Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

Nr B 29

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 19^7 (nr 1) om
allmän sjukförsäkring, m. m.; ginen Stockholms slott
den 6 juni 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, och

2) lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp,

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 18 maj 1956
(nr 293) om ersättning åt smittbärare,

2) förordning om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke
äro bosatta i riket, och

3) förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 4 juni
1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den tid under vilken tilläggssjukpenning i
sjukpenningklasserna 4—13 utgår med oreducerat belopp skall förlängas
från f. n. 90 till 180 dagar av varje sjukperiod. Vårdavgifterna för salspatienter
på sjukvårds- och förlossningsanstalter förutsättes bli höjda från
f. n. i allmänhet 3 kr. till 5 kr. om dagen. I samband härmed föreslås folkpen1
—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 29.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

sionärernas sjukhjälpstid i vad avser ersättning för sjukhusvård förlängd till
180 dagar i de fall då den nu är 90 dagar. Förslag framlägges om att utlandssvenskar
vid tillfällig vistelse i Sverige skall bli berättigade till sjukhjälp
från allmän sjukkassa i form av ersättning för sjukvård. Vidare
innehåller propositionen vissa förslag angående finansieringen av de föreslagna
åtgärderna m. m. (se propositionen nr 126 till årets förra riksdag).

Kungl. Maj:ts proposition nr B 29 år 1958

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas beträffande lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring1, dels att talet »90» i huvudet till den i 22 § tredje stycket
intagna tabellen skall utbytas mot »180», dels att orden »av nittio dagar»
i femte stycket samma paragraf skola utgå, dels ock att 29, 30, 38, 39, 58,
86 och 110 §§ skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Sådan sjukhjälp
utgår dock vid varje sjukdom
för högst nittio dagar för tid efter
utgången av den månad, varunder
försäkrad fyllt sextiosju år; och för
den som åtnjuter folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension
utgår sjukhjälpen för högst nittio
dagar efter utgången av den månad,
varunder han börjat uppbära sådan
förmån. Uppbär den som år sjukpenning
för säkrad enligt 7 § första
stycket annan folkpensionsförmån
än ålderspension redan före sjukdomens
första sjukperiod, skall
ifrågavarande tid av nittio dagar
räknas från utgången av den månad,
varunder han hörjat uppbära dylik
förmån med ett till följd av ändrade

1 Senaste lydelse, se beträdande 22, 30, 39
110 §§ SFS 1956:74 och beträdande 38 § SFS 1!

(Föreslagen lydelse)

§•

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Den som fyllt
sextiosju år eller åtnjuter annan
folkpensionsförmån än ålderspension
äger dock, för tid efter utgången av
den månad då han uppnått nämnda
ålder eller börjat uppbära förmånen,
vid varje sjukdom åtnjuta sjukhjälp
som nyss nämnts för högst etthundraåttio
dagar, sjukpenning likväl för
högst nittio dagar. Är den, som redan
före sjukdomens första sjukperiod
uppbär annan folkpensionsförmån
än ålderspension, sjukpenningförsäkrad
enligt 7 § första
stycket, skall nämnda tid av etthundraåttio
dagar ej räknas förrän
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik
förmån med ett till följd av ändra och

58 §§ SFS 1953:569, beträdande 29, 86 och

155:402.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 2!) år 1958

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inkomstförhållanden ökat belopp. de inkomstförhållanden ökat belopp.

Från den —-------— minst hälften.

Vid tillämpning-------nämnda tid.

30 §.

Framställning om sjukhjälp skall
göras, beträffande sjukpenning inom
sex månader från den dag sjukpenningen
avser samt i fråga om annan
sjukhjälp inom samma tid från det
den försäkrade guldit det belopp,
varför ersättning begäres, allt vid
äventyr att rätten förloras.

Underlåter någon---—----

Framställning om sjukhjälp skall
göras, beträffande sjukpenning inom
två år från den dag sjukpenningen
avser samt i fråga om annan sjukhjälp
inom samma tid från det den
försäkrade guldit det belopp, varför
ersättning begäres, allt vid äventyr
att rätten förloras,
sjukhjälpen vägras.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga
bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen
för tilläggssjukpenning. Bidraget
skall för varje kalenderår utgöra,
såvitt angår sjukvårdsförsäkringen
cn tiondels procent och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
en procent, allt av den lön i penningar
eller naturaförmåner, som
arbetsgivaren under året utgivit till
sådana hos honom anställda arbetstagare,
som äro obligatoriskt försäkrade
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Härvid skall hänsyn icke
tagas till arbetstagare, som jämlikt
28 § undantagits från försäkringen
för tilläggssjukpenning eller som är
utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven
i riket, och ej heller till
arbetstagares lön i vad lönen överstiger
femtontusen kronor för år
räknat. För beräkning av naturaförmåner
skall gälla vad i 8 § sägs.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga
bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för
tilläggssjukpenning. Bidraget skall
för varje kalenderår utgöra, såvitt angår
sjukvårdsför säkringen tjugofem
hundradels procent och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
åttiofem hundradels procent, allt av
den lön i penningar eller naturaförmåner,
som arbetsgivaren under
året utgivit till sådana hos honom
anställda arbetstagare, som äro obligatoriskt
försäkrade enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring. Härvid skall
hänsyn icke tagas till arbetstagare,
som jämlikt 28 § undantagits från
försäkringen för tilläggssjukpenning
eller som är utländsk sjöman, vilken
ej är mantalsskriven i riket, och ej
heller till arbetstagares lön i vad
lönen överstiger femtontusen kronor
för år räknat. För beräkning av naturaförmåner
skall gälla vad i 8 §

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

(Nuvarande lydelse)

Grundas försäkringsavgift, som arbetsgivaren
skall erlägga jämlikt
lagen om yrkesskadeförsäkring, å
särskild beräkning av arbetstagares
lön, skall den sålunda beräknade
lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen
av bidrag som i denna
paragraf sägs.

Angående debitering---- ---

(Föreslagen lydelse)
sägs. Grundas försäkringsavgift, som
arbetsgivaren skall erlägga jämlikt
lagen om yrkesskadeförsäkring, å
särskild beräkning av arbetstagares
lön, skall den sålunda beräknade
lönen ligga till grund jämväl vid
beräkningen av bidrag som i denna
paragraf sägs.

— därom förordnar.

39 §.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag,
som belöpa å ett kalenderår,
skall i den ordning Konungen bestämmer
fördelas mellan centralsjukkassorna
i förhållande till, såvitt
angår sjukvårdsför säkringen
antalet medlemmar vid utgången av
kalenderåret och beträffande försäkringen
för lilläggssjukpenning centralsjukkassornas
och till dem anslutna
lokalsjukkassors utgifter för
tilläggssjukpenning under kalenderåret;
dock äger Konungen med riksdagen
bestämma, att viss del av bidragen
skall ingå till en fond att förvaltas
enligt grunder, som fastställas
i enahanda ordning.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag,
som belöpa å ett kalenderår,
skall i den ordning Konungen bestämmer
fördelas mellan centralsjukkassorna.
Såvitt angår sjulcvårdsförsäkringen
skall fördelningen
ske i förhållande till centralsjukkassornas
och till dem anslutna lokalsjukkassors
utgifter under kalenderåret
för sjukhusvård och för
ändamål som avses i il § första
stycket a), ökade med de ä samma
ur belöpande utgifter för läkemedel,
som åvila kassorna. Beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
skall fördelningen ske i förhållande
till centralsjukkassornas
och till dem anslutna lokalsjukkassors
utgifter för tilläggssjukpenning
under kalenderåret. Konungen äger
dock med riksdagen bestämma, att
viss del av bidragen skall ingå till
en fond att förvaltas enligt grunder,
som fastställas i enahanda ordning.

I avräkning-------Konungen utfärdar.

58 §.

Allmän sjukkassa — —----denna lag.

i den--- —---Konungen bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Därest överenskommelse, som
Konungen träffar med främmande
stat, berör allmän sjukkassa, är
kassan pliktig att utöva verksamhet
i enlighet med vad överenskommelsen
innehåller.

Allmän sjukkassa —----- —-

Därest förordnande meddelas beträffande
sjukhjälp till svensk
medborgare som icke är bosatt här
i riket eller med främmande stat
träffas överenskommelse som berör
allmän sjukkassa, är sådan kassa
pliktig att utöva verksamhet i enlighet
med vad förordnandet eller
överenskommelsen innehåller,
för kassan.

86 §.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet
av ersättning enligt sjukvårdsförsäkringen.
Av utgifterna
härför, dock ej utgifter enligt 18 §,
äger kassan att från vederbörande
centralsjukkassa återfå tre fjärdedelar
eller, i fråga om sjukvårdsersättning
till barn, som i 6 § sista
stycket avses, hela beloppet.

Med avseende — -—-Vid tillämpningen —

— — sålunda ansvarar.

-----motsvarande tillämpning.

110

Konungen äger träffa övenskommelse
med främmande makt om
tillämpning av denna lag helt eller
delvis å personer, som utan att vara
svenska medborgare vistas här i
riket och å vilka lagen ej eljest är
tillämplig.

§•

/ fråga om sjukhjälp till svensk
medborgare, som icke är bosatt här
i riket, förordnar Konungen med
riksdagen.

Konungen äger ock träffa överenskommelse
med främmande makt
om tillämpning av denna lag helt
eller delvis å personer, som utan
att vara svenska medborgare vistas
här i riket och å vilka lagen ej eljest
är tillämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

I fall då sjukperiod löper vid
ikraftträdandet skall 22 § i dess nya

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lydelse tillämpas, såframt icke tillläggssjukpenningen
dessförinnan
börjat utgå med det lägre beloppet.

Bestämmelserna i 29 § första
stycket nya lydelsen skola äga tilllämpning
jämväl å sjukdom, som
inträffat före den 1 januari 1959, såframt
icke sjukhjålpstiden enligt
bestämmelsernas äldre lydelse utlöpt
dessförinnan.

Den som vid utgången av år 1958
är frivilligt försäkrad för sjukpenningtillägg
enligt 47 § första stycket
äger utan hinder av vad i 49 § första
stycket är stadgat rätt att, i den mån
de nya bestämmelserna sä medgiva,
övergå till högre sjukpenningtillägg,
såvida framställning därom göres
senast den 30 juni 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 29 dr 1958

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 7, 15 och 16 §§ lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Tilläggspenning utgår

Tilläggspenning utgår tidigast från
och med den fyrtiofemte dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten
och senast från och med
förlossningsdagen så länge kvinnan
utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete,
dock högst för nittio
dagar, med samma belopp för dag,
som kvinnan äger uppbära i tillläggssjukpenning
för de första nittio
dagarna av en och samma sjukperiod.
Från och med den tjugoåttonde
dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggspenning endast
om kvinnan har eller på grund av
sjukdom är förhindrad att hava barnet
i sin vård.

Tilläggspenning utgår----

(Föreslagen lydelse)

för tilläggssjukpenning.

Tilläggspenning utgår tidigast
från och med den fyrtiofemte dagen
före den beräknade tidpunkten för
nedkomsten och senast från och
med förlossningsdagen så länge
kvinnan utan avbrott avhåller sig
från förvärvsarbete, dock högst för
nittio dagar, med samma belopp för
dag, som kvinnan äger uppbära i
tilläggssjukpenning för de första
etthundraåttio dagarna av en och
samma sjukperiod. Från och med
den tjugoåttonde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggspenning
endast om kvinnan har eller på
grund av sjukdom är förhindrad att
hava barnet i sin vård.

— allmännas bekostnad.

7 §•

15 §.

Framställning om moderskapshjälp
skall göras inom sex månader,
beträffande ersättning för förlossningsutgifter
från den dag då det
belopp guldits, för vilket ersättning
begäres, i fråga om grundpenning

Framställning om moderskapshjälp
skall göras inom två år, beträffande
ersättning för förlossningsutgifter
från den dag då det belopp
guldits, för vilket ersättning begäres,
i fråga om grundpenning från

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

(Nuvarande lydelse)
från förlossningsdagen samt såvitt
angår barntillägg och tilläggspenning
från den dag ersättningen avser, allt
vid äventyr att rätten förloras.

Underlåter kvinna-------

(Föreslagen lydelse)
förlossningsdagen samt såvitt angår
barntillägg och tilläggspenning från
den dag ersättningen avser, allt vid
äventyr att rätten förloras,
moderskapshjälpen vägras.

För utgivandet av moderskapshjälp
till kvinna, som är försäkrad
i såväl lokal- som centralsjukkassa,
svarar lokalsjukkassan med rätt för
denna att från centralsjukkassan
återfå tre fjärdedelar av vad som utgivits
jämlikt 3 § och hela det belopp,
som utgivits jämlikt 5, 6 och 7 §§.

För utgivandet av moderskapshjälp
till kvinna, som är försäkrad
i såväl lokal- som centralsjukkassa,
svarar lokalsjukkassan med rätt för
denna ätt från centralsjukkassan
återfå fyra femtedelar av vad som
utgivits jämlikt 3 § och hela det belopp,
som utgivits jämlikt 5, 6 och

7 §§•

Denna lag tråder i kraft den 1
januari 1959.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 18 maj 1956 (nr 293)
om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ lagen den 18 maj 1956 om ersättning
åt smittbärare skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Ersättningen åt den som är sjukpenningförsäkrad
jämlikt lagen om
allmän sjukförsäkring utgår för dag
räknat med det högsta belopp som
han vid sjukdom är berättigad att
uppbära i sjukhjälp på grund av den
obligatoriska och frivilliga sjukpenningförsäkringen
för dag under de
första nittio dagarna av en sjukperiod,
för vilka sjukpenning utgår;
dock att ersättning åt den som åtnjuter
annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av tjänst alltid
skall bestämmas till det belopp för
dag räknat som skulle hava utgått
till honom, därest hela hans årsinkomst
av förvärvsarbete utgjort inkomst
av tjänst.

Ersättningen åt--

Den som----—

Ersättningen åt den som är sjukpenningförsäkrad
jämlikt lagen om
allmän sjukförsäkring utgår för dag
räknat med det högsta belopp som
han vid sjukdom är berättigad att
uppbära i sjukhjälp på grund av den
obligatoriska och frivilliga sjukpenningförsäkringen
för dag under de
första etthundraåttio dagarna av en
sjukperiod, för vilken sjukpenning
utgår; dock att ersättning åt den
som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av tjänst
alltid skall bestämmas till det belopp
för dag räknat som skulle hava
utgått till honom, därest hela hans
årsinkomst av förvärvsarbete utgjort
inkomst av tjänst.

----- sagda dag.

-—- om arbetsinkomst.

8 §•

Framställning om ersättning skall
göras skriftligen och senast inom
sex månader från den dag ersättningen
avser, vid äventyr att rätten
till ersättning förloras; Konungen

Framställning om ersättning skall
göras skriftligen och senast inom
två år från den dag ersättningen avser,
vid äventyr att rätten till ersättning
förloras.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 29 år 1958

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dock obetaget att, då särskilda skål
därtill föranleda, besluta att framställning
må upptagas till prövning
ändå att den göres senare.

Vid framställningen---

Därest sökanden-----

--— — om ingripandet.

---nyssnämnda tid.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 29 år 1958

Förslag

till

Förordning

om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svensk medborgare, som icke är bosatt i riket men vistas härstädes, äger
vid sjukdom erhålla sjukhjälp från allmän sjukkassa enligt vad nedan
stadgas.

2 §•

Sjukhjälp enligt denna förordning utgår i form av ersättning för utgifter,
som avses i 14—17 §§ lagen om allmän sjukförsäkring, ävensom för
kostnad, som avses i 18 § nämnda lag, i den mån ersättning för sådan
kostnad är tillförsäkrad samtliga försäkrade i den centralsjukkassa, som enligt
vad i 3 § sägs skall bekosta hjälpen.

Sjukhjälp utgår endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse i riket.
Föreligger rätt till ersättning för vården jämlikt annan svensk lagstiftning
eller utländsk lagstiftning eller på grund av överenskommelse med
främmande makt, skall sjukhjälpen minskas med vad som i motsvarande
hänseende utgår i sådan ersättning.

3 §•

Sjukhjälp, som avses i denna förordning, utgives av sjukkassa för den
ort, där vården erhålles. Lokalsjukkassa äger återfå sålunda utgiven sjukhjälp
av den centralsjukkassa, till vilken den är ansluten.

Kostnaden för utgiven sjukhjälp skall belasta sjukvårdsförsäkringen i
vederbörande centralsjukkassa.

4 §•

Beträffande sjukhjälp enligt denna förordning skall i tillämpliga delar
gälla vad som stadgas i 14—18, 29, 30, 32, 59, 87, 101—103 och 105—107 §§
lagen om allmän sjukförsäkring.

5 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande
av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954 angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den som är försäkrad jämlikt lagen
om allmän sjukförsäkring och
som lider av långvarig och allvarlig
sjukdom äger, där Konungen i fråga
om sjukdomen så bestämt, utan
kostnad erhålla läkemedel, som
enligt vad Konungen förordnat
skall tillhandahållas kostnadsfritt
vid sådan sjukdom.

I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308) är
att hänföra till apoteksvara eller som
utan att utgöra apoteksvara innehåller
gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris för läkemedlet
med hälften av det belopp,
varmed priset må överstiga tre kronor.
Har under en formel förskrivits
flera läkemedel, skall prisncdsättningen
avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning avsedd
att expedieras mer än en gång, skall

Svensk medborgare så ock den
som, utan att vara svensk medborgare,
är försäkrad jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring äger, därest han
lider av långvarig och allvarlig sjukdom,
i fråga om vilken Konungen så
bestämt, utan kostnad erhålla läkemedel,
som enligt vad Konungen förordnat
skall tillhandahållas kostnadsfritt
vid sådan sjukdom.

I annat fall än som avses i 2 § äger
vid sjukdom svensk medborgare vid
inköp av läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november
1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara
eller som utan att utgöra
apoteksvara innehåller gift av första
klassen, åtnjuta nedsättning av
fastställt pris för läkemedlet med
hälften av det belopp, varmed priset
må överstiga tre kronor. Har under
en formel förskrivits flora läkemedel,
skall prisnedsättningen avse den
sammanlagda kostnaden. Är förskrivning
avsedd att expedieras mer
än en gång, skall nedsättningen hänföra
sig till varje expedition.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 29 år 1958

(Nuvarande lydelse)
nedsättningen hänföra sig till varje
expedition.

Vad nu sagts om den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring skall ock gälla den
som, utan att vara försäkrad enligt
nämnda lag, här i riket är i allmän
eller enskild tjänst.

Från prisnedsättning---— -

(Föreslagen lydelse)

Vad nu sagts om svensk medborgare
skall ock gälla annan, under
förutsättning att han är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
eller, utan att så är fallet,
här i riket är i allmän eller enskild
tjänst.

— stycket avses.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1959.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 29 år 1958

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 juni

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om ändring i sjukförsäkringslagen
m. m. samt anför.

I propositionen nr 126 till årets förra riksdag föreslog Kungl. Maj :t riksdagen
att dels antaga vid propositionen fogade förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag
angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp,
lag angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 18 maj 1956 (nr 293)
om ersättning åt smittbärare, förordning om sjukhjälp i vissa fall åt
svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket, och förordning om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen enligt ett i
propositionen åberopat utdrag av statsrådsprotokollet hemställt, över förslagen
till lagar angående ändring i sjukförsäkringslagen och lagen om
moderskapshjälp hade lagrådets yttrande inhämtats. Denna proposition
hann emellertid inte upptagas till slutlig behandling av riksdagen före dess
upplösning. Då jag icke finner anledning ifrågasätta ändring i de genom
nämnda proposition framlagda förslagen, hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, och

2) lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 18 maj 1956
(nr 293) om ersättning åt smittbärare,

2) förordning om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke
äro bosatta i riket, och

16 Kiingl. Maj:ts proposition nr B 29 år 1958

3) förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 4 juni
1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

dels ock besluta att

a) allmänna sjukförsäkringsfonden skall tillföras de belopp, varmed de
på ettvart av åren 1957 och 1958 belöpande arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning
enligt lagen om allmän sjukförsäkring och tilläggspenning
enligt lagen om moderskapshjälp överstiger 60 procent av de under året i
de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för nämnda ändamål, och

b) för förvaltning och utnyttjande av de sålunda fonderade medlen skall
gälla samma regler som beträffande de på åren 1955 och 1956 belöpande
arbetsgivarbidrag, vilka tillförts fonden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Betts