Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1959

3

Nr 2

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående skattebefrielse för bidrag från
s. k. länsstiftelser in. m.

I en den 12 december 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 8, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det arbetsmarknadspolitiska
läget det påkallar, förordna att konjunktur utjämnings- och
exportavgiftsmedel, som utbetalas av stiftelse eller fond i form av anslag till
visst ändamål, icke skall utgöra skattepliktig inkomst vid taxering enligt
kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Bemyndigande begäres att, i den män det arbetsmarknadspolitiska läget
det påkallar, meddela skattebefrielse för bidrag till skogsbruket från vissa
stiftelser m. m. som bildats i enlighet med de under tidigare år träffade överenskommelserna
om konjunkturutjämningsavgifter och liknande avgifter
från företag inom skogsindustrien.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Under åren 1947—1952 träffades mellan staten å ena sidan samt branschföreningar
och företag inom skogsindustrien å andra sidan överenskommelser
att vid export av vissa skogsindustriprodukter avgifter skulle inbetalas
till av skogsindustrierna bildade stiftelser (fonder) för att framdeles utbetalas
till industrierna och till vissa för sociala, skogsvårdande och teknisktvetenskapliga
ändamål bildade stiftelser. Åtgärderna syftade till att bidraga
till en prisstabilisering på hemmamarknaden.

Beskattningsfrågorna i samband med inbetalning och återbetalning av avgifterna
reglerades genom särskilda författningar åren 1947, 1948, 1950, 1951
och 1952. I fråga om 1947—1950 års avtal reglerades beskattningen i princip
så, att exportföretagen erhöll avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifterna
men att företagen skulle beskattas för medel som återbetalades till företagen
eller eljest kom dem till godo.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1959

Enligt 1948 och 1950 års avtal skulle viss del av avgifterna tillfalla dels
s. k. länsstiftelser för det enskilda skogsbruket för att användas för åtgärder
som gagnar det enskilda skogsbruket och dels vissa andra stiftelser. I
skrivelse som inkommit till finansdepartementet den 6 augusti 1958 har
Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen riktat vissa anmärkningar
mot bestämmelserna om beskattning av sådana bidrag från
länsstiftelse som kommer exportföretag tillgodo. Föreningarna hemställer att
bestämmelserna — bl. a. i belysning av sysselsättningsproblemen i skogsbygderna
— måtte i vissa närmare angivna hänseenden omarbetas.

Därefter har Svenska trävaruexportföreningen och Svenska pappersbruksföreningen
i särskilda skrivelser, som inkommit till finansdepartementet
den 9 och den 16 augusti 1958, uttalat sin anslutning till den av cellulosaföreningen
och trämasseföreningen gjorda framställningen.

Över skrivelserna har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, skogsstyrelsen samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län.

Rörande gällande bestämmelser på området samt det närmare innehållet
i ovannämnda framställning och i remissyttrandena däröver tillåter sig utskottet,
i den mån detsamma ej framgår av nedan intagna yttrande av departementschefen,
hänvisa till propositionen. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Gällande bestämmelser in. in., s. 3—7

Svenska cellulosaföreningens och Svenska trämasseföreningens skrivelse,
s. 7—9

Remissyttrandena, s. 9—10

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.

Den beskattningsfråga som aktualiserats av framställningen avser blott
sådana belopp av konjunktur utjämnings- och exportavgifter som inte återbetalas
direkt till företagen utan indirekt kommer företagen till godo såsom
ett bidrag för ett särskilt angivet ändamål. Karakteristiskt för sådana bidrag
blir det förhållandet att företaget inte har bestämmanderätt beträffande bidragets
användning.

Med utgångspunkt härifrån har organisationerna hävdat, att den ovillkorliga
beskattningen av bidrag från länsstiftelse till företag som haft att
erlägga konjunkturutjämningsavgift inte varit avsedd vid bestämmelsernas
tillkomst. Emot denna uppfattning står dock det tidigare redovisade uttalandet
av vederbörande departementschef om att beskattning bör ske även
om medlen utbetalas från någon av ifrågavarande stiftelser och även om
bidrag från länsstiftelse m. m. inte utbetalas direkt till företaget men likväl
kommer företaget tillgodo, t. ex. när bidrag utbetalas till annan för utförande
av vägbyggnad å förelagets egendom.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 195!)

5

Denna ovillkorliga beskattning av medel som tidigare avdragits vid beräkning
av företagets inkomst av rörelse men som nu återbetalas — direkt
eller indirekt — synes i och för sig inte kunna göras till föremål för berättigade
invändningar. Såsom framhållits av bl. a. kammarrätten är det här
icke fråga om annat än att beskattningen av viss rörelseinkomst uppskjutits
intill dess det visat sig om och i vad mån inkomsten verkligen kommer företaget
tillgodo.

Mot bakgrunden härav framstår det inte heller som i och för sig oriktigt
att bidrag från länsstiftelse kan komma att behandlas olika hos å ena sidan
företag som erlagt konjunkturutjämningsavgift och å andra sidan annan skogsägare.
Från skattemässiga utgångspunkter kan det sålunda knappast anföras
bärande skäl för en ändring av ifrågavarande bestämmelser. Emellertid
måste det beaktas, att företagens läge kan vara sådant att de inte anser sig
kunna av egna medel lämna det bidrag till här avsedda investeringar som
skattereglerna förutsätter. Företag som erlagt konjunkturutjämningsavgift
kan sålunda anse sig böra avböja bidrag för arbeten, som ur sysselsättningssynpunkt
ter sig angelägna i nuvarande arbetsmarknadsläge men vilkas
reella nytta för företaget inte motiverar den skatteutgift bidraget skulle medföra.

Ur sysselsättningssynpunkt synes det olägligt att bestämmelserna får
sådana konsekvenser. Det är tvärtom i nu rådande läge ett starkt önskemål
att länsstiftelserna kan ge bidragsgivningen en sysselsättningsskapande inriktning.
Under dessa omständigheter synes det påkallat att medge ett temporärt
undantag från skatteplikten.

Jag anser mig därför böra förorda, att särskilda bestämmelser utfärdas,
som i erforderlig mån medger skattefrihet för ifrågavarande bidrag. För vilken
tid skattefrihet bör åtnjutas, bör göras beroende av konjunkturläget.
Det torde därför vara lämpligt, att Kungl. Maj :t får bemyndigande att vid
behov medge sådan skattefrihet. Om bemyndigandet erhålles, är det min avsikt
föreslå Kungl. Maj:t att skattefrihet medges i första hand för sådana
med ansökningen avsedda bidrag som uppbäres under räkenskapsår, för
vilket beskattning sker i första instans under åren 1959, 1960 eller 1961.
Självfallet bör samtidigt stadgas, att avdrag inte får åtnjutas, vare sig direkt
såsom omkostnad eller indirekt genom värdeminskningsavdrag, för utgifter,
som täckts av bidragen.

Frågan om ytterligare medgivanden torde få upptagas senare, i den mån
det finnes påkallat med hänsyn till konjunkturläget.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 8, bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den
mån det arbetsmarknadspolitiska läget det påkallar, förordna
att konjunkturuljämnings- och exportavgiftsmedel, som
utbetalas av stiftelse eller fond i form av anslag till visst

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1959

ändamål, icke skall utgöra skattepliktig inkomst vid taxering
enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt.

Stockholm den 5 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 1.

590182 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag