Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
1
Nr 98
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade bestämmelser
om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror;
given Stockholms slott den 14
mars 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni
1956 (nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m., samt
2) förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 7 juni 1956 (nr
403) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
GUSTAF ADOLF
Gästa Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Kungl. Maj:t skall bemyndigas bestämma i
vilken utsträckning och under vilka förutsättningar resande utan särskilt
tillstånd och utan skyldighet att erlägga avgift skall få införa varor, som
faller under jordbruksregleringen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 98
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1958
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956
(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m.
Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956 angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 §•
Förordnande enligt---- föreskriven ordning.
Ej heller — — — avseende å
a) vara som införes i egentlig
gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma,
om den varit tullbelagd, skulle
hava åtnjutits enligt annan bestämmelse
i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6,
7 eller 8 § samma förordning; eller
ning; eller
b) vara som-------inom riket.
a) vara som införes i egentlig
gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma,
om den varit tullbelagd, skulle
hava åtnjutits enligt annan bestämmelse
i 5 § tulltaxeförordningen, än
de under e) och s) upptagna eller
enligt 6, 7 eller 8 § samma förord
-
7
Bestämmelserna i --------
Beträffande vara, som införes under
sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma, om den varit tullbelagd,
skulle hava åtnjutits enligt 5, 6,
7 eller 8 § tulltaxeförordningen, skall
skyldighet att erlägga införselavgift
föreligga allenast såvitt fråga är om
återinförsel av vara, vid vars utförsel
erhållits återbäring av förut erlagd
införselavgift.
§•
- eller utrustning.
Beträffande vara, som införes under
sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma, om den varit tullbelagd,
skulle hava åtnjutits enligt annan
bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen
än den under e) upptagna
eller enligt 6, 7 eller 8 § samma förordning,
skall skyldighet att erlägga
införselavgift föreligga allenast såvitt
fråga är om återinförsel av vara,
vid vars utförsel erhållits återbäring
av förut erlagd införselavgift.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
3
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 7 jnni 1956 (nr 403)
angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 7 juni 1956 angående reglering
av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §•
Förordnande enligt------föreskriven ordning.
Ej heller-------inom nl
Förordnande enligt 1 § första stycket
skall, intill en myckenhet av sammanlagt
fem kilogram för varor av
de slag som upptagits i bilagan, ej
heller hava avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller å
vara, som av resande medföres och
framföres till tullklarering i ett sammanhang
vid inresetillfället under
förutsättning, att varan är avsedd för
den resandes eller hans familjs personliga
behov eller utgör gåva till
närstående person för dennes personliga
bruk och således icke införes i
omsåttningssyfte eller för yrkesmässig
förbrukning.
Förordnande enligt 1 § första stycket
skall, intill en myckenhet av sammanlagt
fem kilogram för varor av
de slag som upptagits i bilagan, ej
heller hava avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
lb mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, vissa frågor angående
ändrade bestämmelser om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror
och anför därom följande.
Inledning
Bestämmelser om införsel av varor, som faller under jordbruksregleringen,
har meddelats i förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering
av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. (i
fortsättningen kallad jordbruksvaruförordningen) och förordningen samma
dag (nr 403) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror,
m. m. (i fortsättningen kallad fettförordningen). I förordningarna gäller som
huvudregel, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens
jordbruksnämnd äger bestämma i vad mån särskilt tillstånd skall erfordras
och skyldighet att erlägga införselavgift föreligga vid införsel av
varorna. Från denna regel gäller emellertid vissa undantag. I förordningarna
har sålunda angivits vissa fall, då införseltillstånd ej får krävas eller avgift
uttagas.
I fråga om befrielse från införseltillstånd har bestämmelser meddelats i
5 § jordbruksvaruförordningen och 4 § fettförordningen. De stadganden om
frihet från införselavgift, vilka nu är i fråga, återfinnes i 7 § resp. 8 §. De
bestämmelser, vilka i detta sammanhang beröres, är följande.
Enligt 5 § andra stycket jordbruksvaruförordningen får i egentlig gränstrafik
jordbruksvaror fritt införas. Avgiftsfrihet föreligger därvid i sådana
fall, som angives i 6 § tulltaxeförordningen. Denna paragraf avser gränstrafik
vid resa annorledes än med järnväg från Norge till Sverige över gränsen
mot Värmland norr om Mitanderfors och vissa delar av gränsen mot Norrland.
Fritt får därvid införas avsevärda kvantiteter av vissa livsmedel, större
ju längre norrut införselplatsen är belägen (t. ex. socker och sirap 10—50
Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
5
kg samt malen spannmål, 100—600 kg). I fråga om fettvaror gäller enligt
4 § tredje stycket och 8 § andra stycket fettförordningen, att i all egentlig
gränstrafik får licens- och avgiftsfritt införas sammanlagt 5 kg.
Enligt 5 § andra stycket och 7 § andra stycket jordbruksvaruförordningen
gäller licens- och avgiftsfrihet bl. a. då införsel sker av resande under sådana
förhållanden som avses i 5 § punkt e) tulltaxeförordningen. Innebörden
av detta undantag är att resande — utöver sitt behov för själva resan —
får medföra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kr., i den mån
Konungen därom förordnar. Sådant förordnande har meddelats i 26 § kungörelsen
den 30 oktober 1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.
Däri anges som förutsättning för tullfrihet (avgiftsfrihet)
»att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering
i ett sammanhang vid inresetillfället;
att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga
behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk och
således icke införas i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning;
samt
att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt
införa varor.»
Enligt 41 § samma kungörelse gäller vidare som allmänt villkor, att varuhavaren
på anfordran skall avge försäkran på tro och heder, att omständigheterna
i det föreliggande fallet är sådana som enligt åberopade bestämmelser
skall föranleda fri införsel.
För fettvarorna har för resandetrafiken direkt i 4 § tredje stycket fettförordningen
stadgats en begränsning till sammanlagt 5 kg. Som förutsättning
för licens- och avgiftsfrihet har vidare uppställts villkor, som överensstämmer
med de i 26 § ovannämnda kungörelse 1953:655 angivna, dock
har ej uppställts villkoret att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt
syfte att avgiftsfritt införa varor.
I de förordningar, som innehåller föreskrifter om kompensationsavgift,
har stadgats bl. a. att i fråga om avgiftsbefrielse skall tillämpas samma regler
som enligt 7 § jordbruksvaruförordningen gäller för införselavgift.
I skrivelser från generaltullstyrelsen den 3 mars 1958 och från statens
jordbruksnämnd den 4 mars 1958 har föreslagits vissa ändringar i undantagsbestämmelserna.
Dessa innebär i huvudsak, att den sammanlagda kvantitet
jordbruks- och fettvaror, som en resande licens- och avgiftsfritt skall
få införa, begränsas till 5 kg. I fråga om den egentliga gränstrafiken föreslås
ingen ändring av gällande bestämmelser.
I skrivelse den 11 mars 1958 har jordbrukets förhandlingsdelegation framlagt
i huvudsak samma förslag som ämbetsverken.
Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
Ämbetsverkens framställningar
Generaltullstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att den växande trafiken
och tilltagande benägenheten hos de resande att systematiskt utnyttja avgiftsfriheten
medfört, att det icke är tekniskt möjligt för tullmyndigheterna
att åstadkomma en adekvat sådan tillämpning av gällande bestämmelser,
som håller livsmedelsinförseln vid resandetrafiken inom rimliga gränser.
Detta uttalande gäller oavsett den senaste tidens skatte- och prisändringar,
men dessa har enligt styrelsen väsentligt skärpt läget.
Liknande uttalanden gör även jordbruksnämnden.
Till belysning av den omfattning, i vilken livsmedel införes
avgiftsfritt i samband med resor till Hälsingborg och Malmö
anför generaltullstyrelsen följande.
Trafiken är som bekant intensivast i Hälsingborg. Ehuru där icke råder
högsäsong, var antalet inresande 50 000 under veckan 16—22 februari. Resandeinförseln
under samma tid uppskattas till 400 ton (varav drygt 40 %
matfett och lika mycket socker) med ett inköpsvärde av 1 miljon kronor.
1 Malmö steg antalet inresande från 15 000 under sexdagarsperioden 10—15
februari till 30 000 för perioden 17—22 februari. För sistnämnda sexdagarsperiod
uppskattas de införda mängderna matfett och socker till 100 ton
av vartdera varuslaget.
Jordbruksnämnden åberopar vissa ytterligare statistiska uppgifter. Av
dessa framgår bl. a. följande. Vid en undersökning i Hälsingborg måndagen
den 24 februari 1958 rörande livsmedelstrafiken vid 6 färjor, vilka inkom
under tiden kl. 9—kl. 18, kontrollerades var 20 :e resande. I medeltal medfördes
av varje resande 9,5 kg livsmedel till ett inköpsvärde av 23 svenska
kr. Med stöd av gällande bestämmelser hade i Hälsingborg uppställts en
kvantitetsbegränsning till 10 kg. Antalet resande med de 6 färjorna var
2 500. Sammanlagda antalet ankommande resande med färjorna till Hälsingborg
under februari 1958 har uppgått till 124 434, varav 49 533 under veckan
den 16—den 22. Enligt uppgifter från tulldirektören i Malmö har i samband
med resandetrafiken där under tiden 17—22 februari 1958, enligt verkställd
beräkning, av 29 778 personer införts omkring 100 ton socker och ungefär
samma kvantitet matfett. Av de resande har uppskattningsvis ca 70 procent
medfört livsmedel. Varje resande har därvid i allmänhet medfört 10—20 kg.
Det har påpekats, att under tiden 17—19 februari barnen i Malmö haft skollov.
Rörande resandetrafikens ökning i Malmö har bl. a. upplysts, att antalet
inresande med tågfärjor och öresundsbåtar under januari månad varit
45 090 år 1956, 51 227 år 1957 och 65 554 år 1958.
Jordbruksnämnden påpekar till en början, att nämnden i ett den 27 maj
1957 avgivet yttrande över 1952 års tulltaxekommittés förslag till ny tulltaxeförordning
behandlat de spörsmål, som sammanhänger med resandetrafiken
och därvid bl. a. anfört följande.
Den omfattning, som den avgiftsfria importen av livsmedel i samband
med resor till grannländerna nu har tagit, medför ej oväsentliga konsekven
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958
7
ser för uppehållandet av jordbruksregleringen, som bygger på grundtanken
att jordbruket för avsättningen av sina produkter på hemmamarknaden
skall åtnjuta skydd mot den lägre prisnivån i vissa andra länder i form av
fasta importavgifter m. m. Detta skydd har såvitt angår de enskilda hushållens
införsel av livsmedel från grannländerna blivit av mycket ringa värde
genom det sätt, på vilket bestämmelserna om resandetrafiken i praktiken
har kommit att tillämpas.
Jordbruksnämnden framhåller därefter, att situationen sedan nämnda
yttrande avgavs förvärrats och anför därom följande.
Under den tid, som förflutit sedan framställningen gjordes, har emellertid
situationen ytterligare förvärrats. En arbetsregel, som tillämpats av tullmyndigheterna
på vissa platser och som inneburit att avgifter regelmässigt
uttagits i de fall, då resande infört mer än 10 kilogram avgiftsbelagda livsmedel,
har visat sig icke vara tillräcklig för att förhindra att livsmedel införts
på ett sätt, som måste anses stå i klar strid med gällande bestämmelser,
och i en omfattning, som påtagligt förminskat det jordbruket tillförsäkrade
gränsskyddet. Alldeles särskilt har resorna tilltagit i antal, sedan dels
det svenska sockerpriset höjts genom införandet av sockerskatten å 20 öre
från och med den 5 februari, dels smörpriset i Danmark den 14 februari
sänkts till ett pris, motsvarande i svenska kronor 4 kronor 5 öre per kilogram
i detaljhandeln, och prisvinsten för svenska konsumenter vid inköp
i Danmark efter dessa prissänkningar stigit till omkring 75 öre per kilogram
för socker och 3 kronor 35 öre per kilogram för smör. Enligt uppgifter,
som jordbruksnämnden inhämtat, synes sålunda exempelvis under veckan
17—22 februari 1958 i Malmö och Hälsingborg antalet resor ha fördubblats
i förhållande till tiden dessförinnan. Antalet inresor från Köpenhamn och
Helsingör till Malmö och Hälsingborg utgjorde under samma vecka omkring
75 000. I Landskrona rapporteras en ökning i resefrekvensen med 37 procent
under tiden 6—26 februari 1958 i förhållande till samma tid under
januari.
Myndigheterna är ense om att nuvarande bestämmelser ej
kan tillämpas på sådant sätt att syftet med dem vinnes.
Jordbruksnämnden påpekar, att detta är till förfång för jordbruket.
I det tidigare omnämnda remissyttrandet anförde nämnden härom följande.
På grundval av tillgängligt material måste konstateras, att de nuvarande
bestämmelserna om resandes rätt att fritt införa livsmedel icke fungerar på
avsett sätt, utan i mycket stor omfattning åsidosätts, och att detta medfört
att gränsskyddet för viktigare jordbruksprodukter avsevärt försvagats. Ur
jordbrukets synpunkt är det givetvis allvarligt, att det skydd för avsättningen
på hemmamarknaden, som i gällande jordbruksprisuppgörelse är tillförsäkrat
jordbruket, sålunda i en ej oväsentlig omfattning i praktiken kommit
att bortfalla. Särskilt bekymmersamt är detta i nuvarande läge, då den
minskning i avsättningsutrymmet inom landet för de inhemska produkterna,
som blir en följd av resandetrafiken, ökar jordbrukets redan förut
stora exportproblem. Det nuvarande tillståndet innebär också att det allmänna
berövas skatteintäkter och att detaljhandeln med livsmedel inom
de närmast berörda områdena utsätts för stora svårigheter.
Man torde icke kunna räkna med att den utveckling, som skett i fråga
om resandetrafiken med livsmedel, är av tillfällig natur. Tvärtom torde det
finnas all anledning vänta att denna trafik, om inga åtgärder i bromsande
riktning vidtas, kommer att öka ytterligare i omfattning. Nämnden vill i
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
detta sammanhang meddela, att från tullmyndigheten i Malmö rapporterats
den iakttagelsen, att »tillresande från landsbygden och andra samhällen och
städer i södra Sverige de senaste dagarna utgjort en betydande del av resandena,
medan dessa tidigare främst bestod av husmödrar från Malmö med
närmaste omnejd».
I förevarande skrivelse uttalar jordbruksnämnden, att problemet med
den resandetrafik med livsmedel, som sker i strid mot införselbestämmelsernas
både avfattning och reella innebörd, numera blivit av sådan beskaffenhet
att det är nödvändigt att från det allmännas sida snara och effektiva
åtgärder vidtas för att komma till rätta med detsamma.
Beträffande frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas
är de båda ämbetsverken ense om att enkla och lättillämpliga regler bör
införas. Båda förordar, att en kvantitetsbegränsning införes och att den bör
fastställas till sammanlagt 5 kg av sådana varor, som omfattas av jordbruksregleringen
och är avgiftsbelagda. Generaltullstyrelsen anser, att denna begränsning
bör gälla för kalendervecka.
Jordbruksnämnden tar ej ställning till hur frågan författningsmässigt bör
lösas, men anger vissa allmänna riktlinjer. Nämnden återger i denna del till
en början bl. a. följande uttalande av nämndens majoritet i förenämnda
remissyttrande.
Jordbruksnämnden har funnit sig böra föreslå, att frågan om resandes
rätt att avgiftsfritt införa jordbruksprodukter — i stället för att regleras
genom en hänvisning till de allmänna bestämmelserna i tulltaxeförordningen
— skall regleras genom särskilda föreskrifter i vederbörande jordbruksregleringsförordningar
och att därvid skall bestämmas, att resande avgiftsfritt
må införa av honom medförda jordbruksprodukter — inbegripet fettvaror
— intill en viss kvantitet. Av skäl, som förut har berörts, torde dock denna
gräns böra sättas så högt att inköp av mera normal storlek i samband med
en i annat syfte företagen resa icke kommer att beröras av gränsen. Avgiftsskyldighet
kommer då att inträda endast i de fall, där man med hänsyn
till kvantiteternas storlek så gott som undantagslöst kan utgå från att inköpen
har företagits helt eller huvudsakligen i syfte att utnyttja den lägre
prisnivån i inköpslandet. Inköpen måste då antagas vara av sådan karaktär,
att någon anledning att medge avgiftsfrihet icke föreligger. Som en skälig
gräns vill jordbruksnämnden för sin del föreslå en kvantitet av fem kilogram
per resa. Vid införsel av större myckenheter bör, med hänsyn till vad som
då får antagas vara syftet med inköpen, avgift utgå för hela den införda
kvantiteten.
Införs en bestämmelse av det innehåll, som jordbruksnämnden nu har
förordat, innebär detta för fettvarornas vidkommande en skärpning i förhållande
till vad som nu gäller såtillvida, att även andra till jordbruksregleringen
hörande varor skall räknas in i den tillåtna 5 kg:s-kvantiteten och
att införselavgift i de fall, då sådan skall utgå, skall beräknas på hela den
införda kvantiteten och ej blott på den del, som överstiger 5 kg. För övriga
jordbruksprodukter kommer bestämmelsen däremot att formellt sett innebära
en ganska betydande utvidgning av avgiftsfriheten, eftersom det exempelvis
i öresundstrafiken otvivelaktigt ofta även vid införsel av kvantiteter,
understigande 5 kg, förhåller sig så, att inköpet av de medförda varorna har
varit huvudsyftet med resan. Den nackdel detta kan innebära ur jordbruksregleringssynpunkt
uppvägs dock enligt jordbruksnämndens uppfattning
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958
9
till fullo av den fördel det innebär att erhålla en reglering av införselfrågan,
som i praktiken är lättare att tillämpa än den nuvarande. Det bör ligga
i sakens natur, att avgiftsfri importkvantitet endast tillgodoräknas resande,
som har uppnått en sådan ålder, att han kan sägas självständigt »införa*
varan.
Till undvikande av missförstånd må anmärkas att vad som nu har sagts
om en kvantitetsgräns för avgiftsfri införsel av jordbruksprodukter icke bör
gälla den egentliga gränstrafiken, d. v. s. fall, där befolkningen av geografiska
skäl normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor genom
inköp i grannländer. För denna trafik torde i stället avgiftsfrihet oberoende
av syftet med resan böra medges i den omfattning, som har förutsatts i tulltaxekommitténs
betänkande.
Vidare återger nämnden följande särskilda yttrande som vid remissbehandlingen
avgavs av två av nämndens ledamöter.
I likhet med nämndens majoritet anser vi, att gränshandeln med livsmedel
i samband med resandetrafiken på senare tid har fått en omfattning,
som inte kunde förutses, när nu gällande bestämmelser på ifrågavarande
område utformades. Enligt vår uppfattning bör det ankomma på tullmyndigheterna
att vidta sådana åtgärder, att gällande förordningar respekteras
och missbruk förhindras. Frågan om hur denna kontroll skall utformas ligger
enligt vår mening utanför jordbruksnämndens kompetensområde. Enär
nuvarande bestämmelser torde vara till fyllest och svårigheterna i huvudsak
är av kontrollteknisk art har vi inte funnit tillräckligt starka skäl föreligga
för att föreslå några ändringar av tulltaxeförordningen i här berörda
avseenden.
I nu förevarande skrivelse anför nämnden (enhälligt) i denna del följande.
Nämnden vill nu framhålla, att en ofrånkomlig första förutsättning för
att man skall kunna råda bot på det nuvarande misisbruket av införselbestämmelserna,
synes vara att dessa utformas så, att de blir enkla och klara
och sålunda lätta att fatta för allmänheten samt lätta att tillämpa för tullverket.
Sakligt måste bestämmelserna givetvis också utformas så att de ger
jordbruket det skydd, som kan anses ha varit förutsatt i gällande jordbruksprisuppgörelse.
Samtidigt synes det, med hänsyn till att man enligt
nämndens uppfattning bör eftersträva så fri samfärdsel som möjligt mellan
de nordiska länderna, önskvärt, att bestämmelserna blir så liberala som
kan anses förenligt med jordbrukets berättigade intressen. Ur dessa synpunkter
är nämnden för sin del beredd att liksom tidigare acceptera en regel,
som innebär, alt resande under alla omständigheter skall medges rätt
att för egen räkning avgiftsfritt införa avgiftsbetagda jordbruksprodukter,
inbegripet fettvaror, om kvantiteten icke överstiger 5 kilogram. En sådan
gränsdragning innebär, såsom redan tidigare påpekats, en utvidgning av
avgiftsfriheten i förhållande till vad som nu gäller enligt tillämpningstöreskrifterna
till tulltaxeförordningen, men bör däremot medföra en avsevärd
minskning i förhållande till den omfattning resandetrafiken numera har.
Det torde, som nämnden i förut angivet sammanhang har påpekat, ligga
i sakens natur, att en avgiftsfri importkvantitet endast kan tillgodoräknas
resande, som har uppnått en sådan ålder, att han kan sägas självständigt införa
varan. Nämnden vill vidare understryka önskvärdheten av att man i
samband med den omläggning av införselbestämmelserna, som nu synes
vara nödvändig, så långt detta ur kontrollsynpunkt är möjligt, undviker
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
att vidtaga någon åtgärd, som kan komma att utgöra en reell minskning av
den införselrätt för den legitima resandetrafiken, vilken torde ha åsyftats
vid utformningen av de nu gällande bestämmelserna på området. Ur nämndens
synpunkt är det däremot av underordnad betydelse huruvida de åtgärder,
som vidtas för att komma till rätta med problemet, får formen av
en komplettering av tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen eller
sker på annat sätt.
Generaltullstyrelsen framlägger däremot konkreta förslag till
författningsbestämmelser. Dessa går ut på att genom ändring
av jordbruksregleringsförfattningarna Kungl. Maj :t skall bemyndigas att
fastställa till vilken mängd och under vilka villkor i övrigt införseln må
ske. Förslag till sådana tillämpningsföreskrifter framlägges av styrelsen.
Styrelsen anför i denna del följande.
En sådan ändring av bestämmelserna som medger en enkel och summarisk
tillämpning är under förhandenvarande omständigheter oundgängligen
erforderlig, i synnerhet som läget ytterligare kompliceras av rådande stora
prisskillnader på vissa varor. Om man icke vill skärpa bestämmelserna
på ett sätt som (i varje fall beträffande andra hithörande varor än margarin
m. m.) praktiskt taget helt spärrar den avgiftsfria resandeinförseln,
återstår som en framkomlig utväg, att en kvantitetsgräns för avgiftsfri införsel,
liknande den som gäller beträffande margarin, införes över hela
linjen. I jämförelse med de gällande reglerna medför en kvantitetsgräns,
utom en förenklad tillämpning, även den fördelen, att tillämpningen bör
kunna förstås och respekteras av allmänheten. Denna har förklarligt nog
svårt att acceptera den obestämda innebörden av de gällande bestämmelserna
och de olikheter skilda resande emellan som dessas tillämpning leder
till.
Generaltullstyrelsen får därför hemställa, att det nuvarande villkor för
avgiftsfri införsel, som avser resans syfte, ersättes med bestämmelser, varigenom
viss maximikvantitet fastställes för den avgiftsfria resandeinförseln
av matvaror av avgiftsbelagt slag. Beträffande frågan, hur stor denna kvantitet
bör vara, må anföras, att en begränsning till exempelvis 8 eller 10 kg
skulle bli föga verksam, då resorna även med denna begränsning på flera
orter skulle bli så lönande, att det skulle alltför mycket inbjuda till företagande
av resor i mer eller mindre betonat inköpssyfte. Den högsta kvantitet
styrelsen kan förorda är 5 kg, beräknat gemensamt för de i båda införselförfattningarna
avsedda varorna. Denna avvägning betraktar styrelsen som
en kompromiss mellan de olika synpunkter, som äro att anlägga på frågan,
en kompromiss som får anses skälig även med tanke på den vanliga resandetrafik,
som avgiftsfrihetsreglerna skola tillgodose. Styrelsens, liksom
de mest utsatta tullmyndigheternas, primära intresse i saken är att få till
stånd praktikabla normer för tillämpningen; enbart ur denna synpunkt
sett är det ej i och för sig avgörande hur stor kvantitet som medgives utan
att en kvantitetsgräns över huvud taget blir bestämd. Emellertid befarar
styrelsen, att vid en liberalare gränsbestämning mycket snart och i varje
fall under sommarsäsongen inträder en sådan ökning av införseln, att förhållandena
vid passagerarvisitationerna svårligen kunna bemästras.
Styrelsen får vidare föreslå, att de med riksdagens medverkan beslutade
införselförfattningarna ändras på sådant sätt, att det — i viss överensstämmelse
med vad som gäller för resandeinförseln av alkohol- och tobaksvaror
-— överlämnas till Kungl. Maj :t att bestämma, till vilken mängd och under
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1958
vilka villkor i övrigt den avgiftsfria införseln må ske. Ett särskilt skäl härför
är, att de förhållanden, som prägla resandeinförseln, kunna växla, vilket
gör det önskvärt att utan alltför stor tidsutdräkt kunna anpassa bestämmelserna
efter ändrade förutsättningar.
I enlighet med vad förut anförts bör den tillåtna avgiftsfria kvantiteten
varor av avgiftsbelagt slag tills vidare utgöra 5 kg. Om en resande medför
större kvantitet dylika varor, bör avgift uttagas icke blott för det överskjutande
utan för hela den medförda mängden. I annat fall riskerar man ständiga
försök att överskrida gränsen med beräkning att i varje fall icke behöva
betala avgift för mer än det överskjutande. Därjämte skulle avgiftsbeläggningen
bli onödigt komplicerad.
Vidare synes en bestämmelse böra meddelas, varigenom rätten att avgiftsfritt
införa 5 kg varor begränsas att gälla endast för en resa under en kortare
period, förslagsvis en vecka. Häremot kan visserligen invändas, att det
är principiellt betänkligt att införa ett villkor, vars uppfyllande tullmyndigheterna
ha mycket små möjligheter att kontrollera. Det är emellertid påkallat,
att tullmyndigheterna få möjlighet att liksom nu i förekommande
fall sker ingripa mot sådana missbruk som att deltagarna i en gruppresa
till Hälsingborg resa till Helsingör flera gånger samma dag för att kringgå
tillämpade begränsningar. Det förutsättes emellertid, att periodbegränsningen
endast skall leda till utfrågning av de resande eller annan närmare undersökning
i fall då särskild misstanke föreligger och i övrigt stickprovsmässigt.
Särskilt för detta ändamål bör det åligga resande att på anfordran
avlämna försäkran angående förhandenvaron av förutsättningarna för avgiftsfrihet.
Vad ovan anförts har närmast avseende å rätten till avgiftsfrihet vid införseln.
Såvitt angår rätten till själva införseln (med eller utan avgift)^för
de fall införseln enligt meddelat förordnande är belagt med tillståndstvång,
förutsättes, att denna rätt regleras såväl, såsom för närvarande är fallet,
genom av licensmyndigheten meddelade tillstånd som genom av Kungl.
Maj :t meddelade föreskrifter avseende den för resande under alla förhållanden
medgivna införselrätten. Beträffande införselrätten blir alltså femkilogramsregeln
av betydelse endast i den mån dylika tillstånd icke kunna
åberopas. I detta avseende synes regeln, med avvikelse från vad som föreslagits
beträffande avgiftsfriheten, böra preciseras så, att införselrätt medgives
för intill 5 kg utan att förverkas om större mängd skulle medföras.
Angivna kvantitet bör å andra sidan, liksom i fråga om avgiftsfriheten, beräknas
för en vecka.
Generaltullstyrelsen har vid sin framställning fogat en skrivelse den 14
november 1957 undertecknad av Luggude ortsförbund av RLF, Skånes specerihandlareförbund,
Hälsingborgs specerihandlareförening, Höganäs och
Kullabygdens köpmannaförening, Landskrona specerihandlareförening,
Hälsingborgs tobakshandlareförening, Nordvästra Skånes lokalföreningar
av Skånes specerihandlareförbund, Aktiebolaget Eol, Nordvästra Skånes mejeriförbund,
fabriksaktiebolaget Victoria, Kärnan Uppsala aktiebolag och
Margarinbolaget aktiebolag. I skrivelsen hemställes på anförda skäl, att den
sammanlagda kvantitet livsmedel, som en resande avgiftsfritt i enlighet
med 5 § punkt e) tulltaxeförordningen skall få införa begränsas till 5 kg.
I skrivelse den 10 mars 1958 till chefen för finansdepartementet har Skånes
lokalföreningar av Skånes specerihandlareförbund, Hälsingborgs mjölk
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1958
central och Hälsingborgs specerihandlareförening under åberopande av bl. a.
den nyligen verkställda prissänkningen på det danska smöret och i Sverige
införda sockerskatten hemställt, att den mängd livsförnödenheter, som resande
må medföra, begränsas till 3 kg, varav högst 1/2 kg matfett och högst
1 kg socker. Härigenom skulle man enligt organisationerna vinna den fördelen,
att man icke behövde kontrollera hur många gånger i veckan varje
person reste.
Vidare har vid generaltullstyrelsens framställning fogats kopia av ett av
styrelsen den 7 november 1957 till justitieombudsmannen avgivet yttrande
i anledning av tidningsartiklar rörande införseln i samband med resandetrafiken.
I yttrandet har styrelsen erinrat om den särskilda kontroll som vid
vissa tullanstalter verkställes om den medförda matvarukvantiteten överstiger
10 kg. Ytterligare har bifogats 2 skrivelser från Skånes specerihandlareförbund,
vari påtalats vissa tidningsannonser rörande inköpsresor över Öresund.
I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att generaltullstyrelsen
i sin skrivelse jämväl gjort framställning om viss ändring i 26 §
tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordninge
n. Styrelsen anför i denna del följande.
Om i enlighet med det nu framställda förslaget 26 § tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen ej blir tillämplig vid den ifrågavarande livsmedelsinförseln,
komma frågorna om tillämpningen av det där stadgade
villkoret om resans syfte att få mindre proportioner. Villkoret skulle dock
fortfarande bli tillämpligt på allehanda tullbelagda konsumtions- och andra
varor, och i betraktande av trafikens intensitet kan det befaras att villkorets
tillämpning även i fortsättningen kan bli förenad med svårigheter, särskilt
vid införsel av dylika varor i kombination med införsel av matvaror
upp till 5 kg. I utlåtandet den 23 april 1957 (över tulltaxekommitténs förslag)
har styrelsen ifrågasatt införande i stället av ett annat villkor, som
på sin tid förordats av Nordiska Parlamentariska kommittén och även är
upptaget i de danska och norska bestämmelserna, nämligen »att varornas
mängd och beskaffenhet känneteckna dem såsom avsedda för sedvanligt,
icke yrkesmässigt bruk». Om ett dylikt villkor skulle införas i tilllämpningsföreskrifterna,
skulle styrelsen emellertid nu vilja förorda att villkoret med
viss förtydligande jämkning av lydelsen införes i omedelbar anslutning till
villkoret om att varorna skola vara avsedda för visst privat bruk, varvid
26 § skulle erhålla följande ändrade lydelse:
»Tullfrihet för--— under förutsättning
att varorna — — — vid inresetillfället;
att varorna---yrkesmässig förbrukning; samt att varornas mängd
och beskaffenhet icke giva anledning antaga annat än att så är förhållandet.
»
Detta tilläggsvillkor är i vissa avseenden mera och i andra avseenden
mindre restriktivt än villkoret om resans syfte. Enär det nu skisserade
villkoret vid en intensiv trafik är lättare att tillämpa än det nuvarande och
även till sin innebörd torde rätt väl svara mot kvantitetsbegränsningen
för matvaror, vill styrelsen hemställa, att detta villkor införes i tillämpningsföreskrifterna
i ersättning för villkoret om resans syfte.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
13
Jordbrukets förhandlingsdelegations framställning
I jordbrukets förhandlingsdelegations framställning har till en början
iramhållits, att man, då överenskommelsen om prissystemet träffades, från
jordbrukets sida utgick från att införsel med resande skulle regleras i enlighet
med gällande bestämmelser härom, bland vilka återfinns villkoret, att
resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa
varor. Emellertid hade, fortsätter delegationen, resandeinförseln av jordbruksprodukter,
främst smör, köttvaror och socker, efter hand erhållit en
omfattning, som icke kunde förutses då prisöverenskommelsen träffades
och som måste anses stå i uppenbar motsättning till vad som avsetts med
resandebestämmelserna.
Förhandlingsdelegationen åberopar till belysning av införselns omfattning
samma uppgifter i detta hänseende för mitten av februari 1958, som lämnats
av ämbetsverken, och framhåller, att genom importen en avsevärd
försvagning uppkommit i det gränsskydd som statsmakterna enligt jordbruksprisöverenskommelsen
tillförsäkrat jordbruket.
Förhandlingsdelegationen framlägger i stort sett samma förslag som generaltullstyrelsen
och understryker särskilt, att snabba åtgärder erfordras.
Delegationen sammanfattar sin framställning på följande sätt.
Den införsel av livsmedel med resande, som sedan mer än ett års tid äger
rum i ständigt ökande omfattning, står i klar strid med det jordbruksprisavtal,
som träffats mellan statsmakterna och jordbruket, och åsamkar jordbruket
högst betydande ekonomiska förluster. I princip är förhandlingsdelegationen
av den bestämda uppfattningen, att nu gällande uppgörelse icke
ger utrymme för annat än en normal varuinförsel med resande i överensstämmelse
med gällande bestämmelsers avfattning och reella innebörd.
Jordbrukets förhandlingsdelegation finner sig dock böra såsom ett försök
godtaga de av myndigheterna framlagda förslagen med den utformning, som
i det föregående angivits. Detta sker i förhoppning att de förordade åtgärderna,
närmast enligt generaltullstyrelsens förslag, skall medföra åsyftat
resultat. Skulle så icke bli fallet, måste frågan enligt förhandlingsdelegationens
uppfattning tagas under förnyad omprövning med utgångspunkt från
de förutsättningar, under vilka jordbrukets prisskydd för 3-årsperioden
överenskoms.
För den händelse Kungl. Maj :t finner erforderligt att underställa riksdagen
förslag om ändring av tulltaxeförordningen, hemställer förhandlingsdelegationen,
att Kungl. Maj :t i avvaktan härpå snarast utfärdar tillämpningsföreskrifter
i enlighet med vad ovan angivits.
Förhandlingsdelegationen vill slutligen understryka nödvändigheten av
att sådana åtgärder snarast vidtages, att gränsskyddet bringas i överensstämmelse
med vad som överenskommits i prissystemet.
Departementschefen
Det viktigaste medlet att upprätthålla gällande prisregleringssystem för
jordbruks- och fettvaror är att genom uttagande av avgifter skapa ett visst
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
gränsskydd mot lägre priser i utlandet. Vid sidan härav kan i vissa fall
kvantitativ importreglering tillgripas. Enligt gällande författningar äger
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
för genomförande av detta system förordna om och i vilken utsträckning
importlicens och införselavgift skall krävas vid import av jordbruksregleringsvaror.
Därvid har emellertid genom samfällt beslut av Kungl.
Maj :t och riksdagen uppdragits vissa allmänna riktlinjer och i författningarna
angivits undantagsfall, då licens- och avgiftsskyldighet icke skall
föreligga. I enlighet med vad som gäller för fullbelagda varor har bland
annat stadgats, att resande fritt skall i viss utsträckning få medföra varor
vid ankomst till Sverige. Härvid har angivits en värdegräns av 275 kronor
och som förutsättningar uppställts bland annat, att varorna är avsedda för
den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående
person för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning samt att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa varor. Av
generaltullstyrelsens och jordbruksnämndens framställningar framgår, att
de nuvarande bestämmelserna vid den stora ökning av resandetrafiken, som
inträffat de senaste åren, icke gjort det möjligt förhindra att resande infört
matvaror i långt större utsträckning än man räknat med. Uppenbarligen har
i stor utsträckning resor företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa
varor. Det har icke varit möjligt för tullpersonalen att utreda de resandes
syfte med resan eller att avkräva dem försäkran om att sådana omständigheter
föreligger, som motiverar licens- och avgiftsfrihet. Vid den stora resandetrafik,
som enligt myndigheternas uppgifter förekommit, skulle en sådan
kontroll vara omöjlig att genomföra. Jag delar därför myndigheternas
uppfattning att enklare regler bör införas. Den lämpligaste lösningen torde
vara att — i enlighet med vad som gäller beträffande t. ex. tobaks- och spritvaror
samt margarin — stadga en viss kvantitetsgräns för sådana jordbruksvaror,
beträffande vilka en sådan visar sig erforderlig. Av de inkomna framställningarna
framgår, att införseln av jordbruksvaror i samband med resandetrafiken
för närvarande huvudsakligen avser smör och socker. Särskilt
stora nackdelar har införseln av smör medfört, då stora exportöverskott
finnes inom landet och kvantitativ importreglering tillgripits för att skydda
det inhemska priset. Starka skäl talar därför enligt min mening för att nu
direkt fixera den kvantitet matfett som av resande får licens- och avgiftsfritt
införas. I fråga om sockret torde jag få erinra om, att chefen för finansdepartementet
i propositionen nr 50 till årets riksdag uttalat, att Kungl. Maj :t,
därest gränshandeln med denna vara skulle öka på ett oroande sätt, torde få
utfärda bestämmelser om kvantitetsgräns med en innebörd i huvudsak motsvarande
de för margarinet gällande. Detta uttalande har ej föranlett någon
erinran från riksdagens sida. Då marknadsutvecklingen för övriga jordbruksvaror
snabbt kan växla, torde Kungl. Maj :t även beträffande dessa böra
erhålla en liknande fullmakt.
För närvarande torde det vara tillräckligt med en direkt angiven kvan -
Klingl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958
15
titetsgräns beträffande fettvaror och smör. Den sammanlagda kvantitet av
dessa varor, som en resande avgiftsfritt skall få införa, synes tills vidare
böra bestämmas till 5 kg, varav högst hälften smör. överstiger kvantiteten
denna myckenhet bör avgiftsbefrielse ej gälla för någon del av de införda
varorna. Därest —• som nu är förhållandet beträffande smör — licenstvång
stadgats, bör för rätt att införa kvantitet, som överstiger den för avgiftsbefrielse
angivna maximikvantiteten, erfordras särskilt tillstånd. Generaltullstyrelsens
av förhandlingsdelegationen biträdda förslag, att den fastställda
kvantiteten endast skall få införas vid en resa varje kalendervecka, torde i
praktiken vara så svårt att tillämpa att jag ej kan biträda förslaget. Som
förutsättning för fri införsel bör emellertid liksom nu gälla, att varorna är
avsedda för den resandes eller honom närstående personers personliga behov.
Beträffande gällande villkor för fri införsel, att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa varor, har generaltullstyrelsen
emellertid framhållit, att det i praktiken visat sig omöjligt
att upprätthålla. I enlighet med grunderna för generaltullstyrelsens av mig
tidigare omnämnda förslag till ändring av 26 § tillämpningskungörelsen till
tulltaxeförordningen torde, i huvudsaklig överensstämmelse med de danska
och norska bestämmelserna i detta hänseende, nyss angivna villkor böra utbytas
mot en föreskrift av innebörd, att varornas mängd och beskaffenhet
kännetecknar dem såsom avsedda för omedelbart, icke yrkesmässigt bruk.
En sådan bestämmelse bör gälla även för införseln av smör och fettvaror,
även om denna såsom nu föreslagits kompletteras med en direkt bestämmelse
om maximikvantitet. Bestämmelsen anknyter nära till den praxis som
tullmyndigheterna redan tillämpar vid vissa tullanstalter och som innebär
att resande som medför större matvarukvantiteter underkastas särskild kontroll.
Mot denna praxis har jag ingen erinran. Den av mig föreslagna utformningen
av villkoren bör ge tullmyndigheterna bättre möjligheter att inskrida
i uppenbara fall av missbruk, t. ex. om det konstateras att större mängder
livsmedel fördelats på olika medlemmar av samma familj eller att samma
person gjort upprepade inköpsresor med mycket korta mellanrum.
Frågan om den författningsmässiga utformningen av de ändrade bestämmelser
som jag här föreslagit torde i huvudsaklig överensstämmelse
med generaltullstyrelsens förslag böra lösas på följande sätt. I jordbruksvaruförordningen
göres sådan ändring att hänvisningarna i 5 § andra stycket
och 7 § andra stycket till 5 § tulltaxeförordningen utgår i vad de avser
punkt e), vari regleras resandes här avsedda rätt att tullfritt införa varor.
Följden av denna ändring blir, att Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, jordbruksnämnden äger föreskriva i vilken utsträckning och
under vilka förutsättningar resande licens- och avgiftsfritt skall få införa
jordbruksvaror. Beträffande fettförordningen vinnes samma resultat genom
alt de bestämmelser rörande resandes rätt att införa varor som återfinnes
i 4 § upphäves, utom i vad de avser införsel i egentlig gränstrafik.
Med hänsyn till att bestämmelserna berör — förutom jordbruket — även
tullverket, handeln och de resande synes erforderliga tillämpningsföreskrif
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
ter och således jämväl ändringar, som kan visa sig påkallade, böra utfärdas
av Kungl. Maj :t. Något bemyndigande för statens jordbruksnämnd att
i detta avseende utfärda föreskrifter torde alltså ej böra lämnas.
Generaltullstyrelsens förslag till ändring av 26 § kungörelsen den 30 oktober
1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen
torde enligt vad jag inhämtat komma att i annat sammanhang upptagas
av chefen för finansdepartementet.
I enlighet med det anförda har utarbetats förslag till förordning om ändrad
lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.
samt förordning om ändrad lydelse av i § förordningen den 7 juni 1956
(nr 4-03) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen
den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.;
samt
2) förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den
7 juni 1956 (nr 403) angående reglering av införseln av
fettråvaror och fettvaror, m. m.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund
580524 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag