Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1958
1
Kr 43
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av överenskommelse mellan Sverige och Japan angående
reglering av vissa svenska fordringsanspråk; given
Stockholms slott den 24 januari 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna en i Stockholm den
20 september 1957 undertecknad överenskommelse med Japan avsedd att
slutligt reglera svenska ersättningsanspråk mot Japan, vilka uppstått på
grund av folkrättsstridiga japanska åtgärder mot svenska intressen under
andra världskriget.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. 4C
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1958
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler ministern
för utrikes ärendena fråga om godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Japan angående reglering av vissa svenska fordringsanspråk
och anför därvid följande.
Under andra världskriget vidtog japanska militära och civila myndigheter
i flera fall folkrättsstridiga åtgärder mot svenska intressen i Fjärran
östern, varigenom dessa förorsakades betydande skador. Svensk egendom
utsattes för plundring respektive rekvirerades utan att någon ersättning
lämnades eller konfiskerades samtidigt som ett antal svenska medborgare
utsattes för follcrättsstridigt våld i form av godtyckligt fängslande eller
internering. Antalet rättsägare uppgick till cirka 60, varav ett tiotal juridiska
personer. Svenska föreställningar som gjordes under kriget hos de
japanska myndigheterna i syfte att skydda de svenska intressena ledde icke
till något resultat.
För att i möjligaste mån säkerställa de svenska fordringsanspråken förordnade
Kungl. Maj :t med stöd av lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss
utländsk egendom m. m. om skingringsförbud den 17 augusti 1945 å de
japanska tillgångarna i Sverige.
Eftersom Japan på grund av allierade ockupationsdirektiv ålagts avbryta
de diplomatiska förbindelserna med de neutrala länderna, däribland Sverige,
måste ersättningsfrågan vila till dess Japan genom ett fredsavtal med
de allierade segrarmakterna återvunnit sin suveränitet och därmed rätten
att i full utsträckning återknyta de diplomatiska förbindelserna med omvärlden.
Under den nödtvungna väntetiden vidtogs å svensk sida åtgärder ägnade
att förbereda de kommande ersättningsförhandlingarna med Japan. Sålunda
uppmanade Flyktkapitalbyrån i kungörelse den 1 mars 1949 svenska fordringsägare
mot Japan att anmäla sina anspråk, varefter det inkomna materialet
överlämnades för granskning till en av Kungl. Maj :t för ändamålet
Kungl. Maj.ts proposition nr k3 år 1958 3
särskilt tillsatt utredningsman, dåvarande lagmannen i Svea hovrätt A. T.
Salén.
Granskningen, som efter ett nytt kungörelseförfarande i februari 19o2
slutfördes i juni samma år, samt senare vidtagna kompletterande utiedningar
gav vid handen, att de på folkrätten grundade fordringsanspråken,
som var av natur att kunna stödjas av svenska regeringen, värdemässigt
uppgick till 13,5 miljoner kronor. Bland fordringsägarna dominerade Svenska
tändsticksaktiebolaget, vilket lidit avsevärd förlust som en följd av att
bolaget helt eller delvis tillhöriga fabriker i de av japanerna ockuperade
områdena genom rekvisition eller därmed i sak jämställt förfarande
de facto frånhänts bolaget utan att någon ersättning lämnats samt därefter
på ett för bolaget förlustbringande sätt drivits i japansk regi under
större delen av kriget. Ersättningskrav av större betydenhet framställdes
även av Rederiaktiebloget Reut samt Statens Krigsförsäkringsnämnd. Rederiaktiebolaget
Reut begärde ersättning för förluster som åsamkats bolaget på
grund av att Japan nyttjat bolagets fartyg Miramar. Det av Statens Krigsförsäkringsnämnd
framförda kravet hänförde sig till fartyget Ningpo. Detta
fartyg som ursprungligen tillhört Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet
var vid tidpunkten för Japans inträde i kriget försäkrat hos Statens Krigsförsäkringsnämnd.
Sedan fartyget sänkts vid Hongkong år 1941 och försäkringssumman
med anledning härav utbetalats till rederiet, hade Krigsförsäkringsnämnden
inträtt som rättsägare. Ningpo bärgades år 1942 av japanska
marinen. Samtidigt anmälda kommersiella och finansiella anspråk, vilka
icke varit folkrättsligt grundade, har allt eftersom förhållandena efter kriget
normaliserats reglerats direkt mellan parterna. Svenska innehavare av
nödlidande japanska obligationer har erbjudits möjligheten att ansluta sig
till de i New York den 26 september 1952 träffade överenskommelserna rörande
reglering av vissa av Japans utlandsskulder.
Sedan det japanska fredsavtalet trätt i kraft den 28 april 1952 och de
svensk-japanska diplomatiska förbindelserna återupprättats i juni samma
år, upptogs på svenskt initiativ under slutet av året förhandlingar med Japan
i Stockholm i syfte att bereda de svenska fordringsägarna ersättning för
de lidna förlusterna.
Vid förhandlingarna gavs prioritetsbehandling åt fordringsanspråk, där
omständigheterna i det enskilda fallet bedömdes särskilt ömmande, d. v. s. i
första hand anspråk från personer, som utsatts för folkrättsstridigt tvang.
Sedan denna fråga reglerats, påbörjades behandlingen av Övriga anspråk,
vilka i huvudsak innehades av juridiska personer, överläggningarna rörande
dessa anspråk visade sig mycket tidskrävande. Under förhandlingarnas
gång förordnade Restitutionsnämndcn den 24 juni 1953 och den 28 april
1954 om kvarstad å större delen av de under skingringsförbud lagda japanska
tillgångarna.
Sedan det å japansk sida infordrade nya materialet sammanställts samt
en svensk delegation på grundval av detta fört förhandlingar först i Tokio
under mars och april 1957 samt därefter i Stockholm, kunde enighet om ett
4 Kungl. Maj ds proposition nr 43 år 1958
avtal uppnås. Det godkändes av Kungl. Maj :t och undertecknades den 20
september 1957.
Avtalet, som består av en överenskommelse rörande reglering av vissa
svenska ersättningsanspråk jämte två skriftväxlingar av förtrolig karaktär
torde såsom bilaga Litt A—E få fogas till statsrådsprotokollet.
Samtliga fordringsägare med ersättningskrav av större betydenhet har förklarat
sig införstådda med den reglering avtalet innebär.
Med hänsyn till den långa tid, som förflutit före avtalets ingående, har det
i många fall varit svårt att rekonstruera det faktiska händelseförloppet och
även att exakt bedöma storleken av de lidna förlusterna. På grund av dessa
omständigheter har ett globalersättningsavtal med ett efter ömsesidiga eftergifter
fastställt globalbelopp framstått som en för båda parter praktisk lösning.
Sverige har under senare år ingått dylika avtal med Jugoslavien, Polen,
Ungern och Tjeckoslovakien. Globalavtalstypens principiella aspekter finns
belysta i Kungl. Maj:ts proposition 187/1950 angående mellan Sverige och
Polen den 16 november 1949 träffade uppgörelser rörande ersättning för
vissa svenska privata ekonomiska intressen in. in.
Genom överenskommelsen erhålles ersättning för samtliga svenska krav,
som uppstått till följd av japanska folkrättsstridiga åtgärder som vidtagits
mot svenska intressen under andra världskriget.
Enligt överenskommelsen förbinder sig japanska regeringen att senast tre
månader efter ikraftträdandet till svenska regeringen erlägga ett globalbelopp
av 7 250 000 kronor såsom ersättning för nyss nämnda intressen, överenskommelsen
omfattar fysiska och juridiska personer med svensk nationaeller
i förekommande fall juridiska personer med svensk karaktär —
såväl vid tidpunkten för den japanska åtgärden som vid tidpunkten för
överenskommelsens undertecknande (Artikel I och II).
Globalbeloppet skall enligt överenskommelsen erläggas till den svenska
legeringen, å vilken därefter ankommer att verkställa fördelningen bland
intressenterna (Artikel III).
Enär erläggandet av globalbeloppet enligt de båda regeringarnas uppfattning
slutgiltigt reglerar ersättningsfrågan, men icke medgiver hundraprocentig
ersättning åt de svenska rättsägarna, har svenska regeringen i särskild
skriftväxling utfäst sig att efter ikraftträdandet icke längre gentemot
japanska regeringen resa, framföra eller stödja ersättningskrav, som omfattas
av överenskommelsen. Dylika utfästelser återfinns även i ersättningsavtalen
med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien.
I likhet med vad fallet var i nyssnämnda ersättningsavtal har utfästelsen
kompletterats med ett atagande, enligt vilket svenska regeringen garanterar,
att japanska regeringen, sedan globalbeloppet erlagts, icke skall behöva erlägga
någon ytterligare betalning för svenska fordringsanspråk som omfattas
av överenskommelsen (Artikel IV).
Med hänsyn till att globalbeloppet, vilket icke obetydligt överstiger de med
kvarstad belagda japanska tillgångarna i Sverige, definitivt reglerar ersättningsfrågan,
har svenska regeringen i särskild skriftväxling utfäst sig att
vid ikraftträdandet friställa ifrågavarande tillgångar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1958
5
Departementschefen
Föreliggande överenskommelse är avsedd att slutgiltigt reglera svenska
ersättningsanspråk mot Japan, vilka uppstått till följd av japanska folkrättsstridiga
åtgärder som under andra världskriget vidtagits mot svenska
intressen.
Överenskommelsen innebär i korthet följande. Japanska regeringen erlägger
till svenska regeringen ett globalbelopp av 7 250 000 kronor att fördelas
bland de svenska intressenterna. Beloppet synes kunna tillförsäkra intressenterna
en under givna omständigheter skälig ersättning för de lidna
förlusterna.
Överenskommelsen är av gängse globalersättningstyp, en avtalsform som
Sverige använt sig av vid regleringen av ersättningsfrågor med andra länder
såsom Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Eftersom överenskommelsen är
avsedd att slutgiltigt reglera ersättningsfrågan, förbinder sig svenska regeringen
att efter ikraftträdandet icke längre gentemot japanska regeringen
resa, framföra eller stödja sådana anspråk som omfattas av överenskommelsen.
Svenska regeringen garanterar vidare, att någon ytterligare betalning
icke skall behöva erläggas av japanska regeringen för de svenska anspråk,
som omfattas av överenskommelsen.
Befogenheten att fördela globalbeloppet bland de svenska intressenterna
är en uteslutande svensk angelägenhet.
För upprättandet av en plan såsom underlag för fördelningen samt för
dennas verkställande bör en särskild nämnd tillsättas. Fn dylik fördelningsnämnd
har fungerat i samband med genomförandet av ersättningsavtalet
med Polen och fungerar för närvarande vid genomförandet av ersättningsavtalet
med Tjeckoslovakien. Möjlighet bör lämnas intressenterna att inför
nämnden framföra sina anspråk och vid behov ytterligare utveckla sin talan.
De till överenskommelsen hörande handlingarna torde i avskrift delgivas
vederbörande utskott.
I detta sammanhang må erinras om att enligt Kungl. Maj :ts proposition
nr 172/1956 angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sverige, in. m., frågan
om ett generellt upphävande av kontrollagstiftningen rörande tysk och
japansk egendom i Sverige borde upptagas först sedan uppgörelse träffats
även rörande de japanska tillgångarna i Sverige samt att i avvaktan på en
sådan uppgörelse (jämför Kungl. Maj :ts proposition nr 44/1957) giltighetstiden
för återstående delar av kontrollagstiftningen, nämligen lagarna den
29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom m. in. samt den
14 december 1945 (nr 885) om administration av vissa bolag in. in., förlängts
till och med den 30 juni 1958.
Enär avtalet beräknas träda i kraft före sistnämnda datum torde någon
ytterligare förlängning av giltighetstiden för ifrågavarande båda lagar icke
vara erforderlig. Skulle det emellertid visa sig, att avtalets ikraftträdande
6
Kungl. Maj.ts proposition nr A3 år 1958
av någon nu okänd anledning kan förutses äga rum först efter giltighetstidens
utgång, torde frågan om ytterligare förlängning böra upptagas till
övervägande.
Under åberopande av det anförda och då den föreslagna överenskommelsen
synes mig utgöra en godtagbar reglering av behandlade spörsmål får
jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna ifrågavarande den 20 september 1957 träffade
överenskommelse mellan svenska regeringen och japanska
regeringen angående reglering av vissa svenska fordringsanspråk,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga
åtgärder för överenskommelsens genomförande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Fältheim
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1958
Bilaga A
Översättning
Arrangement between the Government of
Sweden and the Government of Japan regarding
settlement of certain Swedish claims
The Government of Sweden and
the Government of Japan,
Desiring to make a final settlement
of certain Swedish claims,
Have agreed as follows:
Article I
The Government of Japan shall pay
to the Government of Sweden the
amount of 7 250 000 Swedish crowns
in settlement of all claims for reparation
of damage and sufferings inflicted
upon Swedish physical and juridical
persons during the Second
World War by agencies of the Government
of Japan and for which the
Government of Japan is held responsible
according to International Law.
For the purposes of tlie present Arrangement
Swedish physical and juridical
persons shall mean those who
were of Swedish nationality, as well
as those juridical persons who were
of Swedish character, åt the date of
the relevant Japanese actions as well
as åt the date of the signature of the
present Arrangement.
Article II
The payment of the amount mentioned
in Article I sliall be remitted
in Swedish crowns to the Office of
the Paymaster General (Statskontoret),
Stockholm, acting as the agent
for the Government of Sweden,
within the shortestyp-acticable time
not to exceed three inonths from the
coming into force of the present Arrangement.
överenskommelse mellan Sveriges regering
och Japans regering angående reglering av
vissa svenska fordringsanspråk
Sveriges regering och Japans regering,
som önska genomföra en slutgiltig
reglering av vissa svenska fordringsanspråk
hava
överenskommit om följande:
Artikel I
Japans regering skall till Sveriges
regering erlägga ett belopp av
7 250 000 svenska kronor såsom reglering
av alla anspråk på ersättning
för skada och lidanden, vilka åsamkats
svenska fysiska och juridiska
personer under andra världskriget av
japanska regeringens organ och för
vilka skador och lidanden Japans regering
ansetts ansvarig enligt folkrätten.
Med svenska fysiska och juridiska
personer avses enligt förevarande
överenskommelse sådana vilka voro
av svensk nationalitet, liksom även
juridiska personer med svensk karaktär,
såväl vid tidpunkten för de
ifrågavarande japanska åtgärderna
som vid tidpunkten för undertecknandet
av förevarande överenskommelse.
Artikel II
Betalningen av det i Artikel I omförmälda
beloppet skall inom kortast
möjliga tid, dock icke överstigande
tre månader från ikraftträdandet av
förevarande överenskommelse, erläggas
i svenska kronor till Statskontoret,
Stockholm, vilken myndighet
handlar som svenska regeringens omhud.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1958
The payment sliall be effected in Betalningen skall verkställas i enaccordance
witli relevant rules and lighet med i båda länder gällande förregulations
of both countries. fattningar och bestämmelser.
Artide III
The authority to distribute the
amount mentioned in Article I among
the claimants shall be exclusively incumbent
upon the Government of
Sweden.
Article IV
The Government of Sweden accept
the payment by the Government of
Japan of the amount mentioned in
Article I as a full and final settlement
of all claims referred to in the said
Article.
The Government of Sweden undertake
to guarantee that after the payment
of the amount mentioned in Article
I, the Government of Japan shall
not have to pay any further compensation
for the said claims.
Article V
The present Arrangement shall enter
into force on the date which the
two Governments will decide upon by
exchange of notes.
In witness whereof, the undersigned,
being duly authorized by their
respective Governments, have signed
the present Arrangement.
Done in duplicate, in the English
language, åt Stockholm, this 20th day
of September, 1957.
For the Government of Sweden:
östen Undén
For the Government of Japan:
S. Shima
Artikel III
Befogenheten att fördela det i Artikel
I omförmälda beloppet bland
fordringsägarna skall uteslutande
åvila Sveriges regering.
Artikel IV
Sveriges regering godkänner betalningen
av Japans regering av det i
Artikel I omförmälda beloppet som
en fullständig och slutgiltig reglering
av alla i sagda artikel omnämnda
fordringsanspråk.
Sveriges regering utfäster sig att
garantera att, sedan det i Artikel I
omförmälda beloppet erlagts, Japans
regering icke skall ha att erlägga någon
ytterligare ersättning för ifrågavarande
fordringsanspråk.
Artikel V
Förevarande överenskommelse skall
träda i kraft å dag, som de båda regeringarna
komma att bestämma genom
noteväxling.
Till bekräftelse härav hava undertecknade,
av sina respektive regeringar
därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat förevarande
överenskommelse.
Som skedde i Stockholm den 20
september 1957 i dubbla exemplar på
engelska språket.
För svenska regeringen:
östen Undén
För japanska regeringen:
S. Shima
571856 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag