6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1959

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckt motion angående transportkostnaderna
i Norrland.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion, II: 29, av herrar Holmberg och Hagberg föreslås, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa dels att för
transporter och personbefordran med statens järnvägar prissättningen bestämmes
i överensstämmelse med norrlandskommitténs förslag om s. k. virtuella
avstånd samt dels att proposition avgives senast till höstriksdagen
1959 om differentiering av drivmedelsskatterna eller andra åtgärder med
syfte att utjämna skiljaktighetema mellan Norrland och övriga landet i
fråga om kostnaderna för transporter med motorfordon.

I motionen anföres, att frågan om förbättring och förbilligande av transporterna
till Norrland de senaste 12 åren varit föremål för upprepade framställningar
till regering och riksdag. Väsentligen har förslagen gått ut på
förbilligande genom differentiering av drivmedelsskatten och tillämpande
av s. k. virtuella avstånd vid SJ :s taxeberäkningar. Det har påvisats, att
transportförhållandena på ett avgörande sätt påverkar näringslivets lokalisering,
vilket lett till ensidighet inom näringslivet i Norrland. Det orimligt
långa dröjsmålet med frågans lösning har bidragit till att de nuvarande krisföreteelserna
har blivit särskilt kännbara i övre Norrland. En snar förbättring
av transportförhållandena där är därför nödvändig.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från järnvägsstyrelsen
samt statens pris- och kartellnämnd.

Järnvägsstyrelsen anför, att i fråga om avgifterna i persontrafik på järnväg
norrlandskommitténs förslag innebär, att avgiften för tur och returbiljett
skall utgöra 1,5 gånger avgiften för enkel biljett, oavsett reseavståndet,
och att avgiften för personbefordran må bli föremål för skälig nedsättning
på linjer, där persontrafiken till huvudsaklig del sker med rälsbussar
som förbinder glesbebyggda områden med tätort, under förutsättning
att avståndet till tätorten och därmed även resekostnaden eljest blir
påtagligt större än som regelmässigt är fallet inom andra områden. Något
förslag om virtuella avstånd i persontrafiken har norrlandskommittén däremot
icke framlagt. Införande av rabatterade tur och retur-biljetter har
skett genom taxerevisionen 1951, varigenom avgiften för tur och returbiljett
på alla avstånd blir 1,6 gånger avgiften för enkel biljett, vilket styrelsen
finner stå i nära överensstämmelse med norrlandskommitténs för -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr fy år 1959 7

slag. Dessutom har år 1952 införts en billigare biljetttyp för resor på långa
avstånd.

Järnvägsstyrelsen anför vidare bl. a.:

Norrlandskommitténs förslag om särskild nedsatt persontaxa på linjer,
som förbinda glesbebyggda områden med tätort och där de resande till huvudsaklig
del befordras med rälsbussar, har styrelsen med utförlig motivering
avstyrkt i sitt yttrande över norrlandskommitténs betänkande. En
särskild rälsbusstaxa har även avstyrkts av järnvägsrådet och 1948 års
jämvägstaxekommitté. Norrlandskommitténs önskemål om billigare resor
från mera avlägsna orter in till residensstäder och större handelscentra i
Norrland torde emellertid vara tillgodosedda genom att billiga endagsbiljetter
införts för resor till huvudorter i Norrland. Endagsbiljetter, som
numera medföra 25 r/r rabatt på vanlig tur och retur-biljett och som
gälla på alla tåg — således ej endast på rälsbusståg -— ha sedan den 1 maj
1952 införts för resor till Östersund, Sveg, Strömsund, Vilhelmina, Lycksele
och Arvidsjaur samt sedan den 1 april 1955 för resor till Luleå, Boden,
Umeå, Härnösand och Sundsvall. I ett antal stationsrelationer i Norrland
tillämpas generellt nedsatta biljettavgifter. Slutligen må nämnas att i styrelsens
förslag till ny persontaxa föreslås införd en ny rabattbiljett, s. k.
partibiljett, på alla stationsavstånd upp till 100 km. Denna partibiljett, vars
pris motsvarar priset för fem tur och retur-biljetter minskat med 15 c/c,
gäller för 10 enkla resor i valfri riktning.

Sammanfattningsvis framhåller styrelsen, att avgifterna i persontrafik
i Norrland redan förbilligats i högre grad än som föreslogs av norrlandskommittén
år 1946.

I fråga om godstrafik föreslog, säger järnvägsstyrelsen vidare, norrlandskommittén
en taxenedsättning på långa avstånd samt tillämpning av virtuella
avstånd i Norrland. Styrelsen framhåller härom att järnvägstaxeutvecklingen
efter 1946 har inneburit ett successivt relativt förbilligande av
frakterna för såväl vagnslast- som styckegods på långa avstånd. Järnvägstaxekommitténs
förslag till nya godstariffer innebär en ytterligare sänkning
av fraktavgifterna för långväga transporter. Av särskild betydelse i
detta sammanhang är, att fraktavgifterna för styckegods på samtliga avstånd
över 1 500 km föreslagits skola sättas lika och att de sålunda bli oberoende
av transportavståndet på sträckor över 1 500 km. För paketgods
blir fraktavgiften enligt förslaget densamma för alla förekommande transportavstånd
över 1 000 km. Styrelsen har i sitt förslag till ny godstaxa., som
framlagts i december 1958, helt följt taxekommitténs förslag om fraktsänkning
på längre transportavstånd. Enligt styrelsens mening ha härmed de
önskemål till förbilligande av transporter på långa avstånd, som framförts
av norrlandskommittén, tillgodosetts i den utsträckning, som med rimligt
beaktande av jämväl statens järnvägars företagsekonomiska intressen nu
framstår som möjlig.

Införandet av virtuella avstånd, som främst ha betydelse för transporter
inom Norrland, får järnvägsstyrelsen av järnvägsekonomiska skäl avstyrka.

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1959

Beträffande konjunkturavmattningen i det norrländska näringslivet, vilken
åberopas som skäl för motionens yrkande, framhåller styrelsen, att den
väsentligen är att hänföra till exportnäringarna, varför en förändring av
de interna järnvägstaxorna endast skulle bli av mindre betydelse som åtgärd
i det aktuella krisläget, i synnerhet som den norrländska exportproduktionen
till övervägande del borttransporteras sjöledes.

Avslutningsvis anföres, att de norrländska taxeproblemen ingående studerats
av jänivägstaxekommittén, som haft sammanträden med representanter
för de större orterna i Norrland. Styrelsens framlagda taxeförslag
är i allt väsentligt baserat på taxekommitténs förslag, varför skäl icke synes
föreligga att nu upptaga frågan till ny prövning.

Styrelsen avstyrker motionen.

Pris- och kartellnämnden anför, att nämnden i yttrande förra året till
allmänna beredningsutskottet över motionerna 1: 250 och II: 319 angående
utredning av frågan om avståndskostnadernas inverkan på levnads- och
produktionskostnaderna i Norrland uttalat bl. a.:

att nämnden i förevarande sammanhang icke funnit det tillrådligt att för
sin del söka företa en allmän genomgång av frågan huruvida och i vad mån
det kunde vara befogat att vidtaga särskilda åtgärder för att i avsides eller
avlägset belägna landsdelar sänka vissa produktions- och levnadskostnader
till närheten av en för riket genomsnittlig nivå. Nämnden ansåg sig därför
endast böra anföra vissa synpunkter rörande avståndskostnadernas innebörd
samt frågan om valet av de medel som skulle kunna ifrågakomma, för
den händelse att det av samhällsekonomiska, lokaliserings- eller socialpolitiska
skäl skulle befinnas motiverat att göra särskilda ingripanden i kostnadsutjämnande
syfte.

Med avseende på den i motionen ställda frågan huruvida den indirekta
beskattningen på flytande drivmedel skulle kunna differentieras med hänsyn
till rådande lokala förhållanden ansåg sig nämnden böra framhålla att
detta spörsmål i viss mån kommit i ett nytt läge genom energibeskattningen
på flytande drivmedel. Det torde nämligen kunna göras gällande att denna
beskattning, varav avkastningen i princip skulle användas till andra ändamål
än vägväsendets underhåll och utbyggnad, utgjorde en börda som fölle
särskilt tungt på sådana landsdelar, som vore beroende av förhållandevis
länga landsvägstransporter. Detta förhållande skulle möjligen — och i synnerhet
om beskattningsformen för framtiden skulle komma att utnyttjas i
ökad utsträckning — kunna åberopas som skäl för en närmare prövning av
frågan, om drivmedelsskatten skulle i viss mån kunna differentieras med
hänsyn till lokala förhållanden.

Nämnden säger sig ej ha något att tillägga i frågan.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr lf år 1959

9

Utskottet

Utskottet finner självfallet att transportkostnaderna är av allra största
betydelse för näringslivet i Norrland.

Av vad järnvägsstyrelsen anfört i sitt yttrande över motionen framgår
emellertid, att sedan år 1946 genomförts vissa reformer som medfört sänkning
av transportkostnaderna i Norrland. Avgifterna för persontrafiken
har sålunda förbilligats i högre grad än norrlandskommittén föreslagit. Vad
gäller godsfraktema har utvecklingen efter år 1946 inneburit en successiv,
relativ sänkning för långa avstånd, vilket självfallet har medfört vissa lättnader
för de nordligaste länen. Järnvägstaxekommitténs förslag upptager
ytterligare sänkning för de långväga transporterna. Järnvägsstyrelsen har
av jämvägsekonomiska skäl icke ansett sig kunna tillstyrka norrlandskommitténs
förslag om virtuella fraktavstånd men har i sitt i december 1958
framlagda förslag till ny godstaxa anslutit sig till taxekommitténs ovannämnda
förslag. Detta grundar sig på bl. a. ett ingående studium av de norrländska
taxeförhållandena, därvid även representanter för de olika ortsintressena
blivit hörda.

Vad gäller övriga i motionen upptagna spörsmål vill utskottet endast
framhålla, att de norrländska transportproblemen i sin helhet behandlas
vid den inventering av olösta norrlandsproblem som nu pågår och som uppgivits
skola kunna avslutas inom den allra närmaste tiden.

Utskottet finner angeläget att olika möjligheter till fraktlindringar för
norrlandslänen beaktas men finner i första hand resultatet av den nu i olika
sammanhang pågående prövningen av i motionen behandlade frågor böra
avvaktas och fär därför hemställa,

att motion II: 29 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

frän första kammaren: herrar Wolgast, Nyström,* Strandler, Johan
Persson, Stähle, Gustaf Henry Hansson, Nestrup, Möller,* Sörlin,* Jonasson,
Lars Larsson och fru Hamrin-Thorell;

frän andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,
Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp, fru
Jäderberg, herrar Nelander, Johnsson i Skoglösa,* Lundmark, Svenungsson
och Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.