Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
1
Nr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
samt amortering av studieskuld.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 152 av herr Per-Olof Hanson och II: 206 av herr Helén, har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
och amorteringar av studieskulder senast till 1960 års riksdag».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 206.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
l. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 4j
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt
2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19it års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén alt avdrag å 700 kronor skulle
1 Itihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 32
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år
vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.
År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.
Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag framställdes i flera motioner
yrkanden om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag
såvitt anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen av
periodiskt understöd och studiekostnader. I andra motioner åter förordades
en översyn av förslagen i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda motioner
avgivna betänkande nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet
givetvis icke vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag
i berörda delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts i
motionerna. Utskottet uttalade emellertid, att reglerna om avdragsrätt för
periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk utbetalning under senare
år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet ansåg det angeläget,
att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser
i fråga om avdragsrättens utformning. Även frågan om den
skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåge utskottet vara av den
vikt, att en lösning av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog
därför riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag, om
möjligt till 1953 års riksdag, till ändrade bestämmelser i berörda hänseenden.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Kommittéförslagen blev därefter överlämnade till skattelagssakkunniga
för ytterligare översyn.
Jämväl vid 1953 års riksdag var frågan föremål för behandling i anledning
av väckta motioner. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 8, att utskottet ansåg önskvärt att ett
förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt
understöd in. in. och studiekostnader så snart som möjligt förelädes
riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom i
skrivelse till Kungl. Maj :t fann utskottet ej skäl förorda skrivelse till Kungl.
Maj :t i ämnet.
I motioner vid 1955 års riksdag hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om proposition till 1956 års riksdag med förslag till ändrade
bestämmelser rörande avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd
till studerande. I sitt betänkande nr 41 anförde bevillningsutskottet, att
en omprövning av gällande bestämmelser på dessa områden var synnerligen
önskvärd, särskilt i fråga om regleringen av avdrag för periodiskt un
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
derstöd. Utskottet föreslog därför riksdagen att i förnyad skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om förslag — om möjligt till 1956 års riksdag — till ändrade
regler angående den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd
in. in. och studiekostnader. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Riksdagsskrivelsen överlämnades till skattelagssakkunniga.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, in. in. (stencilerat) har skattelagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan bör enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas studietid
i viss omfattning vara avdragsgilla. Rarnen föreslås icke skola beskattas
för dylikt studieunderstöd.
Vid 1956 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:293 av
herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr Ohlin in. fl. att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen om rätt till avdrag
för periodiskt understöd åt studerande och för amortering av studieskulder
måtte påskyndas, så att förslag kunde föreläggas samma års riksdag.
Bevillningsutskottet uttalade i betänkande nr 24 att en omprövning av
de gällande bestämmelserna på området var synnerligen önskvärd. Utskottet
uttryckte den förhoppningen att det skulle bli möjligt för skattelagssakkunniga
att slutföra utredningen å sådan tid att proposition kunde föreläggas
1957 års riksdag.
Av innehållet i de förevarande motionerna må bär återgivas följande.
Motionärerna framhåller att ehuru riksdagen vid flera tillfällen hemställt
hos Kungl. Maj:t om förslag till lösning av frågan, har något sådant ännu
inte ställts i utsikt. I svar på en interpellation av herr Helén den 25 februari
1958 i andra kammaren anförde finansministern att det statsfinansiella
läget och kommunernas hårt ansträngda ekonomi inte medgav en så pass
kostnadskrävande reform som den de skattelagssakkunniga föreslagit. Frågan
fick tagas upp längre fram, när de ekonomiska förutsättningarna för
en lösning kunde föreligga. Alt på detta sätt ytterligare uppskjuta ett positivt
beslut om avdragsrätt för studieunderstöd betecknar motionärerna som
synnerligen otillfredsställande. Det bör beaktas, att de som främst berörs
av frågan i regel är löntagare, som ingalunda tillhör de högsta inkomstskikten.
Det förtjänar vidare framhållas, att kravet på avdragsrätt för studieunderstöd
är en rättvisefråga, som gäller hur de samlade skattebördorna
skall fördelas; principiellt kan det således inte avvisas med hänvisning till
otillräckliga statsfinansiella resurser. Att de nuvarande bestämmelserna om
periodiska understöd är orättvisa bestrids veterligen inte från något håll.
I de skattelagssakkunnigas betänkande 1956 föreslogs, all studiebidragen
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
skall vara skattefria hos mottagaren. En dylik anordning nödvändiggör en
stark begränsning av avdragsrätten, och den förutsätter även en noggrann
kontroll, om missbruk skall kunna förebyggas. Som ett huvudskäl för denna
uppläggning av reformen anförde de sakkunniga, att föräldrarna inte
rimligen kan åläggas att göra preliminärskatteavdrag för understöden, och
att indrivningsförfarande i händelse de studerande inte frivilligt erlägger
skatten är meningslöst, då de studerande i allmänhet saknar utmätningsbara
tillgångar. I betraktande av de principiella skäl, som talar emot att understöden
inte beskattas som inkomst hos mottagaren, förtjänar det att övervägas
om inte en annan konstruktion än den de sakkunniga föreslagit är
att föredraga. Då frågan är behandlad i två särskilda utredningar bör det
dock inte kräva alltför lång tid att utarbeta ett definitivt förslag, som lämpar
sig att lägga fram för riksdagen.
Även i frågan om avdrag för studiekostnader i övrigt — d. v. s. avdragsrätt
lör amorteringar av studieskulder — har riksdagen klart uttalat sig för en
skyndsam lösning. Ett förslag härtill föreligger också sedan 1951 från 1944
års skattekommitté, men den överarbetning av förslaget, som utlovats från
de skattelagssakkunniga, har av någon anledning ännu inte avgivits. Den
förhalning, som även denna angelägna rättvisereform blir föremål för, betecknar
motionärerna som helt förkastlig.
Utskottet
Såsom av den föregående framställningen framgår medges i allmänhet avdrag
vid taxeringen för periodiskt understöd. Avdrag erhålles dock inte för
vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll, och regelmässigt ej
heller för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Avdragsrätt
föreligger inte heller i fråga om studiekostnader, som den skattskyldige
får vidkännas. Denna åtskillnad vid beskattningen av periodiska understöd
har föranlett åtskillig kritik. Från bevillningsutskottets sida har vid flera
tillfällen uttalats önskemål om en omprövning av bestämmelserna.
Frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiska understöd har
senast behandlats i ett av skattelagssakkunniga den 20 december 1956 avgivet
betänkande, vilket är föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Däri föreslår de
sakkunniga en betydande inskränkning i avdragsrätten för periodiskt understöd.
Enligt förslaget skulle i princip avdrag medges endast i fråga om understöd,
som utgår på grund av bindande förpliktelse eller till den, som på
grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt skatteförmåga är i behov av understöd.
För bidrag till studerande skulle särskilda regler gälla, innebärande
att den som ger sitt barn understöd till barnets studier under vissa
förutsättningar skall erhålla avdrag för det utgivna beloppet, maximerat efter
vissa grunder. Mottagaren skulle icke beskattas för sådant studiennderstöd.
I de förevarande motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
5
Maj :t anhåller att förslag till lagstiftning om avdragsrätt för studieunderstöd
och amorteringar av studieskulder framlägges senast till 1960 års riksdag.
Utskottet får för sin del erinra om att ett genomförande av skattelagssakkunnigas
förslag rörande periodiska understöd och studieunderstöd beräknats
medföra ett skattebortfall för staten och kommunerna på närmare
40 miljoner kronor. Utskottet har icke anledning att i förevarande sammanhang
la ställning till huruvida förslaget bör genomföras eller ej. Med hänsyn
till det statsfinansiella läget har den slutliga prövningen av förslaget fått
anstå. Huruvida det ur statsfinansiell synpunkt är möjligt att genomföra
förslaget vid nästa års riksdag kan utskottet ännu ej bedöma. Enligt utskottets
uppfattning föreligger inte anledning för riksdagen att nu hemställa
hos Kungl. Maj :t om förslag i ämnet till nästa års riksdag.
Skattelagssakkunnigas utredning av frågan om behandlingen i skattehänseende
av studiekostnader i allmänhet, däribland spörsmålet om avdrag för
amorteringar å studieskulder, har ännu icke avslutats. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer de sakkunniga inom en nära framtid att avlämna sitt förslag
i ämnet. Självfallet bör förslaget avvaktas innan något ställningstagande
i frågan sker. Även denna fråga torde för övrigt böra bedömas mot bakgrunden
av det statsfinansiella läget. Utskottet finner därför ej anledning
tillstyrka särskild skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 152 av herr Per-Olof
Hanson och II: 206 av herr Helén angående avdragsrätt vid
beskattningen för studieunderstöd samt amortering av studieskuld
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 april 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spelz, Jansson,
Gustaf Elof sson, Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg och Hellebladh;
samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Kärrlander, Wiklund, Stenberg, Eriksson
i Bäckmora och Stiernstedt.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1959
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Stenberg och
Stiernstedt, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 152 av herr Per-Olof Hanson och II: 206 av herr Helén ansett att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 152 av herr Per-Olof Hanson och II: 206 av herr Helén,
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
och amorteringar av studieskulder senast till 1960
års riksdag.
590583 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag