Kungl. May.ts proposition nr 38 år 1958
1
Nr 38
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till Rut Britta Marianne Eek m. fl.; given Stockholms
slott den 10 januari 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställes riksdagens prövning dels tre ärenden angående
livräntor åt änkor efter personer, som avlidit till följd av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring, dels ett ärende angående livränta åt
modern till en värnpliktig, som avlidit till följd av olycksfall under militärtjänstgöring,
dels ock sju ärenden angående livräntor åt personer, som skadats
vid olycksfall i samband med militär verksamhet.
1—1830 67 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 38
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 januari 1958.
Närvarande
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lin
dell,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, beträffande
punkterna 4—11, jämväl med chefen för civildepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.
1.
Järnsvarvaren K. E. A. Eek, född den 18 december 1920, avled den 5 december
1956 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.
Han efterlämnade hustrun Rut Britta Marianne Eek, född den 1 juni 1921,
och två barn i äktenskapet, födda den 3 augusti 1944 och den 27 juni 1946.
Sjukdomen yppades i oktober 1941 och äktenskapet ingicks den 26 februari
1944. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsförordning,
med undantag för viss kortare friskperiod, utgivits ersättning till
mannen för tiden fram till dödsfallet. Härjämte har utbetalats begravningshjälp.
Enligt beslut den 19 januari 1957 tillerkände riksförsäkringsanstalten
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning makarnas barn livränta att
utgå med för vartdera barnet 100 kronor i månaden, tills det fyllt 16 år.
Samtidigt förklarade anstalten, att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning
livränta icke kunde tillerkännas Britta Eek, enär äktenskapet slutits
efter den tidpunkt, då mannens sjukdom yppades. Britta Eek anförde
besvär över anstaltens beslut att förvägra henne livränta, men försäkringsrådet
fann genom utslag den 25 juni 1957 ej skäl göra ändring i beslutet.
I en den 10 juli 1957 dagtecknad skrift har Britta Eek, som är bosatt i
Emmenäs, Rosenfors, anhållit att utan hinder av bestämmelserna i 1927 års
militärersättningsförordning bli tillerkänd livränta.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 15 oktober 1957 anfört:
Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande, skulle Britta Eek
från dödsfallet, så länge hon levde ogift, ägt uppbära livränta, vars månadsbelopp
skulle ha utgjort 200 kronor till och med den månad, varunder hon
fyllde 67 år, och därefter 150 kronor. Enligt ett av provinsialläkare den 5
oktober 1957 utfärdat intyg lider hon av neurasthenia och neurosis cordis,
på grund varav hon enligt intyget har sin arbetsförmåga höggradigt ned
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
3
satt. Hon har ej något förvärvsarbete och ej heller någon förmögenhet. Av
pensionsstyrelsen har bidrag beviljats henne jämlikt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn. Bidraget uppgår till 1 540 kronor för år,
vartill kommer indextillägg. Anstalten tillstyrker, att åtgärder vidtagas för
beredande av ersättning åt Britta Eek enligt de grunder, som skulle ha tilllämpats,
därest äktenskapet ingåtts före den tidpunkt, då lungsjukdomen
hos mannen yppades. Om livränta beviljas, torde böra föreskrivas, att vid
utbetalning av livräntan avdrag skall göras med belopp, varmed bidraget
enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn skulle ha minskats,
om livränta enligt 1927 års militärersättningsförordning utgått till henne
vid bestämmandet av bidraget.
Statskontoret har i utlåtande den 5 november 1957 förklarat, att ämbetsverket
icke ville motsätta sig bifall till vad riksförsäkringsanstalten föreslagit.
Departementschefen
Enligt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar samt enligt
1950 års militärersättningsförordning i dess ursprungliga lydelse gäller att
livränta till änka icke kan utgå, därest äktenskapet ingåtts först efter det
skadan uppkommit (1909 års förordning) respektive sjukdomen yppats.
Genom ändring i 1950 års förordning, som trätt i kraft den 1 januari 1955,
har angivna inskränkning i änkas rätt till livränta bortfallit. Enligt övergångsbestämmelserna
skall emellertid ersättningsanspråk till följd av skada
eller sjukdom, som inträffat före den 1 januari 1955, alltjämt bedömas enligt
äldre bestämmelser. Vid behandlingen av ifrågavarande ändringsförslag
uttalade andra lagutskottet (utlåtande 1954:35), att det kunde övervägas,
om icke de föreslagna, för efterlevande gynnsammare bestämmelserna kunde
ge anledning till omprövning efter skälighet i sådana fall, där ersättning
till följd av gällande bestämmelser ej kunnat utgå och detta tett sig såsom
i det enskilda fallet obilligt.
Under åberopande av det anförda och med hänsyn till Britta Eeks sjuklighet
och försörjningsbörda föreslår jag, att ersättning tillerkännes henne
i enlighet med myndigheternas förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Rut Britta Marianne Eek må, så länge hon lever ogift,
från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning, som vid
tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle
ha tillkommit henne, därest hon, när K. E. A. Eek befanns lida
av lungsjukdom, varit gift med denne; dock med avdrag för
belopp, varmed henne tillkommande bidrag enligt lagen den
20 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med
barn skulle ha minskats, därest ersättning enligt militärersättningsförordningen
utgått vid bidragets bestämmande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
2.
Trafikbilägaren J. F. Viklund, född den 17 oktober 1928, avled den 5
oktober 1956 till följd av lungsjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.
Han efterlämnade hustrun Birgit Viklund, född den 14 september 1926 och
två barn i äktenskapet, födda den 24 maj 1949 och den 6 juli 1954. Sjukdomen
yppades i maj 1950 och äktenskapet ingicks den 16 december samma
år. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsförordning
utgivits ersättning till mannen Viklund för tiden fram till dödsfallet.
Härjämte har utbetalats begravningshjälp.
Enligt beslut den 3 december 1956 tillerkände riksförsäkringsanstalten
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning barnen livränta att utgå med
för vartdera barnet 100 kronor i månaden tills det fyllt 16 år. Samtidigt förklarade
riksförsäkringsanstalten, att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning
livränta icke kunde tillerkännas Birgit Viklund, enär äktenskapet
slutits först efter den tidpunkt, då mannens sjukdom yppades.
I en den 7 december 1956 dagtecknad skrift har Birgit Viklund, som är
bosatt i Långträsk, anhållit att utan hinder av bestämmelserna i 1927 års
militärersättningsförordning bli tillerkänd livränta och till stöd härför bl. a.
åberopat, att hon och hennes man ingått trolovning redan år 1948 samt att
ekonomiska skäl hindrat dem från att gifta sig, innan mannens sjukdom
yppades.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 29 mars 1957 anfört:
Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande, skulle Birgit Viklund
från dödsfallet, så länge hon levde ogift, ägt uppbära livränta med 200
kronor för månad till och med den månad, varunder hon fyllde 67 år, samt
därefter med 150 kronor för månad. Birgit Viklund uppbar under åren
1946—1948 sjukpenning från erkänd sjukkassa på grund av lungtuberkulos
och ledgångsreumatism. Hennes hälsotillstånd synes emellertid numera
vara gott och hon är fullt arbetsför. Hon kan dock icke åtaga sig förvärvsarbete
utom hemmet, då hon har vårdnaden om barnen. Ena barnet är blint
och fordrar på grund därav särskild tillsyn. Mannen bedrev under de sista
åren av sin levnad droskrörelse, som övertagits av Birgit Viklund. Hon har
en chaufför anställd. Bouppteckningen efter den avlidne utvisar en brist på
omkring 33 000 kronor. Bland tillgångarna finns upptagen en fastighet om
tre rum och kök, taxeringsvärderad till 20 800 kronor, och bland skulderna
ett egnahemslån hos Piteå landskommun å 52 000 kronor. Birgit Viklund
uppbär icke någon ersättning från pensionsstyrelsen. Med hänsyn till samtliga
föreliggande omständigheter finner anstalten skäligt, att Birgit Viklund
beredes någon ersättning i extraordinär ordning i anledning av mannens
död, samt vill för sin del tillstyrka, att livränta enligt de för änkelivränta
gällande bestämmelserna beviljas henne tills vidare för fem år och att frågan
om livränta för tid därefter framdeles efter ansökan upptages till prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
5
Statskontoret har i utlåtande den 12 april 1957 tillstyrkt, att Birgit Viklund
komme i åtnjutande av årligt understöd av statsmedel i form av änkelivränta
enligt grunderna för 1927 års militärersättningsförordning, varjämte
statskontoret framhållit, att med hänsyn till att makarna Viklund
voro trolovade, innan mannen inkallades till militärtjänstgöring, samt till
att Birgit Viklund hade vårdnaden om två minderåriga barn — av vilka det
ena vore blint — tidsbegränsning för understödets utgående icke syntes böra
ifrågakomma.
Departementschefen
Med hänsyn till Birgit Viklunds försörjningsskyldighet mot två minderåriga
barn samt till de ömmande omständigheterna i övrigt föreslår jag —
med hänvisning till vad jag anfört under punkten 1 vid behandlingen av
ett likartat fall — att livränta tillerkännes Birgit Viklund i enlighet med
statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Birgit Viklund må, så länge hon lever ogift, från anslaget
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning som vid tillämpning
av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha tillkommit
henne, därest hon, när J. F. Viklund befanns lida av
lungsjukdom, varit gift med denne.
3.
Måleriarbetaren C. G. Hagman, född den 8 september 1923, avled den 21
februari 1957 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.
Han efterlämnade hustrun Elsie Anna Birgitta Hagman, född den
27 november 1928, och två barn i äktenskapet, födda den 24 november 1948
och den 29 juni 1956. Sjukdomen yppades i maj 1944 och äktenskapet ingicks
den 15 maj 1948. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsförordning
utgivits ersättning till mannen Hagman för tiden
fram till dödsfallet. Härjämte har utbetalats begravningshjälp.
Enligt beslut den 4 mars 1957 tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt
1927 års militärersättningsförordning barnen livränta att utgå med för
vartdera barnet 100 kronor i månaden, tills det fyllt 16 år. Samtidigt förklarade
anstalten, att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning livränta
icke kunde tillerkännas Elsie Hagman, enär äktenskapet slutits först efter
den tidpunkt, då mannens sjukdom yppades.
I en den 10 april 1957 dagtecknad skrift har Elsie Hagman, som är bosatt
i Hägersten, anhållit att utan hinder av bestämmelserna i 1927 års militär
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
ersättningsförordning bli tillerkänd livränta och till stöd härför åberopat,
att hon visserligen erhölle —■ förutom livräntan om 200 kronor i månaden
för barnen — månatligt understöd från socialvårdsbyrå med 250 kronor
88 öre för månad men att hon icke därutöver kunde skaffa sig någon arbetsinkomst,
enär hon omhänderhade vårdnaden av de minderåriga barnen.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 13 augusti 1957 anfört:
Om äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande, skulle Elsie Hagman
från dödsfallet, så länge hon levde ogift, ägt uppbära livränta, vars månadsbelopp
skulle ha utgjort 200 kronor till och med den månad, varunder hon
fyllde 67 år, och därefter 150 kronor. Elsie Hagman har till riksförsäkringsanstalten
uppgivit, att hon på grund av ryggbesvär bär stödkorsett men att
hennes hälsotillstånd i övrigt är jämförelsevis gott, att hon vissa tider åren
1950—1954 innehade arbetsanställning å kontor men att hon numera icke
har arbete utom hemmet samt att hon saknar förmögenhet. Av pensionsstyrelsen
har hon numera beviljats bidrag jämlikt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn. Bidraget uppgår till 1 360 kronor, vartill
kommer indextillägg och standardförbättring med 360 kronor samt kommunalt
bostadstillägg med 2 155 kronor, allt för år. Innan pensionsstvrelsens
beslut förelåg, hade försvarets socialbyrå för barnens räkning tillerkänt
Elsie Hagman s. k. ersättningsfyllnad, beräknad med hänsyn till bostadskostnaderna.
Ersättningsfyllnaden torde dock upphöra att utgå, när
numera änkebidrag beviljats. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
finner anstalten för sin del tveksamt, om Elsie Hagman bör beredas någon
ersättning av statsmedel i särskild ordning. Finnes så böra ske, vill anstalten
föieslå, att livränta enligt de för änkelivränta gällande bestämmelserna
beviljas henne tills vidare för fem år och att frågan om livränta för tid därefter
framdeles upptages till prövning efter ny ansökan. Om livränta beviljas
Elsie Hagman, torde böra föreskrivas att vid utbetalning av livräntan
avdrag skall göras med de belopp, varmed ersättningsfyllnaden och bidraget
enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn skulle ha
minskats, om ersättning enligt 1927 års militärersättningsförordning utgått
till henne vid bestämmandet av ersättningsfyllnaden och bidraget.
Statskontoret har i utlåtande den 17 september 1957 anslutit sig till vad
riksförsäkringsanstalten anfört i ärendet.
Av handlingarna inhämtas vidare: Mannen Hagman har under sin sjukdomstid
erhållit bidrag med sammanlagt 5 837 kronor ur kungafonden och
till Elsie Hagman har ur fonden utgått bidrag med tillhopa 1 700 kronor,
varav 1 500 kronor efter mannens död. I anställning som kontorist fram till
år 1954 åtnjöt Elsie Hagman under sista tiden en månadslön av 565 kronor.
Bostaden omfattar två rum och kök med badrum. Hyran utgör 190 kronor
per månad inklusive värmetillägg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 är 1958
7
Departementschefen
Med hänsyn till Elsie Hagmans svaga ekonomi och betydande försörjningsbörda
föreslår jag — med hänvisning till vad jag anfört under
punkten 1 vid behandlingen av ett likartat fall — att livränta i enlighet med
myndigheternas förslag tillerkännes henne för en tid av fem ar. Frågan om
livränta för tid därefter torde framdeles få upptagas till prövning efter särskild
ansökan.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Elsie Anna Birgitta Hagman må från anslaget Ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
för en tid av fem år, räknat från den 21 februari 1957,
så länge hon lever ogift, utbetalas den ersättning, som vid tilllämpning
av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha
tillkommit henne, därest hon, när C. G. Hagman befanns lida
av lungsjukdom, varit gift med denne; dock med avdrag för
belopp, varmed dels henne tillkommande bidrag enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn, dels ock förenämnda ersättningsfyllnad skulle ha
minskats, därest ersättning enligt militärersättningsförordningen
utgått vid bidragets och ersättningsfyllnadens bestämmande.
4.
Den 27 februari 1951 instruerades en pluton värnpliktiga vid Norrbottens
regemente i handhavandet av pansarskott. Under lektionen råkade en värnpliktig
avlossa ett övningspansarskott, varvid värnpliktige J. A. Lindbäck,
född den 9 augusti 1928, dödades. Genom hovrättens för övre Norrland lagakraftvunna
dom den 5 december 1951 har fastslagits, att den överfurir, som
lett demonstrationen, vållat dödsfallet genom försummelse och oförstånd.
J. A. Lindbäck efterlämnade som dödsbodelägare — förutom två halvbröder
— modern Maria Matilda Lindbäck.
Genom beslut den 2 augusti 1951 fann riksförsäkringsanstalten, att livränta
icke kunde tillerkännas Maria Lindbäck jämlikt 1950 års militärersättningsförordning,
eftersom av den förebragta utredningen framginge, att
Maria Lindbäck icke varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av J. A.
Lindbäcks arbete. Maria Lindbäck anförde besvär över riksförsäkringsanstaltens
beslut, men försäkringsrådet fann genom utslag den 26 oktober
1951 ej skäl göra ändring i anstaltens beslut.
Sedan Maria Lindbäck i anledning därav hos Kungl. Maj:t anhållit om
livränta på grund av .1. A. Lindbäcks död, fann Kungl. Maj:t — efter hörande
av riksförsäkringsanstalten — genom beslut den 15 februari 1952 ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
I en den 4 oktober 1956 dagtecknad skrift har Maria Lindbäck som är
bosatt i Hultet, överkalix, upprepat sin anhållan om livränta på grund av
J. A. Lindbäcks död och till stöd härför anfört:
Den förolyckade sonen var mitt enda barn. Fadern dog redan innan sonen
föddes. Själv är jag född den 5 februari 1898. Sedan jag blev änka har jag
och min son, medan han ännu var i livet, bott hos min broder Helmer Larsson
i Hultet. För någon månad sedan avled även brodern. Själv är jag vid
svag hälsa, lider bl. a. av högt blodtryck. Sonens förolyckande blev också
ett mycket hårt slag för mig, vilket gjort att jag haft mycket svårt att komma
över detta. Omnämnas må, att sonen ägde en god studiebegåvning, vilket
framgår därav att han avgick med mycket goda betyg från folkskola. Jag
har genom sonens förolyckande blivit berövad mitt enda stöd för ålderdomen
och är obemedlad.
Riksförsäkringsanstälten har i utlåtande den 13 november 1956 anfört:
Maria Lindbäck har icke kunnat tillerkännas livränta, enär hon för sitt
uppehälle icke kunde anses ha varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende.
Hon har i sin nu gjorda framställning icke anfört några omständigheter,
som kan föranleda ändrat ståndpunktstagande till denna fråga. Militärersättningsförordningen
har genom förordningen den 4 juni 1954, nr 460,
erhållit viss ändrad lydelse. Bl. a. har en uppmjukning skett av bestämmelserna
om efterlevande föräldrars rätt till livränta. Sålunda stadgas (7 §
4 mom.) att om efterlevande fader eller moder till följd av dödsfallet kommer
att sakna erforderligt underhåll, sådan efterlevande äger att under sin
återstående livstid erhålla livränta med belopp, som med hänsyn till omständigheterna
prövas skäligt, dock högst motsvarande en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst. Om militärersättningsförordningen i dess
nuvarande lydelse varit gällande, då Maria Lindbäcks son drabbades av
olycksfallet, torde livränta ändock icke ha kunnat tillerkännas henne, vars
ekonomiska läge då icke var lika bekymmersamt som det numera efter
broderns död har blivit. Några ärenden av liknande art med tillämpning av
militärersättningsförordningens nuvarande lydelse torde emellertid icke ha
avgjorts av försäkringsrådet. Med hänsyn till samtliga i ärendet föreliggande
omständigheter finner anstalten likväl billighetsskäl tala för att sökanden
beviljas någon ersättning i anledning av sonens död.
Försäkringsrådet har i utlåtande den 29 november 1956 uttalat, att ämbetsverket
— som icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida Maria Lindbäck
av rena billighetsskäl borde tillerkännas viss ersättning — funnit, att
Maria Lindbäck, även om 1950 års militärersättningsförordning i dess nuvarande
lydelse varit gällande vid tidpunkten för dödsfallet, icke syntes,
såvitt den föreliggande utredningen gåve vid handen, ha kunnat tillerkännas
livränta.
Statskontoret har i utlåtande den 4 januari 1957 uttalat, att omständigheterna
talade för att Maria Lindbäck nu tillerkändes årligt understöd av
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
statsmedel; och har ämbetsverket föreslagit att beloppet bestämdes till
1 008 kronor för år, varå tilläggsförmåner icke skulle utgå.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande av försvarets skaderegleringsnämnd,
har i utlåtande den 12 mars 1957 förklarat sig intet ha att
erinra mot att Maria Lindbäck av billighetsskäl tillerkändes livränta enligt
av statskontoret föreslagna grunder att utgå från anslaget Diverse pensioner
och understöd m. m.
Av handlingarna inhämtas vidare: Maria Lindbäck äger en tredjedel av
en jordbruksfastighet om cirka 14 hektar. Taxeringsvärdet å hela fastigheten
är 19 000 kronor. Den är intecknad för 3 150 kronor. Efter broderns
frånfälle hösten 1956 sköter Maria Lindbäck gården med hjälp av en 18-årig
systerson. Fastigheten, varå finns tre kor, taxerades i februari 1956 för en
inkomst av 4 160 kronor och Maria Lindbäck för en inkomst av 1 500 kronor.
Maria Lindbäck uppbär socialhjälp med 100 kronor i månaden. Sonen
hade genomgått folkhögskola under två år och tilldelats stipendier.
Departementschefen
Med hänsyn till de förhållanden under vilka Maria Lindbäcks son avlidit
samt till hennes ålder och nuvarande bekymmersamma ekonomiska läge
anser jag det skäligt, att livsvarig livränta tillerkännes henne enligt statskontorets
och civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olycksfall till Maria Matilda Lindbäck, så länge hon
lever ogift, utgå livsvarig livränta för tiden från och med den
1 januari 1957 med 1 008 kronor för år, å vilket belopp rörliga
tilläggsförmåner icke skall utgå.
5.
E. G. J. Öijen, född den 13 oktober 1923, som var anställd som musikfurir
vid Värmlands regemente, medföljde under fälttjänstövning den 9 mars
1945 å en försvaret tillhörig motorcykel, som framfördes i tjänsten av en
värnpliktig. Motorcykeln kolliderade därvid med en mötande militär lastbil,
varvid öijen bl. a. ådrog sig komplicerat brott å vänster underben samt
urledvrickning av höger knäled.
Riksförsäkringsanstalten fann öijen berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen
på grund av skadan och fastställde öijens invaliditet
till 10 procent från och med den 5 januari 1952 samt bestämde
enligt beslut den 14 juli 1956 livräntan enligt militärersättningsförordningen
till livsvarig efter samma invaliditetsgrad.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
I skrivelse den 16 april 1957 har försvarets civilförvaltning, efter inhämtande
av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, gjort framställning
om ytterligare ersättning åt Öijen i anledning av skadan. Enligt handlingarna
har Öijen, som erhöll avsked den 1 april 1946 vid kontraktstidens
utgång och numera innehar civil anställning vid Lesjöfors bruk, yrkat ersättning
för förlorad arbetsförtjänst, sveda och värk samt framtida men
in. in. ävensom livränta. Civilförvaltningen har, efter tillstyrkan av skaderegleringsnämnden,
hemställt — med förmälan att kronan torde vara skyldig
utgiva ojämkad ersättning till Öijen — att Öijen måtte tillerkännas dels
ersättning för förlorad arbetsförtjänst den 1 april 1946—den 31 december
1956, för sveda och värk samt för framtida men in. in. med tillhopa 23 535
kronor 5 öre, dels ock livränta från den 1 januari 1957, beräknad efter 10
procents invaliditet och en uppskattad årsinkomst av 13 800 kronor, med
1 380 kronor om året, till dess Öijen fyller 67 år, och därefter med ett till
hälften nedsatt belopp. I fråga om ersättning för förlorad arbetsförtjänst
och livränta bör enligt civilförvaltningen avdrag dock ske med vad öijen
under motsvarande tid uppburit eller uppbär från riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret har i utlåtande den 23 maj 1957 förklarat sig intet ha att
erinra mot bifall till civilförvaltningens hemställan.
Genom beslut den 14 juni 1957 har Kungl. Maj :t med hänsyn till förekomna
omständigheter funnit gott medgiva att från anslaget Vissa ersättningar
i anledning av skador vid militär verksamhet in. in. finge i enlighet
med civilförvaltningens förslag utbetalas ersättning för förlorad arbetsförtjänst
in. m. med tillhopa 23 535 kronor 5 öre ävensom livränta för tiden
den 1 januari 1957—den 30 juni 1958 med 1 380 kronor för år, i fråga om
ersättning för förlorad arbetsförtjänst och livränta dock med avdrag för
vad Öijen för motsvarande ändamål uppburit eller uppbär från riksförsäkringsanstalten.
Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela
beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå
enligt myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse pensioner
och understöd m. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av förenämnda
olycksfall till E. G. J. öijen utgå livsvarig livränta,
för tiden från och med den 1 juli 1958 till dess Öijen uppnår
67 års ålder med 1 380 kronor för år och för tiden därefter
med 690 kronor för år, dock med avdrag av vad han för motsvarande
ändamål kan komma att uppbära i periodisk ersättning
från riksförsäkringsanstalten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 är 1958
6.
11
Byggnadsarbetaren H. B. Månsson i Knisslinge, född den 9 april 1930,
fullgjorde såsom värnpliktig under tiden den 29 augusti—den 9 oktober
1954 befäls- och repetitionsövning vid Norra skånska infanteriregementet.
Under stridsövning i mörker den 5 oktober samma år träffades Månsson av
träsplitter från ett på kort håll avlossat löst gevärsskott, varvid högra ögat
helt förstördes och måste bortopereras. Polisutredning i anledning av det
inträffade har icke föranlett någon åtgärd av åklagare.
Riksförsäkringsanstalten utgav jämlikt militärersättningsförordningen
sjukpenning på grund av skadan för tiden den 10 oktober—den 1 december
1954 samt tillerkände Månsson livsvarig livränta, räknat från och med den
2 december 1954, efter en invaliditetsgrad av 25 procent.
I skrivelse den 30 juli 1957 har försvarets civilförvaltning, efter inhämtande
av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, gjort framställning
om ersättning åt Månsson i anledning av skadan. Enligt handlingarna
har Månsson yrkat dels ersättning för förlorad arbetsförtjänst under tiden
den 10 oktober 1954—den 1 december 1954, sveda och värk, lyte och men
samt ombudskostnad med tillhopa 9 413 kronor 66 öre, varav för lyte och
men 7 000 kronor, dels ock livsvarig livränta från och med den 2 december
1954, beräknad efter en invaliditetsgrad av 25 procent och en årsinkomst
av 10 600 kronor, med avdrag för motsvarande utbetalningar från riksförsäkringsanstalten
samt, då Månsson uppnått 67 års ålder, jämväl för honom
tillkommande folkpension. Civilförvaltningen — som ansett, att Månsson
med hänsyn till omständigheterna vid nattövningen borde tillerkännas
ojämkat skadestånd — har, efter tillstyrkan av skaderegleringsnämnden,
till Månsson utbetalat de för förlorad arbetsförtjänst, sveda och värk samt
ombudskostnad yrkade beloppen ävensom 5 000 kronor för lyte och men,
eller tillhopa 7 413 kronor 66 öre från anslaget Vissa ersättningar i anledning
av skador vid militär verksamhet in. in. Ämbetsverket har hemställt, i
överensstämmelse med skaderegleringsnämndens yttrande, att Kungl. Maj:t,
med godkännande av de verkställda utbetalningarna, måtte tillerkänna
Månsson livränta, beräknad efter en invaliditetsgrad av 25 procent och en
årsinkomst av 10 600 kronor att utgå för tiden från och med den 2 december
1954 till dess Månsson fyllde 67 år, efter vilken tidpunkt livräntan borde
nedsättas till hälften, allt med iakttagande av att från den sålunda beräknade
livräntan avdrag borde göras för vad Månsson för motsvarande tidsperioder
uppburit eller kunde komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret har enligt utlåtande den 16 augusti 1957 förklarat sig icke
ha något att erinra mot att Månsson tillerkändes livränta med av civilförvaltningen
föreslagna belopp.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 är 1958
Genom beslut den 10 oktober 1957 har Kungl. Maj :t med hänsyn till
förekomna omständigheter — med godkännande av förenämnda utbetalningar
om tillhopa 7 413 kronor 66 öre -— funnit gott medgiva att av tolfte
huvudtitelns anslag Diverse pensioner och understöd in. m. finge till Månsson
utbetalas livränta för tiden den 2 december 1954—den 30 juni 1958 med
2 650 kronor för år, dock med avdrag av vad för motsvarande ändamål utgått
eller kan komma att utgå från riksförsäkringsanstalten. Tillika förklarade
Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta
för tiden efter den 30 juni 1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå i
enlighet med myndigheternas förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. in. må på grund av
förenämnda olycksfall till H. B. Månsson utgå livsvarig livränta,
för tiden från och med den 1 juli 1958, till dess Månsson
uppnår 67 års ålder, med 2 650 kronor för år och för tiden
därefter med 1 325 kronor för år, dock med avdrag av vad han
för motsvarande ändamål kan komma att uppbära i periodisk
ersättning från riksförsäkringsanstalten.
7.
Målaren H. R. Berg i Karlskrona, född den 8 augusti 1903, var under
åren 1912—1916 på Karlskrona fattigvårdsstyrelses bekostnad för vård och
uppfostran utackorderad till en torpare och dennes hustru, boende i Truseryd,
Torhamns församling. På väg från skolan hittade Berg i februari 1916
på marken intill vägen en icke briserad projektil. Den härrörde troligen
från en av flottans vedettbåtar, som skjutit mot land för att desarmera en
(piina. När Berg, som av fosterföräldrarna tilläts behålla projektilen, påföljande
dag lekte med projektilen och stötte spetsen mot en sten, exploderade
projektilen. Härvid slets Bergs högra hand bort varjämte han skadades
i ansiktet och vänstra handen. Berg har protes för högra underarmen.
I en den 23 oktober 1956 dagtecknad skrift har Berg anhållit om ersättning
för sina lidanden med cirka 30 000 kronor samt om en livränta, som
möjliggjorde för honom att få en dräglig försörjning. Till stöd för sin anhållan
har Berg åberopat, att han genomgått obeskrivliga lidanden och umbäranden
under alla år på grund av skadan och nu icke kunde försörja sig
längre samt att han, därest ersättning beviljades, hade för avsikt att genom
ett eget företag eller dylikt söka få fram någon rörelse, som bidroge till försörjningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
13
Försvarets civilförvaltning har, efter inhämtande av yttrande från försvarets
skaderegleringsnämnd, avgivit utlåtande den 8 januari 1957. Av
handlingarna framgår, att varken skaderegleringsnämnden eller civilförvaltningen
haft någonting att erinra mot att Berg bereddes viss ersättning. Skaderegleringsnämnden
har uttalat, att Berg enligt nämndens mening finge
anses mera betjänt av ersättning i form av livränta än av ett engångsbelopp,
vilken livränta skäligen syntes kunna bestämmas till 1 500 kronor för år
under Bergs återstående livstid. Civilförvaltningen har förklarat, att ersättningen,
för vilken icke kunde anses föreligga annan grund än billighet,
syntes böra utgå med ett engångsbelopp å förslagsvis 5 000 kronor.
Civilförvaltningen har införskaffat utredning rörande Bergs personliga
förhållanden. Enligt en den 5 december 1956 dagtecknad rapport har Berg
vid polisförhör uppgivit:
Efter slutad skolgång utbildades Berg på vanföreanstalten till järnarbetare
men omskolade sig sedermera till målare. Under de senaste fem åren
har han haft tilltagande besvär av överansträngning i vänstra armen och
det sista året varit sjukskriven samt endast kunnat arbeta korta perioder,
sammanlagt ungefär två månader. Under år 1956 har Berg haft en arbetsinkomst
av 1 000 kronor. Vid några tillfällen, då han haft det särskilt besvärligt,
har han vänt sig till socialvården och fått bidrag med 25—50 kronor
per vecka. Hans skulder uppgår till cirka 600 kronor. Han gifte sig år
1940 men i augusti 1956 dömdes till hemskillnad i äktenskapet. Hustrun
hade under de senaste sex åren före hemskillnaden anställning som sömmerska
med en årsinkomst av 5 000—6 000 kronor. Hon tillerkändes vid
hemskillnaden vårdnaden om makarnas sjuttonårige son, men denne stannade
hos Berg tills han erhöll anställning på ett fartyg. Vid hemskillnaden
blev Berg ålagd att i underhållsbidrag betala 75 kronor i månaden till sonen
och 200 kronor i månaden till hustrun. Han har icke kunnat betala sistnämnda
belopp till fullo, och hustrun har icke varit särskilt fordrande på
full betalning, beroende på hennes vetskap om Bergs oförmåga till arbete.
Berg hyr för 65 kronor per månad en omodern tvårumslägenhet med kök.
Han får själv svara för utgifterna för bränsle, gas och lyse, vilka uppgår till
cirka 50 kronor per månad under vinterperioden.
Av rapporten och ett denna bifogat läkarintyg inhämtas vidare följande.
Bergs taxering år 1956 till statlig inkomstskatt utgjorde 6 710 kronor. Från
socialvården har han erhållit 505 kronor kontant och en kostym å 150 kronor.
Till socialvården har han återbetalat 90 kronor. Till följd av sjukdom
under tiden den 9 mars—den 24 maj och den 13 juni—den 25 november
1956 har Berg utbekommit 1 952 kronor från sjukkassa. Bergs invaliditet
på grund av skadan får uppskattas till minst 60 procent.
Statskontoret har i utlåtande den 18 januari 1957 förklarat sig icke ha något
att erinra mot att Berg av billighetsskäl tillerkändes viss ersättning av statsmedel.
I fråga om formen för ersättningens utgående har statskontoret anslutit
sig till skaderegleringsnämndens mening, alt Berg borde erhålla årligt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
understöd, vilket borde bestämmas till högst 1 200 kronor för år, å vilket
belopp rörliga tilläggsförmåner icke skulle utgå.
Genom beslut den 5 juli 1957 har Kungl. Maj.-t med hänsyn till förekomna
särskilda omständigheter funnit gott medgiva att till Berg finge från
anslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet
in. m. för tiden den 1 januari 1957—den 30 juni 1958 utbetalas livränta med
100 kronor för månad. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles
meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes med hänsyn till de
förhållanden, under vilka ifrågavarande skada uppkommit, samt till Bergs
ålder och av skadan föranledda invaliditet och nedsatta försörjningsförmåga
livränta böra utgå med oförändrat belopp under Bergs återstående
livstid och bestridas från anslaget Diverse pensioner och understöd in. in.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m.m. må på grund av
förenämnda olycksfall till H. R. Berg utgå livsvarig livränta
för tiden från och med den 1 juli 1958 med 1 200 kronor för
år, å vilket belopp rörliga tilläggsförmåner icke skall utgå.
8.
Den 28 augusti 1952 kolliderade snickaren R. G. S. Lindner i Älvsjö, född
den 7 mars 1903, under cykling på Värmdövägen med en kanonvagn, som
bogserades av en terrängbil, och åsamkades därvid bl. a. huvudskador.
Lindner lider av neurotiska besvär, som delvis är att anse som orsakade av
olycksfallet.
Genom lagakraftvunnen dom den 27 februari 1954 förpliktade Södra
Roslags domsagas häradsrätt på grund av olyckan kronan att till Lindner
utgiva skadestånd med 11 421 kronor, innefattande ersättning för förlorad
aibetsförtjänst för tiden intill den 1 december 1953, för sjukhusavgifter
samt för sveda och värk, med Lindner förbehållen rätt att framdeles i mån
av befogenhet föra ytterligare skadeståndstalan.
Genom beslut den 16 december 1955 medgav Kungl. Maj :t att till Lindner
finge utbetalas ersättning för förlorad arbetsförtjänst (livränta) jämväl
för tiden den 1 december 1953—den 30 juni 1956 efter en antagen inkomst
av 900 kronor i månaden och en invaliditetsgrad av 30 procent, frånsett en
kortare tid, då Lindner varit intagen på sjukhus.
I skrivelse den 23 juli 1957 har försvarets civilförvaltning, efter inhämtande
av yttranden från riksförsäkringsanstalten och försvarets skaderegle
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
15
ringsnämnd, gjort framställning om ytterligare ersättning åt Lindner i anledning
av skadan. Enligt handlingarna har Lindner yrkat dels ersättning
för sveda och värk, lyte och men samt ombudskostnader med tillhopa 3 200
kronor, dels ock livsvarig livränta räknat från och med den 1 juli 1956, för
tiden till dess Lindner uppnådde 67 års ålder beräknad efter en invaliditetsgrad
av 30 procent och en årsinkomst av 14 000 kronor och för tiden därefter
beräknad efter samma invaliditetsgrad och en årsinkomst av 7 000 kronor.
Riksförsäkringsanstalten har i anslutning till inhämtade läkarutlåtanden
uttalat, att Lindners invaliditet syntes vara bestående och hans tillstånd
stationärt samt att, om ersättning skolat utgå till Lindner enligt olycksfallsförsäkringslagen,
den av olycksfallet föranledda invaliditeten alltjämt borde
beräknas till 30 procent. Civilförvaltningen har, med tillstyrkan av skaderegleringsnämnden,
hemställt att Lindner måtte tillerkännas livsvarig livränta
enligt sitt yrkande.
Statskontoret har i utlåtande den 16 augusti 1957 förklarat sig icke ha
något att erinra mot att Lindner bereddes ersättning i enlighet med civilförvaltningens
förslag.
Genom beslut den 25 oktober 1957 har Kungl. Maj :t med hänsyn till förekomna
omständigheter funnit gott medgiva att på grund av ifrågavarande
skada finge — förutom ersättning för sveda och värk, lyte och men samt ombudskostnad
med tillhopa 2 100 kronor — av anslaget Diverse pensioner och
understöd in. in. utbetalas livränta till Lindner för tiden den 1 juli 1956—
den 30 juni 1958 med 4 200 kronor för år. Tillika förklarade Kungl. Maj :t
Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30
juni 1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå i
enlighet med myndigheternas förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av förenämnda
olycksfall till R. G. S. Lindner utgå livsvarig livränta,
för tiden från och med den 1 juli 1958, till dess Lindner uppnår
67 års ålder, med 4 200 kronor för år och för tiden därefter
med 2 100 kronor för år.
9.
I oktober 1944 utfördes för kronans räkning sprängningsarbeten å ett
skyddsrum vid flygfältet i Norrtälje. Vid en sprängning den 21 oktober
1944 slungades ett stensplilter genom väggen till en militärbarack. Värn
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
pliktige K. G. Palm i Enköping, född den 27 juni 1898, som uppehöll sig
inom baracken, träffades i huvudet och erhöll brott på skallen. Enligt läkarintyg
den 17 maj 1957 lider Palm av för framtiden bestående besvär (tryckkänslor
i huvudet samt yrsel) på grund av skadan.
I anledning av olyckan medgav Kungl. Maj :t genom beslut den 26 november
1948 och den 11 juni 1954 att till Palm finge för tiden den 1 januari
1946—den 26 december 1954 utbetalas viss periodisk ersättning, dock med
avdrag för vad riksförsäkringsanstalten enligt militärersättningsförordningen
för motsvarande tid utgivit eller kunde komma att utgiva till Palm.
Riksförsäkringsanstalten tillerkände genom olika beslut Palm livränta
för tiden efter den 26 december 1954, beräknad efter en invaliditetsgrad av
15 procent, vilken livränta enligt anstaltens beslut den 11 juni 1957 skulle
utgå för Palms återstående livstid.
I skrivelse den 3 september 1957 har försvarets civilförvaltning, efter
inhämtande av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, gjort framställning
om ytterligare ersättning åt Palm. Enligt handlingarna har Palm
för tiden den 27 december 1954—den 26 december 1956 yrkat ytterligare
ersättning i form av livränta, beräknad efter en invaliditetsgrad av 15 procent
och en antagen inkomst för år 1955 av 9 400 kronor och för år 1956 av
10 300 kronor, allt med avdrag för vad under motsvarande tider utgivits
från riksförsäkringsanstalten. Yrkandet har sedermera utvidgats till att
avse livsvarig livränta efter en invaliditetsgrad av 15 procent. Civilförvaltningen
har, efter tillstyrkan av skaderegleringsnämnden, hemställt att Palm
måtte beredas ersättning i form av livsvarig livränta, beräknad efter en
invaliditetsgrad av 15 procent och en antagen årlig inkomst, för tiden den
27 december 1954—den 31 december 1955 av 9 400 kronor, för tiden från
och med den 1 januari 1956 till dess Palm fyllde 67 år av 10 300 kronor
samt för tiden därefter av 5 150 kronor, allt med avdrag för vad Palm under
motsvarande tider uppburit eller kunde komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret har i utlåtande den 17 september 1957 icke funnit anledning
till erinran mot civilförvaltningens förslag och föreslagit, att livräntan
skulle bestridas från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m.
Genom beslut den 25 oktober 1957 har Kungl. Maj:t med hänsyn till förekomna
omständigheter funnit gott medgiva att från anslaget Vissa ersättningar
i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. finge till Palm
utbetalas livränta, beräknad efter en invaliditetsgrad av 15 procent och en
antagen årlig inkomst, för tiden den 27 december 1954—den 31 december
1955 av 9 400 kronor och för tiden den 1 januari 1956—den 30 juni 1958 av
10 300 kronor, allt med avdrag för vad Palm för motsvarande ändamål uppburit
eller kunde komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten. Tillika
förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut om livränta för
tiden efter den 30 juni 1958.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
17
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå i
enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd in. in.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av förenämnda
olycksfall till K. G. Palm utgå livsvarig livränta för
tiden från och med den 1 juli 1958, till dess Palm uppnår 67
års ålder, med 1 545 kronor för år och för tiden därefter med
772 kronor 50 öre för år, dock med avdrag av vad han för motsvarande
ändamål kan komma att uppbära i periodisk ersättning
från riksförsäkringsanstalten.
10.
Under tjänstgöring som värnpliktig ombord å jagaren Visby var L. B.
Eriksson, född den 3 december 1932, jämte andra värnpliktiga den 7 oktober
1953 sysselsatt med att lägga ut maskeringsnät. Härvid fastnade en nätmaska
i avfyringsanordningen till en dimbildare. Vid ryck för att frigöra
nätet utlöstes mekanismen till dimbildaren, varvid denna avfyrades och
dimsatsen antändes och sprutade ut. Eriksson träffades i ansiktet och erhöll
ögonskada. Polisutredning verkställdes på grund av olyckan men föranledde
icke någon åtgärd av åklagare. I anledning av skadan var Eriksson — som
hemförlovades den 10 oktober 1953 efter fullgjord militärtjänst — intagen
på sjukhus under tiden den 8 oktober—den 21 december 1953, varefter han
behandlades polikliniskt till och med den 19 februari 1954. Enligt läkarintyg
lider Eriksson av troligen bestående synnedsättning i ena ögat (endast
ljusförnimmelse och lokalisation av ljus).
Riksförsäkringsanstalten fann Eriksson berättigad till ersättning enligt
militärersättningsförordningen på grund av skadan och utgav sjukpenning
för tiden den 17 oktober 1953—den 24 februari 1954 samt tillerkände Eriksson
livsvarig livränta, räknat från och med den 25 februari 1954, efter en
invaliditet av 20 procent.
I skrivelser den 4 december 1956 och den 12 februari 1957 har försvarets
civilförvaltning, efter inhämtande av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
gjort framställning om ytterligare ersättning åt Eriksson på
grund av skadan. Enligt handlingarna har Eriksson yrkat ersättning för
sveda och värk och framtida men med 20 000 kronor samt för förlorad
arbetsförtjänst under tiden den 8 oktober 1953—den 1 mars 1954 med 4 680
kronor. Civilförvaltningen — som ansett, att skadan åsamkats under sådana
2—is:ior>7 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 38
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1958
omständigheter att Eriksson borde tillerkännas ojämkad ersättning — har,
efter tillstyrkan av skaderegleringsnämnden, hemställt att Eriksson måtte
tillerkännas dels ersättning för sveda och värk med t 200 kronor, för framtida
men med 4 000 kronor samt för förlorad arbetsförtjänst under tiden
den 17 oktober 1953—den 24 februari 1954 efter en antagen inkomst av
1 000 kronor i månaden, dels ock livsvarig livränta från och med den 25
februari 1954, beräknad efter nämnda inkomst och eu invaliditet av 20
procent. I fråga om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och livränta borde
avdrag dock ske med vad Eriksson under motsvarande tid uppburit eller
kunde komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret har i utlåtande den 26 februari 1957 icke funnit anledninu
till annan erinran mot civilförvaltningens hemställan än att livräntan efter
det Eriksson uppnått 67 års ålder borde nedsättas till hälften av vad tidigare
utgått.
Handlingarna utvisar, att Eriksson läsåret 1956—1957 var elev i avgångsklassen
på byggnads-tekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Härnösand.
Genom beslut den 16 maj 1957 har Kungl. Maj :t med hänsyn till förekomna
omständigheter funnit gott medgiva att från anslaget Vissa ersättningar
i anledning av skador vid militär verksamhet in. in. finge i enlighet
med civilförvaltningens förslag utbetalas ersättning för sveda och värk samt
framtida men med tillhopa 5 200 kronor, ersättning för förlorad arbetsförtjänst
under tiden den 17 oktober 1953—den 24 februari 1954 efter en antagen
månadsinkomst av 1 000 kronor ävensom livränta, räknat från och
med den 25 februari 1954 till och med den 30 juni 1958 efter nämnda inkomst
och en invaliditet av 20 procent, i fråga om ersättning för förlorad
arbetsförtjänst och livränta dock med avdrag för vad Eriksson för motsvarande
ändamål uppburit eller kunde komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles meddela
beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå
enligt statskontorets förslag och bestridas från anslaget Diverse pensioner
och understöd in. in.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av förenämnda
olycksfall till L. B. Eriksson utgå livsvarig livränta
för tiden från och med den 1 juli 1958 till dess Eriksson uppnår
67 års ålder med 2 400 kronor för år och för tiden därefter
med 1 200 kronor för år, dock med avdrag av vad han för
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
19
motsvarande ändamål uppburit eller kan komma att uppbära
i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.
11.
Chauffören K. G. S. Sverkström, född den 17 mars 1930, skadades den 15
augusti 1951 vid kollision i Boden mellan en av honom förd motorcykel och
en lastbil, förd av styckjunkaren L. G. Olsson. Vid olyckan ådrog sig Sverkström
brott på höger underben, som läkts med kvarstående invaliditet. Av
läkarutlåtande framgår bl. a., att Sverkströms högra underben är 1—2 centimeter
kortare än det vänstra och att han har något inskränkt rörlighet i
höger fotled.
Genom lagakraftvunnen dom den 23 september 1953 förpliktade Karlskoga
domsagas häradsrätt på grund av olyckan kronan att till Sverkström
utgiva ett till två tredjedelar jämkat skadestånd, avseende förutom lasarettskostnader
förlorad arbetsförtjänst och semesterersättning för tiden den
16 augusti 1951—den 31 mars 1953. Genom domen förbehölls Sverkström
vidare rätt att i särskild rättegång föra den ytterligare talan om ersättning,
vartill han kunde vara befogad. Försvarets civilförvaltning utbetalade till
Sverkström det honom enligt domen tillkommande skadeståndet ävensom
ytterligare ersättning avseende sveda och värk, framtida men, läkarbehandling
och kostnader i samband med läkarbesök samt förlorad arbetsförtjänst
och livränta för tiden den 1 april 1953—den 30 juni 1955.
I skrivelse den 17 september 1957 har försvarets civilförvaltning, efter
inhämtande av yttranden från riksförsäkringsanstalten och försvarets skaderegleringsnämnd,
gjort framställning om ytterligare ersättning åt Sverkström
i anledning av skadan. Enligt handlingarna har Sverkström yrkat
dels livränta för tiden från och med den 1 juli 1955 till dess han fyllde 67
år, beräknad efter en årsinkomst av 12 000 kronor och en invaliditetsgrad
av 25 procent, eller sålunda, efter jämkning till två tredjedelar, med 2 000
kronor för år, samt för tiden därefter med 1 000 kronor för år, dels ock ersättning
för kostnader i samband med läkarbesök och ombudsarvode. Riksförsäkringsanstalten
har biträtt en av anstaltens biträdande läkare docenten
L. Hult uttalad uppfattning, att Sverkströms invaliditet för framtiden kunde
uppskattas till 25 procent. Civilförvaltningen har, med tillstyrkan
av skaderegleringsnämnden, hemställt, att Sverkström måtte tillerkännas
yrkad ersättning med avdrag för förskottsvis utbetalad livränta och viss
å contoutbetalning.
Statskontoret har i utlåtande den 1 oktober 1957 anslutit sig till vad
civilförvaltningen föreslagit.
Genom beslut den 15 november 1957 har Kungl. Maj:t med hänsyn till
föreliggande omständigheter funnit gott medgiva att från anslaget Vissa
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1958
ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet in. in. finge utbetalas
dels livränta enligt angivna grunder för tiden den 1 juli 1955—den
50 juni 1958 med 2 000 kronor för år med avdrag för av Sverkström i förskott
uppburna belopp, dels ock ersättning för kostnader i samband med
läkarbesök och ombudsarvode. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja
framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni
1958.
Departementschefen
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1958 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes livränta böra utgå i
enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd m. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olycksfall till K. G. S. Sverkström utgå livsvarig livränta,
för tiden från och med den 1 juli 1958, till dess Sverkström
uppnår 67 års ålder, med 2 000 kronor för år och för
tiden därefter med 1 000 kronor för år.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—11 hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
.1. Broberg
Sthlm 3958. K. L. Beckmans Boktr.