Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 År 1959

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående militär nedsättningsbiljetts
giltighet på statens järnvägars busslinjer.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 362 av herrar Larsson, Thor sten och Gustafsson, Nils-Eric samt II: 452
av herrar Börjesson och Elmwall hemställes, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att militär nedsättningsbiljett
mätte gälla jämväl i fråga om statens järnvägars busslinjer.

I motionerna påpekas att järnvägsstyrelsen i förslag till nya järnvägstaxor
icke medtagit rätt till prisnedsättning på SJ:s busslinjer vid resa
med militär nedsättningsbiljett, trots att många järnvägar nedlagts och ersatts
med bussar. Tidigare framställningar avseende prisnedsättningens utsträckande
till jämväl busslinjerna har av olika skäl avvisats. Med hänsyn
till busslinjenätets utveckling torde emellertid samma motiv ej längre
kunna anföras för ett avvisande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
11:452.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från järnvägsstyrelsen
och överbefälhavaren.

Järnvägsstyrelsen hänvisar till vad styrelsen anfört i yttrande över en
år 1952 väckt motion angående taxenedsättning för militär personal vid
permissionsresor. Däri anfördes som skäl mot en utsträckning av prisnedsättningen
att med hänsyn till bussarnas ringa kapacitet jämfört med
tågens en ökning av bussresorna skulle medföra betydande svårigheter,
eftersom här ifrågavarande resor i allmänhet äger rum på lördagar, då belastningen
på bussarna är störst. En nedsättning för militärpersonalen
skulle vidare föra med sig motsvarande krav från andra trafikantgrupper,
vilka näppeligen kunde avvisas. Det inkomstbortfall, som en taxenedsättning
för vissa grupper skulle medföra, måste med nödvändighet medföra
höjda avgifter för andra. En sådan utveckling kunde styrelsen icke förorda.

Styrelsen anser dessa skäl alltjämt äga full giltighet. Något nytt läge har
icke uppkommit genom att vissa järnvägar ersatts med busslinjer. Det bör
vidare beaktas, att på busslinjerna alla trafikanter har att betala vanligt
bussbiljettpris, oavsett om de tidigare åtnjutit nedsättning på järnväg eller
inte. Den militära personalen intar därvid ingen särställning.

Till slut understryker styrelsen, att nedsättningar av allmän karaktär
icke kan medgivas på busslinjerna utan att det skulle medföra höjda biljettavgifter
för andra resor.

Bihang till riksdagens protokoll 1959. It samt. Nr 7

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1959

Överbefälhavaren anför, att ur militär synpunkt hinder ej möter att
rabatten utsträckes att omfatta även SJ :s busslinjer. Om därav följande inkomstbortfall
skulle kompenseras med statsmedel avstyrkes att sådan kompensation
skulle belasta fjärde huvudtiteln.

Utskottet har vid skilda tillfällen haft att behandla föreliggande fråga
och får härutinnan hänvisa till bl. a. sina utlåtanden nr 11/1952, nr 2/1954
samt nr 1/1956.

Utskottet

Utskottet har, som ovan nämnts, i olika sammanhang, senast år 1956, behandlat
den i motionerna upptagna frågan och har därvid givit uttryck åt
en välvillig inställning till det framförda önskemålet. I sitt utlåtande nr
1/1956 hänvisade utskottet bl. a. till att en taxerevision pågick inom järnvägstaxekommittén,
vars resultat borde avvaktas. Några åtgärder för tillgodoseende
av motionernas syfte synes emellertid icke ha vidtagits.

Det synes utskottet uppenbart att de i motionerna påtalade förhållandena
kan uppfattas som en orättvisa av värnpliktiga, som icke har tillgång
till tägförbindelse mellan förläggningsplatsen och hemorten. Utskottet finner
spörsmålet böra bli föremål för en närmare granskning.

Motionerna avser endast frågan om militär nedsättningsbiljett på statens
järnvägars busslinjer. Enligt utskottets mening har emellertid problemet
en större räckvidd. Vid en del förläggningar är vissa av de värnpliktiga hänvisade
endast till bussförbindelser i enskild regi. Vissa av dessa företag
medgiver sedan länge avsevärd prisnedsättning för militär personal. På ett
antal linjer i norra Sverige driver postverket persontrafik med buss efter
i huvudsak samma taxesättning som statens järnvägar.

Det är icke möjligt för utskottet att överblicka omfattningen av de åtgärder
som skulle erfordras för att i möjligaste män tillförsäkra alla värnpliktiga
förmånen av prisnedsättning för resor under ledighet mellan förläggningen
och hemmet. Det må dock erinras om att bussresorna i mycket
stor utsträckning lär gälla anslutningsresor över förhållandevis korta
sträckor, t. ex. så att resa som anträtts med tåg avslutas med bussresa från
den järnvägsstation, som ligger närmast hemorten. Genom den spridning
på olika busslinjer som detta innebär torde antalet resande värnpliktiga på
var och en av dessa bussar kunna beräknas bli mycket litet. Å andra sidan
måste självfallet behovet av billigare färdmöjligheter vara särskilt stort
för dem, som är förlagda på orter på långt avstånd från hemmet och utan
tägförbindelser. Frågan, huruvida biljettprissänkningarna i nämnvärd omfattning
kan beräknas minska trafikföretagens inkomster och om i så fall
det allmänna skall behöva tillskjuta medel för att genomföra dem, torde
icke kunna besvaras utan en ingående undersökning.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1959 3

Utskottet är med hänsyn till ovan anförda omständigheter icke berett att
tillstyrka motionärernas förslag att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla
om att militär nedsättningsbiljett måtte gälla jämväl i fråga om statens
järnvägars busslinjer. Utskottet vill emellertid hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 362 och II: 452 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 mars 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Strandler, Johan Persson,
Stähle, Gustaf Henry Hansson, Jonasson, Lars Larsson, fru Hamnn-Thorell,

herrar Hellebladh, Tage Johansson och fru Segerstedt-Wiberg;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,
Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp,
fru Jäderberg, herr Nelander, fru Wallerius-Gunne, herrar Borjesson,
Gustafsson i Uddevalla och Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nelander.