Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

1

Kr 9

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott
den 20 december 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 1 :o—5 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 december 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet vissa ärenden angående
försäljning av kronoegendomar m. m„ vilka ärenden synts böra föranleda
framställning till riksdagen, samt anför följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 9

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

1 :o

Skälby 51 i Uppsala län

Domänstyrelsen (skr. 11/10 1957) hemställer, att kronoegendomen förra
löjtnantsbostället 2 mantal Skälby 5l i Stockholms-Näs socken, Uppsala län,
försäljes till egendomens arrendator Algot Thorin.

Beträffande egendomens beskaffenhet meddelas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen omkring 4 km i västlig riktning från Kungsängens
järnvägsstation, innehåller omkring 68 ha, varav 25,5 ha åker och
tomt, 10,5 ha äng och betesmark, 30,5 ha produktiv skogmark samt 1,5 ha
annan mark. Åkern består av lermylla, godartad ehuru delvis stenbunden
och i viss omfattning sandblandad. Dikningsförhållandena är goda, ehuru
täckdikning efter system ej ägt rum. Egendomen är delaktig i Ensta-Sylta
dikningsföretag av år 1948. Av byggnaderna är manbyggnad och arbetarbostad
— uppförda 1948 resp. 1949 — i gott skick, ekonomibyggnaderna däremot
i mindre gott skick. Med fastigheten följer fiskerätt i Mälaren. Taxeringsvärdet
jämlikt 1957 års allmänna fastighetstaxering utgör 102 600 kr.,
varav egentligt jordbruksvärde 63 200 kr., skogsmarksvärde 2 900 kr. samt
värde å växande skog 36 500 kr.

Inägorna är utarrenderade till Thorin för tiden till den 14 mars 1958 mot
en årlig avgift av 2 409 kr.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 20 september 1956 saluvärderat
inägorna till 77 400 kr.

Värdet av skogsmark och växande skog, 3 030 m3sk, har den 14 februari
1957 av domänstyrelsen fastställts till 64 000 kr. I detta belopp ingår dock
ej en medelst färgstäinpling utmärkt virkespost om 477 m3sk med ett beräknat
värde av 22 400 kr.

Lantbruksnämnden har genom sin delegation för yttre rationalisering den
21 november 1955 anfört, att ingen del av egendomen behöver tagas i anspråk
för bildandet av andra till storlek och ägoanordning ändamålsenliga
brukningsenheter. Delegationen har därför ansett, att egendomen bör säljas
i sin helhet och att nuvarande arrendatorn kan påräkna att erhålla förvärvstillstånd.

Domänstyrelsen har funnit Skälby 51 hänförlig till sådan kategori av kronoegendomar,
som icke bör bibehållas i kronans ägo. Det av uppskattningsnämnden
beräknade saluvärdet för inägorna har granskats enligt styrelsens
värderingsmetod utan att ge anledning till erinran. Styrelsen förordar därför,
att egendomen säljes till Thorin för en köpeskilling av (77 400 + 64 000
= ) 141 400 kr. Utstämplingen bör enligt styrelsens förslag tills vidare undantagas
från försäljningsförslaget för att senare i samband med försäljningens
genomförande i första hand erbjudas Thorin till då rådande dagspris
eller, därest han icke önskar förvärva virkesposten, säljas till annan
eller avverkas i domänverkets regi. Vidare bör föreskrivas, att — därest
köparen ej önskar förvärva den undantagna virkesposten — kronan eller
eventuell köpare av posten skall förbehållas rätt att behålla densamma på

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

3

rot under 15 månader från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst
12 månader därefter. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i huvudsak
följande villkor.

Egendomen försäljes i befintligt skick med tillträde å dag, som styrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å egendomen
ingår i försäljningen. Samtliga på arrendekontrakt grundade rättsanspråk
mellan kronan och arrendatorn -— med undantag av eventuellt oguldna
arrendeavgifter samt skatter och onera — anses reglerade genom försäljningen.
Köparen svarar för annuiteter och övriga kostnader för egendomen
berörande torrläggningsföretag. Innehavare av över egendomen med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att bibehålla
och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än
gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation
och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å
kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr
262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

Arrendatorn Thorin har förklarat sig villig att förvärva egendomen till
det angivna priset och de i övrigt föreslagna villkoren.

Departementschefen

Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom
bör säljas till egendomens nuvarande arrendator och icke heller i övrigt
har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,

att kronoegendomen Skälby 51 i Stockholms-Näs socken,
Uppsala län, må säljas till egendomens arrendator Algot Thorin
för en köpeskilling av 141 400 kronor och på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

2:o

Markestad Axels- och Norrgård l1 i Jönköpings län

Domånstyrelsen (skr. 26/10 1957) hemställer, att kronoegendomen förra
skvadronchefsbostället Markestad Axels- och Norrgård ll i Höreda socken,
Jönköpings län, försäljes till egendomens arrendator Sigurd Jönsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet meddelas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen vid sjön Solgen omkring 12 km i sydostlig
riktning från Eksjö stad, omfattar totalt ungefärligen 115 ha, varav 40 ha
tomt, trädgård och åker, 6 ha kulturbete, 12 ha naturlig äng, 49 ha produktiv
skogsmark samt 8 ha övrig mark. Åkern består av något mullhaltig, svagt
lerig mo. Invid gårdsbyggnaderna är marken något kuperad och delvis stenig.
Vad kulturbetet beträffar är arronderingen sådan, att det i förhållande
till arealen betesmark kräves avsevärda hägnader. Den naturliga ängen består
till huvuddelen av torra beten. Av åkern är endast omkring 2 ha täckdikade.
Byggnaderna är i mindre gott skick och motsvarar icke längre tidens

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

krav, ehuru vissa förbättringsarbeten utförts av egendomens nuvarande arrendator.
Till egendomen hör —- förutom rätt till fiske i sjön Solgen samt
Emån — andel i samfällt ler- och grustag. Jämlikt 1957 års allmänna fastighetstaxering
utgör taxeringsvärdet för inägorna 101 000 kr. Skogsmarken
med växande skog är samtaxerad med, förutom annan kronan tillhörig
skogsmark, kronoparken Ryningsholm i samma socken.

Inägorna är sedan år 1939 och intill den 14 mars 1958 utarrenderade till
Jönsson. Arrendeavgiften för arrendeåret 1956/57 uppgick till 2 833 kr.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 5 oktober 1956 uppskattat
inägornas försäljningsvärde till 103 000 kr.

Domänstyrelsen har den 31 januari 1957 fastställt värdet av skogsmarken
och skogen till 104 000 kr. Vid värderingen utgick styrelsen från en virkeskvantitet
å egendomen av 5 700 m3sk. Sedermera har dock framkommit, att
vissa virkesmängder — bestående av vindfällen — tillhopa 153 m3sk av jägmästaren
i reviret avverkats eller försålts på rot efter det att den stamräkning,
som legat till grund för styrelsens skogsvärdering, blivit utförd. Styrelsen
har därför funnit det genom beslutet i januari 1957 fastställda skogsvärdet
böra minskas med värdet av denna sistnämnda virkeskvantitet eller
med 5 500 kr. till 98 500 kr.

Lantbruksnämnden har den 22 mars 1950 och den 21 november 1957
meddelat, att nämnden icke har något att erinra mot hela egendomens försäljning
till arrendatorn, som torde kunna påräkna förvärvstillstånd.

Arrendatorn Jönsson har förklarat sig beredd att förvärva egendomen på
grundval av nyssnämnda värderingar och på de villkor i övrigt, som av styrelsen
föreslagits.

Domänstyrelsen har funnit egendomen tillhöra den kategori av kronoegendomar,
som icke bör bibehållas i kronans ägo. Det av uppskattningsnämnden
föreslagna försäljningsvärdet på inägorna, 103 000 kr., har granskats
enligt styrelsens värderingsmetod utan att ge anledning till erinran.
Styrelsen förordar därför, att egendomen säljes till Jönsson för en köpeskilling
av (103 000 -f- 98 500 =) 201 500 kr. Försäljningen bör enligt styrelsen
i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under
punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendoxnen Skälby 51.

Departementschefen

Mot domänstyrelsens försäljningsförslag har jag icke något att erinra.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronoegendomen Markestad Axels- och Norrgård l1 i
Höreda socken, Jönköpings län, må säljas till egendomens
arrendator Sigurd Jönsson för en köpeskilling av 201 500
kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 19f>8

5

3:o

Granbäck 21 i Jönköpings län

Domänstyrelsen (skr. 7/12 1956) hemställer, att 2 områden om ca 9,6 resp.
0,15 ha av kronoegendomen Granbäck 21 i Bankeryds socken, Jönköpings
län, säljes till Jönköpings stad.

Rörande egendomens beskaffenhet och bakgrunden till den föreslagna försäljningen
meddelas i huvudsak följande.

Egendomen är belägen 5 km norr om Jönköping vid järnvägen Nässjö—
Falköping. Arealen uppgår till ungefärligen 111 ha, varav omkring 47 ha
utgör inägor samt återstående 67 ha skogsmark. Inägorna — utom ett antal
smärre tomter, som särskilt upplåtits för sommarstugor — har genom kontrakt
av år 1947 utarrenderats för jordbruksändamål för tiden till den 14
mars 1958. Med arrendatorernas medgivande har sedermera viss mark undantagits
från arrendet och upplåtits till Jönköpings stad att jämte viss av
styrelsen till staden upplåten skogsmark nyttjas för en vattenverksanläggning.

Försäljningsfrågan aktualiserades genom eu av staden i skrivelse den 19
mars 1954 gjord anhållan att för anläggande av ett nytt vattenverk — »Häggebergsverket»
— få från förenämnda egendom inköpa 2 områden, det ena
om ungefärligen 9,5 ha, avsett för huvudanläggning med tillfart, samt det
andra om ungefärligen 0,15 ha, avsett för råvattenpumpstation. I samband
härmed förklarade sig staden i skrivelsen önska erhålla servitutsrätt till
viss för framdragande av ledningar erforderlig mark å egendomen. Vidare
anfördes i skrivelsen, att staden i förekommande fall vore beredd överväga
förvärv av egendomen i dess helhet. I en senare skrivelse, dagtecknad den
14 april 1954, hemställde staden slutligen, att, enär igångsättningen av byggnadsföretaget
för stadens del icke lämpligen kunde uppskjutas i avvaktan
på försäljningsärendets avslutande, staden måtte erhålla förhandstillstånd
att ianspråktaga erforderlig mark för anläggningens utförande och nyttjande.

Sedan stadens framställningar med yttranden av jägmästaren i Nässjö
revir och över jägmästaren överlämnats till styrelsen, fann styrelsen, att med
hänsyn till den planerade anläggningens varaktighet och allmännytta eu
marköverlåtelse till staden borde ske. I anslutning härtill upptogs förhandlingar
med staden icke blott i försäljningsfrågan utan även beträffande den
begärda provisoriska upplåtelsen. Förhandlingarna resulterade i december

1954 i ett avtal om en provisorisk nyttjanderätt för staden, vilket skulle
gälla till den 14 mars 1958. Genom avtalet förbands staden att, därest ej före
sistnämnda dag annat skulle överenskommas, vid upplåtelsetidens slut
återställa marken i ursprungligt skick. Jämlikt särskild bestämmelse i avtalet
förpliktades staden att inlösa å ifrågavarande mark växande skog.
Värdet av skogen, vilken efter uppmätning av vederbörande jägmästare befanns
innehålla 228,55 mssk, fastställdes enligt styrelsens beslut i januari

1955 till 13 200 kr.

Vad angår saluvärderingen av ifrågavarande områden har i ärendet framkommit
olika förslag. Härom har lämnats följande redogörelse.

Jönköpings stod har den 1 juli 1954 inkommit med ett förslag till saluvärdering,
vari egendomen i dess helhet åsatls ett värde av 275 000—300 000 kr.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

Detta innebär i stort sett eu kapitalisering efter 3,5 procent av de beräknade
inkomsterna utav fastigheten såsom jordbruksfastighet. Enligt samma princip
har såsom försäljningsvärde för de av anläggningen — med undantag
för ledningssystemet — direkt berörda områdena föreslagits ungefärligen
17 000 kr. Vid en särförsäljning av dessa områden har dock staden »med hänsyn
till de fördelar för vattenverket, vilka är förknippade med den föreslagna
förläggningen», erbjudit sig att erlägga ett högre pris, förslagsvis 28 000 kr.
för det större samt 000 kr. för det mindre området.

Styrelsens lokalförvaltning har — efter alt ha tagit del av stadens värderingsförslag
— framställt erinringar mot däri tillämpad värderingsmetod.
Enligt jägmästarens synpunkter — avgivna i yttrande den 17 augusti 1954
— vilka biträtts av överjägmästaren, bör nämligen egendomen till följd av
sin belägenhet mellan Jönköpings stads samt Bankeryds kommuns detaljplanerade
områden tillerkännas tätbebyggelsevärde. I sådant hänseende har
av jägmästaren för de för anläggningen erforderliga områdena, ledningsmarken
undantagen, föreslagits ett värde av 105 000 kr.

Med anledning av sistnämnda saluvärdering har styrelsen funnit skäl anlita
särskild sakkunskap i värderingsfrågan och hänvänt sig till överlantmätaren
i länet, vilken i utlåtande den 9 november 1954 utförligt redovisat sina
synpunkter i ärendet. Enligt överlantmätaren, som under värderingsförrättningen
införskaffat uppgifter från länsbostadsnämnden, synes vid en förväntad
exploatering för tätbebyggelse under en 10-årsperiod med början år
1975 det större området kunna åsättas ett värde av omkring 74 öre per m-.
Överlantmätaren framhåller tillika, att detta värde, med hänsyn till ovissheten
huruvida eu exploatering för angivet ändamål skall kunna påbörjas vid
sagda tid, bör betraktas som en övre gräns för ett i övrigt »flytande» tälbebyggelsevärde.
I anslutning härtill anser överlantmätaren skäligt reducera
detta värde till 00 öre per in2, vilket han finner motiverat jämväl vid jämförelse
med priset för ett närbeläget, av staden år 1952 förvärvat område, »Häggebergsområdet».
Även för det mindre av de utav staden önskade områdena
föreslås av överlantmätaren ett saluvärde av 60 öre per in2. Sammanlagda
värdet av ifrågavarande markområden skulle sålunda enligt utlåtandet uppgå
till ungefärligen 61 000 kr.

Styrelsens lokalförvaltning har emellertid vidhållit, att den av jägmästaren
den 17 augusti 1954 verkställda värderingen borde läggas till grund för prissättningen.
Ställningstagandet baserar sig bl. a. på att enligt vederbörandes
mening områdenas utnyttjande för bebyggelse bör bedömas bli aktuellt tidigare
än vad överlantmätaren förutsatt ävensom att jämförelsen med Häggebergsområdet
är missvisande, enär av vissa angivna skäl marken under
Granbäck måste anses vida lämpligare ur bebyggelsesynpunkt än jämförelseobjektet.

Domänstyrelsen framhåller, att det synes styrelsen uppenbart, att den av
staden tillämpade värderingsmetoden — grundad på markens antagna jordbruksvärde
— icke bör godtagas. Såväl lokalförvaltningens som överlantmätarens
värderingsförslag — ehuru med skiljaktiga slutsummor — baserar
sig däremot på den enligt styrelsens mening i detta fall otvivelaktigt riktiga
principen, d. v. s. att ha ett för marken antaget tätbebyggelsevärde såsom
utgångspunkt. Vilken av de båda slutsummorna som bör godtagas är naturligen
vanskligt att avgöra. Styrelsen har under dessa förhållanden funnit
överlantmätarens förslag, ehuru med någon justering uppåt, sannolikt motsvara
det mest rättvisande saluvärdet. På grund härav har styrelsen i skri -

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1958

7

velse den 10 december 1954 framlagt förslag angående försäljning till staden
av här avsedda båda områden om resp. ungefärligen 9,6 ha — ifrågavarande
område har befunnits innehålla något större areal än den av staden ursprungligen
angivna — samt 0,15 ha för en köpeskilling av tillhopa 75 000 kr.
jämte ersättning med 13 200 kr. för å marken växande skog. Att skogen
— ehuru i realiteten överlåten jämlikt förut omförmälda nyttjanderättsavtal
— medtagits i förslaget sammanhänger enligt styrelsen med att ersättningen
för densamma av kamerala skäl i detta fall bör redovisas såsom
del av köpeskillingen vid markförsäljningen. Enligt styrelsen är ersättningen
dessutom ännu ogulden. Försäljningsförslaget förutsätter, att den för ledningar
avsedda marken inom egendomen upplåtes med nyttjanderätt genom
särskild överenskommelse, vilken eventuellt intages i ett blivande köpekontrakt.

Såsom försäljningsvillkor i övrigt bör enligt styrelsen föreskrivas i huvudsak
följande.

Sedan avstyckningen verkställts, överlåtes områdena i befintligt skick med
tillträde den 14 mars 1958. Köpeskillingen erlägges kontant på tillträdesdagen.
Staden svarar för kostnaderna för avstyckning av och lagfart å områdena
jämte övriga med köpet förenade utgifter samt för å områdena för tiden
från tillträdesdagen belöpande skatter och onera. Innehavare av över områdena
med vederbörligt tillstånd eventuellt framdragen elektrisk ledning
förbehålles rätt att bibehålla och nyttja ledningen utan rätt för köparen till
annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd
av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Stadsfullmäktige i Jönköpings stad har den 23 november 1956 beslutat
godkänna styrelsens förslag.

Länsstgrelsen i Jönköpings län har i utlåtande den 13 april 1957, därvid
fogats ett av länsarkitekten avgivet yttrande, tillstyrkt bifall till försäljningen.

Länsarkitekten har i sitt yttrande framhållit, att Granbäck 21 enligt Jönköpings
och Bankeryds generalplaner ej skall tagas i bruk under resp. kommuns
generalplaneperiod, vilken för båda kommunerna beräknas sträcka
sig till omkring år 1970. Enligt länsarkitekten talar emellertid mycket för
att förhållandena vad Jönköping beträffar snabbt kan förändras. Inom staden
råder stor brist på tillgängliga tomter. Sedan Huskvarna numera inkorporerat
ett av de för exploatering mest gynnsamma områdena av Jönköping
har de förutsättningar, som låg till grund för Jönköpings generalplan, delvis
ändrats. De verkliga förhållandena överensstämmer i vissa avseenden icke
med de antaganden, som gjordes vid generalplanens upprättande. En hastigare
utveckling av staden i riktning mot Bankeryd än som förutsetts i generalplanen
torde enligt länsarkitekten kunna förväntas och tätbebyggelsen
kan relativt snart tränga fram till det planerade vattenverket. Länsarkitekten
finner emellertid ur plansynpunkt intet att erinra mot vattenverkets förläggning
till det ifrågavarande området, som med hänsyn till den planerade anläggningens
allmännytta torde böra överlåtas till Jönköpings stad.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

I ett till länsstyrelsen ställt yttrande, som inkommit till jordbruksdepartementet
den 14 juni 1957, har distriktsingenjören för vatten och avlopp i
länet tillstyrkt försäljningsförslaget. Därvid har distriktsingenjören anfört,
att Jönköpings nya ytvattenverk med intagsledning från Vättern får anses
i hög grad angeläget dels för stadens eget vattenbehov och dels även för tryggandet
av de större tätorternas inom Bankeryds kommun framtida vattenförsörjning.
Verkets läge synes distriktsingenjören gynnsamt i förhållande
till vattentäkten samt med hänsyn till önskemålet om närhet till förbrukningscentrum
men största möjliga avstånd från föroreningskällor. Det aktuella
markområdets relativt stora areal torde i huvudsak vara erforderlig för
att tillgodose vattenverkets framtida utbyggnadsbehov samt för att åstadkomma
tillfredsställande driftsförhållanden inom anläggningen.

De partemen t schef en

Såsom framgår av det föregående är de under punkten till försäljning föreslagna
områdena redan upplåtna till Jönköpings stad med nyttjanderätt
för anläggande av ett vattenverk. Enligt vad jag inhämtat är vattenverket
numera uppfört. Med hänsyn till anläggningens varaktighet och stora allmännytta
anser jag i likhet med domänstyrelsen, att områdena skall överlåtas
till staden. Den angivna köpeskillingen samt villkoren i övrigt föranleder
ingen erinran från min sida. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att medge,

att ifrågavarande områden om cirka 9,6 respektive 0,15
hektar av kronoegendomen Granbäck 21 i Bankeryds socken,
Jönköpings län, må säljas till Jönköpings stad för en
köpeskilling av tillhopa 88 200 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

4:o

Stadsägorna nr 204, 205 och 206 i Mariannelunds köping, Jönköpings län

Domänstyrelsen (skr. 22/11 1957) hemställer, att stadsägorna nr 204, 205
och 206 i Mariannelunds köping, Jönköpings län — med undantag av ett
för skogsarbetarbostad disponerat tomtområde — säljes till köpingen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Pa grundval av 2 särskilda Kungl. Maj :ts beslut år 1936 såldes inägorna
jämte viss annan mark under kronoegendomarna Brestorp Norrgården nr 2
och Brestorp östergården nr 3 i Hässleby socken, Jönköpings län, till resp.
arrendatorer. Återstående mark under egendomarna underställdes domänstyrelsens
skogsförvaltning och tillädes kronoparken Hässleby, dock med
undantag för vissa av Mariannelunds köping stadsplanerade områden. Stadsplaneringen
har sedermera fått ökad utsträckning och jämväl kommit att
omfatta mark under kronoparken. Från planområdena har tomter successivt
sålts men drygt 25 ha planerad mark — varav ungefärligen 1 ha vat -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

tenområde — befinner sig alltjämt i kronans ägo. Sistnämnda mark med
vattenområde är numera fastighetsrättsligt utbruten från stamfastigheterna
och i köpingens fastighetsregister redovisad under förut omförmälda stadsägobeteckningar.
Angående markens nuvarande disposition kan nämnas, att
dels smärre tomtområden genom korttidskontrakt upplåtits till 2 särskilda
nyttjanderättsliavare, dels viss mark med styrelsens medgivande av köpingen
tagits i anspråk för anläggning av gator, dels ett område om ungefärligen
0,5 ha av Eksjö revir sedan ett antal år nyttjats såsom tomtplats för skogsarbetarbostad.

Mariannelunds köping har i framställning den 19 juli 1955 begärt att få
förvärva ifrågavarande stadsägor.

Domänstyrelsens lokalförvaltning har tillstyrkt köpingens framställning.

Domänstyrelsen har jämväl förordat, att försäljning till köpingen bör ske.
Därigenom skulle nämligen styrelsens önskemål förverkligas, att slutligt från
sitt förvaltningsområde skilja de med nuvarande disposition föga räntabla
rester av förenämnda Brestorp-fastigheter, vilka alltjämt redovisas såsom
kronoegendom i egentlig mening. Vad tomtområdet för befintlig arbetarbostad
angår, bör detsamma emellertid undantagas från en eventuell försäljning
för att — liksom nu är fallet — omhänderhas av styrelsens skogsförvaltning.

Bostadsstyrelscn har på begäran verkställt sedvanlig värdering av ifrågavarande
stadsägor med undantag för därå växande skog. I skrivelse den 1
november 1956 har nämnda styrelse — med åberopande av en inom myndigheten
den 25 oktober samma år i ärendet upprättad promemoria — uttalat,
att ifrågavarande mark besitter ett värde av 62 500 kr. Angående grunderna
för denna prissättning har i promemorian anförts följande.

Den jämlikt planförslaget för tomt- och jämförligt ändamål reserverade
marken — av styrelsen uppskattad till 59 600 in2 — har åsatts ett värde i
fall av omedelbar exploatering av 1 kr. 30 öre per in2. Exploateringen har
emellertid ansetts komma att draga en tid av 20 år, vilket med tillämpning
av en räntefot om 3,5 procent beräknats medföra ett nuvärde av omkring
92 öre per in2 eller sammanlagt 55 000 kr. Mark för gator och kraftledningar
samt parkmark — tillhopa uppmätt till 145 000 in2 — har bedömts sakna
saluvärde. Med hänsyn härtill har medelvärdet för all här omförmäld mark
beräknats till 27 öre per in2. Slutligen bär jämväl den mark, som enligt planförslaget
lämnats odisponerad, enligt myndigheten omfattande 27 800 in2,
bedömts besitta sistnämnda värde eller 27 öre per m2.

Domänstyrelsen har emellertid funnit skäl föreligga att icke utan ytterligare
utredning godtaga bostadsstyrelsens värdering. Styrelsen har härom anfört
följande.

Vägledande för domänstyrelsens ställningstagande har bl. a. varit synpunkten,
att bostadsstyrelsens underlåtenhet att åsätta parkmarken självständigt
värde icke överensstämmer med en under senare tid uppkommen
praxis. Domänstyrelsen erinrar om, att bosladsstyrelsen vid saluvärdering
i juli 1954 av ett tomtområde under kronoegendomen Bredaryd vid stationssamhället
med samma namn funnit riktigt att icke blott åsätta kvartersmark
värde — 2 kr. per in2 — ulan även tillmäta i försäljningsområdet ingående
planerad parkmark ett egenvärde av 50 öre per m2. Sedermera har försälj -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr f) år 19ö8

ning till samhället av ifrågavarande område medgivits på grundval av
berörda värden (prop. 1957: 134; JoU 18; rskr 245). Principen har jämväl
godtagits i ärende rörande överlåtelse av mark från kronoparken Ed i Eds
municipalsamhälle. Därvid hade bostadsstyrelsen visserligen icke för sin
del föreslagit något självständigt värde för planerad parkmark. Men på domänstyrelsens
framställning har sådant värde sedermera åsatts (prop. 1957:
134; JoU 18; rskr 245).

Den ytterligare utredningen i värderingsfrågan har på domänstyrelsens
uppdrag verkställts av jägmästare Hellström vid styrelsens markvärderingskontor.
Av ett den 23 september 1957 upprättat värderingsinstrument inhämtas
följande.

Beträffande kvartersmarken har Hellström — - åberopande såsom jämförelseobjekt
fallet Ed i den mån detsamma avsåg dylik mark — ansett sig
böra föreslå ett råmarksvärde vid omedelbar exploatering av 1 kr. 50 öre per
in2, d. v. s. ett värde, som med 20 öre överstiger bostadsstyrelsens motsvarande
värdering. Liksom sistnämnda myndighet har Hellström vidare funnit
skäl att i föreliggande fall — med undantag i vad avser viss mark för
avloppsreningsverk — räkna med en 20-årig exploateringstid. Emellertid bör
enligt Hellströms mening diskontering ske efter en högre räntefot än den
av bostadsstyrelsen föreslagna eller efter 4,5 procent. Detta medför ett lägre
nuvärde i förhållande till värdet vid omedelbar exploatering än vad bostadsstyrelsen
förutsatt. Vad angår det jämlikt planförslaget odisponerade området
vill Hellström åsätta detsamma endast skogsmarksvärde eller 10 öre
per in2. Den principiella skillnaden mellan de båda värderingsförslagen har
emellertid avseende å den till park avsatta marken, därvid Hellström återigen
hänför sig till Ed-fallet. Sålunda håller Hellström före, att sagda mark,
i den mån densamma med hänsyn till terrängförhållanden och beskaffenhet
i övrigt kan anses ägnad för anläggning av park, bör tilläggas ett självständigt
värde av 50 öre per in2. Till de delar marken har en för parkändamål
olämplig struktur, föreslår Hellström däremot, att densamma endast åsätles
skogsmarksvärde, vilket här beräknats utgöra 6 öre per in2. Det sammanlagda
markvärdet av försäljningslotten i dess helhet befinnes med tillämpning
av dessa normer utgöra 105 870 kr. I förekommande fall finner Hellström
dock köpingen böra tillgodoräknas tidigare inbetald ersättning för
ianspråktagen vägmark, 3 070 kr., varför markpriset vid en försäljning till
köpingen bör nedsättas till 102 800 kr., motsvarande ett medelpris av 42
öre per in2. Härtill lägger Hellström värdet av inom försäljningsområdet
växande skog, 1154 m3sk, vilket genom styrelsens beslut den 31 januari
1957 fastställts utgöra 30 000 kr.

Domänstyrelsen har med hänsyn till vad som anförts angående praxis
rörande värdesättning av mark, som jämlikt plan reserverats såsom park,
samt med beaktande av vad Hellström jämväl i övriga hänseenden åberopat
såsom motiv för sitt värderingsförslag, funnit sig till alla delar böra biträda
detsamma. På grund härav hemställer domänstyrelsen, alt ifrågavarande
stadsägor — med undantag av förut angivna tomtområde — säljes till köpingen
för en köpeskilling av tillhopa 132 800 kr. samt på i huvudsak följande
villkor i övrigt.

De försålda stadsägorna överlåtes — efter avstyckning av förenämnda
tomtplats för skogsarbetarbostad — i befintligt skick med tillträde å dag,
som domänstyrelsen bestämmer, sedan avstyckningen verkställts. Köpeskil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

11

lingen erlägges kontant på tillträdesdagen. Byggnad eller anläggning tillhörig
annan än domänverket, som kan finnas å stadsägorna, omfattas icke
av försäljningen. Köparen inträder i styrelsens rättigheter och skyldigheter
jämlikt 2 särskilda, med slakteriägaren Erik Jonsson resp. fru Helga Larsson
slutna arrendekontrakt rörande vissa delar av området. Styrelsen berättigas
uppbära de ur sagda kontrakt härflytande inkomster, vilka belöper på
tiden före tillträdesdagen. Innehavare av över området med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att bibehålla och
nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan gottgörelse än ersättning
av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation
eller tillsyn av ledningarna. Köparen erlägger i samband med köpet uppkommande
avstycknings- och lagfartskostnader jämte övriga med köpet
förenade utgifter ävensom å området för tiden från tillträdesdagen belöpande
skatter och onera. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25
maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. in.
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Mariannelunds köping har vid sammanträde med kommunalfullmäktige
den 28 oktober 1957 beslutat godkänna domänstyrelsens förslag.

Departementschefen

Enär förevarande försälj ningsförslag icke föranleder erinran från min
sida, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,

alt stadsägorna nr 204, 205 och 206 i Mariannelunds köping,
Jönköpings län, må — med angivet undantag —- säljas
till köpingen för en köpeskilling av 132 800 kronor och
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

5:o

Malingsbo l3 och l4 i Kopparbergs län

I en den 5 mars 1951 dagtecknad ansökning har Malingsbo kyrkoråd anhållit,
såvitt nu är i fråga, att församlingens äganderätt till de markområden,
där församlingens kyrka och kyrkogård är belägna, måtte bekräftas och
gränserna för dessa områden fastställas. Som stöd för framställningen har
kyrkorådet anfört i huvudsak följande.

Malingsbo kyrka uppfördes år 1707—1708 å Malingsbo bruks mark av
dåvarande ägaren till bruket. Därvid avsattes tillika boställe och kapital
såsom löneförmån åt en brukspredikant. Å brukets mark anlades sedermera
även kyrkogård. Såsom framgår av ett sockenstämmoprotokoll den 17 mars
1861 tog bruksledningen samma år initiativ till att Malingsbo kapellförsamling
skulle avskiljas från Söderbärke för att bilda eget pastorat, vilket skedde
den 1 maj 1863. Brukets ägare skänkte därvid — utan närmare angivna
gränser — de markområden, där kyrka och kyrkogård är belägna, till församlingen.
Emellertid blev detta markförvärv aldrig avstyckat och lagfaret.
När bruket sedermera såldes till kronan, bevakades ej församlingens rätt,
och i köpebrevet nämndes intet om att dessa områden skulle tillhöra församlingen.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1958

Församlingen har beslutat att utvidga sin kyrkogård samt att renovera sin
kyrka och i samband därmed planera området runt kyrkan. Enligt uppgjort
förslag erfordras härför även en mindre del av ett till skogshögskolan upplåtet
område. Gränsen för sistnämnda område går nämligen f. n. endast några
meter från kyrkans sydvägg.

Kammarkollegiet har efter verkställd utredning i ärendet i elt till domänstyrelsen
avgivet utlåtande den 26 maj 1956 anfört bl. a. följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de områden, som församlingen
anhållit att få förvärva, är belägna på fastigheten Malingsbo l1, vilken tidigare
tillhört Malingsbo bruk men enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj
1899 tillsammans med övrig till bruket hörande egendom förvärvats av
kronan och numera ingår i kronoparken Kloten. Områdena hade ursprungligen
upplåtits till församlingen av Malingsbo bruks ägare. I samband med
att Malingsbo kapellag utbröts ur Söderbärke pastorat för att bilda eget
pastorat förklarade enligt sockenstämmoprotokoll den 17 mars 1861 företrädare
för bruket, att prästgården vore donerad och borde övergå till församlingen
till det omfång den ursprungligen hade, samt att någon ersättning
för den plats, varå kyrka och kyrkogård funnes, ej begärdes. I kollegiets
utlåtande den 25 februari 1862 och Kungl. Maj :ts beslut den 7 oktober 1862
angående Malingsbo kapellags skiljande från Söderbärke pastorat för att utgöra
eget pastorat är icke frågan om Malingsbo församlings rätt till områdena
för kyrka, kyrkogård eller prästgård berörd.

Ehuru i Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut förbehåll icke göres för rätten
till de av församlingen disponerade områdena, synes med hänsyn till omförmälda
uttalande i sockenstämmoprotokollet församlingen böra anses med
äganderätt besitta de områden, varå kyrka och kyrkogård är belägna. Församlingens
rätt till dessa områden bör därför av Kungl. Maj:t bekräftas,
så att möjlighet beredes församlingen att avstycka områdena till särskilda
fastigheter.

Domänstgrelsen har i remissyttrande den 26 mars 1957 funnit det uppenbart,
att ägarna av Malingsbo bruk avsett att överlåta de områden, varå
kyrkan och kyrkogården är belägna, med äganderätt till församlingen. Med
hänsyn härtill har styrelsen för sin del icke något att erinra mot att denna
äganderätt nu bekräftas. Ifrågavarande områden har numera avstyckats och
i jordregistret betecknats Malingsbo l3 och l4.

Departementschefen

Utredningen i ärendet visar, att de områden av fastigheten Malingsbo l1,
där Malingsbo kyrka och kyrkogård är belägna, ursprungligen upplåtits till
församlingen med äganderätt. Församlingens äganderätt har emellertid aldrig
i laga form fastställts och ej heller har förbehåll härför gjorts vid senare
överlåtelse av fastigheten till kronan. I likhet med domänstyrelsen har jag
icke något att erinra mot att församlingen nu även formellt tillförsäkras
äganderätten till ifrågavarande områden, vilka numera blivit avstyckade och
åsatta registerbeteckningarna Malingsbo l3 och l4. Detta bör lämpligen ske i
form av en överlåtelse utan vederlag. För överlåtelsen torde emellertid erfordras
riksdagens medgivande.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att fastigheterna Malingsbo l3 och l4 i Malingsbo socken,
Kopparbergs län, må utan vederlag överlåtas till Malingsbo
församling.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—
5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Torsten Birgersson

671988 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag