Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

1

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående högre utbildning
av sinnessjukvårds personal; given Stockholms
slott den 24 januari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas, att den högre utbildningen för den överordnade
sjukvårdspersonalen vid de statliga sinnessjukhusen anslutes till den
allmänna sjuksköterskeutbildningen. Utbildningen, som kommer att taga
sin början under budgetåret 1959/60, avses omfatta utbildning i kroppssjukvård
under 20 månader vid statens och landstingens sjuksköterskeskolor
samt specialutbildning i psykiatri och psykiatrisk sjukvård under
2 månader vid Ulleråkers sjukhus. Samtidigt förordas viss avkortning av
den tvååriga grundutbildningen. Vidare föreslås fr. o. m. nästa budgetår
en utökning av den sedan 1954 anordnade specialutbildningen i psykiatri
och psykiatrisk sjukvård för sjuksköterskeelever. Viss kompletterande utbildning
för befintlig förmanspersonal vid de statliga sinnessjukhusen förordas
även.

1 ■—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 51

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari
1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
upptager chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson,
fråga om högre utbildning av sinnessjukvårdspersonal samt anför.

I. Inledning

Genom beslut den 13 maj 1949 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning angående sinnessjukvårdspersonalens utbildning.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 13 juni 1949 såsom
sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammaren O. G. Karlsson, tillika
ordförande, överläkaren vid Beckomberga sjukhus P. I. R. Blomqvist,
numera ledamoten av riksdagens första kammare, förste uppsyningsmannen
vid Säters sjukhus J. G. E. Snygg och ledaren för praktiska kursen
vid sydsvenska socialinstitutet, politices magistern Margareta Almqvist. Sedermera
tillkallades såsom sakkunnig jämväl föreståndarinnan vid Säters
sjukhus Stina Sjöholm. De sakkunniga antog benämningen 1949 års kommitté
för sinnessjukvårdspersonalens utbildning.

Med skrivelse den 24 november 1951 överlämnade kommittén betänkande
angående utbildning av sinnessjukvårdspersonal (stencilerat). De sakkunnigas
förslag omfattade såväl grundutbildning som högre utbildning av sinnessjukvårdspersonal.

Sedan betänkandet remissbehandlats samt medicinalstyrelsen efter erhållet
uppdrag inkommit med ytterligare utredning beträffande det av kommittén
avgivna förslaget till grundutbildning godkände 1954 års riksdag riktlinjer
för grundutbildningen av sinnessjukvårdspersonal vid statens sinnessjukhus
(prop. nr 166, riksd. skr. nr 248/1954).

I anslutning till vad som uttalades i nämnda proposition har Kungl. Maj :t
den 24 september 1954 uppdragit åt medicinalstyrelsen att överarbeta förslaget
till högre utbildning av sinnessjukvårdspersonalen och därvid beakta
vad som anförts i remissyttrandena över kommitténs förslag i denna del. Vid

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

uppdragets fullgörande borde möjligheterna att samordna denna utbildning
med utbildningen av sjuksköterskor inom kroppssjukvården särskilt undersökas.
I anledning av uppdraget har medicinalstyrelsen den 29 oktober 1956
inkommit med utredning.

Över utredningen har yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd,
styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet,
Malmöhus och Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott,
Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskeförening, statens sjukhuspersonals
förbund, mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn
av hälso- och sjukvården i riket samt kommunalarbetarförbundet.

Vidare har medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 oktober 1957 hemställt
om anvisande av medel för nästa budgetår för anordnande av högre utbildning
i överensstämmelse med styrelsens förslag.

II. Nuvarande förhållanden

Befattningshavare och uppgifter. Närmaste förmanskapet över den lägre
sjukvårdspersonalen inom en överläkaravdelning utövas av uppsyningsmän
eller föreståndarinnor. En överskötare eller översköterska — med förste
skötare eller första sköterska såsom ställföreträdare — har ansvaret för
varje i en överläkaravdelning ingående vårdavdelning. Den övriga personalen
på sådan avdelning utgöres av skötare, sköterskor, avdelningsbiträden
och sjukvårdselever.

Förhållningsregler för sjukvårdspersonalen har efter bemyndigande av
Kungl. Maj :t fastställts av medicinalstyrelsen den 8 april 1922. Enligt dessa
regler är överskötare eller över sköter ska, som tilldelats ansvar för viss sjukvårdsavdelning,
närmaste förmän för å avdelningen tjänstgörande sjukvårdspersonal.
De skall följa läkare och uppsyningspersonal på deras ronder
inom avdelningen och redogöra för de sjukas tillstånd, övervaka och deltaga
i sjukvården samt handleda och undervisa dem underställd sjukvårdspersonal.
Uppsyningsmän och föreståndarinna är förmän för samtlig annan
sjukvårdspersonal på sin avdelning.

Uppsyningspersonalens arbete på sjukvårdsavdelningarna avser närmast
utövande av visst inseende över sjukvårdsarbetet, patientbeläggningen, ledningen
av vissa inre och yttre arbeten samt delvis ganska omfattande expeditionsgöromål.
Den rent sjukvårdande uppgiften har i stället övertagits
av överskötare och översköterskor resp. förste skötare och första sköterskor.

För innehavarna av förste skötare- och första sköterskebefattningarna
finnes icke någon av medicinalstyrelsen utfärdad instruktion. De är överskötarnas
och översköterskornas närmaste män och ersättare.

Beträffande sjukvårdspersonalens förhållningsregler hänvisas i övrigt
till den redogörelse som lämnats i proposition nr 166/1954 s. 3—5.

Utbildnings- och bcfordringsgång. Den 1 mars 1956 tog den nya grundutbildningen
för sinnessjukvårdspersonalen sin början vid 15 olika statliga

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

sinnessjukhus. Grundutbildningen omfattar en elevtid av två år, fördelad på
provtjänstgöring under sex månader, läskurs under två månader, praktisk
utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård under sammanlagt fyra månader
samt utbildning i psykiatrisk sjukvård under tolv månader.

Till elev i grundutbildningen kan antagas man eller kvinna, som fyllt 19
år; dock kan undantag härifrån göras efter prövning av vederbörande sjukhusdirektion.
Någon övre åldersgräns har icke föreskrivits; särskilda skäl
bör dock föreligga för antagande av elev, som överskridit 35 års ålder. Manlig
elev placeras i lönegrad Ag 5 och kvinnlig i Ag 4. Efter ett år placeras den
manliga eleven i lönegrad Ag 7 och den kvinnliga i Ag 5.

Efter avslutad grundutbildning är eleven behörig till befattning som
extra ordinarie skötare eller sköterska. Efter två års tjänst i sådan befattning
kan vederbörande erhålla ordinarie befattning såsom skötare eller
sköterska.

För behörighet till befattningar som förste skötare och första sköterska
samt överskötare eller översköterska fordras att vederbörande skall vara godkänd
som skötare resp. sköterska, ha genomgått s. k. högre teoretisk kurs om
f. n. cirka 50 timmar samt ha ådagalagt särskild duglighet och skicklighet
i sinnessjukvård.

I sistnämnda kurs gives undervisning i allmän och speciell sjukdomslära
och sjukdomars behandling, sjukvård i allmänhet, sjukhushygien, de viktigaste
grunddragen av den allmänna hälso- och sjukvården samt sjukvårdens
etik; sinnessjukdomar och sinnessjukvård; delar av lag- och övriga
författningsbestämmelser rörande sinnessjuka och sinnessjukvårdens organisation
m. m.

Kompetens som förste skötare och första sköterska samt överskötare och
översköterska erhålles även efter genomgång av godkänd sjuksköterskeskola
jämte specialutbildning i sinnessjukvård och ett års tjänstgöring på
sinnessjukhus.

III. Tidigare förslag och yttranden
Kommitténs förslag

Antagning av elever. Den högre undervisningen bör följa efter det behörighet
som ordinarie skötare eller sköterska vunnits.

I den mån den av 1950 års riksdag beslutade skolreformen genomföres
synes förutsättningar föreligga för en direkt anknytning till folkundervisningen
av den högre utbildningen för sinnessjukvårdspersonal. De skolkunskaper,
som den nuvarande folkskolan meddelar, är enligt kommitténs mening
icke tillräckliga såsom underlag för den högre utbildningen.

Genomgång av realskola bör utgöra erforderlig skolunderbyggnad. För
den, som icke har sådan eller därmed jämförlig skolunderbyggnad, måste
en komplettering ske, framför allt i modersmål, matematik, fysik och kemi.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958 5

Önskvärt är, att dessa kunskaper inhämtas genom bevistande av två kurser
vid folkhögskola.

Utbildningens omfattning m. m. Den högre utbildningen föreslås omfatta
teoretisk undervisning under sammanlagt 332 timmar, fördelade på två
läskurser om tillhopa tre månader, samt praktisk utbildning på kroppssjukhus
under åtta månader och i öppen vård under en månad.

Utbildningens anordnande m. m. Utbildningen synes böra förläggas i anslutning
till något kroppssjukhus på ort med tillgång till lämpliga lärarkrafter
och tillräckligt antal utbildningsplatser.

Av svaren på förfrågningar hos direktionerna för karolinska sjukhuset
och för akademiska sjukhuset i Uppsala, Göteborgs sjukhusdirektion, Malmö
stads sjukhusdirektion och direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund om möjligheterna att anknyta den högre utbildningen till
något av ovannämnda sjukhus framgår, att vissa svårigheter föreligger för
en dylik anordning.

Kommittén har kommit till den slutsatsen att det för genomförande av
den föreslagna högre utbildningen är erforderligt att genom statens försorg
lokaler anskaffas för elevbostäder och undervisning och att undervisningspersonal
anställes i tillräckligt antal för den teoretiska och praktiska utbildningen.
För detta ändamål synes särskilda skolbyggnader böra inrättas.

Av förmanspersonalen beräknas omkring 110 avgå per år. Ett lika stort
antal måste sålunda årligen genomgå högre utbildning. En årlig intagning
av 50 å 60 elever synes med hänsyn till administration och undervisning
giva den lämpligaste storleken av en skola. På grund härav bör för den
högre undervisningen inrättas två skolor med elevbostäder och undervisningslokaler.

För att utbildningen skall kunna bedrivas med erforderlig intensitet, erfordras
vid envar av de båda skolorna, utöver föreståndaren, minst tre
instruktionssköterskor.

Med hänsyn till det biträdesarbete, som kan förutsättas förekomma vid
skolorna synes ett kanslibiträde i lönegrad Cell böra anställas vid envar
av skolorna.

Den högre utbildningen bör medföra behörighet till tjänster för förste
skötare, första sköterska, överskötare, översköterska och uppsyningspersonal.
Behörighet till nu nämnda tjänster bör även tillkomma den, som
genomgått oavkortad sjuksköterskeskola med specialutbildning i sinnessjukvård
inom ramen för godkänd sjuksköterskeskola enligt de riktlinjer
för denna utbildning, som uppdragits av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen
(SOU 1948: 17).

Särskilt yttrande

I ett särskilt gttrande har ledamöterna i kommittén Blomqvist och Slina
Sjöholm ansett att den högre utbildningen utformats alltför kortfattat, såväl

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

till sin teoretiska som praktiska del, för att möjliggöra en tillräckligt kvalificerad
allmän medicinsk utbildning. Som skäl för denna ståndpunkt anföres
bl. a., att barriärerna mellan sinnessjukvård och kroppssjukvård håller
på att allt mera raseras. För en fullgod sinnessjukvård kräves, att den ansvariga
sjukvårdspersonalen har en sådan utbildning och kapacitet, att den kan
deltaga i den kroppsliga behandlingen av patienterna på ett sådant sätt, att
läkarna kan känna samma trygghet härvidlag som på ltroppssjukhusen.
Kommittémajoritetens förslag tillgodoser icke detta fundamentala krav. Det
vore olyckligt och omotiverat att fastlåsa den ansvariga sinnessjukvårdspersonalens
utbildning på ett lägre plan än det, som fastställts för annan sjukvårdspersonal.

I fråga om den teoretiska utbildningen framhålles, att en utökning av läskurserna
från 3 till 4 månader bör komma till stånd, varigenom den högre
kursen ökas med bl. a. 30 timmar medicinsk psykologi och psykiatri.

Den praktiska utbildningen föreslås omfatta 13 månader. Härtill kommer
behovet av semester under cirka 1 månad.

Beträffande villkoren för deltagande i den högre utbildningen föreslås
bl. a., att en välmeriterad sökande bör ha möjlighet att gå direkt till den
högre kursen och sålunda icke först behöva vinna behörighet som ordinarie
skötare eller sköterska.

Yttranden över kommitténs förslag

Medicinalstyrelsen anförde att den högre utbildningen i stort sett borde
ordnas i överensstämmelse med reservanternas förslag. Styrelsen påpekade
därvid, att med den utvidgning, som reservanterna föreslagit, den högre utbildningen
smidigt skulle kunna anpassas till sjuksköterslceutbildningen
enligt då gällande plan, vilket bland annat innebure deltagande i samtliga
läskurser, vilka vid tidpunkten för yttrandets avgivande pågick under sammanlagt
fem månader.

Svenska landstingsförbundet fann det ur olika synpunkter önskvärt, att
den högre kursen kunde giva kunskaper motsvarande dem, som sjuksköterskeutbildningen
skänker. Den likställighet mellan kropps- och sinnessjukvård,
som i detta avseende skulle vinnas, vore till fördel bl. a. vid besättande
av sjukskötersketjänster vid psykiatriska kliniker.

Svenska stadsförbundet ansåg sig icke kunna godtaga den föreslagna utbildningen
för den ansvariga sinnessjukvårdspersonalen. Det vore olyckligt
att genom lägre krav på utbildning hos personalen inom sinnessjukvården
än inom kroppssjukvården konservera den nedvärdering av sinnessjukvården
gentemot kroppssjukvården, som tidigare varit bruklig. Förbundet
fann det nödvändigt att utbildningen gjordes gemensam för den ansvariga
personalen vid sinnessjukhus och psykiatriska lasarettsavdelningar
samt anordnades såsom specialutbildning fullt likvärdig med sjuksköterskeutbildningen.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Nio direktioner för statliga sinnessjukhus, direktionen för statens anstalt
för fallandesjuka, statens sjuksköterskeskola, sju landsting, stadsfullmäktige
i Göteborg, Svenska psykiatriska föreningen och Svensk sjuksköterskeförening
anslöt sig till reservanternas förslag.

Tre direktioner uttalade, att den högre utbildningen borde anordnas i form
av genomgång av sjuksköterskeskola.

Två sjukhusdirektioner och två landsting ansåg den av kommittén föreslagna
högre utbildningen för kort och framlade olika förslag till förlängning
av utbildningstiden.

Statskontoret fann det böra övervägas, om icke den praktiska tjänstgöringen
å kroppssjukhus under den högre utbildningen kunde något avkortas
med hänsyn till att eleverna tidigare tjänstgjort vid dylika sjukhus under
grundutbildningen.

Statens sjukhuspersonals förbund uttalade, att den föreslagna tiden för
högre utbildning vore den längsta, som borde ifrågakomma, enär svårigheter
kunde uppstå att få personal, som vore villig att anmäla sig till denna
utbildning, då det ekonomiska utbytet av en därefter erhållen befordran
kunde beräknas bliva tämligen litet.

IV. Medicinalstyrelsens förslag
Behovet av förmanspersonal

Från och med budgetåret 1956/57 uppgår förmanspersonalen (uppsyningsmän,
föreståndarinnor, överskötare, översköterskor, förste skötare, första
sköterskor) inom den statliga sinnessjukvården till 1 574. Behovet av ytterligare
tjänstemän med förmanskompetens vid Gullberna sjukhus samt de
planerade sjukhusen i Falköping, Örebro och Bollnäs kommer enligt styrelsens
beräkningar att uppgå till 204. Totalt skulle sålunda behovet av förmanspersonal
uppgå till cirka 1 800, varav 1 250 kvinnor och 550 män.
Härtill kommer det personalbehov, som kommer att föreligga för ännu ej
beslutade nya sinnessjukhus i mälardalen, det föreslagna sjukhuset för
psykiskt efterblivna i mellersta Sverige, de projekterade barnavdelningarna
för psykiskt efterblivna samt för den utbyggda statliga epileptikervården.
Styrelsen har icke ansett sig kunna göra någon tillfredsställande behovsberäkning
för dessa sjukhus. En viss utökning av utbildningsmöjligheterna i
samband med tillkomsten av de nämnda nya sjukhusen torde komma att
bli erforderlig. För en intensifierad mentalsjukvård krävs en utökning av
personalen, varför det angivna antalet måste betraktas som ett minimum.

Med utgångspunkt från att förmanspersonalen kommer att uppgå till
1 800 befattningshavare samt under hänsynstagande till nuvarande åldersfördelning
och inträffade dödsfall kan årligen cirka 80 tjänstemän tillhörande
förmanspersonalen (uppsyningsmän, föreståndarinnor, överskötare

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

och översköterskor m. fl.) beräknas avgå med pension eller avlida före pensionsåldern.
Härtill konnner avgången på grund av andra orsaker, vilken
är betydligt svårare att beräkna. Kommittén räknade med att cirka 1 procent
av den manliga och cirka 4 procent av den kvinnliga förmanspersonalen
avginge av annan anledning än pension eller dödsfall. Enligt dessa
grunder kommer omkring 55 tjänstemän bland förmanspersonalen att avgå
årligen av annan orsak än pensionering och dödsfall.

Sammanlagt torde sålunda den statliga sinnessjukvården årligen behöva
tillföras cirka 135 personer med högre utbildning. Då antalet för befordran
kompetent personal måste vara något större, bör organisationen årligen
kunna utbilda minst 140 elever.

F. n. finns ett antal obefordrade tjänstemän med förmanskompetens,
varav majoriteten män, vilka erfordras som ersättare vid förfall för den
ordinarie personalen. Behovet av manlig personal med förmanskompetens
inom ramen för gällande personalstat torde vara fyllt under de närmaste
åren, intill dess att de första mentalsjukvårdseleverna genomgått den föreslagna
högre utbildningen. Tillgången på obefordrad behörig kvinnlig personal
är däremot ringa, varför ytterligare någon eller några s. k. högre kurser
kommer att erfordras under de närmaste åren.

Allmänna synpunkter på den högre utbildningen

Strävandena vid sinnessjukvårdens reformering går alltmera i sådan
riktning att skillnaderna mellan kroppssjukvård och mentalsjukvård i
största möjliga utsträckning försvinner. Den allmänna standardhöjningen
med avseende på sinnessjukvården inkluderar som en grundläggande åtgärd
en förbättrad utbildning av samtliga personalgrupper. Det framstår därvid
som ett oeftergivligt villkor att den ledande sinnessjukvårdspersonalen erhåller
utbildning och kompetens fullt jämställd med kroppssjukvårdens personal.
Det kan vidare icke på längre sikt godtagas, att man inom mentalsjukvården
har ledarpersonal med utbildning av olika kvalitet. Sinnessjukvardspersonalen
bör äga möjlighet att konkurrera med kroppssjukvårdens
personal om ledande befattningar inom såväl kropps- som mentalsjukvård.
Övervägande skäl talar för att den högre utbildningen av sinnessjukvårdspersonal
så nära som möjligt anslutes till den allmänna sjuksköterskeutbildningen.

Antagning av elever

Styrelsen tillstyrkte i sitt yttrande över kommitténs förslag, att den högre
utbildningen borde kunna följa omedelbart efter det att behörighet som ordinarie
sköterska eller skötare vunnits, d. v. s. efter genomgången tvåårig
grundutbildning samt ett års väl vitsordad tjänstgöring som extra ordinarie
befattningshavare. Med hänsyn till den kontinuerliga handledning och un -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

dervisning, eleverna erhåller under grundutbildningen, har styrelsen emellertid
efter omprövning funnit, att elevernas lämplighet till högre utbildning
bör kunna bedömas redan under grundutbildningen. Med anledning
härav bör lämpliga elever omedelbart efter avslutad grundutbildning kunna
söka till den högre utbildningen. Beträffande krav på skolkunskaper bör
samma villkor gälla som för sökande till sjuksköterskeskola. Då en stor
del av sinnessjukvårdspersonalen icke heller i framtiden torde ha sådana
förkunskaper, måste erforderlig kompetens vinnas genom studier på fritid
eller under tjänstledighet.

Utbildningens omfattning m. m.

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen omfattar såväl allmänutbildning
som specialutbildning. Den föregås f. n. av en orienteringsperiod om två till
tre månader, under vilken tid teoretisk undervisning meddelas. Vid alla sjuksköterskeskolor
omfattar allmänutbildningen numera såsom minimum,
förutom teoretisk undervisning i två olika läskurser om tillhopa sex månader,
undervisning och praktik på invärtes medicinsk och kirurgisk avdelning
om tre månader vardera, på operationsavdelning eller kirurgisk mottagningsavdelning
och barnbördsavdelning om två månader vardera samt
i öppen vård under en månad, vartill kommer en månad angiven som »ej
disponerad tid». För de elever, som skall ägna sig åt någon gren av patientvärd,
omfattar allmänutbildningen dessutom sinnessjukvård, barnavård eller
barnsjukvård samt epidemi- eller tuberkulosvård under två månader vardera.
Efter genomgång av första och andra läskurserna samt den praktiska delen
av allmänutbildningen erhåller sjuksköterskeeleverna specialutbildning inom
viss gren av sjukvården under en tid av minst sex månader. Under den senare
delen av specialutbildningen förberedes eleverna för sitt kommande
arbete som översköterskor framför allt därigenom, att de gives alltmer
ansvarsfulla, sjukvårdande uppgifter samt att de får deltaga i avdelningssköterskans
administrativa och pedagogiska arbete. Utbildningen avslutas
med en tredje läskurs under en månad.

För de elever, som avser att ägna sig åt mentalsjukvård på psykiatrisk
klinik respektive lasarettsavdelning eller på sinnessjukhus, har sedan år
1954 specialutbildning givits vid en med statsmedel anordnad central högre
kurs vid Ulleråkers sjukhus och psykiatriska kliniken å Akademiska sjukhuset
i Uppsala. Kursen omfattar sex månader och gives två gånger årligen.

Styrelsen framhåller att den i grundutbildningen ingående läskursen och
praktiska utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård utgör en elementär
introduktion, som icke till någon del kan ersätta den i sjuksköterskeskolan
givna utbildningen. Sistnämnda utbildning är anpassad för elever
med bättre skolunderbyggnad och kursinnehållet är vida mer omfattande
än det, som meddelas under grundutbildningen.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

De elever från sinnessjukvården, som skall genomgå den högre utbildningen,
här benämnda mentalsjukvårdselever, bör erhålla den i sjuksköterskeskolan
givna allmänutbildningen inklusive den teoretiska undervisningen
under första och andra läskurserna. Det kunskapsstoff, som meddelas
i dessa läskurser, är nämligen synnerligen betydelsefullt som underlag
för varje sjuksköterskas kommande arbete. Sjuksköterskeskolans tredje
läskurs torde däremot kunna uteslutas. I stället bör vissa delar därav inarbetas
i en för mentalsjukvårdseleverna anordnad central högre utbildningskurs
i psykiatri om två månader. Beträffande den praktiska utbildningen
bör mentalsjukvårdseleverna erhålla utbildning i medicinsk och kirurgisk
sjukvård, på operationsavdelning eller kirurgisk mottagning, på barnbördsavdelning
eller i tuberkulos- eller epidemivård, i öppen vård samt i barnavård
eller barnsjukvård. Gången och omfattningen av utbildningen framgår
av nedanstående tablå.

Minimiplan för sjuksköterskeutbildning med
specialutbildning i sinnessjukvård

Medicinalstyrelsens förslag till plan för högre
utbildning av sinnessjukvårdspersonal

Läskurs I

3 mån.

Läskurs I

3 mån.

Medicinsk sjukvård

3 mån.

Medicinsk sjukvård

3 mån.

Kirurgisk sjukvård

3 mån.

Kirurgisk sjukvård

3 mån.

Ferier

1 mån.

Ferier

1 mån.

Operationsavdelning alt.
kirurgisk poliklinik

2 mån.

Operationsavdelning alt.
kirurgisk poliklinik

2 mån.

Barnbördsavdelning

2 mån.

Barnbördsavdelning (kvinnliga
elever) Tuberkulos- eller epidemivård
(manliga elever)

2 mån.

öppen vård

1 mån.

Öppen vård

1 mån.

Ej disponerad tid

Ferier

1 mån.
1 mån.

Barnavård eller
barnsjukvård

2 mån.

Läskurs II

3 mån.

Läskurs II

3 mån.

Sinnessjukvård

2 mån.

Specialutbildning i
sinnessjukvård jämte del
av Läskurs III

2 mån.

Tuberkulos- alt. epidemivård

2 mån.

Barnsjukvård

2 mån.

Ferier

i mån.

Specialutbildning

6 mån.

Läskurs III

1 mån.

Summa 33J mån.

22 mån.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

För de elever, som på tillfredsställande sätt genomgått den högre utbildningen,
bör utfärdas ett skriftligt bevis att de förvärvat motsvarande kunskaper
och färdigheter, som godkänd sjuksköterskeskola avser att bibringa.
Den högre utbildningen bör medföra behörighet till tjänster som första
sköterskor och förste skötare, översköterskor och överskötare inom sinnessjukvården
samt till sjukskötersketjänster inom kroppssjukvården. Den bör
även ingå i behörighetsvillkoren för personalföreståndare, föreståndarinnor
och uppsyningsmän inom sinnessjukvården.

Utbildningens anordnande m. m.

Utbildning av mentalsjukvårdselever. Styrelsen har vänt sig till samtliga
sjuksköterskeskolor och berörda landsting med förfrågan angående deras
möjligheter att mottaga elever från sinnessjukvården för högre utbildning.
Av de inkomna svaren framgår, att sammanlagt 15 sjuksköterskeskolor
anser sig kunna mottaga mentalsjukvårdselever mot viss ersättning för teoretisk
och praktisk utbildning under de 19 månader som eleverna erhåller utbildning
inom sjuksköterskeskola. Övriga skolor har på grund av brist på
utbildningsplatser, undervisningslokaler och bostäder förklarat sig icke
kunna mottaga elever för närvarande. Ett par skolstyrelser ställer emellertid
i utsikt att mottaga mentalsjukvårdselever, när utbildningsplatserna
utökats i samband med planerad utbyggnad. Sammanlagt torde 73 elever
från sinnessjukvården kunna beredas plats årligen. Styrelsen har dessutom
inhämtat, att Stockholms läns landsting planerar inrättandet av en sjuksköterskeskola
vid lasarettet vid Stocksund samt att denna torde vara klar
att börja sin verksamhet åren 1959—1960. Vid denna skola avser man att
taga in 48 elever årligen. Landstinget planerar emellertid att bygga så att
skolan skall kunna mottaga 60 elever årligen och har under hand förklarat
sig villigt att mottaga elever från sinnessjukvården på icke utnyttjade elevplatser,
d. v. s. 12 elever årligen. Antalet utbildningsplatser för sinnessjukvårdspersonal
inom sjuksköterskeskolorna skulle sålunda kunna uppgå
till 85.

Då mentalsjukvårdseleverna kommer att erhålla utbildning vid olika sjuksköterskeskolor,
är det omöjligt att vid var och en av dessa anordna den
föreslagna avslutande specialutbildningen under två månader. Nämnda
kurs bör därför ordnas centralt. Som lämplig förläggningsort föreslår styrelsen
Ulleråkers sjukhus, där redan specialutbildning för sjuksköterskeelever
finns anordnad sedan år 1954. Denna utbildning har nu pågått så länge, att
man vunnit tillräcklig erfarenhet om dess allmänna uppläggning och fördelar.
Dessa erfarenheter skulle kunna utnyttjas, om nämnda kurs förlädes till
Ulleråkers sjukhus. Undervisningen för sjuksköterskeeleverna och mentalsjukvårdseleverna
kan dock ej samordnas på grund av olikheter i kursinnehåll
och kurstidens längd. Vissa diskussioner, filmförevisningar, studie -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

besök in. in. torde emellertid kunna ordnas gemensamt och skolbiblioteket
utnyttjas av samtliga elever.

Kursen bör omfatta två månader. Då det ur personalsynpunkt in. in. är
lämpligast att undervisningen pågår året runt, bör sex kurser anordnas
årligen. Vid varje kurs bör plats kunna beredas för cirka 15 elever, d. v. s.
90 mentalsjukvårdselever årligen. Undervisningslokaler torde kunna anordnas
i befintliga och inom en nära framtid disponibla byggnader på norra
sjukhusets område. Även elevbostadsrum torde kunna erhållas inom befintliga
byggnader där. Vissa reparationsarbeten men inga nybyggnader erfordras.

Centrala högre kurser för sjuksköterskeelever. Även om den högre utbildningen
för sinnessjukvårdspersonalen anordnas på sätt styrelsen föreslagit
kommer denna utbildning icke att få tillräcklig kapacitet. Det måste därför
innebära en mycket stor fördel, om rekryteringen dessutom kan ske i annan
ordning.

De i Uppsala anordnade specialkurserna för sjuksköterskeelever har hållits
två gånger årligen med 24 elever i varje kurs. Resultatet av kursverksamheten
har varit mycket gott och intresset för sinnessjukvård bland sjuksköterskeskolornas
elever har märkbart ökat. Från de två första kurserna har
sammanlagt 21 sjuksköterskor tillförts den statliga sinnessjukvården. En
del elever är genom kontrakt bundna att tjänstgöra viss tid vid landstingssjukhusen
efter utbildningens slut, men ytterligare ett antal sjuksköterskor
torde efter hand komma att övergå till sinnessjukvården. Enligt styrelsens
mening torde man kunna räkna med ett tillskott till den statliga sinnessjukvården
av uppskattningsvis 30 elever årligen.

Styrelsen har i det föregående beräknat, att omkring 85 mentalsjukvårdselever
torde kunna erhålla utbildning inom olika sjuksköterskeskolor.
Nämnda båda utbildningsvägar skulle sålunda tillföra den statliga sinnessjukvården
115 personer årligen med högre utbildning. Eftersom behovet kan
beräknas till cirka 140 personer årligen, skulle det föreligga en brist på cirka
25 personer årligen.

Emellertid har intresset bland sjuksköterskeeleverna för specialutbildningen
i Uppsala visat sig vara stort. En utökning av denna specialutbildning
torde därför vara möjlig och lämplig.

Medicinalstyrelsen föreslår, att två sådana kurser med cirka 25 elever
i vardera årligen anordnas vid S:t Lars’ sjukhus och psykiatriska kliniken i
Lund. Undervisningslokaler och elevbostadsrum torde tillsvidare kunna anordnas
i befintliga eller genom ombyggnad disponibla lokaler vid S:t Lars’
sjukhus. För att rationellt bedriva undervisningen torde dock nybyggnad i en
framtid bliva erforderlig.

Om man räknar med att ett motsvarande antal elever som vid kurserna
i Uppsala kommer att söka tjänster inom den statliga sinnessjukvården,
skulle denna årligen tillföras cirka 30 personer. Det kalkylerade behovet av

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

omkring 140 befattningshavare skulle härigenom bliva fyllt. Utbildningen
vid S:t Lars’ sjukhus bör igångsättas hösten 1958.

Kompletterande utbildning för äldre personal. Den personal, som erhållit
utbildning enligt hittills gällande utbildningsgång och vunnit behörighet
till viss befattning, förutsättes bibehålla denna behörighet även sedan den
nya utbildningen börjat fungera. Ett visst antal bland nuvarande befattningshavare
torde emellertid önska genomgå den nya utbildningen för att
icke riskera att få stå tillbaka i konkurrens om förmanstjänster.

Ordinarie befattningshavare, som tidigare genomgått s. k. högre kurs och
visat särskild lämplighet för sinnessjukvård, bör under en övergångsperiod
på tio år i vanlig ordning få söka till den högre utbildningen utan att ha genomgått
grundutbildning för sinnessjukvårdspersonal. En förutsättning härför
måste vara att vederbörande förvärvat de skolkunskaper, som krävs av sökande
till sjuksköterskeskola. Denna personalgrupps långa praktiska erfarenhet
bör sålunda få tillgodoräknas och jämställas med grundutbildningen
i allmän och psykiatrisk sjukvård. En övre åldersgräns vid 40 år bör dock
fastställas för vinnande av inträde till den högre utbildningen.

De befattningshavare, som nu innehar tjänster som översköterskor eller
överskötare, första sköterskor eller förste skötare och vilka ej har för avsikt
att genomgå den högre utbildningen i anslutning till sjuksköterskeskola,
bör beredas tillfälle till kompletterande teoretisk och praktisk utbildning vid
särskilt anordnade kompletteringskurser. Med hänsyn till den vidgade utbildning
i såväl allmän som psykiatrisk sjukvård, som sinnessjukvårdspersonalen
i dess helhet kommer att få genom den nya grundutbildningen, är det
angeläget att även nuvarande förmanspersonal erhåller kompletterande utbildning
för att ej i kunskapshänseende vara underlägsen den underställda
personalen. Om moderna psykiatriska och sjukvårdande principer skall
kunna omsättas i direkt patientvård, måste samtliga i vården deltagande
följa samma principer och använda samma metoder. Centrala kompletteringskurser,
omfattande fyra månader vardera, bör anordnas tre gånger
årligen under tre år och fortsättningsvis i den mån behov föreligger. Antalet
befattningshavare, som önskar genomgå dylika kurser torde kunna uppskattas
till 600. Varje kurs bör därför omfatta 20 elever. Utbildningen bör
ske vid kroppssjukhus, varvid teoretisk undervisning under cirka 136 timmar
bör givas samtidigt med praktik på vårdavdelning. Den teoretiska undervisningen
bör utgöra en utökning av tidigare erhållen undervisning i
allmän sjukvård och inkludera anatomi, fysiologi, medicinsk och kirurgisk
sjukvård, hygien, närings- och läkemedelslära, socialmedicin och sociallagstiftning,
utbildnings- och yrkesorientering samt psykologi och psykiatri
jämte psykiatrisk sjukvård.

För att bli antagen till den kompletterande utbildningen, bär en övre
åldersgräns av 45 år fastställas.

Medicinalstyrelsen föreslår, att utbildningen förlägges till Skaraborgs län.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1958

Landstinget har under hand förklarat sig villigt att tre gånger årligen mottaga
20 elever för fyra månaders utbildning vid Falköpings eller Lidköpings
lasarett samt ställt i utsikt, att eleverna under utbildningstiden kan påräkna
fritt vivre.

Elevernas avlöningsförmåner m. m.

De befattningshavare, som antages för genomgång av högre utbildning,
bör få bibehålla oavkortad lön under utbildningstiden. Eljest kommer troligen
åtskilliga för översköterske- och över skötaretjänster lämpliga tjänstemän
att av ekonomiska skäl — försörjningsplikt in. m. -— avhålla sig från
att genomgå utbildningen. Styrelsen hävdade i sitt remissvar över kommitténs
betänkande samma uppfattning, men påpekade att de, som önskade
förvärva den högre utbildningen, själva borde få vidkännas kostnader för
erforderlig komplettering av skolunderbyggnad vid folkhögskola eller eljest.

Den personal, som genomgått den föreslagna högre utbildningen och
därmed erhållit samma kompetens som de sjuksköterskor, vilka genomgått
allmän sjuksköterskeskola, kan efter avslutad utbildning söka tjänster
inom andra områden av hälso- och sjukvård än sinnessjukvård. Styrelsen
anser därför angeläget, att åtgärder vidtages för att under viss tid binda dem
vid den statliga sinnessjukvården. I detta sammanhang erinras om att landsting,
som bekostar utbildning av hos dem anställd personal, brukar avkräva
vederbörande förbindelse att kvarstanna i landstingets tjänst viss minimitid
efter utbildningen. Befattningshavare, som genomgår den högre utbildningen,
bör på motsvarande sätt förbinda sig att under förslagsvis tre år
stanna inom den statliga sinnessjukvården, därest de skall uppbära oavkortad
lön under utbildningstiden.

Huvudmännen för de sjuksköterskeskolor, där mentalsjukvårdseleverna
skall erhålla utbildning, har ställt i utsikt, att eleverna skall erhålla samma
ekonomiska villkor som sjuksköterskeskolans egna elever under den praktiska
utbildningstiden. Vid landstingens skolor innebär detta enligt rekommendation
från landstingens centrala lönenämnd att eleverna erhåller kost
och bostad samt ett studiebidrag av 150 kronor per månad. Vid de statliga
och flertalet privata skolor erhåller eleverna däremot endast kost och logi
under utbildningstiden intill andra läskursen. Enligt styrelsens mening
bör ersättning, som respektive huvudmän kommer att lämna, inbetalas till
staten.

De befattningshavare, som skall genomgå kompletterande utbildning under
fyra månader vid lasarett i Skaraborgs län, bör tillerkännas oavkortad
lön.

De sjuksköterskeelever, som skall genomgå specialutbildning i sinnessjukvård
vid central högre kurs bör erhålla fri kost och bostad (sjukhusets
självkostnadspris cirka 180: —/månad) samt 150 kronor per månad i studie -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

bidrag under de sex månader kursen pågår. Samma principer ifråga om ersättning
bör gälla även för de sjuksköterskeelever, som under två månader
erhåller allmänutbildning vid de statliga sinnessjukhusen.

Kostnadsberäkningar

Utbildning av mentalsjukvårdselever. De landsting, vilka ansett sig kunna
mottaga 2—12 mentalsjukvårdselever årligen, har förklarat sig acceptera
en ersättning av 1 200 kronor för 19 månaders utbildning med utgångspunkt
från gällande löne- och prisläge. Ersättningen skulle motsvara kostnader
per elev för lön till fast anställda lärare, lärararvoden, kostnader för
hälsokontroll, expeditionslokaler, undervisningsmateriel och facklitteratur,
samkväm samt rese- och traktamentsersättningar. Västerbottens läns landsting,
som ställt i utsikt 15 utbildningsplatser, har påpekat, att 1 200 kronor
vore otillräckligt med hänsyn till att ett så stort elevantal kräver en utökning
av antalet instruktionssköterskor. Vid överläggningar har landstinget
ansett sig kunna acceptera 1 600 kronor per elev för 19 månaders teoretisk
och praktisk utbildning. Styrelsen finner dessa belopp godtagbara. De sammanlagda
årliga kostnaderna beräknas till 68 210 kronor.

Styrelsen förutsätter, att vikarier anställes vid sinnessjukhusen för de
befattningshavare, som genomgår högre utbildning. Antalet erforderliga vikarier
årligen för de elever, som skall erhålla utbildning vid sjuksköterskeskola
under 19 månader (+ en månads semester) kan beräknas till i medeltal
150. Kostnaderna beräknas till 1 257 840 kronor. Vid kostnadsberäkningarna
har styrelsen utgått från en medellönegrad, 8 (5) för kvinnliga och 10 (7)
för manliga vikarier.

För den till Ulleråkers sjukhus föreslagna avslutande specialutbildningskursen
på två månader måste en instruktionssköterska anställas. F. n. finns
vid Ulleråkers sjukhus tre instruktionssköterskor, varav en heltidsanställd
för grundutbildning av sinnessjukvårdspersonal och en heltidsanställd
(mot arvode) för den centrala högre kursen för sjuksköterskeelever. Ytterligare
en arvodesanställd instruktionssköterska delar sin tid mellan undervisning
av elever i den centrala högre kursen och de sjuksköterskeelever, som
allenast erhåller två månaders allmänutbildning i sinnessjukvård vid sjukhuset.
Då det är omöjligt att belasta dessa instruktionssköterskor med
ytterligare undervisning och handledning av elever, föreslår styrelsen, att en
instruktionssköterska i lönegrad Ce 20 (Ae 14) anställes för undervisning
och handledning av specialutbildningskursen. Kostnaderna härför upptages
till 13 020 kronor.

För anställande av vikarier för de befattningshavare som undergår specialutbildningskurser
(5 manliga och 10 kvinnliga årligen) beräknar styrelsen
med utgångspunkt från ovan nämnda medellönegrader 126 880
kronor.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner, kostnader
för studiebesök, undervisningsmateriel, litteratur in. in. samt reseersättningar
och traktamenten uppskattar styrelsen till 43 440 kronor.

Enligt styrelsens förslag bör från kostnaderna avräknas 294 900 kronor,
utgörande de studiebidrag, som vederbörande landsting ansett sig kunna
tilldela mentalsjukvårdseleverna men som i stället, då eleverna åtnjuter
oavkortad lön, torde inbetalas till statsverket.

Samtliga kostnader för utbildning av mentalsjukvårdselever beräknar styrelsen
sålunda till (68 210 + 1 257 840 + 13 020 + 126 880 + 43 440 —
294 900) 1 214 490 kronor.

Centrala kurser för sjuksköterskeelever. För de till S:t Lars’ sjukhus och
psykiatriska kliniken i Lund föreslagna centrala högre kurserna för sjuksköterskeelever
föreslår styrelsen, att två instruktionssköterskor anställas
med placering i lönegrad Ce 22 (Ae 16) respektive Ce 20 (Ae 14), varvid den
förstnämnda bör fungera som kursledare och vara heltidsanställd för de
centrala högre kurserna och den sistnämnda deltaga i undervisning dels
för eleverna i dessa kurser och dels för de sjuksköterskeelever, som erhåller
två månaders allmän utbildning vid sjukhuset. Kostnaderna för de föreslagna
instruktionssköterskorna och de för motsvarande kurser i Uppsala
anställda instruktionssköterskorna uppskattas till 55 272 kronor.

Eleverna bör erhålla fri kost och bostad samt 150 kronor per månad i
studiebidrag. Kostnaderna härför beräknas för samtliga elever i Uppsala
och Lund till 193 350 kronor.

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner samt
kostnader för studiebesök, undervisningsmateriel och litteratur m. m. uppskattas
till 11 540 kronor.

Statsverkets kostnader för nämnda centrala kurser beräknas sålunda till
(55 272 + 193 350 + 11 540) 260 162 kronor.

Kompletterande utbildning för äldre personal. Styrelsen föreslår, att en
instruktionssköterska med placering i lönegrad Cg 20 (Ag 14) anställes för
undervisning och handledning av förmanspersonal, som genomgår kompletterande
utbildning vid lasarett i Skaraborgs län. Kostnaderna härför
upptages till 13 020 kronor.

För anställande av vikarier för de befattningshavare, som genomgår kompletterande
utbildning (10 manliga och 10 kvinnliga årligen) beräknar styrelsen
med utgångspunkt från ovan nämnda medellönegrader 170 880
kronor.

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner, kostnader
för studiebesök, undervisningsmateriel, litteratur m. m. samt reseersättningar
och traktamenten uppskattas till 39 160 kronor.

Samtliga kostnader för kompletterande utbildning av äldre personal beräknas
sålunda till (13 020 + 170 880 + 39 160) 223 060 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

17

V. Yttranden över medicinalstyrelsens förslag

I remissvaren har allmänt understrukits behovet av en förbättrad
utbildning för den ansvariga sinnessjukvårdspersonalen. Bland
de allmänna synpunkter i övrigt, som i yttrandena anlagts på
medicinalstyrelsens förslag till högre utbildning, må följande anföras.

Statskontoret anser att svårigheterna att besätta läkartjänster vid sinnessjukhusen
och den förestående utbyggnaden av sinnessjukvårdsorganisationen
nödvändiggör, att åtgärder vidtages för att bereda sinnessjukvårdspersonalen
bättre utbildning. Oaktat de höga kostnader, som ett genomförande
av styrelsens förslag skulle föranleda, anser sig statskontoret icke
böra göra någon erinran mot att denna utbildningsverksamhet kommer till
stånd. Den förordade samordningen med undervisningen vid sjuksköterskeskolorna
torde -— oaktat utbildningstiden därigenom skulle komma
att förlängas — medföra en godtagbar lösning av skolproblemet.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet yttrar bl. a.

Rent principiellt bör enligt styrelsens mening enhetlighet i utbildningsförhållandena
för kroppssjukvårdens och sinnessjukvårdens personal eftersträvas.
Detta är så mycket mer påkallat, som skillnaderna mellan somatisk
och psykisk sjukvård tenderar att alltmer utjämnas och ett enhetligt
huvudmannaskap för all sjukvård fått ökad aktualitet.

Det synes därför följdriktigt, att den högre utbildningen av sinnessjukvårdspersonalen
ges sådan utformning och innehåll, att de som erhållit
sådan utbildning få samma kompetens som genomgång av sjuksköterskeskola
medför. Detta underlättar i hög grad personalens utnyttjande och
befordrar en fruktbringande växelverkan mellan kroppssjukvård och sinnessjukvård.
Styrelsen kan alltså ansluta sig till den principiella uppläggningen
av förevarande utbildningsfråga.

Svenska stadsförbundet erinrar om att överskötersketjänsterna vid storstädernas
sinnessjukhus med vissa undantag är besatta med sjuksköterskeutbildad
personal. Förbundet tillstyrker, att den föreslagna utbildningen
så nära som möjligt anslutes till sjuksköterskeutbildningen och bedrives i
sjuksköterskeskolor, men ställer sig tveksamt till förslaget att utbildningen
redan från början skall medföra kompetens till sjukskötersketjänster inom
kroppssjukvård. Förslaget utgör enligt förbundet onekligen en riktig konsekvens
av utbildningsprogrammet men kan kanske på lång sikt medföra
icke önskvärda konsekvenser för sinnessjukvården.

Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskcförening och mentalsjukvårdsdelegationen
instämmer i medicinalstyrelsens åsikt att den ledande
sinnessjukvårdspersonalen bör få utbildning och kompetens som helt jämställer
den med motsvarande personalgrupper inom kroppssjukvården.

Statens sjukhuspersonals förbund befarar att de krav medicinalstyrelsen
ställer i sitt förslag medför att förslaget icke f. n. är praktiskt genomför2
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 51

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 5t år 1958

bart. Skulle personalen påtvingas det framlagda förslaget kan sinnessjukvården
komina att försättas i en krissituation. Det bör enligt förbundet
föreligga lika rätt för alla att konkurrera om de relativt få befordringstjänster,
som finns inom sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen har vid
sin beräkning av behovet av förmanspersonal bortsett från den åderlåtning,
som kommer att ske genom övergång till kroppssjukvården. Det
troliga behovet per år torde enligt förbundet uppgå till 175—200.

Kommunalarbetareförbundet hälsar däremot med tillfredsställelse att
sinnessjukvårdspersonalens utbildningsfråga nu synes närma sig en lösning.
Det torde dock vara svårt att f. n. slutgiltigt utforma ett så omfattande
utbildningsprogram. En viss översyn torde därför vara önskvärd sedan
någon tids erfarenhet vunnits. Likvärdighet i teoretisk utbildning för
elever i kropps- och mentalsjukvård bör på allt sätt eftersträvas. Behovet
av förmanspersonal vid statens sinnessjukhus synes förbundet vara lågt
beräknat.

Vad angår villkoren för antagning till elev anser
svenska stadsförbundet att kravet på viss skolunderbyggnad för tillträde
till högre utbildning bör sänkas. Den skolunderbyggnad, som erfordras för
inträde till sjuksköterskeskola, torde innehas av endast en ringa del av
dem, som genomgå grundutbildning. Av denna ringa del är det kanske
dessutom allenast vissa som lämpa sig för högre utbildning. Övriga lämpliga
aspiranter kommer säkerligen att draga sig för att med några månader
för komplettering av skolunderbyggnaden ytterligare förlänga den redan
långa utbildningstiden om 46 månader för att få kompetens till förmanstjänst.
Samtidigt erinrar förbundet om att det ej dröjer så många år innan
man kan rekrytera elever med den nya enhetsskolan som grund.

Även statens sjukhuspersonals förbund förordar sänkta krav på skolunderbyggnad.
Den högre utbildningen bör bygga på folkskola och grundutbildningen
med eventuellt någon komplettering i matematik, fysik ocli
kemi. Ett års prövotid mellan grundutbildning och högre utbildning förordas
för att erfarenhet skall vinnas om lämplighet för yrket.

Svensk sjuksköterskeförening framhåller, att de föreslagna kraven på
skolunderbyggnad är en grundförutsättning för att sjuksköterskeskolornas
standard skall kunna upprätthållas.

Mentalsjukvårdsdelegationen anser det önskvärt att de elever, som vid
påbörjandet av grundutbildningen har de teoretiska kvalifikationerna för
inträde till sjuksköterskeskola liksom de som under grundutbildningen
förskaffar sig sådana kvalifikationer, gives möjlighet att påbörja utbildningen
vid sjuksköterskeskola redan efter avkortad grundutbildning.

Beträffande utbildningens omfattning in. m. ifrågasätter
svenska stadsförbundet om icke den föreslagna utbildningen kvalitativt
och särskilt kvantitativt är väl betungande. Under förutsättning att genom -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

gång av högre utbildning ej ger kompetens till sjukskötersketjänst i kroppssjukvård,
synes utbildningstidens längd böra kunna minskas samtidigt
som utbildningen ges en mer speciell inriktning i fråga om sinnessjukvård.
Med hänsyn till omfattningen av den praktiska tjänstgöring i såväl kroppssjukvård
som sinnessjukvård, som ingår i grundutbildningen, synes den
praktiska tjänstgöringstiden i den högre utbildningen utan större olägenhet
kunna minskas med tillhopa 5—7 månader. Möjlighet för elev att frivilligt
genomgå en vidgad praktisk utbildning bör kunna ordnas.

Sveriges läkarförbund tillstyrker i stort sett de i förslaget framlagda utbildningsplanerna
men framhåller att grundutbildningen nedvärderats på
ett olyckligt sätt. Fråga är om den i grundutbildningen ingående teoretiska
och praktiska utbildningen i kirurgi och medicin är så helt utan värde att
den ej på något sätt kan tillgodoräknas vid uppgörandet av studieplan för
den högre utbildningen. Om grundutbildningens värde förringas kommer
personalrekryteringen att försvåras. För att nå likställdhet med utbildningen
för personalen vid kroppssjukhusen torde krävas ett beaktande i
större utsträckning av mentalsjukvårdens särskilda förhållanden vid uppläggningen
av utbildningsplanen för den högre personalen.

Statens sjukhuspersonals förbund anser att den högre utbildningen bör
förbättras och utvidgas mer successivt. Enligt medicinalstyrelsens plan
kommer hela utbildningen att taga nära 6 år (24 månader grundutbildning
+ 2-årig folkhögskola + 22 månader högre utbildning). Detta kommer
att skapa oöverstigliga svårigheter. Den högre utbildningen bör skäras ner
till högst ett år med 700—800 timmars teoretisk undervisning.

Kommunalarbetareförbundet anser med hänsyn till de kunskaper, som
inhämtas under grundutbildningen, att den högre utbildningen bör kunna
förkortas. Sjuksköterskeskolans tredje läskurs borde kunna inarbetas i
kursplanen utan att den föreslagna utbildningstiden förlänges.

I fråga om ut bildningens anordnande framhåller styrelsen
för svenska landstingsförbundet att 67 av 73 mentalsjukvårdselever skall
mottagas av landstingens skolor. Vidare beräknas 60 sjuksköterskor årligen
utbildas för den statliga sinnessjukvården. Sålunda kommer drygt 120
elevplatser vid sjuksköterskeskolorna årligen att beläggas för utbildning
av personal till de statliga sinnessjukhusen. Brist på sjuksköterskor för
kroppssjukvården föreligger emellertid alltjämt. Särskilt har denna brist
gjort sig kännbar i de sydligaste delarna av landet, där en betydande del
av sjukhuskapaciteten ej kunnat utnyttjas på grund av bristande tillgång
på sjuksköterskor. Under sådana förhållanden ifrågasätter styrelsen huruvida
del icke vore motiverat att nu överväga inrättande av ytterligare sjukskötcrskeskolor.
Liknande synpunkter har framförts av Skaraborgs läns
landstings förvaltningsutskott, som därjämte upplyser, att de kompletterande
utbildningskurserna för äldre befordrad personal kan förläggas

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

till Falköpings lasarett. En förutsättning för att dessa elevers praktiska
utbildning skall kunna tillfredsställande ordnas är att varje aktuell
vårdavdelning kontinuerligt kan påräkna samma elevantal under den
tid om cirka 10 år, som den till lasarettet förlagda utbildningen pågår.

Sveriges läkarförbund och mentalsjukvårdsdclegationen ifrågasätter om
icke de kompletterande utbildningskurserna för äldre personal bör anordnas
på flera ställen i landet.

Svenska stadsförbundet anser att de centrala kurserna i Uppsala och
Lund för specialutbildning av sjuksköterskeelever är tilltagna i underkant.
Det kan förmodas att en större del av eleverna än styrelsen beräknat kommer
att söka sig till storstädernas sinnessjukhus samt till dessas och landtingens
psykiatriska lasarettsavdelningar. Sistnämnda vårdform befinner
sig nämligen i kraftig expansion och kan till följd av sin personalkrävande
karaktär förväntas absorbera förhållandevis stor del av de specialutbildade
sjuksköterskorna.

Statens sjukhuspersonals förbund anför bl. a.

Medicinalstyrelsen har frångått kommitténs förslag om två särskilda skolor
för den högre utbildningen och i stället placerat in elever i den pågående
sköterskeutbildningen. Denna åtgärd är olycklig ur flera synpunkter. Dels
är grundutbildningen ej sådan, att eleverna utan ytterligare skolning kan
slussas in i sköterskeutbildningen, dels måste utbildningen bli ojämn, svåröverskådlig
och svårbemästrad genom placering av elever i ett 15-tal olika
skolor. Det synes också orealistiskt, att landstingen, som själva i olika sammanhang
beklagar sig över sköterskebrist, kan vara villiga att avstå platser
åt staten, som de själva mer än väl skulle behöva. Än mer betänksam blir
man, när man finner, att endast omkring 75—85 platser kan beredas sinnessjukvårdens
eget folk för meritering till befordran och resterande
60—70 skola rekryteras från de nuvarande eleverna vid sköterskeskolorna.
Bortsett från att styrelsen troligen varit för optimistisk vid bedömandet av
möjligheterna av att locka över sköterskeelever från kroppssjukvården till
mentalsjukvården, blir ju förslaget ingen lösning av förmansproblemet i
stort utan endast en omflyttning från ena vårdformen till den andra. Den
gemensamma bristen på utbildade sjuksköterskor löses icke genom styrelsens
förslag.

Även kommunalarbetareförbundet anser, att särskilda sjuksköterskeskolor
för mentalsjukvården bör inrättas så att behovet av personal i ledande
ställning skall kunna fyllas.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande avlöningsförmåner
m. m. för eleverna har i flertalet remissvar i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Statskontoret ifrågasätter dock om tillräckliga skäl
föreligger för att låta elev i den högre utbildningen uppbära full lön under
utbildningstiden. I stället för tjänstgöringsförbindelser anser ämbetsverket
ett system med skuldförbindelser vara att föredraga.

Statens lönenämnd anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om införande
av tjänstgöringsförbindelser.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Svenska stadsförbundet förordar, att den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten
ändras till att avse tjänster inom sinnessjukvård över huvud taget
och lasarettens psykiatriska avdelningar, oberoende av huvudmannaskapet.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet finner icke anledning föreligga
för landstingen att betala studiebidrag till de statliga eleverna, vilka enligt
förslaget skall äga åtnjuta oavkortad lön. Att dessa bidrag i stället skulle utbetalas
till staten finner styrelsen oegentligt och stridande mot de motiv, som
ligger bakom tillkomsten av studiebidragen.

Vad slutligen angår kostnadsberäkningarna framhåller styrelsen
för svenska landstingsförbundet att den av flertalet landsting accepterade
ersättningen av 1 200 kronor per statlig elev för 19 månaders utbildning
har uppskattats på grundval av 1954 års utgifter. Vissa kostnadsstegringar
motiverar en höjning av ersättningsbeloppet.

Statskontoret anser, att landstinget bör vara huvudman för den föreslagna
instruktionssköterskan i Skaraborgs län. Då staten emellertid i princip bör
bestrida kostnaderna för ifrågavarande utbildning, bör huvudmannen av
statsmedel beredas full täckning för sina utgifter för instruktionssköterskan.

Statens lönenämnd erinrar om att tjänstebenämningen för den föreslagna
instruktionssköterskan i lönegrad Ce 22 (Ae 16) vid de centrala kurserna
för sjuksköterskeelever i Lund bör vara föreståndare.

Svensk sjuksköterskeförening anser, att föreståndarinnorna vid de centrala
kurserna för sjuksköterskeelever i Uppsala och Lund bör inplaceras
i lönegrad Ce 23 (Ae 17).

VI. Medicinalstyrelsens anslagsäskanden
Yrkande

Medicinalstyrelsen (skr. 18/10 1957) hemställer om anvisande av 52 000
kronor för nästa budgetår. Av beloppet beräknas 29 000 kronor för avlöningar
och 23 000 kronor för omkostnader.

Motiv

Allmänutbildning vid sjuksköterskeskola av mentalsjukvårdselever. Utbildningen
beräknas kunna taga sin början under budgetåret 1958/59 för
sammanlagt 35 elever. Någon medelsanvisning för avlöningar erfordras icke,
enär undervisningen skall ombesörjas av sjuksköterskeskolorna. Ersättningar
till sjuksköterskeskolor beräknas till lägst 13 500 kronor. För resor
och traktamenten uppkommande kostnader uppskattas till 12 000 kronor.

Central kurs i Lund för sjuksköterskeelever. P^ör denna kurs, som beräknas
kunna taga sin början den 15 maj 1959, erfordras anställande av en
föreståndarinna i 16 och eu instruktionssköterska i 14 lönegraden, varvid

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

den förstnämnda bör fungera som kursledare och vara heltidsanställd för de
centrala högre kurserna och den sistnämnda deltaga i undervisning dels
för eleverna i de centrala högre kurserna och dels för de sjuksköterskeelever,
som erhåller två månaders allmän utbildning vid sjukhuset. För ifrågavarande
befattningshavare föreslår medicinalstyrelsen extra-ordinarie anställning
med hänsyn till den knappa tillgången på instruktionssköterskor
och till att motsvarande landstingsanställda befattningshavare ha pensionsberättigande
tjänster. Instruktionssköterskan synes böra anställas från och
med den 15 april 1959. Föreståndarinna bör enligt medicinalstyrelsens
mening anställas redan från och med den 1 april 1959 för att beredas tillfälle
att under en tid av cirka 14 dagar följa motsvarande utbildning vid
Ulleråkers sjukhus. Kostnaderna för de föreslagna tjänsterna beräknas till
i runt tal 7 200 kronor.

För arvoden till föreläsare beräknar styrelsen i runt tal 600 kronor.

I omkostnader för kursen beräknas 14 600 kronor, därav 100 kronor för
studiebesök, 2 000 kronor för undervisningsmateriel, litteratur in. m. samt
12 500 kronor för studiebidrag till elever.

Kompletterande utbildning för äldre personal vid Falköpings lasarett. De
föreslagna 4-månaderskurserna för 20 elever beräknas kunna igångsättas vid
Falköpings lasarett den 1 september 1958. För denna utbildning erfordras
en instruktionsskölerska i Ag 14. Lön till nämnda befattningshavare bör beräknas
för tiden från och med den 1 augusti 1958. Kostnaden härför uppskattas
till 13 200 kronor.

För arvoden till föreläsare beräknar styrelsen 5 600 kronor.

Omkostnaderna för kursen uppskattas till 13 700 kronor, varav 700 kronor
för studiebesök, 1 000 kronor för undervisningsmateriel, litteratur
in. m. samt 12 000 kronor för reseersättningar.

Vikariatsersättningar. Kostnader för ersättning till vikarier för den föreslagna
lönegradsplacerade personalen under semestrar, sjukledigheter m. m.
beräknas till 2 400 kronor.

Särskilda uppbördsmedel. För den tid mentalsjukvårdseleverna genomgår
praktisk utbildning vid sjuksköterskeskolorna kan huvudmännen för dessa
skolor beräknas utgiva i genomsnitt cirka 280 kronor per elev och månad,
vilken ersättning enligt styrelsens mening bör inbetalas till staten. Det sammanlagda
beloppet av ersättningen ifråga skulle sålunda uppgå till i runt
tal 31 000 kronor.

VII. Departementschefen

I årets statsverksproposition framhöll jag, att målet för den pågående
upprustningen av mentalsjukvården var att åstadkomma behandlingsresurser
och vårdförhållanden, som i möjligaste mån skall jämställa denna
vårdgren med kroppssjukvården, samt angav vissa riktlinjer för utveck -

23

Knngl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

lingen mot detta mål. Jag tillfogade emellertid, att möjligheterna för en
fortsatt sådan utveckling liksom till en förbättrad vård överhuvudtaget i hög
grad var beroende av bl. a. att sjukhusen var försedda med en väl utbildad
personal. Beträffande den egentliga vårdpersonalen rådde i denna del tidigare
mycket otillfredsställande förhållanden och för behörighet till förmansbefattningar
krävdes i teoretiskt hänseende endast genomgång av en
s. k. högre kurs om cirka 50 timmar. Både i denna del och i fråga om grundutbildningen
framlades nya förslag med väsentliga förbättringar av 1949 års
kommitté för sinnessjuk vårdspersonalens utbildning. Ett på grundval av
dess betänkande 1951 efter överarbetning inom medicinalstyrelsen framlagt
förslag om ny tvåårig grundutbildning godkändes även av 1954 år riksdag
(prop. nr 166/1954).

Denna grundutbildning har tagit sin början den 1 mars 1956. Utbildningen
omfattar dels provtjänstgöring under 6 månader, därav 1 månad teoretisk
undervisning, dels 6 månaders utbildning i kroppssjukvård, varav läskurs
2 månader samt praktisk utbildning i medicinsk och ltirurgisk sjukvård
under vardera 2 månader dels ock utbildning i psykiatrisk sjukvård med
viss jämsidesläsning under 12 månader. Enligt vad jag inhämtat av medicinalstyrelsen
har utbildningen hittills omfattats med mycket stort intresse.

Kommitténs förslag till högre utbildning blev föremål för kritik från övervägande
antalet remissinstanser. Därvid framhöll några myndigheter bl. a.
att det ur olika synpunkter vore önskvärt om den högre utbildningen kunde
anpassas till sjuksköterskeutbildningen. I samband med uppdragande av
riktlinjerna för grundutbildningen förklarade min företrädare, att han
med hänsyn till de delade meningar som rådde i fråga om den högre utbildningen
och det förhållandet att frågan om en önskvärd samordning
mellan denna och sjuksköterskeutbildningen icke kunde anses tillräckligt
utredd, icke vore beredd att då framlägga förslag beträffande den högre
utbildningen. Denna fråga borde ytterligare övervägas, särskilt i vad avsåg
den nämnda frågan om en samordning med sjuksköterskeutbildningen.

Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag till högre utbildning av sinnessjukvårdspersonalen
innebär en till 22 månader utökad utbildning,
vilken skall inlemmas i sjuksköterskeskolornas utbildningsplan. Utbildningen
avses omfatta allmänutbildning enligt skolornas vanliga kursplaner
under 20 månader samt specialutbildning i psykiatri och psykiatrisk
sjukvård under 2 månader. Rekryteringen till den högre utbildningen beräknas
ske huvudsakligen av elever, som genomgått grundutbildningen och
i omedelbart sammanhang med denna. För inträde kräves samma skolkunskaper,
som gäller för inträde till sjuksköterskeskola, nämligen realexamen,
normalskolekompetens eller folkhögskola. Genomgången högre utbildning
medför kompetens till icke blott förmanst jänster inom sinnessjuk vår den
utan även sjukskötersketjänster inom lcroppssjukvården. För att förhindra
eleverna att lämna den statliga sinnessjukvården föreslås, att elev skall

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

förbinda sig att under tre år stanna kvar i denna mot det att eleven får uppbära
oavkortad lön under utbildningstiden.

I remissvaren har allmänt framhållits behovet av en förbättrad högre
utbildning och vikten av att enhetlighet i utbildningsförhållandena för
kropps- och sinnessjukvårdens personal eftersträvas.

Av vad jag inledningsvis anfört framgår vilken betydelse en förbättrad
högre utbildning för vårdpersonalen även enligt min mening har då det nu
gäller att få upp mentalsjukvården till kroppssjukvårdens nivå i vad rör
behandlingsresurser och vårdförhållanden. En reform även av denna utbildning
är därför ett väsentligt led i den pågående upprustningen av mentalsjukvården
med angiven målsättning. Det av medicinalstyrelsen framlagda
förslaget till en sådan reform synes mig i huvudsak fylla de krav man kan
uppställa från dessa utgångspunkter. I denna del vill jag särskilt framhålla
värdet av att utbildningsplanerna omfattar en grundlig utbildning
även i kroppssjukvård. Framstegen inom sinnessjukvården under de senaste
årtiondena har lett till ökad insikt om sambandet mellan somatisk och
psykisk sjukvård. Då detta samband med säkerhet kommer att ytterligare
aktualiseras synes det mig angeläget, att de krav som framförts i nämnda
avseenden blir tillgodosedda. I förslaget har därjämte redan av organisatoriska
skäl åstadkommits viss enhetlighet i utbildningsförhållandena för den
kvalificerade personalen inom kropps- och sinnessjukvården. En dylik jämställdhet
i fråga om de olika personalgruppernas kompetens underlättar
personalens rationella utnyttjande. Ur angivna synpunkter vill jag ansluta
mig till de grundläggande principerna i medicinalstyrelsens förslag, såvitt
avser utbildningens anordnande.

Medicinalstyrelsen har uppskattat utbildningsbehovet till 140 elever årligen.
Därav avses 85 utbildas vid den högre utbildningen för mentals jukvårdselever
och 60 vid centrala kurser för sjuksköterskeelever. Emot dessa
beräkningar har jag i huvudsak icke något att invända.

I fråga om villkoren för antagning till mentalsjukvårdselev anser jag,
att i princip samma krav på skolunderbyggnad bör gälla som för sökande
till sjuksköterskeskola. Detta innebär enligt kungörelsen den 14 maj 1954
(nr 276) angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg, att
även elever, som genomgått enhetsskolans klass 9 g eller 9 a är behöriga.
Därjämte bör emellertid möjligheter till dispens från nämnda krav föreligga
för de sökande som efter folkskola genom korrespondensstudier el. dyl.
skaffat sig kompletterande kunskaper i vissa ämnen samt därjämte anses
lämpliga för den högre utbildningen.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att den högre utbildningen bör följa
omedelbart efter avslutad grundutbildning medan sjukhuspersonalens förbund
framhållit lämpligheten av ett års föregående praktisk tjänstgöring.

I enlighet med vad jag i det följande förordar torde emellertid den högre
utbildningen komma att påbörjas först under hösten 1959. Detta innebär,

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

att de elever, som avslutar sin grundutbildning våren 1958, kommer att ta
tjänstgöra på sjukhus under cirka 1 år innan de kan påbörja högre utbildning.
Hur denna fråga skall lösas för framtiden torde få prövas sedan erfarenheter
på området vunnits.

Mentalsjukvårdsdelegationens förslag, att de elever, som vid påbörjandet
av grundutbildningen har de teoretiska kvalifikationerna för inträde till
sjuksköterskeskola liksom de som under grundutbildningen förskaffar sig
sådana kvalifikationer, skall ha möjlighet att påbörja utbildningen vid sjuksköterskeskola
redan efter avkortad grundutbildning, anser jag mig i princip
böra tillstyrka. Förutsättningarna för en sådan anordning bör närmare
undersökas.

Vad angår omfattningen av den högre utbildningen har ett flertal remissmyndigheter
— bl. a. under erinran om att grundutbildningen och den
högre utbildningen kommer att omfatta tillhopa 46 månader — framhållit
önskvärdheten av att sistnämnda utbildning förkortas. Läkarförbundet har
i detta sammanhang påpekat, att den del av grundutbildningen, som omfattar
utbildning i kroppssjukvård, borde kunna tillgodoräknas i den högre
utbildningen.

De här framförda synpunkterna finner jag värda beaktande. Den av styrelsen
föreslagna samordningen av utbildningen för sjuksköterskeelever
och mentalsjukvårdselever innebär visserligen påtagliga organisatoriska
fördelar genom anknytningen till befintliga skolor. Å andra sidan torde därvid
några större förändringar i kursplanen för den högre utbildningen icke
nu kunna genomföras. För att icke den sammanlagda utbildningstiden skall
bli för omfattande anser jag mig i stället böra förorda, att den i grundutbildningen
ingående provtjänstgöringen och utbildningen i psykiatrisk sjukvård
avkortas med tillhopa 3 å 4 månader. Denna nedskärning bör kunna
genomföras redan fr. o. m. hösten 1958. Frågan huruvida någon del av den
i grundutbildningen ingående utbildningen i kroppssjukvård kan tillgodoräknas
i den högre utbildningen torde böra närmare utredas, varvid även
möjligheterna att i tidsbesparande syfte omdisponera läskurserna i grundutbildningen
och den högre utbildningen bör beaktas.

Medicinalstyrelsens förslag alt den högre utbildningen för mentalsjukvårdselever
skall förläggas till sjuksköterskeskolorna och till Ulleråkers
sjukhus föranleder ej någon erinran från min sida. Förhandlingar torde
dock få upptagas med landstingen om vissa kostnader för denna utbildning.
Jag förutsätter härvid, att även statens sjuksköterskeskolor skall
kunna mottaga lämpligt antal sådana elever. Icke heller har jag något att
erinra mot förslaget att förlägga de centrala högre kurserna för sjuksköterskeelever
till Ulleråkers och S:t Lars’ sjukhus.

I likhet med medicinalstyrelsen förutsätter jag att den, som enligt nu
gällande bestämmelser vunnit behörighet till högre befattning, bibehålies
vid denna behörighet även efter det den föreslagna utbildningen kommit
3—■ Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 51

26

Kungi. Maj. ts proposition nr 51 år 1958

i gång. Medicinalstyrelsens förslag att ordinarie befattningshavare, som tidigare
genomgått s. k. högre kurs om 50 timmar och visat särskild lämplighet
för sinnessjukvård, under en övergångsperiod på 10 år i vanlig ordning
hör få söka till den högre utbildningen utan att ha genomgått grundutbildning,
föranleder från min sida endast det påpekandet, att även i sådana fall
kravet på viss skolunderbyggnad bör kunna mildras genom dispens i enlighet
med vad jag tidigare anfört.

Mot förslaget att vid lasarettet i Falköping anordna kompletterande utbildning
för äldre förmanspersonal, som ej vill genomgå den högre utbildningen,
har jag ej något att erinra. Däremot anser jag ej erforderligt att nu
taga slutlig ställning till frågan huruvida sådan utbildning bör anordnas
vid flera lasarett. Denna fråga torde få behandlas i ett senare sammanhang.

Frågan om elevernas avlöningsförhållanden torde få upptagas till slutlig
prövning i ett senare sammanhang, därvid frågan om förmåner under utbildning
av här avsett slag bör beaktas ur principiell synpunkt. Med anledning
av vad styrelsen för svenska landstingsförbundet anfört om medicinalstyrelsens
förslag, att landstingen bör till statsverket inbetala ersättning,
motsvarande vad som utgår till sjuksköterskeskolornas egna elever under
den praktiska utbildningstiden, torde förhandlingar i frågan böra upptagas
med landstingen.

De av medicinalstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna torde i huvudsak
kunna godtagas, om avseende icke fästes vid det resultat, som lösningen
av frågan om elevernas avlöningsförhållanden kan medföra. Med
hänsyn tagen till vissa löneökningar in. in. sedan förslaget framlades torde
de årliga löpande kostnaderna för utbildning av mentalsjukvårdselever, utbildning
av sjuksköterskeelever vid centrala högre kurser och utbildning
av äldre personal kunna uppskattas till i runt tal 1,9 miljoner kronor. Därav
beräknas cirka 140 000 kronor belöpa på nuvarande centrala högre kurser
vid Ulleråkers sjukhus. Jag har vid beräkningarna utgått från det av medicinalstyrelsen
uppskattade utbildningsbehovet. Då utbildningen av mentalsjukvårdselever
och av äldre personal torde få påbörjas först under
budgetåret 1959/60, erfordras inga anslag för detta ändamål under nästa
budgetår.

I enlighet med medicinalstyrelsens förslag beräknar jag, att en central
högre kurs för sjuksköterskeelever vid S:t Lars’ sjukhus skall taga sin
början under nästa budgetår. För ifrågavarande ändamål har beräknats ett
belopp av omkring 22 600 kronor. Härav belöper 8 000 kronor på avlöningar
till en föreståndarinna och en instruktionssköterska jämte arvoden
till föreläsare samt 12 500 kronor på studiebidrag till elever. Medel härför
har för nästa budgetår beräknats under avlöningsanslagen till Utbildning
av sinnessjukvårdspersonal respektive till Statens sinnessjukhus. Resterande
belopp, 2 100 kronor, avseende omkostnader för studiebesök, under -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

visningsmateriel och litteratur, torde få utgå från anslaget till Statens sinnessjukhus:
Omkostnader.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för högre
utbildning av sinnessjukvårdspersonal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Ove Sundelius