Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
1
Nr 75
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, m. m. ;
given Stockholms slott den 21 februari 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med anledning av förslag av statens nämnd för byggnadsforskning föreslås
vissa ändringar i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Sålunda föreslås, att avgiftsplikten skall utsträckas till näringsgrenen schaktning
och grundläggning, såvitt angår verksamhet, för vilken avgiftsplikt
eljest föreligger enligt förordningen, samt att avgiftsskyldigheten skall grundas
på varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar om året, som arbetstagare
idfört i avgiftspliktig verksamhet, i stället för såsom nu 300 dagsverken.
I syfte att mera väsentligt förstärka byggnadsforskningens resurser föreslås
vidare en höjning av byggnadsforskningsavgiften från 20 till 25 kronor
samt en motsvarande ökning av statens tillskott till forskningsverksamheten
genom uppräkning av anslaget till byggnadsforskning.
1—260 58
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 75
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
FÖRSLAG
till
förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)
angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom förordnas, att 2 och 4—6 §§ förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med tjugu kronor för
varje fullt antal av trehundra dagsverken,
som under året utförts med
anlitande av arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift
är att hänföra till någon av följande
i anstaltens premietariff för arbetsgivare
med i regel minst fem arbetstagare
under näringsgrenen byggnads-
och anläggningsverks
a mhet upptagna undergrupper
eller specialgrupper, nämligen
B. Hus- och fabriksbyggnad.
1. hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2. skorstensbyggnadsarbete,
3. ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet
i regel hänförlig till
husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakttagas,
att vid kombinerad byggnads
-
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med tjugufem kronor för
varje fullt antal av tvåtusen arbetstimmar,
som under året fullgjorts av
arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring och vilken
vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift är att hänföra
till någon av följande i anstaltens
premietariff för arbetsgivare med i
regel minst fem arbetstagare under
näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet
upptagna
undergrupper eller specialgrupper,
nämligen
A. Schaktning och grundläggning.
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet
i regel hänförlig till
husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakt
-
1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1955:67.
Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1958
3
(Gällande lydelse)
och anläggningsverksamhet avgift
skall erläggas endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt denna förordning.
4
Arbetsgivaren är — — — — —
Riksförsäkringsanstalten äger att,
i den mån sådant må vara nödigt
för bestämmande av byggnadsforskningsavgift,
taga del av arbetsgivares
avlöningslistor och förteckningar.
5
Den, som på grund av tjänsteåligganden
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga befattning
med uppgift eller handling, som
i 4 § sägs, må ej röja yrkeshemlighet
eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppa driftanordning
eller affärsförhållande vid
arbetsställe, i avseende A vilket han
har eller haft att taga sådan befattning.
(Föreslagen lydelse)
tagas, att vid schaktning och grundläggning
samt kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet avgift
skall erläggas endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt denna förordning.
§•
av byggnadsforskningsavgift.
I den utsträckning riksförsäkringsanstalten
prövar nödigt för ändamål,
som avses i första stycket, åligger det
uppgiftsskyldig att på begäran för
granskning tillhandahålla riksförsäkringsanstalten
förda avlöningslistor,
handelsböcker eller motsvarande anteckningar
jämte därtill hörande
handlingar. Granskningen skall såvitt
möjligt ske så, att den icke medför
hinder i den uppgift sskyldiges verksamhet
samt skall, om han så begär
och det lämpligen kan ske, verkställas
hos honom. Handelsböcker och andra
handlingar, som överlämnats för
granskning, skola återställas utan
dröjsmål. Meddelande om resultatet
av granskningen skall lämnas snarast.
§■
Den, som på grund av tjänsteåliggande
för riksförsäkringsanstaltens
räkning bar eller liaft att taga befattning
med uppgift eller handling, som
i 4 § sägs, må ej röja eller obehörigen
nyttja yrkeshemlighet, som därigenom
blivit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande, vilket
sålunda blivit honom kunnigt.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
(Gällande lydelse)
6
Försummar arbetsgivare att ställa
sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar han i uppgift,
som enligt samma paragraf skall avgivas,
veterligen oriktigt meddelande,
straffes med dagsböter.
Gör någon sig skyldig till förseelse
mot 5 §, straffes med dagsböter.
Sker det för att göra skada eller begagnar
han sig av sin kännedom om
yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller
annans fördel, då må till fängelse
dömas. Framgår av omständigheterna,
att han om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet
erhållit kännedom å tid, då han ej
hade att taga befattning med uppgift
eller handling, som i 5 § sägs, eller
att yppandet av driftanordningen eller
affärsförhållandet ej kunnat medföra
skada för det företag, som bedrevs å
arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet
icke åläggas honom. Å
förseelse, varom nu är sagt, må allmän
åklagare tala allenast efter
angivelse av målsäganden.
(Föreslagen lydelse)
§•
Försummar arbetsgivare att ställa
sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar ban medvetet
eller av grov vårdslöshet i uppgift,
som enligt samma paragraf skall
avgivas, oriktigt meddelande, straffes
med dagsböter.
Bryter någon mot vad i 5 § är
stadgat, straffes med dagsböter eller
fängelse. Å brott som nu sagts må
allmän åklagare tala allenast efter
angivelse av målsäganden.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1959.
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,
Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om ändrade grunder
för uttagande av byggnadsforskningsavgift samt om anslag för budgetåret
1958/59 till byggnadsforskning och anför därvid följande.
Inledning
I årets statsverksproposition (V ht p. 97) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Byggnadsforskning
för budgetåret 1958/59 beräkna ett reservationsanslag av 265 000
kronor. Anledningen till att anslaget beräknades endast preliminärt var,
att anslagsfrågan ansågs böra behandlas samtidigt som ett av statens nämnd
för byggnadsforskning i skrivelse den 18 oktober 1957 framlagt förslag om
vissa ändringar i grunderna för uttagande av byggnadsforskningsavgift och
att remissbehandlingen av denna framställning ej hunnit avslutas när statsverkspropositionen
anmäldes. Sedan ifrågavarande ärenden nu färdigberetts
torde jag få anmäla desamma. I samband därmed torde jag få behandla
dels ett av bostadsstyrelsen framfört äskande om anslag för visst
ändamål, dels ock ett av 1947 års byggnadsmaterialutredning avgivet betänkande
jämte remissyttranden däröver.
Forskning på byggnadsområdet bedrevs fram till 1942 i tämligen splittrade
former och hade en ringa omfattning. Genom inrättande nämnda år
av statens kommitté för byggnadsforskning fick forskningsverksamheten
en mera samordnad och systematisk karaktär. Kommitténs forskningsverksamhet,
som finansierades med anslag över driftbudgeten, hade dock
ganska blygsamma dimensioner.
För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats i syfte att
genom forsknings- och rationaliseringsverksamhet förbättra och förbilliga
produktionen inom byggnadsbranschen beslöt statsmakterna år 1953 (prop.
163, SL3U 13, rskr. 306), att en särskild byggnadsforskningsavgift skulle
uttagas från vissa arbetsgivare inom byggnadsfacket. Att planera och sam
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
ordna forsknings- och rationaliseringsverksamheten uppdrogs åt statens
nämnd för byggnadsforskning, som ersatte den dittillsvarande kommittén
för byggnadsforskning.
Förslag om ändring av förordningen angående byggnadsforskningsavgift
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om byggnadsforskningsavgift har meddelats i förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269; ändrad 1955: 67) angående byggnadsforskningsavgift.
Skyldighet att erlägga byggnadsforskningsavgift åvilar enligt 1 § i förordningen
den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana
förhållanden, att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda lags
mening bedriver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet är staten befriad.
Avgiftsplikten är närmare bestämt knuten till vissa i riksförsäkringsanstaltens
premietariff för yrkesskadeförsäkringen angivna verksamhetsgrenar,
vilka är uppräknade i 2 § i förordningen. Dessa verksamhetsgrenar
utgöres av följande i premietarifTen för arbetsgivare med i regel minst fem
arbetstagare under näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet
upptagna undergrupper eller specialgrupper, nämligen
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet i regel hänförlig till husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
I fråga om kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet gäller
avgiftsskyldighet endast i den mån fråga är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt förordningen.
Avgift utgår för kalenderår med 20 kronor för varje fullt antal av 300
dagsverken, som under året utförts med anlitande av arbetstagare, för
vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
(2 §).
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten (3 § första
stycket). Beträffande uppbörden av byggnadsforskningsavgifter skall förordningen
den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt
lagen om sjukförsäkring in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse
(3 § andra stycket). Detta innebär beträffande arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring
i riksförsäkringsanstalten i huvudsak, att avgiften för arbetsgivare,
som i regel har mindre än fem arbetstagare i sin tjänst, påföres vid
skattedebiteringen, medan den för större arbetsgivare debiteras direkt av
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
7
riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda förfaringssätt tillämpas vidare beträffande
alla arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt socialförsäkringsbolag.
I förordningen angående byggnadsforskningsavgift stadgas skyldighet för
arbetsgivare att till riksförsäkringsanstalten lämna de uppgifter, som anstalten
finner erforderliga för att bestämma avgiften, samt rätt för anstalten
att taga del av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar (4 §). Vidare
föreskrives för den, som på grund av tjänsteåligganden för riksförsäkringsanstaltens
räkning tagit befattning med sådana uppgifter eller handlingar,
tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning och affärsförhållande
vid arbetsstället (5 §). Förordningen innehåller tillika bestämmelser
om straff för försummelser eller förseelser med avseende på vad
sålunda föreskrivits (6 §).
Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i förordningen,
föres i samma ordning som gäller för försäkringsinrättnings
beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring, alltså hos försäkringsrådet
(8 §)■
Influtna byggnadsforskningsavgifter överföres till en fond, som förvaltas
enligt grunder vilka fastställes av Kungl. Maj :t (9 §). Denna fond, benämnd
fonden för byggnadsforskning, förvaltas av statskontoret. Fondmedlen står
till förfogande för statens nämnd för byggnadsforskning, som självständigt
äger besluta om medlens användning i nämndens verksamhet. Fondmedel
får dock ej utan Kungl. Maj ds medgivande tagas i anspråk för bestridande
av kostnader för nämndens kansli.
Staten är såsom nämnts befriad från byggnadsforskningsavgift. I stället
lämnar staten tillskott till kostnaderna för forskningsverksamhet i form av
årliga anslag på driftbudgeten dels till byggnadsforskningsnämndens avlöningar
och omkostnader, dels ock till byggnadsforskning.
Statens nämnd för byggnadsforskning
I sin förut omförmälda skrivelse har statens nämnd för byggnadsforskning
föreslagit vissa ändringar i grunderna för uttagande av byggnadsforskningsavgift.
Förslaget innebär dels att verksamhetsgrenen schaktning
och grundläggning avgiftsbelägges, dels ock att avgift skall påföras för varje
fullt antal av 2 000 arbetstimmar (= 250 dagsverken), som under året
utförts med anlitande av i förordningen angiven arbetskraft.
Nämnden erinrar, att statsmakterna vid beräknande av byggnadsforskningsavgiftens
storlek hade tagit till utgångspunkt alt avgift skulle utgå för
varje årsarbetare, varvid en årsarbetare antogs motsvara 300 dagsverken.
Med ledning av uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och
Svenska byggnadsentreprenörföreningen hade antalet årsarbetare uppskattats
till minst 135 000. På grundval av dessa beräkningar och med
hänsyn till smärre begränsningar av antalet avgiftspliktiga verksamhets
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
grenar antogs, att en byggnadsforskningsavgift å 20 kronor per årsarbetare
skulle inbringa i runt tal 2,5 milj. kronor.
Nämnden anför, att sättet för avgifternas uttagande medger en klar
överblick över utfallet för visst år först drygt ett år senare. Nämnden har
därför än så länge kunnat överblicka inkomsterna blott för åren 1954 och
1955. Enligt uppgifter, som nämnden erhållit från riksförsäkringsanstalten,
utgör de totalt influtna avgifterna 1 887 675 kronor för år 1954 och 2 097 944
kronor för år 1955. Avgiften har alltså inbringat i genomsnitt endast ca
2 milj. kronor per år i stället för beräknade 2,5 milj. kronor. Nämnden
har på olika sätt i samråd med riksförsäkringsanstalten sökt utreda, hur
skillnaden mellan beräknade och influtna inkomster uppkommit. Bl. a.
har riksförsäkringsanstalten granskat avgiftsinbetalningarna hos ett 80-tal
företag. Den gjorda genomgången har medfört en viss efterdebitering av
avgifter hos ungefär hälften av de undersökta företagen. Det belopp som
på detta sätt efterdebiterats är dock relativt obetydligt. Olika andra omständigheter
har medverkat till att årsresultaten blivit i genomsnitt 0,5 milj.
kronor lägre än de kalkylerade beloppen. Bland dessa omständigheter framhåller
nämnden, att en årsarbetare enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift
förutsättes utföra 300 dagsverken, under det att en
arbetare inom byggnadsbranschen i genomsnitt arbetar blott ca 250 dagar
per år samt att flera arbetare än beräknat torde vara sysselsatta vid företag,
som vart och ett ej har en årsarbetare och därför ej betalar någon byggnadsforskningsavgift.
Genom att verksamheten inom nämnden först successivt kunnat utbyggas
har nämnden under de första åren ej helt förbrukat dessa års inkomster.
Därigenom har vissa medel funnits tillgängliga för efterföljande år.
Först under år 1957 har arbetet kunnat ges den omfattning som förutsågs
vid nämndens tillkomst. Eftersom inkomsterna blivit lägre än beräknat,
har nämnden för 1957 års verksamhet nödgats disponera 424 682 kronor
utöver de för året beräknade inkomsterna. Detta belopp hav tillskjutits
av medel från föregående års överskott.
Enligt en av nämnden upprättad prognos över utvecklingen av inkomster
och utgifter under budgetåren 1957/58—1960/61, vilken baseras på en
verksamhet av oförändrad omfattning, beräknas kostnaderna öka med
60 000—64 000 kronor per år på grund av stegringar i löner och andra utgifter,
medan inkomsterna beräknas bli oförändrade. Kostnadsstegringen
medför, att tillgängligt belopp för bidrag till fristående forskare vid högskolor
och andra forskningsinstitutioner minskar år från år. Nämnden har
vid upprepade överläggningar med företrädare för dessa institutioner konstaterat,
att de på sina program har många uppgifter som nödvändigtvis
måste lösas. Då kvalificerad personal, lokaler och instrumentell utrustning
finns tillgänglig, vore det enligt nämndens mening olyckligt, om verksamheten
hos dessa institutioner skulle behöva inskränkas, med risk att ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
9
bildade specialister komme att söka andra sysselsättningar eller att kostsamma
investeringar i lokaler m. m. ej bleve utnyttjade. Nämnden framhåller
emellertid, ad det belopp nämnden kan disponera för ändamålet,
600 000 kronor för en fyraårsperiod, är otillräckligt, även om nämnden
begränsar sig till de mest angelägna uppgifterna. Nämnden anser det följaktligen
nödvändigt, att inkomsterna höjes till den nivå som förutsågs vid
dess tillkomst.
Nämnden anför, att det huvudsakligen är tre faktorer, som reglerar inkomsterna,
nämligen omfattningen av det avgiftsbelagda området, det antal
dagsverken som motsvarar en årsarbetare samt avgiftens storlek för varje
årsarbetare.
Vad angår det avgiftsbelagda verksamhetsområdet påpekar nämnden,
att bl. a. schaktning och grundläggning, som är upptagna som undergrupp
A i riksförsäkringsanstaltens premietariff för arbetsgivare under näringsgrenen
byggnads- och anläggningsverksamhet, är undantagna från avgiftsplikl.
Detta medför att företag, som specialiserat sig på schaktning och
grundläggning, ej betalar någon byggnadsforskningsavgift. Företag, som
sysslar med hus- och fabriksbyggnadsarbete och därvid som ett led i detta
arbete utför schaktning och grundläggning, erlägger däremot byggnadsforskningsavgift
även för denna verksamhet. För nämnden har det synts
oriktigt, att frågan om ett visst ax-bete är avgiftsbelagt eller ej skall vara
beroende på företagsformen. Då nämnden funnit det angeläget att behandla
problem, som rör schaktning och grundläggning, har nämnden ansett det
naturligt, att alla företag inom detta arbetsområde ei-lägger byggnadsforskningsavgift.
Beträffande beräkningen av arbetstiden per årsarbetare framhåller nämnden,
att 300 dagsverken motsvarar 2 400 arbetstimmar. Då enligt nämndens
uppfattning en ai-betare inom byggnadsbranschen icke ai-betar så lång tid
under året, har nämnden sökt klarlägga frågan om arbetstiden genom att
inhämta uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska
byggnadsarbetareförbundet.
Byggnadsindustriföi-bundets uppgifter är hämtade från de anställdas semesterkort
och visar för perioden 1951—1955 en genomsnittlig arbetstid
per år av 2 041 timmar för murare, 2 136 timmar för träarbetare och 2 195
timmar för grovarbetare. Byggnadsarbetareförbundets uppgifter är hämtade
ur löne- och ackordsstatistiken och omfattar perioden 1951—1955.
För murare redovisas eu genomsnittlig arbetstid per år av 1 945 timmar, för
träarbetare 2 047 timmar och för grovarbetare 2 100 timmar.
Nämnden anför vidare:
De från två håll hämtade uppgifterna visar sålunda god överrensstämmelse.
Avvikelserna kan bero bl. a. på, att i byggnadsindustriförbundets uppgifter restid
utöver ordinarie arbetstid inedtagits. För samma tid redovisar Svenska målareförbundet
en genomsnittlig arbetstid per år för målare av 1.760 timmar samt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 195S
Svenska elektrikerförbundet en arbetstid för elektriker av 2.056 timmar. Andra
arbetargrupper än de här nämnda utgör en ringa andel av byggnadsarbetarkåren.
Av värdena framgår alltså tydligt att man f. n. icke kan räkna med, att en
årsarbetare motsvarar 300 dagsverken eller 2.400 arbetstimmar. Under tiden fram
till 1960 kommer arbetstiden att minska från 48 timmar till 45 timmar i veckan.
Detta kommer vid i övrigt oförändrade förhållanden att ytterligare sänka de
genomsnittliga årsarbetstiderna. Med hänsyn härtill finner nämnden det motiverat,
att förordningen ändras så, att en årsarbetare motsvarar 2.000 arbetstimmar
(250 dagsverken). Efter kontakt med riksförsäkringsanstalten har anknytning
gjorts till arbetstimmar i stället för till dagsverken, då detta medför vissa
praktiska fördelar.
De föreslagna ändringarna i uttagandet av byggnadsforskningsavgift beräknas
öka nämndens inkomster med drygt 0,4 milj. kronor per år. En
ytterligare ökning av inkomsterna genom höjning av byggnadsforskningsavgiften
per årsarbetare är enligt nämndens åsikt motiverad med hänsyn
till behovet att finansiera föreliggande angelägna forskningsuppgifter.
Nämnden framhåller sålunda, att de senaste årens snabba utveckling ställt
byggnadsbranschen inför en mängd problem, som snarast måste lösas, om
ej stora felinvesteringar skall riskeras. Den ökade användningen av monteringsbyggeri
och andra former av mekanisering vid uppförande av flerfamiljshus
liksom gruppbyggen, seriebyggen m. m. vid uppförande av
enfamiljshus motiverar, att de traditionella formerna för planering av olika
lokaler tas under omprövning. De många nya typer och fabrikat av byggnadsmaterial
och byggnadselement som framkommer kräver, att egenskaperna
siuderas samt att regler för klassificering och redovisning utarbetas.
Behovet att höja verkningsgraden hos uppvärmningsanordningar
motiverar, att regler för provningar av dessa uppställes. Förhållandena på
arbetsmarknaden jämte kravet på lägre kostnader framtvingar nya former
för produktionen i vad avser förplanering, organisering och arbetsmetoder.
Sådana frågor kräver för sin behandling ett väsentligt utökat kunskapsunderlag,
vilket kan erhållas blott genom forskning och utredningar.
Nämnden har dock velat skaffa sig ytterligare erfarenheter, innan en
höjning av byggnadsforskningsavgiften begäres. Nämnden avser att återkomma
i denna fråga.
Yttranden
Efter remiss har yttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning
avgivits av statskontoret, riksförsäkringsanstalten, bostadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),
Svenska riksbyggen och Landsorganisationen i Sverige. Till landsorganisationens
remissvar har fogats gemensamt yttrande av Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Svenska murareförbundet, Svenska målareförbundet,
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
11
Svenska elektrikerförbundet samt Svenska bleck- och plåtslagareförbundet
(byggnadsfackförbunden).
1 en del remissyttranden har vissa allmänna synpunkter på byggnadsforskningsnämndens
arbete anförts. Byggnadsstyrelsen påpekar sålunda,
att nämnden i sin prognos för tiden 1957/58—1960/61 räknat med
successiv avveckling av anslagen till fri forskning, medan utgifterna för
sekretariat och utskott skulle hållas på i huvudsak nuvarande nivå. Styrelsen
ifrågasätter, om icke i stället nämndens utgifter för sekretariat och
utskott bör nedbringas till förmån för den fria forskningen. Liknande
synpunkter utvecklas i ett gemensamt yttrande av Svenska byggnadsindustriförbundet
och Svenska byggnadsentreprenörföreningen, vilka anför, att resultatet
av nämndens hittillsvarande arbete icke motsvarar de förväntningar
byggnadsindustrins företagare hyst. I yttrandet uttalas, att nämnden bör
bestå av ett icke alltför stort kansli med huvuduppgift att fördela forskningsmedlen
och följa forskningsarbetet samt att låta granska och publicera
resultaten.
Bostadsstyrelsen framhåller, att det är uppenbart, att nämnden måste
förses med ökade medel. Nämnden synes sålunda inte ha tillräckliga resurser
för mycket angelägna uppgifter, exempelvis för småhusens rationalisering
eller för åtgärder som syftar till att minska bränslekostnaderna i
bostadshusen. Även Svenska riksbyggen finner, att ökade resurser för byggnadsforskningen
erfordras och framhåller därjämte, att frågor om stadsplaneringen
bör upptagas på nämndens forskningsprogram. Byggnadskostnaderna
är i hög grad beroende av stadsplanernas utformning, och en
av förutsättningarna för lägre byggnadskostnader är rationellt utformade
stadsplaner. Företaget framhåller dock som sin mening, att nämnden har
saknat en fast linje i sitt arbete och ej med tillräcklig auktoritet kunnat ta
ledningen av forskningsarbetet och inrikta detta på väsentliga områden.
Dessa brister bör repareras, innan nämndens resurser ökas. Företaget anser
det kunna diskuteras, om icke den byggnadsforskning som bedrives vid
vetenskapliga institutioner borde finansieras på samma sätt som andra
grenar av den vetenskapliga forskningen vid högskolorna. SABO framhåller
betydelsen av en vidgad och snabbare upplysning om de vunna forskningsresultaten.
LO och byggnadsfackförbunden anför, att tiden synes mogen för en utvidgning
av forskningsverksamheten med större inriktning på ren produktionsforskning.
Det bör då, enligt LO:s mening, undersökas, om en utvidgad
verksamhet lämpligen bör finansieras med medel, som inflyter i
form av byggnadsforskningsavgifter, eller på annat sätt. Fn utväg skulle
vara att pålägga exempelvis produktionen av cement eu särskild avgift
alt användas för byggnadsforskning.
Nämndens förslag att till de avgiftsbelagda verksamhetsområdena
även hänföra schaktnings- och grundläggningsarbete har i huvudsak
tillstyrkts av remissorganen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 År 1958
Riksförsäkringsansta It en upplyser, att ifrågavarande undergrupp i anstaltens
premietariff för arbetsgivare med i regel minst fem arbetstagare omfattar
följande specialgrupper, nämligen l)grävningsarbete, 2)jordschaktning,
planeringsarbete, 3) grundläggning med schaktning, pålning, gjutning och
stenarbete samt 4) byggnadskontroll, avvägning och stakning. Den föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet för förordningen angående
byggnadsforskningsavgift skulle icke medföra några debiteringstekniska
svårigheter för anstalten. I viss utsträckning förekommer det dock, att företag
av angivna slag utför schaktning och grundläggning i samband med
byggnadsarbeten, vilka ej är underkastade avgiftsplikt, nämligen arbeten
under de i tariffen upptagna grupperna »D. Väg-, gatu-, bro- och tunnelbyggnad»,
»E. Vattenbyggnad m. m.» och »G. Andra byggnads- och anläggningsarbeten».
Om därför avgiftsplikten för schaktning och grundläggning
anses böra begränsas till sådan schaktning och grundläggning, som sker
i anslutning till i övrigt avgiftsbelagt byggnadsarbete, bör den begränsningsregel
som avser kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet
utökas att gälla även schaktnings- och grundläggningsarbeten.
Ämbetsverket anför vidare, att undergruppen »A. Schaktning och
grundläggning» f. n. också omfattar vissa arbetsgivare, vilkas verksamhet
icke har något samband med byggnads- eller anläggningsverksamhet. Som
exempel på dylik verksamhet nämnes dikesgrävning, brunnsgrävning och
brunnsborrning, sprängning av sten på åkrar m. m. samt malmletning.
Riksförsäkringsanstalten är emellertid beredd att hänföra dessa arbetsgivare
till annan näringsgren än »Byggnads- och anläggningsverksamhet».
Byggnadsstyrelsen föreslår, att avgiftsplikten i fråga om schaktnings- och
grundläggningsarbete begränsas till arbeten vid byggnadsföretag, som eljest
är belagda med avgift, medan Svenska byggnadsindustri förbundet och Svenska
byggnadsentreprenörföreningen anser, att avgift bör uttagas endast i den
mån arbetet utföres i och för husbyggnad. Svenska riksbyggen anför, att inbetalningskontrollen
kan bereda svårigheter, då det avgiftsbelagda arbetet
ofta endast utgör en ringa del av specialfirmornas sammanlagda arbete,
och anser fördenskull att förslaget bör omprövas. Byggnadsfackförbunden
anser, att hela frågan om avgiftsberäkningen bör anstå i avvaktan på att
enighet nås om forskningens framtida inriktning, medan LO inte vill motsätta
sig föreslagna ändringar som en rent temporär åtgärd.
I anledning av förslaget att avgiftsplikten skall grundas på 2 000
arbetstimmar om året anför riksförsäkringsanstalten, att nämndens förslag
icke föranleder erinran, såvitt angår arbetsgivare, vilka debiteras yrkesskadeförsäkringsavgifter
m. m. direkt av anstalten eller av socialförsäkringsbolagen.
När det gäller övriga arbetsgivare, d. v. s. huvuddelen
av de s. k. mindre arbetsgivare, vilka har försäkring i anstalten, erhåller
anstalten däremot endast uppgift om antalet dagsverken. Beträffande
sådana arbetsgivare måste byggnadsforskningsavgiften därför alltjämt
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
13
grundas på sistnämnda uppgift. Därvid bör 2 000 arbetstimmar enligt
anstaltens mening motsvaras av 250 dagsverken.
Byggnadsstyrelsen anser, att 2 100 timmar f. n. bättre motsvarar verkliga
förhållandena än de av nämnden föreslagna 2 000 timmarna. Svenska
riksbyggen finner det mindre välbetänkt att ändra ifrågavarande avgiftsunderlag
till 2 000 arbetstimmar, när det gäller byggnadsforskningsavgiften,
men bibehålla 300 dagsverken som underlag för debitering av yrkesskadeförsäkringsavgift.
Byggnadsfackförbunden vill, såsom framgår av vad förut
sagts, skjuta på frågans avgörande. I övrigt har förslaget tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissorganen.
Statskontoret anser sig böra, utöver de av nämnden föreslagna ändringarna
beträffande avgiftsplikten, ifrågasätta en höjning av byggnadsforskningsavgiften.
Ämbetsverket förordar en höjning med 10% eller till
22 kronor. Även bostadsstyrelsen uttalar sig för att ökade resurser ställes
till nämndens förfogande antingen i form av höjda forskningsavgifter eller
på annat sätt. Bostadsstyrelsen framhåller doek samtidigt, att en fast byggnadsforskningsavgift
per årsarbetare har vissa olägenheter, dels genom att
penningvärdets försämring minskar beloppets reella värde och dels genom
att den ökade rationaliseringen inom byggnadsfacket, till vilken byggnadsforskningen
säkert bidragit, resulterar i en reduktion av antalet dagsverken
och därmed en successiv minskning av forskningsmedlen, räknade på
byggnadsvolymen.
Anslagsfrågor
Föreliggande framställningar
Statens tillskott till byggnadsforskningsnämndens verksamhet uppgick
för det första verksamhetsåret till 275 000 kronor under anslagsrubriken
Byggnadsforskning samt 120 100 kronor till avlöningar och omkostnader
för nämndens kansli, alltså tillhopa 395 100 kronor.
Fr. o. m. budgetåret 1955/56 överfördes 10 000 kronor från byggnadsforskningsanslaget
till nämndens avlöningsanslag. Vidare har avlöningsoch
omkostnadsanslagen i viss mån räknats upp med hänsyn till lönehöjningar
och andra utgiftsstegringar. I innevarande års statsverksproposition
(V ht 1958 p. 95 och 96) har anslagen sålunda upptagits med resp. 120 200
och 37 000 kronor eller tillhopa 157 200 kronor. Anslaget till byggnadsforskning
är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 265 000
kronor.
I. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 har nämnden för byggnadsforskning
(skr. 4/9 1957) erinrat, att nämnden för innevarande budgetår
— under åberopande av att inkomsterna av byggnadsforskningsavgifterna
blivit väsentligt mindre än beräknat samt uppgiftens speciella art —
hemställde om särskilda medel för dels fortsatt utredningsarbete inom skol
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
husbyggandet och dels viss försöksverksamhet med provklassrum. Nämndens
framställning vann dock icke bifall (jfr V ht 1957 s. 265). Under hösten
1956 och våren 1957 har den inom nämnden verksamma skolhusgruppen
med biträde av expertis från byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen utarbetat
ett förslag till långtidsprogram för fortsatt skolbyggnadsforskning.
Enligt förslaget bör sådan forskning bedrivas som lagarbete mellan arkitekt,
pedagog, skolpsykolog, kommunal förtroendeman samt projektorer för
statiska, värme-, vatten- och sanitetstekniska samt elektrotekniska konstruktioner.
Forskningen bör omfatta översikt av avslutade och pågående
arbeten inom skolhusforskningen i Sverige och utomlands, studier av de
enskilda skollokalerna, skolanläggningars utformning och utförande, skollokalers
upplåtande för annat än skoländamål, skoltomtens läge, storlek,
topografi och planform samt kritisk översyn av granskningsförfaranden,
lagar och förordningar. Forskningsprogrammet är avsett att genomföras
under budgetåren 1958/59—1961/62, varvid kostnaden per budgetår beräknas
till resp. 255 000, 255 000, 265 000 och 275 000 kronor.
Nämnden anför, att sedan forskningsprogrammet godkänts av nämnden
yttranden över detsamma inhämtats från överstyrelsen för yrkesutbildning,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund, vilka samtliga vitsordat angelägenheten av ifrågavarande
forskning samt uttalat att programmet bör genomföras. Nämnden
framhåller, att stat och kommun planerat mycket stora investeringar på
skolbyggnadsområdet inom de närmaste åren samt hänvisar i detta sammanhang
till vad 1955 års långtidsutredning anfört härom. Då önskemålet
om en minskning av produktionskostnaderna medför krav på en snabb
lösning av en mängd skolbyggnadsproblem, anser nämnden det ytterst
angeläget, att det planerade forskningsprogrammet kan genomföras inom
avsedd tid. Under åberopande härav hemställer nämnden, att anslaget
till byggnadsforskning för nästa budgetår höjes med 255 000 kronor till
520 000 kronor.
II. Nämnden för byggnadsforskning har vidare i utlåtande över två betänkanden
av bränsleutredningen 1951 (SOU 1956: 46 och 58) hemställt
om tilläggsanslag (under tionde huvudtiteln) av 600 000 kronor årligen
under en tioårsperiod för genomförande av undersökningar i bränslebesparande
syfte. I en skiss till forskningsprogram har nämnden upptagit
undersökningar av problem rörande värmeproduktion, värmedistribution,
värmeisolering, ventilation och varmvatten samt debitering av värme och
varmvatten.
III. Bostadsstgrelsen har i en med skrivelse den 2 oktober 1957 överlämnad
promemoria framhållit behovet av åtgärder, som medför minskad bränslekonsumtion
i småhus. För att stimulera härtill föreslår styrelsen dels viss
komplettering av bestämmelserna om s. k. lånetak — till vilken fråga jag
torde få återkomma i annat sammanhang — dels en brett lagd upplys
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
15
ningsverksamhet, vilken skulle ta sikte på att främja en bättre värmeisolering
i såväl nya hus som det befintliga bostadsbeståndet. För upplysningskampanjen
krävs enligt styrelsens mening att särskilda statsmedel anvisas
med förslagsvis 200 000 kronor.
Yttranden
Över byggnadsforskningsnämndens under I. i det föregående behandlade
framställning har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen.
De båda sistnämnda myndigheterna framhåller, att de medverkat vid
upprättande av det långtidsprogram för skolforskning som forskningsnämnden
åberopar och tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att erforderliga medel ställes
till förfogande för ändamålet, då forskning och utvecklingsarbete inom
förevarande område, med hänsyn till det samlade investeringsprogram
som inom de närmaste åren måste förverkligas och till de därmed förbundna
kostnaderna, måste anses synnerligen påkallat, icke minst från statsverkets
synpunkt.
Skolöverstyrelsen erinrar, att överstyrelsen i petita för budgetåret 1958/59
hemställt att, om forskningsnämndens framställning ej vunne bifall, under
sagda budgetår få disponera 200 000 kronor av anslaget till bidrag till vissa
byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet för skolbyggnadsforskning
i samarbete med nämnden. Tillika hade överstyrelsen förklarat sig ha
för avsikt att, med överlämnande av sina petita i denna del, hemställa hos
kommunförbunden, att dessa ville i framställning till Kungl. Maj:t ge till
känna, i vilken utsträckning de vore villiga att bidraga till ifrågavarande
kostnader. Överstyrelsen hade förutsatt, dels att byggnadsforskningsnämnden
skulle anslå omkring 50 000 kronor till ändamålet, dels ock att det av
överstyrelsen äskade beloppet skulle reduceras med belopp, som kunde
komma att ställas till förfogande av kommunförbunden.
Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund har i anledning
av skolöverstyrelsens nyssnämnda hemställan meddelat, att medverkan
från deras sida i finansieringen av skolbyggnadsforskning icke kan
påräknas.
Statskontoret erinrar, att föredragande departementschefen vid behandling
av nämndens motsvarande yrkande för budgetåret 1957/58 anfört,
att särskilda medel vid sidan av anslaget till byggnadsforskning av principiella
skäl inte borde anvisas för skolbyggnadsforskning. Då till stöd för
nämndens förnyade hemställan inte anförts några skäl som enligt statskontorets
mening motiverar ett ändrat ståndpunktstagande, har ämbetsverket
inte ansett sig kunna förorda ett tillmötesgående av nämndens framställning.
Statskontoret uttalar, att det bör ankomma på byggnadsforsk
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
ningsnämnden att vid fördelningen av influtna byggnadsforskningsavgifter
skapa tillräckligt utrymme för skolhusforskning, i den mån inte anslaget
för byggnadsforskning förslår härtill.
Över bostadsstyrelsens under III. i det föregående omnämnda promemoria
har yttranden avgivits av statskontoret och statens nämnd för
byggnadsforskning.
Statskontoret finner det visserligen vara av synnerlig vikt att värmeisoleringsfrågorna
uppmärksammas men anser inte, att statsmakterna bör engagera
sig för sådana åtgärder på området som medför ökat behov av
statsmedel.
Nämnden för byggnadsforskning tillstyrker däremot styrelsens förslag
om medelsanvisning för upplysningsverksamhet med sikte på minskning
av bränsleförbrukningen och förklarar sig beredd att medverka i sådan
verksamhet.
Förslag av 1947 års byggnadsmaterialutredning
Mot bakgrunden av det bostadspolitiska program, som statsmakterna
uppställde vid 1946 och 1947 års riksdagar, framstod det som angeläget
att klarlägga frågan om utnyttjandet av den bosradspolitiskt betingade förbättringen
av byggnadsämnesindustriernas avsättningsförhållanden. För att
utreda frågan härom och klargöra förutsättningarna för en sänkning av
byggnadskostnaderna med särskild hänsyn till prissättningen på byggnadsmaterial
tillsattes en särskild utredning, 1947 års byggnadsmaterialutredning.
Byggnadsmaterialutredningen har år 1951 och år 1955 överlämnat två
expertutredningar rörande produktions-, distributions- och prissättningsförhållanden
inom några avgränsade produktionsområden. I april 1957
överlämnade utredningen ett betänkande om stommaterial från jord- och
stenindustrien (SOU 1957:12). Detta betänkande har remissbehandlats.
Med avlämnande av sistnämnda betänkande jämte vissa manuskript har
utredningen — i enlighet med direktiv som lämnades våren 1954 av dåvarande
chefen för socialdepartementet — avslutat sitt arbete.
I det nu föreliggande betänkandet lämnas en redogörelse för vissa på
utredningens uppdrag utförda expertundersökningar rörande produktionsoch
marknadsförhållandena inom de jord- och stenindustrier, som framställer
stommaterial för husbyggnadsändamål (tegel, cement, stenmaterial,
betongvaror och lättbetong). Härvid behandlas den tekniska utvecklingen
på ifrågavarande områden, förekommande former av konkurrensbegränsning,
lönsamheten och företagens prispolitik. På grund av nyssnämnda
begränsning av utredningsuppdraget har utredningen inte framlagt några
konkreta förslag. Det torde därför saknas anledning att här lämna något
utförligare referat av betänkandets innehåll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1958
17
Vid betänkandets avlämnande har byggnadsmaterialutredningen framhållit,
att de undersökningar av olika byggnadsmaterialbranscher, som utförts
i utredningens regi och på dess initiativ, bär fyllt en betydelsefull
uppgift genom att stimulera parterna inom eu bransch att åstadkomma
förbättringar. Utredningen understryker, att det sällan ligger så till, att
större kostnadsbesparingar kan vinnas enbart genom stora, enkla reformer.
Förhållandena är i allmänhet alltför komplicerade för att en branschrationalisering
skulle kunna bli en engångsföreteelse såsom resultat av i
detta syfte vidtagna särskilda åtgärder. Vad som erfordras är permanenta,
målmedvetna rationaliseringssträvanden. Sådana pågår också ständigt inom
de olika branscherna, men de kan otvivelaktigt stimuleras genom en öppen
insyn och eu därav föranledd diskussion av förutsättningarna för fortsatt
rationalisering. Utredningen hyser den meningen, att de gjorda undersökningarna
har verkat orienterande och stimulerande för dem som i det
löpande arbetet inom de olika branscherna har att brottas med de konkreta
problemen.
Utredningen anser dock, att en tillfälligt arbetande kommitté knappast
är ett ändamålsenligt instrument för de insatser som här behöver göras.
Det synes i stället angeläget, anför utredningen, med någon form av kontinuerligt
översiktsarbete i samverkan mellan permanenta organ, såväl
branschernas egna som offentliga. Bland offentliga organ, som kan komma
i åtanke, nämner utredningen statens nämnd för byggnadsforskning, prisoch
kartellnämnden, bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.
Yttranden över byggnadsmalerialutredningens betänkande har avgivits
av bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, statens prisoch
kartellnämnd, statens nämnd för byggnadsforskning, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
(HSB), Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO) och Kooperativa förbundet (KF). I det följande torde få återges de
synpunkter, som remissorganen framfört i anledning av byggnadsmaterialutredningens
uttalande om ett kontinuerligt översiktsarbete inom området
för de olika byggnadsmaterialbranscherna.
Bostadsstyrelsen ansluter sig helt till tanken på ett fortsatt översiktsarbete
och anför, att föremålet och formerna för den av utredningen förordade
samverkan bör närmare utredas. Jämte rationaliseringsproblemcn
bör vissa andra spörsmål undersökas. Med hänsyn till kravet på långsiktig
planering av byggnadsverksamheten i landet bör man sålunda med vissa
mellanrum undersöka förutsättningarna för de närmaste årens materialproduktion
och distributionen till olika delar av landet. Styrelsen påpekar vidare,
att prisrelationerna mellan olika material, bl. a. på grund av transportkostnaderna,
varierar mellan olika områden, samtidigt som byggnadsa—280
os Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 75
18
Kungi Maj:ts proposition nr 75 år 1958
arbetarkårens sammansättning skiftar lokalt. Det borde därför vara ett för
materialfabrikanter, byggnadsföretagare och statliga myndigheter gemensamt
intresse att för olika områden undersöka vilka material som med hänsyn
till materialpriserna och sammansättningen av den lokalt tillgängliga
arbetskraften skulle ge de lägsta byggnadskostnaderna och den bästa
sysselsättningen.
Styrelsen anför även, att ökad prismedvetenhet bland materialkonsumenterna
skulle påskynda materialindustriernas rationaliseringsverksamhet.
Det är därför angeläget med ingående undersökningar av vilka krav som
bör ställas på ett materials kvalitet och hur denna skall mätas. Bostadsstyrelsen
framhåller i detta sammanhang såsom önskvärt att verksamheten
vid statens provningsanstalt omlägges så, att anstalten får större möjligheter
att publicera provningsresultaten. Enligt nuvarande praxis bekostas
provningarna i allmänhet av fabrikanterna, som själva avgör vilka resultat
som skall offentliggöras.
Statens nämnd för byggnadsforskning betonar liksom bostadsstyrelsen
betydelsen av att sambandet mellan kvalitet och priser undersökes. I anslutning
till sådant arbete bör upplysningsverksamhet bedrivas med syfte
att stimulera materialproducenterna att redovisa materialens egenskaper
enligt bestämda normer och klargöra innebörden av normerna för projektorer
och husbyggare. Nämnden understryker även vikten av forskningsarbete
för att förbättra egenskaperna hos material och byggnadsdelar.
Nämnden anser också, att en översiktlig redovisning och diskussion av
den typ utredningen redovisat är av stort värde. De ökade kunskaper om
branschstrukturen och de möjligheter till jämförelser mellan olika företag
och branscher som sådana översikter ger stimulerar otvivelaktigt företagen
att effektivisera produktionen. Då undersökningar av denna art emellertid
ställer sig förhållandevis kostsamma och relativt kraftigt inkräktar på
den begränsade staben av kvalificerade utredningsmän, är nämnden inte
beredd att f. n. rekommendera några speciella åtgärder för att främja sådana
utredningar.
Byggnadsstyrelsen och kommerskollegium anser inte, att några särskilda
åtgärder från det allmännas sida är påkallade för det ändamål byggnadsmaterialutredningen
vill främja. Byggnadsstyrelsen erinrar om det arbete
som redan utförs inom olika statliga institutioner och pekar vidare på materialindustriernas
positiva inställning, medan kommerskollegium särskilt
understryker den roll statens nämnd för byggnadsforskning spelar som en
samordnande instans i utvecklingsarbetet för att förbättra och förbilliga
byggnadsmaterialen.
HSB ställer sig tvekande till ett offentligt översiktsarbete men anser, att
behovet av ett intensifierat utvecklingsarbete bör undersökas av nämnden
för byggnadsforskning. Många av de tänkta arbetsuppgifterna torde sålunda
ligga inom nämndens arbetsområde.
Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
19
KF anser, att befintliga statliga anordningar för övervakning av materialindustriernas
prissättningsförhållanden är tillfyllest men uttalar sig för
ett kraftigt stöd åt byggnadsforskningen, särskilt arbetet på kvalitetsnormering
avseende såväl stommaterial som byggnads-, inrednings- och installationsmaterial
i vidsträcktaste omfattning. I yttrandet förutsättes att ett
genomfört varudeklarationssystem skall stå under kontroll av statlig myndighet,
varvid statens provningsanstalt närmast anses komma i åtanke.
Statens pris- och kartellnämnd inskränker sig till att framhålla, att utredningens
redogörelse kommer att bli till stor nytta i nämndens övervakningsarbete
beträffande priser och konkurrensförhållanden inom berörda industrier.
Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen ställer
sig avvisande till tanken på ett kontinuerligt översiktsarbete i offentlig regi.
Båda framhåller, att producenternas egna intressen utgör en tillräcklig
garanti för att vidmakthålla en målmedveten rationaliseringssträvan. Industriförbundet
anför, att ett offentligt översiktsarbete inte skulle ha reella
förutsättningar att verka befordrande på utvecklingen utan snarast hämma
denna. Byggnadsentreprenörföreningen uttalar, att ett särskilt organ för
översiktsarbete torde kunna åstadkommas genom frivillig samverkan
mellan de berörda parterna själva, därest behov av ett sådant organ framdeles
skulle uppkomma.
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen ställer sig i
ett gemensamt yttrande kritiska till de av byggnadsmaterialutredningen
utförda undersökningarna och framhåller, att de omständigheter som år
1947 motiverade tillsättandet av utredningen fortfarande synes vara minst
lika aktuella. Bostadsbyggandet är sålunda i stadigt växande och önskvärdheten
av sänkta byggnadskostnader framstår klarare än någonsin. Materialprisernas
utveckling efter 1947 har inte heller alltid varit sådan att den tett
sig naturlig med hänsyn till kostnadsutvecklingen i stort. Endast i undantagsfall
har en ökad konkurrens inom ifrågavarande branscher förmärkts.
Genom ytterligare utbyggnad och integrering i storföretag synes i vissa fall
de monopolistiska tendenserna ha förstärkts.
De två remissorganen anser, att nya sakkunniga bör tillsättas för att
slutföra utredningen om byggnadsmaterialmarknaden. Därvid bör åtgärder
övervägas för att åstadkomma offentligt inflytande på de materialproducerande
industriernas verksamhet.
Departementschefen
Det forskningsarbete, som finansieras med medel från fonden för byggnadsforskning
samt från det under femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget
till byggnadsforskning, bedrives huvudsakligen i tre former.
Forsknings- och utredningsarbete utföres sålunda av statens nämnd för
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 1958
byggnadsforskning själv inom utskott och arbetsgrupper. Vidare lämnar
nämnden forskningsuppdrag till institutioner, företag och enskilda, och slutligen
utdelar nämnden efter ansökan särskilda anslag till fristående forskare.
I fråga om forskningsuppgifternas fördelning på forskning i egen regi och
uppdrag till institutioner m. fl. har den huvudprincipen följts, att arbetet
skall utföras i den ordning som för varje särskilt fall är mest fördelaktig.
I några remissyttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning
angående ändrade grunder för uttagande av byggnadsforskningsavgift
har viss kritik riktats mot de principer, efter vilka forskningsmedlen
har fördelats mellan olika forskningsområden och olika former för forskningens
bedrivande. De meningar som sålunda kommit till uttryck är delvis
motstridiga. Viss kritik har vidare riktats mot nämndens organisation.
I detta sammanhang må erinras om att statens byggnadsbesparingsutredning
i sitt andra betänkande (SOU 1957: 47) har uttalat sig för en omprövning
av såväl riktlinjerna för nämndens forisatta verksamhet som dess organisation.
Vidare må nämnas att byggnadslåneutredningen i betänkande
om förenklad bostadslångivning (SOU 1957: 44) föreslagit, att vissa uppgifter,
som nu ankommer på bostadsstyrelsen, skall överflyttas på nämnden
för byggnadsforskning.
Jag vill erinra om att nämnden för byggnadsforskning avsiktligt har givits
så gott som fria händer, när det har gällt att utvälja forskningsobjekt och
bestämma formerna för forsknings- och utredningsarbetet. I proposition
angående nämndens inrättande (1953: 163) anförde sålunda föredragande
departementschefen, att det borde överlåtas åt nämnden att själv bedöma
i vilken form och på vilka arbetsområden dess insats från lid till annan
skulle göras. Verksamheten borde inte bindas av detaljerade direktiv. Vid
behov skulle Kungl. Maj :t dock kunna ge anvisningar rörande verksamhetens
inriktning. Det förutsattes, att nämnden skulle till chefen för socialdepartementet
halvårsvis i förväg avgiva preliminära planer för verksamheten.
Anvisningar skulle kunna utfärdas, om granskningen av dessa planer
gåve anledning därtill. Sammansatta stats- och tredje lagutskottet anslöt
sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 13) till departementschefsuttalandet
samt förklarade sig förutsätta, att Kungl. Maj:t endast i
undantagsfall skulle finna nödvändigt att ge nämnden anvisningar om
verksamheten.
Det torde i princip inte finnas skäl afl frångå den år 1953 redovisade
uppfattningen i denna fråga. Byggnadsforskningsnämndens verksamhet
måste omspänna en mångfald olika forskningsgrenar. Hur de tillgängliga
resurserna skall fördelas mellan grundforskning och tillämpad forskning
eller i övrigt mellan olika forskningsområden bör liksom hittills få avgöras
av nämnden själv. I samband härmed bör nämnas att ett principprogram
för nämndens verksamhet under de närmaste åren fastställdes av nämnden
i maj 1956.
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 195S
21
Vad de olika arbetsformerna angår får dessa självfallet främst bestämmas
med hänsyn till vad som kan antagas bäst befrämja de forskningsmål
nämnden uppställer. Detta spörsmål har samband med frågan om byggnadsforskningsnämndens
organisation. För min del anser jag det kunna
ifrågasättas, om nämndens nuvarande organisation är i allo ägnad att
erbjuda de gynnsammaste betingelserna för forskningsresursernas rationella
utnyttjande. Med hänsyn därtill avser jag att senare denna dag hemställa
om bemyndigande att föranstalta om en utredning angående bvggnadsforskningsnämndens
organisation och arbetsformer.
Vad jag nu sagt bör emellertid, i betraktande av de ifrågavarande forskningsuppgifternas
omfattning och vikt, inte få hindra att åtgärder redan
nu vidtages för att tillförsäkra byggnadsforskningen ett bättre finansiellt
underlag.
Byggnadsforskningsnämnden har föreslagit vissa ändringar av grunderna
för uttagande av byggnadsforskningsavgift. Dessa ändringar innebär, att
näringsgrenen schaktning och grundläggning belägges med avgift, samt att
avgiftsplikten, som nu grundas på varje fullt antal av 300 dagsverken som
arbetstagare under året utfört i avgiftsbelagd verksamhet, skall knytas till
varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar, som sålunda fullgjorts. Jag anser
mig i stort sett kunna tillstyrka nämndens förslag. Det förhållandet att
yrkesskadeförsäkringsavgiften beräknas med utgångspunkt från 300 dagsverken
bör inte hindra att byggnadsforskningsavgiften grundas på eu annan
årlig arbetsmängd, eftersom de två avgifterna är av principiellt olika karaktär.
Med anledning av vad som framhållits av riksförsäkringsanstalten
in. fl. bör emellertid viss jämkning vidtagas i nämndens förslag. Avgiftsplikten
för schaktning och grundläggning bör sålunda begränsas till sådan schaktning
och grundläggning, som sker i anslutning till i övrigt avgiftsbelagt
arbete. Den begränsningsregel, som nu gäller för kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet, bör med andra ord utvidgas till att avse även
schaktning och grundläggning.
Den årliga arbetsmängd, som skall konstituera avgiftsskvldighet, bör
fastställas till 2 000 arbetstimmar. Beträffande huvuddelen av de s.k. mindre
arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten, får
anstalten uppgift endast om antalet dagsverken. Det torde emellertid inte
bereda anstalten några svårigheter att beräkna antalet arbetstimmar med
utgångspunkt från uppgiften om utförda dagsverken. Därvid bör 2 000
arbetstimmar anses motsvara 250 dagsverken.
Yrkandena om ökade statsanslag för forskning rörande skolbyggnadsfrågor
och uppvärmningsproblem visar, att forskningens finansiella resurser
är otillräckliga. Jag anser det därför angeläget, att dessa resurser kan ökas
utöver vad som följer av nyss föreslagna ändringar beträffande skyldigheten
att erlägga byggnadsforskningsavgift. Detta framstår som desto mer motiverat
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr i95S
som en förstärkning av byggnadsforskningens finansiella underlag torde
höra till de insatser, vilka kan väntas bli lönsamma inom en relativt kort
tidrymd. Byggnadsforskningen är nämligen i betydande omfattning av sådan
natur, att de resultat den avsätter blir av direkt samhällsekonomiskt värde
genom att forskningsrönen leder till en sänkning av byggnadskostnaderna.
Forskning rörande värmeproblem m. m. kan dessutom få betydelse från
försörj ningssynpunkt.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag anser både skolbyggnadsforskning
och undersökningar rörande värmeproblem vara av sådan vikt,
att erforderliga resurser för planernas genomförande bör säkerställas. Även
upplysningsverksamhet i bränslebesparande syfte är givetvis angelägen.
Bostadsstyrelsens förslag om särskild medelsanvisning för dylik verksamhet
är jag emellertid ej beredd att förorda. Det bör i stället ankomma på
nämnden för byggnadsforskning att i den utsträckning nämnden finner
lämpligt anslå medel härför.
Den av mig nu förordade ändringen av grunderna för byggnadsforskningsavgiftens
beräkning medför endast, att inkomsterna av avgiften i stort sett
bringas upp till den från början avsedda nivån. Med hänsyn till de ursprungligen
bestämda principerna för byggnadsforskningens finansiering bör dessa
ändringar därför inte i och för sig medföra någon uppräkning av det statliga
anslaget till byggnadsforskning. När avgiften infördes, beräknades det nämligen,
att statens bidrag i form av anslag gott och väl motsvarade den utgift
staten skulle få vidkännas, om staten i stället skulle lämna sitt tillskott
i form av byggnadsforskningsavgift från statliga företag. Den ytterligare
förstärkning av forskningsresurserna, som nu framstår såsom nödvändig,
bör åstadkommas genom att ändringen i beräkningsgrunderna kompletteras
med en höjning av bvggnadsforskningsavgiften. I samband med en sådan
höjning bör anslaget till byggnadsforskning räknas upp.
Avgiften bör höjas till minst 25 kronor per årsarbetare mot f. n. 20 kronor.
Omfattningen av de föreliggande forskningsuppgifterna kunde kanske
i och för sig motivera eu större höjning. I brist på säkrare utgångspunkter
för en bedömning av medelsbehovet på längre sikt anser jag emellertid, att
en höjning med fem kronor nu bör räcka. Frågan om avgiftens storlek bör
dock prövas ytterligare av den utredning jag talat om i det föregående. De
förut av mig förordade ändringarna i avgiftsskyldigheten kan beräknas
öka inkomsterna av bvggnadsforskningsavgifter med ca 400 000 kronor
om året. Nyss angivna höjning av avgiften till 25 kronor medför därutöver,
att inkomsterna till fonden för byggnadsforskning kommer att öka med i
runt tal 600 000 kronor. De årliga inkomsterna till fonden torde därför
kunna uppskattas till ca 3 000 000 kronor. Ändringarna i förordningen
om byggnadsforskningsavgift bör träda i kraft den 1 januari 1959.
Samtidigt bör vissa redaktionella ändringar vidtagas i förordningen. De
stadganden om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare och om sekretess ro
-
Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1958
23
rande sådana uppgifter m. m. samt de straffbestämmelser, vilka finnes
intagna i förordningen, är formulerade efter mönster av motsvarande bestämmelser
i 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Motsvarande
stadganden i lagen om yrkesskadeförsäkring är i viss mån annorlunda
utformade. Då förordningen angående byggnadsforskningsavgift i
angivna hänseenden bör i huvudsak överensstämma med lagen om yrkesskadeförsäkring,
synes förordningens ifrågavarande bestämmelser böra
jämkas.
Under förutsättning att byggnadsforskningsavgiften liöjes på sätt som jag
nyss föreslagit, bör statens tillskott till byggnadsforskningen likaledes ökas
med 25%. Detta innebär, att anslaget till byggnadsforskning bör höjas med
ca 100 000 kronor för helt budgetår. För budgetåret 1958/59 bör dock
endast hälften av detta belopp beräknas. Anslaget bör alltså upptagas med
(265 000+50 000) 315 000 kronor.
1947 års byggnadsmaterialutredning har i sitt betänkande pekat på behovet
av en permanent rationaliseringsverksamhet inom byggnadsmaterialbranscherna.
Utredningen bar ansett det angeläget med någon form av
kontinuerligt översiktsarbete i samverkan mellan branschernas egna och
offentliga organ. Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av
fortgående rationaliseringsarbete överlag vitsordats, medan olika uppfattningar
har kommit till uttryck beträffande arbeteis former och inriktning.
I ett remissyttrande har, under hänvisning till bl. a. monopolbildningstendenser
inom byggnadsmaterialproduktionen, föreslagits att en ny kommitté
skall tillsättas för att fortsätta byggnadsmaterialutredningens arbete.
Jag är för egen del övertygad om att ett fortsatt utrednings- och forskningsarbete
på detta område är mycket betydelsefullt och anser, att offentliga
organ bör medverka däri. Byggnadsmaterialutredningen har anfört, att en
tillfälligt arbetande kommitté inte är ett för ändamålet lämpligt instrument.
Jag anser detta omdöme riktigt i nuvarande läge och finner därför att ifrågavarande
uppgifter bör åvila permanenta institutioner. Jag vill erinra om
att förutsättningarna härför sedan 1947, då byggnadsmaterialutredningen
tillsattes, har väsentligt förbättrats genom tillkomsten av nya statliga organ.
Åtgärder för motverkande av skadlig konkurrensbegränsning ankommer
sålunda numera på näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
varjämte statens pris- och kartellnämnd har att utföra
prisbildningsundersökningar, föra kartell register och sprida upplysningar
om pris- och konkurrensförhållanden.
Övrigt forsknings- och utredningsarbete som i detta sammanhang kan
komma i fråga bör företrädesvis anförtros åt nämnden för byggnadsforskning.
De erinringar häremot, som nämnden anfört under hänvisning bl. a.
till knappheten på medel, torde väsentligen bortfalla genom den ökning av
forskningsresurserna som följer av vad jag i det föregående bar föreslagit.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958
Det synes emellertid inte möjligt att på nuvarande stadium precisera arten
och omfattningen av de uppgifter nämnden bör åtaga sig i detta sammanhang.
Enligt min mening bör det därför ankomma på den förut nämnda utredningen
att undersöka praktiskt lämpliga former för arbetsuppgiftens genomförande.
De av bostadsstyrelsen och Kooperativa förbundet framförda förslagen
till viss omläggning av statens provningsanstalts verksamhet torde få prövas
inom handelsdepartementet.
Ett förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift
har upprättats inom socialdepartementet. .lag hemställer,
att Kungl. Maj.-t måtte föreslå riksdagen att
a) antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade
förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj
1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift;
b) till Byggnadsforskning för budgetåret 1958/59 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 315 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Karin Wickström
Sthlm 1958. K. L. Beckmans Boktr.