Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
1
Nr 28
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 27 februari 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 77, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november
1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag om viss utvidgning av möjligheterna
till skattebefrielse för invalidernas fordon.
Sålunda föreslås slopande av det nuvarande kravet på att fordonet skall
vara utrustat med s. k. invalidaggregat. Vidare skall förutom personbilar
även bilar av skåpvagnstyp kunna bli skattefria.
Skattebefrielsen avser i första hand fordonsskatten enligt 1922 års förordning
om automobilskatt. Liksom hittills skall enligt förslaget befrielse från
fordonsskatt i förekommande fall medföra, att skatt icke heller skall utgå
enligt 1956 års förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa
fall.
De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1960.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1
1 Hihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. År
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §. 2 §.
Från skatteplikt — — -— civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536).
Länsstyrelsen må, i annat fall än
som avses i första stycket, medgiva
befrielse från skatteplikt för
1. personautomobil, vars tjähstevikt
ej överstiger 1 800 kilogram,
2. sådan med skåp-, stationsvagnseller
personbilskarosseri utrustad
lastbil, vars tjänstevikt ej överstiger
1 800 kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i andra
stycket stadgas, meddelas av myndighet
som Konungen bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960, dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som
erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Har ägare av personautomobil erhållit befrielse från skatteplikt för fordonet
med stöd av nu gällande bestämmelser i 2 § andra stycket, skall, där
ägaren det begär, nämnda bestämmelser äga tillämpning även efter ingången
av år 1960 vid prövning av fråga om fortsatt skattebefrielse för samma fordon.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november 1956
(nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 23 november 1956 angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall erhålla följande ändrade
lydelse.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1954: 255.
Från skatteplikt--— civilför
svarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536).
Länsstyrelsen må medgiva befrielse
från skatteplikt för personautomobil,
som år inrättad såsom invalidfordon
och som äges av invalid. Vid prövning
av ärende om befrielse skall hänsyn
tagas till invaliditetens art och grad
samt behovet av bil för förvärvsverksamhet
eller utbildning.
3
Bevillningsutskottets
(Nuvarande lydelse)
6 §•
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt
utgått, i samband med fordonets
upptagande första gången i bilregister
funnits vara skattefritt jämlikt
2 § första stycket a), b) eller c)
förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen,
efter ansökan, förordna
om återbäring av erlagd omsättningsskatt.
Vad nu sagts skall ock gälla
personbil, som är inrättad såsom invalidfordon
och som åges av invalid,
därest fordonet, när det första gången
upptagits i bilregister, befriats från
skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket
nämnda förordning.
betänkande nr 28 år 1959
(Föreslagen lydelse)
6 §.
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt
utgått, i samband med fordonets
upptagande första gången i
bilregister funnits vara skattefritt
jämlikt 2 § första stycket a), b) eller
c) förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen,
efter ansökan, förordna
om återbäring av erlagd omsättningsskatt.
Vad nu sagts skall ock gälla
motorfordon som, när det första gången
upptagits i bilregister, befriats
från skatteplikt jämlikt 2 § andra
stycket nämnda förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna I: 423 av herr Bengtson m. fl. och II: 505 av herr Eliasson
i Sundborn m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj :ts proposition nr 77 måtte besluta
dels att envar, som företer invaliditet av den art och den grad, som enligt
propositionen skall erfordras för skattebefrielse avseende att bereda invalida
personer kombinerad närings- och förflyttningshjälp, skall erhålla
skattebefrielse för s. k. minibil, vars tjänstevikt icke överskrider 550 kg;
dels att vad som i propositionen anförts beträffande skattebefrielse för
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar jämväl
skall gälla annan lastbil, vars totalvikt ej överskrider 2 500 kg; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 505.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning s. 4—5.
II. Gällande bestämmelser in. in. s. 5—9.
III. Invalidfordonsulredningens betänkande s. 9—20.
IV. Remissyttrandena s. 20—29.
V. Departementschefen s. 29—37.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 ur 1959
Av innehållet i de förevarande motionerna må bär återges följande.
Enligt motionärernas mening bör alla, som lider av invaliditet av viss omfattning,
ha rätt till skattebefrielse för sina fordon, utan att det därvid krävs
att fordonet skall användas för vederbörandes huvudsakliga förvärvsverksamhet.
Det synes dock rimligt att denna rätt inskränkes till vissa mindre
fordonstyper. I propositionen har dock avgränsningen gjorts alltför snäv,
emedan endast invalidmotorcyklarna skulle bli föremål för automatisk skattebefrielse.
Invalidmotorcyklarna måste numera anses vara otidsenliga. De
är öppna och ger intet skydd för väder och vind. Det måste vara felaktigt atl
hänvisa svårt invalidiserade personer, som inte kan åberopa förvärvsarbete
som motiv för skattebefrielse, till sådana fordon. Syftet med den automatiska
skattebefrielsen måste uppenbarligen vara att underlätta de invalidiserades
anpassning till ett normalt liv. Deras situation är ofta psykiskt och
socialt sådan, att en åtgärd som befrielse från fordonsskatt och från omsättningsskatt
å motorfordon framstår som motiverad. Vid remissbehandlingen
av invalidfordonsutredningens betänkande, vilket legat till grund för propositionen,
har framförts förslag om att den automatiska skattebefrielsen
skulle utsträckas att gälla även de s. k. minibilarna. Minibilen finns i konstruktion
dels med tre hjul, vilken registreras som motorcykel, dels med fyra
hjul, vilken registreras som automobil. Dess tjänstevikt överstiger icke 550
kg. Redan det sätt, på vilket myndigheterna bedömt minibilen vid registreringen,
anger att den är att betrakta som en mera tidsenlig efterföljare
till bl. a. den tidigare vanliga invalidmotorcykeln. Den är försedd med heltäckande
kaross och ger sålunda ett bättre skydd såväl mot väder och vind som
vid olyckor. Den är stabilare till sin konstruktion än invalidmotorcykeln och
erbjuder alltså större komfort vid åkningen. Om nu gällande hastighetsbegränsning
för invalidmotorcyklar slopas, skulle automatisk skattebefrielse
i princip kunna erhållas för med invalidaggregat utrustad minibil, som är
registrerad som motorcykel. Då emellertid ett sådant förfarande leder till
en omotiverad avgränsning, förordas att denna skattebefrielse skall gälla
även minibil, som registrerats som automobil. Visserligen kan det i vissa
fall alltjämt vara befogat med en hastighetsbegränsning av invalidfordon.
En sådan bör dock vara beroende av fordonets konstruktion och invaliditetens
art och bör alltså avgöras vid fordonsbesiklning respektive körkortsprov.
På sistone har förekommit uppgifter om helautomatiska växellådor
konstruerade på sådant sätt att de väl skulle passa för minibilar. Det kan
därför vara en tidsfråga när invalidaggregaten i viss utsträckning blir inaktuella
för minibilar på samma sätt som de redan blivit för bilar av konventionell
typ. Av den anledningen bör rätten till skattebefrielse för minibilar
grundas på vanförhet av den art och grad som enligt propositionen
skall erfordras för skattebefrielse avseende fonden för kombinerad näringsoch
förflyttningshjälp.
I propositionen har vissa lastbilar uteslutits från möjligheten till skattebefrielse.
Befrielse skall kunna erhållas endast för med skåp-, stationsvagnseller
personbilskarosseri utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överskri
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
5
der 1 800 kg. Då syftet med skattebefrielsen är att bereda kombinerad närings-
och förflyttningshjälp, leder en sådan bestämmelse till en inskränkning
i möjligheterna för den vanföre att välja det fordon, som med hänsyn
till hans situation och näringsutövning skulle vara det lämpligaste. I sammanhanget
bör uppmärksammas att pensionsstyrelsen beviljar bidrag till
vanföra i syfte att möjliggöra deras självständiga försörjning. Bidrag kan
utgå för anskaffande av motorfordon att användas exempelvis i expressbyråverksamhet.
Även pensionsstyrelsen skulle i sådana fall få vidkännas
en viss bundenhet, om vissa av de lättare lastbilarna undantages från rätten
till skattebefrielse. Det får nämligen anses givet att pensionsstyrelsen måste
räkna med skattebefrielsen som en av de ekonomiska faktorer, som inverkar
på den vanföres möjligheter till självständig försörjning. I syfte att åstadkomma
friare valmöjlighet för den enskilde och för att nå en bättre samklang
mellan olika samhälleliga åtgärder föreslår motionärerna, att skattebefrielse
jämväl skall kunna erhållas för lastbil vars totalvikt ej överskrider 2 500 kg.
Detta förslag sammanfaller för övrigt med såväl invalidfordonsutredningens
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.
Utskottet
Enligt gällande lydelse av 2 § förordningen om automobilskatt är motorcykel,
som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet
inte överstiger 30 kilometer i timmen, frikallad från skatteplikt. Vidare
äger vederbörande länsstyrelse medgiva befrielse från skatteplikt för personbil,
om denna är inrättad såsom invalidfordon och äges av invalid. Därvid
förutsättes att invaliden innehar körkort. Vid länsstyrelsens prövning
skall hänsyn tagas till invaliditetens art och grad samt behovet av bil för
förvärvsverksamhet eller utbildning. Jämlikt bestämmelser i förordningen
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall omsättningsskatt
icke utgå för invalidmotorcykel eller för invalidbil, som befriats
från fordonsskatt. Har sådan skatt i angivna fall erlagts, restitueras den.
De nuvarande bestämmelserna har ansetts medföra alltför begränsade
möjligheter till skattebefrielse för invalidernas motorfordon. På grundval
av den utredning, som företagits av invalidfordonsutredningen, framlägges
därför i propositionen förslag om en utvidgning av rätten till skattebefrielse
för sådana fordon. Sålunda föreslås alt kravet på alt fordonet skall
vara utrustat med invalidaggregat i huvudsak slopas. Som förutsättning
för skattebefrielse skall i stället gälla, att densamma skall avse fordon,
vilket äges av höggradigt vanför person, som innehar körkort och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller utbildning är varaktigt beroende
av fordonet som fortskaffningsmedel. Syftet med skattebefrielsen iir
sålunda alt l>creda den vanföre kombinerad närings- och förflyttningshjälp.
G Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
Automatisk skattebefrielse föreslås som hittills skola gälla för invalidmotorcyklar.
Efter särskild prövning skall möjlighet till skattebefrielse föreligga
även för motorcykel av annat slag, personbil med tjänstevikt ej överstigande
1 800 kg samt sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil, vars tjänstevikt ej överstiger 1 800 kg. Slutligen
skall enligt propositionsförslaget befrielse från fordonsskatt i förekommande
fält medföra att omsättningsskatt ej heller skall utgå. Utskottet tillstyrker
i princip den i propositionen föreslagna utvidgningen av möjligheterna
till skattebefrielse för invalidernas fordon.
I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 423
och 11:505 har bl. a. hemställts, att envar som företer invaliditet av den
art och den grad, som erfordras för att bereda invalida personer näringsoch
förflyttningshjälp, skall erhålla skattebefrielse för s. k. minibil, vars
tjänstevikt icke överstiger 550 kg. Som motivering för yrkandet har anförts
att alla, som lider av invaliditet av viss omfattning, bör ha rätt till
skattebefrielse för mindre fordon, utan att det krävs, att fordonet skall
användas för vederbörandes huvudsakliga förvärvsverksamhet.
I anslutning härtill vill utskottet påpeka att enligt de föreslagna bestämmelserna
möjlighet föreligger till skattebefrielse för minibil, vare sig
den registreras som motorcykel eller som bil, under förutsättning dock att
fordonet är erforderligt för den vanföres förvärvsverksamhet eller utbildning.
Propositionsförslaget avser att tillgodose de önskemål, som i skilda
sammanhang framförts om utsträckning av skattebefrielsen, och syftar,
såsom nämnts, till att bereda höggradigt vanföra kombinerad närings- och
törflyttningshjälp. Utskottet vill emellertid erinra om att den föreslagna
utvidgningen av rätten till skattebefrielse för invalidernas fordon inte är
att betrakta som en slutlig lösning av problemet utan som ett provisorium
i avvaktan på det resultat, vartill 1953 års trafikutredning kan komma i
sina överväganden rörande beskattningen av motorfordonslrafiken. Med
hänsyn härtill och då en ytterligare utvidgning av skattefriheten av så generell
omfattning, som den motionärerna förordat, för närvarande inte synes
böra ifrågakomma, anser sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till
motionerna i denna del.
I avsikt att åstadkomma större valmöjligheter för den enskilde och för
att nå bättre överensstämmelse mellan olika samhälleliga stödåtgärder för
invaliderna har i motionerna dessutom yrkats att skattebefrielse skall kunna
erhållas för lastbilar med totalvikt ej överstigande 2 500 kg. Yrkandet
sammanfaller med vad invalidfordonsutredningen föreslagit härutinnan.
Enligt departementschefens mening borde skattebefrielsen endast avse sådana
lätta lastbilar, som till konstruktion och utseende inte nämnvärt avviker
från personbilar. I propositionen förordas därför att skattefrihet skall
få åtnjutas för lastbilar med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri,
vilkas tjänstevikt inte överstiger den för personbilar stipulerade eller
1 800 kg.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959 7
Utskottet är av den uppfattningen, att skattefriheten inte bör omfatta
sådana motorfordon för vilka skatt utgår med relativt höga belopp. Kravet
på att fordonet skall tillgodose invalidens behov av såväl näringssoni
förflyttningshjälp synes utesluta att skattebefrielse ges för en bil, som
huvudsakligen användes i rörelse av större omfattning eller i yfkésinälssig
trafik. Det torde vidare böra framhållas att i fråga om stora motorfordon,
som anskaffats med bidrag av statliga eller kommunala medel för att användas
i ett av invaliden självständigt bedrivet företag, befrielse från fordons-
och omsättningsskatt skulle medföra en jämförelsevis stor förmån
ur konkurrenssynpunkt i förhållande till andra företagare inom samma
bransch. Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna även i denna del.
I invalidfordonsutredningens betänkande föreslogs att i fråga om hemmaarbetande
vanföra — dock inte vanföra hemmahustrur — behovet av fordon
skulle kunna bedömas som om vederbörande haft sitt arbete förlagt till
plats utom hemmet. Departementschefen har dock inte ansett sig beredd
att för närvarande tillstyrka en sådan utvidgning av möjligheterpa till
skattebefrielse. Enligt vad utskottet erfarit är det inte ovanligt att vanför,
som utför sitt huvudsakliga förvärvsarbete i hemmet, exempelvis hantverksarbete
eller tillverkning av halvfabrikat, i betydande utsträckning är i behov
av motorfordon för transport av råmaterial och produkter samt för
förflyttning utomhus till uppdragsgivare och andra personer, med vilka han
behöver ha kontakt i sin näringsutövning. Enbart den omständigheten att
den vanföre av olika anledningar ordnat så, att hans arbete utföres i bostaden,
synes inte utgöra skäl för att han skall ställas i ett sämre läge än
den, som utför sitt arbete på annan plats än i hemmet. Enligt utskottets
mening skulle en utvidgning av rätten till skattebefrielse i sådana fall, där
den vanföre har ett påtagligt behov av fordonet för sin förvärvsverksamhet,
inte innebära ett mera väsentligt avsteg från de föreslagna principerna för
skattefrihet. Utskottet anser därför, att även hemmaarbetande vanföra i
mer kvalificerade fall skall kunna komma i åtnjutande av skattefrihet för
motorfordon. För bedömningen därav bör emellertid länsstyrelsen inhämta
yttrande över ansökningen om skattebefrielse från pensionsstyrelsen.
I övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda förslagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 77 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 423 av herr Bengtson m. fl. och II: 505 av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., antaga de vid propositionen
fogade förslagen till
1) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om aulomobilskatt; samt
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den
23 november 1958 (nr 545) angående omsättningsskatt å
motorfordon i vissa fall.
Stockholm den 16 april 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson, Oscar
Carlsson, Wolgast*, Kronstrand, Wirmark, Mattsson* och Gustaf Henry
Hansson*; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Kollberg, Allard, Kärrlander, Darlin*, Andersson i Essvik, Stenberg, Eriksson
i Bäckmora och Stiernstedt.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Mattsson och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna 1: 423 av herr Bengtson
in. fl. och II: 505 av herr Eliasson i Sundborn in. fl. — ansett, att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 77 icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 423 och II: 505,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med den ändring,
som framgår av nedanstående såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag
2 §. 2 §.
Från skatteplikt--- — civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).
Länsstyrelsen må, i annat fall än Länsstyrelsen må, i annat fall än
som avses i första stycket, medgiva som avses i första stycket, medgiva
befrielse från skatteplikt för befrielse från skatteplikt för
1. personautomobil, vars tjänste- 1. personautomobil, vars tjänstevikt
ej överstiger 1 800 kilogram, vikt ej överstiger 1 800 kilogram,
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1959
9
Kungl. Maj.ts förslag
2. sådan med skåp-, stationsvagnseller
personbilskarosseri utrustad
lastbil, vars tjäntevikt ej överstiger
1 800 kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
De närmare-----------
Utskottets förslag
2. sådan med skåp-, stationsvagnseller
personbilskarosseri utrustad
lastbil, vars tjänstevikt ej överstiger
1 800 kilogram, ävensom annan lastbil,
vars totalvikt ej överstiger 2 500
kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
Oavsett vad i föregående stgcke
sägs må länsstyrelsen medgiva befrielse
från skatteplikt för täckt trehjulig
motorcykel eller personautomobil,
vars tjänstevikt ej överstiger 550 kilogram,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet.
- Konungen bestämmer.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 23 november
1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall.
II) av herr Stiernstcdt.
‘2 Bihang till riksdagens protokoll
samt. Nr SS