Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av skytteorganisationer.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 286 av herrar Mannerskantz och Sveningsson samt II: 202 av
herr Edlund m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade
lydelse.

13. Ideell organisation---skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres också organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 202.

De föreliggande motionerna avser frågan om skytteorganisationernas inkomstbeskattning.

I fråga om idrottssammanslutningarna, vilka i rättsligt hänseende har karaktären
av ideella föreningar, gäller att, i den mån de utövar ekonomisk
verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal och statlig
inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska personer (se
53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 §§ förordningen om statlig
inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet är de i samma mån skattskyldiga
(se 6 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt). Vad angår den
statliga inkomstbeskattningen intager de en förmånligare ställning än såväl

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. T samt. Nr 15

2

Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1959

fysiska personer som flertalet ekonomiska föreningar. Skatten är nämligen
icke progressiv utan proportionell, varjämte skattesatsen, som för ekonomiska
föreningar utom sambruksföreningar är fastställd till 40 procent av
den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar är bestämd till allenast
15 procent. Genom beslut av 1948 års riksdag infördes i anvisningarna
till 29 § (punkt 13) och 36 § (punkt 4) kommunalskattelagen särskilda bestämmelser
rörande beskattningen av idrotlsorganisationer. Dessa bestämmelser
innebär, att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att
främja icke professionell idrott eller gymnastik, från bruttointäkt av idrottstävlingar,
försäljning av idrottsmärken eller dylikt får åtnjuta avdrag för
alla omkostnader under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,
även om omkostnaderna endast medelbart eller delvis haft avseende
å intäktens förvärvande eller bibehållande. Med sådana omkostnader
avses bl. a. omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet,
propaganda- och upplysningsverksamhet samt administration. Att
nämnda kostnader tillika främjat organisationernas ideella syften inverkar
icke på deras egenskap av avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan. Avdrag
medgives dock icke för omkostnader, som bestritts av icke skattepliktiga
bidrag av allmänna medel m. m.

I 4.944 års skattesakkunnigas betänkande It (SOU 1946:56) med förslag
angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst har gjorts vissa
begreppsbestämningar i avsikt att åstadkomma en gränsdragning mellan vad
som är att hänföra till idrott och gymnastik å ena sidan samt vad som är
hänförligt till sport å andra sidan. De sakkunniga har härutinnan anfört:

Med idrott torde i allmänhet förstås utförandet av kroppsövningar inriktade
på att nå vissa mätbara resultat. Denna verksamhet kan utövas såväl utan
redskap, t. ex. vid löpning, simning och brottning, som med användande av
redskap, t. ex. vid stavhopp, skidåkning och tennis. Det väsentliga vid idrott
är dock enligt vedertagen uppfattning utövarens personliga, kroppsliga insats,
medan de redskap, som förekomma inom vissa idrottsgrenar, ej i nämnvärd
grad inverka på resultatet till förmån för den ene eller den andre
idrottsutövaren. Huvudsyftet med idrotten är att uppfostra och utveckla
människan både fysiskt och psykiskt. Idrotten skall befordra individernas
kroppsliga utveckling samt deras karaktärsdaning. Detta sker dels genom
idrottsutövarnas träning och dels genom deras deltagande i tävlingar. Tävlingsidrotten
är sålunda icke något slutmål för idrottsverksamheten, men
den är ett oumbärligt hjälpmedel för idrottens fortbestånd och utveckling.

Ggmnastik brukar beskrivas såsom systematiskt ordnade, efter människokroppens
behov avpassade kroppsövningar, vilkas mål är att stärka och
utveckla människan såväl kroppsligt som andligt. Genom en harmonisk utbildning
av människans fysiska färdigheter och karaktärsegenskaper eftersträvas
ett sunt behärskande av kropp och själ. Gymnastik bedrives huvudsakligen
genom övningar och uppvisningar. Gymnastiktävlingar förekomma
endast i obetydlig omfattning. Till sin allmänna karaktär skiljer sig gymnastiken
från idrotten endast därigenom att den icke syftar till att nå direkt
mätbara resultat.

Till sport brukar begreppsmässigt räknas sådana kroppsövningar för uppnående
av vissa mätbara resultat, vari användandet av redskap utgör ett
väsentligt moment. Redskapens beskaffenhet är vid olika slags sport av stor

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

3

betydelse för resultatet, t. ex. vid segel-, motor- och hästsport. Inom sporten
tilldraga sig tävlingsresultaten oftast det allt överskuggande intresset, medan
anslutningens storlek och verksamhetens allmännyttiga karaktär framstå
såsom faktorer av mera underordnad betydelse. Utmärkande för såväl
idrott och gymnastik som sport får anses vara att de resultat, som primärt
eftersträvas, icke äro av ekonomisk art.

Uttrycket sport användes emellertid även i en vidsträcktare bemärkelse
såsom omfattande jämväl de olika slagen av idrott. Det talas sålunda om
simsport, skidsport, skridskosport o. s. v. fastän det är fråga om typiska
idrottsgrenar enligt den ovan antydda gränsdragningen mellan idrott och
sport.

Ett i betänkandet framlagt förslag till lösning av spörsmålet om idrottssammanslutningars
inkomstbeskattning blev föremål för ytterligare överväganden
inom finansdepartementet, varvid i en inom departementet utarbetad
promemoria framlades ett delvis nytt förslag. I promemorian anfördes rörande
omfattningen av de tilltänkta bestämmelserna följande:

Den ifrågasatta lagstiftningen nödvändiggör ett närmare angivande av
vilka ideella föreningar, som med densamma avses. Det synes därvid lämpligt
att i viss utsträckning anknyta till ordalagen i 15 § förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt. Stadgandets räckvidd bör sålunda
begränsas till sådana ideella organisationer, som hava till huvudsaklig uppgift
att främja icke professionell idrott eller gymnastik. Med en dylik avfattning
av stadgandet uteslutes bl. a. föreningar å sportens område. Bevillningsutskottet
har i sitt betänkande nr 63 vid 1933 års riksdag anfört, att
till sistnämnda område vore att hänföra »kroppsövningar, vid vilkas utövande
använda redskap eller djur ha en mera huvudsaklig betydelse och desamma
i regel äro jämförelsevis dyrbara». Som exempel å föreningar, som härigenom
ej skulle komma att omfattas av stadgandet, kunna då nämnas sådana,
som avse att främja segel-, motor- och hästsport.

I detta hänseende anförde departementschefen vid framläggandet av det
slutliga förslaget i proposition nr 164 för 1948 års riksdag följande:

I promemorian har föreslagits, att stadgandets räckvidd borde begränsas
till ideella organisationer med uppgift att främja icke professionell idrott
eller gymnastik. Jag har intet att erinra häremot. Vid remissbehandlingen
har emellertid framhållits, att vissa svårigheter kunde möta vid bedömandet
av vilka sammanslutningar, som omfattades av lagstiftningen. Vid prövningen
härav torde i första hand böra beaktas de sakkunnigas tidigare
återgivna begreppsbestämningar med avseende å idrott, gymnastik och
sport. Erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av 15 § förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, böra även i förevarande
sammanhang kunna vara vägledande. Av de sakkunnigas redogörelse för
idrottsrörelsens organisation framgår vidare, att det helt övervägande antalet
sammanslutningar å ifrågavarande område är anslutet till riksidrottsförbundet
och att i allt fall de nu anslutna organisationerna kunna förutsättas
fylla kraven för stadgandets tillämplighet. — I detta sammanhang
må även understrykas det i författningsförslaget upptagna villkoret, att
främjandet av idrott eller gymnastik skall — för att stadgandet må vinna
tillämpning —- vara den ideella organisationens huvudsakliga uppgift.

Det i propositionen framlagda förslaget tillstyrktes av 1948 års bevillningsutskott
i dess betänkande nr 35, vilket godkändes av riksdagen.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

Frågan om beskattningen av skytteorganisationer upptogs även i de vid
1953 års riksdag väckta motionerna I: 270 och II: 351, vari yrkades att sådan
organisation genom uttryckliga bestämmelser skulle hänföras till idrottsorganisationer.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 avstyrkte
bevillningsutskottet yrkandet och anförde därvid bl. a. följande.

Motionärerna synes intaga den ståndpunkten, att en ändring av ifrågavarande
lagrum på sätt i motionerna förordas endast skulle innebära ett
förtydligande av gällande bestämmelser. Huruvida skytteorganisationema
omfattas av förevarande stadgande i dess nu gällande lydelse är emellertid
enligt utskottets förmenande en av skattedomstolarna ännu icke avgjord
tolkningsfråga, till vilken det icke ankommer på utskottet att taga ställning.
Det torde med hänsyn härtill icke kunna anses uteslutet, att ett bifall
till motionerna skulle innebära en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde
och sålunda en saklig ändring av lagtexten. Utskottet anser,
att först sedan ett klarläggande skett av bestämmelsernas räckvidd i förevarande
hänseende, kan ett ställningstagande ske till frågan, huruvida den
i lagstiftningen nu givna regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.
I sakens nuvarande läge kan utskottet icke göra något uttalande
härom. Utskottet vill dock givetvis icke ifrågasätta skytterörelsens betydelse,
särskilt för landets försvar, och utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att sådana skytteföreningar, vilka har till huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar, tillerkänts
viss skattelindring. De är nämligen jämlikt 53 § kommunalskattelagen
skattskyldiga endast för inkomst av fastighet och rörelse samt jämlikt
7 § förordningen om statlig inkomstskatt endast för inkomst av rörelse. För
sådana föreningar har alltså — till skillnad från idrottsföreningar — skattskyldigheten
inskränkts.

Frågan har senare varit föremål för prövning i regeringsrätten. Genom
utslag den 24 september 1957 (RÅ 1957 ref. 37) lämnade Kungl. Maj :t utan
bifall yrkande av Svenska pistolskytteförbundet att det måtte taxeras med
tillämpning av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Genom avgörande av regeringsrätten i plenum den 9 december
1958 har samma ståndpunkt intagits i mål rörande taxering av en
annan skytteorganisation, Västmanlands skytteförbund.

I de förevarande motionerna framhålles, att det är uppenbart, att pistolsky
tte — liksom gevärsskytte — med utgångspunkt från den av 1944 års
skattesakkunniga skisserade definitionen är att hänföra till idrott. Den som
vill nå högklassiga resultat inom skytte måste liksom andra specialidrottsmän
bland annat ägna mycken tid åt gymnastik och löpning eller simning
för att skaffa sig erforderlig grundkondition. Att skytte icke är professionell
idrott framgår bland annat av att grenen förekommer vid olympiska spel,
där alla professionella idrottsgrenar är uteslutna. Motionärerna anser därför
skytte vara sådan idrott som avses i anvisningarna till 29 och 36 §§
kommunalskattelagen. Då det emellertid numera visat sig, att det i praxis
kan råda en annan uppfattning, förordar motionärerna ett tillägg till förenämnda
anvisningar, som undanröjer osäkerheten härutinnan.

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

5

Utskottet

Med hänsyn till idrottssanmianslulningars särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden
infördes år 1948 särskilda bestämmelser rörande sådana
föreningars inkomsttaxering. Såvitt angår inkomst av rörelse återfinnes dessa
i punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Dessa bestämmelser
innefattar en schablonregel för beräkning av sådana sammanslutningars
skattepliktiga inkomst men innebär icke i och för sig någon inskränkning
i principen om den fulla skattskyldigheten. Från bruttointäkt av
rörelse, som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken
och dylikt, medgives sålunda avdrag för alla omkostnader av betydelse
för intäkternas förvärvande eller bibehållande, oavsett om dessa
omkostnader jämväl eller i första hand främjat sammanslutningarnas ideella
strävanden. Som exempel på sådana omkostnader nämnes omkostnader för
idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet
samt administration. Motsvarande bestämmelser skall
tillämpas vid beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Då de särskilda bestämmelserna infördes år 1948 i skattelagstiftningen,
ägnades särskild uppmärksamhet åt frågan om gränsdragningen mellan de
organisationer, för vilka de gynnsammare beskattningsreglerna borde gälla,
och övriga sammanslutningar. Till den förra gruppen hänfördes ideella
organisationer med huvudsaklig uppgift att främja icke professionell idrott
eller gymnastik. Härigenom uteslöts föreningar å sportens område, bland
vilka särskilt nämndes föreningar med syfte att främja segel-, motor- och
hästsport. Det underströks särskilt från föredragande departementschefens
sida att det i stadgandet upptagna villkoret, att främjandet av idrott eller
gymnastik skulle — för att stadgandet må vinna tillämpning — vara den
ideella organisationens huvudsakliga uppgift.

En av anledningarna till att förevarande bestämmelsers tillämpningsområde
begränsats till icke professionell idrott och gymnastik var, att man vid lagstiftningens
tillkomst ville anknyta till dåvarande lydelse av 15 § nöjesskatteförordningen,
enligt vilken viss befrielse från nöjesskatt åtnjutes av
bl. a. idrottsliga sammanslutningar. Sådana sammanslutningar åtnjuter också
jämlikt 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt frihet från gåvoskatt.

Genom utslag av regeringsrätten har fastslagits att Svenska pistolskytteförbundet
inte utgör sådan ideell organisation, varom förmäles i punkt 13 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Under hänvisning härtill yrkas
i de förevarande motionerna ett tillägg till nämnda stadgande av innebörd
att organisation, vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller
gevärsskytte, skall i förevarande hänseende jämställas med ideell organisation,
som har till huvudsaklig uppgift att främja icke professionell idrott
eller gymnastik.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

Utskottet vill inte bestrida att en omprövning av den i ifrågavarande stadgande
gjorda gränsdragningen mellan ideella föreningar som främjar idrott
och gymnastik, å ena sidan, och andra organisationer å sportens område,
å andra sidan, ur vissa synpunkter kan te sig motiverad, därvid de erfarenheter
som vunnits av lagstiftningens verkningar borde beaktas. Utskottet,
som inte ifrågasätter skytterörelsens betydelse, är dock inte berett tillstyrka
den av motionärerna föreslagna utvidgningen av stadgandets tillämpningsområde
till skytteorganisationer. Med lika stort fog kunde hävdas från åtskilliga
andra ideella organisationer inom sportens område, som inte nu omfattas
av stadgandet, att de borde få komma i åtnjutande av samma förmånliga
behandling i skattehänseende. Även från andra ideella organisationer
kunde göras gällande att för deras del borde finnas en liknande anordning,
innebärande rätt till avdrag från skattepliktig inkomst genom t. ex. märkesförsäljning
för kostnader för propaganda eller upplysningsverksamhet o. d.
Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka motionsyrkandet, men förutsätter
att hithörande frågor ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 286 av herrar Mannerskantz
och Sveningsson samt II: 202 av herr Edlund m. fl.
om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz,
Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg, Hellebladh och Mattsson;
samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Christenson
i Malmö, Asp och Andersson i Essvik.

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1959

7

Reservation

av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv, Allard, Magnusson i Borås och Christenson
i Malmö, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:286 av herrar Mannerskantz och Sveningsson samt 11:202 av
herr Edlund m. fl. hemställt,

att riksdagen med bifall till nämnda motioner måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade
lydelse.

29 §

13. Ideell organisation--— skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres även organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

590327 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag