Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

1

IVr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker
med viss alkoholhalt.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 292 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 362 av herr Hansson
i Skegrie m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillverkning
och försäljning av ciderdrycker med den alkoholhalt, som finns föreskriven
för maltdrycker, må äga rum, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
de härför erforderliga författningarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 362.

Enligt 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521),
som reglerar handeln med rusdrycker, hänföres till sådana drycker spritdrycker,
vin och starköl. Med vin förstås enligt förordningen varje dryck,
som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt
eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej
mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol. Rätten att tillverka vin för avsalu
grundar sig på bestämmelse i näringsfrihetsförordningen; för upptagande
av sådan tillverkning erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t.

Enligt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck varje jäst,
alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller
bränt malt kommit till användning; dock skall genom hembrygd tillverkad
sådan dryck anses som maltdryck allenast om vid tillverkningen såsom
extraktgivande ämne använts huvudsakligen malt och alkoholhalten icke
överstiger fem viktprocent. Maltdryckerna indelas i tre klasser. Första klassen
omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger en och åtta
tiondels viktprocent (lättöl), andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas
alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men icke två och åtta tiondels
viktprocent (Öl), och tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt
överstiger två och åtta tiondels viktprocent (starköl).

För försäljning av lättöl och andra drycker med en alkoholhalt av högst
två och en fjärdedels volymprocent alkohol gäller bestämmelserna i förordningen
den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria dryc I

Dihang till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. JVr 33

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

ker. I ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522) regleras handeln
med Öl. Såsom tidigare nämnts återfinnes bestämmelserna om tillhandahållande
av rusdrycker i rusdrycksförsäljningsförordningen.

En redogörelse för ciderfrågan har lämnats i proposition nr 151 till 1954
års riksdag angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken
m. m., s. 581—587, vartill utskottet tillåter sig hänvisa. Här må endast erinras
om följande.

Ciderfrågan har under senare år livligt diskuterats. Från fruktodlarhåll
gjordes våren 1950 hos Kungl. Maj:t framställning att ciderdrycker med en
alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra respektive tredje
klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gällde för
dessa maltdrycker. Framställningen, som remissbehandlades, överlämnades
till 1944 års nykterhetskommitté.

Vid 1951 års riksdag väcktes motioner med yrkande av samma innebörd
som i ovannämnda framställning. Motionerna föranledde emellertid icke
någon riksdagens åtgärd. Liknande motioner väcktes även vid 1953 års riksdag
men avslogs av riksdagen. Som motivering för dessa beslut hänvisades
till pågående utredning och prövning av frågan om utformningen av lagstiftningen
om alkoholdryckerna.

Nykterhetskommittén behandlade ciderfrågan i sitt principbetänkande,
nr V, SOU 1952: 53, s. 117—121. Något förslag i ämnet framlades icke av
kommittén, som gav uttryck åt uppfattningen att man hellre borde uppmuntra
den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk,
konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. En ledamot av kommittén
reserverade sig för en försöksanordning, enligt vilken cider med en alkoholhalt
av högst 2,8 viktprocent tills vidare skulle få försäljas på i huvudsak
samma sätt som enligt kommittéförslaget skulle gälla för försäljning av Öl
(klass II).

I ovannämnda proposition nr 151 uttalade departementschefen bl. a. följande.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,
skulle detta innebära att marknaden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck.
Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av konsumtionen
av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid troligen
bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén
och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga
att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker
och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke anledning
att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste
här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintressena
träda i bakgrunden.

I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner i ciderfrågan
av innebörd bl. a. att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle
få försäljas enligt de regler som komme att gälla för Öl (klass II). Särskilda
utskottet vid 1954 års riksdag, som behandlade propositionen nr 151 jämte

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande nr 1, uttalade beträffande
cidern — under framhållande av att delade meningar rådde om en
eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen — bl. a.
att frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas
i ett vidare sammanhang. Utskottet erinrade därvid om trädgårdsutredningens
år 1952 avgivna betänkande med förslag rörande avsättningen av
trädgårdsprodukter m. m., vilket vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionernas syfte vidtoges
från riksdagens sida, innan sådan prövning ägt rum. Vid utskottets
utlåtande fanns fogad en av flera ledamöter avgiven reservation, vari i anledning
av de i ämnet väckta motionerna hemställdes om förslag till 1954 års
höstriksdag om ändrade bestämmelser om tillverkning, beskattning och försäljning
av ciderdrycker, framställda av svensk frukt. Detta yrkande avvisades
emellertid av riksdagen, i första kammaren med 77 röster mot 37 och
i andra kammaren med 133 röster mot 61.

I de likalydande motionerna I: 133 och II: 170 vid 1955 års riksdag hemställdes,
att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas
och försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 55 anförde bevillningsutskottet
bl. a. följande.

Riksdagens ställningstagande i ciderfrågan föregående år bör enligt utskottets
mening alltjämt hävdas. Därvid skedde en omprövning av nykterhetspolitiken
i dess helhet, och lagstiftningen om försäljning av alkoholhaltiga
drycker fick en väsentligen ny utformning. Att tillföra marknaden en
ny lättillgänglig alkoholdryck av den ifrågasatta typen ansågs kunna medföra
en nettoökning av alkoholkonsumtionen, detta så mycket mera som
konkurrensen från den nya drycken framför allt skulle träffa alkoholfria
muster och läskedrycker. Det torde därför framstå som mindre lämpligt att,
innan närmare erfarenhet vunnits rörande den nya lagstiftningens verkningar
i olika avseenden, företaga ett så vittutseende ingrepp i den sålunda
gjorda avvägningen som föreslås i föreliggande motioner. Enligt utskottets
mening bör således i avvaktan på den kommande utvecklingen valet av åtgärder
till stöd för den svenska fruktodlingen avse andra alternativ än ändrade
bestämmelser för ciderdryckernas försäljning och beskattning. I enlighet
härmed avstyrker utskottet åtgärder i det i de likalydande motionerna
I: 133 och II: 170 angivna syftet.

Även vid 1956 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 289
och II: 218 samt 1: 311 och II: 219 yrkanden av enahanda innebörd som i de
vid 1955 års riksdag väckta motionerna. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 53 avstyrkte bevillningsutskottet motionerna med bl. a. följande
motivering.

Med hänsyn till den allvarliga försämring av nykterhetstillståndet, som
ägt rum efter den 1 oktober 1955, finner utskottet det nu angeläget, att
marknaden inte till föres eu dryck, om vilken det antagits att den skulle
medföra eu ökning av alkoholkonsumtionen. I likhet med 1955 års bevillningsutskott
finner utskottet det vara mindre lämpligt, att innan större erfarenhet
vunnits om den nya lagstiftningens verkningar i olika avseenden

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

företaga ett ingrepp i avvägningen mellan olika alkoholhaltiga drycker. Åtgärder
till stöd för den svenska fruktodlingen bör därför enligt utskottets
mening prövas i andra sammanhang.

Ciderfrågan var jämväl föremål för behandling vid 1957 års riksdag i anledning
av yrkanden i de likalydande motionerna 1:314 och 11:385. I sitt
betänkande nr 43 anförde bevillningsutskottet följande.

Ehuru utskottet är medvetet om att svårigheter kan föreligga för fruktodlingen,
måste utskottet bedöma den föreliggande frågan uteslutande från
nykterhetspolitiska synpunkter. Såvitt är känt torde man i och för sig knappast
behöva befara, att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna
bli berusningskälla. Det är inte heller uteslutet att en sådan dryck skulle
kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Emellertid
skulle motionärernas förslag innebära att marknaden tillfördes en ny lätttillgänglig
alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedryckerna,
och därmed något öka den totala alkoholkonsumtionen. Den kunde befaras
bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekvenser av denna art synes inte
böra accepteras i dagens svåra nykterhetspolitiska situation. Utskottet kan
därför inte under nuvarande förhållanden tillstyrka bifall till motionerna.

Betänkandet godkändes av riksdagen i denna del.

I de förevarande motionerna anför motionärerna i huvudsak följande.
Genom att äppelcider synnerligen väl kan ersätta vitt vin som måltidsdryck
bör en tillverkning därav kunna inskränka importen av dylika viner till
fromma för vår valutahushållning. Motionärerna framhåller, att ciderdrycker
lörst och främst blir en konkurrentvara till vinet och inte till läskedryckerna,
vilket gjorts gällande vid tidigare behandling av frågan. Cider lämpar sig
nämligen inte som läskedryck utan är en utpräglad måltidsdryck och blir
dessutom så dyr i framställning, att den inte kan konkurrera med läskedryckerna
i fråga om priset. För den svenska fruktodlingen skulle tillverkningen
av cider medföra en behövlig förbättring av avsättningsmöjligheterna.
Uppskattningsvis har nämnts att vid normala skördeår cirka
50 000 ton äpplen skulle komma att användas härför. Svenska äpplen utgör
en synnerligen god råvara för en sådan produktion. Under vissa skördeår
finner nu betydande kvantiteter ingen avsättning.

Till bevillningsutskottet har ingivits skrifter från Urshultsbggdens fruktintressenters
samorganisation och från Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,
vari organisationerna tillstyrkt bifall till motionerna och framhållit
angelägenheten av att erforderliga åtgärder vidtages till stöd för den svenska
äppelodlingen.

Utskottet

I de förevarande motionerna har hemställts att tillverkning och försäljning
av ciderdrycker med den alkoholhalt, som är föreskriven för maltdrycker,
skall få äga rum. Något hinder härför föreligger, såsom framgår av det följande,
i och för sig icke. Motionärerna torde emellertid med sitt yrkande ha

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

5

avsett, att cider med en alkoholhalt motsvarande det vanliga ölets skall likställas
med sistnämnda dryck vad angår försälj ningsbestämmelser och beskattning.
Detta skulle innebära en avsevärd uppmjukning av försäljningsbestäminelserna
och en betydande nedsättning av skatten. Till stöd för yrkandet
har motionärerna bl. a. anfört, att försäljningen av ciderdrycker med
nyssnämnda alkoholhalt sannolikt skulle främja en övergång från alkoholstarkare
till alkoholsvagare måltidsdrycker, varigenom en minskning av den
totala alkoholkonsumtionen skulle uppnås. Vidare har framhållits att tillverkningen
av cider skulle medföra en önskvärd förbättring av de svenska
fruktodlarnas avsättningsmöjligheter.

Beträffande tillverkning och försäljning av ciderdrycker gäller i korthet
följande. Sådan cider, som innehåller mindre än 2 1/4 volymprocent alkohol,
får försäljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria drycker.
Cider med högre alkoholhalt är däremot underkastad samma bestämmelser,
som gäller för vin, och får således endast tillhandahållas i den ordning rusdrycksförsäljningsförordningen
föreskriver. För upptagande av tillverkning
av cider med högre alkoholhalt än 2 1/4 volymprocent erfordras tillstånd av
Kungl. Maj:t. Sådan cider beskattas på samma sätt som lättvin, d. v. s. omsättningsskatt
utgår med 36 procent av utminuteringspriset.

Som av den tidigare redogörelsen framgår, har ciderfrågan varit föremål
för statsmakternas uppmärksamhet vid ett flertal tillfällen under senare år.
I proposition nr 151 till 1954 års riksdag uttalade departementschefen, att
införandet av en ny lättillgänglig alkoholdryck troligen skulle medföra en
nettoökning av alkoholkonsumtionen. Det funnes nämligen anledning antaga
att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker
och läskedrycker. Särskilda utskottet, som behandlade nämnda proposition
och i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande nr 1, framhöll
att delade meningar rådde om möjligheten att genom cidertillverkning stödja
fruktodlingen och ansåg att frågan om eventuella stödåtgärder för denna
näringsgren borde prövas i ett vidare sammanhang. Jämväl vid 1955, 1956
och 1957 års riksdagar avvisades motionsyrkanden av enahanda innebörd
som det nu förevarande. I sitt betänkande nr 55 till 1955 års riksdag framhöll
bevillningsutskottet, att det framstode som mindre lämpligt, att, innan
närmare erfarenheter vunnits rörande verkningarna av 1954 års reformbeslut,
ett ingrepp företoges i den gjorda avvägningen i nykterhetslagstiftningen.
Vid 1956 års riksdag anslöt sig bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 53 till den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit i frågan.
Utskottet hänvisade därvid även till den försämring av nykterlietstillståndet,
som ägt rum efter den 1 oktober 1955. I bevillningsutskottets vid 1957 års
riksdag avgivna betänkande nr 43 anförde utskottet, att man i och för sig
knappast behövde befara, att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle
bli berusningskälla och att det inte vore uteslutet, att eu sådan dryck skulle
kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Utskottet framhöll
emellertid, alt cidern kunde tänkas komma att något öka den totala
alkoholkonsumtionen och bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekven -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

ser av denna art ansågs i dåvarande nykterhetspolitiska situation inte böra
accepteras.

Den ovan lämnade redogörelsen för riksdagens tidigare ställningstaganden
i ciderfrågan ger vid handen, att riksdagen fann anledning att — mot bakgrunden
av motboksreformen och därmed förenade risker — iakttaga försiktighet,
när det gällde att införa en ny alkoholhaltig dryck. De nykterhetspolitiska
åtgärder, som genomfördes vid 1956 och 1957 års riksdagar, grundade
sig på erfarenheter, som vunnits efter genomförandet av 1954 års nykterhetslagstiftning,
och syftade till att åstadkomma en minskning av konsumtionen
av spritdrycker samt att främja en övergång till svagare drycker.
Numera ligger också spritkonsumtionen på en betydligt lägre nivå än under
det första motboksfria året, medan vinkonsumtionen visat en kraftig ökning.

Av kontrollstyrelsens preliminära alkoholstatistik för år 1958 framgår, att
försäljningen av spritdrycker för konsumtionsändamål nämnda år uppgick
till 44,3 milj. liter mot 57,7 milj. liter under år 1956, vilket innebär en
minskning med 13,4 milj. liter eller 23,2 procent. Konsumtionen per innevånare
har därmed underskridit 1954 års nivå och man får gå tillbaka till
år 1951 för att finna eu lägre siffra. Vinförsäljningen uppgick under år 1958
till 21 milj. liter mot 14,4 milj. liter under år 1956, vilket innebär en ökning
med 45,6 procent. Den totala alkoholkonsumtionen i landet, uttryckt i ren
alkohol, beräknas under år 1958 ha uppgått till 3,70 liter per innevånare mot
4,39 liter under år 1956 och 3,72 liter under år 1954. Bl. a. som en följd av
genomförda reformer och Nya systemaktiebolagets vinkampanj har således
en markant övergång till alkoholsvagare drycker ägt rum. Likaså har den
totala konsumtionen av alkohol nedgått betydligt, detta trots att antalet personer
i de åldersgrupper, där alkohol konsumeras, har ökat. Enligt utskottets
mening är det angeläget, att den totala alkoholkonsumtionen ytterligare
minskar.

Självfallet måste det i förevarande motioner behandlade spörsmålet främst
bedömas ur nykterhetspolitiska synpunkter. Mot bakgrunden av de erfarenheter,
som enligt vad ovan anförts på senare tid vunnits, torde kunna antagas,
att införandet av ciderdrycker inte skulle medföra de konsekvenser i
nykterhetshänseende, som tidigare kunnat befaras. Såsom motionärerna
framhållit torde cidern inte vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera
med läskedryckerna.

Utskottet kan sålunda i vissa avseenden dela de av motionärerna framförda
synpunkterna, men är inte berett att i nuvarande ovissa nykterhetspolitiska
situation tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet. Innan lagstiftningsåtgärder
överväges, bör ytterligare utredning ske i ändamål att klarlägga
verkningarna i olika hänseenden av framställning och försäljning av ciderdrycker
i enlighet med de av motionärerna uppdragna riktlinjerna.

Enligt vad utskottet erfarit har Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund i
skrivelse till Kungl. Maj:t gjort framställning om att dessa spörsmål av
Kungl. Maj:t upptas till prövning. Med hänvisning till att frågan således re -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

7

dan är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, anser utskottet skäl icke
föreligga för riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 292 av herr Yngve Nilsson
m. fl. och II: 362 av herr Hansson i Skegrie m. fl. angående
tillverkning och försäljning av ciderdrycker med viss
alkoholhalt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf
Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson*, Bengtson, Hellebladh och Wirmark;
samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard*, Kärrlander, Wiklund*, Nilsson i Bästekille,
Larsson i Luttra och Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

690B23

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag