Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
strålskgddsverksamhet m. in. för budgetåret 1958/59
m. m.; given Stockholms slott den 31 januari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omorganisation av radiofysiska institutionen
vid karolinska sjukhuset. Förslaget påkallas av den snabba utvecklingen
inom området för användning av joniserande strålning och de ökade arbetsuppgifter
inom strålskyddsverksamheten, som kommer att åvila strålskyddsorganen
jämlikt den i propositionen nr 29/1958 föreslagna strålskyddslagstiftningen.

Institutionen föreslås skola bibehållas som ett organ för fri forskning,
fysikaliskt arbete för sjukvården vid radiumhemmet och strålskyddsverksamhet,
men de olika verksamhetsgrenarna föreslås organiserade på
såvitt möjligt självständiga avdelningar. För strålskyddsverksamheten
skall institutionen organiseras på två tillsynsavdelningar, röntgenkontrollavdelningen
och den kärnfysilcaliska avdelningen, samt en hälsokontrollavdelning.
Sjuk vårdsfysiken förlägges till en särskild kliniskt-fysikalisk
avdelning. Personalen vid institutionens strålningsbiologiska laboratorium
föreslås skola överföras på karolinska institutets stat.

Föreståndaren för radiofysiska institutionen skall enligt förslaget vara
administrativ chef för institutionen i dess helhet men skall befrias från
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 73

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

befattningen med löpande strålskyddsärenden och avlastas administrativt
arbete.

I propositionen behandlas vidare den närmare organisationen för den
strålskyddsnäinnd, som enligt propositionen nr 29 inom medicinalstyrelsen
skall vara beslutande organ i strålskyddsärenden. Nämnden, som bör
kallas medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, föreslås sammansatt av sju
ledamöter, vilka — frånsett föreståndaren för radiofysiska institutionen
såsom självskriven ledamot — skall förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag
av vederbörande myndigheter. Nämnden föreslås skola fungera även som
administrativ styrelse för de delar av radiofysiska institutionen, som icke
lyder under karolinska institutet.

I samband med omorganisationen föreslås personalökningar med sammanlagt
åtta tjänster, varjämte pensionsgrundande tjänster och ändrad
lönegradsplacering föreslås för inemot tjugutalet befintliga befattningshavare
vid radiofysiska institutionen.

De för strålskyddsnämnden och radiofysiska institutionen erforderliga
avlönings- och omkostnadsmedlen föreslås skola utbrytas ur karolinska
sjukhusets anslag och anvisas under särskilda anslag. För budgetåret
1958/59 äskas till avlöningar 840 000 kronor och till omkostnader 145 000
kronor. Härjämte uppkommer en kostnadsökning under karolinska institutets
avlöningsanslag med cirka 60 000 kronor. Totalt innebär förslagen
icke-automatiska höjningar i förhållande till innevarande budgetår med
cirka 300 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkterna 12 och 13, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1958/59 beräkna dels till
Strålskyddsverksamhet m. in.: Avlöningar ett förslagsanslag av 840 000
kronor, dels ock till Strålskyddsverksamhet m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 155 000 kronor.

I samband med min preliminära anmälan av dessa anslagsfrågor erinrade
jag om att Kungl. Maj:t den 13 december 1957 på min föredragning beslutat
att i proposition till 1958 års riksdag (nr 29) framlägga förslag till
ny strålskyddslag in. in. Vid anmälan av nämnda proposition, som grundade
sig på de författningsförslag, som framlagts av 1951 års strålskyddskommitté
(SOU 1956: 38), hade jag endast delvis tagit ställning till de
organisationsfrågor, som aktualiserades genom den nya lagstiftningen och
som jämväl behandlats av strålskyddskommittén. Beredningen inom inrikesdepartementet
av strålskyddskommitténs organisationsförslag i övrigt
hade ännu icke avslutats. Vid beredningen hade emellertid förutsatts, att
de medel, som f. n. disponeras för avlöningar och omkostnader vid radiofysiska
institutionen vid karolinska sjukhuset, skulle utbrytas ur sjukhusets
resp. anslag och anvisas under särskilda avlönings- och omkostnadsanslag.
Dessa anslag borde i avvaktan på att beredningen av frågan
slutfördes i riksstatsförslaget upptagas med allenast preliminärt beräknade
belopp.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
I samband härmed torde jag även få anmäla frågor om personalförstärkningar
vid radiofysiska institutionen utöver de av strålskyddskommittcn
föreslagna.

I strålskyddskommitténs betänkande har föreslagits vissa tillbyggnader
av radiofysiska institutionen. I anslutning härtill har sedermera vissa ytter -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

ligare byggnadsfrågor aktualiserats. Då beredningen inom departementet
av dessa spörsmål ännu icke avslutats, torde byggnadsfrågorna framdeles
i annat sammanhang få framläggas för 1958 års riksdag.

I. Inledning

I propositionen nr 29/1958 med förslag till strålskyddslag in. m. har inledningsvis
i stora drag redogjorts för strålskyddskommitténs betänkande
och remissbehandlingen därav. Vidare har i propositionen lämnats en allmän
översikt över vad som f. n. är känt om joniserande strålning och dess verkningar
samt om strålrisker och strålskydd (s. 14—25). Jag torde i berörda
hänseenden få hänvisa till nämnda proposition.

De av strålskyddskommittén behandlade organisationsfrågorna har i lagpropositionen
redovisats endast såvitt angår frågan vilka organ som bör
handha strålskyddsärendena. Såsom framgår av redogörelsen i denna del
(s. 46 f.) har kommittén uppställt två alternativa förslag till lösning av
organisationsfrågan. Enligt det ena, benämnt alternativ A, skulle den för
strålskyddsverksamheten erforderliga personalen överföras från radiofysiska
institutionen till ett med denna nära samordnat organ, »statens strålskyddsinstitut»,
vars styrelse, sammansatt av sakkunniga företrädare för
de av strålskyddsfrågorna berörda fackområdena, skulle utöva beslutanderätten
enligt strålskyddslagen. Enligt det andra alternativet, alternativ B,
skulle den löpande strålskyddskontrollen kvarligga hos radiofysiska institutionen,
medan de beslutande funktionerna enligt strålskyddslagen
skulle tillkomma ett från institutionen fristående organ, »statens strålskyddsnämnd»,
med enahanda sammansättning som styrelsen för statens
strålskyddsinstitut skulle få. Föreståndaren för radiofysiska institutionen
skulle enligt båda alternativen vara ledamot av det beslutande organet
samt leda och förestå den löpande verksamheten. Efter ingående överväganden
har kommittén beslutat förorda alternativ B med radiofysiska
institutionen såsom ett gemensamt organ för forskning och strålskyddskontroll
samt med en fristående statens strålskyddsnämnd för de beslutande
funktionerna enligt strålskyddslagen. Avgörande för ställningstagandet
härvidlag har enligt kommittén varit, att medan alternativ A med ett
statens strålskyddsinstitut i första hand siktade till att tillfredsställa rent
administrativa krav det förordade förslaget i högre grad tillgodosåge önskemålet
om en smidig samordning av tillsynen med den radiofysiska forskningen
och att sistnämnda önskemål i nuvarande utvecklingsskede måste
tillerkännas den största betydelse. I strålskyddsnämnden skulle enligt kommittén
ingå — förutom radiofysiska institutionens föreståndare såsom
självskriven ledamot — följande av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, nämligen
en ordförande, förfaren i administrativa frågor, en medicinsk expert

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

med erfarenhet inom medicinsk radiologi, en arbetarskyddsexpert och en
expert inom kärnfysik eller kärnkemi.

Såsom av lagpropositionen (s. 47, 50—53) framgår, har kommitténs förslag
i organisationsfrågorna icke varit enhälligt samt blivit föremål för
stark kritik vid remissbehandlingen. För egen del har föredraganden anfört,
att det tills vidare innan atomenergien på allvar börjat utnyttjas i
vårt land torde vara lämpligast, att medicinalstyrelsen alltjämt får vara
den beslutande strålskyddsmyndigheten. För att bota bristen hos medicinalstyrelsen
på den speciella sakkunskap, som erfordras för bedömande av
strålskyddsärenden, borde inom styrelsen inrättas en strålskyddsnämnd,
sammansatt av sakkunniga företrädare för de av strålskyddsfrågorna berörda
områdena och med möjlighet att vid behov tillkalla särskilda sakkunniga.
Strålskyddsnämnden borde ges samma ställning som medicinalstyrelsens
övriga nämnder. Den löpande strålskyddskontrollen borde enligt
föredraganden handhas av radiofysiska institutionen eller ett med denna
nära samordnat organ. Närmare ställning togs dock icke till sistnämnda
organisationsfråga, men föredraganden framhöll som sin bestämda uppfattning,
att det måste finnas möjlighet för medicinalstyrelsen att på tillsynsorganet
eller dess befattningshavare delegera beslutanderätten i rutinfrågor
främst sammanhängande med tillsynen.

Med utgångspunkt från ställningstagandet i förenämnda proposition till
organisationen för den beslutande strålskyddsmyndigheten får jag nu upptaga
frågan om organisationen för de uppgifter, som f. n. ankommer på
radiofysiska institutionen. Jag vill härvid först lämna en redogörelse för
institutionens nuvarande organisation och arbetsuppgifter.

II. Nuvarande organisation och arbetsuppgifter

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset har uppförts
av staten med bidrag från Konung Gustaf V:s jubileumsfond och
Cancerföreningen i Stockholm. Den består av en klinisk avdelning, benämnd
radiumhemmet, och två forskningsavdelningar, nämligen en radiofysisk
avdelning benämnd radiofysiska institutionen, och en radiopatologisk avdelning,
benämnd radiopatologiska institutionen. Forskningsavdelningarna,
som tidigare lytt under styrelsen för jubileumsfonden, har genom beslut
av 1941 års riksdag på grund av ett i propositionen nr 74/1941 framlagt
omorganisationsförslag ändrats till statsinstitutioner fr. o. in. den 1 juli 1941.

Radiofysiska institutionens nuvarande ställning och verksamhet regleras
i huvudsak i eu på 1941 års riksdagsbeslut grundad överenskommelse den
28 juni 19 M mellan Kungl. Maj:t och kronan samt jubileums fonden och
cancerföreningen angående Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska
sjukhuset. Enligt denna överenskommelse tillhör jubileuinskliniken

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

Kungl. Maj :t och kronan samt står i huvudsak under direktionens för
karolinska sjukhuset ledning och förvaltning.

De båda forskningsavdelningarna, som drivs av Ivungl. Maj :t och kronan,
utgör vidare enligt överenskommelsen karolinska institutets institutioner
för radiofysik resp. radiopatologi samt står till förfogande för
undervisning och forskning vid karolinska institutet, för arbeten i samband
med sjukvården vid radiumhemmet samt för arbeten, som faller inom jubileumsfondens
uppgift att befrämja det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna.
Därjämte utövar radiofysiska institutionen i enlighet med vad
särskilt är stadgat under medicinalstyrelsens överinseende och ledning tillsyn
å radiologiskt arbete och förvaring av radioaktiva preparat. Dess mätoch
kontrollsektioner står utan ersättning till förfogande för de radioterapeutiska
och röntgendiagnostiska avdelningarna vid de under direktionen
för karolinska sjukhuset lydande sjukvårdsanstalterna. Närmaste tillsynen
över den forskningsverksamhet, som bedrives vid forskningsavdelningarna
i samarbete med radiumhemmet, utövas av en nämnd bestående av en av
jubileumsfondens styrelse utsedd ordförande, överläkarna för radiumhemmets
avdelningar samt föreståndarna för forskningsavdelningarna.

Överenskommelsen, som trädde i kraft den 1 juli 1941, reglerade jämväl
de ekonomiska villkoren för statens övertagande av forskningsavdelningarna.
I enlighet härmed överfördes fr. o. in. budgetåret 1941/42 viss personal
vid radiofysiska institutionen dels till karolinska institutets stat (institutionsföreståndaren
såsom professor i radiofysik), dels till karolinska sjukhusets
stat (den övriga till statstjänst överförda personalen).

Tillsynsverksamhet m. m.

Såsom närmare utvecklats i propositionen nr 29 är medicinalstyrelsen
tillsynsmyndighet jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete in. in.
Innan ärendena avgöres inom styrelsen, remitteras de alltid till radiofysiska
institutionen för yttrande. I praktiken följer styrelsen nästan undantagslöst
de förslag, som radiofysiska institutionen avgivit. Från styrelsens sida
har framhållits, att styrelsen i verkligheten blivit ett rent expedierande
organ för radiofysiska institutionens förslag.

Radiofysiska institutionen är för sina uppgifter inom tillsynsverksamheten
uppdelad på tre avdelningar, nämligen avdelning A för kontroll av
röntgendiagnostik, tekniskt och vetenskapligt röntgenarbete jämte röntgenarbete
i samband med undervisning in. in., avdelning B för kontroll av anläggningar
för röntgenbehandling och avdelning C för kontroll av arbete
med och förvaring av radioaktiva ämnen.

Tillsynsverksamheten ledes av institutionens föreståndare, vilken härför
åtnjuter särskilt arvode. Envar av tillsynsavdelningarna förestås av en
avdelningsföreståndare. I övrigt handhas den löpande tillsynsverksamheten

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

av tillsynsmän (strålskyddsinspektörer, assistenter etc.). Tidigare har härutöver
i viss omfattning för tillsynsuppgifter anlitats personal, som avlönats
med särskilda anslagsmedel. Fr. o. in. innevarande budgetår har
emellertid extra tjänster inrättats för huvuddelen av denna personal.

Tillståndsärenden samt vissa andra ärenden av principiell betydelse för
tillsynsverksamheten behandlas vid s. k. tillsynssanunanträde. Sådant sammanträde
hålles vanligen en gång i veckan under ordförandeskap av institutionsföreståndaren.
Samtliga avdelningsföreståndare, som icke på grund
av besiktningsresor o. d. har förhinder, deltager i dessa sammanträden
såsom föredragande. Institutionsföreståndaren är ensam beslutande.

I övrigt har vederbörande tillsynsman jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt
arbete m. m. att själv meddela föreskrifter som föranledes av besiktningarna
eller att hos medicinalstyrelsen föreslå att föreskrifter meddelas.

Besiktning av radiologiska anläggningar sker dels i samband med tillståndsprövningen
för nya anläggningar, dels efter anmälan om ändring
beträffande befintliga anläggningar. Dessutom skall enligt instruktionen
för radiofysiska institutionen periodisk besiktning ske av flertalet anläggningar
med vissa angivna tidsintervaller. På grund av personalbrist och
därav förorsakade svårigheter att medhinna besiktningarna i föreskriven
omfattning har emellertid Kungl. Maj :t under senare år medgivit vissa avvikelser
i fråga om de periodiska besiktningarna. På grund härav har en
inskränkning av besiktningarna gjorts.

Beträffande antalet radiologiska anläggningar, över vilka radiofysiska
institutionen utövar tillsyn samt antalet av institutionen årligen handlagda
tillsynsärenden torde få hänvisas till i betänkandet (s. 54, 55 och 62)
intagna tabeller. Såsom framgår av dessa utgjorde det totala antalet arbetsenheter,
som år 1955 stod under institutionens tillsyn, omkring 5 500. Härav
föll mer än 90 procent inom avdelning A:s tillsyn sområde. Som en följd
härav utföres huvudparten, i genomsnitt mer än 75 procent av det totala
antalet årliga besiktningar, av nämnda avdelning.

Den på avdelning B ankommande tillsynen över röntgenterapianläggningar
avser visserligen ett mindre antal anläggningar än för avdelning A:s
vidkommande (cirka 200 behandlingsplatser). Besiktningarna omfattar
emellertid här förutom kontroll av strålskyddet även doseringskontroll,
avseende kontroll av driftsbetingelserna, allmän kontroll av apparaturens
funktionsduglighet med instrumentkontroll samt uppmätning av det strålutbyte,
som erhålles från apparaterna.

Av avdelningens båda huvuduppgifter är doseringskontrollen såväl den
mest omfattande som den ansvarsfullaste. De utförda strålmätningarna och
de därpå baserade anvisningarna angående behandlingstider in. in. utgör
grunden för varje behandlings riktiga utförande, framför allt i vad det gäller
att erhålla den av röntgenläkaren ordinerade stråldosen.

Som bas för den egentliga doskontrollen har avdelning B till sill förfo -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

gande det s. k. standardlaboratoriet. Detta står under avdelningsföreståndarens
ledning och innehåller den inom avdelningen konstruerade svenska
likaren, den s. k. standardjonisationskammaren, för mätning av röntgenstrålning
enligt den internationella r-enheten.

Inom avdelning C:s tillsynsområde har en betydelsefull utveckling ägt
rum under de senaste åren. Antalet tillstånd till innehav av eller arbete
med radioaktiva ämnen har sålunda ökat starkt på grund av den stegrade
användningen av radioaktiva isotoper och omfattade år 1955 betydligt över
200 arbets- och förvaringsplatser. Utvecklingen har emellertid varit snabbare
än vad ökningen av antalet tillstånd utvisar, dels på grund av en
samtidig ökning av de myckenheter radioaktiva ämnen som innehas, dels
genom att en mera differentierad användning av radioisotoper uppstått,
dels och framför allt genom det allt intensivare planerings- och utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet, vars strålskyddsfrågor står under avdelningens
tillsyn.

Huvuddelen av det arbete för hälsokontroll, som bedrives i samband med
tillsynsverksamheten, utgöres av kontroll av läkarintyg samt specialundersökningar
av blod från personal i radiologiskt arbete. Kontrollarbetet är
förlagt till blodlaboratoriet, som är gemensamt för alla avdelningarna och
vars arbete även måste taga sikte på vissa arbeten av betydelse för den
vidare utvecklingen av den medicinska kontrollen. Allt som allt uppgick
antalet vid laboratoriet undersökta blodutstryk år 1955 till något mer än
3 500. Blodlaboratoriets arbete står under ledning av en medicinsk expert,
vilken har till uppgift att granska till institutionen inkommande läkarintyg,
blodundersökningsresultat, misstänkta blodutstryk etc. och att närmare
deltaga i förekommande utredningar om strålskador och andra medicinska
frågor i samband med tillsynsverksamheten. Den medicinske expertens
arvode har tidigare helt bestritts av Cancerföreningen, men fr. o. in.
budgetåret 1957/58 har med hänsyn till nödvändigheten av ökat biträde
av denne i blodkontrollarbetet beräknats statsmedel för ändamålet.

Av övriga arbetsuppgifter, som åvilar radiofysiska institutionen inom
tillsynsverksamheten, må nämnas undersökningar av strålskyddsegenskaperna
hos olika material samt biträde med upprättande och granskning
av strålskyddsförslag för radiologiska anläggningar. Den förstnämnda verksamheten
har emellertid på grund av personal- och lokalbrist hittills varit
av obetydlig omfattning. Däremot har biträde i det senare hänseendet lämnats
i ständigt stegrad omfattning.

Vidare ankommer på institutionen att avgiva yttrande i dit remitterade
ärenden angående förlängd semester för personer i radiologiskt arbete.
Antalet sådana ärenden har på sistone ökat kraftigt.

På begäran av riksförsäkringsanstalten har institutionen under en följd
av år företagit tekniska utredningar med anledning av anmälningar om
yrkessjukdom. Efter den numera genomförda samordningen mellan sjuk -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

försäkring och yrkesskadeförsäkring har emellertid dylika utredningar begärts
endast i något enstaka fall.

Delvis vid sidan av tillsynsverksamheten har radiofysiska institutionen
vissa mera servicebetonade arbetsuppgifter i fråga om radioaktiva preparat,
vilka uppgifter ursprungligen av strålskyddsmässiga hänsyn förlagts till
institutionen.

Montering av radiumpreparat har tidigare utförts mot avgift i ganska
stor omfattning vid avdelning C, och särskild lokal finns för detta ändamål.
Under senare år har denna verksamhet legat nere på grund av brist på
lämplig personal, och aktuella arbeten har utförts utomlands.

Under avdelning C sorterar också en anläggning innehållande 1j, g radium,
ur vilken radonpreparat (preparat med kort halveringstid) rutinmässigt
kan framställas. Sedan den medicinska användningen av radon
upphörde för några år sedan, levereras numera preparat endast för teknisk
och vetenskaplig användning.

På uppdrag av vederbörande sjukhus utför slutligen institutionen regelbundna
kontrollmätningar av strålintensiteten hos de radiumpreparat, som
används för strålbehandling. Ersättning härför utgår enligt av Kungl.
Maj :t fastställd taxa.

Fysikaliskt sjukvårdsarbete för radiumhemmet

Radiofysiska institutionen har ursprungligen tillkommit på grund av behovet
av assistens av fysiker i sjukvårdsarbetet vid radiumhemmet. Denna
arbetsuppgift utgör alltjämt enligt 1941 års överenskommelse angående
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset ett av institutionens
huvudåligganden.

Ett fortlöpande samarbete mellan läkare och fysiker är en nödvändig
förutsättning för att en radioterapeutisk klinik skall kunna erbjuda patienterna
bästa möjliga vård. Detta samarbete innefattar dels vissa mera
rutinmässiga kontroll- och mätuppgifter, som hänför sig till den befintliga
apparaturen och de använda behandlingsmetoderna, dels ett mera forskningsbetonat
utvecklings- och konstruktionsarbete i syfte att förbättra apparater
samt behandlings- och dosmätmetoder ävensom skapa nya möjligheter
för det praktiska sjukvårdsarbetet. I det förra avseendet skall fysikern
svara för att av läkarna ordinerade stråldoser gives med den noggrannhet,
som är förutsättningen för ett gott behandlingsresultat och att patienter
och personal ej utsätts för risken att skadas av strålningen.

De skiftande arbetsuppgifterna för radiofysikerna i deras verksamhet för
sjukvården vid radiumhemmet medför, att arbetet i de mera praklisktkliniskt
betonade delarna, som fordrar löpande samarbete med läkarna,
måste bedrivas på radiumhemmet i direkt anslutning till den där lämnade

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

vården, under det att de mera forskningsbetonade uppgifterna för utnyttjande
av radiofysiska institutionens laboratorieutrustning och verkstadsresurser
till viss del måste förläggas till institutionens lokaler.

Institutionens arbete för sjukvården faller huvudsakligen inom avdelning
B samt delvis inom avdelning C. En av fysikerna vid institutionen —
i regel från avdelning B — tjänstgör som jourhavande för det löpande
arbetet.

Erforderlig doskontroll av de dagliga behandlingarna vid radiumhemmet
utföres av rutinlaboratoriet, vars huvuduppgift är att iordningställa mätkammare
för mätning av behandlingsdoser vid radiumhemmets strålbehandlingsavdelningar
samt att mäta och registrera dessa doser.

Det må framhållas, att även det fysikaliska arbetet vid radiumhemmets
isotopavdelning f. n. är delvis underställt radiofysiska institutionen, ehuru
avdelningens med statsmedel avlönade personal är uppförd på radiumhemmets
stat.

På grund av de många nya behandlingsmetoder, som under det sista
årtiondet ställts till radiologiens förfogande och för vilkas ändamålsenliga
och riskfria användning fysikalisk sakkunskap ofta är oundgängligen nödvändig,
har kraven på radiofysiska institutionens assistens åt radiumhemmet
oavbrutet ökat. Då den härför anställda personalen varit otillräcklig,
har institutionen tidigare nödgats att i icke ringa utsträckning även för
löpande arbetsuppgifter anlita personal, för vilkas anställande forskningsanslag
anvisats av bl. a. Cancerföreningen, jubileumsfonden och Riksföreningen
för kräftsjukdomarnas bekämpande. Under de senaste åren har
dock tjänster för sådan personal i viss omfattning inrättats.

Forskning

Det vetenskapliga forskningsarbete, som bedrives vid radiofysiska institutionen,
ligger dels på det radiofysiska, dels på det radiobiologiska området.

Den radiofysiska forskningen var under sitt första utvecklingsskede huvudsakligen
inriktad på problem inom den kliniska radiofysiken, vilken
behandlar den joniserande strålningens användning inom medicinen för
undersökning och behandling av patienter. På grund av de redan tidigt
konstaterade skadliga verkningarna av strålningen på människan och nödvändigheten
att skydda dem som sysslade med strålningen mot skador
utvecklades parallellt härmed en strålskyddsfysisk forskning.

I den nuvarande organisationen har förutsatts att tillsynsavdelningarnas
fysiker skall biträda vid undervisning och forskning vid Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik i den omfattning, som är förenlig med deras åligganden
inom tillsynsverksamheten. Den starka tillväxten av arbetsuppgifterna
inom tillsynsverksamheten har emellertid haft till resultat, att en ytterst

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

begränsad del av de med statsmedel avlönade fysikernas arbetstid kunnat
utnyttjas för forskningsarbete. Inom tillsynsavdelningarna A och C har de
arbetsuppgifter för den statsanställda personalen, vilka överhuvudtaget kan
rubriceras som forskning, fått koncentreras till att lösa smärre i den
löpande verksamheten uppkommande problem, som närmast haft karaktären
av teknisk utveckling av redan befintlig apparatur och i bruk varande
mätmetoder. För avdelning B:s del har däremot den förstärkning av fysikerpersonalen
som kommit till stånd under de senaste budgetåren öppnat
ökade möjligheter att ägna viss tid åt mera forskningsbetonade arbetsuppgifter
inom klinisk radiofysik.

Vid sidan av det mera omedelbart för den löpande verksamheten inriktade
forskningsarbete, som sålunda i begränsad omfattning bedrives inom
tillsynsavdelningarnas arbetsområden, förekommer en sektor av allmän
radiofysisk forskning vilken står under direkt ledning av institutionsföreståndaren.
Denna forskning, som helt bestrides med forskningsanslag, framför
allt från atomkommittén, Cancerföreningen, Konung Gustaf V:s jubileumsfond
och Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, är förlagd
dels till institutionsbyggnaden på karolinska sjukhusets område och
ett i anslutning härtill, huvudsakligen med medel från atomkommittén uppfört
laboratorium för åstadkommande av ytterst kortvarig intensiv röntgenstrålning,
den s. k. högspänningshallen, dels till institutionens speciallaboratorium
för mätningar av radioaktivitet i människokroppen, förlagt i
berg vid Henriksdal utanför Stockholm samt bekostat av atomkommittémedel
och privata donationsmedel.

Förutom det forskningsarbete, som bedrives vid institutionens laboratorier,
har sedan år 1950 under institutionsföreståndarens ledning löpande
registreringar utförts vid ett antal mätstationer ute i landet beträffande
y-strålningen från markytan och /j-strålningen från i luften förekommande
radioaktivt stoft. Sedan 1953 finns sex mätstationer jämnt fördelade över
landet från övre Norrland till Skåne.

Den radiobiologiska forskningen vid radiofysiska institutionen daterar
sig från 1930-talet och är förlagd till ett särskilt strålningsbiologiskt laboratorium.
Vid detta har, alltsedan institutionen förstatligades år 1941, på
karolinska sjukhusets stat varit uppförda en befattning som laborator i
strålningsbiologi (tillika kemist) och en preparatorstjänst. Tjänsternas
inrättande får ses mot bakgrunden av att forskningen inom strålningsbiologien
är ett nödvändigt komplement till forskningen inom radiofysiken
i arbetet såväl för sjukvården vid radiumhemmet som för tillsynsverksamheten.

I fråga om inriktning och arbetssätt har den radiobiologiska forskningen
— kanske främst till följd av alt det strålningsbiologiska laboratoriet icke
haft omedelbar anknytning till det löpande praktiska arbetet vid tillsyns -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

avdelningarna — kunnat utvecklas mindre målbundet än den radiofysiska
och som en relativt väl avgränsad vetenskap. Huvudproblemet inom den
radiobiologiska forskningen är att klarlägga de biologiska strålverkningarnas
mekanism. Härvid har särskilt biokemiska metoder kommit till stor
användning. Under de senaste åren har möjligheterna att med kemiska
substanser öka eller minska strålverkan på organismen tillvunnit sig allt
större intresse. Detta problem är av naturliga skäl av väsentlig betydelse
såväl för strålskyddsverksamheten som för radioterapien.

Inom radiobiologien har på senare tid frågan om den joniserande strålningens
genetiska verkningar fått alltmera ökad aktualitet.

Gemensamma organ

För de administrativa och kamerala göromålen vid radiofysiska institutionen
finns ett för institutionens avdelningar och laboratorier gemensamt
kansli. Huvuddelen av dess arbete faller inom tillsynsverksamheten och
omfattar härutinnan registrerings- och kartoteksarbete, utskrift och expediering
av skriftväxling i tillsynsärenden, arbete i samband med inkassering
av avgifter för tillsynen, statistikarbete in. in. I övrigt anlitas kansliet
främst för utskrift av avhandlingar, korrespondens för institutionsföreståndaren
och avdelningsföreståndarna, bokföring och redovisning av till
institutionens eller dess personals förfogande ställda forskningsanslag samt
hela institutionen berörande expeditionsgöromål.

Institutionens verkstad tillkom vid en tidpunkt, då apparatkonstruktioner
och tillverkning av mätinstrument för forsknings- och sjukvårdsarbetet för
radiumhemmet utgjorde den alldeles övervägande delen av verkstadens
uppgifter. Sedan dess har ej endast tillsynsverksamheten med dess behov
av mätapparatur tillkommit utan även en breddning av institutionens arbetsuppgifter
i övrigt ägt rum.

III. Organisationsförslag

Kommittén

A. Organisationen i allmänhet

Strålskyddskommittén erinrar om att radiofysiska institutionens nuvarande
uppgifter ligger inom tre olika verksamhetsområden, nämligen
vetenskaplig forskning inom radiofysik och radiobiologi förenad med akademisk
undervisning i förstnämnda ämne, fysikaliskt utvecklings- och
mätarbete för sjukvården vid radiumhemmet samt strålskyddskontroll.
Kommittén fortsätter.

Gemensamt för dessa arbetsuppgifter är att de kräver personal med
utbildning och erfarenhet inom strålningsfysik samt delvis samma appa -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är 1!)58

ratur för strålningsmätningar av olika slag. Resultaten av det vetenskapliga
forsknings- och utvecklingsarbetet nyttiggöres i stor utsträckning inom
tillsynsverksamheten och sjukvårdsarbetet, samtidigt som den praktiska
erfarenheten från sistnämnda verksamhetsgrenar ofta ger värdefulla impulser
åt forskningen. Ett fortlöpande intimt samarbete mellan forskning
och löpande verksamhet på ifrågavarande områden är därför nödvändigt.

Föreningen av de berörda verksamhetsgrenarna inom en och samma
institution medför utan tvekan både organisatoriska och praktiska fördelar.
Med hänsyn till att kunskaperna alltjämt är ofullständiga i många
grundläggande frågor rörande den joniserande strålningens skadliga verkningar
på den mänskliga organismen, är det uppenbart, att resultatet av
den fortsatta forskningen på detta område får avgörande betydelse för
den praktiska bedömningen både inom tillsynsverksamheten och den
kliniska radiofysiken. Icke minst de många nya och komplicerade skyddsproblem,
som atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål aktualiserar,
nödvändiggör ett intimt samarbete mellan forskning och tillsyn även för
framtiden. En nära samordning av radiofysiska institutionens nuvarande tre
funktioner torde därför skapa de gynnsammaste förutsättningarna för ett
allsidigt tillgodogörande av nya rön och erfarenheter inom radiofysik och
radiobiologi samt för den praktiska tillämpningen av vunna forskningsresultat
inom strålskyddsarbetet och i det fysikaliska sjukvårdsarbetet vid
radiumhemmet. Härjämte måste betydande ekonomiska fördelar vinnas,
om den delvis dyrbara apparaturen liksom hittills kan brukas gemensamt
för alla tre verksamhetsgrenarna.

Vad sålunda anförts talar enligt kommitténs bestämda mening för att
i praktiken en nära samordning av radiofysiska institutionens nuvarande
arbetsuppgifter inom forskning, sjukvårdsfysik och strålskyddskontroll på
ett eller annat sätt hör bibehållas för framtiden.

Vid sina fortsatta överväganden, huruvida även en organisatorisk enhet
för de nämnda arbetsuppgifterna bör bibehållas, uppehåller sig kommittén
först vid frågan om organisationen för strålskyddskontrollen och diskuterar
de båda av kommittén härutinnan uppställda alternativen. Härvid framhåller
kommittén som en vägande invändning mot det nuvarande systemet
med gemensam personal för tillsynsverksamheten och radiofysiska institutionens
övriga arbetsuppgifter, att de författningsmässigt preciserade
arbetsuppgifterna inom tillsynsverksamheten i förening med den fortgående
ökningen av antalet radiologiska anläggningar tagit institutionens totala
personalresurser i anspråk i sådan utsträckning, att de övriga arbetsuppgifterna
måst eftersättas. En säker garanti för att förhindra en liknande
utveckling för framtiden skulle givetvis nås, om tillsynsverksamheten organisatoriskt
frigjordes från den övriga verksamheten i enlighet med kommitténs
alternativ A. Genom sitt direkta ansvar även för den löpande verksamheten
skulle styrelsen för ett statens strålskyddsinstilut sannolikt bättre
än vad som f. n. är möjligt för direktionen för karolinska sjukhuset eller
medicinalstyrelsen kunna bedöma personal- och materialbehoven för tillsynen
samt med kraft kunna hävda strålskyddets intressen. Slutligen skulle
eu lämpligt avvägd delegation av beslutanderätten i vissa slag av tillsyns -

14

Kungl. Maj:ts propositions nr 73 år 1958

ärenden till olika befattningshavare underlättas på grund av styrelsens
överinseende över den löpande verksamheten.

Såsom ett vägande skäl för att den löpande tillsynsverksamheten skulle
kvarligga hos radiofysiska institutionen (alternativ B) anför kommittén.

Det är icke lämpligt eller ens möjligt att draga en skarp gräns mellan
forskning och löpande strålskyddskontroll. Ett försök att till tillsynsverksamheten
hänföra enbart rutinmässiga besiktnings- och kontrolluppgifter
skulle säkerligen leda till en stagnation, som skulle få allvarliga konsekvenser
för tillsynsmyndighetens möjligheter att från tid till annan anpassa
strålskyddet till vad de ständigt nya forskningsrönen på området motiverar.
En förkastlig och oekonomisk splittring av forskningen skulle uppkomma,
om denna uppdelades på två olika organ. En av de största fördelarna
med den nuvarande organisationen av radiofysiska institutionen
synes vara just de möjligheter den öppnar att låta den ledande tillsynspersonalen,
framför allt avdelningsföreståndarna, fortlöpande upptaga
och lösa för det direkta strålskyddsarbetet aktuella forskningsuppgifter
samt utveckla lämpliga metoder för mätnings- och kontrollförfarandena.
Den erforderliga samordningen av detta forsknings- och utvecklingsarbete
med den fria forskningen vid institutionen skulle säkrast nås, om båda
dessa forskningsområden även i fortsättningen organisatoriskt förenades
under gemensam ledning. Vid en uppdelning på två organ skulle vidare
tveksamhet och slitningar kunna uppstå i fråga om företrädesrätten att
utnyttja institutionens verkstad, kansli och andra anordningar, vilka av
kostnadsskäl måste vara gemensamma för tillsynsverksamheten och forskningen.

Såsom förut nämnts, utmynnar kommitténs överväganden i förevarande
hänseende i ett förordande av alternativ B med strålskyddskontrollen
kvarliggande vid radiofysiska institutionen.

Även i fråga om den organisatoriska anknytningen av det fysikaliska
sjukvårdsarbetet för radiumhemmets räkning har kommittén övervägt
olika alternativ. Härutinnan anför kommittén huvudsakligen följande.

Eftersom arbetet till betydande del är förlagt till radiumhemmet och
måste bedrivas i intimt samarbete med läkarna där, talar vissa skäl för
att den härför erforderliga fysikerpersonalen skall anknytas direkt till
radiumhemmet. Det får emellertid icke förbises, att fysikerna för att
lösa sina uppgifter i stor utsträckning behöver tillgång till instrumentutrustning
och mätapparatur, som erfordras även för den radiofysiska forskningen
och strålskyddskontrollen, och att de i detta hänseende kommer att
stå i beroende av radiofysiska institutionen och behöver tillgång till institutionens
verkstad. Viktigt är också att ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter
i strålskyddsfrågor äger rum mellan den kliniska fysiken samt strålskvddsverksamheten
och forskningen, vilket motiverar, att de olika verksamhetsgrenarna
står under gemensam ledning. En tendens till sådan samordning
har under senare år framträtt på flera håll i utlandet, framför allt i Norge,
Storbritannien och Förenta Staterna.

De löpande kontroll- och mätuppgifter som ingår i fysikernas arbete
vid radiumhemmet omfattar flera tillsynsmoment, som för andra sjukvårdsanläggningar
i landet ingår i strålskyddskontrollen, ehuru de av tekniska
skäl måste utföras lokalt av till dessa anläggningar knutna sjukhusfysiker.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

Det är självfallet betydelsefullt, att de tillsynsmän, som övar tillsyn över
röntgen- och radiumterapianläggningarna ute i landet, står i intim kontakt
med det kontroll- och mätarbete som bedrives vid radiumhemmet, eftersom
detta i hög grad är normgivande för de övriga anläggningarna. Detta gäller
framför allt doskontrollen beträffande röntgenterapiapparater. Direkta
praktiska olägenheter skulle således uppstå, om sjukvårdsarbetet och tillsynsverksamheten
förlädes till olika organ. Kommittén har därför stannat
för att föreslå, att den kliniska sjukvårdsfysiken för radiumhemmet organisatoriskt
skall kvarligga hos radiofysiska institutionen.

Vid en förening av strålskyddskontrollen och sjukvårdsfysiken hos en
och samma myndighet menar kommittén, att garantier måste skapas för
att den fysikerpersonal, som erfordras för sjukvårdsarbetet vid radiumhemmet,
icke, såsom hittills i stor utsträckning skett, på grund av brist
på för ändamålet särskilt avsedd personal i förening med ansvällningen
av arbetsuppgifter inom tillsynsverksamheten tages i anspråk för andra
ändamål. För kommittén står det klart, att organisationen av den nuvarande
avdelning B icke främjat radiumhemmets intressen. En utökning
av institutionens personal kan visserligen beräknas lämna ökat utrymme
också för sjukvårdsarbetet, men om tillsynsverksamheten fortsätter att
svälla genom tillkomsten av nya anläggningar för radiologiskt arbete, befarar
kommittén, att personalförstärkningen i första hand kommer att tagas
i anspråk för de ofta brådskande åliggandena enligt strålskyddslagen. På
grund härav förordar kommittén, att den fysikerpersonal, som erfordras
för sjukvårdsarbetet vid radiumhemmet, skall sammanföras till en särskild
arbetsenhet inom radiofysiska institutionen och uteslutande ha till uppgift
att syssla med konstruktions- och utvecklingsarbeten för radiumhemmet
samt kontroll- och mätuppgifter för den löpande sjukvården därstädes.

Enligt kommitténs bestämda uppfattning är det icke lämpligt, att de
betydande kostnader, som är förenade med framför allt tillsynsverksamheten,
på sätt nu sker belastar karolinska sjukhusets stat. Oaktat det
fysikaliska arbetet för radiumhemmet kommer sjukhuset tillgodo, förordar
kommittén därför, att de för statens strålskyddsnämnd och radiofysiska
institutionen erforderliga avlönings- och omkostnadsmedlen utbrytes ur
sjukhusets anslag och upptages under särskilda anslag.

B. Organisation för strålskyddsverksamheten

1. Stråls k yddsnämnden

För strålskyddskommitténs förslag rörande sammansättningen av den
av kommittén föreslagna strålskyddsnämnden har redogjorts i det föregående.

Beträffande nämndens befattning med strålskyddsärendena framhåller
kommittén, att nämnden till stor del kommer alt bära ansvaret för att de

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är 1958

betydelsefulla skyddsproblemen vid atomenergiens utnyttjande löses på
betryggande sätt. För bedömning av vissa mera speciella frågor bör nämnden
äga tillkalla särskild expertis, som antingen avger yttrande till nämnden
eller kallas att deltaga vid behandlingen av visst ärende. Såväl högt
kvalificerad expertis som mera tekniskt fackutbildad sakkunskap bör allt
efter omständigheterna få anlitas. På detta sätt skall enligt kommittén
nämnden bli väl ägnad att med största möjliga sakkunskap och auktoritet
angiva riktlinjerna för strålskyddsverksamheten även med tanke på den
framtida atomenergiutvecklingen samt även i mera komplicerade tillsynsärenden
bedöma skyddsfrågorna ur alla erforderliga aspekter.

I detta sammanhang understryker kommittén, att utredning rörande de
radiofysiska betingelserna för bifall till ansökan om tillstånd enligt strålskyddslagen
skall ombesörjas av radiofysiska institutionen. När det gäller
arbete vid atomreaktorer eller andra anläggningar på atomenergiområdet,
uppkommer emellertid i samband med tillståndsprövningen lokaliseringsoch
säkerhetsfrågor av största betydelse för strålskyddet, vilka fordrar bedömning
av teknisk expertis även ur andra synpunkter än de strålningsfysiska,
t. ex. beträffande den reaktortekniska utformningen samt med
hänsyn till explosions- och brandrisker, civilförsvarssynpunkter, försäkringsintressen
m. in. Då det är nödvändigt, att alla dessa säkerhetskrav
samordnas och blir föremål för en enhetlig bedömning vid tillståndsprövningen,
bör enligt kommitténs mening för ändamålet tillsättas en särskild
reaktorsäkerhetskommitté, vars ledamöter utses av Kungl. Maj:t i varje
särskilt ärende. I denna skall ingå även strålskyddsexpertis, utsedd på
förslag av strålskyddsnämnden.

I fråga om strålskyddsärendenas handläggning anför kommittén bl. a.

I princip bör beslut i alla tillsynsärenden och övriga frågor som rör strålskyddsnämndens
verksamhetsområde, fattas av nämnden in pleno, i förekommande
fall efter hörande av särskilt tillkallade experter. Framför allt
skall alla frågor av större vikt eller av principiell betydelse avgöras i
plenum. Endast mera undantagsvis är emellertid de löpande ärendena inom
tillsynsverksamheten av den kvalificerade natur att deras avgörande fordrar
deltagande av strålskyddsnämndens samtliga ledamöter. Sådana ärenden,
vilka är av rutinmässig karaktär och vilka icke på grund av särskilda förhållanden
fordrar bedömning av den speciella expertis, som finns företrädd
i nämnden eller av nämnden tillkallats vid behandlingen av viss fråga,
bör därför få avgöras på nämndens vägnar av dennas strålskyddsexpert,
d. v. s. föreståndaren för radiofysiska institutionen.

Slutligen bör strålskyddsnämnden äga föreskriva, att beslutanderätten
i mindre viktiga frågor skall ankomma på avdelningsföreståndarna. Dessas
befogenheter bör angivas i en av nämnden fastställd arbetsordning. Kommittén
förutsätter, att avgörandet i löpande ärenden inom relativt vida
gränser på detta sätt skall läggas på avdelningsföreståndarna.

Vid sidan av sin uppgift att leda och angiva riktlinjerna för den framtida
tillsynsverksamheten bör strålskyddsnämnden tjänstgöra som samordnande
organ för de olika skyddsintressena. Kommittén är övertygad om

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

att ett starkt behov av sådan samordning kommer att göra sig gällande,
med hänsyn till att framför allt ianspråktagandet av atomkraften för en
mångfald fredliga ändamål får konsekvenser över ett vidsträckt fält, där
åtskilliga sinsemellan stridiga intressen torde framträda.

Kommittén framhåller, att strålskyddsnämnden icke torde behöva utrustas
med eget kansli utan att nämnden i detta hänseende bör kunna
repliera på radiofysiska institutionen.

2. Radiofysiska institutionen

Huvudsakliga arbetsuppgifter. Beträffande de arbetsuppgifter, som skall
åvila radiofysiska institutionen i egenskap av vex-kställande tillsynsorgan
vid tillämpningen av den nya strålskyddslagstiftningen, hänvisas till motiven
till lagförslaget (prop. nr 29).

För att strålskyddslagen skall kunna tillämpas så att den fyller sin
uppgift att förebygga strålskador, måste enligt kommittén utöver den i
lagen stadgade tillsynsverksamheten även andra former av strålskyddsarbete
bedrivas hos tillsynsorganet. Kommittén anför härom bl. a.

Kännedom om den naturliga strålningen och den strålningsnivå, till vilken
den mänskliga organismen är anpassad, samt de normala variationerna i
densamma är en nödvändig utgångspunkt för att man skall kunna bedöma
konsekvenserna av den stegring av strålningen, som kan väntas uppstå

1 och med den ökade förekomsten av radioaktiva ämnen. En viss löpande
övervakning av strålningen från marken samt förekomsten av radioaktiva
ämnen i densamma liksom även i våra vatten och i luften bör sålunda ske
från radiofysiska institutionens sida. I dessa frågor bör institutionen samarbeta
med fiskeristyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
och försvarets forskningsanstalt för utbyte av resultat och undvikande
av dubbelarbete.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas de stråldoser, som allmänheten, patienter,
vilka är föremål för undersökning med joniserande strålning, samt
personal i radiologiskt arbete erhåller med avseende å både individuella
och arvsbiologiska synpunkter. Även här är en form av löpande kontroll
önskvärd, inriktad i första rummet på de bestrålningstillfällen som ur
skadesynpunkt är av dominerande betydelse.

Tillsynsorganet bör dessutom i nära kontakt med forskningen såväl inom
som utom landet fastställa de högsta tillåtna strålintensiteter och stråldoser,
som bör läggas till grund för den praktiska tillsynsverksamheten. Även
om man i stor utsträckning saknar tillräckliga data för ett definitivt ståndpunktstagande
beträffande storleken av dylika doser, är det dock angeläget,
att provisoriska normer så långt det befinnes möjligt och ändamålsenligt
tillämpas för att nå likformighet vid bedömandet av strålskyddsärenden.

Anläggningar, där de direkta strålskaderiskerna är stora eller där så stort
antal personer utsätts för strålning att de genetiska verkningarna kan få
betydelse, bör bli föremål för systematiska utredningar under utnyttjande
av tillsynsorganets resurser i fråga om strålmätningar och hälsokontroll.
Dylika utredningar, som på grund av brist på personal och laboratorier

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 73

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

hittills ej kunnat ägnas tillräcklig tid, måste anses såsom en av strålskyddsverksamhetens
viktigaste arbetsuppgifter.

Även om meddelandet av föreskrifter och normer för radiologiskt arbete
direkt sammanhänger med den lagstadgade tillsynsverksamheten och följaktligen
får anses ingå i densamma, kräver utarbetandet av desamma dock
ofta så omfattande litteraturstudier och fysikaliskt-tekniska undersökningar,
att det icke alltid kan inräknas i tillsynsavdelningarnas rutinmässiga
arbetsuppgifter. Detsamma gäller undersökning av strålskyddsmaterial
som, om detta ord tages i sin vidaste bemärkelse, även innefattar strålningsbiologiska
undersökningar över kemiska strålskyddsämnen.

Till de arbetsuppgifter som direkt hänför sig till den löpande strålskyddskontrollen
kan i viss mån även räknas verksamheten vid radiofysiska institutionens
röntgenstandardiseringslaboratorium, vilket tages i anspråk
såväl för tillsynsverksamheten som för sjukvårdsfysiken för radiumhemmet.

Vid sidan av nu nämnd verksamhet, som sålunda skall syfta till att giva
det materiella underlaget för strålskyddsnämndens tillämpning av strålskyddslagen,
bör enligt kommittén strålskyddsverksamheten liksom hittills
omfatta utredningar och avgivande av yttranden i av strålskyddslagen ej
berörda strålskyddsärenden, såsom angående av radiologiskt arbete motiverad
semesterförlängning, inträffade olyckshändelser vid ökade bestrålningsrisker,
strålskadefall in. m. Dessa uppgifter beräknas av kommittén
komma att öka i omfattning.

Sedan speciella laboratorier tillkommit, som utför montering av radiumpreparat,
finner kommittén anledning saknas att återupptaga dessa uppgifter
vid radiofysiska institutionen men anser det önskvärt, att institutionen
fortfarande får möjligheter att vid behov reparera defekta radiumpreparat.

Då kostnaderna för framställning av radonpreparat bestrides av atomkommittén,
som även håller lokal för ändamålet, har strålskyddskommittén
icke funnit anledning föreslå nedläggande av denna verksamhet.

Vad slutligen angår kontroll och standardisering av radioaktiva preparat
är det enligt kommittén framför allt för vissa större sjukvårdsanstalter
i landet av betydelse att från radiofysiska institutionen kunna erhålla
biträde med kontrollmätningar av radiumpreparat. Däremot anser kommittén
det uteslutet, att institutionen skulle biträda andra sjukvårdsanstalter
än radiumhemmet med mätningar av aktiviteten hos övriga för sjukvårdsändamål
använda isotoper. I mån av behov bör det dock åligga institutionen
att på beställning tillhandahålla vissa standardisotoper för kalibrering
av de mätinstrument som nyttjas för dessa mätningar.

Organisation. I januari 1955 förekom enligt vad strålskyddskommittén
upplyser radiologiskt arbete eller förvaring av radioaktiva ämnen på 618
orter i landet. Anläggningar tillhörande avdelning Ars tillsynsområde fanns
representerade på 616 av dessa orter. Röntgenterapianläggningar förekom
på 64 orter. På samtliga dessa orter förekom också röntgenanläggningar

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

under avdelning A:s tillsyn. Arbets- eller förvaringsplatser för radioaktiva
ämnen förekom vidare på 62 orter. Endast två av de sistnämnda orterna
saknade A-anläggningar.

Under sådana förhållanden finner kommittén det uppenbart, att avsevärda
rationaliseringar måste stå att vinna genom en samordning av besiktningarna.
Enligt kommitténs bestämda uppfattning kan det alldeles
övervägande antalet såväl röntgenanläggningar som arbets- och förvaringsplatser
för radioaktiva ämnen besiktigas av gemensam tillsynspersonal.

För kontrollen beträffande röntgenanläggningar finns det enligt kommitténs
mening icke skäl att bibehålla den nuvarande uppdelningen av
tillsynsverksamheten på två olika avdelningar. Den strålskyddsmässiga
bedömningen av apparater och lokaler samt skyddsproblemen i samband
med apparaternas användning är i princip desamma för röntgenbehandlingsanläggningar
och andra röntgenanläggningar. Med hänsyn härtill anser
kommittén, att strålskyddskontrollen beträffande alla röntgenanläggningar
i landet bör stå under tillsyn av en och samma avdelning (röntgenkontrollavdelningen).

I ett avseende vill kommittén emellertid göra inskränkning i avdelningens
kontroll över röntgenbehandlingsanläggningarna. Doseringskontroilen
vid dessa anläggningar bör nämligen enligt kommitténs uppfattning
stå under överinseende av den kliniskt-fysikaliska avdelning, som
skall svara för sjukvårdsfysiken vid radiumhemmet. Härigenom, uttalar
kommittén, kan erfarenheterna från radiumhemmet liksom nu komma de
övriga röntgenbehandlingsavdelningarna i landet till godo, samtidigt som
arbetet för sjukvården vid radiumhemmet kan tillföras värdefulla rön.
Det är emellertid icke kommitténs mening, att doskontroll och övriga tillsynsuppgifter
vid röntgenterapianläggningarna i praktiken alltid skall fördelas
mellan två skilda avdelningar. Kommitténs avsikt är endast, att
den kliniska avdelningen i första hand skall övervaka och leda doskontrollarbetet
samt härjämte förfoga över personal för att kunna företaga mätningar
och kontrolluppgifter beträffande särskilda mera komplicerade terapiapparater
eller övertaga kontrollen i sådana situationer, då personal med
speciell erfarenhet är erforderlig. Den rutinmässiga doskontrollen ute vid
de enskilda anläggningarna kan däremot i flertalet fall utan olägenhet
utföras av röntgenkontrollavdelningen i samband med dess övriga besiktningar.
Det bör enligt kommitténs förslag ankomma på den kliniska avdelningens
ledning att i enlighet med riktlinjer som fastställes av strålskyddsnämnden
avgöra, i vilka fall doskontrollen skall förbehållas den
kliniska avdelningens personal. Ett intimt samarbete förutsättes äga rum
mellan avdelningarna både i samband med tillståndsprövningen och i besiktningsverksamheten.

Såsom förut berörts anser kommittén, att den kliniskt-fysikaliska avdelningens
uppgift skall vara att tillförsäkra radiumhemmet tillgång till

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är 1958

fysikerpersonal, vilken oberoende av tillsynsuppgifternas ansvällning står
till förfogande för sjukvårdsarbetet därstädes. Kommittén menar, att detta
syfte skulle äventyras, om samma personal betungades med doskontrollarbetet,
och föreslår därför, att en särskild sektion anordnas inom den
kliniska avdelningen med egen personal för doskontrollen. Sektionens
arbete föreslås stå under ledning av en biträdande avdelningsföreståndare,
på vilken bl. a. skulle ankomma att tillse, att de kliniska erfarenheterna
från radiumhemmet kommer läkarna och fysikerna på röntgenterapiavdelningarna
i landet tillgodo i samband med doskontrollbesöken.

I fråga om arbetet med och förvaring av radioaktiva ämnen framhåller
kommittén, att strålskyddskontrollen under det sista decenniet i viss utsträckning
fungerat som ett provisorium. Anledningen härtill är främst
den omvälvning som skett i och med de konstgjort radioaktiva ämnenas
introduktion och svårigheten att på dessa tillämpa författningar, som uttormats
med tanke på radiumarbete. Framför allt på atomenergiområdet
är strålskyddsproblemen så nya och det fysikaliskt-tekniska underlaget för
deras bedömning så litet att ett omfattande utvecklingsarbete måste bedrivas.

Då det kan befaras, att tillräckligt utrymme ej kommer att kunna
beredas för sådan verksamhet, om den skall bedrivas vid sidan av röntgentillsynen,
anser sig kommittén böra förorda, att strålskyddskontrollen beträffande
arbete med acceleratorer och reaktorer samt överhuvudtaget verksamhet,
vari radioaktiva ämnen förekommer, liksom hittills skall åvila en
särskild avdelning (isotopkontrollavdelningen). För att denna skall få ägna
sitt huvudsakliga intresse åt mera krävande uppgifter och samtidigt en så
rationell samordning som möjligt av besiktningsverksamheten skall kunna
ske, föreslås emellertid löpande besiktningar beträffande arbets- och förvaringsplatser
för mera konventionell användning av radioaktiva ämnen
till största delen skola utföras av tillsynsmännen vid röntgenkontrollavdelningen
i samband med deras övriga besiktningar. Det förutsättes dock,
att överinseendet och ledningen av tillsynsarbetet och den faktiska handläggningen
av tillsynsärendena även i dessa fall skall ankomma på isotopkontrollavdelningen,
för att denna skall kunna följa den löpande verksamheten
över hela sitt tillsynsområde. En viss möjlighet till överflyttning
av tillsynspersonal mellan tillsynsavdelningarna bör finnas, för att ojämnheter
i arbetsbelastningen vid behov skall kunna utjämnas.

Kommittén understryker, att då syftet med strålskyddskontrollen är att
förebygga uppkomsten av strålskador samt så tidigt som möjligt upptäcka
och bota redan uppkomna skador, den medicinska bedömningen av tillsynsärendena
självfallet har avgörande betydelse för verksamhetens värde
och effektivitet. Kapaciteten hos institutionens blodlaboratorium har emellertid
ej räckt till för undersökning av blodstatus av all personal i radiologiskt
arbete, varför underlåtenhet att insända läkarintyg och blodutstryk

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

endast i ringa utsträckning föranlett påminnelser. Kommittén betonar
angelägenheten av att strålskyddsmyndigheten får tillräckliga resurser för
blodkontrollen.

Vid sidan av ökad medverkan från läkarexperten i blodkontrollarbetet
anser kommittén det nödvändigt, att läkaren i större omfattning än hittills
får tid att deltaga i annat utredningsarbete i samband med hälsokontrollen.
Vid behov bör läkaren också beredas möjlighet att ägna uppmärksamhet
åt mera speciella problem, t. ex. av biokemisk, allmänbiologisk
och genetisk natur, i syfte att öka säkerheten vid bedömandet av vilka
anormala förändringar som är att anse som strålskador. Vidare finner
kommittén det önskvärt, att läkaren vid institutionen får upptaga forskningsuppgifter
av betydelse för strålskadebedömningen.

Med hänsyn till den utvidgning av hälsokontrollen som sålunda bör eftersträvas
föreslås, att blodlaboratoriet får ställning såsom en självständig
hälsokontrollavdelning vid tillsynsavdelningarnas sida under löreståndarskap
av den medicinske experten.

C. Organisation för sjukvårdsfysiken vid radiumhemmet

Huvudsakliga arbetsuppgifter. Vid redogörelsen för hur det fysikaliska
arbetet för sjukvården vid radiumhemmet f. n. bedrives har framhållits,
att radiofysikernas arbetsuppgifter för kliniken varierar från forskningsbetonat
utvecklings- och konstruktionsarbete till mera rutinmässiga kontroll-
och mätuppgifter för den löpande sjukvården. En sådan mångsidighet
i fysikernas arbete är enligt kommittén nödvändig även för framtiden. Om
denna rörlighet i arbetet upphörde, skulle en omedelbar stagnation i utvecklingen
av nya kliniska metoder sannolikt bli följden och läkarnas
strävan att förbättra behandlingsresultaten vid radiumhemmet härigenom
försvåras. Någon förändring i det sätt, på vilket samarbetet mellan läkarna
och fysikerna f. n. bedrives, vill kommittén sålunda icke förorda. Däremot
betraktar kommittén en intensifiering av samarbetet både i fråga om utvecklingsarbeten
och löpande mätningar som ett starkt önskemål. Kommittén
anför bl. a.

Givetvis är det icke möjligt att här mera detaljerat ange de arbetsuppgifter
som skall åvila fysikerna i deras arbete för radiumhemmet och omfattningen
av dessa. I fråga om rutinmässiga kontrollmätningar, övervakning
av apparatur in. in. kan behovet av medverkan av fysiker med viss
säkerhet beräknas med ledning av den hittillsvarande utvecklingen. Det
finns här all anledning att räkna med en fortsatt stegring av verksamhet
och därmed även ökade krav på fysikalisk assistans.

Väsentligt svårare ställer det sig att bilda sig cn uppfattning om vilka
arbetsinsatser, som stadigvarande kan anses erforderliga för inmätning av
nya apparater, fastställande av bestrålningsdoser, planering av strålbehandlingar
och andra mera kvalificerade löpande uppgifter. Här kommer självfallet
den framtida utvecklingen av behandlingsmetoder m. in. att i hög

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

grad påverka behovet av medverkan av fysiker. Det är ej endast av betydelse
för sjukvården utan även ett ekonomiskt intresse, att nyanskaffad
eller förändrad apparatur icke får stå oanvänd i avvaktan på inmätning.
Vissa under senaste år vid röntgenterapiavdelningen installerade mera
komplicerade apparater kräver fortsatta inmätningar, innan de möjligheter
de erbjuder till fullo kan utnyttjas. Även sedan inmätningarna slutförts,
kommer emellertid denna apparatur att fordra omfattande medverkan
av fysiker.

Den starkt stegrade användningen av radioaktiva isotoper för undersökning
och behandling ställer växande krav på isotoplaboratoriet, vars personal
visserligen lyder under radiumhemmet men vars fysikaliska arbete
delvis är underställt radiofysiska institutionen. Antalet radioaktivitetsmätningar,
som hittills på grund av den stora arbetsbördan måst reduceras
till ett minimum, torde för framtiden böra ökas väsentligt.

Vad slutligen gäller utvecklingsarbeten inom olika grenar av strålterapien,
utarbetande av förbättrade mätmetoder, konstruktion av ny apparatur o. d.
ligger det i sakens natur, att dessa arbetsuppgifters art och omfattning icke
på förhand kan preciseras. Vissa aktuella spörsmål, som redan upptagits
eller snarast bör bli föremål för behandling, kan visserligen angivas. Inom
röntgenområdet må sålunda nämnas fortsatta utredningsarbeten inom rotations-,
pendel- och konvergensbestrålningstekniken samt konstruktions- och
utvecklingsarbeten för högvoltbehandling. För radiumbehandlingarna planeras
bl. a. dosmätningar vid användning av olika skydd för att fastställa
vilka doser på känsliga organ, som kan tillåtas, samt utveckling av nya
behandlingsmetoder med radioisotoper i stället för radium för att kunna
minska behandlingstiderna. Nya problem uppstår fortlöpande på detta område,
och ett ständigt samarbete mellan kliniker och fysiker är nödvändigt
lör nydaningar för framtiden.

Organisation. Såsom förut nämnts, föreslår kommittén, att för det kliniska
fysikerarbetet skall inrättas en särskild kliniskt-fysikalisk avdelning
vid radiofysiska institutionen och att särskild personal inom avdelningen
skall avskiljas för mera kvalificerade doseringskontrolluppgifter i samband
med tillsynsverksamheten. Avdelningen föreslås således organiserad på två
sektioner. Sektionen för doseringskontroll har behandlats i det föregående.
Den andra, den kliniskt-fysikaliska sektionen, skall enligt förslaget handha
det fysikaliska utvecklings- och mätarbetet för sjukvården vid radiumhemmet.
Kommittén framhåller, att i vad detta arbete är att anse som
forskningsverksamhet det i överensstämmelse med 1941 års avtal mellan
staten samt jubileumsfonden och Cancerföreningen bör stå under tillsyn
av den härför tillskapade särskilda nämnden.

D. Organisation för forskningsarbetet

Enligt strålskyddskommitténs mening ligger både styrkan och svagheten
i radiofysiska institutionens nuvarande organisation i det förhållandet, att
någon klar gräns icke finns mellan den kvalificerade personalens arbetsuppgifter
för forskning och för mera rutinmässig verksamhet. Styrkan i

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

en sådan organisation skulle ligga i att forskningsuppgifterna kan upptagas
och utvecklas inom institutionen och sedermera successivt överföras för
tillämpning i tillsyns- eller sjukvårdsarbetet. Svagheten i samma system
anser kommittén ha varit, att de löpande tillsynsuppgifterna i realiteten
tagit överhanden, så att erforderlig tid ej blivit över för forskningsarbetet.
Kommittén fortsätter.

Kommitténs förslag i fråga om tillsynsavdelningarnas och den kliniska
avdelningens organisation syftar icke till att nu draga en fix gräns mellan
forskning och annan verksamhet. En sådan avgränsning är överhuvudtaget
icke genomförbar. Genom ökning av personalen såväl vid tillsynsavdelningarna
som vid den kliniska avdelningen vill kommittén nu vidga särskilt
avdelningsföreståndarnas möjligheter att upptaga och lösa forskningsuppgifter,
som är av direkt betydelse för avdelningarnas strålskyddsarbete.
Det ligger i sakens natur, att det härvid är fråga om uteslutande tilllämpad
forskning, som i främsta rummet har karaktären av utvecklingsoch
konstruktionsarbete.

Däremot är det enligt kommitténs mening uteslutet, att tillsynsavdelningarna
skulle få utrymme för ett mera långsiktigt forskningsprogram.
Särskilt utnyttjandet av atomenergien beräknas kräva en stor insats av
den radiofysiska forskningen. Kommittén understryker, att detta forskningsarbete
i betydelsefulla avseenden måste bli av grundläggande natur
och bedrivas såsom fri forskning under direkt ledning av institutionsföreståndaren.

För de särskilda forskningsuppgifterna förutsätter kommittén, att i
första hand anlitas tillfälliga forskningsanslag på motsvarande sätt som
vid andra vetenskapliga institutioner. Om arbetet skall kunna bedrivas
med tillräcklig kontinuitet och givas en inriktning som direkt tillgodoser
strålskyddsverksamhetens och i viss mån även sjukvårdens behov av grundläggande
forskning, anses det dock nödvändigt, att institutionen icke uteslutande
blir beroende av tillfälliga forskningsanslag. Då en av den radiofysiska
forskningens huvuduppgifter är att utveckla för praktiskt bruk i
stor skala användbara mätmetoder, finner kommittén det synnerligen angeläget,
att i direkt anknytning till forskningsverksamheten organiseras ett
laboratorium för undersökning av radioaktivitet i luft, vätskor och fasta
kroppar. I mätlaboratoriets arbetsuppgifter bör även ingå att ha överinseendet
över de löpande mätningar av den allmänna strålningsnivån som
utföres vid de under institutionen upprättade mätstationerna på olika
platser i landet samt vid institutionens speciallaboratorium för mätningar
av radioaktivitet i människokroppen i Henriksdal.

Ehuru mätlaboratoriet möjligen i ett senare skede bör läggas under
isotopkontrollavdelningen, anser kommittén det i nuvarande läge — med
hänsyn till det avsevärda utrednings- och utvecklingsarbete, som under
många år kommer att åvila avdelningsföreståndaren för nämnda avdel -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

ning — lämpligt, att mätlaboratoriet sorterar direkt under föreståndaren
för radiofysiska institutionen.

Kommittén har vidare tagit under övervägande, huruvida radiofysiska
institutionen såsom vetenskaplig institution alltjämt bör vara knuten till
karolinska institutet eller om den bör flyttas till annat lärosäte. I samband
härmed diskuterar kommittén även spörsmålet om vilken eller vilka
av de för forskningen vid institutionen avsedda befattningarna som kan
anses vara av den karaktär att de bör uppföras, icke på radiofysiska
institutionens stat utan på vederbörande akademiska lärosätes. Då kommittén
befarar, att det skulle få ogynnsamma konsekvenser både för sjukvården
vid radiumhemmet och för strålskyddsverksamheten i landet, om institutionen
ej även i fortsättningen skulle vara knuten till en medicinsk
fakultet, förordar kommittén, att institutionen skall kvarligga under karolinska
institutet och att professuren i radiofysik liksom hittills skall uppföras
på institutets stat. Professuren förutsättes härvid bibehålla sin huvudsakliga
karaktär av forskningsprofessur.

Beträffande det strålningsbiologiska laboratoriets ställning föreslår kommittén
icke någon förändring. Då emellertid den radiobiologiska forskningen
vid radiofysiska institutionen är av grundläggande karaktär och
bör hävdas som en självständig vetenskap vid sidan av radiofysiken, förordar
kommittén, att laboraturen i radiobiologi ävensom en av kommittén
förordad arvodesbefattning som förste assistent vid det strålningsbiologiska
laboratoriet upptages på karolinska institutets stat. Samtliga övriga tjänster
föreslås — med hänsyn till att den forskning som kommer att vara
förenad med dem är av mera målbunden karaktär och inriktad på problem
av mera omedelbart intresse för strålskyddsverksamheten och den kliniska
radiofysiken vid radiumhemmet — skola anknytas till radiofysiska institutionen
och uppföras på dess stat.

E. Vissa undervisningsfrågor

Strålskyddskommittén behandlar i sitt betänkande såväl frågan om
undervisning i radiofysik vid de akademiska lärosätena som frågan om
undervisning i strålskyddsteknik för olika i radiologiskt arbete sysselsatta
yrkeskategorier. Det förstnämnda spörsmålet torde icke böra upptagas i
detta sammanhang.

I fråga om strålskyddsundervisningen föreslår kommittén, dels att läkare,
tandläkare och sjuksköterskor under sin utbildning skall erhålla utökad
obligatorisk undervisning i strålskyddsteknik, dels att för personer, som
skall förestå veterinärmedicinska, tekniska och andra radiologiska anläggningar
men vilka saknar tillräcklig erfarenhet och kunskap inom strålskyddsområdet,
genom strålskyddsmyndighetens försorg i mån av behov
skall anordnas frivilliga kurser i strålskyddsteknik, dels ock att för annan

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

personal i radiologiskt arbete inom tillsynsverksamhetens ram skall bedrivas
viss upplysnings- och instruktionsverksamhet. Beträffande förslagens
närmare innebörd torde få hänvisas till betänkandet (s. 250—259).

Kommittén förordar, att strålskyddsundervisningen såväl för medicine
studerande, blivande tandläkare och sjuksköterskor som för andra yrkeskategorier,
för vilka kurser i ämnet föreslås skola anordnas, skall ledas
av den kvalificerade fysikerpersonalen vid tillsynsavdelningarna, i första
hand avdelningsföreståndarna och strålskyddsinspektörerna. Dessa förutsättes
genom sin löpande kontakt med de radiologiska anläggningarna och
den arbetsteknik som används vid dessa bäst överblicka de vanligast förekommande
riskmomenten i olika slag av radiologiskt arbete och därför
ha goda förutsättningar att giva undervisningen den praktiska inriktning
som bör eftersträvas för att bibringa även dem som saknar specialutbildning
i fysik förståelse för strålriskerna och förmåga att anpassa arbetsmetoderna
härefter. Då strålskyddsundervisningen utgör ett viktigt led i
strålskyddsverksamheten i vidare bemärkelse, finner kommittén det också
naturligt, att den ingår i tillsynsavdelningarnas arbetsuppgifter. Tillsynsmännens
medverkan vid utbildningskurserna för medicine och odontologie
studerande, för elever vid de statliga sjuksköterskeskolorna och andra statliga
utbildningsanstalter samt vid av statens strålskyddsnämnd särskilt
anordnade kurser bör enligt kommittén betraktas som ett tjänsteåliggande,
som icke skall föranleda särskild ersättning.

P. Personalorganisation

Strålskyddskommitténs förslag rörande personalbehovet vid radiofysiska
institutionen framgår sammanfattningsvis av följande uppställning.1 För
jämförelse har upptagits den statsanställda personalen vid institutionen
för budgetåret 1957/58.

(Nuvarande personal)

Å karolinska institutets stat
1 professor........................ Bo 3

Å karolinska sjukhusets stat
Avdelning A

1 avdelningsföreståndare........... Ao 26

1 förste strålskyddsinspektör........ Ao 24

2 strålskyddsinspektörer............ Ae 23

1 assistent........................ Ag 15

2 assistenter2................ högst Ag 13

Avdelning C

1 avdelningsföreståndare........... Ao 26

1 strålskyddsinspektör2............. Ag 23

1 assistent.................. högst Ag 13

1 laboratoriebiträde2............... Ag 7

(Kommitténs förslag)

Å karolinska institutets stat

1 professor........................ Bo 3

1 laborator....................... Ao 26

1 förste assistent........... arvode 15 180

Å radiofysiska institutionens stat
Röntgenkontrollavdelningen
1 avdelningsföreståndare............ Bo 1

1 förste strålskyddsinspektör........ Ao 24

2 strålskyddsinspektörer............ Ao 23

1 strålskyddsinspektör.............. Ae 23

1 assistent........................ Ao 17

3 assistenter6...............Ag 12—Ae 13

Isolopkontrollavdetningcn

1 avdelningsföreståndare........... Bo 1

1 förste strålskyddsinspektör........ Ao 24

1 strålskyddsinspektör.............. Ao 23

2 assistenter*...............Ag 12—Ae 13

1 tekniskt biträde................. Ae 7

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

(Nuvarande personal)
Blodlaboratoriet

1 medicinsk expert1 * 3......... arvode 6 000

2 laboratoriebiträden8.............. Ag 7

Avdelning B

1 avdelningsföreståndare............ Ao 26

1 strålskyddsinspektör3............. Ag 23

1 fysiker4......................... Ag 20

2 fysiker................... arvode 19 524

1 assistent3 6....................... Ag 15

1 assistent........................ Ao 13

2 assistenter3............... högst Ag 13

1 förste laboratoriebiträde.......... Ae 10

1 laboratoriebiträde................ Ae 9

y2 laboratoriebiträde4.............. Ag 7

1 laboratoriebiträde3............... Ag 5

Strålningsbiologiska laboratoriet

1 laborator....................... Ao 26

1 preparator...................... Ao 9

Kansli

1 kontorist........................ Ae 9

1 kanslibiträde.................... Ae 7

1 kontorsbiträde3................ Ag 1—5

1 ekonomibiträde.................. Ae 2

y2 ekonomibiträde................. Ag 2

Verkstad

1 instrumentmakare............... Ao 9

(Kommitténs förslag)

Hälsokontrollavdelningen

1 medicinsk expert.......... arvode 17 000

2 assistenter7........arvode motsv. Ag 12

1 laboratoriebiträde................ Ae 9

1 laboratoriebiträde................ Ae 7

Klin iskl-fys ikal iska avdelningen
Kliniskt-fysikaliska sektionen

1 avdelningsföreståndare........... Bo 1

1 fysiker (bitr. avdelningsföreståndare) Ao 24

1 fysiker.......................... Ao 23

1 fysiker7........................ Ae 23

1 fysiker.......................... Ae 21

1 assistent........................ Ao 17

1 assistent........................ Ao 15

2 assistenter9...............Ag 12—Ae 13

1 förste laboratoriebiträde.......... Ao 10

1 laboratoriebiträde................ Ae 9

1 laboratoriebiträde7............... Ae 7

1 laboratoriebiträde................ Ae 5

Sektionen för doseringskontroll

1 strålskyddsinspektör............. Ae 23

1 assistent..................Ag 12—Ae 13

Mätlaboratorier

1 fysiker......................... Ae 23

1 ingenjör........................ Ae 15

1 assistent........................ Ag 13

1 laboratoriebiträde7............... Ag 7

Strålningsbiologiska laboratoriet

1 preparator...................... Ao 9

1 tekniskt biträde................. Ae 7

Kansli

1 sekreterare............... arvode 3 000

1 registrator och redogörare......... Ao 10

1 kontorist........................ Ae 9

1 kanslibiträde7................... Ae 7

2 skriv- och kontorsbiträden ... Af 1—Ae 5

2 ekonomibiträden8................ Ae 2

Verkstad

1 ingenjör........................ Ae 17

1 instrumentmakare............... Ao 11

1 instrumentmakare7.............. Ae 9

De årliga merkostnaderna vid genomförande av kommitténs personalförslag,
inklusive kostnaderna för strålskyddsnämnden, uppgår i förhållande
till budgetåret 1957/58 vid 1958 års lönenivå till cirka 420 000 kronor.

1 I uppställningen liksom vid redovisningen av personalförslagen i det följande angives lönegraderna
enligt den nu gällande statens löneförordning. Likaså har arvodesbelopp till heltidsanställda
befattningshavare omräknats i enlighet med vad som tillämpas fr. o. m. den 1 januari

1958.

3 Inrättad fr. o. m. budgetåret 1957/58.

3 En av tjänsterna inrättad fr. o. m. budgetåret 1957/58.

4 Uppförd på radiumhemmets personalstat.

5 Med inrättandet av 2 av tjänsterna föreslås anstå ett år.

6 Med inrättandet av en av tjänsterna föreslås anstå ett år.

7 Med tjänsternas inrättande föreslås anstå ett år.

8 Med inrättandet av 1/2 ekonomibiträdestjänst föreslås anstå ett år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958 27

Strålskyddsverksamheten

Rörande personalbehovet i allmänhet anför strålskyddskommittén bl. a.

Redan den kvantitativa ökning av antalet anläggningar för radiologiskt
arbete och förvaring av radioaktiva ämnen, som ägt rum alltsedan tillsynsverksamheten
begynte år 1941, har inneburit svårigheter för tillsynsavdelningarna
att medhinna sina arbetsuppgifter i föreskriven omfattning. En
viss förstärkning av tillsynspersonalen har visserligen ägt rum under senare
år, men denna har icke stått i proportion till den ökade arbetsbelastningen.
Frånsett den minskning av säkerheten och effektiviteten i strålskyddskontrollen,
som de företagna inskränkningarna i besiktningsfrekvensen inneburit,
och det intrång i radiofysiska institutionens övriga verksamhet — främst
sjukvårdsarbetet — som personalbristen medfört, har svårigheterna att hinna
utföra ens de löpande tillsynsuppgifterna resulterat i en stagnation av
utvecklingen på strålskyddsområdet, som haft ofördelaktiga konsekvenser
för bedömningen av strålskyddsfrågorna.

En arbetskraftförstärkning måste sålunda komma till stånd, för att tillsynsverksamheten
skall fungera tillfredsställande redan enligt nuvarande
bestämmelser. Härtill kommer emellertid, att radiofysiska institutionen enligt
den föreslagna strålskyddslagen får nya och utökade arbetsuppgifter,
som påverkar personalbehovet. Framför allt måste tillståndsskyldighetens
utvidgning till att omfatta förvärv och överlåtelse av radioaktiva ämnen föranleda
en personalökning. Vidare torde granskning av strålskyddsförslag
särskilt för atomenergianläggningar åtminstone tidvis komma att ställa
stora krav på tillgången av arbetskraft. Å andra sidan innefattar kommitténs
förslag vissa rationaliseringar, bl. a. beträffande tillståndsprövningen, ägnade
att motverka behovet av personalökning.

Kommittén är angelägen att bestämt understryka, att dess personalstatsförslag
baserar sig på en bedömning av behovet av strålskyddskontroll
i dagens läge. Härvid har kommittén utgått från dels att gränserna för tillståndsskyldigheten
vid radiologiskt arbete och frekvensen av besiktningar
av radiologiska anläggningar kommer att bestämmas efter i huvudsak
samma riktlinjer som i gällande författningar, dels ock att ökningen av
antalet anläggningar under de närmaste åren kommer att fortsätta i ungefär
samma takt som hittills. Redan om några få år kommer med all sannolikhet
en personalförstärkning att bli nödvändig på grund av att antalet
anläggningar som kräver tillsyn ökat. Kommitténs förslag ger nämligen
utrymme för en mycket begränsad stegring av verksamheten. Det är av
största vikt, att en fortsatt utökning av tillsynspersonalen sker i takt med
utvecklingen.

Å röntgenkontrollandelningen fordras enligt kommittén en personalförstärkning
för det löpande tillsynsarbetet både på grund av det ökade antalet
anläggningar och avdelningens vidgade arbetsområde samt de nya arbetsuppgifter
som tillkommer enligt strålskyddslagen. I större utsträckning än
hittills varit fallet anses dock besiktningar och andra löpande arbetsuppgifter
kunna anförtros lägre kvalificerad teknisk personal. Detta gäller
bl. a. den stora gruppen odontologiska röntgendiagnostikanläggningar och
flertalet anläggningar, där röntgenstrålning eller fast monterat radioaktivt
preparat användes för tekniskt bruk. För doskontroll vid de flesta röntgen -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

behandlingsanläggningar kan med fördel anlitas en fysiker och en tekniker
i samarbete. Den nödvändiga personalökningen kan på grund härav till
största delen åvägabringas genom anställande av befattningshavare med
lägre ingenjörsexamen.

Kommittén anför, att avdelningens arbete bör ledas av en kvalificerad
fysiker, som är väl förtrogen med de problemställningar, som möter inom
tillsynsverksamheten. Han skall inför strålskyddsnämnden föredraga ärenden
av större vikt samt härjämte inom relativt vida gränser äga självständigt
avgöra ärenden av rutinmässig karaktär. Hans huvudsakliga uppgift
skall vara att bearbeta de för strålskyddsverksamheten gemensamma grundproblemen
rörande strålrisker och strålskador, utveckla skyddsmetoder
och mätningsförfaranden samt överhuvudtaget skapa så goda förutsättningar
som möjligt för att bedöma behovet av strålskyddsåtgärder och bemästra
förefintliga risker i radiologiskt arbete. Befattningshavaren måste
ej endast ha omfattande kunskaper i fysik och radiofysik utan även besitta
förmåga att genom generella lösningar av strålskyddsfrågorna giva tillsynsverksamheten
i stort en ändamålsenlig inriktning. För tjänsten bör därför
i princip förutsättas filosofie licentiatexamen i fysik eller teknologie
licentiatexamen i teknisk fysik samt avlagt disputationsprov. Långvarig och
omfattande erfarenhet av praktiskt tillsynsarbete kan emellertid anses
uppväga brister i den teoretiska utbildningen. På grund av den ansvarsfulla
ställning befattningshavaren kommer att intaga och de kvalificerade,
delvis forskningsbetonade arbetsuppgifterna föreslås, att befattningen placeras
i lönegrad Bo 1.

Förste strålskyddsinspektören skall enligt kommittén tillika vara biträdande
avdelningsföreståndare. Vid sidan av sin uppgift att biträda avdelningsföreståndaren
vid lösande av de för tillsynsverksamheten i stort uppkommande
principfrågorna bör han i första rummet handlägga större och
viktigare tillsynsärenden. Befattningen, för vilken bör krävas filosofie eller
teknologie licentiatexamen i fysik samt grundlig praktisk erfarenhet av tillsynsarbete,
föreslås erhålla samma placering som f. n. eller Ao 24.

Strålskyddsinspektörstjänsterna bör liksom nu placeras i 23 lönegraden.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills tillämpats, ehuru formella
kompetenskrav ej uppställts, förutsätter kommittén för befattningarna
filosofie ämbets- eller filosofie kandidatexamen med två betyg i fysik eller
civilingenjörsexamen från avdelning för teknisk fysik. Vidare är det önskvärt,
att sökande till sådan befattning har erfarenhet av tillsynsarbete och
är väl förtrogen med skyddsproblemen i radiologiskt arbete. Ett sådant
krav anser kommittén emellertid i praktiken svårligen kunna upprätthållas.

För besiktning av mindre anläggningar med rutinmässiga radiologiska
arbetsuppgifter och som biträde åt strålskyddsinspektörerna vid större besiktningar
anser kommittén, att ingenjörer med examen från tekniskt läroverk
eller tekniskt institut med fördel kan användas. Fyra sådana tjänster

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

beräknas komma att erfordras vid röntgenkontrollavdelningen. Sökande,
som saknar tidigare erfarenhet av tillsynsarbete, bör enligt kommitténs
förslag anställas som assistent i lönegraden Ag 12 samt efter ett års tjänstgöring
erhålla extra ordinarie tjänst i Ae 13. Kommittén föreslår emellertid,
att en av assistenttjänsterna inrättas som ordinarie i Ao 17, för att
möjlighet till befordran skall finnas och rekryteringen härigenom underlättas.

Då doskontrollen till den övervägande delen avses skola utföras av röntgenkontrollavdelningens
personal i samband med övriga besiktningar, blir
enligt kommittén personalbehovet för den kliniska avdelningens doskontrollsektion
relativt obetydligt. En strålskyddsinspektör i Ae 23 för mera kvalificerade
mätningar och en assistent åt honom med lägre ingenjörsutbildning
(Ag 12—Ae 13) erfordras dock. För dem föreslås samma formella
kompetenskrav som för motsvarande befattningshavare på röntgenkontrollavdelningen.

Såsom förut nämnts, föreslår kommittén, att isotopkontrollavdelningen
såvitt möjligt befrias från rutinmässiga besiktningar beträffande arbetsoch
förvaringsplatser för radioaktiva ämnen. Vid sidan av löpande tillsynsuppgifter
måste avdelningen emellertid enligt kommitténs mening få större
möjligheter än hittills att penetrera de mera komplicerade strålskyddsproblemen
vid användning av radioaktiva isotoper och utveckla den undersöknings-
och mätapparatur som krävs härför. Kommittén finner det vidare
vara av utomordentlig betydelse för atomenergiutvecklingen inom landet,
att härför speciellt inriktad personal får ägna sig åt de kärnfysikaliska och
kärnkemiska anläggningarnas strålrisk- och strålskyddsfrågor. Till en början
anses avdelningen kunna få en förhållandevis begränsad personalorganisation,
men möjligheter till en snabb expansion måste finnas.

Avdelningsföreståndaren, på vilken ledningen av utvecklingsarbetet kommer
att vila, måste enligt kommittén äga speciell erfarenhet och utbildning
på det kärnfysikaliska området samt vara väl insatt i och även få möjligheter
att följa den vetenskapliga och industriella utvecklingen på detta
område i utlandet. Kravet på vetenskaplig meritering hos befattningshavaren
sätter kommittén högt på grund av den snabba expansionen inom denna
speciella gren av fysiken. I fråga om formell kompetens föreslås motsvarande
krav som för de övriga avdelningsföreståndarna. Med hänsyn härtill och
till de kvalificerade, i hög grad forskningsbetonade arbetsuppgifterna förordar
kommittén, att tjänsten placeras i Bo 1.

Med hänsyn till att åtskilliga överväganden i fråga om användningen av
radioaktiva ämnen och vid avgörandet av vilka kvantiteter sådana ämnen
som under olika förhållanden medför risk för strålskador fordrar kemisk
sakkunskap, anser kommittén det nödvändigt, att isotopkontrollavdelningen
får tillgång till en kvalificerad kemist. Denne förutsattes ha avlagt filosofie

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

licentiatexamen i kemi samt äga erfarenhet av praktiskt kärnkemiskt arbete.
Längre tids erfarenhet inom den praktiska kemiska verksamhet som skall
ankomma på avdelningen anses emellertid kunna uppväga brister i den teoretiska
utbildningen. För att sökande med tillräckligt höga kvalifikationer
skall kunna erhållas föreslår kommittén, att befattningen inrättas som
förste strålskyddsinspektörstjänst i Ao 24 och att tjänsteinnehavaren får
ställning som biträdande avdelningsföreståndare.

Förutom avdelningsföreståndaren erfordras enligt kommitténs beräkningar
en kvalificerad fysiker för planering och kontroll av strålskyddet
vid mera komplicerade anläggningar inom isotopkontrollavdelningens tillsynsområde.
Kommittén anser det önskvärt, att denne fysiker har erfarenhet
av reaktortekniskt utvecklingsarbete, samt föreslår, att motsvarande
formella kompetens fordras av honom som av strålskyddsinspektörerna
vid röntgenkontrollavdelningen och att han placeras i 23 lönegraden. Kommittén
tillägger, att allt eftersom de på sistone framlagda atomreaktorprojekten
börjar förverkligas, flera fysiker successivt måste anställas.

För löpande, mindre kvalificerade tillsynsuppgifter vid avdelningen beräknas
dessutom två tekniker med lägre ingenjörsutbildning ävensom ett
tekniskt biträde för filmdosimetri. För dessa föreslås placering i Ag 12—
Ae 13 resp. Ae 7.

Hälsokontrollavdelningen. Enligt strålskyddskommitténs beräkning måste
den medicinske expertens tjänstgöringstid utökas väsentligt om den medicinska
bedömningen skall hinna ägnas den omsorg och grundlighet som
strålskadornas farlighet påkallar. Tills vidare anses halvtidsanställning för
läkaren motsvara behovet. Arvodet föreslås vid 3Va timmars daglig tjänstgöring
till cirka 17 000 kronor för år. En successiv ökning av de medicinska
gransknings- och utredningsuppgifterna torde efter hand bli ofrånkomlig,
varför tjänstgöringstiden sannolikt inom kort behöver ökas ytterligare.

För att hälsokontrollavdelningens undersökning av blodutstryken skall
medhinnas, fordras enligt kommittén två laboratoriebiträden. Det ena biträdet,
som vid sidan av blodundersökningarna skall svara för vissa registrerings-
och statistikuppgifter vid avdelningen, bör placeras i Ae 9, det
andra i Ae 7. På grund av det för ögonen ansträngande arbetet kan ifrågakomma
att utbyta det sistnämnda biträdet mot två deltidstjänstgörande.

För att blodbilden med större säkerhet än f. n. skall kunna användas som
indikator på strålskador, anser kommittén det nödvändigt, att sammanhanget
mellan strålning och blodbildsförändringar blir föremål för fortsatt
studium och metoderna för bedömning av blodbilderna förbättras. Då
detta arbete, som sannolikt blir tidskrävande, icke kan utföras med ordinarie
personal, förordar kommittén, att tillfällig personal knytes till hälsokontrollavdelningen
och föreslår för ändamålet två assistenter med arvoden
motsvarande lönegraden Ag 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

31

S jukvårdsfysiken

Kommittén anför allmänt rörande personalbehovet vid den klinisktfysikaliska
sektionen.

De personalresurser, som f. n. står till radiofysiska institutionens förfogande,
har varit otillräckliga för att tillgodose kraven på medverkan av
fysiker för det kliniska arbetet vid radiumhemmet. Genom anlitande av
tillfällig personal å forskningsmedel har möjligheterna härtill visserligen
ökat på senare år. För särskilda direkt forskningsbetonade arbetsuppgifter
synes det motiverat att så sker i viss utsträckning även i fortsättningen.
Däremot anser kommittén det uppenbart, att den nödvändiga stadgan i arbetet
kan nås endast om samtliga de befattningshavare, som stadigvarande
erfordras för det löpande fysikerarbetet åt radiumhemmet — vare sig deras
åligganden avser rutinmässiga mätnings- och kontrolluppgifter eller mera
forskningsbetonat utvecklings- och konstruktionsarbete — innehar statliga
tjänster. Detta överensstämmer också med statens åtagande i 1941 års överenskommelse,
enligt vilken det löpande fysikaliska arbetet för sjukvården
vid radiumhemmet i sin helhet skall bekostas av staten.

I enlighet med det anförda bör i första hand de med forskningsanslag
avlönade befattningshavare, som är sysselsatta med fysikaliskt arbete för
radiumhemmets räkning, erhålla statsanställning. Om sjukvården vid radiumhemmet
skall kunna bibehållas på sin erkänt höga nivå och erforderlig
säkerhet mot strålskador i följd av feldoseringar och otillförlitliga
behandlingsmetoder skall kunna nås, måste härutöver en förstärkning av
fysikerpersonalen komma till stånd. Då det fysikaliska arbetet vid radiumhemmets
isotoplaboratorium liksom hittills bör vara underställt och ledas
av radiofysiska institutionen, föreslår kommittén, att den på radiumhemmets
stat uppförda personalen för ändamålet — 1 fysiker och 1/a laboratoriebiträde
— överföres till institutionens kliniskt-fysikaliska sektion.

Ledningen av det fysikaliska arbetet för radiumhemmets räkning bör
enligt kommittén liksom f. n. utövas av en fysiker med erfarenhet av klinisk
radiofysik och med kompetens att förestå och svara för de utvecklingsarbeten,
som skall ankomma på avdelningen. Enär avdelningen skall stå till
förfogande för både röntgen- och radiumavdelningarna samt isotoplaboratoriet
vid radiumhemmet, anser kommittén det önskvärt, att avdelningsföreståndaren
äger specialutbildning i och erfarenhet av klinisk användning av
såväl röntgen som radioaktiva ämnen. Han skall vara kompetent ej endast
att i fysikaliskt hänseende skapa gynnsammast möjliga förutsättningar
för den behandlingsmetodik, som enligt läkarnas uppfattning ger det bästa
behandlingsresultatet, utan även att själv taga initiativ till nya metoder,
ägnade att förbättra bestrålningsförhållandena. Med hänsyn till de kvalificerade
och självständiga arbetsuppgifter, som sålunda kommer att åvila
avdelningsföreståndaren, föreslår kommittén, att befattningen placeras i
lönegrad Bo 1. Sökande till befattningen bör ha avlagt filosofie licentiatexamen
i fysik eller teknologie licentiatexamen i teknisk fysik samt disputationsprov
samt äga väl dokumenterad erfarenhet av vetenskapligt arbete
inom radiofysik.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

Enligt kommitténs förslag bör avdelningsföreståndaren vid sin sida ha
en fysiker med ställning som biträdande avdelningsföreståndare och med
erfarenhet av klinisk radiofysik. Denne skall i första hand svara för standardiseringslaboratoriet.
Såsom tidigare utvecklats, avses han dessutom
skola leda doseringskontrollen vid röntgenterapiavdelningarna ute i landet.
För befattningen, som föreslås placerad i lönegrad Ao 24, bör enligt kommittén
krävas filosofie licentiatexamen i fysik eller teknisk licentiatexamen
i teknisk fysik.

Av sektionens övriga tre fysiker avses en för arbeten åt röntgenbehandlingsavdelningarna,
en för arbeten i samband med radium- och telegammabehandlingen
samt en för isotoplaboratoriets arbete, av vilka den sistnämnde
enligt vad nyss sagts förordas överförd från radiumhemmets stat. För befattningarna
föreslår kommittén samma formella meriter som för strålskyddsinspektörstjänsterna
samt praktisk erfarenhet av radiofysik. Fysikerna
avses skola handha det löpande konstruktions- och utvecklingsarbetet,
inmätning och kontroll av ny apparatur samt mera kvalificerade
dosplaneringar och dosberäkningar. Med hänsyn till arbetets art och för
att en viss befordringsgång skall erhållas, förordar kommittén, att befattningarna
placeras i Ae 21, Ae 23 resp. Ao 23.

Det rutinmässiga kontroll- och mätarbetet kan enligt kommittén till
övervägande delen utföras av assistenter med lägre ingenjörsutbildning.
Sådan arbetskraft erfordras även för biträde åt fysikerna vid deras mera
krävande dosberäkningar in. in. Enligt kommitténs beräkningar behövs fyra
assistenter, av vilka två avses för isotopbehandlingen, en för röntgenterapien
och en för radium- och telegammabehandlingen. Samma lönegradsplacering
och befordringsgång förutsättes som för assistenterna vid tillsynsavdelningarna.
Två av tjänsterna bör dock inrättas som ordinarie i Ao 17 resp.
Ao 15 för att underlätta rekryteringen och kvarhålla dugliga befattningshavare.

För rutinlaboratoriets del disponeras f. n. ett förste laboratoriebiträde i
Ae 10 och ett laboratoriebiträde i Ae 9. Härutinnan föreslår kommittén icke
annan ändring än att tjänsten som förste laboratoriebiträde ordinariesättes.

I övrigt föreslås i fråga om biträdespersonalen, att ett tekniskt biträde
vid radiumavdelningen, vilket avlönas helt av forskningsanslag, och ett biträde
vid isotoplaboratoriet, vars avlöning motsvarande Ag 7 bestrides till
hälften av statsmedel å radiumhemmets personalstat och till hälften av
forskningsanslag, helt överföres till statstjänst och placeras som laboratoriebiträden
i Ae 5 resp. Ae 7.

Forskningen

För det forskningsarbete, som f. n. under institutionsföreståndarens direkta
ledning utföres i institutionens högspänningshall, mätlaboratoriet i
Henriksdal och vid institutionens mätstationer ute i landet, finns f. n. bl. a.

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958 33

fyra ingenjörer och ett tekniskt biträde, avlönade av medel från atomkommittén.

Strålskyddskommittén anför, att det av kommittén föreslagna mätlaboratoriet
bör förestås av en särskild fysiker. För denne som måste vara vetenskapligt
meriterad bör inrättas en tjänst i förslagsvis Ae 23. För det mera
rutinmässiga mätarbetet vid laboratoriet föreslås vidare en assistenttjänst
i Ag 13.

Vid Henriksdalslaboratoriet, där bl. a. utföres mätningar av människokroppens
normala och vid radioaktiv infektion ökade radioaktivitet, går
undersökning av personal i radiologiskt arbete hand i hand med forskningsarbetet
och är i hög grad beroende av det senare. Då mätarbeten av
detta slag med nuvarande utveckling inom atomenergiområdet är av stor
betydelse och icke bör göras beroende av tillfälliga forskningsanslag, föreslår
kommittén att laboratoriet, som i ständigt ökad omfattning beräknas
bli taget i anspråk för rutinundersökningar, erhåller en ingenjör med lägre
teknisk utbildning i Ae 15 såsom platsföreståndare och ett laboratoriebiträde
i Ag 7.

Den radiobiologiska forskningen måste enligt kommitténs mening ledas
av en vetenskapligt högt kvalificerad person med radiobiologisk utbildning
och erfarenhet, vilken skall förestå det strålningsbiologiska laboratoriet vid
institutionen. Denne bör i princip liksom f. n. inneha laboratorstjänst. Befattningen,
som i fråga om arbetsuppgifternas vetenskapliga inriktning och
kraven på vetenskaplig skicklighet hos innehavaren bör jämställas med laboratorstjänster
vid universiteten, föreslås placerad i Ao 26.

För att en intensifierad forskning rörande de biologiska strålverkningarna
skall kunna bedrivas, anser kommittén det önskvärt, att ytterligare en vetenskapligt
meriterad biolog anställes vid laboratoriet. Enligt kommitténs
uppfattning bör en forskare med erfarenhet inom biokemi och cellforskning
mera fast knytas till laboratoriet. I detta syfte föreslås, att en befattning
som förste assistent inrättas med arvode enligt de grunder som gäller för
dylika befattningar vid vetenskapliga institutioner. Filosofie licentiatexamen
i zoologi eller kemi torde krävas för att befattningshavaren skall kunna
fylla sina uppgifter. Såsom förut nämnts, förordar kommittén att laboraturen
i radiobiologi och förste assistenttjänsten uppföres på karolinska institutets
stat.

I övrigt föreslås, att den nuvarande preparatorstjänsten i Ao 9 bibeliålles
oförändrad samt att såsom biträde vid de rutinkrävande biologiska och
biokemiska försöken nyinrättas en befattning som tekniskt biträde i Ae 7.

A d ministration m. m.

Den formella behandlingen av strålskyddsärendena och tillämpningen av
strålskyddslagen nödvändiggör enligt kommittén, all strålskyddsnämnden
3 — llihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 73

34 Kiingl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

har tillgång till en sekreterare med administrativt-juridisk utbildning, som
kan biträda i juridiska frågor, föra protokoll vid nämndens sammanträden,
upprätta förslag till remissyttranden och andra skrivelser samt överhuvudtaget
handha administrativa göromål. Särskilt utarbetandet av allmänna
strålskyddsföreskrifter och anvisningar för tillsynen beräknas fordra juridiskt
biträde. Kommittén framhåller vidare, att handhavandet av de
administrativa uppgifter, som är förenade med den löpande tillsynsverksamheten
vid radiofysiska institutionen, emellanåt ställer tillsynsmännen
inför tolkningsfrågor och andra spörsmål av formell natur, vid vilkas avgörande
tillgång till juridisk rådgivare är önskvärd. Hittills har institutionen
i sådana situationer kunnat vända sig till medicinalstyrelsen. Då styrelsen
nu föreslås skola befrias från befattningen med tillsynen, bör det
enligt kommittén i stället åligga strålskyddsnämndens sekreterare att i
mån av behov biträda institutionens befattningshavare i sådana angelägenheter.

Kommittén föreslår, att sekreteraren liksom den administrativa personalen
i övrigt anställes vid radiofysiska institutionen, oaktat hans huvudsakliga
göromål kommer att utföras för strålskyddsnämnden. Till en början
räknar kommittén endast med en deltidstjänst med arvode men finner det
icke osannolikt, att arbetsuppgifterna i framtiden kommer att motivera en
byråsekreterarbefattning. Arvodet föreslås tills vidare till 3 000 kronor
per år.

Särhållandet och redovisningen av de forskningsanslag från olika håll
som ställes till radiofysiska institutionens förfogande kräver enligt kommittén
f. n. ett ganska omfattande bokföringsarbete. Då institutionen nu
förutsättes skola få egen medelsförvaltning, beräknas det kamerala arbetet
komma att öka väsentligt i omfattning. Med den relativt omfattande personalstat
för institutionen, som kommitténs förslag innefattar, och då
avgifterna för tillsynen av kommittén föreslås skola bibehållas, beräknas
medelsförvaltningen bli ganska betydande. På grund härav anser kommittén
det nödvändigt, att en befattning som registrator och redogörare i Ao 10
inrättas.

Enligt kommitténs mening är det icke rationellt, att tillsynsmännen själva,
såsom nu i icke ringa omfattning är fallet på grund av bristen på biträdespersonal,
betungas med införandet av besiktningsdata och andra registreringsuppgifter
i kartoteken. För att avlasta dem från dylika göromål samt
för expediering av strålskyddsnämndens beslut och annat skrivarbete för
nämndens räkning, förordar kommittén, att två kontorsbiträden i reglerad
befordringsgång anställes.

För städningsarbete räknar kommittén med hänsyn till föreslagen lokalökning
med två ekonomibiträden i Ae 2.

Kommittén framhåller, att institutionens verkstad visat sig ha för liten
kapacitet för att kunna tillgodose de olika verksamhetsgrenarnas önskemål

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 19,78

i fråga om instrumenttillverkning och reparationer av mätapparatur o. d.
Vidare omfattar utvecklingsarbetet, särskilt för radiumhemmets räkning
konstruktion av komplicerad behandlingsapparatur, som medger ytterst
små toleranser och kräver förfinade arbetsmetoder. Det är därför enligt
kommitténs mening angeläget, att institutionen får tillgång till en kvalificerad
ingenjör, som dels kan utföra mera krävande konstruktionsarbeten,
dels handha skötsel och vård av institutionens anläggningar och instrument.
Kommittén föreslår, att en ingenjör med lägre teknisk utbildning samt
mångsidig och långvarig erfarenhet av dylika arbetsuppgifter anställes
för ändamålet och placeras i Ae 17.

Även om forskningsanslag också i fortsättningen kan utnyttjas för att
förstärka verkstadspersonalen, hävdar kommittén, att utöver den nuvarande
instruinentmakaren, vilken föreslås bli uppflyttad till Ao 11, ytterligare
en tjänst som instrumentmakare bör inrättas med placering i Ae 9.

Reservation

Ledamoten av strålskyddskommittén, förste strålskyddsinspektören M.
Helde har i särskilt yttrande anfört avvikande mening i organisationsfrågan
och därvid uttalat bl. a. följande.

Ehuru reservanten delar kommitténs uppfattning om värdet och vikten
av en samlad erfarenhet från institutionens olika arbetsområden och dessas
förmåga att ömsesidigt stimulera varandra, kan han icke ansluta sig till
det förslag om samorganisation, som ansetts utgöra den lämpligaste ramen
för detta samarbete. Enligt hans bestämda uppfattning kan nämligen ifrågavarande
organisation allvarligt äventyra de olika arbetsområdenas möjligheter
att ändamålsenligt fullgöra sina respektive åligganden. De gångna
årens erfarenheter har med skärpa visat det ohållbara i den nuvarande
organisationen. Den därav betingade nödvändigheten av förändring beträffande
de olika verksamhetsområdenas inbördes ställning blir emellertid i
väsentliga avseenden icke beaktad i den av kommittén föreslagna formen
för inre organisation.

Forskningen kommer såtillvida att i avsevärd grad belastas med tillsynsverksamhet
som professorn i ämnet radiofysik jämväl skall tillhöra strålskyddsnämnden
såsom självskriven ledamot och inom denna representera
den strålningsfysiska sakkunskapen, på nämndens vägnar vara beslutande
i ärenden av icke speciell karaktär samt leda och förestå den löpande tillsynsverksamheten.
Professurens i radiofysik karaktär av forskningsprofessur
synes på detta sätt allvarligt hotad. Det måste anses ytterst beklagligt,
om landets enda professur i radiofysik skulle i växande omfattning bli
förenad med rutinarbete, i stor utsträckning krävande andra, icke vare sig
så speciella eller höga vetenskapliga kvalifikationer. För att undvika en
sådan situation bör det därför icke fastställas, att professorn i ämnet obligatoriskt
skall förestå den löpande tillsynsverksamheten.

Med hänsyn till den utomordentliga vikt, som — numera i eu alltmer
erkänd omfattning — måste läggas vid eu med kraft bedriven radiobiologisk

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

forskning, synes den radiobiologiska forskningsavdelningen böra organiseras
till paritet med den radiofysiska. Kommittén har i detta avseende föreslagit,
att ytterligare en forskare fast knytes till avdelningen. En sådan välmeriterad
forskare kan emellertid med säkerhet icke beräknas erhållas föi
det föreslagna årsarvodet, varför detta måste höjas. Beträffande den nuvarande
föreståndaren för avdelningen synes det sakliga underlaget för hans
överförande till professorstjänst så ofrånkomligt starkt, att detta bör genomföras
i samband med övriga delar av institutionens omorganisation.

Den kliniska fysikeravdelningen skall enligt kommitténs förslag övervaka,
leda och i viss grad utöva den del av tillsynen, som omfattar doseringskontrollen
vid landets röntgenbehandlingsanläggningar. bni särskild sektion
inom den kliniskt-fysikaliska avdelningen under ledning av en biträdande
avdelningsföreståndare skulle svara för denna tillsynsverksamhet. Ansvaret
för densamma måste dock åvila föreståndaren för den kliniska avdelningen.
Den omständigheten att såväl den kliniska avdelningens föreståndare som
dess biträdande föreståndare skall engageras i ansvarsställning för denna
ganska tidskrävande kontrollverksamhet kommer med säkerhet att inkräkta
på avdelningens möjligheter att effektivt och ostört bistå sjukvårdsarbetet
å kliniken. Den kliniska fysikeravdelningen bör i sin helhet absolut
odelat få ägna sig åt sin omfattande och krävande verksamhet, därest icke
mycket tungt vägande skäl talar för att en splittring av dess tid måste ske.
Doskontrollarbetet är av mätteknik natur och ingalunda av sådan särpräglad
art, att det skiljer sig från inom radiofysiken gängse förekommande.

Vid bedömandet av tillsynsmännens betydelse såsom förmedlare av erfarenheter
mellan radiumhemmet och landets övriga röntgenbehandlingsanläggningar
måste beaktas att arbetet vid ett tumörterapeutiskt centrum är
av så speciell art, att erfarenheterna ej kan direkt tillämpas på mindre
terapiavdelningar. Utbytet av kliniska erfarenheter sker naturligast och riktigast
på samma sätt som nu genom fortlöpande kontakt mellan vederbörande
läkare. Större delen av det kliniskt-fysikaliska arbetet består i ett
rent kliniskt samarbete med läkarna och övrig sjukvårdspersonal. Denna
del av det kliniska arbetet är sålunda närmast en klinikens angelägenhet
för främjandet av sjukvården och att betrakta såsom ett nödvändigt led i
sjukvårdsarbetet av idag. Som en följd därav bör denna del av den kliniska
radiofysiken inorganiseras i kliniken, varvid det ankommer på sjukvårdens
huvudman att svara för där nödvändiga lokaler, utrustning och övriga med
verksamheten förenade kostnader.

Även för effektiviteten av tillsynsverksamheten utgör den föreslagna
organisationen en viss svaghet. Hävdandet av en effektiv och fri forskning
kräver tillsättande av professuren efter åtminstone till övervägande grad
vetenskapliga meriter samt därefter fortsatt frihet i utövandet av vetenskapen.
Hävdas denna frihet måste det ske en motsvarande försvagning av
insatsen såsom den verkställande inom strålskyddsnämnden.

Starka skäl synes sålunda tala för att frågan om personalorganisation
och arbetsuppgifter borde lösas så att samtliga tre verksamhetsgrenar utgjorde
från varandra organisatoriskt skilda enheter, ''till de redan anförda
fördelarna, innebärande en väsentlig koncentration på klart delinierade
arbetsuppgifter, kan anföras att en sådan »ren» organisationsplan också
skulle ställa såväl anslagsbeviljande myndigheter som berörda verksamhetsgrenar
själva i den fördelaktigare situationen, att man å ömse håll äger
full klarhet om vart anslagsmedel går och till vilket arbete.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 73 ur 1958 37

Yttrandena

Kommitténs förslag, att radiofysiska institutionens nuvarande funktioner
inom forskning och undervisning, sjuk vårdsfysik
och tillsynsverksamhet skall kvarligga hos institutionen
tillstyrks av arbetarskyddsstyrelsen, som understryker, att föreningen
av de tre verksamhetsgrenarna visat sig vara mycket värdefull och
fruktbärande för var och en av dem.

Forskningsnämnden vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik anser, att
synnerligen starka skäl talar för ett bibehållande av den nuvarande samordningen
av forskning inom radiofysik och radiobiologi med det fysikaliska
arbetet för radiumhemmet och strålskyddsverksamheten. Nämnden
anför vidare.

I detta sammanhang må nämnas att under de senaste åren frågan om
sambandet mellan befolkningens bestrålning och uppkomsten av maligna
tumörer och leukemier alltmera trätt i förgrunden. Här är otvivelaktigt
ytterligare ett område, där radioterapiens och strålskyddsverksamhetens intressen
möts och där ett ömsesidigt samarbete dem emellan kan väntas
bli fruktbärande.

Otvivelaktigt måste ej blott behovet av självständighet tillgodoses utan
även behovet av den nödvändiga samordning, utan vilken de för de olika
verksamhetsgrenarna erforderliga anläggningarna icke kan friktionsfritt
och rationellt utnyttjas.

Nämnden, som har haft tillfälle att på nära håll följa radiofysiska institutionens
arbete under många år och som äger kännedom om den hastiga
utveckling, som i dagens läge karakteriserar institutionens verksamhetsområden,
anser dessutom, att organisationen måste givas en sådan form,
att den kan bestå för lång tid framåt och påbyggas utan ytterligare utredningar
och omorganisationer. Betydelsefullt är därvid att den nödvändiga
samordningen av forskning och praktisk verksamhet kan fortfara även på
lång sikt. Detta förutsätter, att verksamheten begränsas till sin storlek, så
att en förläggning i samband med en radiologisk klinik blir möjlig, samt att
den rent rutinmässiga tekniska strålskyddskontrollen, som om den skulle
tillåtas växa obehindrat, koinme att inkräkta på forskningen, förlägges så
långt detta är möjligt till annan plats, och om så visar sig ändamålsenligt,
fördelas på regionala organ.

Statskontoret anser i likhet med kommittén lämpligt och ändamålsenligt,
att den löpande strålskyddskontrollen skall kvarligga hos radiofysiska institutionen.

Atomkommittén instämmer i att en intim samverkan mellan forskning,
undervisning, strålskyddskontroll och sjukvårdsarbete är nödvändig samt
fortsätter.

Tanken att sammanhålla dessa verksamheter under eu ledning är därför
ur många synpunkter tilltalande. Å andra sidan måste kommittén samtidigt
uttala vissa farhågor för att det föreliggande förslaget går väl långt
i sin tendens till centralisering. Det kan sålunda ifrågasättas, om det är
lämpligt att den formellt beslutande instansen är så nära knuten till det ut -

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

redande organet, radiofysiska institutionen, som här är fallet. Vidare föreligger
otvivelaktigt en risk för att forskningen blir den lidande i den dragkamp
om arbetstid och personal som måste uppkomma när en institution
utom forskningen har sådana andra verksamheter som här förutses. Man
kan ifrågasätta, om inte cheferna för de två föreslagna tillsynsavdelningarna
kunde bemyndigas själva avge yttranden till den beslutande strålskyddsmyndigheten,
utom när det gäller fall av principiell betydelse. På institutionschefen
kommer under alla förhållanden en mycket stor arbetsbörda att
vila.

Även Aktiebolaget Atomenergi understryker kraftigt vad strålskyddskommittén
anfört om angelägenheten av en intim kontakt mellan forskningen
på området och den tillämpade verksamheten, men anser att dessa
uppgifter ej med fördel kan sammanföras på samma personal, då de är
av olika karaktär och kräver personal av olika kompetens.

Statens organisationsnämnd vill icke motsätta sig, att tillsynen till en
början organiseras enligt de principiella riktlinjer som kommittén uppdragit
men anser, att det, så snart förhållandena inom området stabiliserats,
bör övervägas att hänföra tillsynsverksamheten till arbetarskyddsstyrelsen.
Nämnden framhåller, att vissa risker föreligger att den administrativa
ledningen kan bli lidande av att professorn i radiofysik, som utnämnes
enbart på grund av sina vetenskapliga meriter, automatiskt skall
bli föreståndare för tillsynsverksamheten. Dessutom måste de administrativa
uppgifter han härigenom erhåller starkt inkräkta på hans forskargärning.
Organisationsnämnden är av den uppfattningen, att forskningen
skall inta en fri ställning och icke vara knuten till tillsynsmyndigheten.
Beträffande kommitténs uttalande, att det icke är lämpligt eller ens möjligt
att draga en skarp gräns mellan forskning och löpande strålskyddskontroll,
medger nämnden, att detta kan ha sin riktighet i ett begynnelseskede,
under vilket en snabb utveckling inom hithörande områden pågår.
All erfarenhet visar emellertid, att denna snabba utvecklingstakt endast
fortsätter några år efter det en epokgörande ny vetenskaplig och teknisk
upptäckt gjorts inom ett visst område, varefter förhållandena inom detta
område sedermera blir relativt stabila. Så torde även bli fallet inom föreliggande
område.

I yttrande till lärarkollegiet vid karolinska institutet anför föreståndaren
för radiofysiska institutionen, professorn R. Sievert bl. a.

Ett avskiljande av stralskyddstillsynen från radiofysiska institutionen
skulle innebära något av en katastrof för svensk strålskyddsforskning och
strålskyddskontroll. Det skulle betyda, att man i Sverige lämnade den utvecklingslinje,
som vi icke utan framgång hittills följt och som man i andra
länder söker efterfölja.

Strålskyddsverksamheten kan ej undvara de direkta erfarenheterna av
de enda tillfällen, då bestrålning av människor under väl definierade förhållanden
med kända stråldoser får förekomma, d. v. s. vid strålterapi. I
gengäld ger strålskyddsverksamheten värdefulla incitament för skyddet av

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 är 1958

patienter och personal vid radioterapi. Att denna växelverkan är av behovet
påkallad, framgår bl. a. av att man i andra länder gör ansträngningar för
att samordna klinisk radiofysik och strålskyddsverksamhet.

Strålskyddsfrågorna är och kommer med all sannolikhet för lång tid
framåt att i mycket stor utsträckning vara av forskningsnatur och behöva för
sin adekvata behandling direkt löpande kontakt med den radiofysiska och
radiobiologiska forskningen. Strålskyddstillsynens personal kan dessutom
icke med den hastiga utveckling, som karakteriserar dessa områden, underhålla
sin kompetens utan löpande kontakt med forskningen.

Såväl det radiofysiska arbetet för jubileumskliniken som strålskyddstillsynen
kräver löpande tillgång till laboratorier för radiofysisk och radiobiologisk
forskning under ledning av högt kvalificerade vetenskapsmän, bestrålningslaboratorier
av en mångfald olika slag, laboratorier för mätning
av strålning i internationella enheter och andra mätanordningar, bibliotek
med radiofysisk och radiobiologisk speciallitteratur samt tekniska specialister
med särskild inriktning på apparatur för strålningsmätning.

Ett avskiljande från radiofysiska institutionen av strålskyddstillsynen
skulle innebära tillsynens isolering och byråkratisering just i en tid, då dess
beroende av forskningen är större än någonsin tidigare.

I övrigt har de remissorgan, som yttrat sig i organisationsfrågan, genomgående
förordat, att tillsynsverksamheten utbrytes ur
radiofysiska institutionen och organiseras på annat sätt, varvid
i allmänhet hänvisats till det av kommittéledamoten Helde avgivna särskilda
yttrandet.

Så anför lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Kollegiet instämmer helt i strålskyddsinspektören Heldes åsikter och
har icke funnit, att kommittén framlagt något bärande skäl för bibehållandet
av tillsynsverksamheten vid radiofysiska institutionen. Farhågorna för
att ett avskiljande av tillsynsmyndigheten från radiofysiska institutionen
skulle medföra en försämring av strålskyddsverksamheten synes vara överdrivna.
Den lokala strålskyddskontrollen är av mätteknisk art, och krav på
forskningsbegåvning hos strålskyddspersonalen torde ingalunda vara nödvändigt.
Att de kliniska erfarenheterna vid radiumhemmet skulle komma
läkarna ute i landet till del via tillsvnsfysikerna synes olämpligt. Ett intimt
samarbete mellan radiofysiska institutionen och tillsynsmyndigheten borde
emellertid kunna etableras och radiofysiska institutionen kunna åläggas
att hålla standardkammare etc. Enligt kollegiets mening hör således tillsynsverksamheten
avskiljas från den radiofysiska institutionen, som därmed
skulle återfå sin ursprungliga uppgift att vara en forsknings- och undervisningsinstitution
och att bistå de radiologiska avdelningarna vid statens
kroppssjukhus med den fysikaliska sakkunskap, som dessa avdelningar
behöver. Kollegiet har alt tillse, att hästa möjligheter för forskning
och undervisning beredes karolinska institutets institutioner och anser det
således direkt olämpligt, att ett statligt kontrollarbete med verksamhetsområde
över hela landet knytes till en dess institution. Det kan icke heller
anses lämpligt, att en högskoleinstitution har överinseende över andra liknande
institutioner.

Medicinalstyrelsen framhåller.

Koncentrationen av helt skilda arbetsuppgifter till ett organ har säker -

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 dr 1958

ligen varit välmotiverad och till fördel i ett begynnelseskede men måste i
längden erbjuda mer nackdelar än fördelar. Sammankopplingen kan medföra
risk att än den ena, än den andra arbetsuppgiften blir eftersatt. Enligt
styrelsens erfarenhet har det sålunda inom andra statliga organ visat sig
vara svårt att förena vetenskaplig forskning och administrativa arbetsuppgifter.
Tiden måste nu enligt medicinalstyrelsens mening anses vara inne
för att bryta ut den växande tillsynsverksamheten och organisera denna
fristående från radiofysiska institutionen.

Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund yttrar.

Den joniserande strålningens användningsområde har ökat starkt såväl
inom sjukvård som vetenskap och teknik, och atomenergiens utnyttjande
är nu en realitet. Denna utomordentligt snabba utveckling nödvändiggör
ökad radiofysisk och radiobiologisk forskning. Förbundet är ense med kommittén
om att en utbyggnad av dessa forskningsgrenar är nödvändig och
finner därför en sådan organisation olämplig, som skulle medföra, att den
ende professorn i radiofysik i ännu större omfattning än nu skulle belastas
med arbete inom den löpande tillsynen. Då hans åligganden hittills tvingat
honom att överlåta undervisningen på vikarier, måste det arbete, som ytterligare
skulle åligga honom för den lagmässiga tillsynen, gå ut över hans
tid för forskning. Förbundet förbiser ej nödvändigheten av ett ömsesidigt
samarbete mellan radiofysisk och radiobiologisk forskning samt tillsynsverksamhet
men anser, att detta samarbete bör kunna organiseras på ett
sätt, som eliminerar den nämnda olägenheten.

Även de övriga remissinstanser, som uttalat sig för att tillsynen utbrytes
ur radiofysiska institutionen, har i allmänhet understrukit nödvändigheten
av intim kontakt mellan forskning och tillsynsverksamhet
på området.

Så framhåller medicinalstyrelsen, att ett intimt sådant samarbete självfallet
måste äga rum även i fortsättningen. För att främja detta bör strålskyddsverksamheten
lokalt förläggas till radiofysiska institutionen så långt
detta är möjligt.

I denna riktning uttalar sig även försvarets forskningsanstalt och försvarsmedicinska
nämnden.

Naturvetenskapliga forskningsrådet påpekar, att strålskyddsfrågorna
är och med all sannolikhet för lång tid framåt kommer att i mycket stor
utsträckning vara av forskningsnatur och för sin adekvata behandling behöver
nära kontakt med den radiofysiska och radiobiologiska forskningen.
Tillsynspersonalen kan dessutom ej med den hastiga utveckling, som karakteriserar
dessa områden, underhålla sin kompetens utan löpande kontakt
med forskningen.

Beträffande organisationsformen för en från radiofysiska
institutionen utbruten tillsynsverksamhet
har olika uppfattningar kommit till uttryck vid remissbehandlingen.

Medicinalstyrelsen föreslår att strålskyddsverksamheten organiseras såsom
ett särskilt organ, ehuru under medicinalstyrelsens ledning,
förslagsvis benämnt »strålskyddsinspektionen».

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

Försvarets forskningsanstalt bedömer det ur både forsknings- och strålskyddssynpunkt
som mest ändamålsenligt, att som verkställande organ för
strålskyddsverksamheten på längre sikt inrättas ett statens strålskyddsinstitut
samt tillägger, att styrelse för detta bör vara den
föreslagna strålskyddsnämnden, som härigenom erhåller huvudansvaret för
strålskyddskontrollen inom landet. Självfallet bör föreståndaren för strålskyddsinstitutet
vara ledamot av nämnden. En förnyad utredning beträffande
organisationen av strålskyddsverksamheten under de närmaste åren
synes anstalten erforderlig.

Enligt försvarsmedicinska nämnden bör tillsynsverksamheten till en början
ha en viss central anknytning, lämpligen enligt det i betänkandet
anförda alternativa förslaget.

Svenska laboratorieläkarföreningen finner det riktigast, att tillsynsverksamheten
helt effektueras genom eller åtminstone ställes under starkt
inflytande av en central organisation, förslagsvis densamma som handlägger
tillståndsprövningen, och förordar inrättande av en från forskning
och kliniskt sjukvårdsarbete fristående institution för strålskyddskontrollen
i form av en strålskyddsbyrå under medicinalstyrelsen.

Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund anser, att tillsynen bör direkt
anknytas till medicinalstyrelsen antingen såsom en strålskyddsbyrå
eller som ett strålskyddsinstitut under ledning av radiofysisk sakkunskap.
De av kommittén på flera ställen uttryckta farhågorna att tillsynsmännen
härigenom skulle undandragas den fortlöpande kontakten med utvecklingen
inom radiologien finner förbundet överdrivna.

Flera remissorgan förordar under åberopande av de av kommittéledamoten
Helde i särskilt yttrande framförda synpunkterna, att radiofysiska
institutionen organiseras som en ren forsknings-
och undervisningsinstitution utan att närmare
angiva, hur tillsynsverksamheten bör organiseras. I sådan riktning uttalar
sig överstyrelsen för de tekniska högskolorna, kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola, Svenska arbetsgivareföreningen, Stockholms handelskammare,
Sveriges industriförbund och Svenska elektriska kommissionen.
I flertalet av dessa yttranden yrkas på fortsatt utredning av organisationsfrågan.

1 vissa remissyttranden har föreslagits en mer eller mindre långt driven
decentralisering av tillsynsverksamheten.

Så uttalar direktionen för karolinska sjukhuset, att en fördelning av den
rutinmässiga, tekniska strålskyddskontrollen på regionala organ bör övervägas.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala ifrågasätter ändamålsenligheten
av den utpräglade centralisering av kontrollverksamheten,
som kännetecknar kommitténs förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller, att orga -

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

nisationen av strålskyddsverksamheten med hänsyn till den grundforskning,
som bedrives vid universiteten och andra forskningsanstalter, måste
utformas så att en för långt driven centralisering av strålskyddsinspektionen
undvikes. Fakulteten anser, att den sakkunskap, som finns vid
forskningscentra, sjukhus, reaktorcentra, kärnfysiska institutioner o. s. v.
och som i många fall är av samma höga standard som den som företrädes
av radiofysiska institutionen i Stockholm, bör utnyttjas för att övervaka
det lokala strålskyddet.

Svenska elektriska kommissionen framhåller, att möjligheterna att överföra
en del av den centrala myndighetens rutinarbete på lokalt anställda
fysiker bör utredas.

I detta sammanhang pekas i flera yttranden på möjligheterna att genom
utbyggnad av den lokala sj ukhusfysikerorganisationen avlasta
den centrala organisationen.

Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund anför.

Uppbyggandet av en organisation av lokala radiofysiker skulle vara fördelaktigt
genom att minska belastningen på den centrala tillsynsmyndigheten,
särskilt vad doseringskontrollen beträffar. Som kommittén påpekar,
kan den centrala tillsynsmyndigheten i praktiken ej utföra sådan kontroll
å radioaktiva isotoper med kort livslängd utan förutsättes denna ske lokalt
på vederbörande sjukvårdsinrättning. Många tidsödande och dyrbara besiktningsresor
skulle också kunna undvikas, samtidigt som sjukhusen finge
snabbare service.

De lokala radiofysikerna skulle även kunna avlasta tillsynsmyndigheten
genom att utöva viss tillsyn över strålskyddsanordningarna samt arbetets
bedrivande ur strålskyddssynpunkt vid respektive sjukhus. Såsom anställda
av huvudmännen kan de ej delta i den lagligt reglerade tillsynen
med befogenheter att meddela strålskyddsföreskrifter in. in. Detta skulle
också alltför mycket inkräkta på deras egentliga kliniska arbete. De kan
emellertid genom att dagligen följa arbetet iaktta förhållanden, som lätt
förbises vid de periodiska besiktningarna, och vid behov underrätta tillsynsmyndigheten.
Ett gott samarbete mellan denna och de lokala radioiysikerna
skulle kunna inbespara myndigheten mycket arbete. Radiofysikernas
medverkan hl. a. vid upprättande av strålskyddsförslag skulle bidraga
till att dessa inkomme bättre beredda till tillsynsmyndigheten. Vidare
skulle radiofysikerna genom att utfärda anvisningar och lokala arbetsföreskrifter
av ordningskaraktär bidraga till förbättrat strålskydd.

På liknande sätt uttalar sig medicinalstyrelsen, försvarets forskningsanstalt,
försvarsmedicinska nämnden, medicinska fakulteterna i Lund och
Göteborg, lärarkollegiet vid karolinska institutet, lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, medicinalstyrelsens vetenskapliga råd i röntgendiagnostik,
Svenska läkaresällskapet och Svenska radiologförbundet.
Några av dessa organ tillfogar, att även tillsynen av strålskyddet vid atomreaktoranläggningar
närmast hör handhavas av därför särskilt utbildade
regionala fysiker.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser, att fristående kontrollorganisa -

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 ur 1958

tioner i en första etapp bör förläggas till universiteten och karolinska
institutet samt lyda direkt under medicinalstyrelsen. Fakulteten tillägger.

Med hänsyn till den framtida utvecklingen ifrågasätter emellertid fakulteten,
om man icke bör gå ytterligare ett steg längre med decentraliseringen
och anknyta kontrollinstitutionerna till medicinalstyrelsens planer på landets
indelning i sjukvårdsräjonger. Då detta räjongsystem blivit klart, är
det aktuellt att i anslutning till de radioterapeutiska avdelningarna också
inrätta radiofysiska sådana. Ett inrättande av kontrollavdelningarna i anknytning
till dessa radiofysiska avdelningar skulle medföra ytterligare fördelar.
Dels kommer det stora räjongsjukhusets behov av kontinuerlig
strålskyddskontroll att betydligt bättre kunna tillgodoses, dels kommer
kontrollorganet att på ett helt annat sätt lära känna arbetsförhållandena
inom räjongens olika sjukhus än vad som nu är fallet och kommer att bli
fallet enligt lagförslaget.

På grund av bl. a. bristen på högt kvalificerade och på detta område
väl erfarna hämatologer bör hälsokontrollen av personal sysselsatt i radiologiskt
arbete tills vidare vara förlagd till Stockholm. I och med att emellertid
sådana hämatologer blir tillgängliga på flera håll, bör också hälsokontrollen
decentraliseras till i första hand universiteten, senare till räjongsjukhusen.

Även strålskyddskommitténs förslag i fråga om organisationen
för sjukvårdsfysiken har blivit föremål för delade meningar.

Sålunda föreslår följande remissorgan, att det fysikaliska sjukvårdsarbetet
vid radiumhemmet skiljes från radiofysiska institutionen och i nordnas
under karolinska sjukhuset, nämligen medicinalstyrelsen,
direktionen för karolinska sjukhuset, föreståndaren för radiumhemmet
professorn S. Hultberg, medicinska fakulteten i Lund, lärarkollegiet
vid tandläkarhögskolan i Malmö, försvarsmedicinska nämnden och
Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund.

Direktionen för karolinska sjukhuset anför.

Därest såsom nu den personal, som avses för radiumhemmets behov,
sorterar under samma myndighet som personalen för tillsynsverksamheten,
kan det befaras, att vid ökning av denna verksamhet och därmed sammanhängande
arbetsuppgifter sjukhuset liksom tidigare får stå tillbaka.
Enligt direktionens mening bör organisationen vara sådan, att karolinska
institutet och direktionen har möjlighet att bestämma över den personal,
som är avdelad för undervisning, forskning och sjukvård inom de speciella
områden för vilka institutet och sjukhuset är avsedda.

Med hänsyn till den kritik, som vid upprepade tillfällen framförts rörande
karolinska sjukhusets höga driftkostnader, kan det synas fördelaktigt
för sjukhuset, om — såsom kommittén föreslagit — även sådan
personal som direkt är avsedd för sjukvården på radiumhemmet avlönas
från anslag till radiofysiska institutionen. Emellertid hör enligt direktionens
uppfattning kostnaderna så långt det är möjligt redovisas på vederbörligt
kostnadsställe. Därför hör den tekniska personal in. fl., som avses
för biträde åt radiumhemmet, föras på karolinska sjukhusets stat och bör
följaktligen direktionen äga bestämma rörande personalens användning.
1 organisatoriskt hänseende kan denna arbetsenhet lämpligen ■—• liksom

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

förhållandet är med sjukhusets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium
— inordnas såsom en under direktionen självständig avdelning.

Föreståndaren för radiumhemmet professorn S. Hultberg anser det oundgängligen
nödvändigt, att de fysiker, som i sjukvårdens intresse skall
arbeta för radiumhemmets räkning, d. v. s. hela den kliniskt-fysikaliska
avdelningen, anställes på karolinska sjukhusets stat, helt avkopplade från
allmän kontroll- och tillsynsverksamhet.

Samma uppfattning har Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund, som
fortsätter.

Kommittén anför som skäl för avdelningens inordnande i radiofysiska
institutionen behovet av gemensam verkstad och viss gemensam instrumentutrustning.
Häremot vill förbundet anföra, att det vid radiumhemmet
sedan länge känts som en stor brist att sakna tillgång till verkstad. En
för radiumhemmet och den klinisk-radiofysiska avdelningen gemensam
verkstad kan betecknas som nödvändig. Kommittén har ej heller redovisat
någon utredning som stöder dess farhågor för avsevärda merkostnader för
instrument, ifall den kliniska avdelningen förlägges till radiumhemmet.
Förbundet anser dessa farhågor betydligt överdrivna och finner dessutom
starka skäl för att de olika verksamhetsgrenarna har egna instrumentutrustningar.

Svenska läkaresällskapet menar, att sjukhusradiofysiken bör avskiljas
från radiofysiska institutionen som en särskild, självständigt arbetande
avdelning och organiseras som institution vid karolinska institutet
med uppgift att betjäna institutets samtliga institutioner.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar, att till institutet bör höra
en radiofysisk och en jämställd radiobiologisk avdelning, avsedda för forskning
och undervisning samt för den sjukvård, som bedrives på statens
kroppssjukhus.

Medicinska fakulteten i Göteborg finner starka skäl tala för en decentralisering
av den kliniska fysikeravdelningens arbete
samt anför.

Huvudmännen för sjukvården vid landets större röntgencentra har ofta
stort intresse för samarbete mellan klinik och forskning på detta område,
och lokala möjligheter torde relativt lätt kunna erbjudas. Speciellt inom
cancerterapien är utbyggnaden av den kliniska fysikeravdelningen vid varje
radioterapeutisk centralklinik ett nödvändigt krav, som måste beaktas. Behandling
med alltmer komplicerad apparatur fordrar ständig tillgång till
sjukhusfysiker. Denne bör helt ägna sig åt det kliniska arbetet och icke
åläggas att deltaga i annan del av tillsynsverksamheten än den inom det
egna sjukhuset.

Även försvarsmedicinska nämnden framhåller behovet av sjukhusfysiker
för sjukvården även inom andra delar av landet. Behovet av fysikalisk
assistens är enligt nämnden ej heller begränsat endast till den radioterapeutiska
och röntgendiagnostiska verksamheten utan kommer på grund av

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

den ständigt ökade användningen av fysikaliska apparater och metoder att
jämväl göra sig gällande inom andra grenar av den kliniska verksamheten.

Kommitténs förslag, att de för radiofysiska institutionen erforderliga
avlönings- och omkostnadsmedlen utbrytes ur karolinska
sjukhusets anslag och upptages under särskilda
anslag, som ställes till institutionens förfogande, har några
remissinstanser ansett sig icke kunna biträda.

Enligt statskontorets mening bör den hittillsvarande ordningen på detta
område bibehållas. Även de medel, som blir erforderliga för statens strålskyddsnämnd,
synes ämbetsverket kunna anvisas under karolinska sjukhusets
anslag.

Även riksräkenskapsverket anser, att medel till institutionen bör anvisas
liksom hittills samt även i fortsättningen utbetalas och disponeras av
karolinska sjukhuset respektive karolinska institutet.

Remissyttrandena över strålskyddskommitténs förslag rörande den b eslutande
strålskydds myndigheten och dess sammansättning
har i huvudsak redovisats i propositionen nr 29 (s. 50 53),

till vilken jag i dessa delar torde få hänvisa.

Beträffande den föreslagna strålskyddsnämndens sammansättning må
härutöver nämnas, att Stockholms handelskammare ifrågasätter lämpligheten
av att ålägga föreståndaren för radiofysiska institutionen, som har
att svara för forskningen på detta viktiga område, att vara ledamot av
nämnden, vars arbetsuppgifter inom en snar framtid kan väntas öka avsevärt.
Den radiofysiska sakkunskapen inom nämnden borde tillgodoses genom
utseende av en i förhållande till institutionen fristående ledamot.
Med hänsyn till de många problem inom industri och handel, varmed
nämnden kommer att syssla, är det enligt handelskammarens mening dessutom
påkallat, att nämnden utökas med en ledamot, representerande
näringslivet.

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund anser det
nödvändigt, att odontolog med speciell erfarenhet i röntgenologi beredes
tillfälle att deltaga vid handläggning och beslut i ärenden, som rör odontologisk
röntgenologi.

Enligt lärarkollegiet vid karolinska institutet bör hos strålskyddsorganet
finnas såväl radiofysisk som radiobiologisk och medicinsk sakkunskap.
Samma uppfattning har medicinalstyrelsens vetenskapliga råd i röntgendiagnostik,
Svenska radiologförbundet och Svenska elektriska kommissionen.

Svenska laboratorieläkarföreningen framhåller, att i organet för strålskyddskontrollen
bör, utöver de av kommittén föreslagna experterna, även
biokemisk sakkunskap vara stadigvarande företrädd.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

Förslaget att tillsätta en särskild reaktorsäkerhets kommitté
har berörts i endast ett fåtal remissyttranden.

Delegationen för atomenergifrågor upplyser, att delegationen år 1956 inrättat
en särskild kommitté med uppgift att handlägga frågor rörande förläggning
av reaktorer och andra atomenergianläggningar samt frågor rörande
säkerheten vid dessa anläggningar ävensom att denna kommittés
uPPgifter och sammansättning överensstämmer i stort med strålskyddskommitténs
förslag.

Atomkommittén anser det troligt, att någon mera permanent organisation
för de viktiga reaktorsäkerhetsfrågornas avgörande inom en inte alltför
långt avlägsen framtid måste skapas och framhåller, att ett intimt
samarbete självfallet måste äga rum mellan den nyligen tillsatta reaktorförläggningskommittén
och strålskyddsmyndigheten.

Även Aktiebolaget Atomenergi framhåller betydelsen av att ett permanent
expertorgan för bedömning av säkerhetsfrågorna vid atomanläggningar
kommer till stånd så snart tillräckliga erfarenheter vunnits från
reaktorförläggningskommitténs arbete.

Sveriges industriförbund finner organisationen med en för varje särskilt
ärende tillsatt reaktorsäkerhetskommitté väl löslig för att svara mot behovet
av ett sakligt och effektivt tillgodoseende av de omfattande kraven
på ett ur säkerhetssynpunkt acceptabelt strålskydd utan att onödiga hinder
lägges för den tekniska utvecklingen beträffande atomenergianläggningarna.
Förbundet ifrågasätter därför, om icke antydda säkerhetsuppgifter
vid atomenergianläggningar i stället bör anförtros åt en permanent myndighet
liknande sprängämnesinspektionen.

TCO framhåller nödvändigheten av att den föreslagna reaktorsäkerhetskommittén
i full utsträckning ges möjlighet att anlita erforderlig expertis.

Kommitténs förslag rörande radiofysiska institutionens
inre organisation har i allmänhet icke mött några erinringar.

Medicinalstyrelsen förordar, att strålskyddsverksa in heten
organiseras på tre avdelningar: röntgenkontrollavdelningen, kärnfysikaliska
avdelningen (motsvarande kommitténs isotopkontrollavdelning) och
hälsokontrollavdelningen. Röntgenkontrollavdelningens verksamhet bör
aven omfatta kontrollen av röntgenterapianläggningar. En av avdelningsföreståndarna
bör få ställning som kanslichef. Styrelsen framhåller särskilt,
att strålskyddsorganet måste vara i stånd att övervaka, att strålningsnivån
till följd av radioaktiva utsläpp och dylikt från reaktoranläggningar
icke överstiger ur allmän hälsovårdssynpunkt godtagbara värden. För detta
andamål är det angeläget att till synsorganet erhåller erforderliga tekniska
resurser för mätning av radioaktivitet i luft, vatten, organismer etc.

Förslag i sistberört hänseende framför även försvarets forskningsanstalt
och försvarsmedicinska nämnden.

Mot förslaget att för dos kontrollen vid röntgenterapianläggning -

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

arna inrätta en särskild sektion under den kliniskt-fysikaliska avdelningen
har kritik riktats i flera yttranden.

Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund förklarar sig i detta hänseende
dela de invändningar, som gjorts av reservanten i kommittén.

Medicinska fakulteten i Göteborg kan i likhet med reservanten icke acceptera
kommitténs motiv för förslaget, nämligen att tillsynsmännen skulle
förmedla radiumhemmets kliniska erfarenheter till landsortssjukhusen, och
tillfogar, att just denna uppgift är föga lämpad för tillsynsmän utan medicinsk
utbildning.

Forskningsnämnden vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik understryker
liksom en rad andra remissorgan vikten av att den personal, som utför
fysikaliskt arbete för radiumhemmet, i instruktion knytes uteslutande till
detta arbete samt anför i anslutning härtill.

Nämnden föreslår, att man utbryter doskontrollsektionen och standardlaboratoriet
från den kliniskt radiofysiska avdelningen och lägger dem
under den av kommittén föreslagna från denna avdelning fristående mätavdelningen.
Denna ställes under ledning av en fysiker med erfarenhet inom
klinisk radiofysik. Härigenom skulle även ett annat önskemål tillgodoses,
nämligen att även mätavdelningens övriga arbete skulle komma att mera
direkt inriktas på metoder av betydelse för bedömandet av verkningarna
av strålningen på människor, vilket är av värde för utvecklingen av strålskyddsverksamhetens
mätmetoder.

Vad angår den vid radiofysiska institutionen bedrivna forskningen
har i remissyttrandena allmänt understrukits vikten av ökat stöd åt
denna.

Atomkommittén hävdar, att utom stöd åt forskningen genom utbyggnad
av radiofysiska institutionen och uppväxande liknande avdelningar eller
institutioner på andra håll ett utökat mera allmänt forskningsstöd måste
möjliggöras.

Institutionen för fysikalisk kemi vid tekniska högskolan i Stockholm
framhåller betydelsen av forskning i strålningskemi och radiobiologi samt
vikten av att statsmakterna direkt stöder för strålskyddet betydelsefull
forskning speciellt i de avseenden, som ligger vid sidan av atomkommitténs
verksamhet eller som mera av nödtvång inräknas i denna.

I fråga om den radiofysiska forskningen anser försvarsmedicinska
nämnden, att denna har ett sådant omfång och bedrives vid
så många forskningsinstitutioner inom landet, att den framtida verksamheten
vid radiofysiska institutionen i detta avseende liksom nu bör begränsas
till att gälla endast vissa av de problem, som har radiobiologisk
anknytning. Nämnden vill alltså för sin del ej tillstyrka någon avsevärd
utökning av det nuvarande arbetsområdet men däremot en intensifiering
av forskningen inom detsamma.

Samma uppfattning har medicinalstyrelsen.

Beträffande den radiobiologiska forskningen har i åt -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 ur 1938

skilliga remissyttranden påyrkats, att denna ges en friare ställning och
större resurser än kommittén föreslagit. I allmänhet har förordats att det
strålnings biologiska laboratoriet utbygges till en
fristående forskningsinstitution under en professor.

Så anför lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Enligt lärarkollegiets mening är den radiobiologiska forskningen i vårt
land i hög grad eftersatt, och våra kunskaper på detta område är relativt
bristfälliga. Detta är så mycket mera beklagligt som i en framtid allt större
delar av befolkningen utsätts för risk att träffas av joniserande strålning.
Enligt kollegiets mening erfordras en betydligt kraftigare upprustning av
den radiobiologiska forskningen än den föreslagna, och från de synpunkter
som kollegiet företräder måste denna forskning anses minst lika viktig
som den radiofysiska. I stället för att förläggas till ett laboratorium under
radiofysiska institutionens chef bör det radiobiologiska laboratoriet utbyggas
till en egen fristående institution likvärdig med den radiofysiska
och ledd av en professor i radiobiologi. I detta sammanhang kan kollegiet
icke underlåta att påpeka det önskvärda i att vid atomreaktorerna i Stockholm
och Studsvik medicinsk-biologiska forskningsstationer inrättas för
bl. a. intimt samarbete med den föreslagna radiobiologiska institutionen.

Förslag i förevarande hänseende framföres vidare av medicinalstyrelsen,
de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg, lärarkollegierna vid tandlåkarhögskolorna,
direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd i röntgendiagnostik och radioterapi, atomkommittén,
försvarets forskningsanstalt, försvarsmedicinska nämnden, medicinska och
naturvetenskapliga forskningsråden, forskningsnämnden vid Konung Gustaf
V:s jubileumsklinik, Svenska läkaresällskapet, Svenska radiologförbundet
och Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund.

Vid ett bibehållande av det strålningsbiologiska laboratoriet ifrågasätter
direktionen för karolinska sjukhuset, om icke personalen vid laboratoriet
i sin helhet bör redovisas å karolinska institutets stat.

Betydelsen av utökad forskning på ifrågavarande o mråden
även vid övriga lärosäten understrykes av de medicinska
fakulteterna i Lund och Göteborg, lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Malmö, atomkommittén, medicinalstyrelsens vetenskapliga råd i
radioterapi och Sveriges sjukhus- och hälsofysikers förbund.

Förslaget att forskningen vid radiofysiska institutionen alltjämt
skall vara anknuten till karolinska institutet har godtagits
i samtliga remissyttranden.

Kommitténs förslag angående strålskyddsunde r visning har
i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Så
framhåller försvarets forskningsanstalt angelägenheten av att personal utbildas
för strålskyddsverksamheten t. ex. vid sjukhus och atomenergianläggningar.

Även Landsorganisationen understryker kraftigt betydelsen av att instruktion
och utbildning meddelas arbetstagarna.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är 1958

Naturvetenskapliga forskningsrådet konstaterar, att 59 av 70 av kommittén
redovisade strålskadefall återfinns bland sjukhuspersonal och drar härav
slutsatsen, att behovet av undervisning och upplysning bör tillgodoses bättre
för denna personal.

Svenska laboratorieläkarföreningen och Svenska läkaresällskapets sektion
för klinisk kemi noterar med tillfredsställelse förslaget till såväl obligatorisk
undervisning i strålskyddsteknik för vissa yrkesgrupper som anordnandet
av frivilliga kurser i mån av behov.

Enligt medicinalstyrelsens uppfattning bör den grundläggande utbildningen
i strålskyddsteknik för medicine studerande, blivande tandläkare,
sjuksköterskor och andra yrkeskategorier i enlighet med kommitténs förslag
ledas av kvalificerad personal inom tillsynsverksamheten.

Vad särskilt angår förslaget om utökad strålskyddsundervisning för blivande
läkare erinrar kanslern för rikets universitet om att detta förslag
var föremål för prövning redan i samband med propositionen nr
212/1954 angående reformering av läkarutbildningen och därvid icke vann
statsmakternas bifall.

Statskontoret anser sig i vart fall icke redan nu kunna tillstyrka förlängning
av undervisningstiden i fråga.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhåller, att åtskilligt av vad
som upptagits i kommitténs förslag till kursplan meddelas de studerande
under kursen i medicinsk fysik och under den förberedande kursen i röntgendiagnostik
och anser det därför icke lämpligt att utöka undervisningen
utöver de timmar läkarutbildningskommittén föreslagit.

Enligt Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund bör
undervisning i strålskydd för tandläkare och tandsköterskor
som hittills kunna anförtros vederbörande lärare i dental röntgendiagnostik
vid rikets tandläkarhögskolor. Att undervisningen om strålskydd och strålskador
på tandläkarhögskolorna är tillfyllest visar enligt organisationerna
icke minst det förhållandet, att under de sista tio åren intet känt strålskadefall
inträffat i odontologisk röntgenverksamhet.

Samma uppfattning har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm,
som framhåller, att i den nuvarande utbildningen i tandröntgendiagnostik
utrymme även lämnats åt meddelande av nödvändiga kunskaper om
strålskydd, att tandläkarorganisationerna anordnat »otaliga» fortbildningskurser
i röntgendiagnostik för äldre tandläkare samt att även i den utbildning
av tandsköterskor, som högskolan bedriver, obligatorisk undervisning
om strålskydd ingår.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö tillstyrker däremot varmt
förslaget om utökad undervisning i strålskyddsfrågor för tandläkare och
framhåller, att en utvidgning och intensifiering av den vid högskolan härutinnan
bedrivna undervisningen torde motsvara utvecklingens krav. Även
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 73

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

för tandsköterskor anser kollegiet en utökad undervisning i strålskyddsteknik
vara erforderlig.

Svensk sjuksköterskeförening understryker, att kunskapsfakta är av avgörande
betydelse för att röntgensköterskorna skall få gehör för
sina krav på att samtliga inom röntgenavdelningen arbetande iakttar skyddsföreskrifterna,
och anser därför att strålskyddsundervisningen för sju ksköterskor
skall göras obligatorisk.

Svenska laboratorieläkarföreningen och Svenska läkaresällskapets sektion
för klinisk kemi framhåller önskvärdheten av en obligatorisk fortsättningskurs
i strålskyddsteknik i utbildningsprogrammet för laboratoriesköterskor
och likställda vid isotoplaboratorier på sjukhus, på samma sätt
som kommittén föreslagit för blivande röntgensköterskor.

Tjänstemännens centralorganisation betonar, att frågan om utbildningsmöjligheterna
för sådana tekniker — och övrig personal — vilka har
att ta befattning med strålskyddsfrågor måste bli föremål för ingående
uppmärksamhet.

Den av kommittén föreslagna personalsammansättningen
vid radiofysiska institutionen har endast undantagsvis föranlett
erinringar i remissyttrandena.

Tjänstemännens centralorganisation och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
(OST) förutsätter, att organisationerna beredes tillfälle till
överläggningar rörande personalorganisationen innan definitiv ställning
tages till förslagen.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida icke den föreslagna ökningen av
personalen kan i större mån än kommittén avsett ske successivt. Statskontoret
erinrar vidare om att ett genomförande av kommitténs förslag
bl. a. skulle komma att innebära, att en del av de befattningshavare, som
f. n. avlönas med forskningsmedel, i fortsättningen skulle erhålla lön ur
statliga avlöningsanslag, varvid de forskningsmedel, som nu används till
ifrågavarande befattningshavares avlöning, skulle bli frigjorda. Enligt statskontorets
mening bör undersökas i vad mån dessa medel kan utnyttjas för
andra ändamål.

I fråga om hälsokontrollen anser medicinalstyrelsen nödvändigt
med en heltidsanställd läkare, som kan ägna sig icke blott åt den medicinska
granskningen av strålskyddsärendena utan även åt medicinska problem
i allmänhet inom strålskyddsverksamheten samt följa utvecklingen
på området och bedriva egen forskning. Sverige är enligt styrelsen i hög
grad i behov av läkare som engagerar sig i strålskyddsarbetet.

Forskningsnämnden vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik framhåller,
att den personalförstärkning, som av kommittén föreslås för det fysikaliska
arbetet för radiumhemmet, är att betrakta såsom ett
absolut minimum för att detta arbete skall kunna förlöpa tillfredsstäl -

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

lande. Redan nu förutses, att en ytterligare personalförstärkning på denna
avdelning inom kort blir nödvändig.

Föreståndaren för radiumhemmet professorn S. Hultberg och direktionen
för karolinska sjukhuset hemställer, att utöver de av kommittén föreslagna
nya tjänsterna en kanslibiträdestjänst inrättas vid radiumhemmets isotopavdelning.

Svenska läkaresällskapets sektion för klinisk kemi och Svenska laboratorieläkarföreningen
framhåller, att det för bedömning av riskerna av att
tillföra ett radioaktivt ämne till en levande organism erfordras kunskaper
av biokemisk natur, som motiverar inplacerandet av tillräcklig biokemisk
sakkunskap i den föreslagna isotopkontrollavdelningen.

Enligt läkaresällskapets mening kan berörda sakkunskap lämpligen vara
företrädd vid den föreslagna radiobiologiska institutionen och stå till den
centrala strålskyddsmyndighetens förfogande för erforderliga konsultationer.

I fråga om kompetenskraven för de olika tjänsterna vid radiofysiska
institutionen framhåller kollegicnämndcn vid tekniska högskolan
i Stockholm, att det framstår som synnerligen angeläget, att en riktig
avvägning kommer att ske mellan krav på fysikalisk, kemisk, fysikaliskkemisk,
kärnkemisk, biologisk och medicinsk kompetens. Det är emellertid
enligt nämnden icke möjligt att i detalj utläsa, hur kommittén avser de
olika högre befattningarnas utformning i detta avseende. I fråga om den
föreslagna tjänsten som förste strålskyddsinspektör vid isotopkontrollavdelningen
anser kollegienämnden, att teknologie licentiatexamen med
kärnkemisk inriktning skall anses vara likvärdig med filosofie licentiatexamen
i kemi.

Medicinska fakulteten i Göteborg och Sveriges sjukhus- och hälsofysikers
förbund finner det anmärkningsvärt, att betyg i radiofysik icke uppställes
som kompetenskrav eller ens betecknas som merit vid tjänstetillsättning
inom någon av radiofysiska institutionens verksamhetsgrenar. En sådan
åtgärd skulle enligt fakulteten öka elevtillströmningen.

Beträffande de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna
och ersättningarna anför statens lönenämnd.

För avdelningsföreståndartjänsterna kan nämnden icke tillstyrka högre
placering än 26 lönegraden, d. v. s. den lönegrad, som tillämpas för universitetslaboratorerna.
Nämnden har uppmärksammat, att kommitténs förslag
i fråga om strålskyddsinspektörstjänsterna icke ger utrymme för 21 lönegraden,
som däremot avses skola tillämpas beträffande vissa fysikertjänsler.
Nämnden har dock ingen erinran i och för sig mot att strålskyddsinspektörerna
liksom för närvarande placeras i 23 lönegraden. Den föreslagna
fysikertjänsten i 24 lönegraden bör enligt nämndens mening erhålla
tjänstebenämningen byrådirektör och fysikertjänsterna i 23 och 21 lönegraderna
förste byråingenjör resp. byråingenjör. Löneställningen för föreslagna
tjänster som instrumentmakare, preparator, förste laboratoriebi -

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

trade, laboratoriebiträde och tekniskt biträde torde böra bedömas i samråd
med 1956 års tekniska biträdesutredning. Samråd med nämnda utredning
torde även böra ske vid bedömandet av löneställningen för följande av
kommittén föreslagna tjänster, nämligen en ingenjör Ae 15 och en assistent
Ag 13 vid mätlaboratorierna samt en ingenjör Ae 17 vid verkstaden med
hänsyn till det nära samband, som finns mellan sistnämnda tjänster och
den tekniska biträdespersonalen. Arvodet till den mcdicinske experten bör
fastställas i anslutning till pågående arvodesreglering.

Vad kommittén i övrigt anfört och föreslagit i vad avser lönefrågor och
därmed sammanhängande spörsmål har icke föranlett någon erinran från
nämndens sida.

Två ledamöter av lönenämnden anser, att lönenämnden bort tillstyrka
föreslagen lönegrad Bo 1 för avdelningsföreståndarna av bl. a. följande skäl.

Ett genomförande av strålskyddskommitténs förslag till organisation
och personalstat skulle innebära bl. a. en väsentlig utvidgning av antalet
sluttjänster. Föreståndarnas självständighet och ansvar för forskningens
och den övriga verksamhetens ändamålsenliga inriktning inom resp. avdelning
kommer att avsevärt ökas i och med verksamhetens expansion.
Med hänsyn härtill ävensom till de höga kompetenskrav som uppställes
för tjänsterna samt vikten av att inom detta område kunna förvärva och
kvarhålla kvalificerade specialister i ledande ställning, måste strålskyddskommitténs
förslag till lönegradsplacering anses väl motiverat. Fn jämförelse
med avdelningsföreståndarna vid statens institut för folkhälsan,
som är placerade i lönegrad B 3, synes motivera nu ifrågavarande befattningars
inplacering i B 1.

Statskontoret anser sig, under erinran om att tjänsterna som avdelningsföreståndare
vid institutionen höjdes i lönegradshänseende så relativt nyligen
som vid 1952 års riksdag, icke kunna stödja förslaget om uppflyttning
av tjänsterna. Ämbetsverket anför vidare.

Ej heller kan statskontoret biträda förslaget till lönegradsplacering av
assistenterna. Enligt ämbetsverkets mening bör i överensstämmelse med
numera tillämpad praxis assistenter med gymnasieingenjörsutbildning vid
anställningen inplaceras i lönegrad 10. Efter ett års tjänst torde uppflyttning
kunna ske i lönegrad 12 och efter ytterligare ett år i lönegrad 13.
För ingenjörer med institutsutbildning tillämpas en lönegradsserie omfattande
lönegraderna 9—10—12. Statskontoret kan därför icke tillstyrka,
att för assistenterna avses ordinarie tjänster i 15 och 17 lönegraderna.

Vidare avstyrker statskontoret den föreslagna lönegradsuppflyttningen
av instrumentmakaren på verkstaden.

Statskontoret ifrågasätter, om icke arvodet till den medicinske experten
bör kunna bestämmas till 15 000 kronor.

Vad slutligen angår den av kommittén föreslagna benämningen fysiker
för befattningshavare i lönegraderna 24, 23 och 21 föreslår statskontoret,
att befattningen i lönegrad 24 i stället benämnes biträdande avdelningsföreståndare
samt att, därest icke annan redan existerande tjänstebenämning
lämpligen kan ifrågakomma för övriga ifrågavarande befattningar,
dessa uppföres under beteckningen förste fysiker.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

Naturvetenskapliga forskningsrådet anser i likhet med reservanten i kommittén,
att högre lön än för förste assistent är nödvändig, om den föreslagna
biologiske medarbetaren å strålningsbiologiska laboratoriet skall ha
fil. lic.-examen i zoologi eller kemi.

OST yttrar.

OST ansluter sig till den av kommittén föreslagna befordringsgången för
assistenttjänsterna men anser angeläget, att befordran efter tre år sker till
lönegrad Ae 15. En sådan löneställning skulle bättre överensstämma med
den för liknande befattningshavare såväl inom den offentliga som privata
sektorn.

CST tillstyrker, att en av assistenttjänsterna på röntgenkontrollavdelningen
inrättas som ordinarie, men yrkar, att den inplaceras i lönegrad
19 med hänsyn till svårigheterna att rekrytera personer med praktisk erfarenhet
av strålskyddskontroll.

De arbetsuppgifter, som redovisats skola åvila assistenterna på hälsokontrollavdelningen,
synes vara så kvalificerade och därjämte av stor betydelse
för avdelningens fortsatta arbete, att dessa tjänster bör uppflyttas
till lönegrad Ag 13.

För att underlätta rekryteringen och bibehålla dugliga befattningshavare
har föreslagits, att två av de fyra assistenterna vid kliniskt-fysikaliska
sektionen inrättas såsom ordinarie i lönegraderna 17 och 15. Med hänsyn
till de alldeles speciella arbetsuppgifter det här gäller synes skäl föreligga
för att dessa tjänster uppflyttas till Ao 19 resp. Ao 17.

Med hänsyn till det avsevärda utrednings- och utvecklingsarbete, som
under många år kommer att åvila mätlaboratoriets föreståndare, synes
angeläget, att de båda assistenttjänsterna inplaceras i lönegraderna Ae 17
resp. Ae 15.

CST finner ej skäl föreligga att redan nu taga definitiv ställning till
föreslagna lönegradsplaceringar för laboratoriebiträden utan förutsätter,
att dessa kommer att bli föremål för förhandlingar, innan de slutgiltigt
fastställes.

Under alla förhållanden bör lönesättningen prövas av 1956 års tekniska
biträdesutredning.

Det synes anmärkningsvärt, alt kommittén föreslagit inrättande av en
laboratoriebiträdestjänst i Ae 5 vid den kliniskt-fysikaliska sektionen. CST
anser angeläget, att denna tjänst i första hand uppflyttas till lönegrad 7.

De arbetsuppgifter, som redan nu åvilar preparatorn, är av den art, att
de närmast motsvarar dem som åvilar laboratorieassistenter inom andra
vetenskapliga institutioner. Av denna anledning yrkas, att preparatorstjänsten
ersättes med en tjänst som laboratorieassistent i 12 lönegraden.

CST finner det mindre tillfredsställande, att redogöraren jämväl skall
tjänstgöra som institutionens registrator. De av kommittén uppdragna riktlinjerna
för det kamerala arbetet, synes motivera, att registratorsgöromålen
överföres till annan befattningshavare inom kansliet. Med hänsyn härtill
föreslår CST, att redogörartjänsten omändras till en kassörstjänst och då
placeras i 13 lönegraden.

På grund av svårigheterna att rekrytera kvalificerad personal till tjänster
i befordringsgången och med hänsyn til! institutionens kvalificerade
arbetsuppgifter bör en av skriv- och kontorsbiträdestjänsterna utbytas mot
en kanslibi trädest j än st.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

CST yrkar, att ingenjörstjansten i lönegrad Ae 17 vid verkstaden uppflyttas
i Ae 19. Som skäl härför åberopas bl. a. att den tjänsteman, som
nu uppehåller befattningen, avlönas med ett arvode motsvarande 18 lönegraden.

Då de föreslagna tjänsterna som instrumentmakare synes motsvara dem
på karolinska institutet föreslås, att tjänsterna uppflyttas till lönegraderna
11 resp. 12.

I förslaget har vissa tjänster inrättats som Ag-tjänster. Några bärande
skäl för att så skett — med undantag av assistentljänsterna å hälsokontrollavdelningen
— har ej förebragts. CST anser angeläget, att samtliga
de föreslagna Ag-tjänsterna inrättas som extra ordinarie.

Departementschefen

Under de sjutton år, som förflutit sedan radiofysiska institutionen vid
karolinska sjukhuset erhöll sin nuvarande organisation, har en utomordentligt
snabb och betydelsefull utveckling ägt rum inom dess verksamhetsområde.
Ännu i början av 1940-talet var den medicinska användningen av
joniserande strålning den helt dominerande, och den forskning och strålskyddsverksamhet,
som utvecklats på området låg därför starkt koncentrerad
inom den medicinska radiofysiken. Sedan dess har icke endast användningsområdet
för joniserande strålning vidgats avsevärt, utan även nya
strålkällor och allt större strålmängder har tagits i anspråk. Särskilt har
den revolutionerande utvecklingen på atomenergiområdet — samtidigt
som denna aktualiserat nya betydelsefulla forskningsuppgifter och svårbemästrade
strålskyddsproblem — öppnat möjligheter att till relativt blygsamma
kostnader producera radioaktiva ämnen i stor skala, vilket bl. a.
haft till resultat, att den joniserande strålningen i stegrad takt kunnat tagas
i anspråk för vitt skilda ändamål inom industri och teknik.

Genom den ökande användningen av joniserande strålning har de med
strålningen förenade skadeverkningarna och den skyddsverksamhet som
strålriskerna nödvändiggör i allt högre grad blivit föremål för allmän uppmärksamhet.
Ett uttryck härför är i vårt land det förslag till ny strålskyddslagstiftning,
som förelagts årets riksdag (prop. nr 29) och som syftar till
att tillgodose de nya kontrollbehov som utvecklingen medfört och att anpassa
strålskyddsverksamheten efter de varierande strålriskerna i dagens
läge.

Kännedomen om den joniserande strålningens natur och skadeverkningar
är emellertid alltjämt i betydelsefulla hänseenden ofullständig. Över
hela världen bedrivs f. n. ett intensivt forskningsarbete i syfte att lösa dessa
problem, som har vital betydelse för den fortsatta utvecklingen på området.
Under lång tid framåt kan förutses att den praktiska tillämpningen såväl
inom strålskyddsverksamheten som inom den medicinska radiofysiken
kommer att vara beroende av den radiofysiska och radiobiologiska forsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år W58 55

ningen och att en ständig anpassning måste ske till de nya rön som framkommer.

Det torde ligga i öppen dag, att den starka expansionen på förevarande
område, som inneburit både en kraftig ansvällning av radiofysiska institutionens
arbetsuppgifter, särskilt inom tillsynsverksamheten, och en delvis
ny inriktning av de olika verksamhetsgrenarnas arbete, medfört svårigheter
för institutionen att bemästra sina uppgifter. En förstärkning av dess
organisation är redan av denna anledning starkt påkallad. Härtill kommer
emellertid, att den föreslagna strålskyddslagstiftningen pålägger den framtida
strålskyddsmyndigheten nya och utvidgade tillsynsuppgifter, som nödvändiggör
en mera allmän översyn av den nuvarande organisationen.

I propositionen nr 29 har ställning tagits endast till det beslutande strålskyddsorganets
organisation. I detta hänseende har föreslagits att inom
medicinalstyrelsen inrättas en strålskyddsnämnd, sammansatt av sakkunniga
företrädare för de av strålskyddsfrågorna berörda områdena och med
möjlighet att vid behov tillkalla särskilda sakkunniga. Strålskyddsnämnden
har vidare föreslagits få samma ställning som medicinalstyrelsens övriga
nämnder.

Innan jag går närmare in på frågan om strålskyddnämndens funktioner
och sammansättning, anser jag mig böra upptaga spörsmålet, hur organisationen
för radiofysiska institutionens nuvarande arbetsuppgifter bör
utformas.

Enligt strålskyddskommitténs förslag skall radiofysiska institutionen
även i framtiden bibehållas för sina hittillsvarande funktioner inom radiofysisk
och radiobiologisk forskning, strålskyddskontroll samt fysikaliskt
sjukvårdsarbete för radiumhemmet. Till stöd härför har kommittén främst
åberopat, att de olika verksamhetsgrenarna står i starkt beroende av varandra
och i stor utsträckning använder sig av samma instrumentutrustning,
mätapparatur etc. samt att någon skarp gräns mellan forskning och
löpande verksamhet på detta område icke kan dragas.

Kommitténs förslag i denna del har icke varit enhälligt. En reservant
inom kommittén har sålunda funnit erfarenheterna av den hittillsvarande
samorganisationen motivera, att samtliga de tre verksamhetsgrenarna lösbrytes
från varandra och organiseras såsom skilda enheter. Särskilt befaras
att en fortsatt tillväxt av arbetsuppgifterna inom tillsynsverksamheten skall
inverka menligt på forskningens och det kliniska sjukvårdsarbetets utvecklingsmöjligheter
och att institutionsföreståndaren genom sin befattning med
tillsynsärendena i växande omfattning skall komma att tagas i anspråk för
rutinarbete.

Vid remissbehandlingen har starkt delade meningar framförts i organisationsfrågan.
En majoritet bland remissorganen har emellertid förordat, att
strålskyddsverksamheten i en eller annan form utbrytcs ur radiofysiska
institutionen och organiseras som ett självständigt organ. Förslag har även

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

framförts om att den kliniska radiofysiken skall erhålla sin egen organisation.
Allmänt har å andra sidan understrukits vikten av ett intimt samarbete
mellan forskning och löpande verksamhet på området.

För egen del har jag vid bedömningen av dessa frågor kommit till följande
slutsatser. I det starkt expansiva skede, vari de radiofysiska och radiobiologiska
vetenskaperna befinner sig, och mot bakgrunden av de för både
individens och folkets hälsa betydelsefulla problem, som den stegrade användningen
av joniserande strålning på skilda områden aktualiserat, anser
jag det uppenbart, att en intim kontakt mellan forskningen och den löpande
verksamheten måste upprätthållas i varje fall under de närmaste åren.
Denna samverkan skall komma till uttryck icke endast i att forskningssidan
ständigt håller sina rön och erfarenheter tillgängliga för den löpande
verksamheten utan även i att den inom ramen för sina resurser självmant
eller på begäran upptager och söker lösa sådana forskningsuppgifter som är
av betydelse för strålskyddsverksamheten eller den kliniska sjukvårdslysiken.
Självfallet kan en sådan samverkan i praktiken lättast åvägabringas,
om de olika verksamhetsgrenarna är förenade i en organisation
under gemensam ledning.

Erfarenheterna av den nuvarande samorganisationen har emellertid givit
vid handen, att den fortlöpande ansvällningen av rutinmässiga arbetsuppgifter
inom tillsynsverksamheten tagit radiofysiska institutionens totala
personalresurser i anspråk i sådan omfattning, att övriga uppgifter blivit
eftersatta. Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har farhågor
uttalats för att detta skall bli fallet även i fortsättningen, om strålskyddsverksamheten
kvarligger vid institutionen. Vid en organisation för
de olika verksamhetsgrenarna i enlighet med kommittéförslaget synes mig
dessa farhågor i viss mån berättigade. Förslaget innebär nämligen icke, att
en klar gräns dragés mellan de olika avdelningarnas arbetsområden. Tillsynsuppgifter
har sålunda lagts både på forskningssidan, i det professorn
i radiofysik förutsatts skola leda och förestå den löpande tillsynsverksamheten,
och på den kliniska radiofysiken, i det den för sjukvårdsarbetet vid
radiumhemmet föreslagna kliniskt-fysikaliska avdelningen förutsatts skola
övervaka och i vissa fall utöva doseringskontrollarbetet vid landets röntgenbehandlingsanläggningar.

Naturligtvis kan det, såsom strålskyddskommittén framhållit, vara vanskligt
att i praktiken draga en skarp gräns mellan forskning och löpande
strålskyddskontroll. Ett visst särhållande av de olika verksamhetsgrenarnas
arbetsområden synes mig emellertid ofrånkomligt, vilken organisationsform
som än väljes. I själva verket kan man enligt min uppfattning
genom relativt små förändringar i kommitténs organisationsförslag vinna
erforderliga garantier för att verksamhetsgrenarna skall bli i stånd att
hävda sin självständighet och sina intressen utan förfång för varandra
och utan att den eftersträvade samordningen mellan verksamhetsgrenarna

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 7958

i stort behöver uppgivas. Förutsättningen härför är emellertid enligt min
mening, att man mera systematiskt än vad kommittén föreslagit förlägger
de olika funktionerna till skilda enheter inom organisationen. För den fria
forskningens del innebär detta, att professorn i radiofysik skulle befrias
från ansvaret för den löpande strålskyddsverksamheten och i största möjliga
utsträckning avlastas från därmed sammanhängande administrativt
arbete. Den av kommittén föreslagna kliniskt-fysikaliska avdelningen skulle
helt reserveras för arbetet för radiumhemmet, och tillsynsavdelningarna
skulle direkt under strålskyddsnämnden svara för alla uppgifter inom
strålskyddsverksamheten, inberäknat doseringskontrollen.

En lösning av organisationsfrågan i överensstämmelse med vad jag här
skisserat skulle innebära, att radiofysiska institutionen i princip bibehölle
den ställning den f. n. intar. I nuvarande progressiva utvecklingsskede och
så länge säkra hållpunkter saknas för att bedöma behovet av central strålskyddskontroll
på längre sikt, finns det enligt min mening anledning att
iakttaga viss försiktighet i fråga om att vidtaga organisatoriska förändringar
på detta område. Det är t. ex. icke uteslutet, att tillsynsverksamheten i framtiden
kan taga sådana proportioner, att en decentralisering av verksamheten
efter mönster av den allmänna arbetarskyddstillsynen blir nödvändig.
Röster härför har höjts redan vid remissbehandlingen av strålskyddskommitténs
betänkande. Ehuru jag själv anser, att en sådan åtgärd i dagens
läge icke bör övervägas, menar jag, att tillskapandet nu av ett fristående
centralt tillsynsorgan skulle kunna försvåra en framtida decentralisering.

På grund av vad jag sålunda anfört och efter ingående övervägande av de
synpunkter på frågan som framlagts av kommittén och remissorganen har
jag kommit till den uppfattningen, att radiofysiska institutionen bör bibehållas
som ett organ för fri forskning, sjukvårdsfysik och strålskyddsverksamhet
men att dessa tre verksamhetsgrenar såvitt möjligt bör organiseras
på sinsemellan självständiga avdelningar, var och en med personal för sina
speciella uppgifter, men med möjligheter till inbördes samarbete och utbyte
av erfarenheter. Institutionens föreståndare bör vara administrativ chef för
institutionen i dess helhet men bör i möjligaste mån avlastas löpande administrativt
arbete.

Vad härefter angår organisationen för de skilda verksamhetsgrenarna
vill jag här först beröra strålskyddsorganisationen och därvid till eu början
närmare redogöra för mina förslag i fråga om det beslutande strålskyddsorganet,
vilket bör benämnas medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd. Nämndens
verksamhet bör stå under medicinalstyrelsens överinseende, men liksom
styrelsens övriga nämnder bör strålskyddsnämnden äga att självständigt
fatta beslut å styrelsens vägnar.

I fråga om strålskyddsnämndens befattning med strålskyddsfrågorna kan
jag i huvudsak ansluta mig till vad kommittén föreslagit och som innebär,

58

Kungl. Mnj:ts propositions nr 73 år 1958

att nämnden vid sidan av sin uppgift att leda och angiva riktlinjerna för den
framtida tillsynsverksamheten samt fatta beslut i löpande tillsynsärenden
skall tjänstgöra som ett centralt samordnande organ för olika strålskyddsintressen
även utanför strålskyddslagens tillämpningsområde.

Härutöver föreslår jag emellertid i motsats till kommittén, att strålskyddsnämnden
skall fungera som administrativ styrelse för de delar av radiofysiska
institutionen, som icke i enlighet med vad jag i det följande förordar
skall lyda under karolinska institutet. Mitt förslag härutinnan föranledes av
att ett organ av den typ som institutionen representerar enligt min mening
icke är lämpat att i administrativt hänseende erhålla ställningen som självständig
myndighet. Strålskyddsnämnden bör också, om den får en sammansättning
som tar tillbörlig hänsyn även till dess administrativa funktioner,
genom sin överblick över fackområdet och sin kontakt med den
löpande verksamheten vid institutionen vara väl skickad att fungera som
styrelse för denna.

Såsom inledningsvis berörts skulle enligt strålskyddskommitténs förslag i
strålskyddsnämnden ingå fem ledamöter, nämligen — förutom föreståndaren
för radiofysiska institutionen såsom självskriven ledamot — en ordförande,
en medicinsk expert, en arbetarskyddsexpert och en expert inom
kärnfysik eller kärnkemi. De icke självskrivna nämndledamöterna skulle
utses av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande myndigheter. Vid remissbehandlingen
har från skilda håll påyrkats, att nämnden skulle kompletteras
med företrädare även från en råd andra fackområden. För egen
del anser jag det icke möjligt att sammansätta nämnden av sakkunskap
från de många speciella intresseområden som berörs av strålskyddsfrågorna.
Det bör i stället såsom kommittén förordat få ankomma på strålskyddsnämnden
att i mån av behov tillkalla experter vid handläggningen av
sådana ärenden, där mera speciell sakkunskap erfordras eller där särskilda
fackintressen berörs. Dock anser jag, att en radiobiolog bör ingå som ledamot
i nämnden. Enär strålskyddsnämnden såsom nyss anförts även skall vara
administrativ styrelse för radiofysiska institutionen, anser jag det erforderligt,
att nämnden härutöver förstärkes med en administrativ expert. Eljest
har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag
rörande nämndens sammansättning och ordningen för dess tillsättande. I
likhet med kommittén förordar jag, att föreståndaren för radiofysiska institutionen
skall vara självskriven ledamot i nämnden. Därest medicinalstyrelsen
icke på annat sätt blir direkt representerad i nämnden, bör en
företrädare för styrelsen beredas tillfälle att deltaga i nämndens arbete.

Nämnden skall sålunda enligt mitt förslag bestå av sju ledamöter. Det
synes mig emellertid icke nödvändigt, att samtliga nämndledamöter deltager
i handläggningen av alla ärenden. Särskilt vid behandlingen av löpande
administrativa ärenden torde fackrepresentanternas närvaro som regel icke
vara påkallad. Ett arbetsutskott inom strålskyddsnämnden bör kunna tillskapas
för sådana uppgifter.

59

Kungl. Maj:ts propositions nr 7,1 år 1958

Strålskyddskommittén har föreslagit, att avgörandet i rutinmässiga strålskyddsärenden,
som icke av särskilda skäl fordrar bedömning av den speciella
expertisen i strålskyddsnämnden, skall delegeras på föreståndaren
för radiofysiska institutionen och i mindre viktiga frågor på tillsynsavdelningarnas
föreståndare. Vid remissen till lagrådet av förslaget till strålskyddslag
har bestämt understrukits, att möjlighet till delegation av beslutanderätten
i rutinfrågor på tillsynsorganet eller dess befattningshavare
måste finnas. Jag delar helt denna uppfattning men förordar under erinran
om vad jag tidigare anfört rörande angelägenheten av att institutionsföreståndaren
befrias från ansvaret för den löpande strålskyddsverksamheten,
att sådan delegation i första hand skall ske till avdelningsföreståndarna eller,
om så bedömes lämpligt, till de mera kvalificerade tillsynsmännen i övrigt.
Deras befogenheter härutinnan bör fastställas i instruktion.

Enligt strålskyddskommitténs förslag skall strålskyddsnämnden icke
erhålla eget kansli utan i detta hänseende återfalla på radiofysiska institutionen.
Den omständigheten att nämnden nu föreslås skola ställas under
medicinalstyrelsens överinseende synes mig icke giva anledning till ett annat
ställningstagande härutinnan. Praktiska fördelar bör nämligen vinnas
genom att anknyta det administrativa arbetet till institutionen, i det
strålskyddsnämnden härvid får omedelbar tillgång till de för tillsynsverksamheten
erforderliga kartoteken och ett skriftligt remissförfarande mellan
nämnden och institutionen kan undvikas.

Kommittén har föreslagit, att för en enhetlig bedömning av säkerhetsfrågorna
vid prövning av tillstånd till arbete med atomreaktorer och andra
anläggningar på atomenergiområdet skall tillsättas en särskild reaktorsäkerhetskommitté,
vars ledamöter skulle utses av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall. Vid remissbehandlingen har från några håll uttalats önskemål
om att ett mera permanent organ för dessa viktiga frågor tillskapas.
Vidare har upplysts, att delegationen för atomenergifrågor numera tillsatt
en särskild reaktorförläggningskommitté med uppgift att handlägga bl. a.
ifrågavarande säkerhetsfrågor. Då delegationen såsom framgår av propositionen
nr 176/1956 (s. 43) förutsatts skola närmare utreda dessa spörsmål
och därefter torde komma att avgiva de förslag i ämnet, som påkallas
av utvecklingen på området, har jag icke funnit anledning att här närmare
diskutera strålskyddskommitténs förslag. I likhet med kommittén vill jag
endast understryka, att kvalificerad strålskyddsexpertis bör vara representerad
i reaktorsäkerhetsorganet.

Beträffande radiofysiska institutionens arbetsuppgifter och organisation
för strålskyddsverksamheten har strålskyddskommittén framhållit,
att institutionen vid sidan av sina löpande tillsynsuppgifter enligt strålskyddslagen
måste bedriva andra former av strålskyddsarbete, varvid hl. a.
nämnts viss löpande övervakning av strålningen från marken samt före -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 är 1958

komsten av radioaktivitet i mark, luft och vatten, fastställande av tillåtna
strålintensiteter och stråldoser samt utredningar rörande strålskaderisker
och andra mera forskningsbetonade undersökningar, vilkas resultat skall
ligga till grund för det praktiska tillsynsarbetet. Vidare förutsätter kommittén,
att institutionen liksom hittills skall verkställa utredningar i av
strålskyddslagen ej berörda strålskyddsärenden, bl. a. angående förlängd
semester för personer i radiologiskt arbete, samt handha vissa mera servicebetonade
uppgifter.

För strålskyddsverksamheten föreslår kommittén, att institutionen organiseras
på tre avdelningar, nämligen en röntgenkontrollavdelning — huvudsakligen
motsvarande de nuvarande avdelningarna A och B •— för tillsyn
över röntgenarbete, en isotopkontrollavdelning — motsvarande den nuvarande
avdelningen C — för kontroll av arbete med och förvaring av radioaktiva
ämnen samt kärnfysikaliskt arbete ävensom en hälsokontrollavdelning
— motsvarande det nuvarande blodlaboratoriet.

Mot de föreslagna arbetsuppgifternas omfattning har några erinringar
icke framställts i remissyttrandena. I huvudsak kan jag också för egen
del biträda vad kommittén anfört. Mot bakgrunden av vad jag i det föregående
uttalat om särhållandet av de olika verksamhetsgrenarna vid institutionen
vill jag i detta sammanhang framhålla, att det icke är min avsikt
att tillsynsavdelningarna uteslutande skall ägna sig åt rent rutinmässiga
tillsynsuppgifter. Tvärtom vill jag understryka nödvändigheten av att även
visst mera forskningsbetonat arbete rymmes inom ramen för strålskyddsverksamheten.
Det rör sig här emellertid enbart om tillämpad forskning,
syftande till att utveckla mätmetoder för tillsynsarbetet och konstruera
härför lämpliga instrument, klarlägga skaderisker och tillåtliga stråldoser
samt överhuvudtaget frambringa erforderligt material för strålskyddsnämndens
ställningstaganden i strålskyddsärendena. Jag förutsätter, att
avdelningsföreståndarna genom av mig i det följande föreslagna personalförstärkningar
i större utsträckning än hittills skall beredas tillfälle att
syssla med dylika uppgifter.

Med hänsyn till de risker för vårt folk, icke minst ur genetisk synpunkt,
som kan vara förenade med en höjning av den allmänna strålningsnivån,
anser jag en löpande registrering av radioaktiviteten i mark, luft och
vatten vara en viktig uppgift inom strålskyddsverksamheten. Ett mindre
antal mätstationer för sådant ändamål har genom radiofysiska institutionens
försorg redan upprättats i landet. Jag vill i detta sammanhang nämna,
att institutionens föreståndare nyligen framlagt förslag om att medel anvisas
för upprättande av ett väsentligt tätare nät av dylika mätstationer än
det befintliga. Ehuru det förefaller som om ett ökat antal stationer för registrering
av joniserande strålning och radioaktivt stoft bör komma till
stånd, är jag likväl f. n. icke beredd att taga ställning till förslaget härom.
Det torde böra ankomma på strålskyddsnämnden såsom samordnande or -

61

Kungl. Mcij:ts proposition nr 73 år 1958

gan för olika beredskapsåtgärder på strålskyddsområdet att överväga frågan
ytterligare samt härvid undersöka bl. a. hur olika intressen på området
kan samordnas och hur tätt mätstationerna bör ligga.

Förslaget rörande radiofysiska institutionens organisation för strålskyddsverksamheten
kan jag i huvudsak godtaga. Jag förordar sålunda, att tillsynen
fördelas på två tillsynsavdelningar och en hälsokontrollavdelning i
enlighet med förslaget. För tillsynsavdelningarna föreslår jag benämningarna
röntgenkontrollavdelningen resp. kärnfysikaliska avdelningen, den senare
benämningen för att undvika förväxling med radiumhemmets isotopavdelning.
I överensstämmelse med min förut tillkännagivna principiella
uppfattning i organisationsfrågan kan jag emellertid icke biträda förslaget,
att en särskild sektion för doseringskontroll förlägges under den avdelning
som föreslås svara för den kliniska fysiken vid radiumhemmet. I likhet med
reservanten i kommittén och flera remissinstanser betvivlar jag, att de radioterapeutiska
avdelningarna ute i landet genom ett sådant arrangemang
skulle tillföras några kliniska erfarenheter av betydelse från radiumhemmet.
Främst dikteras min inställning emellertid av att de fysiker, som arbetar
för sjukvården vid radiumhemmet, måste odelat få ägna sig åt sina krävande
uppgifter. Eftersom doseringskontrollen naturligen hör hemma inom
tillsynsverksamheten och torde kunna bedrivas mest rationellt, om den utövas
i samband med besiktningarna av röntgenanläggningarna, förordar
jag, att doseringskontrollen förlägges till röntgenkontrollavdelningen. Härvid
kan övervägas att ställa det s. k. standardlaboratoriet under sistnämnda
avdelnings ledning, men det skall självfallet liksom övriga gemensamma
organ stå till samtliga avdelningars förfogande i mån av behov.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att om en organisation med sjukhusfysiker
vid lasaretten utbygges genom huvudmännens försorg, det bör
bli möjligt att avlasta radiofysiska institutionen vissa löpande tillsynsuppgifter,
bl. a. beträffande doseringskontrollen.

Av vad jag nyss anfört torde framgå, att jag delar kommitténs uppfattning,
att en särskild kliniskt-fysikalisk avdelning bör inrättas för ladiofysiska
institutionens arbete för sjukvården vid radiumhemmet. Då det
fysikaliska arbetet vid radiumhemmets isotopavdelning i princip är av
samma karaktär som övrigt fysikaliskt arbete för sjukvården och redan
f. n. delvis står under institutionens tillsyn och ledning, har jag intet att
erinra mot förslaget att även detta arbete organisatoriskt inordnas i den
kliniskt-fysikaliska avdelningen.

I fråga om sjukvårdsfysikens inriktning och sättet för dess bedrivande
ligger det i sakens natur, att arbetet måste smidigt anpassas efter sjukvårdens
krav och att fysikerna måste intimt samarbeta med läkarna vid
radiumhemmet. Till betydande del måste arbetet även lokalt förläggas till
radiumhemmet. Det är därför av största betydelse, att en nära kontakt

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

hålles mellan strålskyddsnämnden såsom administrativ styrelse för den
kliniskt-fysikaliska avdelningen och direktionen för karolinska sjukhuset
såsom ansvarig för sjukvården vid radiumhemmet. Formerna härför och
för hur sjukvårdens intressen skall tillgodoses i frågor som rör den kliniska
radiofysiken torde närmare få regleras i administrativ ordning.

Någon ändring i de nuvarande formerna för samarbetet mellan fysikerna
och läkarna, som i hög grad synes ha bidragit till den gynnsamma utvecklingen
av behandlingsresultaten vid radiumhemmet, bör nu icke eftersträvas.

Radiofysiska institutionens ställning och funktioner i dess egenskap av
fri vetenskaplig institution under karolinska institutet bör i förevarande
sammanhang icke upptagas till mera ingående behandling. Jag vill emellertid
här ånyo betona, att utvecklingen inom användningsområdet för joniserande
strålning sannolikt under lång tid framåt kommer att ställa strålskyddsverksamheten
och den kliniska radiofysiken inför problem, vilkas
lösande måste bli en uppgift för den fria forskningen inom radiofysik och
radiobiologi samt att forskningen vid radiofysiska institutionen på grund
av samorganisationen med nämnda verksamhetsgrenar bör ägna speciellt
intresse åt dessa spörsmål.

Som ett uttryck för denna uppfattning kan ses kommitténs förslag, att
i direkt anknytning till den radiofysiska forskningen vid institutionen skall
inrättas ett mätlaboratorium för bl. a. undersökningar av radioaktivitet i
luft, vätskor och fasta kroppar. Sådana undersökningar har på senare år
i viss omfattning bedrivits vid institutionen med anlitande av forskningsanslag
från atomkommittén. Med hänsyn till undersökningarnas betydelse
även för strålskyddsverksamheten synes en fastare organisation för denna
mätverksamhet i och för sig önskvärd. Då jag emellertid under hand erfarit
att atomkommiltén förklarat sig villig att svara för kostnaderna för mätverksamheten
för budgetåret 1958/59, anser jag mig icke nu böra taga
ställning till kommitténs förslag i denna del.

För den radiobiologiska forskningens del har strålskyddskommittén icke
föreslagit annan ändring än att den nuvarande laboraturen i radiobiologi,
vars innehavare förestår det strålningsbiologiska laboratoriet vid radiofysiska
institutionen, och en föreslagen förste assistenttjänst vid nämnda
laboratorium överföres till karolinska institutets stat. Såväl reservanten i
kommittén som ett betydande antal remissorgan har här velat gå längre
än kommittén och föreslagit organiserandet av en fristående radiobiologisk
institution vid karolinska institutet under en professor. Detta spörsmål
liksom frågan om utökad forskning på ifrågavarande områden vid andra
lärosäten torde böra prövas inom ecklesiastikdepartementet. Efter samråd
med chefen för nämnda departement förordar jag emellertid, att det strålningsbiologiska
laboratoriet redan fr. o. in. nästa budgetår i sin helhet

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1058 63

överföres till karolinska institutets stat. Lokalt torde det tills vidare liksom
hittills få vara anknutet till radiofysiska institutionen.

Vad strålskyddskommittén anfört i fråga om behovet av undervisning i
strålskyddsteknik för arbetstagare i radiologiskt arbete kan jag i huvudsak
biträda. Frågan om undervisningens omfattning för läkare och tandläkare
bör icke behandlas i förevarande sammanhang. För sjuksköterskornas
del finner jag det angeläget, att en undervisning av den omfattning
kommittén förordat allmänt införes vid sjuksköterskeskolorna. Vidare anser
jag i likhet med kommittén önskvärt, att i specialutbildningen för röntgensköterskor
inrymmes en fortbildningskurs i strålskyddsteknik. Denna fråga
bör beaktas vid den översyn av specialutbildningen för sjuksköterskor, som
enligt min mening bör komma till stånd. Det torde få ankomma på strålskyddsnänmden
att överväga utbildningsbehovet för olika personalkategorier,
som ej i sin yrkesutbildning erhållit undervisning rörande strålskydd,
och själv taga initiativ till att utbildningskurser i ämnet anordnas
i mån av behov. Vid dessa kurser samt i den mån det är möjligt även vid
strålskyddsundervisningen i övrigt bör det åligga tillsynsavdeiningarnas personal
att lämna sin medverkan. Självfallet bör det bli till gagn för strålskyddsverksamheten,
om tillsynsmännen härjämte i samband med besiktningsbesöken
vid de radiologiska anläggningarna bedriver viss upplysningsoch
instruktionsverksamhet bland de anställda. Jag vill emellertid betona,
att ansvaret för personalens instruktion i första hand skall åligga varje
anläggnings föreståndare och att tillsynsmännens befattning härmed icke
får taga sådan omfattning, att tillsynsarbetets planmässiga bedrivande
äventyras.

I fråga om personalorganisationen vid radiofysiska institutionen innebär
kommitténs förslag en utökning med ett tjugutal tjänster i förhållande
ti!! vad som gäller för budgetåret 1957/58. Härvid är emellertid att märka,
att ett tiotal nya tjänster, som likaledes omfattas av kommitténs förslag,
inrättats redan fr. o. in. innevarande budgetår.

Naturligtvis medför den föreslagna personalökningen — innebärande
mera än en fördubbling av antalet tjänster vid institutionen — starka påfrestningar
på institutionens redan tidigare knappa lokalresurser. Med hänsyn
härtill och till den av kommittén förutsatta tidpunkten för strålskyddslagens
ikraftträdande — den 1 januari 1958 — har kommittén förordat
en successiv utbyggnad av personalorganisationen under budgetåren 1957/58
och 1958/59. Även för egen del anser jag en mera successiv utbyggnad ofrånkomlig.
Takten i denna påverkas dels av att strålskyddslagstiftningen föreslagits
träda i kraft först den 1 januari 1959, dels av att institutionens lokalfråga
ej kan beräknas bli definitivt löst under nästa budgetår.

Jag är f. n. icke beredd alt taga ställning till förslaget om personalorganisationen
vid full utbyggnad. Beträffande utbyggnadstakten för budgetåret

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

1958/59 avser jag att avgiva förslag i det följande i samband med behandlingen
av anslagsfrågorna för nämnda budgetår.

Här torde endast få beröras vissa mera principiella frågor rörande personalförslagen.

Kommittén har föreslagit, att föreståndarna för tillsynsavdelningarna
och den kliniskt-fysikaliska avdelningen på grund av sina kvalificerade
och ansvarsfulla uppgifter skall placeras i nuvarande lönegraden B 1. Då
emellertid ifrågavarande befattningar i fråga om arbetsuppgifternas vetenskapliga
kvalitet torde vara jämförbara med universitetslaboraturer och
avdelningarna även med de föreslagna personalförstärkningarna kommer
att utgöra relativt små enheter, anser jag mig i likhet med statskontoret och
majoriteten inom statens lönenämnd icke kunna förorda högre placering än
den nuvarande, d. v. s. A 26.

De löpande uppgifterna inom tillsynsverksamheten och den kliniska
radiofysiken föreslås liksom f. n. skola handhas dels av mera kvalificerade
fysiker eller civilingenjörer, dels av assistenter med lägre ingenjörsutbildning.
Inom tillsynsverksamheten föreslås för den förstnämnda kategorien i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller tjänster såsom förste
strålskyddsinspektör i lönegrad A 24 och strålskyddsinspektör A 23. Häremot
har jag icke något att erinra. Vid den kliniska avdelningen föreslår
kommittén för motsvarande befattningshavare tjänster såsom fysiker i
lönegraderna A 24, A 23 och A 21. Även denna placering kan jag i princip
godtaga. På grund av mitt förslag att doskontrollen skall förläggas under
röntgenkontrollavdelningen anser jag mig emellertid icke böra tillstyrka,
att en tjänst för en biträdande avdelningsföreståndare med placering i A 24
nu inrättas.

För assistenttjänsterna har kommittén föreslagit en bottenplacering i
Ag 12 samt uppflyttning efter ett års tjänstgöring till Ae 13. Jag förordar
för egen del, att lönegradsplaceringen för dessa tjänster liksom f. n. anpassas
till vad som tillämpas för tjänster med motsvarande krav på teknisk utbildning
inom kommunikationsverken.

För sekreterargöromål hos strålskyddsnämnden samt administrativt-juridiskt
biträde vid radiofysiska institutionen har kommittén föreslagit inrättande
av en deltidstjänst för sekreterare med arvode av 3 000 kronor för
år. På grund av de omfattande administrativa uppgifter som kommer att
åvila strålskyddsnämnden och då en formellt tillfredsställande handläggning
av strålskyddsärendena är av vikt — icke minst med hänsyn till det
ingrepp i den enskildes handlingsfrihet som strålskyddslagstiftningen innebär
— anser jag för min del ett arvode av denna storlek otillräckligt för
att tillförsäkra nämnden erforderlig administrativ arbetskraft. Härtill kommer
att, om institutionsföreståndaren i förutsatt omfattning skall kunna avlastas
löpande administrativt arbete, denne vid sin sida bör ha en befattningshavare,
som självständigt kan handhava sådana ärenden. Jag förordar där -

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958 65

för, att en förste byråsekreterartjänst i lönegrad Ae 21 inrättas vid institutionen.

Enligt kommitténs förslag skall radiofysiska institutionen nu erhålla egen
medelsförvaltning, varvid för det kamerala arbetet m. m. föreslås en tjänst
såsom registrator och redogörare i lönegrad Ao 10. Detta förslag kan jag icke
biträda. Institutionens medelsförvaltning bör enligt min åsikt alltjämt handhavas
av karolinska sjukhuset, som har en utbyggd organisation för kameralt
arbete. Kansliets arbetsbörda torde också minska på grund av att avgifterna
för tillsynsverksamheten enligt förslag i propositionen nr 29 skall
slopas. På grund härav anser jag den föreslagna redogörartjänsten överflödig.

IV. Anslagsfrågor

A. Strålskyddsverksamhet m. m.: Avlöningar
Yrkanden

I. Strålskyddskommittén, som förutsatt att den av kommittén föreslagna
omorganisationen skulle genomföras fr. o. m. budgetåret 1957/58, har för
nämnda budgetår efter löneläget år 1956 beräknat dels merkostnader under
karolinska institutets avlöningsanslag med omkring 43 000 kronor,
dels ock under ett särskilt avlöningsanslag för radiofysiska institutionen
825 000 kronor.

II. Direktionen för karolinska sjukhuset (skr. 30/8 1957) hemställer, att
för budgetåret 1958/59 anvisas i runt tal 72 300 kronor för anställande av
personal vid radiofysiska institutionen och radiumhemmets isotopavdelning
utöver den av strålskyddskommittén föreslagna.

a) Radiofysiska institutionen Ökning

1 fysiker Ag 23 ..................................... + 25 380

1 ingenjör Ag 13.................................... +15 132

1 kanslibiträde Ag 7 på halvtid....................... + 5 556

b) Radiumhemmets isotopavdelning

1 assistent Ae 19 .................

1 kanslibiträde Ae 7 på halvtid.....

Motiv

+ 20 640
+ 5 556

+ 72 264

I. (Strålskyddskommittén)

Under radiofysiska institutionens avlöningsanslag föreslås skola redovisas
dels ersättningar åt ordförande och ledamöter i strålskyddsnämnden
samt särskilt tillkallade experter åt nämnden, dels arvode åt institutionsföreståndaren
för dennes befattning med tillsynsverksamheten, dels ock avlöningar
till all vid radiofysiska institutionen anställd personal, som ej
uppföres på karolinska institutets stat.

För att strålskyddsnämnden skall kunna sammansättas av högt kvalifice5
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 73

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är 1958

rade personer föreslår kommittén, att ordföranden och de icke självskrivna
ledamöterna skall åtnjuta dels fasta årsarvoden, dels sammanträdesarvoden.
Årsarvodet föreslås bestämt för ordföranden till 3 000 kronor och för
övriga icke självskrivna ledamöter till 1 500 kronor. Sammanträdesarvodet
föreslås utgå jämlikt grunderna i kommittékungörelsen.

Enligt kommitténs förslag skulle den nya strålskyddslagen träda i kraft
den 1 januari 1958. För att strålskyddsnämnden skulle få erforderlig tid för
utarbetande och utfärdande av de allmänna föreskrifter m. in., som lagens
tillämpning förutsätter, har nämnden föreslagits börja sin verksamhet
redan vid ingången av budgetåret 1957/58.

Då relativt täta sammanträden i nämnden ansetts bli erforderliga under
det första verksamhetsåret, har kommittén beräknat medelsbehovet till
sammanträdesarvoden för detta år till 1 000 kronor.

Föreståndaren för radiofysiska institutionen bör enligt kommittén icke
tillerkännas särskild ersättning för sitt ledamotskap i strålskyddsnämnden.
I stället bör han, i likhet med vad som redan nu är fallet, erhålla ett arvode
för sin allmänna befattning med tillsynsärendena både i egenskap av ledamot
av strålskyddsnämnden och som föreståndare för radiofysiska institutionen
såsom verkställande tillsynsorgan. Med hänsyn till de omfattande och ansvarsfulla
uppgifter som jämlikt strålskyddslagen kommer att åvila honom
föreslås arvodet skola utgå med 4 500 kronor för år.

Kommittén framhåller, att strålskyddsnämnden under de närmaste åren
i rätt stor omfattning torde behöva anlita särskild expertis för bedömning
av speciella strålskyddsfrågor. Då både vetenskapligt högt kvalificerade
sakkunniga från skilda områden och lägre teknisk expertis kan ifrågakomrna,
finner kommittén det icke lämpligt att fastställa några normer för
ersättningen till de anlitade experterna, utan det bör få ankomma på strålskyddsnämnden
att från fall till fall bestämma denna allt efter uppdragets
natur. Strålskyddskommittén räknar med att 10 000 kronor årligen behöver
ställas till förfogande för ändamålet.

Med hänsyn till den av kommittén föreslagna tidpunkten för strålskyddslagstiftningens
ikraftträdande har kommittén beräknat, att den utvidgade
och intensifierade tillsynsverksamhet som lagförslaget förutsätter knappast
kan bli helt genomförd förrän tidigast mot slutet av budgetåret 1957/58.
Även om de nuvarande lokalutrymmena med vissa provisorier till nöds kan
utnyttjas övergångsvis för hela den förutsatta personalen, bör enligt kommitténs
mening anställandet av de befattningshavare som ej oundgängligen
erfordras för verksamheten under ett övergångsskede lämpligen anstå ett
år. De tjänster, med vilkas inrättande föreslås skola anstå, framgår av noter
till sammanställningen å s. 25—26.

II. (Direktionen för karolinska sjukhuset)

De begärda befattningarna som fysiker i Ag 23, ingenjör i Ag 13 och

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

kanslibiträde i Ag 7 är avsedda att möjliggöra fortsatt anställning fr. o. m.
den 1 juli 1958 av nu med forskningsmedel avlönad personal vid avdelning

B. Till avlöning åt denna personal, för vilken tjänster icke är beräknade i
strålskyddskommitténs förslag till organisationsplan men som enligt institutionsföreståndaren
är oundgänglig för institutionens arbete med radiumhemmets
gammatronanläggning och arbetet vid avdelningen för klinisk
radiofysik, kan forskningsmedel icke påräknas efter utgången av budgetåret
1957/58.

Vid radiumhemmets isolopavdelning, där rent sjukvårdande uppgifter
utföres, finns f. n. bl. a. en assistent och ett kanslibiträde avlönade av forskningsmedel.
Forskningsfonder kan emellertid icke i längden avlöna personal
i rent sjukvårdande arbete.

Yttrandena

Beträffande strålskyddskommitténs förslag i fråga om arvoden till
strålskyddsnämndens ledamöter och sekreterare
erinrar statskontoret om att det för ordföranden föreslagna årsarvodet å
3 000 kronor överensstämmer med det arvode, som vid förslagets avgivande
utgick till ordföranden i statens medicinska forskningsråd. Statskontoret
fortsätter.

Därest ett årsarvode å nyss angivna belopp fastställes, kan statskontoret
icke tillstyrka, att därutöver något sammanträdesarvode medgives. Till
övriga icke självskrivna ledamöter torde i vart fall tills vidare ersättning
böra lämnas i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen. För bestridande
av sekreteraregöromål hos nämnden finner statskontoret det tillfyllest,
om för detta ändamål ställes till förfogande 2 500 kronor för år.

Statens lönenämnd anför, att ersättningen till ordföranden och icke
självskrivna ledamöter i strålskyddsnämnden bör utgå antingen i form av
arvode enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen, varvid särskilt årsarvode
ej bör förekomma, eller med ett fast arvode per sammanträde jämte
särskilt årsarvode. Arvodenas storlek vid tillämpning av det senare alternativet
bör bli beroende bl. a. av det beräknade antalet sammanträden per år.

I fråga om den föreslagna höjningen av arvodet till radiofysiska
institutionens föreståndare ifrågasätter statens lönenämnd,
om icke en fördubbling av det nuvarande arvodet vore tillfyllest.

Enligt statskontorets mening bör först en tids erfarenhet av den nya
organisationen vinnas, innan frågan om höjning av arvodet åt institutionsföreståndaren
upptages till avgörande.

Kommitténs förslag rörande den successiva utbyggnaden av personalorganisationen
vid radiofysiska institutionen
har i allmänhet godtagits i remissyttrandena.

Föreståndaren för radiumhemmet, professorn Hultberg framhåller dock,

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1938

att radiumhemmets möjligheter att helt utnyttja sin apparatur är avhängigt
av att personalen blir fulltalig, varför det icke såsom kommittén föreslagit
kan anstå med inrättande av tre tjänster vid den kliniskt-fysikaliska avdelningen.

Statskontoret å andra sidan ifrågasätter om icke den föreslagna ökningen
av personalen kan i större mån än kommittén avsett ske successivt.

Vad härefter angår direktionens för karolinska sjukhuset anslagsframställning
har statens lönenämnd ej funnit anledning till erinran mot yrkandet
om inrättande av en kanslibiträdestjänst å radiumhemmets isotopavdelning.
Den föreslagna tjänsten som assistent i Ae 19 bör enligt nämndens
mening placeras i högst lönegrad A 13, varvid lönegradsplaceringen bör anpassas
till vad för tjänster med motsvarande krav på teknisk utbildning
tillämpas inom kommunikationsverken.

Departementschefen

Med hänsyn till att den nya strålskyddslagstiftningen föreslagits träda
i kraft den 1 januari 1959 och dess tillämpning kräver ett relativt omfattande
förberedelsearbete, bör medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd inrättas
fr. o. m. budgetåret 1958/59.

Kommitténs förslag att samtliga icke självskrivna ledamöter i strålskyddsnämnden
skall åtnjuta såväl fasta årsarvoden som sammanträdesarvoden
kan jag icke tillstyrka. Endast ordföranden i nämnden samt annan
ledamot av arbetsutskottet än institutionsföreståndaren bör enligt min
mening tillerkännas särskilda årsarvoden. Dessa föreslår jag till 1 800
kronor resp. 900 kronor. Härjämte bör samtliga nämndens icke självskrivna
ledamöter erhålla sammanträdesarvoden, vilka bör utgå med
45 kronor till ordföranden och 30 kronor till annan ledamot.

Liksom kommittén anser jag, att föreståndaren för radiofysiska institutionen
icke bör åtnjuta särskild ersättning för sitt ledamotskap i strålskyddsnämnden
utan alt han på samma sätt som t. n. bör tillerkännas
ett årsarvode såsom institutionsföreståndare, vari inkluderas jämväl ersättning
för hans befattning med strålskyddsärendena i nämnden. Jag
föreslår, att arvodet bestämmes till 3 600 kronor för år, vilket innebär
en fördubbling av nuvarande arvode.

Såsom kommittén föreslagit, bör det få ankomma på strålskyddsnämnden
att allt efter uppdragets natur och vederbörandes kompetens bestämma
ersättningen till de experter, som nämnden anlitar. För budgetåret
1958/59 beräknar jag i likhet med kommittén för sådant ändamål 10 000
kronor.

Vad härefter angår personalbehovet vid radiofysiska institutionen har,
som jag tidigare erinrat om, en mera provisorisk förstärkning av personalen
genomförts redan fr. o. m. innevarande budgetår, i det ett tiotal

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

extra tjänster inrättats vid tillsynsavdelningarna, blodlaboratoriet och
kansliet. I första hand bör nu en fastare anställningsform beredas på dessa
tjänster samt lönegradsplaceringen omprövas i anslutning till kommitténs
förslag.

Förskjutningen med ett år av tidpunkten för strålskyddslagens ikraftträdande
och lokalsvårigheterna vid institutionen påverkar som nämnts
takten för utbyggnaden av personalorganisationen. Med hänsyn till ökade
arbetsuppgifter och det erforderliga förberedelsearbetet, innan lagen kan
tillämpas, är emellertid en viss personalförstärkning nödvändig redan
fr. o. m. ingången av budgetåret 1958/59. I huvudsak anser jag mig böra
förorda, att den av kommittén föreslagna utbyggnadsetappen för budgetåret
1957/58 nu genomföres. Mitt förslag rörande personalorganisationen
för budgetåret 1958/59 framgår av en inom inrikesdepartementet upprättad
organisationsplan, vilken såsom bilaga torde få fogas vid detta protokoll.

Till närmare belysande av förslaget får jag anföra följande.

Under röntgenkontrollavdelningen bör uppföras den nuvarande personalen
vid avdelning A. I enlighet med kommitténs förslag bör avdelningen
förstärkas med en strålskyddsinspektörstjänst i A 23. Då doseringskontrollen
vid röntgenbehandlingsanläggningarna föreslås helt utövas av röntgenkontrollavdelningen,
bör vidare en strålskyddsinspektörstjänst i Ag 23
och en assistenltjänst i högst Ag 13, som fr. o. in. innevarande budgetår inrättats
vid avdelning B och av kommittén upptagits vid en särskild sektion
för doseringskontroll under den kliniskt-fysikaliska avdelningen, överföras
till röntgenkontrollavdelningen. Avdelningen kommer sålunda att förfoga
över fyra strålskyddsinspektörer i A 23 och fyra assistenter. Beträffande
strålskyddsinspektörstjänsterna föreslår jag, att en inrättas i lönegrad
Ao 23 och de övriga i Ae 23. För assistenttjänsterna kan jag icke tillstyrka
högre lönegradsplacering än f. n. En av tjänsterna bör placeras i lönegrad
Ae 15 och de tre övriga i högst Ae 13.

Vid den kärnfysikaliska avdelningen, som i huvudsak skall motsvara
nuvarande avdelning C, bör i enlighet med vad kommittén förordat nyinrältas
en tjänst som förste strålskyddsinspektör, vars innehavare skall
ha ställning såsom biträdande avdelningsföreståndare. Jag föreslår, att
tjänsten inrättas som extra ordinarie i lönegrad Ae 24. I övrigt förordar
jag, att de två fr. o. in. innevarande budgetår inrättade tjänsterna som
strålskyddsinspektör i Ag 23 och laboratoriebiträde i Ag 7 extraordinariesättes
samt att en assistenttjänst i högst Ag 13 ändras till högst Ae 13.

Det nuvarande blodlaboratoriet har på grund av den starkt växande
arbetsbördan under senare år icke tillnärmelsevis medhunnit sina uppgifter
inom blodkontrollen. Med hänsyn härtill och för att även mera
kvalificerat utredningsarbete inom hälsokontrollen skall kunna utföras
vid den nya hälsokontrollavdelningen tillstyrker jag förslaget om att för
den medicinske experten, som skall förestå avdelningens arbete, inrättas en

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

halvtidsbefattning med arvode. För egen del föreslår jag, att arvodet bestämmes
till 18 000 kronor för år. Vidare anser jag det nödvändigt, att en
assistenttjänst inrättas för det löpande blodkontrollarbetet. Denna bör
placeras i befordringsgång lika med övriga assistenttjänster vid institutionen.
För de nuvarande två laboraloriebiträdestjänsterna i Ag 7 vid blodlaboratoriet
tillstyrker jag placering i Ae 9 resp. Ae 7.

Till den kliniskt-fysikaliska avdelningen bör hänföras dels personalen
vid den nuvarande avdelning B med undantag för de två befattningshavare
för doseringskontroll, som enligt mitt förslag skall överföras till röntgenkontrollavdelningen,
dels ock en fysiker och ett halvtidsanställt laboratoriebiträde
vid radiumhemmets isotopavdelning. I och med att den kliniska
avdelningen nu helt befrias från tillsynsuppgifter, bör dess insatser
för sjukvården vid radiumhemmet kunna intensifieras ytterligare. Framför
allt synes avdelningsföreståndaren, vilkens tid förut till icke ringa del
tagits i anspråk för arbetsuppgifter inom tillsynsverksamheten, få möjligheter
att ostört ägna sig åt mera krävande utvecklingsarbeten o. d. för
sjukvården. Med hänsyn bl. a. härtill är jag icke beredd att för nästa budgetår
föreslå inrättande av nya tjänster vid avdelningen. Samtliga de tre fysikertjänsterna
vid avdelningen bör emellertid extraordinariesättas och placeras
två i Ae 23 och en i Ae 21. Av de tre kvarstående assistenttjänsterna bör
den fr. o. in. innevarande budgetår inrättade tjänsten i Ag 15 överföras
till extra ordinarie och en tjänst i högst Ag 13 ändras till högst Ae 13.
Övriga förslag till nya tjänster och tjänsteförändringar för nästa budgetår
vid den kliniskt-fysikaliska avdelningen och radiumhemmets isotopavdelning
anser jag mig icke kunna tillstyrka.

Såsom jag förut framhållit vid behandlingen av organisationsfrågan, har
atomkommittén förklarat sig villig att för nästa budgetår svara för verksamheten
vid radiofysiska institutionens mätlaboratorium. Jag anser mig
därför icke ha anledning att nu närmare pröva kommitténs personalförslag
i denna del.

I enlighet med mitt förslag att institutionens strålningsbiologiska laboratorium
skall överföras till karolinska institutets stat bör i första hand
de båda befintliga tjänsterna såsom laborator i Ao 26 och preparator i Ao 9
vid laboratoriet uppföras på institutets personalstat. Vidare förordar jag
efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet, att laboratoriet
förstärkes med ett laboratoriebiträde i Ae 7. Kommitténs förslag om inrättande
av en förste assistenttjänst vid laboratoriet torde däremot icke
böra upptagas i detta sammanhang. Jag vill erinra om att chefen för
ecklesiastikdepartementet i årets statsverksproposition vid anmälan av
medelsbehovet under institutets avlöningsanslag (VIII ht. s 227) beräknat
medel för avlöning till förenämnde laborator och behövliga hjälpkrafter
åt denne. Någon uppräkning av nämnda anslag för ändamålet erfordras
således nu icke.

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

I fråga om personalbehovet vid institutionens kansli må erinras om att
jag i det föregående föreslagit inrättande av en förste byråsekreterartjänst
i Ae 21 samt att jag icke ansett den av kommittén förordade redogörartjänsten
erforderlig. I övrigt anser jag mig för nästa budgetår böra tillstyrka,
att en nuvarande tjänst som extra kontor sbiträde inplaceras i
reglerad befordringsgång samt att medel beräknas för ytterligare en kontor
sbiträdestjänst i befordringsgången.

På grund av de ökade göromål för karolinska sjukhusets kameralavdelning
som handhavandet av medelsförvaltningen för strålskyddsnämnden
och radiofysiska institutionen medför vid ett genomförande av de framlagda
förslagen, förordar jag, att en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ae 7
inrättas vid nämnda avdelning. Förslaget påverkar icke den tidigare gjorda
medelsberäkningen under sjukhusets avlöningsanslag för nästa budgetår.

Beträffande verkstadspersonalen slutligen anser jag mig endast kunna
tillstyrka, att en tjänst för ingenjör i lönegrad Ae 17 inrättas för en f. n.
med forskningsmedel avlönad befattningshavare, avsedd för mera kvalificerade
konstruktionsarbeten samt vården av institutionens instrumentarium.

Såsom framgår av vad jag anfört i årets statsverksproposition (XI ht.
p. 12) vid min preliminära anmälan av förevarande anslagsfrågor, har jag
förutsatt, att avlönings- och omkostnadsmedlen för radiofysiska institutionen
skall utbrytas ur karolinska sjukhusets anslag och redovisas under
särskilda anslag till strålskyddsverksamhet in. m. Jag delar nämligen
strålskyddskommitténs uppfattning, att de betydande kostnaderna för strålskyddsverksamheten
icke bör belasta sjukhusets stat. För att undvika alltför
stor uppsplittring av institutionens medel på olika anslag förordar jag
liksom kommittén, att även de medel, som anvisas för den kliniskt-fysikaliska
avdelningens verksamhet, uppföres under ifrågavarande anslag.
Även medelsbehovet för strålskyddsnämnden synes böra redovisas härunder.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört och förordat skulle under
avlöningsanslaget till strålskyddsverksamhet m. in. för budgetåret 1958/59
erfordras en medelsanvisning av i runt tal 840 000 kronor. Häremot svarar
en kostnadsminskning under karolinska sjukhusets avlöningsanslag med
cirka 674 000 kronor. Samtidigt uppstår emellertid en kostnadsökning under
karolinska institutets avlöningsanslag med omkring 60 000 kronor. De
totala merkostnaderna för avlöningar vid förslagens genomförande uppgår
alltså till i runt tal 225 000 kronor.

Anslaget till Strålskyddsverksamhet in. m.: Avlöningar bör fördelas på
olika poster i enlighet med avlöningsstaten i min i det följande gjorda
hemställan.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

B. Strålskydds verksamhet m. m.: Omkostnader
Yrkanden

I. Strålskyddskommittén har till omkostnader för strålskyddsnämnden
och radiofysiska institutionen för budgetåret 1957/58 beräknat ett särskilt
anslag av 138 000 kronor.

Kronor

1. Sjukvård m. m............................................................ 3 000

2. Reseersättningar........................................................... 45 000

3. Expenser................................................................. 21 000

4. Publikationstryck.......................................................... 2 000

5. Övriga utgifter:

a. Inköp och underhåll av inventarier och instrument........................ 50 000

b. Inköp av förbrukningsartiklar........................................... 10 000

c. Tvätt och renhållning.................................................. 3 000

d. Inköp av litteratur.................................................... 2 000

e. Diverse utgifter....................................................... 2 000

Summa 138 000

För av strålskyddsmyndigheten lämnat biträde i vissa strålskyddsangelägenheter
beräknar kommittén årliga inkomster av 10 000 å 15 000 kronor.

II. Direktionen för karolinska sjukhuset (skr. 30/8 1957) hemställer, att
för viss inventarieanskaffning vid radiofysiska institutionen för budgetåret
1958/59 anvisas i runt tal 136 200 kronor.

Motiv

I. (Strålskyddskommittén)

Kommittén framhåller, att de årliga omkostnaderna för strålskyddsnämndens
och radiofysiska institutionens verksamhet endast kan uppskattas
preliminärt. Beräkningen försvåras av att dels vissa löpande driftutgifter
f. n. är gemensamma och bokföres centralt för hela karolinska sjukhuset,
dels vissa omkostnader för tillsynsverksamheten jämlikt strålskyddslagen
blir beroende av framtida ställningstaganden av strålskyddsnämnden. Vidare
lramhålles, att kostnadsberäkningarna i första hand hänför sig till den mera
begränsade utbyggnad av personalorganisationen och verksamheten som
kommittén föreslagit fr. o. m. budgetåret 1957/58.

1) För budgetåret 1957/58 uppskattar kommittén sjukvårdskostnaderna
till 3 000 kronor. Vid genomförd personalorganisation bör anslagsposten
höjas till 4 000 kronor.

2) Utgifterna för reseersättningar, vilka helt hänför sig till tillsynsmännens
resor för besiktning av radiologiska anläggningar m. m., uppgick för
budgetåren 1954/55 och 1955/56 till i runt tal 38 000 resp. 30 000 kronor.
I vilken omfattning besiktningsresor skall företagas efter ikraftträdandet av
den nya strålskyddslagstiftningen blir beroende av vad strålskyddsnämnden
härutinnan beslutar. Någon väsentlig stegring av besiktningsverksamheten
under den första tiden synes dock knappast vara att vänta. Höjda biljett -

73

Kungi. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

priser på järnvägar och andra kommunikationsmedel kan däremot beräknas
medföra ökad belastning på anslagsposten.

3) Radiofysiska institutionen är ansluten till karolinska sjukhusets värmecentral.
Kommittén anser, att detta av praktiska skäl måste vara fallet
även i fortsättningen, varvid institutionen härför bör erlägga avgift till
sjukhuset. Då det torde vara ogörligt att fastställa institutionens faktiska
andel i de totala bränslekostnaderna, bör ersättningen beräknas approximativt
på en uppskattad förbrukning och efter gängse priser. — Genom
karolinska sjukhusets försorg har på kommitténs begäran gjorts en beräkning
av kostnaderna för de nuvarande institutionslokalernas uppvärmning
samt vatten-, gas- och elkraftförbrukning. Efter gällande priser har dessa
uppskattats till cirka 13 000 kronor per år.

Kommittén föreslår, att en särskild delpost upptages till bestridande av
såväl strålskyddsnämndens som radiofysiska institutionens expenskostnader.
Då institutionen av praktiska skäl alltjämt bör vara ansluten till karolinska
sjukhusets telefonväxel, kan emellertid löpande telegram- och telefonkostnader
endast till den mindre del de kan särhållas, t. ex. såvitt angår
abonnemangsavgifter och interurbansamtal, belasta institutionens expenspost
och torde av praktiska skäl i övrigt få bäras av sjukhuset. Den omfattande
brevväxlingen, kartoteksföringen in. in. i tillsynsärendena medför, att
utgifterna för skrivmateriel, papper etc. blir x-elativt höga. Särskilt kommer
omläggningen av kartoteken och liknande arbeten i samband med ikraftträdandet
av strålskyddslagen att föranleda vissa engångskostnader under
det första budgetåret. Personalökningen bidrar likaledes till att expenskostnaderna
kommer att växa. För budgetåret 1957/58 har kommittén uppskattat
medelsbehovet till övriga expenser till cirka 8 000 kronor. Ehuru häri
inbegripits vissa mera engångsbetonade utgifter, kan någon minskning av
medelsbehovet icke förutses för påföljande budgetår till följd av den fortsatta
personalutvidgningen och sannolik allmän stegring av tillsynsverksamhetens
omfattning.

4) För tryckning och publikation av strålskyddsnämndens allmänna anvisningar
och beslut av generell innebörd i strålskyddsärenden beräknar
kommittén 2 000 kronor.

5 a) För anskaffandet av möbler och annan utrustning i samband med
av kommittén föreslagen inredning till arbetslokaler av institutionsföreståndarens
bostad i den nuvarande institutionsbyggnaden beräknar kommittén
10 000 kronor.

För koinpletteringsanskaffning och löpande underhåll av inventarier
beräknas ett årligt belopp av 3 000 kronor.

Nyanskaffningen av instrument vid institutionen har under en följd av
år varit otillräcklig för att hålla instrumentutrustningen på en tidsenlig
nivå. För den framtida strålskyddsverksamheten erfordras i stigande omfattning
tillgång till mätinstrument av olika slag. Kommittén beräknar, att

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

för inköp och underhåll av instrument erfordras cirka 10 000 kronor för år.

För inköp av en röntgenapparat för 300 kV spänning föreslås ett engångsanslag
av 30 000 kronor.

5 b) Till för institutionens verksamhet nödvändiga förbrukningsartiklar
räknar kommittén bl. a. röntgenrör, som i inköp betingar ett pris av 3 000—
5 000 kronor per styck. Härtill kommer annan förbrukningsmateriel för
laboratoriearbetet samt arbetsmaterial för verkstaden. Uppskattningsvis beräknas
medelsbehovet till 10 000 kronor för år.

5 c) Med hänsyn till det snabba fortskridandet inom de radiofysiska
och radiobiologiska vetenskaperna anser kommittén det nödvändigt, att
institutionen har tillgång till och kan följa den vetenskapliga litteraturen
på området. För litteraturinköp föreslås därför ett årligt belopp av 2 000
kronor.

5 d) För diverse smärre utgifter, bl. a. ofrånkomliga representationskostnader
vid besök på institutionen av utländska vetenskapsmän, förordar
kommittén förslagsvis 2 000 kronor för år.

II. (Direktionen för karolinska sjukhuset)

Fr. o. m. den 1 juli 1957 har avdelning A vid radiofysiska institutionen
erhållit en personalförstärkning. Därmed kan införas typbesiktningar av
röntgenutrustning och filmdosimetri för stickprovsmässig eller mer kontinuerlig
övervakning av strålskyddsförhållandena vid de olika röntgenanläggningarna.
En förutsättning för att dessa arbeten skall kunna igångsättas
är att vissa mätningsinstrument m. m. samt material för filmdosimetri,
kostnadsberäknade till 15 000 kronor, inköpes.

För avdelning B:s del föreslås anskaffande av en röntgenapparat för
upp till 300 kV med två röntgenrör för 65 000 kronor, en röntgenapparat
för 10—100 kV med tre närbestrålningsrör för 27 000 kronor samt en
universaldosimeter, komplettering av utrustning i rutinlaboratoriet, utrustning
för dosplanering och en radiameter för tillhopa 13 220 kronor.

För den kontroll av utsläpp av radioaktivt avfall, framförallt från atomenergianläggningar,
som avdelning C räknar med att ha personella resurser
för fr. o. m. budgetåret 1958/59, erfordras utrustning av ett kemiskt
laboratorium. Kostnaden härför beräknas till 16 000 kronor.

Yttrandena

Strålskyddskommitténs förslag i förevarande delar har icke föranlett
några erinringar i remissyttrandena.

Departementschefen

På grund av att radiofysiska institutionens omkostnader f. n. bestrides
från karolinska sjukhusets omkostnadsanslag och härunder icke redovisas

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

särskilt, saknas hållpunkter för en säkrare beräkning av institutionens
driftutgifter i dagens läge. Härtill kommer svårigheterna att bedöma vilka
kostnadsökningar som blir följden av den utvidgade personalorganisationen,
strålskyddsnämndens verksamhet och institutionens nya arbetsuppgifter
jämlikt strålskyddslagen. I avsaknad av närmare erfarenheter rörande
medelsbehovet anser jag mig i huvudsak böra godtaga strålskyddskommitténs
beräkningar härutinnan.

I likhet med kommittén beräknar jag sålunda för nästa budgetår till
sjukvård m. in. 3 000 kronor, till reseersättningar 45 000 kronor samt till
bränsle, lyse och vatten 13 000 kronor. Beträffande sistnämnda kostnader
är att märka, att institutionen är ansluten till karolinska sjukhusets värmecentral
och att institutionen i fortsättningen bör lämna ersättning till
sjukhuset för levererad värme, beräknad på en approximativt uppskattad
förbrukning och efter gängse priser.

Till övriga expenser anser jag mig böra beräkna ett belopp av 10 000
kronor. Jag inbegriper häri även kostnader för inköp av litteratur, för vilket
ändamål jag icke är beredd att beräkna särskilda medel. Då institutionen
liksom hittills bör vara anknuten till karolinska sjukhusets telefonväxel,
torde såsom kommittén förutsatt vissa samtalsavgifter m. m. alltjämt
få bäras av sjukhuset.

Enär publikation av allmänna föreskrifter och anvisningar i strålskyddsärenden
torde få lov att ske i ganska stor utsträckning i synnerhet
under en övergångstid i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande,
förordar jag till publikationstryck för nästa budgetår en medelsanvisning
av 3 000 kronor.

Vad härefter angår medelsbehovet till inköp och underhåll av inventarier
och instrument har kommittén beräknat 10 000 kronor för anskaffande
av möbler m. m. vid inredning av institutionsföreståndarens bostad
i institutionsbyggnaden till arbetslokaler. Ehuru jag ännu icke tagit definitiv
ställning till hur institutionens lokalfråga provisoriskt och på
längre sikt skall lösas, är det uppenbart, att den föreslagna personalökningen
vid institutionen nödvändiggör viss inventarieanskaffning. Jag
tillstyrker, att 10 000 kronor beräknas härför.

Enligt kommittén beräknas vidare årligen sammanlagt 13 000 kronor
för komplettering och löpande underhåll av inventarier samt inköp och
underhåll av instrument, varjämte föreslås ett engångsanslag av 30 000
kronor för anskaffande av en röntgenapparat. Medel för sistberörda ändamål
har anvisats redan för innevarande budgetår. Direktionen för karolinska
sjukhuset har äskat sammanlagt omkring 136 000 kronor för dels
vissa engångsanskaffningar, bl. a. två röntgenapparater till den kliniskt1''ysikaliska
avdelningen samt viss utrustning till tillsynsavdelningarna på
grund av nya arbetsuppgifter enligt strålskyddslagen, dels viss kompletteringsanskaffning
till förstnämnda avdelning. För egen del anser jag

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958

mig icke kunna tillstyrka högre medelsanvisning än 40 000 kronor för engångsanskaffningar
av instrument, varvid jag beräknar 27 000 kronor för
inköp av en röntgenapparat för 10—100 kV till den kliniska avdelningen
samt 6 500 kronor för anskaffande av vissa mätinstrument m. m. till vardera
av tillsynsavdelningarna. För smärre nyanskaffningar och kompletteringar
samt löpande underhåll av inventarier och instrument beräknar
jag för nästa budgetår 18 000 kronor.

Totalt bör alltså posten till inköp och underhåll av inventarier och instrument
upptagas till (10 000 + 40 000 + 18 000) 68 000 kronor.

Till inköp av förbrukningsartiklar samt till tvätt och renhållning beräknar
jag i likhet med kommittén 10 000 resp. 3 000 kronor.

Förslaget att i omkostnadsstaten uppföra en särskild delpost till diverse
utgifter, avsedd bl. a. för vissa representationskostnader, anser jag mig
icke kunna biträda.

För sådana mer servicebetonade arbetsuppgifter som förutsatts skola
åvila radiofysiska institutionen i samband med strålskyddsverksamheten
— upprättande och granskning av strålskyddsförslag, yttranden över förslag
till nya typer av röntgenapparater och andra anordningar, kontroll
och standardisering av radioaktiva preparat m. in. -— bör såsom kommittén
föreslagit ersättning utgå enligt av strålskyddsnämnden fastställda
grunder. Ersättningen bör bestämmas på sådant sätt att full täckning erhålles
för de med verksamheten förenade kostnaderna. Jag föreslår, att
inkomsterna av sådan verksamhet, vilka för nästa budgetår torde kunna
uppskattas till 10 000 kronor, tills vidare tillgodoföres en särskild inkomstpost
under institutionens omkostnadsstat.

I enlighet med det anförda bör under ett särskilt anslag till Strålskyddsverksamhet
m. in.: Omkostnader för budgetåret 1958/59 anvisas (3 000 +
45 000 + 13 000 + 10 000 + 3 000 + 68 000 + 10 000 + 3 000 — 10 000)
145 000 kronor. Då belastningen under karolinska sjukhusets omkostnadsanslag
beräknats minska med 69 000 kronor, kan kostnadsökningen vid
bifall till vad jag här förordat sålunda uppskattas till i runt tal 75 000
kronor.

V. Hemställan

På grund av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande personalförteckning för strålskyddsverk
samhet m. m.:

Tjänstemän å ordinarie stat

3 avdelningsföreståndare Ao 26

1 förste strålskyddsinspektör Ao 24

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1958 77

1 strålskyddsinspektör ...................... Ao 23

1 instrumentmakare Ao 9

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

1 förste strålskyddsinspektör .................. Ae 24

2 fysiker .................................. Ae 23

4 strålskyddsinspektörer Ae 23

1 fysiker .................................. Ae 21

1 förste byråsekreterare ...................... Ae21;

dels godkänna följande avlöningsstat för strålskyddsverksamhet
m. m., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................... 164 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis 39 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 532 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 105 000

Summa kronor 840 000;

dels ock för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln
anvisa

a) till Strålskyddsverksamliet m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 840 000 kronor samt

b) till Strålskyddsverksamhet m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 145 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Lars Bergquist

Ecklesiastikdepartementet

Karolinska institutet

Bilaga

Organisationsplan för budgetåret 1958/59

Inrikesdepartementet

Medicinalstyrelsen Direktionen för karolinska sjnkhnset

Medicinalstyrelsens strdlskyddsnämnd Radiumhemmet

Ordförande
Föreståndaren för RI
Medicinsk expert
Radiobiologisk expert
Arbetarskyddsexpert
Kärnfysikalisk expert
Administrativ expert

Radiofysiska institutionen
Institutionsföreståndare (professor i radiofysik)
Forskning och akademisk undervisning

Radiobiologi

Radiofysik

laborator i
radiobiologi Ao
preparator Ao
lab.bitr. .. Ae

26

9

7

1 professor
radiofysik

Bo 3

Kansli och bibliotek

1 f. byråsekr....... Ae

1 kontorist ........ Ae

1 kanslibiträde .... Ae 7

1 kontorsbitr.......Af 1—Ae

1 kontorsbitr....... Ag 1—5

1 ekonomibitr..... Ae 2

H ekonomibitr..... Ag 2

Strålskyddsverksamhet

Klinisk radiofysik

Röntgenkontroll-

Kärnfysikalisk

Hälsokontroll-

avdelning

avdelning

avdelning

1 avd.förest. . Ao

26

1 avd.förest. . Ao

26

1 läkare (ar-

1 avd.förest...

Ao

26

1 f. strål-

1 f. strål-

vode)

2 fysiker ....

Ae

23

skyddsin-

skydds-

1 assistent h. Ae

13

1 fysiker ....

Ae

21

spektör .... Ao

24

inspektör.. Ae

24

1 lab.bitr. ... Ae

9

1 assistent . .

Ae

15

1 strålskydds-

1 strålskydds-

1 lab.bitr. ... Ae

7

1 assistent ..

Ao

13

inspektör .. Ao

23

inspektör .. Ae

23

1 assistent h.

Ae

13

3 strålskydds-

1 assistent h. Ae

13

1 f. lab.bitr...

Ae

10

inspektörer Ae

23

1 lab.bitr..... Ae

7

1 lab.bitr.

Ae

9

1 assistent .. Ae

15

% lab.bitr.

. Ag

7

3 assistenter h. Ae

13

1 lab.bitr.

Ag

5

Gemensamma organ

Speciallaboratorier

Verkstad

21

1 ingenjör .... Ae

17

9

1 instr.mak. .. Ao

9

00

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1958 79

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen......................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 31 januari 1958 ......................... 3

I. Inledning........................................................ 4

II. Nuvarande organisation och arbetsuppgifter ........................... 5

Tillsynsverksamhet m. ............................................ 6

Fysikaliskt sjukvårdsarbete för radiumhemmet....................... 9

Forskning ....................................................... 10

Gemensamma organ............................................... 12

III. Organisationsförslag ............................................... 12

Kommittén..................................................... 12

A. Organisationen i allmänhet...................................... 12

B. Organisation för strålskyddsverksamheten........................ 15

1. Strålskyddsnämnden ........................................ 15

2. Radiofysiska institutionen ................................... 17

C. Organisation för sjukvårdsfysiken vid radiumhemmet.............. 21

D. Organisation för forskningsarbetet............................... 22

E. Vissa undervisningsfrågor....................................... 24

F. Personalorganisation........................................... 25

Strålskyddsverksamheten....................................... 27

Sjuk vårdsfysiken.............................................. 31

Forskningen .................................................. 32

Administration m. ............................................ 33

Reservation.................................................... 35

Yttrandena .................................................... 37

Departementschefen........................................... 54

IV. Anslagsfrågor..................................................... 65

A. Strålskyddsverksamhet m. m.:

Avlöningar.................................................. 65

Yrkanden..................................................... 65

Motiv........................................................ 65

Yttrandena ................................................... 67

Departementschefen ........................................... 68

B. Strålskyddsverksamhet m. m.:

Omkostnader ............................................... 72

Yrkanden..................................................... 72

Motiv........................................................ 72

Yttrandena................................................... 74

Departementschefen........................................... 74

V. Hemställan....................................................... 76

Organisationsplan ..................................................... 78