ersättning till
riksdagsmän för sin del antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959
3
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §.
3 in o m. Såsom intäkt upptages
icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med vissa
tjänster eller uppdrag förenade
kostnader, såsom:
ortstillägg och därmed likställda
förmåner för utom landet anställd
diplomatisk eller konsulär personal;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag
till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén
utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;
resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning,
som enligt därom
meddelade bestämmelser utgår för
fullgörande av uppdrag såsom riksdagsman
eller ledamot av allmänt
kyrkomöte;
ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda
anvisat anslag icke förslår till täckande
av därmed avsedda utgifter,
Förmånen av-------
Såsom intäkt —
32 §.
3 in o m. Såsom intäkt upptages
icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med vissa
tjänster eller uppdrag förenade
kostnader, såsom:
ortstillägg och därmed likställda
förmåner för utom landet anställd
diplomatisk eller konsulär personal;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag
till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén
utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;
resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning,
som enligt därom
meddelade bestämmelser utgår för
fullgörande av uppdrag såsom ledamot
av allmänt kyrkomöte;
ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda
anvisat anslag icke förslår till täckande
av därmed avsedda utgifter.
— befattningshavare gällande.
--utfört arbete.
Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1957:237.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.
Stockholm den 20 maj 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson
och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt i
Aspabruk, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Wiklund, Asp, Darlin, Stenberg
och Rydén.
590913 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag