Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
1
Nr U
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sådana ändringar i skattelagstiftningen att
vinster på grund av penningvärdets fall i möjligaste
mån kan undantagas från beskattning.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 151 av herrar Ringabg och Yngve Nilsson samt II: 113 av
herr Björkman m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en utredning i syfte att få till stånd en sådan
omarbetning av skatteförfattningarna, att vinst, som enbart har sin grund
i penningvärdets fall, i möjligaste mån kan undantagas från beskattning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 113
Förevarande spörsmål har tidigare i viss utsträckning varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Vid 1951 års riksdag framfördes sålunda i
väckta motioner yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga åt någon av de sittande skattekommittéerna
att företaga en omarbetning av reglerna för relisationsvinstbeskattningen,
så att vid beräkning av den skattepliktiga vinsten hänsyn toges
till penningvärdets fall. Dessa motioner upptogs av samma års bevillningsutskott
till behandling i samband med Kungl. Maj:ts proposition nr
170 med förslag om bl. a. ändrade bestämmelser angående beräkning av
realisationsvinster. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 62 anförde
utskottet i anledning av nämnda motioner följande.
Utskottet finner för sin del att svårigheter måste möta att konstruera
speciella regler för beräkning av realisationsvinst, så att beskattningen av
dylik vinst skall kunna anpassas efter de växlingar penningvärdet kan ha
undergått under den tid, som förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet
vill dock understryka, att problemet är betydelsefullt särskilt i tider av
starkt fallande penningvärde. Eftersom frågan berör icke endast realisationsvinster
utan i minst lika hög grad alla andra slags inkomster, bör densamma
emellertid utredas i ett större och vidare sammanhang. Utskottet
avstyrker således motionerna I: 211 och II: 281 men förutsätter, att Kungl.
Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen och vidtager de åtgärder, som
kunna anses påkallade.
1 motioner vid 1954 års riksdag väcktes yrkanden av i stort sett samma
innebörd som nu framställts i motionerna I: 151 och II: 113. I sitt av riks1
Itihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 24
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
dagen godkända betänkande nr 49 yttrade 1954 års bevillningsutskott bl. a,
följande.
Utskottet vill för sin del understryka, att det i motionerna aktualiserade
spörsmålet har en vittomfattande räckvidd och att detsamma i större eller
mindre utsträckning torde vara för handen i samtliga förvärvskällor utom
inkomst av tjänst och kapital. Särskilt torde det emellertid göra sig gällande
i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt vid realisationsvinstbeskattningen.
I fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse må framhållas,
att inkomstbegreppet vilar på vissa principer rörande vad som skall
upptagas såsom intäkt och vad som skall vara avdragsgillt. Enligt dessa
principer skall i regel såsom intäkt upptagas vad som bekommits vid avyttring
av tillgångar. Något undantag för det fall att tillgångarna i fråga undergått
värdestegring sedan desamma förvärvades har icke stadgats. Det
torde knappast heller vara möjligt att ifrågasätta annat än att då i dessa
förvärvskällor vid avyttring av tillgång vederlaget skall upptagas såsom intäkt,
jämväl en eventuell värdestegring å tillgången därvid skall medräknas.
Å andra sidan kommer givetvis en nedgång i tillgångens värde att medföra
minskade intäkter. Med utgångspunkt från detta resonemang synes tveksamt
huruvida ur principiella synpunkter skäl kan anföras för den ståndpunkten,
att i dessa förvärvskällor beskattning icke skulle ske i den mån
värdestegringen berott på ett försämrat penningvärde. Att i varje fall synnerligen
stora tekniska svårigheter därvid skulle komma att möta synes
uppenbart. Utskottet vill allenast peka på ett sådant fall att en tillgång
minskat i värde trots att penningvärdeförsämring föreligger. Ur principiell
synpunkt kunde i ett sådant fall göras gällande, att värdeminskningen skulle
varit ännu större om icke penningvärdeförsämringen inverkat och att
därför endast detta lägre värde borde upptagas såsom intäkt. Det synes i
dessa förvärvskällor i stället vara angeläget att möjligheterna till resultatsutjämning
tillvaratages.
Vad åter angår realisationsvinstbeskattningen erbjuder denna helt andra
aspekter. Avsikten med denna beskattning har från början varit att träffa
rena spekulationsaffärer, men genom de bevissvårigheter som förelåg har
densamma i stället utformats såsom en indirekt värdestegringsskatt, där
beskattningen träffar den värdestegring, som realiseras genom tillgångens
avyttring inom viss tid efter förvärvet, nämligen tio år beträffande fastighet
och fem år beträffande övrig egendom. För att mjuka upp gränsen mellan
full skatteplikt och full skattefrihet infördes år 1951 den lättnaden i
realisationsvinstbeskattningen, att uppkommen vinst beskattas i sin helhet
endast om tillgången innehafts mindre än sju år i fråga om fastighet och
två år i fråga om övrig egendom. Därest tillgången innehafts längre reduceras
den skattepliktiga vinsten med 25 procent för varje år, så att liksom
tidigare full skattefrihet inträder efter tio resp. fem år. Samtidigt infördes
särskilda bestämmelser beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft,
enligt vilka reducering av vinsten inträder först efter tolv år och full skattefrihet
efter femton år. Det måste enligt utskottets förmenande anses, alt
genom dessa uppmjukningar i realisationsvinstbeskattningen de mera stötande
fallen vid tillämpningen av densamma undanröjts. Motionärerna hai
särskilt framhållit de fall av realisationsvinstbeskattning, som uppkommer,
då ägare av bostadsfastighet föranletts att sälja densamma på grund av
flyttning från orten. I dessa fall, då något spekulationssyfte uppenbarligen
icke förelegat, har givetvis under tider av fallande penningvärde ofta be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
3
skattningsbar realisationsvinst uppkommit. Emellertid synes denna realisationsvinstbeskattning
ha medfört att, i de fall då så varit möjligt, fastighetsförsäljningen
uppskjutits.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla, att förevarande spörsmål givetvis
är av utomordentlig betydelse särskilt vid stark penningvärdeförsämring.
Då emellertid skattelagstiftningen måste vara utformad med utgångspunkt
från en penninghushållning måste det uppenbarligen vara förenat med stora
svårigheter att beakta penningvärdets förändringar vid beskattningen. Något
ståndpunktstagande synes i och för sig icke kunna tagas för en lösning
av problemet i enlighet med motionernas syfte. Utskottet förutsätter emellertid
att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Särskilt
därest frågan skulle erhålla ökad aktualitet synes det önskvärt att en allsidig
prövning kommer till stånd, huruvida och i vad mån en lösning av
frågan är möjlig. Därvid bör givetvis hänsyn tagas till frågans betydelse i
samtliga ifrågakommande förvärvskällor men även beaktas den skillnad
som föreligger beträffande de olika förvärvskällornas beskattning. Icke
heller bör förbises det samband, som förefinnes mellan förevarande spörsmål
och den värdestegringsskatt, som i olika sammanhang ifrågasatts inom
svensk skattelagstiftning.
I de förevarande motionerna har erinrats om att utformningen av reglerna
rörande beskattning av realisationsvinst i många fall medför en orimlig
beskattning. Detta beror på alt hänsyn inte tas till om den uppkomna
nominella vinsten helt eller delvis har sin grund i fortgående penningvärdeförsämring.
Det sagda belyses med sifferexempel. I fortsättningen anföres
bl. a. att frågan om beskattningens utformning vid en fortgående penningvärdeförsämring
har aktualitet även beträffande andra inkomster än realisationsvinst,
exempelvis intäkt vid försäljning av skog, upplåtelse av avverkningsrätt,
avyttring av virkesförråd och försäljning av varulager och
inventarier. Inom förvärvskällan rörelse, där viss tid, längre eller kortare,
alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av'' en vara, är det ett genomgående
drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent fiktiv karaktär
beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet helt likartat
med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning utom så till
vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Beträffande inkomst av tjänst
och kapital föreligger icke samma problem eftersom intäkter och avdrag
regelmässigt upptages i samma penningvärde.
En framkomlig väg att eliminera den av penningvärdeförsämringen orsakade
skatteskärpningen vore att där så är praktiskt genomförbart anknyta
beräkningen av skattepliktig vinst till index. Motionärerna anför följande
schematiska exempel för att åskådliggöra beräkningsgrunden. En person
förvärvar i mars 1952 en fastighet för 100 000 kronor och säljer den i mars
1958 för 125 000 kronor. Vid förvärvet utgjorde konsumentprisindex 125
(1949 = 100) och vid försäljningen sex år senare 151, en stegring med cirka
20 procent. Räknat i 1958 års penningvärde var inköpspriset 100 000 kronor
plus 20 procent därav eller 120 000 kronor. Av den vid försäljningen uppkomna
mellanskillnaden 25 000 kronor är alltså endast 5 000 kronor verklig
vinst som bör beskattas såsom realisationsvinst. Av praktiska skäl torde
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
det icke vara möjligt att låta obetydliga ändringar i index ligga till grund
för ett sådant beräkningssätt, men vid förändringar på t. ex. 5 eller 10 procent
låter det sig väl göra.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att 1940-talets förordningar om
krigskonjunkturskatt innehöll bestämmelser, som innebar att viss hänsyn
togs till penningvärdeförsämring vid uppkommen realisationsvinst.
Utskottet
I de förevarande motionerna yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna att
vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets fall, i möjligaste mån undantas
från beskattning.
Yrkande av i stort sett samma innebörd prövades senast av 1954 års riksdag,
som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 49 avslog
yrkandet. Vad 1954 års bevillningsutskott anfört i frågan har i det väsentliga
redovisats i det föregående, och utskottet kan ansluta sig till de synpunkter
som därvid framkommit. För egen del vill utskottet särskilt framhålla
följande.
Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter
anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av
penningvärdeförsämring skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men
även vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,
nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas
yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande
finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som använts
som bostad för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från
orten. Men saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit
vid spekulationsaffärer, vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex.
aktier. Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst
syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att
med hänsyn till bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar
alla vinstgivande överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet.
Det bör även erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som
år 1951 genomfördes för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och
full skattefrihet. I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades
även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst
till sådana fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,
varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs
givetvis inte avyttring under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring
redan enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition
nr 170 till 1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt
möjligt att införa särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle
nämligen bli synnerligen vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka
en objektivt hållbar gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen bor
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
5
de komma i åtnjutande av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom
gav taxeringsmyndigheterna tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att
göra skattefriheten beroende av om den skattskyldige kan visa/ att någon
spekulationsavsikt från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen
inte böra komma i fråga.
Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen
utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande
lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då
problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta sammanhang
observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter och
aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,
varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller sina reella
värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar och
obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.
Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning, synes
å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning uppkommen
förlust.
Såsom framgår av det ovan sagda har tidigare inte kunnat anvisas någon
framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande
problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar
nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget om
viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte ansluta
sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell
lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna en godtagbar
norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning under
alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att
från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett
stabilt penningvärde. I detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes
nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag att utreda spörsmål
sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi in. in. I uppdraget
ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde
i ett samhälle med full sysselsättning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:151 av herrar Ringaby
och Yngve Nilsson samt II: 113 av herr Björkman in. fl. om
sådana ändringar i skattelagstiftningen att vinster på grund
av penningvärdets fall i möjligaste män kan undantagas från
beskattning icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959
Närvarande:
från första kammaren: herrar Eriksson, Snygg, Jansson, fröken Ranmark,
herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Anders Johansson,
Yngve Nilsson och Mattsson; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt
i Aspabruk, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Wiklund, Larsson i Luttra,
Stenberg och de Jounge.
Reservationer
I) av herrar Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och de Jounge, vilka —
under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 151 av herrar
Ringaby och Yngve Nilsson samt II: 113 av herr Björkman m. fl. — ansett
att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte
att få till stånd en sådan omarbetning av skatteförfattningarna
att vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets
fall, i möjligaste mån kan undantagas från beskattning.
II) av herrar Kollberg och Stenberg.
590398
Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag