Nr 4—5
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
1
Nr 4
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
jämte i ämnet väckt motion.
I en den 12 december 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 9, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, som tillhör allmännyttigt
bostadsföretag, skall beräknas enligt samma schablonmetod, som tilllämpas
beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 24 § 4 mom. och 25 § 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, samt att 24 § 3 mom.,
46 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 36 § samma lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §. 24 §.
3 mom. Har fastighet — — — 3 mom. Har fastighet — ---
före taxeringsåret. före taxeringsåret.
Vad i föregående stycke sägs skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om fastighet, vilken tillhört bolag,
1 Senaste lydelse av 24 § 3 mom. se 1957: 57, av 46 § 1 mom. se 1958: 296 samt av punkt
1 av anvisningarna till 36 § se 1954: 263.
1 llituing till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. Nr 4—,
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
(Nuvarande lydelse)
Att inkomst -— •— — till 38 §.
46 §.
1 mom. Därest vid---sam
ma
kommun.
Befinnes vid beräkning jämlikt 24 §
4 mom. av intäkt av annan fastighet
att det lånade, i fastigheten nedlagda
kapitalet uppgår till högre belopp än
taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten,
som då taxeringsvärde icke
åsatts skall gälla i stället för taxeringsvärde,
skall vad som motsvarar
tre procent av det sålunda överskjutande
beloppet, i förekommande fall
med tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld
avgåld, anses såsom underskott
i förvärvskälla, varom i första stycket
förmäles.
Avdrag är — — — av sjömansskatt.
(Föreslagen lydelse)
förening eller stiftelse, som bildats
efter den 30 juni 19b5 och av bostadsstyrelsen
(statens byggnadslånebyrå)
eller länsbostadsnämnd erkänts såsom
allmännyttigt bostadsföretag.
Att inkomst —--till 38 §.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
1 m o m. Därest vid---sam
ma
kommun.
Avdrag är---av sjömans
skatt.
Anvisningar
till 36 §.
1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages såsom intäkt vad som
erhållits för den avyttrade egendomen.
Avdrag får ske för alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen,
således för erlagd köpeskilling, för vad
som nedlagts på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m.
Hit räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall
del därav beräknats enligt 24 § 2, 3
eller 4 mom. nedlagts på reparation
och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för vär
-
till 36 §.
1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages såsom intäkt vad som
erhållits för den avyttrade egendomen.
Avdrag får ske för alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen,
således för erlagd köpeskilling, för vad
som nedlagts på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m.
Hit räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall
del därav beräknats enligt 24 § 2 eller
3 mom. nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för vär
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
(Nuvarande lydelse)
deminskning av den avyttrade egendomen
eller dyl., skall å andra sidan,
i den mån ej vad som vid avyttringen
återbekommits av de avskrivna beloppen
inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet
minskas med detta
avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen
den skattskyldige åtnjuta avdrag
för under beskattningsåret utbetalda
förvaltningskostnader och
räntor, därest dessa ej böra hänföras
till annan förvärvskälla.
(Föreslagen lydelse)
deminskning av den avyttrade egendomen
eller dyl., skall å andra sidan,
i den mån ej vad som vid avyttringen
återbekommits av de avskrivna beloppen
inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet
minskas med detta
avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen
den skattskyldige åtnjuta avdrag
för under beskattningsåret utbetalda
förvaltningskostnader och räntor,
därest dessa ej böra hänföras till
annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1959 eller tidigare år.
Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta m otionen
I: 280 av herr Bergman, vari hemställts, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 9 måtte antagas med den ändringen, att 24 § 3 mom. i förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen av den 28 september 1928 (nr 370)
måtte erhålla följande lydelse:
3 mom. Har fastighet--— före taxeringsåret.
Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om fastighet, vilken tillhört bolag, förening eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen
(statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom
allmännyttigt bostadsföretag.
Att inkomst —--till 38 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinns
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning,
s. 4
Gällande bestämmelser m. in., s. 5—10
Utredningspromemorian, s. 10—12
Remissyttrandena, s. 12—15
Departementschefen, s. 15—16.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
Av innehållet i den förevarande motionen må här återges följande.
I utredningspromemorian har frågan om kategoriuppdelningen tagits upp
till prövning, och därvid har redovisats att situationen blivit annorlunda
för de ca 40 företag, som bildats före den 1 juli 1945. Utredningen stannar
vid att föreslå, att valfrihet för dessa företag skulle få tillämpas, förmodligen
med stöd av det uttalande, som bevillningsutskottet gjorde i sitt betänkande
nr 56 vid 1954 års riksdag. Genom den nyproduktion, som förekommit i
dessa företag, har relationerna mellan det »äldre» och »nyare» fastighetsbeståndet
ändrats i sådan omfattning, att dessa företag nu är ogynnsamt
ställda och skulle vara betjänta av att få schablonmetoden genomförd. Frågan
om valfrihet blir därför närmast en teoretisk fråga utan praktiska
verkningar. Som situationen nu är, finns t. o. m. i samma kommun flera allmännyttiga
företag, där en del får tillämpa schablonmetoden av den anledningen,
att de bildats efter den 1 juli 1945, medan andra företag, som bildats
före detta datum, måste tillämpa skatteregler, som är synnerligen ogynnsamma
för dessa företag och ställer dem i en sämre ställning än de andra
allmännyttiga företagen. Då flera skäl kan anföras mot valfrihetsprincipen,
och då dess tillämpning i detta sammanhang saknar praktisk betydelse, svnes
den enklaste lösningen av denna fråga vara, att schablonmetoden tilllämpas
lika för alla allmännyttiga företag, oavsett tidpunkten för dessas
bildande.
Utskottet. I den förevarande propositionen föreslås att inkomst av fastighet,
tillhörig allmännyttigt bostadsföretag, som bildats efter den 30 juni
1945, skall, med frångående av nu föreskriven schablonmetod, beräknas enligt
den schablonmetod, som tillämpas beträffande fastighet, som äges axbostadsförening
eller bostadsaktiebolag. Såsom intäkt förordas sålunda skola
upptagas tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Från intäkten skall avdrag
endast medges för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för
tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Beträffande allmännyttiga bostadsföretag,
som bildats före den 30 juni 1945, skall liksom för närvarande redovisning
av intäkter och omkostnader ske utan schablonberäkning. De för
taxering av annan fastighet gällande huvudbestämmelserna i 24 § 1 mom.
samt 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen skall därvid tillämpas.
Begreppet allmännyttigt bostadsföretag har tillkommit genom xissa författningar
rörande lån och bidrag av statsmedel för anskaffande och tillhandahållande
av bostäder. Ett företag kan erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag
av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd,
därest det uppfyller vissa villkor, i första hand att det arbetar
utan enskilt vinstsyfte och står under kommunal eller statlig kontroll och
tillsyn. Företagen är för sin verksamhet beroende av lån och bidrag av statsmedel.
I fråga om fastigheter, för vilka lån erhållits enligt 1946 eller senare
års kungörelser om tertiärlån, har hyrorna författningsenligt reglerats så,
att de icke får öx’erstiga de beräknade omkostnaderna, jämnt fördelade på
ett större antal år. I längden skall något överskott alltså icke uppkomma.
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
o
Enligt den schablonregel, som för närvarande gäller för de allmännyttiga
bostadsföretag, som bildats efter den 30 juni 1945, skall som intäkt upptagas
tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger
företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital och avdrag medges endast
för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Att denna schablonmetod valdes
för de allmännyttiga bostadsföretagens del och inte en metod av samma
typ som den för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag sammanhänger
med att medelräntan för de lån, som belastade statligt belånade allmännyttiga
företags fastigheter år 1954, endast obetydligt översteg tre procent.
Som motivering för propositionsförslaget har anförts, att den garanterade
räntan för primär- och tertiärlån höjts betydligt sedan 1954. De allmännyttiga
bostadsföretagen har därigenom kommit att framstå såsom missgynnade
i beskattningshänseende i förhållande till bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.
Om den andra schablonmetoden tidigare hade valts, skulle nämligen
de ökade ränteutgifterna, som enligt nuvarande beskattningsregler inte
påverkar taxeringen, i många fall ha kunnat utnyttjas och föranleda en lägre
taxering. Utskottet tillstyrker i princip den i propositionen föreslagna
schablonmetoden.
Till grund för propositionen ligger ett förslag avgivet av utredningen om
allmännyttiga och kooperativa bostadsföretags förvaltning in. m. I utredningspromemorian
anföres bl. a., att en övergång till schablonmetoden föi
bostadsföreningar endast löste beskattningsproblemet för sådana allmännyttiga
företag, som bildats efter den 30 juni 1945. Enligt en av utredningen företagen
undersökning, som omfattar 85 procent av samtliga allmännyttiga
bostadsföretag, uppgick den 31 december 1955 antalet sådana företag som
på grund av tidsgränsen föll utanför schablonen till 30 å 40, vari ingick flera
stora företag. Endast en obetydlig del av dessa företag har uppfört huvuddelen
av sitt lägenhetsbestånd före år 1946. Eftersom antalet allmännyttiga
bostadsföretag, som inte omfattas av schablonregeln, är tämligen litet, borde
det enligt utredningen inte bereda skattemyndigheterna några nämnvärda
administrativa problem att efter ansökan bevilja dessa företag rätt att övergå
till schablonmetoden vid beräkning av skattepliktig inkomst. Utredningen
föreslog därför, att sådan rätt skulle beredas företagen. I propositionen
har emellertid den av utredningen föreslagna valrätten avvisats av princi
-
piella och praktiska skäl.
I motionen I: 280 bar hemställts, att den i propositionen föreslagna schablonmetoden
skall tillämpas för alla allmännyttiga företag, oavsett tidpunkten
för dessas bildande. Till stöd härför har hl. a. anförts att situationen for
de ca 40 företag, som bildats före den 30 juni 1945, blivit förandrad. Genom
den nyproduktion, som förekommit inom sådana äldre företag har nämligen
relationen mellan det äldre och det nyare fastighetsbeståndet ändrats i sådan
omfattning, att dessa företag nu skulle vara mer betjänta av att fa tilllämpa
eu schablonmässig inkomstredovisning vid taxeringen.
Vid en genomgång av utredningens ovannämnda undersökningsmaterial
tf Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
har kunnat konstateras, att den 31 december 1955 då allmännyttiga bostadsföretag,
som bildats före den 30 juni 1945, sammanlagt hade drygt
54 000 lägenheter, varav omkring 1/5 färdigställts före 1946. Som jämförelse
kan nämnas alt de allmännyttiga bostadsföretagen för närvarande innehar
i runt tal 200 000 lägenheter. Flertalet företag hade uppfört huvuddelen av
sitt lägenhetsbestånd efter ingången av år 1946. Av det fåtal företag, som
hade övervägande delen av sina lägenheter färdigställda före nämnda år,
var det endast två mindre företag, som inte uppfört någon fastighet efter
1945. För samtliga undersökta företag, vilka som nämnts omfattar 85 procent
av de allmännyttiga bostadsföretagen, skulle inkomstredovisning enligt
schablonmetoden under de närmaste åren sannolikt medföra att någon nettointäkt
av annan fastighet icke uppkommer vid taxeringen.
Därest den nuvarande gränsdragningen mellan äldre och yngre bostadsföretag
bibehålies, kommer sådana företag, som bildats före den 30 juni 1945
och som har ett relativt obetydligt antal äldre men ett betydande antal yngre
fastigheter, att falla utanför schablonens tillämpningsområde, trots att schablonmetoden
för sådana företag skulle medföra uppenbara fördelar i beskattningshänseende.
Utskottet anser det önskvärt att även dessa företag
erhåller möjlighet att tillämpa den nu föreslagna schablonmetoden. I likhet
med departementschefen anser utskottet dock inte lämpligt, att företagen
tillerkännes rätt att själva välja redovisningsmetod. Med ledning av de ovan
lämnade uppgifterna har emellertid utskottet kommit till den uppfattningen,
att de olägenheter, som en generell övergång till schablonmetoden möjligen
skulle kunna innebära för något enstaka företag, inte behöver bli alltför
stora. I detta sammanhang kan erinras om att när schablonmetoden infördes
för bostadsrättsföreningar och bostadsaktiebolag något undantag icke gjordes
från schablonregelns tillämpningsområde för äldre företag. Utskottet
har av dessa skäl ansett sig böra tillstyrka motionärens yrkande, att den
föreslagna schablonmetoden göres tillämplig även på företag, som bildats
före den 30 juni 1945.
Utskottet vill slutligen framhålla, att även om schablonen utsträckes att
omfatta alla allmännyttiga bostadsföretag, beskattningsfrågan därigenom
icke löses på längre sikt. I propositionen framhålles emellertid att förslaget
får betraktas som ett fortsatt provisorium tills frågan kan erhålla sin slutliga
lösning i samband med att ställning tages till spörsmålet om den rättsliga
konstruktionen av företagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 9 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt med bifall till motionen 1:280 av herr
Bergman, antaga det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändring av 24 § 3 mom., som framgår
av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959
7
Kung/. Maj.ts förslag
24 §.
3 in o m. Har fastighet--- — fö
re
taxeringsåret.
Vad i föregående stycke sägs skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om fastighet, vilken tillhört bolag, förening
eller stiftelse, som bildats efter
den 30 juni 1945 och av bostadsstyrelsen
(statens byggnadslånebyrå) eller
länsbostadsnämnd erkänts såsom
allmännyttigt bostadsföretag.
Att inkomst---till 38 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Stockholm den 10 februari 1959
Utskottets förslag
24 §.
3 in o in. Har fastighet---fö
re
taxeringsåret.
Vad i föregående stycke sägs skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om fastighet, vilken tillhört bolag, förening
eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen
(statens byggnadslånebyrå)
eller länsbostadsnämnd erkänts såsom
allmännyttigt bostadsföretag.
Att inkomst----till 38 §.
(Se vidare anvisningarna.)
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson
och Rengtson; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Rrandt i
Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson
i Borås och Stenberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 4år 1959
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka anfört
följande.
De s. k. allmännyttiga bostadsföretagen åtnjuter i olika avseenden omotiverade
privilegier. Sålunda erhåller de statliga lån och subventioner i väsentligt
större utsträckning än övriga bostadsföretag utan att det för den
skull kunnat påvisas, att de kan hålla en lägre hyresnivå. De är vidare undantagna
från hyresregleringen, så till vida att de fritt kan bestämma hyrorna
för sina lägenheter. Även i beskattningshänseende blir de behandlade
på annat sätt än andra ägare av flerfamiljshus.
En av de väsentligare principerna vid direkt beskattning är att denna bör
vara jämlik. Redan den övergång till schablontaxering som genomfördes av
1954 års riksdag beträffande de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen innebar
ett brott mot denna princip. Än mera stötande ter det sig, om man genom
ändringar i lagstiftningen söker anpassa denna, så att den vid olika tillfällen
skall ha den utformning som just då kan anses mest gynnsam för en
speciell kategori skattskyldiga. Med hänsyn härtill kan vi icke tillstyrka bifall
till den nu föreliggande propositionen nr 9 och sålunda ej heller till den
i samband härmed väckta motionen I: 280 av herr Bergman.
Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte avslå dels Ivungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 9, dels motionen I: 280 av herr Bergman.
II) av herr Gustaf Elofsson.