Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
1
Nr 74
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medel för år
1958 till bostadslån åt domänverkets fast anställda
skogsarbetare, m. m.; given Stockholms slott den 21
februari 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att domänstyrelsen skall medgivas rätt att —
på samma grunder som gällt för motsvarande låneverksamhet under de tre
senaste åren — under år 1958 disponera ett belopp av högst 1 000 000 kronor
av domänverkets driftsinkomster för bostadslån till fast anställda skogsarbetare.
Vidare föreslås, att domänstyrelsen skall bemyndigas att utan Kungl.
Maj:ts godkännande i varje särskilt fall under vissa villkor taga i anspråk
domänverkets markfond för inköp av sådan tomtmark, som uteslutande är
avsedd att utnyttjas vid anordnande av bostäder åt verkets arbetare och förmän.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 74
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin,
Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om medel för
år 1958 till bostadslån åt domänverkets fast anställda skogsarbetare, m. m.
samt anför därvid följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 1955: 143 medgav
1955 års riksdag (JoU 21; rskr. 255), att ett belopp av högst 1 000 000 kr.
av domänverkets driftsinkomster fick under sagda år disponeras för utlämnande
av bostadslån till vid verket fast anställda skogsarbetare enligt
vissa i propositionen angivna grunder. Genom senare riksdagsbeslut (JoU
1956: 10; rskr. 1956: 142 samt JoU 1957: 5; rskr. 1957: 171) har medgivande
lämnats att för samma ändamål utnyttja lika stora belopp av verkets driftsinkomster
under åren 1956 och 1957. Under de tre senaste kalenderåren
har sålunda sammanlagt 3 000 000 kr. ställts till förfogande för ifrågavarande
låneverksamhet.
I sitt förslag till stat för domänverket avseende år 1958, vilket förslag
överlämnats till Kungl. Maj:t i skrivelse den 25 november 1957, har domänstyrelsen
under en särskild utgiftspost upptagit ett belopp av 1 000 000 kr.
till utlämnande av förenämnda slag av bostadslån. Den 18 december 1957
har styrelsen inkommit med en kompletterande skrivelse i ämnet. Efter remiss
har yttranden i ärendet avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens
avtalsnämnd och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.
I samband med prövningen av frågan om medel till omförmälda låneverksamhet
även under år 1958 torde jämväl böra behandlas en av domänstyrelsen
i skrivelse den 30 januari 1956 gjord hemställan om bemyndigande att i enlighet
med i skrivelsen närmare angivna riktlinjer få taga domänverkets markfond
i anspråk för inköp av tomtmark för byggande av bostäder åt fast anställda
arbetare och förmän, över sistnämnda framställning har remissutlåtanden
avgivits av statskontoret, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, bo
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
stadsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Bostadslån till skogsarbetare vid domänverket
1955 års riksdagsbeslut. I syfte att giva domänstyrelsen möjlighet att liksom
de större skogsbolagen trygga sitt behov av fast anställda skogsarbetare
medgav, såsom förut nämnts, 1955 års riksdag att ett belopp av högst
1 000 000 kr. av domänverkets driftsinkomster fick under år 1955 disponeras
för utlämnande av bostadslån till dylika arbetstagare. Jordbruksutskottet
underströk dock i sitt av riksdagen godkända utlåtande i ämnet, att verkets
arbetskraftsbehov i första hand borde tillgodoses genom anlitande av
kronotorpare, skogsjordbrukare och därmed jämställda. I fråga om utformningen
av låneverksamheten innebar förenämnda riksdagsbeslut att lånen
skulle avses för förvärv, uppförande och förbättring av eget hem samt att
lån även skulle kunna lämnas till förvärv av tomt. Lånen, som skulle ha
form av avskrivningslån och beviljas efter samråd med länsbostadsnämnd
och lantbruksnämnd, skulle utgå med högst 4 000 kr. samt vara ränte- och
amorteringsfria så länge låntagaren innehade fast anställning som arbetare
vid domänverket och fullgjorde sina skyldigheter enligt anställningsavtalet.
Därest anställningen upphörde innan lånet till fullo avskrivits, skulle resterande
del av lånet förfalla till betalning 6 månader efter upphörandet, såvida
ej särskild överenskommelse träffades mellan domänverket och låntagaren
om avbetalning under viss period från anställningens upphörande.
Säkerhet för lånen genom inteckningar skulle regelmässigt krävas, dock
skulle Kungl. Maj:t äga rätt att medgiva dispens från detta lånevillkor.
Låntagare skulle förbinda sig att fullgöra minst 100 dagsverken per anställningsår.
Lånen skulle avskrivas med 200 kr. årligen vid ett arbetsåtagande
av 100—124 dagsverken per anställningsår. Ett större antal fullgjorda
arbetsdagar skulle berättiga till avskrivning med högre belopp. Vid
minst 250 dagsverken årligen skulle avskrivningsbeloppet uppgå till 500 kr.
Särskilda avskrivningsregler skulle gälla vid force majeure eller särskilt
ömmande omständigheter ävensom vissa uppsägningsregler vid underlåtelse
att fullgöra arbetsåtagande m. m. I övrigt skulle det ankomma på Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på domänstyrelsen att meddela
närmare bestämmelser angående låneverksamheten.
Samma bestämmelser som riksdagen godkände för långivningen under år
1955 har gällt för den låneverksamhet som skett med anlitande av det belopp
å sammanlagt 2 000 000 kr. av domänverkets driftsinkomster, vilket
enligt medgivande av 1956 och 1957 års riksdagar fått disponeras för beviljande
av ifrågavarande slag av bostadslån under sistnämnda båda år.
Domänstyrelsens förslag. Domänstyrelsen anför i sin till jordbruksdepartementet
den 18 december 1957 inkomna skrivelse, att de erfarenheter som
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
vunnits vid tillämpningen av fastare anställningsform för domänverkets
skogsarbetare är goda. Dugliga arbetare har kunnat knytas till verket i samband
med att detta haft möjligheter att medgiva arbetarna lån för anskaffande
av tomt till samt förvärv, uppförande och förbättring av eget hem. Styrelsen
erinrar dock om att det belopp av 3 000 000 kr., som under åren 1955
—1957 ställts till styrelsens förfogande för verksamheten, endast är en
mindre del av ett belopp av 8 000 000 kr., som styrelsen tidigare beräknat
vara erforderligt för att på ett tilfredsställande sätt säkerställa tillgången
på arbetskraft. Nyssnämnda beräkningar utgick ifrån ett stadigvarande behov
av omkring 6 500 fast anställda arbetare, vilka skulle fullgöra ca 60 procent
av hela antalet erforderliga dagsverken. Med hänsyn till de vunna erfarenheterna
bör enligt styrelsen anställandet av fasta arbetare fortsätta och
med kraft fullföljas enligt de nu tillämpade principerna. Även med hänsyn
till de långvariga förhandlingar och förberedelser i övrigt, som måste föregå
långivningen för bostadsändamål i samband med anställning, är det enligt
styrelsens uppfattning av stor betydelse, att verksamheten kan fortgå så att
verkställda planeringar samt uppbyggnaden av skogsarbetarkåren med dugliga
arbetare icke måste avbrytas på grund av att medel för bostadslån icke
kan ställas i utsikt. Styrelsen betonar, att besvärliga följder kan uppstå för
verket, om låneverksamheten måste upphöra innan verket i huvudsak kunnat
fylla sitt behov av fast arbetskraft. Den bättre tillgång på arbetskraft,
som under senare tiden förmärkts, anser styrelsen utgöra ytterligare ett
skäl att understryka vikten av att anställningen av fasta arbetare kan
fortgå i full omfattning. Styrelsen har nämligen under sådana förhållanden
större förutsättningar att genom starkare urval inom den tillgängliga arbetskraften
erhålla dugliga yrkesarbetare. Det sålunda föreliggande läget
på arbetsmarknaden bör därför till fullo utnyttjas.
Domänstyrelsen beräknar nu, att den ram på 3 000 000 kr., inom vilken
styrelsen tidigare begränsat sitt yrkande, icke längre är tillräcklig och har
därför i sitt förslag till stat för domänverket för år 1958 upptagit 1 000 000
kr. för fortsatt långivning till sådana skogsarbetare som uppfyller fordringarna
för att kunna erhålla bostadslån enligt de av 1955 års riksdag godkända,
av Kungl. Maj :t senare närmare preciserade lånebestämmelserna.
Yttranden. Statskontoret uttalar, att domänstyrelsen genom medgivandena
att till bostadslån disponera medel ur domänverkets driftsinkomster under
åren 1955—1957 beretts tillfälle att i betydande utsträckning utöka kadern
av fast anställda skogsarbetare. Förslaget om fortsättande av ifrågavarande
låneverksamhet även under år 1958 i syfte att åstadkomma en ytterligare
förstärkning av kadern måste enligt statskontorets mening ses mot bakgrunden
av det rådande statsfinansiella läget. Under hänvisning till den åtstramning,
som kännetecknar den statliga investeringsverksamheten, förklarar
sig ämbetsverket icke berett tillstyrka bifall till föreliggande framställning.
Enligt ämbetsverket förtjänar i sammanhanget även uppmärksammas, att
— enligt vad domänstyrelsen uppgiver — tillgången på arbetskraft inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
5
skogsbruket under senare tiden blivit bättre. Konkurrensen om denna arbetskraft
bör härigenom ha blivit mindre hård. Statskontoret finner det naturligt
att detta förhållande beaktas vid ärendets prövning med hänsyn till
att de bemyndiganden att bevilja bostadslån, som domänstyrelsen innehaft
under åren 1955—1957, givits med tanke på att möjlighet skulle beredas
styrelsen att i konkurrens med det enskilda storskogsbruket ordna sitt
arbetskraftsproblem.
I motsats till statskontoret ställer sig övriga instanser, som uttalat sina
synpunkter i anledning av domänstyrelsens förslag, positiva till detsamma.
Sålunda har sagda förslag icke givit riksråkenskapsverket anledning till erinran.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det sett från arbetsmarknadssynpunkt
måste vara angeläget att åstadkomma största möjliga stabilitet
på skogsbrukets arbetsmarknad. En sådan utveckling bör kunna främjas
genom att arbetskraften i större utsträckning stimuleras att taga fast
anställning. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening är det till följd härav
angeläget, att domänverket också i fortsättningen äger möjlighet att — liksom
många företag inom det enskilda skogsbruket —- erbjuda sina fast anställda
arbetare bostadslån. Även bostadsstyrelsen anser, att det initiativ,
som kommit till uttryck i förevarande låneverksamhet, bör fullföljas. Från
de länsbostadsnämnder som främst får beröring med verksamheten har
styrelsen under hand inhämtat, att domänverket omhänderhar densamma
på ett sätt som står i samklang med de allmänna bostadspolitiska strävandena.
Statens avtalsnämnd, som erinrar om att nämnden tidigare i princip tillstyrkt
domänstyrelsens framställningar i fråga om bostadslån till fast anställda
arbetare, uttalar att styrelsens nu framlagda förslag, såvitt nämnden
kan finna, icke avser högre belopp än som under alla förhållanden får anses
erforderligt, om syftet med åtgärderna skall kunna uppnås och förordar
därför bifall till ifrågavarande förslag. Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
uttalar, att den verksamhet som tack vare tidigare medgivanden
från statsmakternas sida kommit till stånd med avseende på bostadslån till
domänverkets fast anställda skogsarbetare givit uteslutande goda erfarenheter.
Det synes därför förbundet naturligt, att den påbörjade låneverksamlieten
får fullföljas enligt föreliggande planer.
Lantbruksstyrelsen erinrar om att styrelsen i utlåtande år 1955 över domänstyrelsens
då föreliggande förslag i ämnet som sin mening uttalade -—
utan att ingå på de verkställda beräkningarna rörande domänverkets framtida
behov av stadigvarande arbetskraft — att det var av stor vikt för såväl
skogsbruket som näringslivet i övrigt i de berörda bygderna, att domänverkets
arbetskraftsbehov kunde tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Med
hänsyn härtill fann lantbruksstyrelsen det önskvärt, att domänstyrelsen
fick möjlighet att bereda sina arbetare anställningsvillkor, jämförbara med
dem som erbjöds av andra arbetsgivare på skogsbrukets område. Styrelsen
erinrar vidare om alt domänstyrelsen år 1955 räknade med att de befintliga
skogsjordbruken och kronotorpen skulle bestå, varför vid planläggningen för
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1958
utbyggande av den fasta arbetskraften ej medtogs sådana trakter, där det
erforderliga arbetskraftsbehovet kunde fyllas genom befintliga jordbrukslägenheter,
som utarrenderades av domänverket. En utgångspunkt bör enligt
lantbruksstyrelsens mening också vara, att befintlig arbetskraft vid småjordbruk
i enskild ägo utnyttjas lika väl som arbetskraften vid kronolägenheterna.
Emellertid föreligger på åtskilliga håll svårigheter att få nödig arbetskraft
för skogsbruket. Lantbruksstyrelsen förutsätter, att det är just
på sådana orter, som låneverksamheten bedrives. Lantbruksstyrelsen omnämner,
att domänverket har som riktlinje att icke tillskapa rena skogsarbetarbyar
utan söker använda de disponibla medlen dels till att sätta befintliga
bostadslägenheter i stånd och dels till att åstadkomma nya bostäder för
skogsarbetare i anslutning till befintliga byar och liknande. En så bedriven
verksamhet bör enligt lantbruksstyrelsen medverka till att ge ökad livskraft
åt sådana befintliga mindre centra, som ligger lämpligt till med hänsyn
till skogsbrukets behov av att ha arbetskraft tillgänglig på nära håll,
och den bör därför vara till gagn för de berörda bygdernas utveckling. Enligt
lantbruksstyrelsen har verksamheten givit gynnsamma resultat och bidragit
till att domänverkets behov av fast arbetskraft kunnat tillgodoses
bättre än tidigare. Med hänvisning till det sålunda anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen
bifall till domänstyrelsens förslag.
Fullmäktige i riksbanken har avstått från att avgiva yttrande i ärendet.
Ökade befogenheter för domänstyrelsen i fråga om vissa markinköp
Domänstyrelsens framställning. Domänstyrelsen erinrar om att de grundläggande
reglerna för domänverkets markinköp meddelats av statsmakterna
åren 1911 och 1912 och sedan dess kvarstått oförändrade. 1911 års riksdag
medgav sålunda (prop. 214; rskr. 216), att efter den 1 januari 1912 för
försålda kronoegendomar inflytande köpeskillingar »skola, enligt de närmare
föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar, förvaltas och redovisas såsom tillgång
å statens domäners fond, intill dess desamma, enligt Kungl. Maj :ts
och Riksdagens bestämmande, få disponeras till inköp av skogsbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparkerna
i Norrland och Dalarna». 1912 års riksdag beslöt (prop. 200;
rskr. 264) »att Kungl. Maj:t må från och med den 1 januari 1913 tills vidare
intill dess annorlunda kan varda bestämt, för inköp av skogsbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparkerna
i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å statens domäners
fond redovisade kontanta medlen». Styrelsen anför, att inköpen av
mark för domänfondens räkning f. n. är av 2 slag, dels skogsmark för utvidgning
eller arrondering av kronoskogarna, dels tomtmark för byggande
av bostäder åt arbetare och tjänstemän. Inköpen för tjänstebostäderna bestrides
dock icke med medel ur den i domänfonden ingående markfonden.
Domänstyrelsen påpekar, att tomtmarksinköpen sammanhänger med ut -
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 k år 1958
vecklingen beträffande skogsbrukets arbetskraftsfrågor, vilken ju bl. a. innebär,
att storskogsbruket måste inrikta sig på att i större utsträckning
övergå till anställning av fast arbetskraft. På grund härav måste ett stort
antal arbetarbostäder byggas. Sådana bostäder uppföres numera på centralt
belägna platser. I allmänhet befinner sig all jord i eller invid den by,
dit bostäderna skall förläggas, i enskild hand. Detta är särskilt fallet i
Norrland, där kronoparkerna vid avvittringen i regel kom att omfatta marker,
belägna långt från bygden. Styrelsen finner det därför nödvändigt för
domänverket att här och var förvärva tomtmark för bostäder åt arbetare
och i en del fall också åt verkets förmanspersonal. Det är enligt styrelsen
givetvis av utomordentlig vikt, att nyssnämnda byggnadsverksamhet planeras
omsorgsfullt och på sådant sätt, att den även kan verksamt bidraga
till tillskapandet eller bevarandet av en livsduglig samhällsbebyggelse. Därför
sker planläggningen i nära samarbete med de lokala planläggningsorganen,
lantbruksnämnd, länsbostadsnämnd, överlantmätare och distriktsiantmätare,
länsarkitekt och distriktsingenjörer och ej minst med kommunerna.
I regel nås full enighet om bebyggelsens förläggning till jordbruksbyar
eller mindre samhällen. Rena skogsarbetarbyar eller spridd bebyggelse
undvikes om möjligt. Då byggnadsprogrammet prövas av Kungl. Maj:t vid
fastställandet av domänverkets statförslag och den närmare planläggningen
blir föremål för noggrann prövning genom länsorganen, anser styrelsen
Kungl. Maj :ts prövning av tomtköpen i de särskilda fallen icke vara erforderlig.
Härutöver framhåller domänstyrelsen, att inköpen av tomtmark ofta är
svåra att ordna. Villiga säljare står ej alltid till buds och de tillfällen som
erbjuds måste snabbt utnyttjas, ej minst då tillfälle yppas till förmånligt
köp av bebyggd tomt. överjägmästarna och revirens förvaltningspersonal
skall — i samförstånd med alla de regleringsorgan, som förut nämnts —
hinna genomföra byggnadsarbetena under den särskilt i Norrland korta arhetssäsongen
med knapp tillgång på arbetare och entreprenörer. Under sådana
omständigheter måste enligt styrelsens mening dess egen handläggning
av själva tomtköpen få ske med minsta möjliga omgång och utan annan
central prövning av planläggningsfrågorna. Domänstyrelsen erinrar i
detta sammanhang om att lantbruksnämnderna äger inköpa fast egendom
för rationaliseringsändamål utan att i varje särskilt fall inhämta Kungl.
Maj:ts tillstånd. Styrelsen pekar även på vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens
befogenheter att i viss utsträckning utan Kungl. Maj :ts godkännande
i varje särskilt fall inköpa fastigheter.
Under åberopande av de anförda motiven hemställer domänstyrelsen
bl. a., att sådan ändring måtte vidtagas i bestämmelserna om domänverkets
markfond, att styrelsen bemyndigas att taga markfonden i anspråk för
inköp av tomtmark för anordnande av bostäder åt arbetare och förmän, dock
att Kungl. Maj :ts medgivande bör inhämtas i varje särskilt fall, då fråga
är om förvärv av fastigheter, vilka var för sig betingar en köpeskilling överstigande
100 000 kr. Som förutsättning för utnyttjandet av sådant bemyn
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1958
digande bör enligt styrelsen gälla, att vederbörande lantbruksnämnd tillstyrker
inköpet, att alla inköp av tomtområden, som kan inverka på den
allmänna bebyggelsens lokalisering, genomföres i samråd med vederbörande
länsorgan samt att redogörelse för inköpen årligen ingives till Kungl.
Maj :t.
Yttranden. Samtliga remissinstanser utom statskontoret tillstyrker i princip
domänstyrelsens framställning eller lämnar densamma utan erinran.
Några instanser framför dock förslag till ytterligare begränsningar i den
av domänstyrelsen begärda beslutanderätten.
Statskontoret finner för sin del att någon ändring av domänstyrelsens befogenheter
ej bör vidtagas i avvaktan på resultatet av och statsmakternas
ställningstagande till kommande förslag av 1953 års utredning rörande de
statliga företagsformerna.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har icke något att erinra mot att domänstyrelsen
medgives rätt att taga markfonden i anspråk för inköp av tomtmark
på de villkor och med den begränsning styrelsen föreslagit.
Kammarkollegiet framhåller, att de av domänstyrelsen åsyftade tomtmarkinköpen
till sin art synes vara att jämställa med de markinköp, som
vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen bemyndigats göra, enär de bostäder
som avses uppföras å tomterna är erforderliga för erhållande av fast
arbetskraft till skogsbruket. Kollegiet har därför intet att invända mot att
domänstyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet men ifrågasätter om
ej en övre kostnadsgräns möjligen bör fastställas icke blott för varje enskild
fastighet utan även för det årliga inköpsbeloppet.
Bostadsstyrelsen återgiver i sitt remissutlåtande vissa synpunkter, som
styrelsen framförde i en den 11 september 1952 dagtecknad promemoria,
upprättad i anledning av en av domänstyrelsen då gjord framställning om
bemyndigande att för kronans räkning inköpa vissa särskilt angivna fastigheter
och tomtområden. 1 promemorian uttalas bl. a. följande.
Ur allmänt markpolitisk synpunkt samt ur synpunkten att vid statlig
långivning för bostadsändamål vissa krav ställes beträffande såväl tomtkostnad
som vattenförsörjning och avlopp samt kreditvärde är det angeläget
att vid de markförvärv, varom här är fråga, samråd på ett tidigt stadium
regelmässigt kommer till stånd mellan representanter för domänverket
och länsbostadsnämnden. I detta sammanhang bör särskilt framhållas
den prejudicerande verkan ett statligt markförvärv alltid har i så måtto,
att av kronan erlagd eller begärd köpeskilling för mark sedermera kan åberopas
i ett expropriationsinål eller i ett låneärende. Ortsprisnivån å tomtmark
betingas för övrigt i hög grad av sådana köpeskillingar. Även i andra
avseenden kan mindre lämpliga statliga markförvärv få icke önskvärda
konsekvenser. Sålunda kan uppförandet av bostäder på alltför små eller icke
utvecklingsbara tätorter i varje fall på längre sikt komma att medföra låga
kreditvärden och därmed även ett onödigt risktagande för såväl fastighetens
ägare som kreditgivaren. Det är ur denna synpunkt angeläget att den
förutsebara befolkningsutvecklingen i orten beaktas vid bostädernas lokalisering.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 7\ år 1958
Bostadsstyrelsen anför, att samråd med länsbostadsnämnd i ärenden angående
domänverkets markinköp för bostadsändamål bör ske så tidigt, att
hänsyn kan tagas till nämndens synpunkter i frågor, som har samband
med villkoren för den statliga bostadslånegivningen. Styrelsens medverkan
vid ärendeprövningen erfordras icke i de fall länsbostadsnämnden förklarat
sig icke ha något att erinra mot förvärvet i fråga.
Lantbruksstyrelsen förklarar sig i princip kunna ansluta sig till tanken,
att det ej borde vara erforderligt att till Kungl. Maj :t hänskjuta sådana domänverkets
inköpsärenden, där det gäller objekt av förhållandevis begränsat
värde och där det ur de synpunkter lantbruksorganisationen har att
beakta ej föreligger anledning till erinran mot förvärvet. Styrelsen anser
dock, att såsom villkor för domänstyrelsens utnyttjande av eventuellt inköpsbemyndigande
bör föreskrivas att lantbruksstyrelsen, efter hörande av
vederbörande lantbruksnämnd, tillstyrkt inköpen. Riksförbundet Landsbygdens
folk har intet att invända mot bifall till domänstyrelsens hemställan,
då enligt förbundet den ifrågasatta decentraliseringen av inköpsbefogenheterna
självfallet icke kan medföra någon ändring av de allmänna riktlinjerna
för statens jord- och skogspolitik. Sveriges lantbruks förbund anser
handläggningen av tomtinköpsärendena i huvudsak vara en rent administrativ
fråga, som bör kunna avgöras enbart med hänsyn till lämpligast
möjliga handläggning av dessa ärenden. Förbundet finner därför ingen
anledning yttra sig i denna fråga.
Departementschefen
Genom beslut av de tre senaste årens riksdagar har sammanlagt 3 000 000
kronor ställts till domänstyrelsens förfogande för beviljande av bostadslån
till sådana skogsarbetare som med domänverket tecknat anställningsavtal,
varigenom verket åtagit sig att tillhandahålla arbete visst antal dagar —
minst 100 — per anställningsår och skogsarbetarna förbundit sig att utföra
detta arbete. Lånen, som skall bidraga till att täcka arbetarnas kostnader
för förvärv, uppförande eller förbättring av eget hem eller anskaffande
av tomt i samband därmed, uppgår till högst 4 000 kronor samt är
ränte- och amorteringsfria så länge låntagarna bibehåller sina anställningar
vid domänverket och fullgör sina skyldigheter enligt förenämnda anställningsavtal.
Alltefter storleken av dagsverksskyldigheten avskrives lånen
med visst belopp vid varje anställningsårs slut. Utöver här angivna bestämmelser
gäller vissa andra regler för ifrågavarande låneverksamhet, vilka
regler i huvudsak återgivits i det föregående. Medlen till låneverksamheten
har i enlighet med riksdagsbesluten utgått ur domänverkets driftsinkomster.
Syftet med berörda låneverksamhet har varit att giva domänverket möjlighet
att liksom de större skogsbolagen till sig knyta ett erforderligt antal
fast anställda skogsarbetare. 1 den utredning som låg till grund för Kungl.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 74
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
Maj :ts förslag i ämnet till 1955 års riksdag beräknades att domänverket
hade ett stadigvarande behov av omkring 6 500 fast anställda arbetare, vilka
avsågs skola fullgöra cirka 60 procent av hela antalet erforderliga dagsverken.
Till utförande av övriga dagsverken antogs kunna utnyttjas annan
landsbygdens arbetskraft. Vid tidpunkten för nyssnämnda utredning uppgick
antalet fast anställda arbetare vid verket till cirka 3 700, av vilka cirka
900 var innehavare av kronotorp och omkring 1 600 innehavare av skogsjordbruk.
Det totala medelsbehovet för en bostadslåneverksamhet av sådan
omfattning att det eftersträvade antalet fast anställda skogsarbetare kan
uppnås har av domänstyrelsen vid ett beräkningstillfälle år 1952 uppskattats
till 8 000 000 kronor, ehuru styrelsen begränsade sitt yrkande i den av
1955 års riksdag prövade framställningen till 3 000 000 kronor för långivning
under sistnämnda år.
Domänstyrelsen har nu föreslagit, att styrelsen skall även under innevarande
kalenderår få utnyttja 1 000 000 kronor av driftsinkomsterna för utlämnande
av bostadslån till skogsarbetare, som tagit fast anställning vid
domänverket. I likhet med det övervägande antalet i ärendet hörda remissorgan
tillstyrker jag detta domänstyrelsens förslag. Enligt vad under hand
meddelats mig från styrelsen uppgår antalet vid verket fast anställda skogsarbetare
för närvarande till omkring 5 500, varför det ännu återstår att
anställa cirka 1 000 dylika arbetare innan det av stjTelsen redovisade behovet
av stadigvarande arbetskraft är täckt. Oavsett att arbetsmarknadsläget
inom skogsbruket för tillfället är sådant att tillgången på skogsarbetare
är större än under de senaste åren bör domänstyrelsen lämnas möjlighet att
genom fortsatt långivning för anskaffande av egna hem bygga upp en till
storleken lämpligt avvägd, fast kader av dugliga skogsarbetare. För långivningen
under år 1958 bör samma bestämmelser gälla som för motsvarande
verksamhet under åren 1955—1957. Dessa bestämmelser har visat sig ändamålsenliga
med tanke på låneverksamhetens syfte. Alltjämt bör långivningen
bedrivas så att den icke får ogynnsam inverkan på kronotorparnas och
skogsjordbrukarnas arbetsmöjligheter.
Därest domänverkets kader av fast skogsarbetarpersonal ännu icke skulle
vara fylld vid utgången av innevarande år och behov då anses föreligga av att
lämna domänstyrelsen enahanda dispositionsbemyndigande avseende år
1959 torde frågan härom böra underställas nästa års riksdag.
Vad härefter angår domänstyrelsens hemställan om rätt att på vissa villkor
inköpa tomtmark utan att i varje särskilt fält ha inhämtat Kungl.
Maj :ts godkännande åsyftar densamma att förenkla det administrativa förfarandet
vid handläggning av ifrågavarande slag av ärenden och samtidigt
göra det möjligt för domänstyrelsen att snabbare än nu avsluta ändamålsenliga
köp av mark för arbetar- och förmansbostäder. För närvarande gäller
i enlighet med beslut av 1912 års riksdag att Kungl. Maj:t får för inköp
av skogsmark och inlösen av vissa ströängar disponera de såsom tillgång
i statens domäners fond redovisade kontanta medlen. Med stöd av detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1958
11
bemyndigande har Kungl. Maj :t anlitat den i domänfonden ingående markfonden
(markinköpsfonden) för bestridande av kostnader för förvärv av
sådan tomtmark som avses utnyttjas vid uppförande av personalbostäder,
dock ej tjänstebostäder. Markfondens behållning uppgick vid senaste årsskiftet
till cirka 45 000 000 kronor.
Då jag anser de skäl, som domänstyrelsen framfört för sin av de flesta
remissinstanser stödda hemställan, motivera att beslutanderätten beträffande
ifrågavarande tomtköp delegeras från Kungl. Maj :t till domänstyrelsen,
vill jag föreslå, att riksdagens medgivande härtill inhämtas. Domänstyrelsens
inköpsbemyndigande bör dock begränsas till förvärv av sådan
tomtmark som är avsedd att inom en närliggande framtid tagas i anspråk
uteslutande för arbetar- eller förmansbostäder. Om bemyndigandet begränsas
på dylikt sätt synes ej böra därjämte föreskrivas viss maximigräns, inom
vilken domänverkets årliga inköp av tomtmark måste rymmas till sin
sammanlagda köpeskilling. Däremot bör såsom villkor för bemyndigandet
gälla att domänstyrelsen före avslutandet av varje tomtköp skall ha samrått
med vederbörande lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd. För att uppnå
lämpligaste bebyggelseplanering bör styrelsen, såsom redan nu sker, i
sagda inköpsärenden samråda jämväl med andra länsorgan på området
ävensom med av bebyggelsen berörda kommuner. Styrelsen bör senast den
1 april varje år till Kungl. Maj :t ingiva en sammanfattande redogörelse för
de av styrelsen under det senast förflutna kalenderåret avslutade tomtköpen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att medgiva
1) att högst 1 000 000 kronor av domänverkets driftsinkomster
må under år 1958 disponeras för bostadslån till fast
anställda skogsarbetare;
2) att domänstyrelsen må bemyndigas att på de villkor
som angivits i det föregående taga domänverkets markfond i
anspråk för inköp av tomtmark.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
680370 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag