Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (avsättning
till pensionsstiftelse i familjebolag).

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry Hansson och Kronstrand samt
II: 201 av herrar Stenberg och Magnusson i Borås har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen måtte utgå».

Rörande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:201.

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen
innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås
med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till
dylik stiftelse. Bestämmelserna, som gäller vid taxering till såväl kommunal
som statlig inkomstskatt, innebär i huvudsak följande. Enligt punkt 2
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag
vid beräkning av inkomst av rörelse för medel som avsatts till pensionsstiftelse
för pensionering av personal, som är eller varit anställd i rörelsen, eller
efterlevande till sådan personal. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna
till 22 § samma lag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder. Då en person inte kan vara anställd
i sin egen verksamhet innebär nu angivna bestämmelser, att avdrag
vid inkomstberäkningen för en såsom enskild firma eller av ett handelseller
kommanditbolag bedriven verksamhet inte får ske för avsättning till
tryggande av pension åt ägaren eller delägarna.

Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 §,
förutom bunden stiftelse, jämväl fri stiftelse under förutsättning att stiftelsen
står under tillsyn enligt lagen om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens
stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten, att stiftelsens kapital och
avkastning må användas endast till pensioner på grund av tjänst, att genom
föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats för att stiftelsen så
länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning
eller då det icke längre finnes eller kan antagas komma att finnas någon,

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 34

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

vars rätt till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående
medel antingen skall användas för dylik pensionering eller ock skall
anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Enligt numera
gällande lydelse av nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § medges emellertid
icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med mindre pensioneringen
anordnats på sätt som i kommunalskattelagen föreskrivs som villkor
för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vidare krävs
för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer
eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen. Är fråga om
aktiebolag eller vissa andra juridiska personer, godtages dock av den skattskyldige
utfärdat och till stiftelsen överlämnat skuldebrev.

I fråga om det belopp, vartill den avdragsgilla avsättningen högst må
uppgå, föreskrivs att avdrag icke må medgivas med högre belopp än som
måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång
skall uppgå till det belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter
säkerställa de pensioner vilka skall utgå enligt gjorda bindande utfästelser.
Fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § stadgar, att vid beräkning
av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse högst
må uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjebolag icke får tagas till pensionsutfästelse
avseende någon, som genom eget eller anhörigs innehav av aktier
har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock efterlevande till någon
varom sålunda är fråga.

Beträffande rätt till avdrag i familjeföretag för sådan avsättning till pensionsstiftelse,
som avser huvuddelägaren, förelåg vid 1955 års riksdag ett
motionsvis framställt yrkande av i huvudsak samma innebörd som nu framförts
i de likalydande motionerna I: 158 och II: 201. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 45 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott de då förevarande
motionsyrkandena. Utskottet erinrade därvid om att det från taxeringsmyndigheternas
sida påpekats, att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning
gjorts allenast för att vinna obehöriga skattefördelar. Detta missbruk
av bestämmelserna hade erfarenhetsmässigt ifrågakommit främst
bland familjeföretag. I det till grund för propositionsförslaget liggande kommittébetänkandet
såväl som i propositionen hade ansetts ofrånkomligt med
bestämmelser som i görligaste mån förhindrade dylikt missbruk. De mot
propositionsförslaget riktade invändningarna gick i första hand ut på att
familjeföretagen genom förslaget skulle ställas från kapitalförsörjningssynpunkt
i samma läge som enskilda rörelseidkare och alltså sämre än andra
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet uttalade vidare bl. a.

Med anledning härav vill utskottet emellertid framhålla att frågan om
utformningen av reglerna för avsättningar till pensionsstiftelser rimligen
inte bör avgöras från i princip ovidkommande synpunkter. Rätten till sådana
avdrag måste bedömas med hänsyn till pensionsstiftelsernas verkliga
syfte, nämligen att trygga de anställdas pensionering. Utskottet vill därjämte
i detta sammanhang erinra att familjeföretagen har andra möjligheter att

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

tillgodose önskemålet om pension åt delägare, nämligen samma möjligheter
som föreligger för den rörelseidkare, vilken driver sitt företag såsom enskild
firma. Den enskilde företagaren kan trygga sin pensionering genom att hos
försäkringsans tal t teckna pensionsförsäkring; premierna härför utgör avdragsgill
omkostnad. Hinder föreligger ej heller att från firman utbetala årliga
pensionsbelopp, som vid inkomstberäkningen blir avdragsgilla.

Utskottet, som delar uppfattningen att speciella bestämmelser rörande
familjeföretag i förevarande hänseende inte kan undvaras, finner följaktligen
den nyss återgivna invändningen inte vara av avgörande betydelse.

Utskottet är emellertid medvetet om att från andra synpunkter vissa
olägenheter är förenade med den i propositionen valda linjen. Ett familjeföretag
kan nämligen förfara sålunda att företaget gör stiftelseavsättningar,
grundade på pensionsförpliktelser gentemot andra anställda än delägare,
varefter stiftelseförmögenheten i större eller mindre omfattning likväl användes
för delägarnas pensionering. Denna invändning finner utskottet emellertid
inte heller vara av avgörande betydelse. De mindre nogräknade företag,
som kan tänkas förfara på detta sätt, torde vara just sådana beträffande
vilka man har all anledning antaga att de inte heller med de för närvarande
gällande bestämmelserna verkställt stiftelseavsättningar i de anställdas
intresse. Utskottet vill vidare erinra att hinder inte föreligger för
familjeföretag att inrätta pensionsstiftelse med ändamål att trygga pensioneringen
uteslutande för anställda, som inte är delägare. Sker detta erhålles
fullt avdrag för vad som svarar mot pensionsförpliktelserna gentemot
de anställda, varjämte stiftelseförmögenheten inte kan utnyttjas för annans
räkning än de anställdas.

Även vid 1956 års riksdag framställdes motionsyrkanden av i huvudsak
motsvarande innebörd. Bevillningsutskottet behandlade motionerna i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 22. Utskottet avstyrkte motionerna under
uttalande att utskottet fann de skäl, som legat till grund för 1955 års
riksdagsbeslut i saken, alltjämt äga giltighet. Utskottet påpekade att bestämmelserna
skulle tillämpas första gången vid 1956 års taxering, varför någon
erfarenhet av bestämmelsernas praktiska tillämpning inte stått att få. Utskottet
uttalade vidare.

En fråga som i detta sammanhang tilldrar sig särskilt intresse är om den
tillsyn, som pensionsstiftelserna numera måste vara underkastade för att
avdrag för stiftelseavsättningar må åtnjutas, med gällande regler skall kunna
nå den effektivitet, som ett beaktande av de allmänna intressena kräver. Det
är utskottet inte möjligt att nu göra något uttalande härom. Huruvida gällande
bestämmelser är tillfredsställande utformade i detta hänseende torde
få bero på ett framtida bedömande. Utskottet vill erinra om att den nu pågående
utredningen om pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning torde komma
att behandla nu berörda spörsmål.

Yrkande i förevarande hänseende framställdes även vid 1957 års riksdag.
I betänkande nr 31, som godkändes av riksdagen, avstyrkte 1957 års bevillningsutskott
yrkandena och yttrade bl. a. följande.

I likhet med föregående års bevillningsutskott anser utskottet det inte kunna
komma i fråga att nu upphäva förevarande begränsningsbestämmelse.
Erfarenheterna av de nya bestämmelsernas praktiska tillämpning är tills
vidare helt otillräckliga för alt kunna utgöra grund för någon säker uppfatt -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

ning rörande möjligheterna att utöva en tillfredsställande kontroll i förevarande
hänseende. Gentemot vad motionärerna anfört därom att missbruk
numera torde vara omöjligt, enär pensionsstiftelses kapital och avkastning
får disponeras endast för pensionering på grund av tjänst, vill utskottet påpeka
att de nya bestämmelserna i detta hänseende inte föreskrivit någonting
nytt i förhållande till vad som gällde tidigare. Trots detta villkor har sålunda
enligt vad taxeringsmyndigheterna påtalat missbruk förekommit i berörda
avseende.

Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj:t för närvarande har under prövning
förslag till allmän pensionsförsäkring samt att även frågan om pensionsstiftelsernas
civilrättsliga ställning är föremål för utredning. Enligt
utskottets mening bör resultatet härav avvaktas samt närmare erfarenheter
vinnas av de år 1955 antagna avdragsreglerna rörande avsättning till
pensionsstiftelse, innan det kan bedömas, om en ändring i den riktning
motionärerna förordat är lämplig att genomföra.

I de förevarande motionerna har framhållits att det givetvis inte finns något
att invända mot bestämmelser, som innebär en garanti för att pensionsstiftelsernas
medel användes för det avsedda ändamålet. Enligt motionärernas
bestämda uppfattning innebär de synnerligen skärpta allmänna bestämmelserna
beträffande pensionsstiftelser en fullt tillräcklig garanti mot de
befarade missbruken i familjebolagen. Avsättning får inte göras med större
belopp än vad som motsvarar en på grund av bindande utfästelse redan intjänad
pensionsrätt, och taxeringsmyndigheterna har möjlighet att tillse att
avsättningarna begränsas till att avse pension, som icke överstiger vad som
med hänsyn till vederbörandes arbete i bolaget kan anses skäligt.

De nuvarande bestämmelserna innebär en diskriminering av familjebolagen
i förhållande till de mera opersonliga kapitalsammanslutningarna. Familjebolagen
är av så stor betydelse för vårt näringsliv och för det ekonomiska
framåtskridandet, att det bör vara statsmakterna angeläget att inte
genom diskriminerande bestämmelser i olika hänseenden hämma uppkomsten
av och försvåra driften för sådana företag. Som en belysning av den från
allmänna synpunkter synnerligen otillfredsställande utformningen av 1955
års bestämmelser omnämner motionärerna att ett familjebolag enligt dessa
kan ha rätt att från en före år 1956 bildad pensionsstiftelse utbetala pension
till huvuddelägaren men inte har rätt att till stiftelsen avsätta medel
för dennes pensionering.

Utskottet

Vid 1955 års riksdag ändrades i väsentliga delar bestämmelserna om vad
som i beskattningshänseende skall förstås med pensionsstiftelse och om rätt
till avdrag för avsättning av medel till sådan stiftelse. BI. a. föreskrevs som
villkor för avdragsrätt att stiftelsen skulle stå under tillsyn av länsstyrelse.
Vidare infördes den begränsningsregeln att vid beräkning av avdragsgill avsättning
till pensionsstiftelse i s. k. familjeföretag, som bedrivs i form av

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

aktiebolag eller ekonomisk förening, hänsyn inte får tas till pensionsförmån
avseende huvuddelägaren eller honom närstående person.

I de likalydande motionerna I: 158 och II: 201 yrkas, att begränsningsregeln
rörande pensionsavsättningar i familjeföretag måtte upphävas.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den ifrågavarande bestämmelsen
tillkommit med anledning av taxeringsmyndigheternas påpekanden
att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning gjorts endast för
att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk av bestämmelserna
förekommit främst bland familjeföretag. Det ansågs på grund härav lämpligt
att beträffande avdragsrätten för avsättningar till pensionsstiftelse likställa
familjebolagen med enskilda rörelseidkare, vilka inte kan göra pensionsstiftelseavsättning
för egen pensionering. På motsvarande sätt som en
enskild rörelseidkare kan emellertid familjeföretagen tillgodose önskemålet
om delägarnas pensionering på annat sätt än genom avsättning till pensionsstiftelse.
Bl. a. står den möjligheten alltid öppen att teckna pensionsförsäkring
hos försäkringsanstalt; premierna för dylik försäkring är avdragsgilla
vid inkomsttaxering.

Enligt utskottets mening innebär de nuvarande bestämmelserna på området
endast att familjebolagen inte i fullt samma utsträckning som andra aktiebolag
och ekonomiska föreningar kan utnyttja pensionsstiftelserna för att
underlätta sin kapitalförsörjning. Emellertid bör — såsom tidigare framhållits
från bevillningsutskottets sida — rätten till avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse inte bedömas från kapitalförsörjningssynpunkter, vilka i
detta sammanhang i princip är ovidkommande.

Riksdagen har för närvarande under behandling det av Kungl. Maj :t i proposition
nr 100 framlagda förslaget till lag om försäkring för allmän tilläggspension
m. m. Då enligt förslaget rätten till tilläggspension i princip grundas
på den försäkrades arbetsinkomst, såsom t. ex. inkomst av anställning,
innebär förslaget att delägare i familjebolag med anställning hos företaget
skall äga rätt till tilläggspension, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda.
Om förslaget antages av riksdagen kan en översyn av de nuvarande
bestämmelserna rörande avdragsrätt för avsättning till pensionsstiftelse bli
aktuell. Skäl för en dylik översyn kan även komma att föreligga sedan den
nu pågående utredningen rörande frågan om pensionsstiftelsernas civilrättsliga
ställning slutförts. Enligt utskottets mening bör det med hänsyn härtill
inte komma i fråga att nu ändra bestämmelserna rörande rätt till avdrag för
avsättning till pensionsstiftelse.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts för utskottet hemställa,

alt de likalydande motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry
Hansson och Ivronstrand samt II: 201 av herrar Stenberg
och Magnusson i Borås om upphävande av fjärde stycket

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

andra punkten i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

.-I— — ^

Stockholm den 16 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf
Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg och Hellebladh;
samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Kärrlander, Wiklund, Stenberg, Eriksson
i Bäckmora och Stiernstedt.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Stenberg,
Eriksson i Bäckmora och Stiernstedt, vilka under hänvisning till innehållet
i de likalydande motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry Hansson och
Kronstrand samt II: 201 av herrar Stenberg och Magnusson i Borås ansett
att utskottet bort tillstyrka det i nämnda motioner framlagda förslaget om
upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
i syfte att medge rätt till avdrag för medel, som huvuddelägare
i familjebolag avsätter i företaget för egen pensionering, och att utskottet
således bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar
till 29 §.

2. Skattskyldig må----sådan personal.

Avdrag må---överlämnat skuldebrev.

Avdrag för — — — denna gavs.

Skattskyldig må —--beträffande pensionsstiftelse.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 34'' år 1959

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

690544

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag