Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

1

Nr 67

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ordnande av
den andliga vården vid sjukhusen, m. m.; given
Stockholms slott den 7 februari 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att ge den del av svenska
kyrkans verksamhet, som avser den andliga vården vid sjukhusen m. fl.
sjukvårdsanstalter, en fastare organisation. Den prästerliga verksamheten
vid sjukhusen, vilken för närvarande huvudsakligen ombesörjes av församlingspräster
såsom bisyssla, bör i fortsättningen inordnas i församlingsvården
och ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter.

För bedömningen av omfattningen av det merarbete, som sjukhustjänstgöringen
kommer att medföra, bör anknytning ske till de av fjolårets riksdag
godkända normerna för genomförande av ny indelning och tjänsteorganisation
för de territoriella pastoraten.

Kostnaderna för den andliga vården bör bestridas i samma ordning som
kostnader för den församlingsprästerliga verksamheten i övrigt.

De frikyrkliga samfunden bör beredas möjlighet att utöva andlig verksamhet
vid sjukhusen utan annan reglering från samhällets sida än vad som
kan finnas påkallat av hänsyn Lill sjuk värden.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. AV 67

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, den i statsrådsprotokollet
för den 29 juli 1957 senast omförmälda frågan om ordnande av
den andliga vården vid sjukhusen, m. m., samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i statsrådet, att de för utredning av frågan om ordnande av den andliga
vården på sjukvårdsinrättningar jämte därmed sammanhängande frågor
tillkallade sakkunniga — sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen —
den 31 oktober 1949 avgivit betänkande med förslag till ordnande av den
andliga vården vid sjukhusen (SOU 1949: 53) och att yttranden över betänkandet
avgivits av ett stort antal myndigheter m. fl. Efter att ha erinrat
om vad som föregått tillkallandet av de sakkunniga redogjorde min företrädare
i ämbetet för de sakkunnigas förslag och för de huvudsakliga erinringar,
som framkommit i remissyttrandena. Vidare framhöll han, att han
i propositionen 1957: 153 angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen
och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m. i
korthet redovisat de sakkunnigas förslag till ordnande av den andliga vården
vid sjukhusen och därvid förklarat, att han ansåg, att innan slutlig ställning
togs, kyrkomötet borde beredas tillfälle yttra sig i ärendet. Detta
kunde lämpligen ske vid det kyrkomöte, som vore planerat till hösten 1957.
Sedan yttrande inhämtats av kyrkomötet, syntes till 1958 års riksdag böra
avgivas proposition med förslag till ordnande av den andliga vården vid
sjukhus. Det skulle härigenom bli möjligt för domkapitlen att — i den mån
den andliga vården vid sjukvårdsinrättningar avsågs skola ingå i församlingsprästernas
tjänsteuppgifter — vid uppgörande av förslag till ny pastoratsindelning
och -organisation beakta detta vid folkmängdsnormernas till -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

lämpning. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 8, (bilaga A) begärde Kungl.
Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 33, (bilaga C) har kyrkomötet såsom
yttrande åberopat vad dess andra tillfälliga utskott i betänkande nr 19
(bilaga B) anfört.

Jag anhåller nu att få närmare redogöra för frågan om ordnande av den
andliga vården vid sjukhusen. Med sjukhus avser jag härvid sjukvårdsanstalter,
varå lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
äger tillämpning, med ifrågavarande sjukvårdsanstalter jämförliga statliga
och enskilda sjukvårdsinrättningar, sinnessjukhus, vårdanstalter för psykiskt
efterblivna samt övriga anstalter för vård av sjuka.

II. Behovet av förbättrad andlig vård
vid sjukhusen

(Bilaga A s. 22—23; bilaga B s. 51—52.)

För närvarande ombesörjes i regel den andliga vården vid sjukhusen avvissa
präster såsom bisyssla vid sidan av annan prästerlig tjänst och mot
arvode, som betalas av sjukhusets huvudman. Endast vid Lunds lasarett
finnes heltidsanställd sjukhuspräst. De sakkunniga har ansett, att denna
ordning är behäftad med många brister och uttalar i sitt betänkande, att
den andliga vård, som för närvarande meddelas vid sjukhusen, synes efter
vad från flera håll omvittnats icke tillfredsställande fylla de anspråk, som
bör kunna ställas på sådan andlig vård. De sakkunniga har vidare uttalat,
att den undersökning, som de verkställt av nuvarande förhållanden i fråga
om den andliga vården vid sjukvårdsinrättningarna, givit vid handen, att
detta område blivit mycket eftersatt vid jämförelse med andra insatser och
arbetsuppgifter på det andliga området i samhället. Otillräckliga föreskrifter
och otillräcklig arbetskraft har heller icke låtit den andliga vården följa
den snabba och starka utvecklingen i övrigt inom sjukvården.

Behovet av förbättrad andlig vård har, i den mån det föranlett särskilda
uttalanden, vitsordats av flertalet remissinstanser. Endast i ett fåtal remissyttranden
har direkt uttalats, att något större behov av förbättrad andlig
vård ej föreligger. Kyrkomötet har livligt understrukit behovet av snara
och effektiva åtgärder på detta område.

Departementschefen. För egen del har jag av vad som förekommit i detta
ärende blivit övertygad om att behov föreligger av vissa åtgärder i syfte att
ge den del av svenska kyrkans verksamhet, som avser den andliga vården
vid våra sjukhus, en fastare organisation och att denna fråga nu bör lösas.
Såsom de sakkunniga framhållit bör därvid den principiella utgångspunkten
vara att ordna så att sjukhusens patienter i största utsträckning

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kan få åtnjuta samma religiösa förmåner som utanför sjukhuset. Samtidigt
måste självfallet tillses, att icke den andliga vården på sjukhusen får karaktären
av ett religiöst tvångserbjudande, som begränsar patienternas personliga
frihet. Den andliga vården bör därför utövas så, att den göres beroende
av patienternas frivilliga deltagande. Den största vikten bör läggas vid den
enskilda själavården. Regelbundna ronder av sjukhusprästen, såsom de
sakkunniga förordat, bör emellertid enligt min mening icke förekomma.

Såsom framgår av det följande föreslår jag, att den andliga vården vid
sjukhus skall ombesörjas av prästerskapet i det territoriella pastorat, inom
vilket sjukhuset är beläget. Särskilda sjukhusprästbefattningar bör således
enligt min mening icke inrättas. Då Kungl. Maj:t enligt 2 § prästlönekostnadslagen
har rådighet över den kyrkliga indelningen och organisationen
inom pastoraten och till följd härav har att avgöra, huruvida och i vad
mån den prästerliga tjänstgöringen på sjukhusen, vilken skall åligga pastoratets
prästerskap, skall medföra utökning av de prästerliga arbetskrafterna
i pastoratet, torde frågan om den framtida organisationen av den andliga
vården vid sjukhusen icke i och för sig behöva prövas av riksdagen.
Med hänsyn till dess samband med frågan om pastoratsindelningen och den
församlingsprästerliga organisationen, vilken behandlats av 1957 års riksdag
(rskr. 1957: 388), har jag emellertid ansett lämpligt, att vissa riktlinjer och
normer jämväl för ordnande av den andliga vården vid sjukhusen underställes
riksdagen.

III. Sjukhusprästens uppgifter

(Bilaga A s. 23—30; bilaga B s. 52—54.)

Departementschefen. Den prästerliga verksamheten på sjukhusen skall
givetvis, såsom de sakkunniga framhållit, i främsta rummet avse religiös omvårdnad
om patienterna. De väsentligaste uppgifterna bör alltså vara de,
som ankommer på en församlingspräst, nämligen enskild själavård, hållande
av gudstjänster och andaktsstunder, verkställande av kyrkliga förrättningar
i övrigt samt vissa kyrkobokföringsuppgifter. Vad de sakkunniga föreslagit
härvidlag har också i huvudsak lämnats utan erinran från remissmyndigheternas
sida. Förslaget om prästens medverkan i sjukhusets allmänkulturella
och sociala verksamhet har däremot mött kritik från åtskilliga håll.
Då dessa uppgifter numera till stor del ombesörjes av specialutbildad personal,
d. v. s. sysselsättnings- och arbetsterapeuter, bibliotekspersonal samt
sociala kuratorer, kan därför icke såsom någon generell norm uppställas, att
prästen just i denna egenskap skall tagas i anspråk för sådana uppgifter.
Prästens verksamhet bland sjukvårdspersonalen bör enligt min meningvara
analog med den, som han ägnar sina församlingsbor i övrigt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

o

IV. Den prästerliga organisationen för
den andliga vården vid sjukhusen

(Bilaga A s. 32—34; bilaga B s. 55—56.)

I fråga om den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen
framhåller de sakkunniga, att en förbättring av denna verksamhet,
särskilt i avseende å den enskilda själavården för patienterna, icke torde
kunna åstadkommas utan att tillfälle beredes sjukhusprästerna att ägna
mera tid och krafter åt arbetet å sjukhusen. Att församlingsprästerna fortfarande
måste tagas i anspråk för denna vård är enligt de sakkunnigas mening
med hänsyn till den spridda belägenheten av många sjukhus och det
ringa patientantalet i många fall ofrånkomligt, men därvid måste tillses,
att församlingsvården organiseras på sådant sätt, att församlingsprästerna
får nödig tid till arbetet å sjukhusen.

Vid åtskilliga större sjukhus synes emellertid, framhåller de sakkunniga,
det. prästerliga arbetet vara av den omfattning, att det kräver en persons
hela arbetstid. Huruvida i dylikt fall särskild präst bör anställas för sjukhuset
eller tjänstgöringen därstädes uppdelas mellan två eller flera församlingspräster
kan måhända vara föremål för viss tvekan. Då det enligt de
sakkunnigas mening är av betydelse, att arbetet står under enhetlig ledning
samt att prästen får odelat ägna sin tid åt denna uppgift, anser de sakkunniga,
att heltidsbefattningar bör inrättas vid sjukhus, där arbetets omfattning
så kräver.

För bedömande av frågan, vid vilka sjukhus heltidsanställning av präster
bör ske, har de sakkunniga företagit vissa undersökningar beträffande den
arbetstid, som kommer att krävas för fullgörande av de uppgifter, vilka
enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att åvila en sjukhuspräst. Utgående
från resultatet av dessa undersökningar anser de sakkunniga, att
vid större sjukhus, där den andliga vården kan antagas bereda vederbörande
präst full sysselsättning — vilket enligt de sakkunnigas mening är fallet,
först då antalet vårdplatser på sjukhuset uppgår till omkring 1 200
eller åtminstone överstiger 1 000 — bör anställas särskild sjukhuspräst.
Heltidsanställning av präst bör även kunna ske genom samordnande av två
eller flera sjukhus under eu präst. Enligt en av de sakkunniga gjord approximativ
beräkning skulle 34 sådana sjukhusprästbefattningar behöva inrättas.

I de fall heltidsanställning av sjukhuspräst icke kan ordnas, bör enligt
sakkunnigförslaget den andliga vården vid sjukhuset ombesörjas av prästerskapet
i det pastorat, diir sjukhuset är beläget. Församlingsprästens verksamhet
vid sjukhuset skall emellertid icke — såsom nu — utgöra eu bisyssla
för honom, utan denna verksamhet bör inordnas i församlingsvården. Den
prästerliga organisationen i pastoratet skall enligt de sakkunnigas uppfatt -

0 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

ning anpassas härefter; då så befinnes nödigt, skall sålunda utökning i organisationen
ske.

De sakkunniga anser, att huvudregeln bör vara, att den andliga vården
vid sjukhusen handhas av vederbörande pastorats prästerskap. I vad mån
hänläggandet av den andliga vården vid sjukhusen till pastoratets prästerskap
bör föranleda utökning av den prästerliga organisationen inom pastoraten
avgöres av Kungl. Maj:t. För reformens genomförande bör enligt de
sakkunnigas mening de nuvarande prästernas avgång icke avvaktas utan
densamma göras tillämplig på redan utnämnd präst.

De sakkunnigas förslag rörande den prästerliga organisationen för den
andliga vården har fått ett mycket blandat mottagande av remissinstanserna.
Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av samtliga domkapitel utom
domkapitlet i Uppsala, som har vissa erinringar och föreslår att förslaget
överarbetas. I allt väsentligt har förslaget vidare tillstyrkts av några landsting,
Norrköpings stad, pastoratsindelningssakkunniga, sjuksköterskeföreningen,
dåvarande allmänna svenska prästföreningen, dåvarande Sveriges
yngre prästers förbund, svensk kuratorsförening och svenska diakonsällskapet.

Däremot har förslaget avstyrkts av landstingen i Östergötlands län och
Malmöhus län, vilka anser, att det nuvarande systemet är tillfredsställande.
Förslaget har vidare avstyrkts av Stockholms stad, som anser sig icke vilja
medverka till att den föreslagna ordningen med bland annat särskilda heltidsanställda
sjukhuspräster kommer till stånd. Statskyrkan skulle med
åsidosättande av de frikyrkliga samfunden få ett alltför dominerande inflytande
icke blott på tillsättningarna av sjukhusprästerna, vilka såsom nu
enligt stadens mening bör ankomma på sjukhusdirektionema utan även på
skötseln av den andliga vården. Med utgångspunkt från att syftet med
en vidgad prästerlig verksamhet vid sjukhusen skall vara till patienternas
bästa, torde vidare, framhåller staden, en fördelning av de andliga vårduppgifterna
på flera präster innebära vissa fördelar. Även Göteborgs,
Malmö, Hälsingborgs och Gävle städer har avstyrkt förslaget. Statskontoret
uttalar, att det för sin del icke blivit övertygat om behovet av så vittgående
och kostnadskrävande åtgärder i syfte att intensifiera den andliga vården
vid sjukhusen. Tvärtom synes i betänkandet redovisade meningsyttringar
från de ansvariga sjukhusmyndigheternas sida tyda på att det redan nu är
jämförelsevis väl sörjt för den andliga sjukhusvården. Ämbetsverket anser
för övrigt, att denna vård bör på fullt tillfredsställande sätt kunna ombesörjas
som ett naturligt led i den gudstjänst- och enskilda själavårds verk -samhet, som åvilar vederbörande församlingspräster. Blir verksamheten vid
sjukhusen av mera tids- och arbetskrävande natur, torde särskilt arvode
härför böra beräknas, på sätt redan nu är fallet. Karolinska sjukhusets
direktion ifrågasätter om en utvidgning av organisationen i den omfattning,

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

som de sakkunniga föreslagit, bör äga rum. Om en viss utbyggnad anses
böra ske, synes anställande av flera av sjukhuset avlönade deltidsanställda
präster vara att föredra framför de sakkunnigas förslag. Läkarförbundet uttrycker
sin tveksamhet inför sjukhusprästens organisatoriska anknytning
till den territoriella församlingen. Enligt förbundets uppfattning bör sjuklmsprästen
vara eu sjukhusets tjänsteman, som dock vid sidan om sitt
arbete på sjukhuset deltar i verksamheten inom församlingen i den män
tiden tillåter detta. Även stadsförbundet har i huvudsak avstyrkt de sakkunnigas
förslag angående organisationen av den andliga vården vid sjukhusen.

De flesta landstingen samt landstingsförbundet har avstyrkt inrättande
av särskilda sjukhusprästbefattningar men förordat, att den andliga vården
v id sjukhusen helt ombesörjes av prästerskapet inom vederbörande pastorat
såsom ett led i församlingsvården och att prästerskapet inom pastoratet
dimensioneras med hänsyn härtill. En sådan organisationsform är enligt
landstingsförbundets mening naturlig, enkel och smidig och bör därför komma
till användning i största möjliga utsträckning. Även om det skulle visa
sig vara möjligt och lämpligt att vid enstaka stora sjukhus bereda heltidssysselsättning
för prästman, finnes icke anledning, framhåller förbundet,
vars yttrande åberopats av nio landsting, att på föreslaget sätt tillskapa
särskilda befattningar för sjukhuspräst med en ställning som betydligt avviker
från den för övriga prästbefattningar gällande och dessutom synes
vara förknippad med vissa svagheter. Betydligt mera enkelt och rationellt
vore det att tillgodose jämväl detta behov inom församlings vårdens ram
genom pastoratets prästerskap. Detta skulle innebära, att församlingspräst
avdelades för heltidstjänstgöring vid visst eller vissa sjukhus. På så sätt
skulle det också, påpekar förbundet, bli möjligt att, om så ansågs lämpligare,
fördela tjänstgöringen vid dylikt sjukhus mellan två eller flera präster
inom pastoratet.

Även medicinalstyrelsen och kammarkollegiet har klart avvisat tanken
pa särskilda sjukhusprästtjänster. Medicinalstyrelsen framhåller, att en
verksamhet, som i så ovanligt hög grad som sjukhusprästens är beroende av
personliga förutsättningar, bör organiseras i så enkla och fria former som
möjligt. Sjukhusprästens arbete bör enligt styrelsens mening inordnas som
ett led i församlingsarbetet överhuvudtaget. Efter samråd mellan domkapitlet
och sjukhusdirektionen bör åt den eller de präster, som befinnes
för uppgiften lämpligast och förklarar sig därtill villiga, anförtros att handha
den andliga vården på vederbörande sjukhus. Som de sakkunniga också
föreslår, bör eu förstärkning av antalet präster ske i den eller de församlingar,
där så finnes påkallat. Skulle vid vissa större sjukhus verksamheten
visa sig bli så omfattande, att den helt fyller eu prästs arbetsdag, synes
hinder icke böra möta för att en av församlingens präster helt avdelas för
sjukhusarbetet. Det är enligt styrelsens mening av väsentlig betydelse, att

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

verksamheten icke blir en bisyssla utan ett led i det ordinarie församlingsarbetet.

Kammarkollegiet framhåller i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag,
att församlingsprästen, vars anställning anknyter till visst område, har skyldighet
att, när så är påkallat, handha själavården för alla dem, som vistas
inom hans pastorat, oberoende av kyrkobokföringsort. Församlingsprästerskapets
motsvarande skyldighet vid sjukhusen får anses utgöra ett led i församlings
vården. Kollegiet finner med hänsyn härtill icke något att erinra
mot förslaget, i vad detsamma överhuvud avser anförtroende av andlig
vård vid sjukhusinrättningarna till församlingarnas prästerskap. Givetvis
bör den prästerliga organisationen enligt kollegiets uppfattning anpassas
därefter. Kollegiet har icke heller någon erinran mot de sakkunnigas beräkningar
i avseende å prästens arbetstid å sjukhus av olika storleksordning
eller mot föreslagna grunder för bestämmande av den prästerliga
organisationen i pastoraten med hänsyn till ifrågavarande sjukhusarbete.
Däremot anser kollegiet, att tillräckliga skäl icke föreligger att för vissa
fall frångå principen om sjukhusverksamhetens inordnande i församlingsvården
och låta denna verksamhet ombesörjas av särskilda, heltidsanställda
sjukhuspräster. En fördelning av sjukhustjänstgöringen mellan pastoratets
präster synes vara till fördel såväl för patienterna, vilka därigenom beredes
viss omväxling, som för vederbörande präst, i det att denne ej behöver ägna
hela sin tid åt den särpräglade och något ensidiga sjukhustjänsten utan blir
i tillfälle att deltaga också i det vanliga församlingsarbetet. Såsom ytterligare
skäl för denna organisation anför kollegiet, att därest någon präst
befinnes mindre väl skickad för sjukhusuppgiften, denna uppgift kan anförtros
annan eller andra präster inom pastoratet.

Svenska lasarettsläkarföreningen är tveksam inför förslaget om anställandet
av särskilda sjukhuspräster. Föreningen förordar att den andliga vården
vid sjukhusen införlivas med och i församlingsvården. Fn cirkulation mellan
de inom församlingen verksamma prästerna måste enligt föreningen anses
vara en fördel såväl för prästerna som för sjukhuset.

Kyrkomötet har icke ansett sig kunna biträda den av flera remissinstanser
förordade totala anslutningen till den församlingsprästerliga verksamheten.
Enligt kyrkomötet måste det anses nödvändigt, att vid de största
sjukhusen finnes tillgång till särskilt kvalificerad präst, vilkens verksamhet
icke hindras av direkt församlingstjänst. Kyrkomötet ansluter sig därför i
princip till de sakkunnigas förslag.

Vad beträffar inordnandet av sjukhustjänstgöringen i församlingsvården
föreslår kyrkomötet att hänsyn bör tagas härtill vid uppgörande av förslag
till den församlingsprästerliga organisationen icke blott för pastorat, där
sjukhus är beläget, utan även, i stad med flera församlingar, för samtliga
i staden befintliga pastorat. Enligt kyrkomötets mening bör dessutom dä
domkapitlet prövar lämpligt, präst i närbeläget pastorat kunna tagas i
anspråk för deltidstjänst (fyllnadstjänstgöring).

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. För ordnande av den andliga vården vid sjukhusen
har i ärendet framförts tre alternativa lösningar, nämligen de sakkunnigas
förslag, som innebär att särskilda tjänster inrättas för de stora sjukhusen
eller för flera närbelägna sjukhus och att den andliga vården i övrigt ombesörjes
av församlingsprästerskapet, kammarkollegiets in. fl. remissinstansers
förslag, som innebär att ifrågavarande verksamhet handhas helt av församlingsprästerskapet,
samt den av vissa remissinstanser förordade utvägen, att
sjukhustjänstgöringen liksom nu skall bestridas som bisyssla av i regel församlingspräster.
För egen del har jag — med biträdande i allt väsentligt
av de synpunkter som i detta hänseende anförts av främst landstingsförbundet,
medicinalstyrelsen och kammarkollegiet — kommit till den uppfattningen,
att den andliga vården vid sjukhusen bör helt inordnas i församlingsvården
och ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter. Särskilda befattningar
för heltidsanställda sjukhuspräster bör alltså enligt min mening
icke inrättas. Jag vill särskilt understryka, att den växelverkan mellan församlingsarbete
och sjukhustjänstgöring, som den av mig förordade organisationsformen
erbjuder, måste vara av största värde för den andliga vården
vid sjukhusen, såväl från patienternas som från prästens synpunkter.

Därest det prästerliga arbetet vid sjukhusen inordnas i församlingsvården,
synes det merarbete, som sjukhustjänstgöringen kommer att medföra för
församlingsprästerna, rimligen böra tagas i beaktande vid bestämmande av
den församlingsprästerliga organisationen i pastoraten. Enligt fjolårets riksdagsbeslut
skall tjänsteorganisationen i pastoraten avvägas enligt vissa normer,
som i huvudsak hänför sig till pastoratens folkmängdstal. En anknytning
till dessa normer synes lämpligen böra ske när det gäller att avväga i
vilken omfattning sjukhusarbetet skall påverka dimensioneringen av den
församlingsprästerliga organisationen. En dylik anknytning erhålles enklast
genom att man omräknar antalet i bruk varande vårdplatser vid sjukhus
inom pastoratet till ett tillägg till pastoratets folkmängdstal. Att en viss
omräkning bör ske, synes mig skäligt med hänsyn till att den andliga vården
bland sjuka ostridigt torde kräva förhållandevis mera tid och arbete än församlingsvården
i övrigt. Beträffande metoden för omräkningen får jag anföra
följande.

Vid tillämpning av de av fjolårets riksdag godkända normerna för den
församlingsprästerliga organisationen skall pastoraten indelas i tre grupper,
nämligen F-pastorat (pastorat där tätortsbefolkningens andel uppgår till
minst 90 procent), E-pastorat (70—90 procent av befolkningen boende i
tätort) och landsbygdspastorat. En tillämpning av normerna medför olika
folkmängdstal per präst, alltefter vilken grupp pastoraten tillhör. I anslutning
härtill bör vid den tekniska omräkningen även vårdplatstalet värderas
något olika för olika slag av pastorat. En enligt min uppfattning skälig och
samtidigt enkel lösning erhålles genom att omräkningen till tillägg till folkmängdstalet
göres sålunda, att i F-pastorat vårdplatstalet multipliceras med

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

tre samt i E-pastorat och landsbygdspastorat med siffran två. Detta betyder
exempelvis, att i ett F-pastorat med 15 000 invånare och 1 000 vårdplatser
den prästerliga organisationen bör under i övrigt lika förutsättningar
erhålla samma omfattning som i ett F-pastorat med (15 000 + 3X 1 000 =)
18 000 invånare.

I anslutning till vad de sakkunniga förordat synes beträffande epidemioch
sinnessjukhus samt vårdanstalter för psykiskt efterblivna en viss reduktion
böra göras av vårdplatsantalet före omräkningen, förslagsvis med en
fjärdedel.

Med den lösning av frågan om ordnande av den andliga vården vid sjukhusen,
som jag här förordat, skulle domkapitlen vid uppgörande av förslag
till ny pastoratsindelning och -organisation alltså ha att vid folkmängdsnormernas
tillämpning beakta förekomsten av sjukhus inom vederbörande
pastorat och verkställa erforderliga omräkningar. Jag förutsätter emellertid,
att detta icke i och för sig skall medföra någon ändring i det totala antal
prästtjänster, som vid fjolårets riksdagsbeslut beräknats för riket. Som en
följd av anknytningen till pastoratsindelningen torde det nu föreslagna
inordnandet av sjukhusverksamheten i församlingsvården kunna — liksom
pastoratsindelningen — träda i kraft tidigast den 1 januari 1961.

V. Avlöning

(Bilaga A s. 34—35; bilaga B s. 56.)

Då den andliga vården vid sjukhus, för vilken särskild sjukhuspräst icke
anställes, skall åligga prästerskapet i pastoratet och ingå i församlingsvården,
bör enligt de sakkunnigas mening vid lönegradsinplaceringen av kyrkoherde-
och komministertjänster hänsyn även tagas till tjänstgöringen på
sjukhus.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende har av de remissinstanser,
som yttrat sig häröver, till övervägande del tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.

Departementschefen. Såsom de sakkunniga framhållit, bör vid inplacering
i lönegrader hänsyn tagas till sjukhustjänstgöringen. Enligt de vid
fjolårets riksdag beslutade grunderna för lönegradsplaeeringen för kyrkoherde-
och komministertjänster skall pastoratets folkmängd vara den faktor,
som i normalfallet är avgörande för valet av lönegrad. Vid bestämmande av
vilken inverkan, som vårdplatstalet inom pastoratet skall ha på prästernas
lönegradsplacering, bör detta — liksom vid avvägningen av pastoratets
tjänsteorganisation — omräknas till folkmängdstal. Då denna fråga endast
har betydelse för de mindre pastorat (högst 12 000 invånare), där prästerna
icke har den högsta lönegraden inom sin tjänstetyp, och då antalet invånare

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 19ÖS

per präst i dessa pastorat är lägre än genomsnittet för hela skalan, synes
vårdplatstalet vid omräkning för lönegradsplaceringar alltid böra multipliceras
med siffran två, i förekommande fall dock efter den reduktion som
jag i det föregående förordat.

VI. Finansieringen av sjukhusprästernas
verksamhet

(Bilaga A s. 36—37; bilaga B s. 56.)

Kostnaden för den andliga vården vid de allmänna sjukhusen bestrides
för närvarande helt och hållet av vederbörande huvudmän. Uppehållandet
av den andliga vården vid sjukhusen måste enligt de sakkunnigas mening
liksom religionsvården överhuvud taget anses vara en statlig angelägenhet.
De sakkunniga föreslår därför, att kostnaden för sådan andlig vård vid sjukhusen,
som skall ombesörjas av församlingsprästerna, i princip gäldas av
kyrkofonden. Med hänsyn till att denna kostnad i regel blir helt obetydlig
ävensom till vissa andra i betänkandet angivna förhållanden anser emellertid
de sakkunniga, att, för vinnande av förenkling i det administrativa arbetet.
bidrag ur fonden till pastoratet skall utgå endast i sådana fall, då sjukhustjänstgöringen
befinnes påverka den prästerliga organisationen i pastoratet
så, att organisationen måste ökas eller en eljest möjlig indragning av
prästerlig tjänst i pastoratet förhindras. Bidragsbeloppet bör utgå med
hänsyn till den tid, som sjukhustjänstgöringen kan beräknas taga av arbetstiden
för eu heltidsanställd sjukhuspräst.

Andra kostnader för den andliga vården bör såsom hittills åligga vederbörande
huvudman.

Förslaget rörande finansieringen av den församlingsprästerliga verksamheten
vid sjukhusen har av de flesta remissinstanser, som icke helt avstyrkt
förslaget om ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, lämnats utan
erinran eller ej särskilt berörts. I några remissuttalanden har dock erinringar
framförts. Kammarkollegiet, som framhåller, att församlingsprästerna redan
för närvarande torde ha skyldighet att sörja för själavården i sjukhusen,
anser det vid sådant förhållande knappast motiverat att för ändamålet
anlita kyrkofondens medel i andra fall än då sjukhustjänstgöringen medför
väsentlig höjning av den effektiva uttaxeringen för prästerskapets avlöning
i respektive pastorat. Det bör enligt kollegiet beaktas, att ett sjukhus av
någon storlek direkt och indirekt medför ett icke oväsentligt tillskott i
skatteunderlaget för pastoratet. Eu av kammarkollegiets ledamöter är såtillvida
oense med kollegiets majoritet att han anser att skäl icke föreligger
för särskilda bidrag från kyrkofonden. Kyrkomötet föreslår, att respektive
pastorats samtliga merkostnader ersättes av kyrkofondsmedel.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. För egen del anser jag, att kostnaderna för den
andliga vården vid sjukhusen bör bestridas i samma ordning som kostnader
för den församlingsprästerliga verksamheten i övrigt. Mot detta kan naturligtvis
åberopas, att en stor del av patienterna vid sjukhusen kommer från
andra pastorat än det där sjukhuset är beläget. Jag vill emellertid erinra om
— förutom kammarkollegiets påpekande om sjukhusens betydelse för pastoratets
skatteunderlag — den utjämning pastoraten emellan av den kyrkligt-kommunala
beskattningen för prästlönerna, som för närvarande reguljärt
sker över kyrkofonden. I de fall pastorat redan åtnjuter tillskott från
kyrkofonden såsom bidrag till avlöning av sitt prästerskap, skulle ett särskilt
bidrag för sjukhustjänstgöringen icke komma att inverka på pastoratets
ekonomi. Ett dylikt bidrag, som skulle komma att öka pastoratets
avlöningstillgångar, skulle nämligen i motsvarande mån minska det allmänna
tillskottet från kyrkofonden. De flesta pastoraten torde redan vara
tillskottspastorat och skulle till följd härav icke komma att tyngas av eventuellt
uppkommande kostnader för den andliga vården vid sjukhusen. I
övrigt vill jag framhålla, att de merkostnader, som i andra fall kan uppkomma
för pastoraten till följd av vad jag i det föregående förordat, i regel
icke torde bli av den betydenhet, att en särskild ordning för kompensation
kan anses påkallad, särskilt med hänsyn till att en dylik ordning skulle medföra
en ytterligare komplicering av det redan nu invecklade avräkningsförfarandet
mellan kyrkofonden och pastoraten. Slutligen vill jag i detta sammanhang
peka på att modern församlingsvård inte bara riktar sig till församlingsmedlemmar.
Jag tänker härvid bland annat på den kyrkliga verksamheten
i storstädernas cityförsamlingar.

VII. Den frikyrkliga insatsen i den andliga
vården vid sjukhusen

(Bilaga A s. 39—41; bilaga B s. 57.)

Beträffande den frikyrkliga insatsen på sjukhusen utgå de sakkunniga
ifrån att varje patient bör äga rätt till andlig omvårdnad av representant
från det samfund, patienten tillhör. Patient, tillhörande frikyrkligt samfund,
bör alltså få till särskilt besök kalla sådan representant och lämnas
tillfälle att ostört samtala med denne samt även äga tillgång till respektive
samfunds sakramentsförvaltning. Även frikyrkliga andaktsstunder bör enligt
de sakkunnigas mening få anordnas å sjukhusen. För ytterligare främjande
av den frikyrkliga insatsen i den andliga vården föreslår de sakkunniga,
att en särskild assistent skall kunna anställas vid sjukhuset vid sidan
av sjukhusprästen, dock under förutsättning att huvudmannen för sjukhuset
eller annan ställer medel till förfogande för ändamålet.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. Självfallet bör de frikyrkliga samfunden beredas
möjlighet att utöva andlig verksamhet vid sjukhusen. Även denna verksamhet
bör förutsätta patienternas frivilliga deltagande. Den frikyrkliga insatsen
bör enligt min mening i övrigt ske helt i fria former utan annan
reglering från samhällets sida än vad som kan finnas påkallat av hänsyn till
sjukvården.

VIII. Särskild nämnd vid sjukhus

(Bilaga A s. -11—42; bilaga B s. 57.)

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall vid sjukhus i
regel finnas en särskild nämnd med uppgift att närmare ordna den andliga
vården och vad därmed äger samband. Nämnden skulle bestå av en vid
sjukhuset anställd läkare såsom ordförande samt såsom ledamöter sjukhusets
präst och husmor och en av samtliga avdelningssköterskor vald sjuksköterska,
varjämte vid behov nämnden skulle med sig kunna adjungera
annan befattningshavare vid sjukhuset.

Förslaget har rönt kritik från ett stort antal remissinstanser. Liksom
dessa anser jag det icke motiverat att tillskapa en särskild nämnd för ifrågavarande
verksamhet.

IX. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer och normer för
ordnande av den andliga vården vid sjukhusen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
il/. Ribbing

14

Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 195S

Bilaga A

Nr 8

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet angående ordnande av
den andliga vården vid sjukhusen, in. m.; given
Stockholms slott den 29 juli 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets
yttrande i däri angivna frågor.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 juli 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund,
Persson, Lange, Lindholm, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om ordnande
av den andliga vården vid sjukhusen, m. in., samt anför därvid följande.

1. Inledning

De allmänna stadgandena om landstingens och kommunernas sjukhus
återfinns i lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus den
20 december 1940 (nr 1044). I anslutning till denna lag har utfärdats en
sjukhusstadga av samma dag (nr 1045). I stadgans 1 kap. 3 och 40 §§,
2 kap. 47 och 51 §§, 3 kap. 53 och 54 §§, 4 kap. 56 § samt 5 kap. 56 a § har
meddelats bestämmelser rörande den andliga vården vid sjukhusen i fråga.

15

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

1 kap. avser lasarett. Enligt 3 § skall vid varje lasarett finnas anställd
prästman. Om denne innehåller 40 § följande bestämmelser:

»Prästman antages och entledigas av direktionen.

Prästmannen åligger:

1) att i enlighet med vad mellan honom och direktionen överenskommits
besörja gudstjänst och andaktsstunder å lasarettet;

2) att jämlikt därom meddelade bestämmelser å lasarettet föra anteckningar
om födelser, dop, dödsfall och begravningar ävensom till vederbörande
meddela uppgifter rörande sålunda verkställda anteckningar; samt

3) att i övrigt å lasarettet tillhandagå vid där förekommande prästerliga
förrättningar.»

2 kap. avser sjukstugor. Enligt 47 § må vid sjukstuga anställas prästman.
Därest prästman anställes, skall jämlikt 51 § beträffande honom
förut återgivna stadgande i 1 kap. 40 § lända till efterrättelse.

3 kap. avser tuberkulossjukvårdsanstalter. Enligt 53 § skall i fråga om
andlig vård vid sanatorierna gälla samma bestämmelser som beträffande
lasaretten, dock att prästman ej behöver tillsättas, om på grund av sanatoriets
belägenhet hinder därför möter. Jämlikt 54 § skall, såvitt angår andlig
vård vid tuberkulossjukstugor, gälla enahanda som beträffande sjukstuga.

Vad som gäller om andlig vård vid lasarett skall jämlikt 4 kap. 56 § äga
motsvarande tillämpning å epidemisjukhus, dock att prästman ej behöver
tillsättas, om på grund av epidemisjukhusets belägenhet hinder därför
möter. I avseende å epidemisjukstugor skall, såvitt angår andlig vård,
gälla enahanda som i fråga om sjukstuga.

För karolinska sjukhuset och ser afimerlasar ettet, som är statliga sjukhus,
gäller ett reglemente den 16 januari 1953 (nr 9). Beträffande den andliga
vården å dessa sjukhus innehåller § 77 bestämmelser motsvarande de i
40 § i förutnämnda sjukhusstadga.

Beträffande sinnessjukhusen återfinns bestämmelser i sinnessjuklagen
den 19 september 1929 (nr 321) med därtill hörande stadga av samma dag
(nr 328). I sistnämnda stadga finns beträffande statens sinnessjukhus bestämmelser
»om predikanten» i 57 och 58 §§.

Enligt 58 § åligger predikanten, vilken tillsättes och entledigas av direktionen 1)

att förrätta gudstjänst och besörja övriga prästerliga göromål vid
sjukhuset;

2) att jämlikt meddelade bestämmelser föra anteckningar om födelser,
dop, dödsfall och begravningar å sjukhuset ävensom till vederbörande meddela
uppgifter rörande sålunda verkställda anteckningar;

3) att med iakttagande av de anvisningar vederbörande överläkare kan
finna sig föranlåten att meddela handleda de sjuka i religiöst hänseende;
samt

4) att, i den mån ej medicinalstyrelsen annorledes förordnar, hava vård
om och föra förteckning över sjukhusets boksamling.

Vidkommande de kommunala sinnessjukhusen innehåller stadgans 104 S
följande allmänna bestämmelser, vilka ock har avseende å den andliga
vården:

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

»Ansvarar kommun, landsting eller sammanslutning, vari kommun eller
landsting deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand för driftskostnaden
för sinnessjukhus (kommunalt sinnessjukhus) och är sjukhuset icke
anordnat vid hem, som avses i 18 § lagen om socialhjälp, skall vad i lagen
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus och i sjukhusstadgan
finnes föreskrivet angående lasarett, eller, om antalet vårdplatser ej överstiger
etthundrafemtio, angående sjukstuga med högst trettio vårdplatser
i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å sjukhuset;---.»

Enligt Kungl. Maj:ts stadga för statens anstalt för fallandesjuka den 13
juni 1939 (nr 60), vilken anstalt är statlig och belägen å Vilhelmsro, skall
vid anstalten finnas anställda befattningshavare i enlighet med fastställd
personalförteckning. För bland annat anställd präst skall gälla samma
bestämmelser, som enligt ovanberörda stadga den 19 september 1929 (nr
328) gäller för sinnessjukhusen.

Vidare må anmärkas, att bestämmelser om kyrkobokföring å sjukhus
återfinns i kungörelsen den 4 december 1903 angående uppgifter från vissa
allmänna inrättningar till kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik
samt bestämmelser om anmälningar från vederbörande å sjukhus (»inrättningens
predikant eller annan där anställd person») till församlingspräst
i kungörelsen angående kyrkobokföringen i riket (kvrkobokföringskungörelsen)
den 30 december 1946.

Slutligen må omnämnas, att i lagen om tillsättning av prästerliga tjänster
den 7 december 1934 finnes i 47 § den allmänna bestämmelsen, att med
tillsättning av prästerlig tjänst vid, bland annat, hospital och sjukhus skall
lända till efterrättelse, beträffande hospital »vad Konungen förordnar» och
beträffande sjukhus »vad för varje särskild sådan tjänst vederbörligen
stadgas».

Önskemål om förbättrade förhållanden i fråga om den andliga vården vid
sjuk vårdsanstalterna framfördes i motion, nr 26, vid allmänna kyrkomötet
1932, som med anledning härav i skrivelse nr 22 hemställde, att en utredning
måtte verkställas angående allmänt ordnande av själavården å sjukhusen.
Någon sådan utredning kom emellertid icke till stånd. Frågan upptogs
ånyo vid 19.fl års kyrkomöte.

I en vid sistnämnda kyrkomöte väckt motion, nr 29, angavs som en svaghet
i den nuvarande ordningen lasarettspredikantsbefattningarnas karaktär
av bisysslor, vilka ofta åvilade städernas av mångfaldiga arbetsuppgifter
alltmer tyngda prästerskap. Den tid, som befattningshavaren kunde ha
möjlighet och rätt att ägna åt sysslan, vore därför mycket begränsad liksom
också de sjukas möjligheter att få personligen tala med prästen. Ett
utbrett önskemål vore för den skull, att den andliga vården vid sjukhusen
och därmed jämförliga anstalter anförtroddes åt präst, som helt ägnade
sig åt ifrågavarande uppgift. Motionen utmynnade i en hemställan, att

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kyrkomötet måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående förbättrad ordning för den andliga vården å lasarett och
därmed jämförliga anstalter.

Kyrkomötets tillfälliga utskott biträdde i sitt betänkande nr 12 det i
motionen framförda yrkandet.

Enligt utskottets mening borde vid vart och ett av de största sjukhusen
finnas en präst med heltidsanställning. Vid varandra närliggande mindre
sjukhus eller anstalter av likartad karaktär borde heltidsanställning kunna
ernås genom sammanslagning av tjänster i viss begränsad utsträckning.
Kravet på heltidstjänst borde dock ej drivas därhän, att församlingspräster
skulle uteslutas från möjligheten att såsom bisyssla vinna anställning vid
smärre sjukhus och andra vårdanstalter. Huvudvikten läge vid att intet
sjukhus lämnades utan prästerlig tjänst. Enligt utskottets mening kunde
en förening av prästtjänst med befattning som social kurator ifrågakomma
vid mindre anstalter. En annan uppgift, som lämpligen kunde anförtros
sjukhuspredikanten, vore handhavandet av biblioteksverksamheten vid
sjukhusen. För att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla små åligganden
behövde, enligt utskottets mening, sjukhusprästen ett visst mått av särskild
utbildning, som bland annat skulle åsyfta att vidga hans människokunskap
och sätta honom i stånd att förstå de sjukas reaktion. Utskottet funne
det särskilt med hänsyn till de frikyrkliga patienterna vara önskvärt, att
sjukhusprästerna — såsom redan i viss utsträckning skett — anmodade
frikyrkliga pastorer att medverka med predikan och enskild själavård.

Utskottet ingick även på frågan om ordningen för tillsättandet av sjukhuspräst
och om rätt till tjänstårsberäkning för sådan präst. Slutligen
underströk utskottet vikten av att den kyrkliga sjukhusvården finge tillgång
till lämpliga lokaler.

På hemställan av utskottet beslöt kyrkomötet i skrivelse nr 29 att anhålla
om utredning av före varande spörsmål.

Efter kyrkomötets beslut förekom överläggningar i saken mellan ledningen
för Svenska kyrkans diakonistyrelse och chefen för ecklesiastikdepartementet,
vilka ledde till att diakonistyrelsen den 24 september 1942
beslöt verkställa en preliminär undersökning rörande olika möjligheter att
förverkliga de vid kyrkomötet uttalade önskemålen. Avsikten var att
Kungl. Maj:t genom en sådan förberedande undersökning skulle få underlag
för en mera ingående utredning i spörsmålet.

Jämväl inom riksdagen har frågan om förbättring av den andliga vården
å sjukvårdsinrättningarna upptagits till behandling. Sålunda yrkades i två
vid 1943 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 94 och II: 147), att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av denna fråga.
Motionerna hänvisades till första kammarens första tillfälliga utskott respektive
andra kammarens första tillfälliga utskott.

Första kammarens första tillfälliga utskott underströk i sitt utlåtande nr
8 behovet av en bättre andlig omvårdnad av patienterna vid landets sjukvårdsinrättningar
och fann liksom andra kammarens första tillfälliga ut 2

— Bihan g till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. Nr G7

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

skott (utlåtande nr 5), att en utredning av spörsmålet vore påkallad. Med
hänsyn till att en förberedande undersökning av frågan påginge inom
diakonistyrelsen och att det kunde förutsättas, att Kungl. Maj:t efter avslutandet
av denna undersökning komme att upptaga frågan till närmare
prövning funne utskotten det icke behövligt, att riksdagen gjorde särskild
hemställan till Kungl. Maj:t om frågans utredning, utan hemställde, att
motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd.

Kamrarna beslöt i enlighet med respektive utskotts hemställan.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 överlämnade av diakonistyrelsen
utsedda kouimitterade en promemoria, innefattande resultaten av förenämnda
preliminära undersökning.

I promemorian redogjordes till en början, på grundval av uppgifter, som
inhämtats från ett antal sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar, för sjukhusprästernas
nuvarande tjänstgörings- och anställningsförhållanden. Såvitt
vid nämnda undersökning kunnat utrönas, funnes inom landet endast en
heltidsanställd sjukhuspräst. Två sjukhuspredikantbefattningar, som tidigare
varit heltidstjänster, vore förändrade till halvtidsbefattningar eller bitjänster.
Detta medförde helt naturligt, att större delen av pastors arbetstid
ägnades den tjänst, som vore hans väsentliga och för vilken han hade
sin huvudsakliga lön. I tre fjärdedelar av de undersökta fallen begränsades
pastors tjänstgöring under söckendagar till en timme per dag eller
mindre. I de flesta fall redovisades denna timme såsom använd för kyrkobokföring,
avisering o. dyl.

De söndagliga gudstjänsterna flyttades med få undantag mellan sjukhusens
olika avdelningar. På mer än hälften av de av undersökningen berörda
sjukhusen kunde en patient ligga fyra veckor utan att någonsin få
direkt kontakt med kyrkans gudstjänst eller annan kyrkans omvårdnad.
Härvid bortsåges från de möjligheter, som på ett flertal sjukhus förelåge,
att genom radio åhöra den varje söndag i riksprogrammet upptagna gudstjänsten.
Radiogudstjänster kunde dock icke ersätta den levande gudstjänsten,
vilken patienten icke blott åhörde utan i vilken han även deltoge.

Endast i undantagsfall hade, såvitt genom undersökningen kunnat utrönas,
sjukhusen tillgång till kapell eller bönerum, och endast i ett fall hade
meddelats, att sjukhuset ägde ett samtalsrum, där pastor kunde träffas
av patienter och anförvanter och där dessa vid behov kunde råkas inbördes
till enskilda samtal. Särskilda lokaler för det stundom omfattande expeditionella
arbetet saknades likaledes merendels; i regel funnes ej heller
utrymme för arkivalier eller modem anordning för arkivskydd åt kyrkoböckerna.

I allt för ringa utsträckning syntes sjukhusprästens uppgift bland sjukhusets
personal ha uppmärksammats. Knappast hälften av de av undersökningen
berörda sjukhusprästerna hade angivit något särskilt arbete
bland sjuksköterskor och elever.

Enligt sjukhusstadgan 38 § antoges och entledigades sjukhuspräst av
vederbörande sjukhusdirektion. I de flesta fall torde tillsättningen tillgå
så, att någon präst under hand vidtalades att ställa sig till förfogande.
Endast i ett fåtal fall hade anställningen skett på viss tid; i övrigt gällde
den tills vidare. Någon övre åldersgräns för förordnande funnes ej föreskri -

19

Kungl. Maj ris proposition nr 67 år 1958

ven. De kyrkliga myndigheterna hade icke enligt gällande författningar
fått möjlighet att göra sina synpunkter gällande, vare sig beträffande personalval
eller tjänstekombination.

Beträffande sjukhusprästernas löneförhållanden hade av den förberedande
utredningen framgått, att samtliga ifrågavarande befattningshavare
torde vara anställda mot arvoden; dessa vore i hög grad växlande vid olika
sjukvårdsanstalter, och någon enhetlig grund för arvodenas bestämmande
syntes ej tillämpas.

Utöver sjukhusstadgans föreskrifter funnes på de flesta håll inga särskilda
instruktioner för de vid sjukhusen anställda prästerna. De syntes
icke i denna egenskap vara underställda någon kyrklig myndighet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 22 december 1943 och den 27 november 1944 sakkunniga
för att inom nämnda departement biträda med utredning och
avgiva förslag rörande förbättrade betingelser för den andliga vården å
sjukvårdsinrättningar jämte därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga
antog benämningen Sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen.

De sakkunniga — dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare,
fattigvårdskonsulenten V. V. Hedlund, ordförande, lasarettsläkaren E. B. E.
Bager, pastor G. Bergsten, sjuksköterskan Karin Hillbom, dåvarande kammarrådet
H. L. Skoglund och biskopen D. T. Ysander — har den 31 oktober
1949 avlämnat betänkande med förslag till ordnande av den andliga vården
vid sjukhusen (SOU 1949: 53).

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av försvarets
sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,
statistiska centralbyrån, statens lönenämnd, samtliga landsting utom
Kalmar läns södra landsting, Blekinge läns landsting, Hallands läns landsting
och Örebro läns landsting, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, direktionen för karolinska
sjukhuset, samtliga domkapitel samt pastoratsindelningssakkunniga, ävensom
av stiftsnämnderna i Uppsala, Lund och Härnösand i avseende å vad
betänkandet berör finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av svenska stadsförbundet,
svenska landstingsförbundet, svenska diakonsällskapet, förutvarande
allmänna svenska prästföreningen, förutvarande Sveriges yngre prästers
förbund, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges läkarförbund,
svenska lasarettsläkarföreningen, svensk sjuksköterskeförening, svenska
sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, svenska sjukhusföreningen,
svensk kuratorsförening, frikyrkliga samarbetskommittén, de lungsjukas
riksförbund samt rikskommittén för partiellt arbetsföra.

T ärendet har även inkommit skrifter från 1953 års prästmöte i Uppsala,
deltagare i den av svenska kyrkans diakonistyrelse å Holsby brunn i augusti

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 195S

1956 anordnade konferensen för läkare, präster och sjuksköterskor, biskopsmötet
samt kyrkobrödrakårerna i Malmö.

Av direktiven för de sakkunniga, vilka framgår av chefens för ecklesiastikdepartementet
anförande till statsrådsprotokollet den 17 december 1943,
må återges följande:

Den inom diakonistyrelsen utförda förberedande undersökningen synes
mig klart ha ådagalagt behovet av en reformering och modernisering av den
andliga vården på våra sjukhus. En mera ingående belysning av frågan än
som varit möjlig med de resurser, som stått till diakonistyrelsens förfogande,
är emellertid nödvändig. Med utgångspunkt från den inom diakonistyrelsen
upprättade promemorian synes därför den av kyrkomötet begärda
utredningen nu böra igångsättas. ETtredningsarbetet torde böra anförtros åt
särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga — till
antalet högst fem —• vilka böra äga att i den utsträckning så finnes påkallat
anlita experter som biträde vid uppdragets fullgörande.

De sakkunniga böra till en början söka klarlägga uppgifterna för en reformerad
andlig vård vid sjukhus och liknande vårdanstalter. Tyngdpunkten
måste härvid ligga på sjukhusprästens uppgifter att meddela direkt och
individuell religiös hjälp åt sjukhusets patienter. Därjämte böra prövas de
vägar, på vilka prästen kan göra insatser bland den sjukvårdande personalen.
Även sjukhusprästens uppgifter bland och för de sjukas anförvanter
böra av de sakkunniga uppmärksammas. Jag förutsätter, att de sakkunniga
vid fullgörandet av dessa utredningsuppgifter komma att rådgöra med styresmän
och andra för sjukhusens ledning ansvariga personer och organ.

Av redogörelsen för de nuvarande förhållandena har framgått att gudstjänster
och andakter på ett stort antal lasarett för närvarande icke äro tillfredsställande
inordnade i sjukhusets arbetsliv. De sakkunniga böra eftersträva
att finna en sådan anordning, att de sjuka oftare kunna deltaga i den
söndagliga gudstjänsten eller i varje fall någon kortare andakt. Det behov,
som bör tillgodoses genom särskilda andaktsstunder på lämpliga rum för
sjukhusets personal, får ej heller förbises. Åtgärder böra föreslås i syfte att
göra även den ambulerande sjukhusgudstjänsten värdig och skänka den
tillbörlig yttre helgd.

Pastors skyldigheter att utföra sådana kyrkliga förrättningar, som påkallas
inom sjukhuset eller som äga rum genom dess försorg, bör preciseras.
Frågan om meddelande av anvisningar rörande dessa förrättningars
yttre form bör upptagas till prövning. De sakkunniga böra vidare ägna
uppmärksamhet åt frågan om kyrkobokföringen på sjukhusen och därmed
sammanhängande spörsmål, varvid de böra samråda med besparingsberedningens
folkbokföringskommitté.

Med utgångspunkt från erfarenheterna från in- och utländska sjukhus
torde frågorna om pastors medverkan i sjukhusets allmänkulturella och
sociala verksamhet utredas. Härvid böra de sakkunniga givetvis icke förbise,
att reformer i sist antydda riktning icke få innebära, att gränserna
för pastors egentliga själavårdande uppgifter utsuddas. I detta sammanhang
bör vidare undersökas, i vilken utsträckning och på vilket sätt sjukhusprästen
kan tagas i anspråk vid ordnandet av patienternas, enkannerligen
konvalescenternas, samt sjukvårdspersonalens förströelse och sysselsättning
på fritid. Slutligen torde, i de fall, där sjukhuset har elevskola för
sköterskeutbildning, pastor kunna lämna biträde vid undervisningen,

21

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 195S

varför ej heller denna fråga bör förbigås av de sakkunniga. — Mot bakgrunden
av de olika uppgifter, som det kan befinnas lämpligt anförtro åt sjukhusprästerna,
bör vid utredningen jämväl övervägas vad tillfälliga utskottet
vid 1941 års kyrkomöte anfört angående behovet av ett visst mått av
särskild utbildning för dessa prästmän.

Den andra huvuduppgiften för utredningen blir att pröva och framlägga
förslag till ordnande av sjukhusprästernas anställnings- och löneförhållanden.
De sakkunniga böra härvid särskilt uppmärksamma, att åtminstone
när det gäller mindre och medelstora sjukhus en avsevärd förbättring torde
kunna åstadkommas genom rationalisering. Förslag böra sålunda framläggas
till samordnande i pastoralt hänseende av närliggande sjukhus, på så
sätt att samma prästman anställes vid två eller flera sjukhus eller vid ett
sjukhus och ett större ålderdomshem eller annan liknande institution. Åtskilliga
sjukhus ha emellertid en sådan belägenhet, att ren anstaltskombination
icke är tänkbar för den prästerliga befattningen. För dessa fall bör
undersökas, huru kombination av sjukhustjänst och församlingstjänst lämpligen
bör ordnas. Även möjligheten av att stiftsadjunktur för anstaltsvård
inrättas torde i detta sammanhang förtjäna att upptagas till prövning.
När de sakkunniga ingå på hithörande spörsmål, böra de eftersträva sådana
lösningar, som utan att de religiösa kraven eftersättas, tillgodose de
fordringar på sparsamhet, som med hänsyn till rådande förhållanden måste
uppställas. Överhuvudtaget böra de ekonomiska konsekvenserna av vad
de sakkunniga komma att föreslå ingående belysas, och i samband därmed
bör ställning tagas jämväl till frågan om finansieringen av sjukhusprästorganisationen.

Vid 1956 års riksdag yrkades i en i andra kammaren väckt motion
(II: 473), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om en ny skyndsam
utredning av frågan om den andliga vården vid sjukhusen. Motionärerna
anförde, bland annat, att sedan sakkunnigförslaget i ärendet framlades
1949 och sedan huvudparten av remissvaren avgivits förelåge en i
väsentliga avseenden förändrad situation. Med 1951 års religionsfrihetslag
som bakgrund tedde sig sammankopplingen mellan detta ärende och
pastoratsreformen helt omotiverad. Allmänna beredningsutskottet (utlåtande
nr 18), hemställde med hänvisning till att frågan vore föremål för
Kungl. Maj:ts prövning, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I det av sjukhuslagstiftningskommittén1 i juli 1956 avlämnade betänkandet
med förslag till sjukhuslag m.m. (SOU 1956:27) har även frågan
om sjukhuspräst berörts. Efter att i korthet ha redogjort för det i betänkandet
angående ordnande av den andliga vården vid sjukhusen framlagda
förslaget uttalar kommittén härutinnan.

1 Tillsatt med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1951 för att inom inrikesdepartementet
verkställa översyn av sjukhuslagstiftningen ocli utreda därmed sammanhängande
spörsmål.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

I föreliggande läge anser sig kommittén icke böra föreslå några väsentliga
ändringar beträffande nu ifrågavarande bestämmelser. Benämningen prästman
synes dock böra utbytas mot »sjukhuspräst». I fråga om sjukhusprästens
åligganden har endast gjorts en ändring innebärande att han, i
likhet med övriga befattningshavare vid sjukhuset, är pliktig ställa sig
till efterrättelse vad som föreskrives i av sjukvårdsstyrelsen fastställd
instruktion eller vad sjukhusledningen eljest anbefaller. Med stöd härav
kan han åläggas att ombesörja vederbörlig expedition av dödsbevis m. m.

Då det numera icke torde förekomma några sanatorier eller epidemisjukhus,
där sjukhusets belägenhet utgör hinder för anställande av sjukhuspräst,
bör detta förbehåll i fortsättningen utgå. Sjukhuspräst skall sålunda
finnas vid samma sjukhus, där husmoder är obligatorisk. Vid andra sjukhus
beror det på huvudmannens bestämmande om sjukhuspräst skall anställas.

Det av kommittén utarbetade förslaget till sjukhusstadga motsvarar i
vad det avser sjukhusprästs antagande och entledigande samt åligganden i
huvudsak nuvarande bestämmelser.

Över förslaget har, bland andra, svenska kyrkans diakonistyrelse och
svenska prästförbundet, vilka fått företräda de kyrkliga intressena, avgivit
yttranden. Prästförbundet har i sitt yttrande framhållit, att det för samarbetets
uppbyggande bör vara tillfyllest, att sjukhusprästen ålägges att
ställa sig till efterrättelse den för honom av sjukvårdsstyrelsen utarbetade
instruktionen och vad direktionen anbefaller. Såväl diakonistyrelsen som
prästförbundet har härjämte hemställt, att det av de sakkunniga för den
andliga vården vid sjukhusen framlagda förslaget snarast måtte föranleda
åtgärd.

Sjukhuslagstiftningskommitténs förslag är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

2. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen

De sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen har vid utredningens
företagande haft som principiell utgångspunkt, att tillfälle skall beredas
sjukhusens patienter att i största möjliga utsträckning åtnjuta samma religiösa
och kulturella förmåner som utanför sjukhuset. Den andliga vård, som
härför erfordras, bör meddelas i så litet ämbetsmässiga och så naturligt
mänskliga former som möjligt. Den måste vara beroende av patienternas
frivilliga deltagande; varje religiös påtryckning bör vara utesluten. Viss
svårighet bereder i nämnda hänseende gudstjänsterna och andaktsstunderna
å de allmänna salarna. Det synes emellertid icke de sakkunniga rimligt,
att det mindre antal patienter, som förhåller sig likgiltiga eller avvisande
till all religiös förkunnelse, skall kunna ålägga de övriga tvånget att
avstå från denna form av religiös omvårdnad.

Av den verkställda utredningen framgår enligt de sakkunniga, att den
andliga vården vid sjukhusen blivit i hög grad eftersatt vid jämförelse med

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

andra insatser och arbetsuppgifter på det andliga området i samhället.
Orsaken härtill synes vara att söka i otillräckliga föreskrifter och framför
allt i otillräcklig arbetskraft. Vidkommande arbetskraften förhåller det sig
i regel så, att den vid sjukhuset anställde prästen har sjukhustjänsten som
bisyssla, vid sidan av församlingstjänsten. Då sistnämnda tjänst på grund
av tidsutvecklingen blivit alltmer krävande, har sjukhustjänsten kommit
att stå tillbaka. En oundgänglig förutsättning för att den andliga vården
vid sjukhusen må kunna utövas i den omfattning, som enligt de sakkunnigas
mening numera bör fordras, torde därför vara, att prästen blir i stånd
att i större utsträckning än för närvarande är fallet ägna tid och krafter åt
sin verksamhet vid sjukhuset.

Yttranden

Behovet av förbättrad andlig vård har, i den mån det föranlett särskilda
uttalanden, vitsordats av flertalet remissinstanser. I några remissyttranden
har dock erinringar gjorts mot de sakkunnigas uttalande. Sålunda anser
Östergötlands läns landsting, Malmöhus läns landsting och Göteborgs stad,
att något större behov av förbättrad andlig vård ej föreligger. Södermanlands
läns landsting anser, att de sakkunniga överskattat behovet, framför
allt vid akutsjukhusen med deras korta vårdtider. Statskontoret uttalar,
att det för sin del icke blivit övertygat om behovet av så vittgående och
kostnadskrävande åtgärder i syfte att intensifiera den andliga vården vid
sjukhusen. Enligt ämbetsverkets mening synes tvärtom i betänkandet redovisade
meningsyttringar från de ansvariga sjukhusmyndigheternas sida
tyda på att redan nu är jämförelsevis väl sörjt för den andliga sjukhusvården.
Även svenska stadsförbundet är kritiskt inställt och framhåller, att
sjukhusens förseende med radioanläggningar möjliggör en sådan avsevärd
förbättring vid sjukhusen, att ytterligare åtgärder i föreslaget avseende
icke är motiverade.

3. Sjukhusprästens uppgifter

Sjukhusprästens verksamhet skall givetvis i främsta rummet avse religiös
omvårdnad om patienterna. Emellertid synes prästen också böra, där så
påfordras, medverka i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet.
Han bör vidare, när så önskas, göra insatser för sjukhusets personal samt
för de sjukas anförvanter.

A. Enskild själavård

Vad angår den andliga vården om patienterna bör enligt de sakkunnigas
mening huvudvikten läggas vid den enskilda själavården, d. v. s. den direkta

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

individuella andliga hjälpen åt de sjuka. För denna andliga vård måste tillräcklig
tid stå prästen till buds. Prästen bör ha sina arbetsförhållanden så
ordnade, att han om möjligt kan infinna sig på kallelse av de sjuka. Möjlighet
skall beredas varje patient, som så önskar, att ostört samtala med
prästen. Vidare bör kontakten mellan prästen och patienterna främjas genom
den förres besök och regelbundna ronder. Det är av vikt, att dylika
besöksronder inordnas i sjukhusets dagschema så att de icke sammanfaller
med offentlig besökstid och ej heller kolliderar med övrig vård och undersökningar
av den sjuke.

Yttranden

De sakkunnigas förslag rörande den enskilda själavården har i de avgivna
remissyttrandena i huvudsak lämnats utan erinran eller icke föranlett särskild
kommentar. Förslaget om regelbundna ronder av sjukhuspräster
har emellertid kritiserats av flera remissmyndigheter. Sålunda
motsätter sig medicinalstyrelsen, att pastor skall gå rond och anför
vidare.

Det synes däremot lämpligt att pastor dels har bestämd expeditionstid
på sjukhuset och dels uppsöker de olika avdelningarna och av avdelningssköterskan
gör sig underkunnig om vilka patienter, som begärt eller kan
förutsättas önska besök av honom.

Även Södermanlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Stockholms
stad, Göteborgs stad och svenska landstingsförbundet1 uttalar sig
emot ronder av sjukhusprästen. Södermanlands läns landsting framhåller,
att arbetsordningen vid sjukhusen skulle allvarligt påverkas och störas genom
en dylik anordning. Stockholms stad påpekar i sitt yttrande, att prästen
borde på annat sätt än genom besök och regelbundna ronder, exempelvis
genom anslag eller meddelande angående gudstjänsttider, mottagningstider
och dylikt, kunna nå dem, som vill ta hans tjänster i anspråk. Dessutom
borde sjukvårdspersonalen enligt stadens mening medverka till att
underlätta patienternas kontakt med prästen eller annan själasörjare.

Önskvärdheten av särskilda samtalsrum har understrukits av
medicinalstyrelsen och landstingsförbundet.

B. Gudstjänster och andaktsstunder

De sakkunniga framhåller, att gudstjänster och andaktsstunder å ett
stort antal sjukhus återkommer alltför sällan till samma vårdavdelning, om
församlingslivets gudstjänsttillfällen tas till norm. Gudstjänster och an -

Landstingsförbundets yttrande åberopas i sin helhet av LTppsala läns, Jönköpings läns, Kronobergs
läns, Kalmar läns norra, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns, Värmlands läns, Kopparbergs
läns och Västernorrlands läns landsting.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

daktsstunder bör därför hållas i större utsträckning än för närvarande sker.
Det vore önskligt, att varje större sjukhus försåges med centralradio för
söndaglig utsändning av gudstjänsterna inom sjukhuset. I den mån ej så
kan ske anser de sakkunniga, att å de större sjukhusen skall hållas gudstjänster
på två olika avdelningar varje söndag. Gudstjänsten bör vara kortare
än församlingsgudstjänsten men i viss utsträckning anknyta till denna.
För gudstjänsten skall tjänliga yttre anordningar vidtagas, som skänker
densamma värdighet och helgd. Psalmböcker och biblar skall finnas tillgängliga
å sjukhusen i tillräckligt antal.

För vila, avkoppling och möjlighet till enskild andakt är det ett önskemål,
att arbetet på avdelningarna planeras så, att s. k. tyst timme kan ingå
i dagordningen. Därest så skulle kunna ske, vore det av värde, om radiotjänst
ibland anordnade en utsändning i radio såsom inledning till den tysta
timmen.

Yttranden

I fråga om gudstjänster och andaktsstunder uttalar Stockholms stad, att
den anser, att antalet andaktsstunder på sjuksalar icke bör utökas dels därför
att de ibland kan inverka störande på vissa patienter, dels emedan en
del angelägna arbetsuppgifter på salarna måste utföras på fastställda tider,
varigenom det torde möta praktiska svårigheter att genomföra dylik ökning.
Övriga remissmyndigheter har i huvudsak godtagit de sakkunnigas förslag.
Beträffande önskemålet, att varje större sjukhus skall äga centralradio,
framhåller Stockholms läns landsting, att då den personliga kontakten mellan
predikant och åhörare samt kontakten åhörarna emellan bör eftersträvas
såsom det värdefullaste i detta sammanhang, torde det vara önskvärt,
att ordnandet av den andliga vården icke kan lösas enbart genom utnyttjandet
av radions möjligheter.

C. Kyrkliga förrättningar i övrigt

Dopförrättningar å sjukhus, vilka förrättningar numera förekommer i
stor utsträckning, bör anordnas på ett högtidligt och värdigt sätt. Mödrar,
som ej kan närvara vid dopförrättning, bör, därest radioanläggning finnes
vid sjukhuset, få tillfälle att i radio avlyssna förrättningen.

Enskild nattvard bör meddelas patient, som så önskar. Patientens önskemål
härom bör skyndsamt framföras till sjukhusprästen, så att han utan
dröjsmål kan infinna sig.

Jordfästning av å sjukhus avliden person skall verkställas i enlighet med
vad som föreskrives i kungörelsen den 26 mars 1895 angående jordfästning
av å sjukhus eller annat därmed jämförligt ställe avliden person. Liksom i
fråga om dop bör jordfästningen givas en högtidlig prägel.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Yttranden

Sakkunnigförslaget i förevarande avseende har endast i mindre omfattning
föranlett särskilda uttalanden från remissinstansernas sida och har i
dessa fall godtagits eller lämnats utan erinran.

D. Anteckningar för anmälan till vederbörande församlingspräst om födelser,
dop, dödsfall och jordfästningar

Såsom nämnts i inledningen åligger det sjukhusprästen att jämlikt meddelade
bestämmelser föra anteckningar om födelser, dop, dödsfall och begravningar
ävensom till vederbörande meddela uppgifter rörande sålunda
verkställda anteckningar. Enligt de sakkunnigas förslag skall särskild kyrkobokföring
å sjukhus icke vidare förekomma. Förslaget innebär i huvudsak
följande.

Kyrkoböckerna å sjukhus ersättes av särskilda aviseringsböcker för födelser,
dop, dödsfall och jordfästningar. Dessa böcker innehåller anmälningsblanketter
för den avisering, som jämlikt kyrkobokföringskungörelsen
skall ske till vederbörande församlingspräst. Vid ifyllning av blanketten
tages kopia, och skall kopiorna kvarsitta i aviseringsboken samt för framtiden
förvaras å sjukhuset. Verkställande av vederbörande anteckningar i
boken samt expediering av anmälningen till församlingsprästen ankommer,
såvitt angår dop och jordfästning, å vederbörliga sjukhuspräst eller, om
annan präst företagit sådan förrättning, å denne samt, såvitt angår födelser
och dödsfall, å den befattningshavare vid sjukhuset, som därtill förordnats
av sjukhusets direktion. För förvar och tillhandahållande av aviseringsböckema
svarar, såvitt angår aviseringsböckema för dop och jordfästningar,
sjukhusprästen, därest sådan finnes, samt eljest den befattningshavare
vid sjukhuset, som därtill erhållit uppdrag av sjukhusets direktion.
Den som har att förvara och tillhandahålla aviseringsböckema har ock,
därest införing i aviseringsbok ankommer å annan, att öva tillsyn över att
denne fullgör sin skyldighet.

Vad de sakkunniga föreslagit avser allmänt sjukhus. Vad angår andra
sjukhus (privata sjukhus) torde motsvarande förfarande böra vinna tilllämpning;
några längder skulle sålunda ej föras. En av sjukhusets styrelse
utsedd person skulle ha att sörja för alla aviseringar om födelser och dödsfall
samt att svara för vederbörliga aviseringsböcker. Vad angår dop och
jordfästningar skulle aviseringen ske av förrättaren, som skulle sörja för
att avskrift tages. Ansvaret för aviseringsböckema rörande samma förrättningar
skulle emellertid åvila nämnde, av styrelsen utsedde person.

Den av de sakkunniga förordade reformen synes icke behöva medföra
några ändringar i kyrkobokföringskungörelsen.

I anslutning till det anförda föreslår de sakkunniga, att kungörelsen den

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

4 december 1903 angående uppgifter från vissa allmänna inrättningar till
kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik, i vad angår sjukhus, upphäves,
och att i dess ställe utfärdas kungörelse angående förande av böcker
vid sjukhus för anmälningar till kyrkobokföringen.

Yttranden

Den föreslagna förenklingen av sjukhusprästens registreringsarbete har
av flertalet remissmyndigheter hälsats med tillfredsställelse, medan andra
lämnat förslaget utan erinran. Domkapitlet i Härnösand har däremot ifrågasatt,
huruvida arbetsbesparingen skulle bli särskilt stor med denna anordning,
som dessutom skulle medföra förlusten av för folkbokföringen viktiga
urkunder, födelse- och dopbok, död- och begravningsbok.

Mot vissa detaljer i förslaget har emellertid erinringar framförts. Sveriges
yngre prästers förbund har framhållit beträffande aviseringen av dop
och jordfästning, att det synes lämpligt, när dessa handlingar icke förrättas
av sjukhusprästen, att den som förrättat akten ålägges att meddela sjukhusets
pastor erforderliga uppgifter för vederbörlig anteckning och avisering
och att det bör vara sjukhusprästen, som har ansvaret för aviseringen.
Göteborgs stad däremot har ansett, att vederbörande anmälningar bör
kunna göras av en tjänsteman på sjukhuset, eventuellt under sjukhusprästens
överinseende. Även statistiska centralbyrån har berört frågan om ansvaret
för aviseringen och anför härutinnan.

Det delade ansvaret föranleder betänkligheter. Med hänsyn till att kyrkobokföringskungörelsen
föreskriver att avisering om dop och jordfästning
skall göras av förrättaren och då införing i aviseringsbok skall ske genom
kopiering av avin, kan dock invändning ej göras mot att införing i boken i
dylika fall skall ankomma på förrättaren. Däremot synes tillräckligt bärande
skäl ej vara anförda för att sjukhuspräst skall befrias från ansvaret för
aviseringsböckerna för födelser och dödsfall.

Centralbyrån och domkapitlet i Härnösand — domkapitlet under förutsättning
att det av de sakkunniga förordade aviseringssystemet införes —
föreslår, att de föreslagna formulären överses av blanketteknislc expertis.

E. Medverkan i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet

Sjukhusprästen bör göra insatser och taga initiativ även i fråga om patienternas
underhållning och förströelse (samkväm, sång- och musikstunder,
föredrag m. in.). Han bör, där så påfordras, också kunna engageras i sjukhusets
biblioteksarbete, i den mån sjukhusbibliotek icke är anslutet till
offentlig biblioteksverksamhet.

Därest social kurator icke finnes anställd vid sjukhuset, torde skäl föreligga
att anlita sjukhusprästen även i sjukhusets sociala verksamhet.

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Yttranden

De sakkunnigas uttalanden rörande sjukhusprästs medverkan i sjukhu-.
sets allmänkulturella och sociala verksamhet har rönt kritik av ett förhållandevis
stort antal remissinstanser. Särskilt har kritiken riktats mot uttalandet
att sjukhusprästen skall kunna anlitas i den sociala verksamheten.

Södermanlands läns landsting anför.

Vid ett flertal sjukhus finnes redan nu sysselsättnings- och arbetsterapeuter,
bibliotekspersonal samt sociala kuratorer och ifrågavarande verksamhetsgrenar
är f. n. under utbyggnad vid sjukhusen. Med hänsyn till denna
tillgång på härför specialutbildad personal måste prästernas medverkan
till patienternas underhållning och förströelse samt vid den sociala verksamheten
vid sjukhusen icke anses påkallad.

Ej heller Sveriges läkarförbund anser sig kunna biträda de sakkunnigas
uppfattning angående sjukhusprästens sociala uppgifter. Enligt läkarförbundet
torde det icke vara möjligt att utan särskild utbildning behärska
den numera starkt utbyggda socialvården i alla dess detaljer. De lungsjukas
riksförbund hävdar, att sjukhusprästens uppgifter bör begränsas till
den religiösa verksamheten och till förande av vissa aviseringsböcker. Han
bör enligt förbundets uppfattning inte under några förhållanden ta befattning
med de arbetsuppgifter, som naturligt åvilar kurator, arbetsterapeut
och bibliotekarie.

Svensk kuratorsförening anser det vara av synnerlig vikt, att någon sammanblandning
av sociala och pastorala uppgifter icke förekommer. Likartade
uttalanden har gjorts av Stockholms stad, svenska lasarettsläkarföreningen
och rikskommittén för partiellt arbetsföra. Domkapitlet i Karlstad
och Göteborgs stad uttalar, att präst ej bör åläggas medverka i allmänkulturell
och social verksamhet. Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund
anser, att heltidsanställd präst icke bör åläggas uppgifter,
som åvilar social kurator, eller engageras i sjukhusets biblioteksarbete. Ej
heller stadsförbundet finner, att sjukhuspräst bör åläggas medverkan i uppgifter,
som tillhör socialkuratorns arbetsfält. Landstingsförbundet framhåller,
att den allmänkulturella och sociala verksamheten i princip bör ombesörjas
av härför utbildad personal.

Domkapitlet i Växjö anför.

Uppgiften som social kurator eller bibliotekarie på sjukhuset torde ofta
vara näraliggande för präster. Dock bör i reglementen och föreskrifter undvikas
stadgar om prästens ovillkorliga skyldighet härutinnan. Detsamma
gäller ansvaret för ordnande av förströelser.

Då det gäller den allmänkulturella verksamheten anser
■medicinalstyrelsen, Stockholms stad och stadsförbundet, att prästs medverkan
bör helt bero på dennes personliga läggning.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sveriges allmänna biblioteksförening har i sitt yttrande starkt kritiserat
de sakkunnigas förslag i fråga om de kulturella uppgifterna. Föreningen
framhåller, att de sakkunniga föreslår, att de kulturella uppgifterna skall
ställas under sjukhusprästens ledning. Mot detta inlägger föreningen en bestämd
gensaga. Det synes enligt föreningen angeläget, att gränsdragningen
mellan själavårdande verksamhet samt allmänkulturell och social verksamhet
upprätthålles och att sjukhusprästens uppgifter begränsas till församlings
vård å allmänna sjukhus.

Övriga remissinstanser har lämnat uttalandena utan erinran eller utan
kommentar.

F. Verksamhet bland sjuksköterskor och annan personal

De sakkunniga har ansett sjuksköterskans arbete på ett sjukhus icke böra
inskränkas till den rent materiella omvårdnaden. Den största omsorg måste
även ägnas åt den kroppsligen sjuka människans andliga hälsa. Sjuksköterskan
kommer de sjuka närmast och får ofta mottaga förtroenden angående
deras bekymmer och svårigheter av skilda slag samt har att, då patienten
så önskar, förmedla kontakten med sjukhusprästen. Man bör därför av
sjuksköterskan kunna fordra förståelse för de religiösa värdena eller, i vart
fall, viss kunskap i hithörande frågor.

För att sjuksköterskan skall kunna fylla sin uppgift måste hon under
elevtiden få en god utbildning i berörda frågor. De sakkunniga har i utlåtande
över det betänkande, som avgivits av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen,
uttalat önskemål om att under utbildningen 10 timmar
skulle ägnas till undervisning i etik och livsåskådningsfrågor.

Därest sjukhusprästen har goda kvalifikationer på området och förhållandena
så medger anser de sakkunniga, att han bör anställas som lärare
vid sjuksköterskeskolan.

Beträffande prästens verksamhet i övrigt med avseende å den sjukvårdande
personalen anser de sakkunniga både av principiella skäl och med
hänsyn till den utredning, som införskaffats i ämnet, att inga speciella föreskrifter
bör lämnas om denna sjukhusprästens verksamhet, men att han,
om önskemål därom framkommer, bör för personalen hålla andaktsstunder,
bibelstudier, samkväm eller dylikt. En sådan uppgift bör ingå i hans ämbetsåligganden.

Yttranden

Sakkunnigförslaget har tillstyrkts av domkapitlen i Uppsala och Luleå
samt Jämtlands läns landsting.

Beträffande sjuksköterskeutbildningen uttalar Södermanlands
läns landsting, Gävleborgs läns landsting, stadsförbundet och landstingsförbundet,
att utbildningen synes tillfredsställande i förevarande frå -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

gor. Sjuksköterskeföreningen finner däremot ökad undervisning i etik och
livsåskådningsfrågor önskvärd.

I fråga om prästens verksamhet bland personalen har
ett flertal remissinstanser — kammarkollegiet, Södermanlands läns landsting,
Gävleborgs läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs stad och landsting
sförbundet — framhållit, att denna verksamhet bör falla under vederbörande
församlingsprästerskap och alltså icke ha något samband med den
andliga vården vid sjukhusen. Läkarförbundet anser dock, att det är värdefullt
om sjukhusprästen även verkar bland personalen.

G. Insats för de sjukas anförvanter

När anförvanter till de sjuka så önskar bör de enligt de sakkunniga ha
möjlighet att rådgöra med prästen.

Yttranden

Denna fråga har föranlett uttalanden av endast ett fåtal remissinstanser.

Domkapitlet i Uppsala, Jämtlands läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs
stad och stadsförbundet har anslutit sig till eller lämnat utan erinran
de sakkunnigas uttalande, medan Södermanlands läns landsting, Gävleborgs
läns landsting och landstingsförbundet ansett, att den prästerliga
verksamheten bland de sjukas anförvanter bör ingå i den församlingsprästerliga
tjänsten.

Enligt kammarkollegiets mening bör nu ifrågavarande uppgift nämnas
bland sjukhusprästs åligganden i den föreslagna tillämpningskungörelsen till
lagen angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

4. Sjukhusprästens utbildning

Sjukhusprästens verksamhet skall främst vara av religiös art, varför hans
kompetens framför allt bör bygga på den vanliga prästerliga utbildningen.
Då emellertid de sjuka i mycket intager en särställning och sjukdomen
mången gång skapar en allvarlig situation, som berör héfa personlighetslivet,
synes sjukhusprästen därjämte böra erhålla en särskild utbildning,
som gör honom skickad att efter hänvändelse från de sjuka, deras anhöriga,
läkare eller sjuksköterska kunna i förekommande fall träda hjälpande emellan,
detta även då fråga är om att giva annan än rent religiös andlig hjälp.

För att en präst skall kunna rätt förstå patienterna bör han äga åtminstone
elementära insikter i den medicinska vetenskapen. Detta synes också
utgöra förutsättning för ett gott samarbete mellan prästen och läkaren.
En viss insikt i psykiatri synes vara önskvärd för att prästen skall kunna
skilja mellan vad som är friskt och sjukt i själslivet. De neurotiska människornas
andliga vård ställer särskilt stora krav på prästen, varför han bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958 31

ha studerat neuroslära och något känna till de moderna psykoterapeutiska
metoderna.

I särskilt underdånigt utlåtande över prästutbildningssakkunnigas betänkande
har sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen anfört i huvudsak
följande. Sjukhusprästen borde kvalificeras för sin uppgift genom en
vid universitetet meddelad kurs, omfattande dels elementära medicinska
översikter, dels allmän psykologi, dels ock patientpsykologi. Då det icke
torde var möjligt för de blivande prästerna att under sin utbildningstid
bestämma, huruvida de komme att ägna sig åt sjukhustjänst, samt då varje
präst, oavsett sin tjänstgöring, hade största gagn av de kunskaper, som
genom den föreslagna kursen meddelades, ansåge de sakkunniga, att kursen
borde göra obligatorisk för samtliga teologie studerande, vilka deltoge i den
praktiska utbildningen. I den mån så kunde ske syntes lämpligt, att de blivande
prästerna bereddes tillfälle att någon tid tjänstgöra å sjukhus. Det
syntes ock böra övervägas, om icke en sådan anordning kunde träffas, att
prästkandidaterna i större utsträckning än nu skedde skulle kunna få fullgöra
sin värnplikt å sjukvårdsförband, vilken tjänstgöring borde få tillgodoräknas
dem som praktisk hospitering.

För den präst, som vill ytterligare meritera sig på förevarande område,
synes kunna ifrågakomma

1. tjänstgöring som assistent vid den andliga vården å sjukvårdsinrättning; 2.

partiell kurs vid socialpolitiskt institut; samt

3. specialutbildning vid institut för själavård och psykisk rådgivning
(S:t Lukasstiftelsen).

Yttranden

Flertalet remissinstanser har, i de fall där de uttalat sig härutinnan, funnit
de sakkunnigas förslag rörande sjukhusprästens utbildning välmotiverat.
Erinringar har dock framförts från flera håll. Sålunda anser Västmanlands
läns landsting och lasarettsläkarjöreningen att utbildningen är så
begränsad, att den saknar betydelse. Södermanlands läns landsting är tveksam
om särskild utbildning krävs för sjukhuspräster.

Medicinalstyrelsen uttalar.

Enär styrelsen hyser den uppfattningen, att pastors insats på sjukhuset
bör motsvara hans insats i församlingslivet överhuvudtaget, anser styrelsen
icke, att några timmars medicinsk undervisning är påkallad för blivande
präster. För "att denna skulle bliva av något verkligt värde måste den göras
så omfattande och grundlig, att avsevärd tid måste avsättas för densamma.

Undervisningen i allmän psykologi och i patient psykologi finner medicinalstyrelsen
däremot angelägen.

Domkapitlet i Uppsala ifrågasätter om icke alltför stor vikt lagts vid den
elementära medicinska utbildningen och uttalar vidare, att någon speciell
kvalifikation i form av utbildning utöver den teoretiska undervisningen

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

torde böra stadgas såsom villkor för innehavande av heltidstjänster vid
sjukhus.

Den nuvarande utbildningen är enligt läkarförbundet icke tillfyllest. Till
den teoretiska utbildningen bör även läggas praktisk utbildning. Utöver de
möjligheter härtill som anvisas av de sakkunniga, pekar förbundet även på
tjänstgöring å avdelning vid sinnessjukhus, varigenom god utbildning i
praktisk psykologi och psykopatologi kan vinnas. Såsom ytterligare möjlighet
anvisar Jämtlands läns landsting tjänstgöring vid några lasarett med
invärtesmedicinsk och helst även lasarettspsykiatrisk avdelning, där speciellt
intresse för verksamheten finnes.

Domkapitlet i Linlcöping framhåller, att sjukhusprästens utbildning i
sång och musik är minst lika viktig som nödiga insikter i medicin, psykiatri
etc.

Domkapitlet i Lund önskar, att ett begränsat antal yngre präster skall
kunna deltaga i kursen i medicin m. m. vid universiteten.

5. Den prästerliga organisationen för den andliga vården

vid sjukhusen

För ernående av förbättrad andlig vård å sjukhusen anser de sakkunniga,
att vid större sjukhus, där den andliga vården kan antagas bereda vederbörande
präst full sysselsättning — vilket enligt de sakkunnigas mening är
fallet, först då antalet vårdplatser å sjukhuset uppgår till omkring 1 200
eller åtminstone överstiger 1 000 — bör anställas särskild sjukhuspräst.
Heltidsanställning av präst bör ock kunna ske genom samordnande av två
eller flera sjukhus under en präst. Förutsättningen härför är, att sjukhusen
har sådan inbördes belägenhet, att kommunikationerna dem emellan är täta
och bekväma samt att prästens resor till de olika sjukhusen icke tager en
alltför dryg del av hans arbetstid i anspråk. Enligt en av de sakkunniga
gjord approximativ beräkning skulle 34 sådana sjukhusprästbefattningar
behöva inrättas.

De sakkunniga har övervägt, huruvida samordnande av sjukhus med
andra slag av anstalter, såsom ålderdomshem och fängelser, bör äga rum,
men funnit, att detta icke lämpligen bör ske.

I de fall heltidsanställning av sjukhuspräst icke kan ordnas, bör den andliga
vården vid sjukhuset ombesörjas av prästerskapet i det pastorat, varest
sjukhuset är beläget. Församlingsprästens verksamhet vid sjukhuset skall
emellertid icke — såsom nu — utgöra en bisyssla för honom, utan denna
verksamhet bör inordnas i församlingsvården. Den prästerliga organisationen
i pastoratet skall anpassas härefter; då så befinnes nödigt, skall sålunda
utökning i organisationen ske.

Huvudregeln bör vara, att den andliga vården vid sjukhusen handhas av
vederbörande pastorats prästerskap. I vad mån hänläggandet av den and -

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

liga vården vid sjukhusen till pastoratets prästerskap bör föranleda utökning
av den prästerliga organisationen inom pastoraten avgöres av Kungl.
Maj:t. För reformens genomförande bör de nuvarande prästernas avgång
icke avvaktas utan densamma göras tillämplig å redan utnämnd präst. Beträffande
organisationen av sjukhusprästbefattningar med heltidsanställning
skall det ankomma på domkapitlen att i samråd med vederbörande
sjukhusstyrelse verkställa utredning och avgiva förslag till Kungl. Maj:t
beträffande frågan, vid vilka sjukhus arbetet är av den omfattning, att det
kräver en heltidsanställd präst, vilka sjukvårdsanstalter lämpligen må kunna
samordnas under en präst samt var prästen skall vara stationerad.

Yttranden

De sakkunnigas förslag rörande den prästerliga organisationen för den
andliga vården har fått ett mycket blandat mottagande av remissinstanserna.
Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av samtliga domkapitel utom
domkapitlet i Uppsala, pastor atsindelning ssakkunnig a, Gotlands, Kristianstads
och Jämtlands läns landsting, Norrköpings stad, sjuksköterskeföreningen,
sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, dåvarande allmänna
svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers förbund, svensk kuratorsförening
och svenska diakonsällskapet.

Helt avstyrkt har förslaget blivit av Östergötlands och Malmöhus läns
landsting, Stockholms stad, Malmö stad, Hälsingborgs stad och Gävle stad.

Förslaget om särskilda sjukhuspräster har avstyrkts av kammarkollegiet,
statskontoret, två ledamöter av statens lönenämnd, medicinalstyrelsen,
Stockholms, Södermanlands, Västmanlands och Gävleborgs läns landsting,
läsårettsläkarföreningen och rikskommittén för partiellt arbetsföra.

Landstingsförbundet, vars yttrande nio landsting åberopat, har ansett,
att så stora fördelar är förknippade med inordnande av den andliga vården
vid sjukhusen i församlingsvården, att särskilda sjukhusprästtjänster icke
skall inrättas förrän behovet blivit till fullo styrkt.

Jönköpings läns landsting och stiftsnämnden i Uppsala har ansett, att
förslaget bör överarbetas.

Kammarkollegiet framhåller i sitt yttrande — som kan anses vara representativt
för de remissinstanser, vilka avstyrkt förslaget om särskilda sjukhuspräster
— att det icke finner något att erinra mot förslaget, i vad detsamma
avser anförtroende av andlig vård vid sjukhusinrättningarna till
församlingarnas prästerskap. Däremot anser det tillräckliga skäl icke föreligga
att för vissa fall frångå principen om sjukhusverksamhetens inordnande
i församlingsvården och låta denna verksamhet ombesörjas av
särskilda, heltidsanställda sjukhuspräster. Fn fördelning av sjukhustjänstgöringen
mellan pastoratets präster syntes vara till fördel såväl för patienterna
som för prästerna.

Även direktionen för karolinska sjukhuset och Göteborgs stad har ställt

3 — llihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 07

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

sig avvisande mot förslaget om särskilda sjukhuspräster och anser, att vid
de större sjukhusen en anordning med flera deltidsanställda präster är att
föredra framför de sakkunnigas förslag. Domkapitlet i Uppsala anser, att
särskilda sjukhuspräster endast bör finnas för ett sjukhus; sammanförande
av flera sjukvårdsinrättningar för att bereda arbete för en heltidstjänst bör
ej förekomma. Risk föreligger enligt domkapitlet, att arbetet blir mera
splittrat för sådan präst än för en församlingspräst. Domkapitlet är icke
främmande för tanken att i viss utsträckning bibehålla arvodestjänster.
Pastoratsindelningssakkunniga, som anser att den andliga vården vid sjukhusen
i princip bör ombesörjas av församlingsprästerskapet, finner dock att
särskilda präster behövs i ett begränsat antal fall. Enligt de sakkunnigas
mening bör dock endast två, högst tre anstalter sammanföras under en
präst. Pastoratsindelningssakkunniga framhåller vidare, att vid blivande
reglering av pastoratsindelningen hänsyn bör tas beträffande varje pastorat
till belägenheten inom detsamma av sjukhus utan särskild sjukhuspräst.

Läkarförbundet gör gällande, att sjukhusprästerna icke bör knytas till
församlingarna utan till sjukhusen, och anför.

Däremot vill förbundet uttrycka sin tveksamhet inför sjukhusprästernas
organisatoriska anknytning till den territoriella församlingen, som av de
sakkunniga förordas. Sjukhusverksamheten skulle då få karaktär av en
specialuppgift inom församlingsvården. Sjukhusprästen bör i stället anses
vara en sjukhusets tjänsteman och från sjukhuset erhålla de viktigaste
impulserna och direktiven för sin verksamhet.

I några remissyttranden har kritiserats siffrorna för det antal vårdplatser,
som skall anses ge full sysselsättning för heltidsanställd sjukhuspräst. Sålunda
anser domkapitlet i Strängnäs, att antalet vårdplatser borde ha satts
till 800 å 900. Domkapitlet i Karlstad och Sveriges yngre prästers förbund
anser, att 900—1 000 vårdplatser bör motsvara full sysselsättning. Även
sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund anser de sakkunnigas förslag
— 1 000 å 1 200 platser — väl högt.

Allmänna svenska prästföreningen framhåller, att sjukhustjänstgöring
även bör kunna anförtros åt präst i närliggande pastorat. Liknande uttalande
har gjorts av domkapitlet i Linköping, som påpekar, att vad som i
detta sammanhang sägs om pastorat, varest sjukhuset är beläget, i städer
med mer än ett pastorat bör gälla hela staden.

6. Avlöning och pensionering1

På grund av sjukhusens olika storlek och beskaffenhet låter det sig icke
göra att indela arbetsområdena för de heltidsanställda sjukhusprästerna så,

1 De avsnitt av sakkunnigförslaget, som blivit inaktuella genom det efter förslagets framläggande
antagna nya systemet för prästerskapets avlöning, bär i den följande redogörelsen utelämnats.
Av denna anledning bär ej heller remissyttrandena i vad de avser dessa avsnitt medtagits.

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

att tjänstgöringen blir exakt lika omfattande för envar av dem. Oavsett att
i kvalitativt avseende likvärdiga befattningar i allmänhet bör i lönehänseende
likställas, torde den kvantitativa skillnaden icke bli så stor, att en
differentiering av befattningarna härutinnan är nödig. De sakkunniga föreslår
därför, att samtliga heltidsanställda sjukhusprästbefattningar erhåller
samma löneställning.

Beträffande den löneställning, som bör tillkomma en sjukhuspräst, synes
en jämförelse med församlingsprästerna ligga i sakens natur. Med hänsyn
till de arbetsuppgifter, vilka skall tillkomma en sjukhuspräst, samt den
självständiga ställning och det ansvar, som är förbundna med tjänstgöringen,
synes befattningen bli i det väsentliga jämförlig med kyrkoherdebefattning
i ett mindre pastorat, dock att vissa betydelsefulla administrativa
bestyr bortfaller för sjukhusprästen.

De sakkunniga anser lönegraden Ca 281 vara i förhållande till arbetets
art och omfattning samt vid jämförelse med löneställningen för andra likartade
befattningar väl avvägd. Enligt de sakkunniga bör sjukhusprästerna
icke kvarstå hela sin tjänstetid i sådan prästbefattning. Även för befordrande
av önskvärd övergång till kyrkoherdetjänst synes den föreslagna
löneställningen för sjukhuspräst vara lämplig.

Då den andliga vården å sjukhus, för vilken särskild sjukhuspräst icke
anställes, skall åligga prästerskapet i pastoratet och ingå i församlingsvården,
bör vid inplaceringen av kyrkoherde- och komministertjänster hänsyn
även tagas till tjänstgöringen å sjukhus.

Sjukhuspräst, som på grund av sjukhusets läge i förhållande till stationeringsorten
förorsakas särskilda kostnader för resor till och från sjukhuset,
skall erhålla ett fixerat reseanslag, fastställt i samband med beslutet om
tjänstens inrättande. För församlingspräst, i vars åliggande det skall ingå
att handha den andliga vården å sjukhus, skall resekostnaderna till sjukhuset
täckas genom det för församlingstjänsten utgående fasta reseanslaget.

Yttranden

Av de remissinstanser, som yttrat sig rörande sjukhusprästernas löneställning,
har denna till övervägande del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Endast statens lönenämnd har ansett inplaceringen i lönegrad Ca 28
för hög. Läsårettsläkarjöreningen uttalar, att den inte kan frigöra sig från
uppfattningen att sjukhusprästen även i fortsättningen kommer att bli
underbetald. Den andliga vården på sjukhusen ställer enligt föreningen
stora krav på dess utövare. * i

1 Lönegrad Ao 22 enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 maj 1957 med vissa bestämmelser

i fråga om ändring av lönegradsbeteckningar och lönegradsnummer, m. m.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

7. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet

Kostnaden för den andliga vården vid de allmänna sjukhusen bestrides
för närvarande helt och hållet av huvudmännen, d. v. s. av staten, vederbörande
landsting eller kommun. Uppehållandet av den andliga vården vid
sjukhusen måste enligt de sakkunnigas mening liksom religionsvården överhuvud
taget anses vara en statlig angelägenhet. De sakkunniga föreslår
därför, att kostnaden för avlöning av sjukhusprästerna och deras resor i
tjänsten samt deras tjänste- och familjepensionering skall åvila kyrkofonden.
För ändamålet erforderligt anslag skall icke fixeras, men Kungl. Maj:ts
befogenhet att härför anlita kyrkofonden begränsas därigenom, att grunderna
för anslagets utnyttjande underställes riksdagens godkännande.

Även kostnaden för sådan andlig vård vid sjukhusen, som skall ombesörjas
av församlingsprästerna, bör i princip gäldas av kyrkofonden. Med
hänsyn till att omförmälda kostnad i regel blir helt obetydlig ävensom till
vissa andra angivna förhållanden anser emellertid de sakkunniga, att, för
vinnande av förenkling i det administrativa arbetet, bidrag ur fonden till
pastoratet för dess präster åliggande tjänstgöring å sjukhus skall utgå endast
i sådana fall, då sjukhustjänstgöringen befinnes påverka den prästerliga
organisationen i pastoratet så, att organisationen måste ökas eller en eljest
möjlig indragning av prästerlig tjänst i pastoratet förhindras. Beträffande
bidragsbeloppet bör detta utgå i förhållande till pastoratets kostnad för lön
och bostad för den befattning, som inrättas respektive skulle ha kunnat indragas,
och den tid, som sjukhustjänstgöringen kan beräknas taga av arbetstiden
för en heltidsanställd sjukhuspräst enligt vissa beräknade procentsatser
för olika stora sjukhus. Det skall ankomma å Kungl. Maj:t att bestämma,
huruvida bidrag ur kyrkofonden för prästerskapets tjänstgöring å
sjukhus skall utgå till pastoratet.

Andra kostnader för den andliga vården än löne-, rese- och pensionskostnader
för prästerna — såsom arvode åt assistent vid andliga vården, ersättning
åt extra predikanter, orgelspelning, anskaffande av inventarier m. m.
— bör såsom hittills åligga vederbörande sjukhus huvudmän.

De sakkunniga uppskattar kostnaden för de särskilda sjukhusprästerna
till cirka 480 000 kronor samt kostnaden för den andliga vård vid sjukhusen,
som pastoratens prästerskap skall fullgöra, till cirka 363 000 kronor,
sammanlagda kostnaden sålunda till 843 000 kronor. Då arvodena till sjukhuspredikanterna
uppgår till omkring 230 000 kronor, uppstår alltså en kostnadsökning
av 613 000 kronor.1 Av den totala kostnaden, 843 000 kronor,
skulle cirka 645 000 kronor drabba kyrkofonden, medan omkring 198 000

1 Kostnaderna beräknade 1949. Kostnaderna för de särskilda sjukhusprästerna, beräknade efter
de från och med den 1 juli 1957 gällande lönerna uppskattas till cirka 780 000 kronor. Övriga
kostnader är svåra att utan särskild undersökning beräkna.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kronor skulle drabba pastoraten. Med hänsyn till församlingsavgifternas
maximering (20 öre per skattekrona), torde en del av den på pastoraten
löpande kostnaden komma, även den, att slutgiltigt drabba kyrkofonden i
form av ökade tillskott. Det på kyrkofonden belöpande kostnadsbeloppet
motsvarar efter 1948 års skatteunderlag endast omkring 4/10 öre per skattekrona
och behöver, då av allmänna kyrkoavgiften de senaste åren uttagits
allenast 10 öre per skattekrona, icke föranleda någon höjning av det för allmänna
kyrkoavgiften lagfästa maximum av 15 öre per skattekrona.1

Yttranden

I fråga om finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet har sakkunnigförslaget
av de flesta remissinstanser lämnats utan erinran eller ej
särskilt berörts. I några remissutlåtanden har dock erinringar framförts.
Sålunda anser Stockholms stad och Göteborgs stad, som önskar bibehålla
systemet med arvodesanställda präster, att sjukhusens huvudmän bör bestrida
ifrågavarande kostnader. Göteborgs stad framhåller, att detta även
bör gälla om sakkunnigförslaget i vad det avser den prästerliga organisationen
för den andliga vården vid sjukhusen genomföres.

Kammarkollegiet framhåller i sitt yttrande, att det knappast synes motiverat
att anlita kyrkofondens medel i andra fall än då sjukhustjänstgöringen
medför väsentlig höjning av den effektiva uttaxeringen för prästerskapets
avlöning i respektive pastorat, eftersom församlingsprästerna redan för
närvarande torde ha skyldighet att sörja för själavården å sjukhusen.

Stiftsnämnden i Härnösand uttalar, att den anser det oriktigt att sjukhuspastoratet
ensamt skall av sina prästlönemedel avlöna sjukhusprästen,
då sjukhus mycket sällan betjänar endast medlemmar i det pastorat, där
det ligger. Enligt stiftsnämndens uppfattning är det betydligt naturligare
att likställa dessa löneutgifter med sådana gemensamma, från kyrkofonden
utgående löner som lönerna till stiftsadjunkter, militärpräster m. fl.

8. Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning,
tillsättning och entledigande

För det fall att den andliga vården vid sjukhus hänlägges till församlingspräst,
förändras icke dennes tjänstorganisatoriska ställning, utan tjänstgöringen
å sjukhuset kommer att utgöra en del av församlingsvården. Därest
flera präster finns anställda i pastoratet, bestämmer domkapitlet, efter
hörande av vederbörande sjukhusdirektion, huru sjukhustjänstgöringen
skall fördelas dem emellan.

1 Allmänna kyrkoavgiften är numera högst 20 öre per skattekrona.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Även de heltidsanställda prästerna skall stå under biskopens förmanskap
och inspektion. Dessa präster skall tillsättas av Kungl. Maj:t antingen
genom fullmakt eller genom förordnande tillsvidare. Före tillsättningen
skall sjukhusdirektionen beredas tillfälle att yttra sig.

Semester och tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom samt jämväl
kortare tids tjänstledighet av annan anledning skall beviljas av domkapitlet,
som ock skall äga förordna vikarie å sjukhusprästbefattningen. Beträffande
sjukhusprästs avsked skall gälla samma bestämmelser som för statliga
befattningshavare.

Yttranden

Den av de sakkunniga föreslagna tjänstorganisatoriska ställningen, tillsättningen
och entledigandet av sjukhusprästen har av flertalet remissinstanser
godtagits eller lämnats utan kommentarer. Medicinalstyrelsen,
Stockholms stad och Göteborgs stad samt stadsförbundet anmäler dock
avvikande mening.

Medicinalstyrelsen anför.

I frågor som röra sjukhusets organisation och arbetsförhållanden bör
pastor vara underställd sjukhusets direktion och styresman. Där hans uppgift
tangerar den medicinska vården av patienten, blir den för sjukvården
ansvarige läkaren självfallet pastors förman.

Stockholms stad och Göteborgs stad, vilka förordar bibehållande av nuvarande
system med deltidsanställda präster, samt stadsförbundet anser,
att sjukhusdirektionen skall tillsätta prästen.

Även några remissinstanser, som i huvudsak biträder sakkunnigförslaget,
gör vissa erinringar eller uttalanden.

Västmanlands läns landsting framhåller, att respektive sjukhusdirektioner
med hänsyn till sjukvårdens speciella förhållanden bör äga pröva vilka
präster, som skall medges tjänstgöra å sjukhuset även om den andliga
vården vid sjukhusen regelmässigt skulle inordnas under församlingsvården,
vilket landstinget tillstyrker.

Enligt Gotlands läns landstings uppfattning bör även landstingets sjukvårdsberedning,
som enligt sjukhuslagen utövar den centrala ledningen av
landstingets sjukhusväsende, lämnas tillfälle att avgiva yttrande i förevarande
frågor.

Domkapitlet i Linköping framhåller, att det torde vara lämpligt, att
vederbörande kontraktsprost får öva den närmare tillsynen över den andliga
vården vid sjukhusen inom sitt kontrakt och avgiva yttrande över
arbetets fördelning mellan ifrågavarande präster.

Några remissinstanser upptar till behandling formen för sjukhusprästs
tillsättande. Norrköpings stad anser, att präst skall tillsättas genom förordnande
och förordnandet begränsas till 5 år, dock med rätt till förlängning.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sjukhusdirektionen bör enligt stadens mening yttra sig om präst skall tillsättas
på viss tid eller tills vidare. Sveiiges yngre prästers jörbund uttalar
som sin uppfattning, att tillsättning av sjukhuspräst bör ske genom förordnande
och ej genom fullmakt.

9. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården
vid sjukhusen m. m.

Beträffande den frikyrkliga insatsen i den andliga vården å sjukhusen
utgår de sakkunniga ifrån att varje patient bör äga rätt till andlig omvårdnad
av representant för det samfund, patienten tillhör. Patient, tillhörande
frikyrkligt samfund, bör alltså få till särskilt besök kalla sådan representant
och lämnas tillfälle att ostört samtala med denne samt även äga tillgång till
respektive samfunds sakramentsförvaltning, exempelvis i fråga om barndop.
Även frikyrkliga andaktsstunder bör få anordnas å sjukhusen, detta efter
bestämmande av den i följande avsnitt omförmälda nämnden. Denna
nämnd bör beträffande frikyrkopastorns insats ha samma tillsyn som
biskop och domkapitel i fråga om sjukhusprästens verksamhet.

För ytterligare befrämjande av den frikyrkliga insatsen i den andliga
vården, föreslår de sakkunniga, att en särskild assistent skall kunna anställas
vid sjukhuset vid sidan av sjukhusprästen. Det har emellertid icke
synts de sakkunniga lämpligt att förbehålla assistentbefattningen endast
för personer, tillhörande frikyrkosamfund; även andra personer bör kunna
komma i fråga till befattningen och givetvis kan för befattningen tänkas
både manlig och kvinnlig innehavare. Förutsättningen för anställande av
assistent måste vara, att huvudmannen för sjukhuset (landstinget, kommunen
eller staten) eller annan ställer medel till förfogande för ändamålet.

Assistenten antages av sjukhusdirektionen, som meddelar erforderliga
föreskrifter om hans arbetsuppgifter. Han är vid fullgörande av sin tjänst
ansvarig inför direktionen.

Assistenten bör icke ha sjukhusprästen till förman utan i förhållande till
honom ha en sidoordnad ställning. Assistentens insats skall tillkomma som
ett plus i den andliga vården å sjukhuset, icke som en begränsning i sjukhusprästens
arbete och ansvar.

Yttranden

Av frågorna rörande den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid
sjukhusen har bland remissinstanserna frågan om assistent rönt det största
intresset. I utlåtandena har härvid särskilt diskuterats dels behovet av
assistenter och dels assistentens ställning och uppgifter.

De sakkunnigas förslag om inrättande av assistentbefattn
i n g a r vid den andliga vården har avstyrkts av kammarkollegiet, Söder -

40

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

manlands läns landsting, Skaraborgs läns Imidsting, Stockholms stad, Göteborgs
stad, stadsförbundet, landstingsförbundet och de lungsjukas riksförbund,
vilka anser, att den frikyrkliga insatsen icke bör göras genom assistenter
utan i friare former. Göteborgs stad framhåller också, att mångfalden
frireligiösa samfund synes vara ett definitivt hinder mot att tillvarata deras
intressen genom att anställa en frikyrkligt verksam assistent.

Beträffande assistentens ställning och uppgifter har
ett flertal remissinstanser yttrat sig. Domkapitlet i Stockholm uttalar farhågor
för att en anordning med olika huvudmän för sjukhusprästen och
assistenten skall kunna framkalla svårigheter. Anvisningar om assistentens
uppgifter och erforderlig kompetens saknas, vilket öppnar möjligheter för
framtida godtycke. Frågan bör enligt domkapitlets mening bearbetas.
Läkarförbundet anser assistentbefattningens avgränsning i uppgifter mot
sjukhusprästen tämligen vag, men ansluter sig dock till förslaget. Även
Gävle stad och frikyrkliga samarbetskommittén anser assistentens ställning
och uppgift oklar. Sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund ifrågasätter
lämpligheten av assistentens sidoordnade tjänsteställning. Enligt förbundets
uppfattning bör arbetet bestämmas av sjukhusprästen. Möjligheter till konflikter
mellan de båda befattningshavarna bör kunna avvärjas genom
tjänsteinstruktionens bestämmelser. Frikyrkliga samarbetskommittén föreslår
en annan benämning på assistentbefattning, eftersom den är av självständig
natur.

I fråga om kostnaden för den frikyrkliga verksamheten har kammarkollegiet,
Södermanlands läns och Skaraborgs läns landsting uttalat, att
denna bör bekostas av vederbörande frikyrkosamfund. Landstingsförbundet
ifrågasätter om icke, i de fall då kostnaderna icke kan bestridas av frikyrkosamfundet,
vilket är riktigast, bidrag kunde utgå av statsmedel. I varje fall
bör verksamheten enligt förbundets mening icke bekostas av sjukhusens
huvudmän. Domkapitlet i Växjö anför beträffande kostnaden för assistent.

Anställandet av sådan assistent bör dock under inga omständigheter
kunna framdrivas genom erbjudande av medel från olika samfund, vilket
kunde ha till följd olämplig konkurrens eller tvång på den beslutande myndigheten.
Förutsättningen för assistents anställande bör vara, att huvudmannen
för sjukhus, landsting eller kommun anslår medel härtill.

Gävle stad beklagar, att de sakkunniga icke kunnat finna en form för en
fastare anställning av frikyrklig medhjälpare, där sådan av de sakkunniga
anses behövlig, utan låtit denna del av verksamheten bli beroende av särskilda
anslag från respektive huvudmän.

Förslaget om tillsynen över frikyrkopastors verksamhet har, i den
män förslaget om den särskilda nämnden för den andliga vården icke helt
avstyrkts, av de flesta remissinstanser lämnats utan kommentar.

I anslutning till förevarande frågor har frikyrkliga samarbetskommittén

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

uttalat, att den anser, att det hade varit riktigare att bereda både präster
inom svenska kyrkan och pastorer inom de frikyrkliga samfunden lika rätt
att söka tjänst som sjukhuspräst.

10. Särskild nämnd vid sjukhus

Den föreslagna förbättringen av den andliga vården vid sjukhusen kommer
att medföra en ganska omfattande verksamhet av organisatorisk och
annan art vid varje sjukhus. Denna verksamhet anser de sakkunniga böra
anförtros åt en särskild nämnd. Ordförande i nämnden bör vara en av sjukhusets
direktion utsedd läkare vid sjukhuset. Självskrivna ledamöter i
nämnden bör vara sjukhusets präst och husmor. I nämnden bör vidare ingå
en av samtliga avdelningssköterskor vald sjuksköterska. Nämnden bör, när
så erfordras, med sig adjungera jämväl annan befattningshavare vid sjukhuset.

Nämndens arbetsuppgifter har angivits i de sakkunnigas förslag till
»Kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande av
den andliga vården vid allmänt sjukhus». Sjukhusdirektionen har att meddela
närmare, efter de lokala förhållandena avpassade föreskrifter rörande
nämndens verksamhet. Beträffande kostnaderna för nämndens verksamhet
utgår de sakkunniga ifrån att direktionen ombesörjer, att erforderliga medel
härför ställes till förfogande.

Vid mindre sjukhus bör direktionen själv kunna handlägga ifrågavarande
ärenden.

Yttranden

Förslaget om särskild nämnd för den andliga vården har rönt kritik från
ett stort antal landsting och »landstingsstäder» samt flera andra remissinstanser,
nämligen av kammarkollegiet, medicinalstyrelsen, Stockholms,
Södermanlands, Kristianstads, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och
Norrbottens läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs stad, Hälsingborgs
stad, sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, stadsförbundet och
landstingsförbundet. Nämnda remissinstanser anser, att särskild nämnd
icke är behövlig; vissa anger som motiv, att den andliga vården skall ingå i
församlingstjänsten, andra att sjukhusdirektionen eller sjukhusledningen
bör svara för ifrågavarande verksamhet.

Stockholms stad, som icke anser sig kunna tillstyrka sakkunnigförslaget,
framhåller, att en nämnd med lämplig sammansättning och uppgift dock
kan vara till nytta.

Gävleborgs läns landsting hävdar, att tillsättande av en särskild nämnd
lätt skulle förfela sitt ändamål och schematisera den andliga omvårdnaden.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

N orrköpings stad ifrågasätter om icke tillsättande av en särskild nämnd
innebär en väl kraftig överorganisation.

Från domkapitlens sida har förslaget till övervägande del icke föranlett
några uttalanden. Domkapitlet i Linköping uttalar dock, att det anser sjukhusdirektionens
ordförande samt sjukhusets chef böra vara självskrivna
ledamöter av nämnden. Läkarförbundet, läsårettsläkarföreningen och frikyrkliga
samarbetskommittén har i huvudsak tillstyrkt förslaget.

Sjuksköterskeföreningen, Sveriges allmänna biblioteksförening, De lungsjukas
riksförbund och rikskommittén för partiellt arbetsföra har med
vissa reservationer tillstyrkt sakkunnigförslaget. Sålunda anser förstnämnda
förening, att nämnden icke bör ordna arbetsterapeutens och lärarinnans
arbete. Föreningen föreslår vidare, att i nämnden skall — utöver de i sakkunnigförslaget
nämnda ledamöterna — ingå en av sjukhuspersonalen,
utan hänsyn till ställning, vald befattningshavare. De lungsjukas förening
anser, att nämnden icke bör ha hand om underhållning och förströelse,
inköp och utlåning av böcker samt ordnandet av arbetsterapeutens och
lärarinnans arbete. Rikskommittén för partiellt arbetsföra påpekar däremot
olämpligheten av att nämnden icke får sådan sammansättning, att den har
tillräckliga kvalifikationer på de områden, där den skall få avgörande inflytande,
som inköp av böcker och arbetsterapeutens arbete. Biblioteksföreningen
uttalar, att det är av stor vikt, att arbetsuppgifterna för nämnden
klart avgränsas från de rent församlingsvårdande uppgifterna.

Gävle stad finner, att nämnden kan vara av ett visst värde för att organisera
och leda den andliga vården i vidare bemärkelse.

Sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund gör gällande, att, därest
nämnd tillskapas, sysslomannen bör vara självskriven ledamot. Frikyrkliga
samarbetskommittén anser, att assistenten vid den andliga vården bör åtminstone
inkallas till nämndens sammanträde samt ha yttrande- och förslagsrätt.

11. Departementschefen

I propositionen 1957: 153 angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen
och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m.
redovisade jag i korthet de sakkunnigas förslag till ordnande av den andliga
vården vid sjukhusen och förklarade därvid, att jag ansåg, att innan slutlig
ställning togs, kyrkomötet borde beredas tillfälle yttra sig i ärendet. Detta
kunde lämpligen ske vid det kyrkomöte, som vore planerat till hösten 1957.
Jag uttalade vidare, att, sedan yttrande inhämtats av kyrkomötet, till 1958
års riksdag syntes böra avgivas proposition med förslag till ordnande av
den andliga vården vid sjukhus. Det skulle härigenom bli möjligt för domkapitlen
att — i den mån den andliga vården vid sjukvårdsinrättningar
avsågs skola ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter — vid uppgö -

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

rande av förslag till ny pastoratsindelning och -organisation beakta detta
vid folkmängdsnormernas tillämpning. I överensstämmelse härmed torde
nu kyrkomötets yttrande böra inhämtas över de sakkunnigas förslag jämte
vad i de däröver avgivna remissutlåtandena anförts.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till kyrkomötet skall avlåtas
skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birgitta Ulvhamviar

44

Kungl. Maj ris proposition nr 67 år 1958

Bilaga 1

Förslag

till lag angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den andliga vården vid allmänt sjukhus skall, där icke, efter vad nedan
sägs, särskild sjukhuspräst befattning inrättas, ombesörjas av prästerskapet
i det territoriella pastorat, inom vilket sjukhuset är beläget.

Med allmänt sjukhus förstås i denna lag dels sjukvårdsanstalt, som drives
av landsting eller kommun och ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt,
dels ock sjukvårdsinrättning, som drives av staten och ej användes endast
för militär personal. Sjukhus anses vara drivet av staten, om staten i sista
hand ansvarar för driftkostnaden.

Konungen må kunna efter prövning i varje särskilt fall förordna, att bestämmelserna
i denna lag skola äga tillämpning även på annan sjukvårdsanstalt
än ovan angivits.

2 §.

Särskild sjukhusprästbefattning må inrättas, om den prästerliga tjänstgöringen
å sjukhuset är så omfattande, att den kräver prästens hela arbetstid
eller, utan att så är förhållandet, om den sammanlagda tjänstgöringen
vid två eller flera sjukhus är av sådan omfattning som nyss nämnts och
lämpligen kan fullgöras av en präst.

3 §.

Där så finnes lämpligt, må för den andliga vården vid allmänt sjukhus
vid sidan av präst, som avses i 1 och 2 §§, förordnas person, som tillhör
evangeliskt trossamfund och är för uppgiften skickad och lämplig (assistent).

4 §.

Inseendet över den andliga vården vid allmänt sjukhus skall utövas av
biskopen och domkapitlet; åliggande det dem att i organisationsfrågor samråda
med styrelsen för sjukhuset.

5 §.

Om rätt för pastorat att, då det åligger dess prästerskap att handhava
den andliga vården vid allmänt sjukhus, åtnjuta bidrag från kyrkofonden
till avlönande av prästerskapet, samt om användande av kyrkofondens medel
till avlöning och pensionering av samt ersättning för resor i tjänsten
till sjukhuspräst stadgas särskilt.

6 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
meddelas av Konungen.

45

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Denna lag träder i kraft den..............Därmed upphävas de med

stöd av sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) och lagen den 20
december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
utfärdade föreskrifter eller eljest meddelade stadganden angående anställande
av prästmän vid sjukhus, varå denna lag skall tillämpas, och deras
åligganden, utom såvitt angår de i kungörelsen angående kyrkobokföringen
i riket den 30 december 1946 (nr 801) härutinnan meddelade föreskrifter,
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot bestämmelserna i denna lag.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Bilaga 2

Förslag

till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande
av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Kungl. Maj:t bestämmer i särskild ordning, vid vilka allmänna sjukhus
den andliga vården skall ombesörjas av särskilt anställd sjukhuspräst samt
vilka sjukhus skola i fråga om andlig vård samordnas under en sjukhuspräst.

§ 2.

Sjukhuspräst skall vara bosatt å eller i närheten av den ort, där sjukhuset
är beläget, eller, om han är anställd för två eller flera å skilda orter
belägna sjukhus, å den plats Kungl. Maj:t bestämmer.

§ 3.

Om två eller flera sjukhuspräster äro bosatta å samma ort skall, i den
utsträckning så prövas lämpligt och möjligt, tjänstebyte äga rum mellan
prästerna. Sådant tjänstebyte bör ock ske med församlingspräst.

Sjukhusprästens åligganden.

§ 4.

1. Sjukhuspräst åligger:

a) att genom regelbundna besök å sjukhusets olika avdelningar eller på
kallelse av patient bereda möjlighet för de sjuka till personligt samtal med
honom, vilket på därom av patient uttryckt önskan skall försiggå i enskilt
rum,

b) att i den utsträckning domkapitlet bestämmer å sjukhuset hålla gudstjänster
och andaktsstunder,

c) att å sjukhuset utföra övriga kyrkliga förrättningar, som kunna påkallas,

d) att å sjukhuset jämlikt därom meddelade bestämmelser föra anteckningar
om dop och jordfästningar ävensom till vederbörande meddela uppgifter
rörande sålunda verkställda anteckningar,

e) att, där direktionen så finner lämpligt och de prästerliga göromålen
det medgiva, ägna de sjuka omvårdnad jämväl i socialt hänseende samt
fullgöra de uppgifter, vilka eljest åligga social kurator eller bibliotekarie,

f) att vara ledamot av den nämnd, varom i § 13 förmäles,

g) att i samråd med berörda nämnd föranstalta om att de sjuka beredas
underhållning och förströelse,

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958 47

h) att årligen före den 1 april till direktionen och domkapitlet avgiva berättelse
över verksamheten under nästföregående kalenderår,

i) att å lämplig plats inom sjukhuset anslå meddelande om tid och ställe
för sin mottagning å sjukhuset, samt

j) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i övrigt rörande sjukhusprästs
verksamhet, vilka kunna bliva i vederbörlig ordning utfärdade.

2. Tillika skall det åligga sjukhusprästen att, när önskemål därom framställes
och övriga göromål det medgiva, hålla särskild andakt för sjukhusets
personal samt jämväl medverka vid samkväm, som må anordnas
för personalen.

3. Vad här stadgats om sjukhuspräst skall även gälla församlingspräst,
vilken handhar den andliga vården vid sjukhus.

Tjänstetillsättning, tjänstledighet, vikariat, avlöning och avsked.

§ 5-

Sjukhusprästbefattning tillsättes av Kungl. Maj:t antingen genom fullmakt
eller medelst förordnande på viss tid eller tillsvidare.

§ 6.

1. Domkapitlet har att sex månader före den tidpunkt, då innehavaren
av sjukhusprästbefattning är skyldig avgå på grund av uppnådd pensionsålder,
kungöra blivande ledighet i den tidning, vari officiella meddelanden
införas, och medelst anslag i domkapitlets lokal med tillkännagivande att
den, som vill ifrågakomma till den ledigförklarade tjänsten, har att senast å
trettionde dagen efter kungörandet till domkapitlet ingiva till Kungl. Maj:t
ställd ansökning med därtill hörande handlingar.

Därest sjukhusprästbefattning blir ledig genom dödsfall eller annorledes,
innan åtgärder för dess tillsättande inletts på sätt i det föregående sägs,
skall domkapitlet, så snart ske kan, kungöra ledigheten i den ordning, som
nyss sagts.

2. Sökande skall vid ansökningen foga:

a) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,
föregående befattningar, utgivna arbeten, undfångna betyg samt andra omständigheter,
vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl;

b) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

1) vederbörligt åldersbetyg;

2) läkarintyg enligt gällande bestämmelser angående skyldighet i
vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning i statens
tjänst;

3) betyg över avlagda examina och undergångna prov;

4) vitsord över förut bestridd tjänstgöring eller utövad verksamhet;
samt

5) övriga handlingar, genom vilka sökanden önskar ådagalägga sin
behörighet och lämplighet.

3. Efter ansökningstidens utgång och sedan domkapitlet i ärendet inhämtat
yttrande av vederbörande sjukhusdirektion skall domkapitlet till
Kungl. Maj:t insända samtliga till ärendet hörande handlingar och därvid

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

på anförda grunder antingen förorda den av de sökande, vilken anses företrädesvis
böra ifrågakomma, eller anmäla, att sådant förord icke kan lämnas
åt någon bland de sökande; åliggande det domkapitlet att vid avgivande
av förord jämväl tillkännagiva, huruvida domkapitlet anser befattningen
böra tillsättas genom fullmakt eller medelst förordnande på viss tid eller
tillsvidare.

4. Där sjukhuspräst är av Kungl. Maj:t förordnad på viss tid, skall domkapitlet,
senast fem månader innan förordnandet utlöper, hos Kungl. Maj:t
göra anmälan därom, och har domkapitlet därvid att efter för handen varande
förhållanden avgiva förslag till befattningens uppehållande eller
ledigförklarande.

§ 7.

1. Semester och tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom beviljas av
domkapitlet.

2. Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst, som önskar tjänstledighet av
annan anledning än i mom. 1 sägs, bevilja sådan ledighet för en tid av högst
tolv månader i följd.

3. Sjukhuspräst, som fått sig sådan tjänstledighet, som i mom. 2 sägs,
beviljad under en tid av tolv månader i följd och är i behov av fortsatt
tjänstledighet, skall därom göra ansökning hos Kungl. Maj:t.

4. Vikarie å sjukhusprästbefattning förordnas av domkapitlet.

§ 8.

1. Angående sjukhusprästs avlönings- och pensionsförmåner skall gälla
vad därom är särskilt stadgat.

2. Frågor om sjukhusprästs placering i löneklass prövas av domkapitlet.

3. Sjukhuspräst, som har att tjänstgöra å sjukhus beläget på större avstånd
än en kilometer från sin stationeringsort, äger åtnjuta ersättning för
de med hans resor förbundna direkta utgifterna med visst belopp för år
(reseanslag), som i särskild ordning fastställes av Kungl. Maj:t.

§ 9.

Önskar sjukhuspräst betyg över sin tjänstgöring, äger han att därom
göra framställning hos domkapitlet, som har att efter hörande av vederbörande
sjukhusdirektion utfärda sådant betyg.

§ 10.

1. Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning skall, ställd till
Kungl. Maj:t, ingivas till vederbörande domkapitel, som har att med eget
yttrande överlämna ansökningen till Kungl. Maj:t.

2. Angående ordningen för prövning av fråga om avskedstagandes rätt
till pension gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 11.

Den, som icke åtnöjes med domkapitlets beslut i något av de i § 6 mom.
3 och 4, § 7 och § 8 mom. 2 angivna hänseendena, äger hos Kungl. Maj:t
söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till ecklesiastikdepartementet
senast å trettionde dagen efter den, då han av beslutet erhöll
del, eller, då detsamma blivit genom anslag tillkännagivet, från anslagsdagen.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958
Assistent vid den andliga vården.

§ 12.

Har av huvudmannen för sjukhus anslag beviljats eller medel eljest
ställts till förfogande för anställande av assistent vid den andliga vården vid
sjukhuset, äger sjukhusdirektionen att tillsätta befattningen på förordnande
för viss tid eller tillsvidare ävensom entlediga befattningshavaren.

Direktionen har att utfärda instruktion för assistenten och därvid tillse,
att sjukhusprästen åvilande arbete och ansvar för den andliga vården å
sjukhuset icke genom anställande av assistenten begränsas. Jämväl i övrigt
åligger det direktionen att vaka över att assistentens arbete icke kommer i
strid med sjukhusprästen åvilande ansvar.

Särskild nämnd för den andliga vården.

§ 13.

1. För närmare ordnande av den andliga vården vid sjukhus och vad därmed
äger samband må, i enlighet med vad nedan sägs, vid sjukhuset tillsättas
en särskild nämnd.

Denna nämnd skall bestå av en vid sjukhuset anställd läkare, som utses
av sjukhusets direktion, såsom ordförande samt såsom ledamöter sjukhusets
präst och husmor och en av samtliga avdelningssköterskor våld sjuksköterska.
Vid behov må nämnden med sig adjungera annan befattningshavare
vid sjukhuset.

Nämnden utser inom sig sekreterare.

2. Nämnden åligger:

a) att till direktionen avgiva förslag eller yttrande i fråga om anställande
av assistent,

b) att tillkalla tillfälliga predikanter och anordna tjänstebyte för sjukhusprästen,

c) att i enlighet med av domkapitlet fastställd arbetsplan för sjukhusprästens
verksamhet bestämma tid, lokal och andra anordningar för gudstjänster
och andaktsstunder,

d) att inom ramen för meddelade föreskrifter jämväl närmare ordna
assistentens verksamhet,

e) att genom anordnande av föredrag, sång, musik, teaterföreställningar,
studiecirklar, samkväm, utflykter o. d. föranstalta om att patienterna och
personalen beredas underhållning och förströelse,

^ f) att i samråd med bibliotekarien meddela föreskrifter om inköp och utlåning
av böcker,

g) att i samråd med arbetsterapeuten och lärarinnan ordna dessas arbete,
samt

h) att i övrigt, i enlighet med den instruktion som sjukhusdirektionen
utfärdar, fullgöra de uppgifter som åläggas nämnden.

3. Vid mindre sjukhus, där inrättande av sådan särskild nämnd varom
ovan förmälts icke kan anses behövligt, skall sjukhusets direktion fullgöra
de uppgifter, som åvila nämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den

4 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 10ÖS. I sand. Nr 67

50

Kungl. Majrts proposition nr 67 år 1958

Bilaga 3

Förslag

till kungörelse angående förande av böcker vid sjukhus för anmälningar

till kyrkobokföringen.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Vid sjukhus skola föras särskilda böcker för anmälningar till kyrkobokföringen
av födelser, dop, dödsfall och jordfästningar enligt formulär, som
framgår av närslutna bilaga (aviseringsböcker).

§ 2.

I aviseringsbok skola första samt vartannat efterföljande blad vara perforerade
och, alltefter inf öringar i boken, numreras i löpande följd årsvis.

§ 3.

Införingar i aviseringsbok skola göras å perforerat blad med anilinpenna,
därvid medelst karbonpapper tages kopia å närmast underliggande icke
perforerat blad.

Underrättelse, varom förmäles i 37 § 1 och 3 inom., 54 § andra stycket
samt 57 § 1 mom. kyrkobokföringskungörelsen, skall meddelas vederbörande
pastor genom översändande av det perforerade blad, varå anteckning
skett.

Blad, som icke perforerats, må ej avskiljas ur aviseringsboken.

§ 4.

Införing i aviseringsbok för födelser och aviseringsbok för dödsfall skall
verkställas av den befattningshavare vid sjukhuset, som sjukhusets direktion
förordnar, och införing i aviseringsbok för dop och aviseringsbok för
jordfästningar av den präst, som vid sjukhuset företagit förrättningen.

Den som verkställt införing i aviseringsbok skall ock översända blad,
varå anteckning skett, till vederbörande pastor.

Ansvaret för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok åvilar, såvitt
angår aviseringsböcker för dop och jordfästningar vid sjukhus, varest präst
finnes anställd, nämnde präst samt eljest den befattningshavare vid sjukhuset,
som sjukhusets direktion förordnar. Den befattningshavare vid sjukhuset,
som har ansvaret för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok,
har tillika att, därest införing i aviseringsboken ankommer å annan, tillse,
att sådan införing blir verkställd.

§ 5.

Det ankommer å den befattningshavare vid sjukhuset, som har att svara
för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok, att till statistiska centralbyrån
lämna de uppgifter ur boken, varom särskilt är stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den ................. från och med

vilken dag kungörelsen den 4 december 1903 angående uppgifter från vissa
allmänna inrättningar till kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik,
i vad angår sjukhusinrättningar, upphör att gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

51

Bilaga B

Nr 19

Andra tillfälliga utskottets betänkande i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående den andliga
vården vid sjukhusen m.m.

Genom en den 29 juli 1957 dagtecknad skrivelse, nr 8, vilken hänvisats
till utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av ett skrivelsen bilagt
utdrag ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden förklarat sig vilja
inhämta kyrkomötets yttrande över ett av särskilda sakkunniga den 31
oktober 1949 avgivet betänkande med förslag till ordnande av den andliga
vården vid sjukhusen jämte vad i däröver avgivna remissutlåtanden anförts.

Utskottet, som tagit del av nämnda skrivelse, de sakkunnigas betänkande
samt inkomna remissvar, får i den mån här nedan ej redogöres för innehållet
hänvisa till betänkandet.

Vad beträffar de sjukvårdsanstalter, för vilka de föreslagna bestämmelserna
skall tillämpas, får utskottet föreslå, att till dem också hänföres
sjukvårdsanstalt, som drives av stiftelse, vars stadgar fastställts av Kungl.
Maj:t, samt alkoholistanstalt.

Innan utskottet övergår till detaljgranskning av betänkandet, får utskottet,
som i huvudsak vill styrka betänkandet, med tillfredsställelse konstatera,
att sakkunnigas förslag som helhet innebär att den andliga vården vid
sjukhusen skulle bli väl tillgodosedd.

Utskottet följer i sitt betänkande här nedan de rubriker, som återfinnes
i Kungl. Majrts skrivelse.

Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen

(Kungl. Maj:ts skr. s. 9—10)

En reform som avser förbättring av den andliga vården vid sjukhusen
har länge känts som ett starkt behov, vilket föranlett bestämda önskemål.
Såväl 1932 och 1941 års kyrkomöten som 1943 års riksdag har vitsordat
detta behov. De sakkunnigas utredning och flertalet remissinstansers uttalanden
härom har ytterligare understrukit detta sakförhållande.

Kammarkollegiet finner det sålunda »ådagalagt att behov föreligger av
en förbättrad andlig vård vid sjukhusen---. Att en sådan vård nu mera

anses ha stor betydelse även i rent medicinskt hänseende har omvittnats
från flera håll, bland annat av Sveriges läkarförbund i dess yttrande
över betänkandet. För en förbättring av den andliga vården synes
erforderligt, att tillräcklig arbetskraft härför ställes till förfogande samt
att verksamheten göres till föremål för en närmare reglering.»

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Stockholms läns landsting anför bland annat: »Det är — ej minst från
läkarhåll — omvittnat att andlig vård i olika former är eller kan vara en
hjälp under sjukhusvistelsen och att sammanhanget mellan andlig och
kroppslig hälsa och sjukdom mer och mer kräver uppmärksamhet.»

Sveriges läkarförbund skriver: »Att god sjukvård ej skall inskränkas till
behandling av sjukdomar utan har till uppgift att i vidaste mening hjälpa
sjuka människor — således även rent personligt — är också bland läkare
den allmänt omfattade meningen.

Sjukvården av i dag löper emellertid risk genom sin rationalisering

---att få eu opersonlig prägel---en övertro på de materiella

resursernas tillräcklighet.

Mot denna bakgrund, som av de sakkunniga starkare kunnat framhävas,
framstår behovet av personlig sjukvård med möjlighet till psykologisk
och andlig vägledning särskilt påtagligt, och förbundet finner det angeläget
att understryka vikten av de frågor, som sammanhänga med den företagna
utredningen.»

Svenska lasarettsläkareföreningen instämmer i de sakkunnigas uppfattning,
att den andliga vården vid sjukhusen blivit »mycket eftersatt» och
finner behovet av bättre tillgodoseende styrkt av vad de sakkunniga erfarit
från patienter, läkare och sjuksköterskor. »Ett behov av en ökad andlig
omvårdnad av sjukhusens klientel föreligger otvivelaktigt.»

Även där man från landstingens, landstingsstädernas och landstingsförbundets
sida avstyrker den av sakkunniga föreslagna organisationen, är
man i sin uppfattning av den andliga vårdens betydelse genomgående
positiv.

Utskottet, som med intresse tagit del av remissinstansernas från vitt
skilda utgångspunkter avgivna utlåtanden, vill för sin del livligt understryka
behovet av snara och effektiva åtgärder på detta viktiga område.

Sjukhusprästens uppgifter

(Kungl. Maj ds skr. s. 10—17)

A. Enskild själavård. Sjukhusprästens viktigaste uppgift är enligt utskottets
mening den enskilda själavården. Medicinalstyrelsen och landstingsförbundet
har understrukit det önskvärda i att särskilda samtalsrum
finnes, vilket enligt utskottets mening är nödvändigt av hänsyn såväl till
den patient, som begär förtroligt samtal, som till övriga patienter å allmän
sal.

I fråga om det sätt på vilket sjukhusprästen skall aktualisera denna del
av sin verksamhet vill utskottet instämma i vad medicinalstyrelsen anfört:

»Styrelsen anser icke, att pastor skall gå ronder i den bemärkelsen, att
han går från säng till säng. Det synes däremot lämpligt, att pastor dels har
bestämd expeditionstid på sjukhuset, och dels uppsöker de olika avdelningarna
och av avdelningssköterskan gör sig underkunnig om vilka patienter,
som begärt eller kunna förutsättas önska besök av honom. Det är betydelsefullt
för patienterna att veta, när pastor brukar finnas på sjukhuset. Den
som önskar samtal med honom finner detta säkerligen lättare att begara,
om man vet, att han är inom räckhåll, än om han skulle tillkallas utifrån.»

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Vikten av sjukhusprästens nära samhörighet med sjukhusets hela verksamhet
framhålles av Svensk kuratorsförening:

»I fråga om sjukhusprästens uppgifter ha de sakkunniga framhållit den
religiösa omvårdnaden av patienter som den förnämsta, vilket ju är både
naturligt och riktigt. Det synes dock vara verklighetsfrämmande att i
första hand lägga huvudvikten på den individuella själavården, då de flesta

människor i vårt land i stort sett stå främmande för sådan---. En

förhoppning är dock, såsom redan tidigare anförts, att ju mer prästen växer
in i det dagliga livet på sjukhuset, desto flera skall tillfällena bli för enskild
själavård, även om gudstjänster, andaktsstunder och aftonböner sannolikt
bli dominerande. Särskilt för långliggare och ensamma sjuka bör prästens
besök bli ett välkommet avbrott i den enformiga sjukhusrutinen och kan
komma att leda till en djupare personlig kontakt. Enligt utländska iakttagare
ha just de regelbundna besöken hos de sjuka stor betydelse ur själavår
dssynpunkt.»

B. Gudstjänster och andaktsstunder. Dessa bör om möjligt anordnas i
särskild lokal inom sjukhuset. Härigenom främjas stillhet och andakt för
deltagarna, varjämte undvikes, att salspatienter, som ej önskar eller kan
deltaga, störes eller nödvändigt arbete på salarna försvåras. Genom centralradio
bör de patienter, som ej kan närvara vid gudstjänsterna, ha möjlighet
följa desamma.

C. Kyrkliga förrättningar i övrigt.

Ingen erinran.

D. Anteckningar för anmälan till vederbörande församlingspräst om födelser,
dop, dödsfall och jordfästningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skall särskild kyrkobokföring å sjukhus
icke vidare förekomma. Beträffande det aviseringsförfarande i samband
med födelser och dödsfall, som de sakkunniga föreslagit, har utskottet funnit
det önskvärt, att detta förfarande ytterligare förenklas. För intagning
å barnbördshus finns på vissa håll redan ett prästbevis med duplett, vars
baksida kan användas för avisering av födelse. En sådan blankett torde
vara lämplig att genomgående införa vid sjukhusen. Genom att behålla en
kopia av födelseanmälningarna och årsvis binda in dessa kopior erhålles för
arkivering å sjukhuset en löpande förteckning över alla födelseanmälningar.

Vad beträffar anmälningar om dödsfall kan detta enklast ske genom
översändande av dödsbevis, utfärdat av läkare, ett förfaringssätt som redan
nu tillämpas. För att få kontroll över vilka anmälningar om dödsfall, som
avsänts från sjukhuset, synes utskottet två alternativ vara möjliga. Antingen
kan en separat förteckning över avsända dödsbevis föras, eller också
kan ett system införas liknande det för födelseanmälningar föreslagna.
Dödsbeviset skall i så fall utfärdas med duplett och kopian behållas på
sjukhuset. Genom att årsvis binda dessa kopior erhålles en löpande förteckning
över alla anmälningar om dödsfall. Utskottet förordar det senare alternativet.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Någon förteckning å sjukhuset över där utförda kyrkliga förrättningar
synes icke vara nödvändig. Det torde också för sjukhusprästen bli svårt
att kontrollera, att de förrättningar, som företagits av andra än honom
själv, verkligen blir införda i de aviseringsböcker över dop och jordfästningar,
som de sakkunniga föreslagit. Enklast är då, att den som å sjukhus
utför sådan förrättning själv i vanlig ordning får lämna anmälan därom till
vederbörande hemortsförsamling.

Med hänsyn till vad här anförts om a visering av å sjukhus utförda förrättningar
m. in. har utskottet utarbetat ett förslag till kungörelse angående
anmälningar till kyrkobokföringen från sjukhus m.m.

E. Medverkan i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet.
Liksom medicinalstyrelsen, Stockholms stad, Svensk kuratorsförening m. fl.
anser utskottet, att prästs medverkan i dessa avseenden må bero på prästens
personliga läggning och hans möjlighet att utan förfång för sina centrala
göromål deltaga häri.

Utskottet har sig bekant, att vid vissa sinnessjukhus biblioteket förestås
av sjukhusprästen. Då detta ofta synes kunna förmedla personliga
kontakter, finner utskottet det lämpligt att en sådan uppgift under särskilda
betingelser bör kunna anförtros sjukhusprästen, som därvid torde
kunna få påräkna assistans av patienter.

Jämväl i fråga om den sociala omvårdnad om de sjuka, som kan tänkas
ankomma på sjukhusprästen anser utskottet, att den på intet sätt bör träda
i stället för kuratorsverksamheten vid sjukvårdsanstalten. Vid många
smärre sjukvårdsanstalter, där den andliga vården kommer att bestridas
av församlingsprästerskapet, torde det emellertid vara naturligt att prästen
kan förmedla till kommunala myndigheter eller till hemmen och de anhöriga
patienternas behov av råd och hjälp.

Vad som innefattas i § 4 mom. 1. e) i förslaget till kungörelse med tillämpningsföreskrifter
m.m. (Kungl. Maj:ts skr. s. 33) finner dock utskottet
vara att betrakta såsom en anvisning mera än som en under alla omständigheter
sjukhusprästen åliggande förpliktelse. Utskottet finner de i
mom. införda förbehållen vara ett uttryck härför. Å andra sidan finner
utskottet det riktigt med hänsyn till den form av församlingsvård, som av
sjukhusprästen utövas, att också erinra om att denna uppgift har en social
aspekt.

F. Verksamhet hland sjuksköterskor och annan personal.

Utskottet instämmer till fullo i de sakkunnigas synpunkter.

G. Insats för de sjukas anförvanter.

Utöver vad de sakkunniga föreslagit får utskottet förorda, att till sjukhusprästens
åligganden skall höra att, då patient så önskar, förmedla kontakt
med präst i hemförsamlingen, pastor eller annan ledare i frikyrkosamfund
eller annan patienten närstående person.

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

55

Sjukhusprästens utbildning

(Kungl. Maj:ts skr. s. 17—19)

Utskottet har erfarit, att i den praktisk-teologiska övningskursen vid
universiteten numera ingår kurser i psykologi och psykiatri, ledda av på
området sakkunniga personer.

Utskottet finner det emellertid angeläget, att de präster, som skall handha
den andliga vården vid sjukhusen, beredes tillfälle till fortbildning,
varvid den samverkan mellan läkare, präster och sjuksköterskor, som
redan etablerats, kan ytterligare utvecklas.

För den som skall inneha heltidstjänst vid sjukhusen synes en särskild,
längre kurs vara ett oundgängligt krav.

Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen

(Kungl. Maj:ts skr. 19—21)

Utskottet har ingående dryftat frågan angående organisationen. Den av
flera remissinstanser förordade totala anslutningen till den församlingsprästerliga
verksamheten, vilket skulle innebära att inga befattningar som
heltidsanställd sjukhuspräst inrättas, har utskottet icke kunnat biträda.
Det måste anses nödvändigt, att vid de största sjukhusen finnes tillgång till
särskilt kvalificerad präst, vilkens verksamhet icke hindras av direkt församlingstjänst.
Dennes speciella utbildning och under längre tid vunna
erfarenhet kunde bli till största gagn för sjukhusprästernas verksamhet i
allmänhet. Såväl inom fångvården som dövstumvården är sådana heltidsbefattningar
inrättade.

Utskottet ansluter sig därför i princip till sakkunnigas förslag. Antalet
1 000—1 200 patienter för heltidsanställd sjukhuspräst kan godtagas med
hänsyn till den koncentration till de rent pastorala uppgifterna, som utskottet
ovan förordat. Ett samordnande av fler än två, högst tre sjukhus
synes icke böra ske. Under denna förutsättning och med utgångspunkt från
det av de sakkunniga redovisade statistiska materialet (betänkandet s.
215 ff.) har utskottet funnit, att en begränsning av antalet behövliga heltidsbefattningar
för sjukhuspräster kan ske till ett antal av 20 eller något
däröver.

I övrigt bör sjukhusprästens arbete ingå i den församlingsprästerliga
tjänsten. Domkapitlet har att taga hänsyn därtill vid uppgörande av förslag
till den församlingsprästerliga organisationen för pastorat, där sjukhus
är beläget, eller, i stad med flera församlingar, för samtliga i staden befintliga
pastorat. Då domkapitlet så prövar lämpligt, bör präst i närbeläget
pastorat kunna tagas i ansprak för deltidstjänst (fyllnadstjänstgöring).
Antalet präster beräknas i härav berörda pastorat även med hänsyn till
sjukhusens storlek i enlighet med sakkunnigas normer.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Där arbetet är av sådan omfattning, att den heltids- eller deltidsanställde
prästen ej hinner utföra sina åligganden, bör biträde beredas honom genom
anställande av assistent, som avlönas av vederbörande huvudman. För dylik
assistent, manlig eller kvinnlig, bör gälla, att förutsättningar för en
kvalificerad insats och gott samarbete med sjukhusprästen föreligger.

Avlöning och pensionering

(Kungl. Maj:ts skr. s. 21—22)

Utskottet tillstyrker de sakkunnigas förslag, att heltidsanställd präst
placeras i Ca 28 (Ao 22).

Utskottet har härvid fäst avseende dels vid den särskilda utbildning som
bör krävas för dessa tjänster, dels vid önskvärdheten av att alltför täta
ombyten på tjänsterna undvikes.

Resor i tjänsten bör ersättas enligt allmänna resereglementet.

Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet

(Kungl. Maj:ts skr. s. 23—24)

Utskottet tillstyrker de sakkunnigas förslag, att kostnaden för avlöning
av sjukhusprästerna och deras resor i tjänsten samt deras tjänste- och
familjepensionering skall åvila kyrkofonden.

För de deltidsanställda sjukhusprästerna (församlingsprästerna) föreslår
utskottet, att respektive pastorats samtliga merkostnader ersättes av kyrkofondsmedel.

Detta innebär, enligt utskottets förslag, att kyrkomötet för sin del medgiver,
att medel ur kyrkofonden tages i anspråk för detta ändamål på sätt
som i de sakkunnigas förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen
om kyrkofond, mom. 10, är angivet:

»Härutöver skola av kyrkofonden utgöras:

10) kostnad enligt bestämmande av Konungen och riksdagen för avlöning
och pensionering av samt ersättning för resor i tjänsten till präster
anställda med stöd av 2 § lagen angående ordnande av den andliga vården
vid allmänt sjukhus.»

De av utskottet ovan föreslagna assistenterna avlönas av sjukhusens
huvudmän.

Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och

entledigande

(Kungl. Maj:ts skr. s. 24—26)

De sakkunniga föreslår, att Kungl. Maj:t skall tillsätta heltidsbefattningarna.

Utskottet föreslår följande:

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sedan Kungl. Maj:t efter förslag från huvudman och domkapitel fastställt
för vilka sjukhus heltidsbefattningar skall inrättas, ledigförklaras
dessa av vederbörande domkapitel. Detta prövar de sökandes kompetens
och inbördes meriter samt översänder samtliga handlingar till huvudmannen,
som har att genom sin direktion avgiva yttrande och förord. Därefter
utnämner domkapitlet innehavare. Utskottet anser, att då domkapitel
enligt nya prästvalslagen kommer att erhålla rätt att utnämna komministrar
i motsvarande löneställning — Ao 22 — och utfärdar fullmakt för alla
komministrar, även tillsättningen av heltidsanställda sjukhuspräster bör
anförtros domkapitel. De sakkunniga har föreslagit att tillsättningen bör
ske genom fullmakt eller förordnande tills vidare. Utskottet finner lämpligt
att sistnämnda förfaringssätt tillämpas under en övergångstid.

De deltidsanställda sjukhusprästerna förordnas av domkapitlet, sedan
huvudmannen haft tillfälle att avge utlåtande i ärendet.

Assistent tillsättes av huvudman, sedan domkapitlet avgivit utlåtande i
ärendet.

Tillsättande myndighet beviljar semester och annan tjänstledighet och
förordnar vikarie. Avsked sökes hos och beviljas av tillsättande myndighet.

Sjukhuspräst skall i sin tjänsteutövning vara underställd biskop och
domkapitel. I fråga om arbetsordningen bör han, inom ramen för vad som
är stadgat om hans ämbetsåligganden, ställa sig till efterrättelse, vad sjukhusets
direktion eller styresman härom närmare kan föreskriva.

Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen in. m.

(Kungl. Maj:ts skr. s. 26—28)

De sakkunnigas förslag, att den frikyrkliga insatsen knytes till assistenttjänst,
finner utskottet icke vara till fyllest. Utskottet har i stället ovan
föreslagit, att till sjukhusprästens åligganden skall höra att förmedla kontakt
mellan patient och frikyrkopastor för den enskilda själavården. I
övrigt bör den frikyrkliga insatsen beträffande gudstjänster, sångstunder
etc. regleras genom den särskilda nämnden eller direktionen.

Särskild nämnd vid sjukhus

(Kungl. Maj:ts skr. s. 28—29)

Utskottet finner det önskvärt, att särskild nämnd i regel inrättas. Den
kan lättare sammanträda än direktionen. Utskottet anser det ock önskvärt,
att representationen för de vid sjukhuset anställda vidgas på så sätt att
även syssloman, kurator och ombud för övrig personal kan inväljas i
nämnden eller adjungeras med densamma. Där nämnd icke tillsättes utan
direktionen fullgör nämndens uppgifter, bör sjukhusprästen adjungeras.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Det är utskottet angeläget att erinra om det värdefulla positiva intresse,
flera direktioner ägnat den andliga vården vid våra sjukhus, och uttala
förvissningen, att den nu föreslagna ordningen genom huvudmännens medverkan
skall leda till den förbättring av den andliga vården, vartill de sakkunnigas
förslag syftar.

Det samband, som består mellan deltidstjänsterna och den församlingsprästerliga
organisationen, synes göra det nödvändigt att den förordade
ordningen beträffande dessa tjänster genomföres samtidigt med den nya
pastoratsindelningen.

Vad åter de förordade heltidstjänsterna beträffar synes det utskottet
angeläget, att Kungl. Maj:t snarast möjligt fattar beslut om deras antal
och att de sedan tillsättes så fort detta beslut blivit fattat.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om det ofta mycket hängivna
arbete, som församlingspräster nedlagt på detta område, ehuru de under
hittillsvarande förhållanden haft befattningen som sjukhuspräst såsom en
»bisyssla». Särskilt med tanke på dem, som en längre tid uppehållit sådan
tjänst, uttalar utskottet sin förväntan, att hittillsvarande huvudman, som
enligt förslaget framdeles blir befriad från ekonomiska förpliktelser för
sjukhusprästernas avlöning, på sätt som kan befinnas lämpligt, vid övergången
till den nya ordningen bereder hittillsvarande befattningshavare
skälig kompensation för den inkomstminskning, som för dem blir en följd
av ändrade förhållanden.

Med anledning av vad utskottet ovan anfört erfordras vissa ändringar i
den författningstext, som de sakkunniga föreslagit. Utskottets ändringsförslag
framgår av till betänkandet fogade bilagor.

Utskottet hemställer,

att kyrkomötet måtte besluta att såsom yttrande i de
frågor, som anges i Kungl. Majrts skrivelse nr 8 angående
ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, m. m.,
åberopa vad utskottet här ovan i betänkandet anfört.

Stockholm den 26 september 1957

O. NYSTEDT

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling i utskottet:

herr Nystedt, herr biskop Hylander, herrar Humble, Löwenström, Solen.
Einar Svensson, Bråland, Ljungbeck, Lundqvist, Albert Nilsson, John
Nilsson, Renman, af Sillen och Svenningsson.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

59

Bilaga 1

Förslag

till lag angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus

(Sakkunnigas förslag)

§1

Den andliga vården vid allmänt
sjukhus skall, där icke efter vad nedan
sägs särskild sjukhusprästbefattning
inrättas, ombesörjas av
prästerskapet i det territoriella pastorat,
inom vilket sjukhuset är beläget
.

§1

Med allmänt sjukhus förstås i
denna lag dels sjukvårdsanstalt, som
drives av landsting eller kommun
och ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt,
dels ock sjukvårdsinrättning,
som drives av staten och ej
användes endast för militär personal.

(Utskottets ändringsförslag)

. 1.

Den andliga vården vid allmänt
sjukhus skall, där icke efter vad nedan
sägs särskild sjukhusprästbefattning
inrättas, ombesörjas av
prästerskapet i det territoriella pastorat,
inom vilket sjukhuset är beläget,
eller, efter domkapitlets beprövande,
närliggande pastorat.

;. 2.

Med allmänt sjukhus förstås i
denna lag dels sjukvårdsanstalt, som
drives av landsting eller kommun
och ej är anordnad vid socialvårdsanstalt,
dels sjukvårdsanstalt, som
drives av stiftelse, vars stadgar fastställts
av Kungl. Maj:t, dels sjukvårdsinrättning,
som drives av staten
och ej användes endast för militär
personal, dels ock alkoholistanstalt.

§2.

Särskild sjukhusprästbefattning
må inrättas, om den prästerliga
tjänstgöringen å sjukhuset är så omfattande,
att den kräver prästens hela
arbetstid eller, utan att så är förhållandet,
om den sammanlagda
tjänstgöringen vid två eller flera
sjukhus är av sådan omfattning som
nyss nämnts och lämpligen kan fullgöras
av en präst.

Särskild sjukhusprästbefattning
må inrättas, om den prästerliga
tjänstgöringen å sjukhuset är så omfattande,
att den kräver prästens hela
arbetstid eller, utan att så är förhållandet,
om den sammanlagda
tjänstgöringen vid tvä eller högst tre
sjukhus är av sådan omfattning, som
nyss nämnts, och lämpligen kan fullgöras
av en präst.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag)

(Utskottets ändringsförslag)

§4.

Inseendet över den andliga vården
vid allmänt sjukhus skall utövas av
biskopen och domkapitlet; åliggande
det dem att i organisationsfrågor
samråda med styrelsen för sjukhuset.

Sjukhuspräst är i sin tjänsteutövning
underställd biskopen och domkapitlet.
I fråga om arbetsordning
har han att, inom ramen för vad
därom är stadgat, ställa sig till efterrättelse,
vad sjukhusets direktion
eller styresman härom föreskriver.

Bilaga 2

Förslag

till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande
av den andliga vården vid allmänt sjukhus

(Sakkunnigas förslag)

§

Sjukhuspräst skall vara bosatt å
eller i närheten av den ort, där sjukhuset
är beläget, eller, om han är
anställd för två eller flera å skilda
orter belägna sjukhus, å den plats
Kungl. Maj:t bestämmer.

§

Om två eller flera sjukhuspräster
äro bosatta å samma ort skall, i den
utsträckning så prövas lämpligt och
möjligt, tjänstebyte äga rum mellan
prästerna. Sådant tjänstebyte bör
ock ske med församlingspräst.

(Utskottets ändringsförslag)

i

Sjukhuspräst skall vara bosatt å
eller i närheten av den ort, där sjukhuset
är beläget, eller, om han är
anställd för mer än ett sjukhus, å
den plats Kungl. Maj:t bestämmer.

Om två eller flera sjukhuspräster
äro bosatta å samma ort må, i den
utsträckning så prövas lämpligt och
möjligt, tjänstebyte äga rum mellan
prästerna. Sådant tjänstebyte bör
ock kunna ske med församlingspräst.

§ 4 mom. 1 a).

att genom regelbundna besök å
sjukhusets olika avdelningar eller på
kallelse av patient bereda möjlighet
för de sjuka till personligt samtal
med honom, vilket på därom av patient
uttryckt önskan skall försiggå
i enskilt rum,

att genom regelbundna besök å
sjukhusets olika avdelningar eller på
kallelse bereda möjlighet för de sjuka
till personligt samtal med honom,
vilket, där så kan ske, bör försiggå
i enskilt rum,

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 4 mom. 1 d).

att å sjukhuset jämlikt därom
meddelade bestämmelser föra anteckningar
om dop och jordfästningar
ävensom till vederbörande meddela
uppgifter rörande sålunda verkställda
anteckningar,

att jämlikt därom meddelade bestämmelser
avisera vederbörande
hemortsförsamling om å sjukhus av
honom utförda kyrkliga förrättningar,

§ 4 mom. le).

att, där direktionen så finner
lämpligt och de prästerliga göromålen
det medgiva, ägna de sjuka omvårdnad
jämväl i socialt hänseende
samt fullgöra de uppgifter, vilka eljest
åligga social kurator eller bibliotekarie,

att, där direktionen så finner
lämpligt och de prästerliga göromålen
det medgiva, vara de sjuka behjälplig
med omvårdnad jämväl i
socialt hänseende och förmedla boklån,
i den mån detta icke kan ombesörjas
av annan personal,

§ 4 mom. 1 g).

att i samråd med berörda nämnd Utgår i sin föreslagna lydelse,
föranstalta om att de sjuka beredas
underhållning och förströelse,

------------ att påkalla besök av präst i hemförsamlingen,
pastor eller annan ledare
i frikyrkosamfund eller annan
patienten närstående person.

§ 4 mom. 3.

--Erhåller beteckningen § 4 mom. 4-

Såsom § 4 mom. 3 införes:
Sjukhuspräst bör genom studier,
deltagande i kurser och konferenser
o. d. förvärva sig bästa möjliga förutsättningar
för fullgömndet av sina
uppgifter, särskilt på den enskilda
själavårdens område.

§5.

Sjukhusprästbefattning tillsättes
av Kungl. Maj:t antingen genom
fullmakt eller medelst förordnande
på viss tid eller tills vidare.

Sjukhusprästbefattning tillsättes
av domkapitlet antingen genom fullmakt
eller medelst förordnande på
viss tid eller tills vidare.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958
(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 6 mom. 1.

Domkapitlet har att sex månader
iöre den tidpunkt, då innehavaren
av sjukhusprästbefattning är skyldig
avgå på grund av uppnådd pensionsålder,
kungöra blivande ledighet i
den tidning, vari officiella meddelanden
införas, och medelst anslag i
domkapitlets lokal med tillkännagivande
att den, som vill ifrågakomma
till den ledigförklarade tjänsten, har
att senast å trettionde dagen efter
kungörandet till domkapitlet ingiva
till Kungl. Maj:t ställd ansökning
med därtill hörande handlingar.

Domkapitlet har att sex månader
före den tidpunkt, då innehavaren
av sjukhusprästbefattning är skyldig
avgå på grund av uppnådd pensionsålder,
kungöra blivande ledighet i
den tidning, vari officiella meddelanden
införas, och medelst anslag i
domkapitlets lokal med tillkännagivande
att den, som vill ifrågakomma
till den ledigförklarade tjänsten, har
att senast å trettionde dagen efter
kungörandet till domkapitlet ingiva
ansökning med därtill hörande handlingar.

§ 6 mom. 3.

Efter ansökningstidens utgång och
sedan domkapitlet i ärendet inhämtat
yttrande av vederbörande sjukhusdirektion
skall domkapitlet till
Kungl. Maj:t insända samtliga till
ärendet hörande handlingar och därvid
---eller tills vidare.

Efter ansökningstidens utgång
skall domkapitlet, sedan vederbörande
sjukhusdirektions yttrande inhämtats,
tillsätta befattningen.

§ 6 mom. 4-

Där sjukhuspräst är av Kungl. Utgår.

Maj :t förordnad---eller ledig förklarande.

§ 7 mom. 2.

Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst,
som önskar tjänstledighet av
annan anledning än i mom. 1 sägs,
bevilja sådan ledighet för en tid av
högst tolv månader i följd.

Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst,
som önskar tjänstledighet av
annan anledning än i mom. 1 sägs,
bevilja sådan ledighet. Därest denna
ledighet omfattar mer än sex månader
i följd, skall sjukhusdirektionens
yttrande infordras.

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 7 mom. 3.

Sjukhuspräst, som fått sig sådan Utgår,
tjänstledighet, som i mom. 2 sägs,
beviljad under en tid av tolv månader
i följd och är i behov av fortsatt
tjänstledighet, skall därom göra ansökning
hos Kungl. Maj:t.

§ 7 mom. Jj.

Erhåller beteckningen § 7 mom. 3.
§ 8 inom. 3.

Sjukhuspräst, som har att tjänstgöra
å sjukhus beläget på större avstånd
än en kilometer från sin stationeringsort,
äger åtnjuta ersättning
för de med hans resor förbundna
direkta utgifterna med visst belopp
för år (reseanslag) som i särskild
ordning fastställts av Kungl.
Maj:t.

Sjukhuspräst äger för med hans
resor förbundna direkta utgifter åtnjuta
ersättning i enlighet med bestämmelserna
i allmänna resereglem
entet.

§10 inom. 1.

Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning
skall, ställd till
Kungl. Maj:t, ingivas till vederbörande
domkapitel, som har att med
eget yttrande överlämna ansökningen
till Kungl. Maj:t.

§

Har av huvudmannen för sjukhus
anslag beviljats eller medel eljest
ställts till förfogande för anställande
av assistent vid den andliga vården
vid sjukhuset, äger sjukhusdirektionen
att tillsätta befattningen på förordnande
för viss tid eller tillsvidare
ävensom entlediga befattningshavaren.

Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning
skall ingivas till
vederbörande domkapitel, som har
att meddela beslut om avsked.

2.

Ilar av huvudmannen för sjukhus
anslag beviljats eller medel eljest
ställts till förfogande för anställande
av assistent vid den andliga vården
vid sjukhuset, äger sjukhusdirektionen
att efter domkapitlets hörande
tillsätta befattningen på förordnande
för viss tid eller tillsvidare ävensom
entlediga befattningshavaren.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§13 mom . 1 andra stycket

Denna nämnd skall bestå av en
vid sjukhuset anställd läkare, som
utses av sjukhusets direktion, såsom
ordförande samt såsom ledamöter
sjukhusets präst och husmor och en
av samtliga avdelningssköterskor
vald sjuksköterska. Vid behov må
nämnden med sig adjungera annan
befattningshavare vid sjukhuset.

Denna nämnd skall bestå av en
vid sjukhuset anställd läkare, som
utses av sjukhusets direktion, såsom
ordförande samt såsom ledamöter
sjukhusets präst och husmor och en
av samtliga avdelningssköterskor
vald sjuksköterska. Därjämte må
syssloman, kurator och omhud för
övrig personal kunna tillhöra nämnden.
Vid behov må nämnden med
sig adjungera annan befattningshavare
vid sjukhuset eller sakkunnig.

§ 13 mom. 2 b).

att tillkalla tillfälliga predikanter att tillkalla tillfälliga predikanter
och anordna tjänstebyte för sjuk- och medgiva tjänstebyte för sjukhusprästen,
husprästen,

§ 13 mom. 2 g).

att i samråd med arbetsterapeuten Utgår,
och lärarinnan ordna dessas arbete,

§13 mom. 2 h).

Erhåller beteckningen § 13 mom.
2 g).

§13 mom. 3.

Vid mindre sjukhus, där inrättande
av sådan särskild nämnd varom
ovan förmälts icke kan anses behövligt,
skall sjukhusets direktion fullgöra
de uppgifter, som åvilar nämnden.

Vid mindre sjukhus, där inrättande
av sådan särskild nämnd varom
ovan förmälts icke kan anses behövligt,
skall sjukhusets direktion fullgöra
de uppgifter, som åvilar nämnden,
varvid sjukhusprästen skall adjungeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

65

Bilaga 3

Förslag

till kungörelse angående anmälningar till kyrkobokföringen
från sjukhus in. in.

§ 1.

Vid sjukhus skola föras särskilda förteckningar över anmälningar till
kyrkobokföringen om födelser och dödsfall.

§ 2.

I samband med intagning å sjukhusets barnbördsavdelning (barnbördshus)
avlämnas prästbevis i dubbelt exemplar enligt fastställt formulär.

Vid avisering av födelse till pastor i barnets födelsehemort skall användas
baksidan av detta prästbevis. Utskriften göres med skrivmaskin eller
anilinpenna, varvid medelst karbonpapper tages kopia å dupletten. Dessa
anmälningar om födelser numreras i löpande följd årsvis för respektive
födelseår. Duplettexemplaren förvaras å sjukhuset i särskild pärm, inbindas
årsvis och arkiveras (Anmälningar om födelser).

§ 3.

Avisering av dödsfall till pastor i den församling där den avlidne är kyrkobokförd
skall ske genom översändande av dödsbevis, utfärdat av vederbörande
läkare. Dödsbevis utskrives i duplett. Duplettexemplaren numreras
i löpande följd årsvis, förvaras å sjukhuset i särskild pärm, inbindas årsvis
och arkiveras (Anmälningar om dödsfall).

§ 4.

Avisering samt förvaring och inbindning av anmälningar om födelser
och dödsfall skall åvila befattningshavare vid sjukhuset, som sjukhusets
direktion förordnar.

§ 5.

Den som å sjukhus förrättat dop eller jordfästning skall till pastor i kyrkoskrivningsförsamlingen
avisera om nämnda förrättning. Därest han icke
är präst inom svenska kyrkan, skall därvid angivas inom vilket trossamfund
han innehar sin befattning.

§ 6.

Det ankommer å den befattningshavare vid sjukhuset, som direktionen
därtill förordnar, att till statistiska centralbyrån lämna de uppgifter om
födelser och dödsfall, varom särskilt är stadgat.

5 — liihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. AV C7

66

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Bilaga C

Nr 33

Kyrkomötets underdåniga skrivelse angående den andliga vården
vid sjukhusen m. m.

(Andra tillfälliga utskottets betänkande nr 19)

Till Konungen

I skrivelse till kyrkomötet den 29 juli 1957, nr 8, har Eders Kungl. Maj:t,
under åberopande av ett skrivelsen bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande
över ett av särskilda sakkunniga den 31 oktober 1949 avgivet betänkande
med förslag till ordnande av den andliga vården vid sjukhusen jämte vad
i däröver avgivna remissutlåtanden anförts.

Kyrkomötets andra tillfälliga utskott har i ärendet avgivit betänkande,
nr 19, vilket här i avtryck bilägges.

Kyrkomötet får härigenom i underdånighet såsom yttrande i de frågor,
som angivas i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8, angående ordnande av
den andliga vården vid sjukhusen, m. m., åberopa vad utskottet i betänkandet
anfört.

Underdånigst

Stockholm den 4 oktober 1957

Kungl. May.ts ''proposition nr 67 år 1958 67

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen .............................. 1

I. Inledning ..................................................... 2

II. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen ................ 3

III. Sjukhusprästens uppgifter ...................................... 4

IV. Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen 5

V. Avlöning ..................................................... 10

VI. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet ................. 11

VII. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen........ 12

VIII. Särskild nämnd vid sjukhus.................................... 13

IX. Hemställan ................................................... 13

Kungl. Majrts skrivelse nr 1957: 8 till kyrkomötet (bilaga A)............ 14

1. Inledning....................................................... 14

2. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen.................. 22

3. Sjukhusprästens uppgifter ....................................... 23

4. Sjukhusprästens utbildning ...................................... 30

5. Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen .. 32

6. Avlöning och pensionering ....................................... 34

7. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet................... 36

8. Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och entledigande
...................................................... 37

9. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen m. m. .. 39

10. Särskild nämnd vid sjukhus...................................... 41

11. Departementschefen ............................................. 42

Bil. 1. Förslag till lag angående ordnande av den andliga vården vid

allmänt sjukhus .......................................... 44

Bil. 2. Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen

angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus 46
Bil. 3. Förslag till kungörelse angående förande av böcker vid sjukhus

för anmälningar till kyrkobokföringen ...................... 50

Andra tillfälliga utskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr 1957:8, till kyrkomötet (bilaga B) ........................ 51

Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen.................. 51

Sjukhusprästens nppgifter ....................................... 52

Sjukhusprästens utbildning ...................................... 55

Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen .. 55

Avlöning och pensionering ....................................... 5g

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet ................... 56

Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och entledigande
....................................................... 5<>

Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen in. in. .. 57

Särskild nämnd vid sjukhus...................................... 57

Bil. 1. Förslag till lag angående ordnande av den andliga vården vid

allmänt sjukhus .......................................... 59

Bil. 2. Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen

angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus 60
Bil. 3. Förslag till kungörelse angående anmälningar till kyrkobokföringen
från sjukhus m. .................................. 65

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 33, angående den andliga vården vid
sjukhusen m. m. (bilaga C) ................................... 66

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958

580270