Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
1
Nr 37
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 6 februari 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 67, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar;
2) förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr
40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg; samt
3) !ag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Avdrag för avsättning enligt 1951 års förordning om s. k. eldsvådefonder
och 1954 års förordning om fartygsfonder får göras sista gången vid 1959
års taxering. I propositionen föreslås, att bestämmelserna i fråga skall få
permanent karaktär. I samband därmed förordas vissa ändringar, bl. a. i
fråga om den tid inom vilken fonderna skall tagas i anspråk. Möjligheten
att göra avsättning till eldsvådefonder skall enligt förslaget stå öppen även
för jordbrukare med bokföringsmässig redovisning. Slutligen föreslås, att
vissa specialregler i kommunalskattelagen om fartygslikvider och försäkringsersättningar
för fartyg skall upphävas.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertillgångar
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt må avdrag åtnjutas i enlighet med bet
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 37
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
stämmelserna i denna förordning för belopp, som avsatts till särskild investeringsfond
för förlorade inventarier och till särskild investeringsfond för
förlorade lagertillgångar. Den som enligt lag är bokföringsskyldig skall
därvid hava gjort en motsvarande avsättning i räkenskaperna för beskattningsåret.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning
av nettointäkt av jordbruksfastighet, om inkomsten av fastigheten vid
taxeringen beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och avsättning verkställts
i räkenskaperna för beskattningsåret.
2 §.
Avdrag enligt 1 § för avsättning till särskild investeringsfond för förlorade
inventarier må icke överstiga beloppet av sådan i den skattepliktiga
intäkten av förvärvskällan för beskattningsåret ingående ersättning för maskiner
eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som den
skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed
jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning. Har den
skattskyldige på grund av ersättningen erhållit högre avdrag för avskrivning
å inventarier än som eljest skulle hava ifrågakommit, skall dock iakttagas
att avdraget för avsättning till investeringsfond skall i motsvarande
mån jämkas.
Avdrag enligt 1 § för avsättning till särskild investeringsfond for förlorade
lagertillgångar må icke överstiga beloppet av sådan i den skattepliktiga
intäkten av förvärvskällan för beskattningsåret ingående ersättning för tillgångar,
avsedda för omsättning eller förbrukning i verksamheten, som den
skattskyldige åtnjutit av anledning som i första stycket sägs. Avdraget må
icke heller överstiga ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i
varulagret under beskattningsåret. Vid beräkning av dold reserv i lager i
rörelse må, om prisstegring å lagret ägt rum under beskattningsåret, lagret
vid beskattningsårets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets
utgång. Vid beräkning av dold reserv i lager å jordbruksfastighet
skall lagret såväl vid beskattningsårets ingång som vid dess utgång
upptagas till återanskaffningsvärdet vid årets utgång. Till lager å jordbruksfastighet
skall vid tillämpning av denna förordning hänföras jämväl
djur å fastigheten.
3 §•
Investeringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk under visst
beskattningsår för ändamål, varom här nedan sägs: _ .
särskild investeringsfond för förlorade inventarier: för avskrivning a maskiner
och andra för stadigvarande bruk i verksamheten avsedda inventarier,
som anskaffats under beskattningsåret; samt
särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar: för nedskrivning
å råvaror samt hel- och halvfabrikat ävensom djur å jordbruksfastighet med
högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning
eller anskaffning av dylika tillgångar, i den man tillverkningen eller
anskaffningen innefattar lagerökning under året, dock att lägre värdesättning
å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång därvid icke må
godtagas än som enligt kommunalskattelagen är medgivet. o
1 Har under beskattningsår, då inventarier förlorats, annan dylik tillgång
anskaffats äger den skattskyldige taga medel, som enligt bestämmelserna
i denna förordning kunnat avsättas till investeringsfond för forlorade inventarier
i anspråk för avskrivning å sådan tillgång. Därvid skall sa anses
som om avsättning till investeringsfond verkställts, varefter medlen omedelbart
tagits i anspråk för sitt ändamål.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 195!)
3
4 §.
För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond tagits
i anspråk jämlikt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i 3 §
avsedd avskrivning å inventarier eller nedskrivning å varulager med belopp
svarande mot fondens minskning ej ske, men skall så anses, som om den
ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits
med det i anspråk tagna beloppet.
5 §.
Hava till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under
det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola medlen upptagas såsom
skattepliktig intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar
skattskyldig, att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid
som nu sagts, må riksskattenämnden förlänga denna tid, dock längst till och
med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Till avsatta medel, som återföras
till beskattning, skall läggas ränta, beräknad efter tre procent om året
för det antal taxeringsår som förflutit efter det då avdraget för avsättningen
skett, till och med det då beloppet taxeras.
Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, må varken nettointäkten
eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den
förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning återförda
fondavsättningen jämte ränta.
Mot riksskattenämndens beslut i ärende som avses i första stycket må
talan ej föras.
6 §•
Har skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk i annan ordning än i 3 §
sägs, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt dödsbo
skiftats, skola till fonden avsatta medel återföras till beskattning för det
beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvidationen
fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet skall därvid läggas ränta
enligt i 5 § angivna grunder, dock att i fall av likvidation eller skifte räntan
skall beräknas efter endast två procent.
Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, skall
investeringsfond hos det förra företaget, därest den icke enligt tredje stycket
övertagits av det senare företaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet
skall därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 5 § angivna
grunder.
Vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen
avses, må moderbolaget eller den övertagande föreningen i
beskattningsavseende övertaga investeringsfond. Därvid skall så anses som
om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under
det beskattningsår, då avsättningen skett bos dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen.
Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf skall vad
i 5 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning. 7
7 §•
Vid tillämpning av denna förordning skola tidigare till investeringsfond
avsatta medel anses hava tagits i anspråk före senare avsättningar.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
8 §•
Har taxeringsnämnd påfört taxering enligt 5 eller 6 §, skola till annan
taxeringsnämnd lämnas de underrättelser, som för tillämpningen av denna
förordning kunna i det särskilda fallet erfordras för taxeringen inom sist
angivna nämnd.
Inom taxeringsdistrikt skall upprättas förteckning över dem som där skola
taxeras till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel
till eller övertagit investeringsfond eller tagit sådan fond i anspråk. Förteckningen
skall, sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, insändas till
länsstyrelsen.
9 §•
Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär
rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och
avveckling.
Länsstyrelsen skall upprätta förteckning över investeringsfonder enligt
denna förordning, därvid för kontrollen erforderliga uppgifter, såsom rörande
medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till beskattning återförda
fondmedel, skola antecknas.
10 §.
För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas
av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att förordningens bestämmelser icke skola gälla i fråga om 1959 års
taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. Vad i
8 och 9 §§ denna förordning stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om investeringsfonder som avsatts enligt förordningen den 11 maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)
med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för
ersättande av avyttrat fartyg
Härigenom förordnas, dels att rubriken till förordningen den 19 februari
1954 med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1, 2,
6 och 12 §§ nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
1 Senaste lydelse av 1, 2 och 12 §§ se 1956:89.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
5
(Nuvarande lijdelse)
Förordning med provisoriska
bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av
avyttrat fartyg
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
för de beskattningsår, beträffande
vilka taxering verkställes av
beskattningsnämnd i första instans
åren 1954—1959, må avdrag åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i
denna förordning för belopp, som, avsatts
till särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg.
Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,
skall därvid av årsvinsten
ha gjort en motsvarande avsättning i
räkenskaperna för beskattningsåret.
2 §•
Avdrag enligt —■ --mån jämkas.
Såsom förutsättning---statlig
inkomstskatt.
Det åligger —- — — förordning
verkställts.
Garantiförbindelse skall gälla till
utgången av sjunde taxeringsåret efter
det, då avdrag för avsättning som
i 1 § sägs ägt rum. Förbindelsen skall
vara utfärdad enligt formulär, som
det ankommer på riksskattenämnden
att fastställa. 6
6 §■
Ha till — — -—■ beloppet taxeras.
Ha till investeringsfond avsatta
medel icke tagits i anspråk eller endast
delvis tagits i anspråk senast
under det beskattningsår, för vilket
taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen
ägt rum, skola å investeringsfonden
kvarstående medel upptagas
såsom skattepliktig intäkt av rörelse
för nämnda beskattningsår. Till
beloppet skall därvid läggas ränta,
beräknad enligt i föregående stycke
angivna grunder.
(Föreslagen lijdelse)
Förordning om särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
må avdrag åtnjutas i enlighet
med bestämmelserna i denna förordning
för belopp, som avsatts till .särskild
investeringsfond för avyttrat
fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,
skall därvid ha gjort
en motsvarande avsättning i räkenskaperna
för beskattningsåret.
2 §.
Avdrag enligt---mån jämkas.
Såsom förutsättning---statlig
inkomstskatt.
Det åligger — — — förordning
verkställts.
Garantiförbindelse skall gälla till
utgången av andra taxeringsåret efter
det beskattningsår, då avsatta medel
senast skola ha tagits i anspråk
för sitt ändamål. Förbindelsen skall
vara utfärdad enligt formulär, som
det ankommer på riksskattenämnden
att fastställa.
6 §•
Ha till---beloppet taxeras.
Ha till investeringsfond avsatta
medel icke tagits i anspråk eller endast
delvis tagits i anspråk senast
under det beskattningsår, för vilket
taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen
ägt rum, skola å investeringsfonden
kvarstående medel upptagas
såsom skattepliktig intäkt av rörelse
för nämnda beskattningsår. Visar
skattskyldig, att svårigheter föreligga
att taga medlen i anspråk inom
tid som nu sagts, må riksskattenämnden
förlänga denna tid, dock
längst till och med det beskattnings
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
(Nuvarande lydelse)
12 §.
Länsstyrelsen skall---skola
antecknas.
Ha till ----därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt
om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid,
som angives i 6 § andra stycket, och
styrker den skattskyldige att han efter
den tidpunkt, då försäljning som
föranlett fondavsättningen ägt rum,
fullgjort förskotts- eller dellikvid i
enlighet med kontraktet, äger länsstyrelsen
medgiva, att beloppet enligt
avlämnad garantiförbindelse
nedsättes med högst hälften av den
sålunda fullgjorda likviden. Sådant
medgivande må icke lämnas med
mindre det med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och övriga
föreliggande omständigheter
skäligen kan antagas, att fonden
kommer att tagas i anspråk för sitt
ändamål. I samband med medgivande
som nu sagts skall länsstyrelsen
lämna underrättelse härom till den
bank, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift tillika å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
Ha till — — — å fartyget.
Det åligger —• — — densamma
återställas.
(Föreslagen lydelse)
år för vilket taxering sker under
sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag
för avsättningen ägt rum. Till
avsatta medel, som återföras till beskattning,
skall läggas ränta, beräknad
enligt i föregående stycke angivna
grunder.
Mot riksskattenämndens beslut i
ärende som avses i andra stycket må
talan ej föras.
12 §.
Länsstyrelsen skall---skola
antecknas.
Ha till---därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt
om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid,
som gäller enligt 6 § andra stycket,
och styrker den skattskyldige att han
efter den tidpunkt, då försäljning
som föranlett fondavsättningen ägt
rum, fullgjort förskotts- eller dellikvid
i enlighet med kontraktet, äger
länsstyrelsen medgiva, att beloppet
enligt avlämnad garantiförbindelse
nedsättes med högst hälften av den
sålunda fullgjorda likviden. Sådant
medgivande må icke lämnas med
mindre det med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och övriga
föreliggande omständigheter
skäligen kan antagas, att fonden
kommer att tagas i anspråk för sitt
ändamål. I samband med medgivande
som nu sagts skall länsstyrelsen
lämna underrättelse härom till den
bank, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift tillika å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
Ha till---å fartyget.
Det åligger — — — densamma
återställas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att förordningen icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering
e.ller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. I samband med
ikraftträdandet av förordningen skall iakttagas, att bestämmelserna i 2, 6 och
12 §§ i deras äldre lydelse fortfarande skola äga tillämpning i fråga om sådan
avsättning, för vilken avdrag åtnjutits vid 1959 eller tidigare års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
7
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 28 § samt punkt 3 d av
anvisningarna till 29 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
28 §.
2 mom. Ersättning på -— — -—
nämnda förvärvskälla.
Avser ersättningen försäkring för
förlust av fartyg, står det den skattskyldige
fritt att upptaga densamma,
i den mån den överstiger värdet av
det förlorade fai-tyget sådant detta
värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,
såsom intäkt under det
beskattningsår, då den influtit, eller
något av de två följande åren, eller
fördelad på dessa tre år; dock må
ersättningen, i den mån den använts
för anskaffande av annat eller andra
fartyg, icke upptagas såsom intäkt
för senare beskattningsår än det varunder
den sålunda använts.
28 §.
2 mom. Ersättning på — — —
nämnda förvärvskälla.
Anvisningar
till 28 §.
intäkt — -— -
stadgade
Anvisningar
till 28 §.
1. Till intäkt — — — stadgade
grunder.
Intäkt vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner och
andra inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad (se punkt 7 av
anvisningarna till 29 §), hänföres till
intäkt av rörelse. För annan skattskyldig
än aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt ''försäkringsbolag
eller sparbank skall dock beträffande
intäkt vid avyttring av fartyg
följande gälla. Har nu avsedd skattsjcyldig
vid något tillfälle tillgodonjutit
räkcnskapsenlig avskrivning
« Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1950: 308 samt av punkt 1 av anvisningarna till 28 §
och punkt 3 d av anvisningarna till 29 § se 1955:255.
1. Till
grunder.
Intäkt vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner och
andra inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad (se punkt 7 av
anvisningarna till 29 §), hänföres till
intäkt av rörelse.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
(Nuvarande lydelse)
vid inkomstberäkningen för förvärvskällan
i fråga, skall intäkten
hänföras till intäkt av rörelse; i annat
fall skall intäkt, varom nu är fråga,
upptagas såsom intäkt av rörelse
endast i den mån sådant följer av
punkt 3 d andra stycket av anvisningarna
till 29 § men i övrigt såsom
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån enligt 35 § förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.
Vid avyttring---realisations
vinst
föreligga.
I enlighet — — — realisationsvinst
föreligga.
Då skattskyldig----för över
låtaren.
till 29 §.
3 d. Då tillgång, varom här är fråga,
avyttras eller såsom för rörelsen
obrukbar utrangeras, får avdrag ske
för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
men skall — därest annat icke
föranledes av vad i nåstfoljande
stycke sägs — å andra sidan belopp,
som erhålles vid avyttring av tillgången,
i sin helhet upptagas såsom
intäkt av rörelse (se punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 28 §).
Har annan skattskyldig än aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt
försäkringsbolag eller sparbank
avyttrat eller utrangerat fartyg och
har den skattskyldige icke vid något
tillfälle tillgodonjutit i-äkenskapsenlig
avskrivning vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan i fråga, må
avdrag ske för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av
anskaffningsvärdet, i den mån detta
belopp överstiger vad som influtit
vid avyttring av fartyget, men skall å
andra sidan såsom intäkt av rörelse
upptagas endast vad som vid dylik
avyttring må hava återbekommits av
belopp, för vilket avdrag i beskattningsavseende
åtnjutits.
Med avyttring likställes det fall,
(Föreslagen lydelse)
Vid avyttring---realisations
vinst
föreligga.
I enlighet — — —■ realisationsvinst
föreligga.
Då skattskyldig —---för över
låtaren.
till 29 §.
3 d. Då tillgång, varom här är fråga,
avyttras eller såsom för rörelsen
obrukbar utrangeras, får avdrag ske
för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
men skall å andra sidan belopp,
som erhålles vid avyttring av
tillgången, i sin helhet upptagas såsom
intäkt av rörelse (se punkt 1
andra stycket av anvisningarna till
28 §). Med avyttring likställes det
fall, att tillgång uttages ur rörelsen
för att tillföras annan rörelse, som
utgör särskild förvärvskälla, eller
för att nyttjas för annat ändamål.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
att tillgång uttages ur rörelsen för
att tillföras annan rörelse, som utgör
särskild förvärvskälla, eller för att
nyttjas för annat ändamål.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering
för år 1959 eller tidigare år. I samband med ikraftträdandet av denna lag
skall iakttagas, att bestämmelserna i 28 § 2 mom. i deras äldre lydelse fortfarande
skola gälla i fråga om beskattningen av sådan ersättning för förlust
av fartyg, som influtit under beskattningsår, för vilket taxering skett år
1959 eller tidigare år, samt att punkt 1 av anvisningarna till 28 § och punkt
3 d av anvisningarna till 29 § i deras äldre lydelse alltjämt skola äga tilllämpning
i fråga om avyttring av fartyg som förvärvats före den 1 januari
1951.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 421 av herrar Spetz och Gunnar Pettersson
samt II: 504 av herr Johansson i öckerö m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition i vad den avser
ändring av anvisningarna till 28 och 29 §§ kommunalskattelagen samt att
som följd härav de sista raderna i övergångsbestämmelserna från och med
orden »samt att.. .» till slutet av meningen måtte utgå;
II) de likalydande motionerna 1:422 av herrar Wolgast och Nils-Eric
Gustafsson samt II: 503 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 67 måtte besluta
1) att i förordningen om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg 6 §
måtte erhålla följande lydelse:
»Ha till----beloppet taxeras.
Ha till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk eller endast
delvis tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering
sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum,
skola å investeringsfonden kvarstående medel upptagas såsom skattepliktig
intäkt av rörelse för nämnda beskattningsår. Till avsatta medel, som återföras
till beskattning, skall läggas ränta, beräknad enligt i föregående stycke
angivna grunder.»; samt
2) att nuvarande bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 28 §
kommunalskattelagen samt i punkt 3 d av anvisningarna till 29 § samma
lag måtte äga fortsatt giltighet; ävensom
III) motionen 1:420 av herrar Mattsson och Nils Theodor Larsson, vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 67 måtte besluta,
att i förordningen om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar 5 § måtte få följande lydelse:
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
»Hava till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under
det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola medlen upptagas såsom
skattepliktig inkomst av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Till avsatta
medel, som återföras till beskattning, skall läggas ränta, beräknad efter
tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det, da avdraget
för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.
Vid den taxering —--- fondavsättningen jämte ränta.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 420, I: 421 och II: 503.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
I.
Inledning s. 10—11.
II. Gällande bestämmelser m. m. s. 11—17.
III. Promemorian s. 17—27.
IV. Remissyttrandena s. 27—41.
V. Departementschefen s. 41—47.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: 421 och II: 504 redogör motionärerna inledningsvis
för tillkomsten av bestämmelserna i anvisningarna till 28 och
29 §§ kommunalskattelagen rörande beskattningen i vissa fall av vinst vid
försäljning av fartyg tillhörande fysisk person eller dödsbo. Därefter anföres
i motionerna bl. a. följande. När departementschefen i propositionen talar
om »särskilda skattemässiga förmåner då de (fiskarna) säljer fartyg för att
dra sig tillbaka från fisket», är det enligt motionärernas mening icke sakligt
motiverat. 1938 års lagstiftning innebar en första skärpning av inkomstbegreppet,
och 1951 års beslut hade — om det genomförts — betytt en ytterligare
skärpning, så mycket mera opåkallad, som detta beslut avsåg uppmjukningar
och lindring i beskattningen för vissa andra skattskyldiga. Vidare
framhålles att departementschefens förmodan att överlåtelse av fartyg
i många fall torde få anses innebära en överlåtelse av rörelse grundligt vederlagts
av skattedomstolarna i samband med prövning av frågor rörande
investeringsavgift. I själva verket är det så att överlåtelse av ett fartyg sällan
om ens någon gång kan innebära överlåtelse av rörelse. Ett fartyg kan användas
på mycket olika sätt —- för fiske av olika slag, för fraktfart eller som
specialfartyg. Säljaren har i verkligheten ingen rörelse att överlåta. Det huvudsakliga
skälet för ett borttagande nu av de speciella reglerna för fartyg
synes vara kravet på uniformitet. Bestämmelser har emellertid gällt i mer
än 20 år. Några uppenbara olägenheter eller missbruk har under denna tid
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959 11
icke påvisats. Det enda fall, som möjligen skulle kunna betecknas som missbruk,
omnämnes i länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län remissyttrande.
Om detta skulle anses vara ett missbruk — meningarna härom kan vara
delade — torde ett upprepande lätt kunna förhindras genom ett tillägg t. ex.
av den innebörd som fanns i förordningen den 30 maj 1941, nr 360. Påståendet
att vissa skattskyldiga under 1950-talet visat benägenhet att placera kapital
i båtar är obestyrkt. Med de framtidsutsikter som för närvarande och
för överskådlig framtid förefinnes för fisket och fraktfarten, torde en sådan
spekulation — om den föreligger — vara minst sagt misslyckad.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna I: 422 och 11: 503 anföres
i huvudsak följande. I propositionen föreslås, att giltighetstiden för
fartygsfond skall begränsas till tre år. Visar skattskyldig, att svårigheter
föreligger att taga medlen i anspråk för anskaffande av nytt fartyg under
treårsperioden, skall riksskattenämnden kunna förlänga tiden, dock längst
t. o. m. det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Med de långa leveranstider,
som ofta förekommer i fråga om nybeställda fartyg, måste det förutsättas,
att möjligheterna att genom dispens få förlängd giltighetstid för fartygsfond
måste tagas i anspråk i så stort antal fall, att det administrativa
förfarandet blir mindre tillfredsställande. Den nu gällande sexårsfristen för
fartygsfonderna synes enligt motionärernas mening därför böra bibehållas.
Gällande bestämmelser innebär, att sedan ett fartyg innehafts minst fem
år, blir ett s. k. överpris vid försäljningen icke beskattat. Detta har varit av
stor betydelse för fisket och rationaliseringen av detsamma. Det svenska yrkesfisket
utgör ju icke en rederirörelse med kontinuerlig anskaffning av
fartyg. Yrkesfiskarna slår sig i regel samman i fiskelag, som anskaffar det
för näringens bedrivande nödvändiga fiskefartyget jämte utrustning. I det
fall ett fiskelag vid försäljning av sin båt efter mer än fem år erhåller ett
högre pris än vad båten kostade i inköp, är det högre beloppet i huvudsak
betingat av den penningvärdeförsämring, som under tiden ägt rum. En motsvarande
prishöjning har ju samtidigt inträffat på det nya fartyget, som
anskaffas i stället för det försålda. Även när fiskaren på grund av ålder
eller sjukdom måste lämna yrket, synes ett överpris vid fartygets försäljning
icke representera någon reell vinst utan i huvudsak endast ett av penningvärdeförsämringen
nominellt höjt värde på det kapital han nedlagt i
fartyget. En beskattning av detta nominella övervärde skulle medföra eu
reell minskning av det sparkapital, som fiskaren räknat med att kunna ta i
anspråk vid sjukdom eller då åldern hindrar hans fortsatta yrkesutövande.
Det skulle medföra olyckliga konsekvenser för fisket, om ifrågavarande bestämmelser
i kommunalskattelagen upphäves. En önskvärd rationalisering
inom fisket skulle därigenom motverkas.
F motionen I: 720 framhålles, att ersättningsanskaffningen för förlorade
inventarier och lagertillgångar i normala fall torde vara verkställd efter tre
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
år. I åtskilliga fall är detta emellertid icke möjligt. För exempelvis en lanthandel,
där det ofta finns stora lager, kan det — om fastigheten blivit eldhärjad
— ta lång tid att skaffa fram nya lokaler. Redan utredning om brandskadans
och ersättningens storlek brukar draga ut på tiden. Med den rationalisering,
som nu äger rum inom detaljhandeln, krävs en alltmer omfattande
och dyrbar inventarieutrustning; färdigställandet av en ny butik kan
därför taga lång tid i anspråk. Om giltighetstiden för eldsvådefonderna begränsas
till tre år, måste det förutsättas, att de dispensmöjligheter till förlängning
av giltighetstiden, som föreslås i propositionen, måste tagas i anspråk
i ett stort antal fall. En sådan ordning måste medföra besvär för såväl
de skattskyldiga som skattemyndigheterna. Det synes därför vara att föredraga,
att nuvarande bestämmelser om sexårig giltighetstid för eldsvådefonderna
bibehålies.
Utskottet
I den föreliggande propositionen har föreslagits, att bestämmelserna om
särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
samt om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat
fartyg» vilka bestämmelser är av provisorisk karaktär och gäller endast
t. o. m. innevarande års taxering, skall permanent införlivas med skattelagstiftningen.
Samtidigt föreslås vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna
och upphävande av de särskilda föreskrifterna i kommunalskattelagen
om beskattning av intäkt vid förlust eller försäljning av fartyg.
Utskottet, som då giltighetstiden för de gällande författningarna förlängdes
år 1956, underströk önskvärdheten av att bestämmelserna rörande avsättning
till dylika fonder så snart lämpligen kunde ske permanent införlivades
med vårt skattesystem, anser i likhet med departementschefen att behov
alltjämt föreligger av möjligheter att avsätta medel till s. k. eldsvådefonder
och fartygsfonder och tillstyrker att bestämmelserna göres permanenta.
Av praktiska skäl torde vara lämpligt att bestämmelserna om de s. k.
eldsvådefonderna och föreskrifterna om fartygsfonder ges i skilda författningar.
Det i propositionen intagna förslaget till förordning om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar innehåller i huvudsak
samma bestämmelser som den gällande förordningen i ämnet. Förordningens
tillämplighetsområde föreslås emellertid skola utvidgas till jordbrukare
med bokföringsmässig redovisning. Utskottet biträder detta förslag.
Vidare innebär propositionsförslaget att inom förordningens tillämpningsområde
lagfästes användningen av den s. k. nettometoden vid planenlig avskrivning
å maskiner och inventarier. Detta innebär att, då inventarier förloras,
kvarvarande och nyanskaffade inventarier får avskrivas med belopp
motsvarande den uppburna ersättningen för de förlorade tillgångarna, var
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
13
efter sedvanlig avskrivning får ske å återstående värde å de nyanskaffade
tillgångarna. Utskottet tillstyrker bifall härtill.
Enligt gällande bestämmelser skall eldsvådefonder och fartygsfonder tagas
i anspråk inom sex år. I den promemoria, som ligger till grund för förslagen
i propositionen, förordades att såvitt gäller fartygsfonder nämnda tid
skulle avkortas till tre år. Som skäl härför anförde utredningsmannen, att
det inom koncerner hänt att man vidtagit åtgärder i syfte att få ett längre
uppskov med beskattningen av köpeskilling för fartyg än som eljest skulle
ha ifrågakommit. Då ett fartyg tillhörande ett bolag, som kontinuerligt anskaffar
nya fartyg, skall säljas har fartyget före försäljningen överförts till
ett sådant bolag inom koncernen, som inte avser att anskaffa nytt fartyg
förrän kanske om sex år och därigenom har ernåtts ett inte avsett skatte^
uppskov. I propositionen har utredningsmannens förslag delvis frångåtts.
Departementschefen förordar visserligen att den tid inom vilken fonderna
skall tas i anspråk begränsas till tre år, men om den skattskyldige visar att
ersättningsanskaffningen kräver längre tid, må riksskattenämnden på ansökan
medge erforderlig förlängning. Samma regler skall gälla för eldsvådefonder
som för fartygsfonder i detta hänseende.
I motionen I: 420 yrkas att tiden för ianspråktagande av s. k. eldsvådefond
måtte bibehållas vid sex år. I de likalydande motionerna I: 422 och II:
503 framställes motsvarande yrkande beträffande fartygsfond. Som skäl
härför har motionärerna åberopat att den i propositionen föreslagna tiden
— tre år — är alltför kort, varför dispensmöjligheten måste utnyttjas i så
stort antal fall att det ur administrativ synpunkt skulle vålla olägenheter.
Av praktiska skäl borde den nu tillämpade sexårstiden därför bibehållas.
Enligt utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl att för normalfallen
avkorta den tid, inom vilken till fonderna avsatta medel skall tas i
anspråk, från sex till tre år och komplicera de nu gällande bestämmelserna
med ett dispensförfarande. Utskottet tillstyrker därför att med bifall till de
likalydande motionerna I: 422 och II: 503 samt motionen I: 420 nämnda tid
bestämmes till sex år. I
I propositionen har ytterligare föreslagits vissa ändringar i kommunalskattelagen.
Sålunda förordar departementschefen att, om lagstiftningen rörande
eldsvådefonder och fartygsfonder ges permanent karaktär, bestämmelserna
i 28 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen skall utgå. I
nämnda författningsrum föreskrives rätt att vid förlust av fartyg upptaga
erhållen försäkringsersättning till beskattning under tre år. Utskottet har
intet att invända emot att detta stadgande upphäves.
Vidare förordar departementschefen att vissa specialregler i kommunalskattelagen
om beskattning vid fartygsförsäljning upphäves, vilka bestämmelser
närmast har avseende på försäljning av fiskefartyg. Dessa regler,
som infördes år 1952, återfinns i punkt 1 andra stycket av anvisningarna
till 28 § och i punkt 3 d andra stycket av anvisningarna till 39 § kominunalskattelagen.
I dessa lagrum stadgas, alt om annan skattskyldig än aktie
-
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
bolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank avyttrar
fartyg skall — om den skattskyldige tillämpat planenlig avskrivning
— endast återvunna värdeminskningsavdrag beskattas som intäkt av
rörelse, medan köpeskillingen i övrigt skall upptagas som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet, i den mån enligt 35 § kommunalskattelagen förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst föreligger. Såsom skäl för
förslaget att upphäva dessa stadganden har departementschefen framhållit
att i och med att reglerna om fartygsfond och eldsvådefond samt den genom
dessa regler lagfästa nettometoden kommer att stå till förfogande, erhålles
alla de skattemässiga lättnader vid återanskaffning av fartyg som rimligen
kan påfordras. I fråga om slopandet av föreliggande möjligheter att — utan
beskattning av värdestegringsvinst — sälja ett fartyg som inte skall ersättas
av ett annat har departementschefen framhållit, att de ifrågavarande bestämmelserna
tillkommit före lagstiftningen om fartygsfonder och att de
enligt sin motivering uteslutande har till syfte att underlätta återanskaffning
av fartyg. Man har på så sätt velat ge stöd åt fiskerinäringen. Detta
syfte blir i erforderlig utsträckning tillgodosett genom reglerna om fartygsfonder
och eldsvådefonder och om tillämpning av nettometoden. Däremot
har, såvitt av motiveringen kan utläsas, syftet enligt departementschefens
uppfattning inte varit att medge fiskare särskilda skattemässiga förmåner
då de säljer fartyg för att dra sig tillbaka från fisket. Att sådana förmåner
nu åtnjutes anser departementschefen innebära en konsekvens av
lagstiftningen, som icke var avsedd vid dess tillkomst. Enligt departementschefens
mening kan bärande skäl svårligen åberopas för att en fiskare i
den avsedda situationen skall vara förmånligare ställd än andra rörelseidkare.
Departementschefen har vidare uttalat att bestämmelserna i vissa fall
Rån medföra opåkallade skattelättnader.
I de inbördes likalydande motionerna I: 421 och II: 504 samt I: 422 och
II: 503 yrkas avslag å propositionen i denna del. Som skäl för yrkandet anföres
i de förstnämnda motionerna bl. a. att de särskilda bestämmelserna rörande
beskattningen av intäkt vid avyttring av fartyg tillkom på bevillningsutskottets
eget initiativ, sedan yrkande motionsvis framställts att den
s. k. nettometoden skulle få användas vid avskrivning å nyinköpt fartyg.
Ingenting tyder enligt motionärernas mening på att bestämmelserna uteslutande
haft till syfte att underlätta återanskaffning av fartyg. Tvärtom hai
uttryckligen framhållits att det gäller i lika hög grad själva inkomstbegreppet
I motionerna 1: 422 och II: 503 framhålles att, om ett fiskelag vid försälj
ning av sin båt efter mer än fem år erhåller ett högre pris än vad båten
kostat i inköp, det högre beloppet i huvudsak är betingat av den penningvärdeförsämring
som ägt rum under tiden. En beskattning av detta nominella
övervärde skulle medföra en reell minskning av det sparkapital, som
fiskaren räknat med att kunna ta i anspråk. o
Såvitt utskottet kunnat finna har syftet med 1952 års beslut i fragan varit
vidare än vad departementschefen ansett. Intet tyder på att andamålet
allenast varit att möjliggöra för fartygsägare att kunna försälja sitt fartyg
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
15
och förvärva ett annat i det avyttrades ställe utan att beskattas för eventuell
försälj ningsvinst. I så fall borde återvunna värdeminskningsavdrag i
första hand ha undantagits från beskattning och lagstiftningen kunde ha
utformats betydligt snävare än som skedde. Avsikten med beslutet får i
stället antagas ha varit att riksdagen velat beakta de särskilda förhållanden,
som föreligger då enskild person avyttrar fartyg, oavsett om detta sker i
samband med förvärv av ett nytt fartyg eller i förening med upphörande
av den rörelse, i vilken fartyget använts.
Det föreligger enligt utskottets uppfattning alltjämt skäl att beakta de
särskilda förhållanden, som råder i fråga om den mindre skeppsfarten och
det yrkesmässiga fisket. I dessa verksamhetsgrenar är fartyget med utrustning
det enda inventariet av större ekonomisk betydelse. I motsats till vad
som gäller flertalet andra slag av inventarier i rörelse är fartyget relativt
värdebeständigt och har i förhållande till de sedvanligen förekommande
lösa inventarierna en längre livslängd. Beaktas bör också att det endast i
undantagsfall torde förekomma att inventarier i rörelse kan forsaljas till
högre belopp än inköpskostnaden efter utgången av den tid, då realisationsvinstbeskattning
kan inträda. Beträffande fartyg är det emellertid en relativt
vanlig företeelse att högre pris kan erhållas, vilket sammanhanger med
penningvärdeförsämringen och med de starka konjunkturväxlingar, som rader
för fisket och den mindre skeppsfarten.
Av anförda skäl finner utskottet - i likhet med flera remissinstanser -att man inte utan vidare kan vid beskattningen jämställa fartyg med andni
lösa inventarier. I många hänseenden står fartyg närmare fastighet an an -ra lösa inventarier. Mycket starka skäl måste enligt utskottets mening föreligga
för att man skall kunna frångå förenamnda 1952 ars beslut. Det
skäl, som i första hand anförts för propositionsförslaget, ar önskan att il förfarande
hänseenden få fartyg jämställda med andra losa inventanei. Med
hänsyn till den skillnad, som i praktiken föreligger mellan fartyg, a ena,
och inventarier i övrigt, å andra sidan, anser utskottet icke detta utgöra
tillräcklig anledning till ändring av de år 1952 beslutade reglerna. U skottet
tillstyrker således yrkandet i motionerna I: 421 och II: 504 samt I. 4—
och II: 503 i denna del.
I förordningen angående fartygsfonder föreslås i övrigt vissa detaljändringar
av närmast teknisk natur, vilka inte föranleder nagon erinran f
utskottets sida.
Under åbero
pande av vad sålunda anförts får utskottet liemstalla,
att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts forevarande
proposition, nr 67, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 421 av herrar Spelz och Gunnar Pettersson samt II:
504 av herr Johansson i öckerö in. fl., de likalydande motionerna
1:422 av herrar Wolgast och Nils-Eric Gustafsson
samt 11:503 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. ävensom
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
motionen 1: 420 av herrar Mattsson och Nils Theodor Larsson
— måtte
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar med den ändring av 5 §, som framgår
av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Utskottets förslag
Kungl. Maj:ts förslag
5 §•
Hava till investeringsfond avsatta
medel icke tagits i anspråk senast
under det beskattningsår, för vilket
taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen
ägt rum, skola medlen upptagas
såsom skattepliktig intäkt av
förvärvskällan för nämnda beskattningsår.
Visar skattskyldig, att svårigheter
föreligga att taga medlen i
anspråk inom tid som nu sagts, må
riksskattenämnden förlänga denna
tid, dock längst till och med det beskattningsår
för vilket taxering sker
under sjätte taxeringsåret efter det,
då avdrag för avsättningen ägt rum.
Till avsatta medel, som återföras till
beskattning, skall läggas ränta, beräknad
efter tre procent om året för
det antal taxeringsår som förflutit
efter det då avdraget för avsättningen
skett, till och med det då beloppet
taxeras.
Vid den
Mot riksskattenämndens beslut i
ärende som avses i första stycket må
talan ej föras.
5 §•
Hava till investeringsfond avsatta
medel icke tagits i anspråk senast
under det beskattningsår, för vilket
taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen
ägt rum, skola medlen upptagas
såsom skattepliktig intäkt av
förvärvskällan för nämnda beskattningsår.
Till avsatta medel, som återföras
till beskattning, skall läggas
ränta, beräknad efter tre procent om
året för det antal taxeringsår som
förflutit efter det då avdraget för avsättningen
skett, till och med det då
beloppet taxeras.
jämte ränta.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
17
2) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 195b (nr bO)
med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg.
Härigenom förordnas, dels att rubriken till förordningen den 19 februari
1954 med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1 § nämnda
förordning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förordning med provisoriska bestämmelser
om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
för de beskattningsår, beträffande
vilka taxering verkställes av
beskattningsnämnd i första instans
åren 195b—1959, må avdrag åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i
denna förordning för belopp, som avsatts
till särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg.
Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,
skall därvid av årsvinsten
ha gjort en motsvarande avsättning i
räkenskaperna för beskattningsåret.
Förordning om särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
må avdrag åtnjutas i enlighet
med bestämmelserna i denna förordning
för belopp, som avsatts till särskild
investeringsfond för avyttrat
fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,
skall därvid ha gjort
en motsvarande avsättning i räkenskaperna
för beskattningsåret.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att förordningen icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering
eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. 1 2
1 Senaste lydelse av 1 § se 1956: 89.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 37
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
3) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring av 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 §. 28 §.
2 m o m. Ersättning på — —-----nämnda förvärvskälla.
Avser ersättningen försäkring för
förlust av fartyg, står det den skattskyldige
fritt att upptaga densamma,
i den mån den överstiger värdet av
det förlorade fartyget sådant detta
värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,
såsom intäkt under det
beskattningsår, då den influtit, eller
något av de två följande åren, eller
fördelad på dessa tre år; dock må
ersättningen, i den mån den använts
för anskaffande av annat eller andra
fartyg, icke upptagas såsom intäkt
för senare beskattningsår än det varunder
den sålunda använts.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering
för år 1959 eller tidigare år. I samband med ikraftträdandet av denna lag
skall iakttagas, att bestämmelserna i 28 § 2 mom. i deras äldre lydelse fortfarande
skola gälla i fråga om beskattningen av sådan ersättning för förlust
av fartyg, som influtit under beskattningsår, för vilket taxering skett år
1959 eller tidigare år.
Stockholm den 21 april 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
1 Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1950: 308.
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
Närvarande:
från första kammaren: herr Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson, Oscar
Carlsson*, Wolgast*, Kronstrand, Wirmark, Mattsson och Gustaf Henry
Hansson*; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard*, Vigelsbo, Kärrlander, Andersson i Essvik,
Stenberg* och Stiernstedt.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson, Snygg, Jansson, Oscar Carlsson,
Wirmark, Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander och Andersson i Essvik,
vilka ansett,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar å s. 13 rad 19 nedifrån
med orden »Enligt utskottets» och slutar å s. 13 rad 14 nedifrån med orden
»sex år» bort ha följande lydelse:
»Utskottet kan inte dela den av motionärerna framförda uppfattningen
att en avkortning av den tid, inom vilken fondavsättning i normalfallen
skall tas i anspråk, skulle vålla de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna
något besvär. För det övervägande antalet skattskyldiga verkställes ersättningsanskaffning
av förlorade inventarier och lagertillgångar inom tre år
efter fondavsättningen. Likaså hinner i regel nytt fartyg anskaffas inom
tre år efter företagen fartygsförsäljning. En längre tid skulle medföra att
flertalet skattskyldiga, som använt sig av avsättningsmöjligheterna, skulle
få ett långvarigare uppskov med beskattningen än som i och för sig är påkallat.
Skulle på grund av särskilda omständigheter ersättningsanskaffningen
kräva längre tid än tre år, föreligger fullt betryggande möjligheter att få
tiden förlängd genom det föreslagna dispensförfarandet. Utskottet vill i
detta sammanhang understryka departementschefens uttalande, att dispensansökningarna
inte skall bedömas restriktivt. Av det anförda framgår att
utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förslag i förevarande hänseende
och avstyrker de likalydande motionerna I: 422 och II: 503 ävensom motionen
I: 420 i motsvarande del.»
dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 14 rad 3 nedifrån
med orden »Såvitt utskottet» och slutar å s. 15 rad 12 nedifrån med orden
»denna del» bort ha följande lydelse:
»I motionerna har innebörden av 1952 års beslut rörande beskattningen
vid försäljning av fartyg givits en tolkning, för vilken såvitt utskottet kunnat
finna något stöd inte kan hämtas av de uttalanden, som gjordes av bevillningsutskottet
vid bestämmelsernas tillkomst. Som departementschefen
anfört torde syftet med de speciella bestämmelserna uteslutande ha varit att
underlätta återanskalfning av fartyg. Man har på så sätt velat ge stöd åt
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959
fiskerinäringen. Genom reglerna om fartygsfonder och eldsvådefonder och
om tillämpning av nettometoden blir detta syfte i erforderlig utsträckning
tillgodosett. Av försäljningssumman behöver nämligen icke någon del framtagas
till beskattning, om beloppet användes till ersättningsanskaffning
inom viss tid efter det fondavsättningen gjorts. Däremot finns intet som
tyder på att syftet varit att medge fiskare särskilda skattemässiga förmåner
då de säljer fartyg för att dra sig tillbaka från fisket. Härför talar bl. a. det
förhållandet att reglerna ej gällt det ur social synpunkt än mer beaktansvärda
fallet då i samband med förlust av fartyg, fiske eller rederirörelse
nedlägges.
Enligt utskottets mening föreligger inte bärande skäl, varför fiskare eller
redare i den avsedda situationen skall vara förmånligare ställd än andra
rörelseidkare utöver vad som följer genom utnyttjande av möjligheten att
göra avsättning till fartygsfond. Samma regler som gäller för beskattning av
lösa inventarier i allmänhet bör därför också tillämpas då det gäller fartyg.
Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra avstyrka de föreliggande motionerna
i denna del och tillstyrka propositionen.»
dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 67 och med avslag å de likalydande motionerna
1:421 av herrar Spetz och Gunnar Pettersson samt
11:504 av herr Johansson i öekerö m. fl., de likalydande
motionerna I: 422 av herrar Wolgast och Nils-Eric Gustafsson
samt II: 505 av herr Eriksson i Bäckmora in. fl. ävensom
motionen 1:420 av herrar Mattsson och Nils Theodor
Larsson — måtte antaga de vid propositionen fogade förslagen
till
1) förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar;
2) förordning angående ändring i förordningen den 19
februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om
särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg;
samt
3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).»
590G34 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag