Kungl. Maj.ts proposition nr 148 dr 1958
1
Nr 148
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni
1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet; given Stockholms slott den 14
mars 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård
i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen föreslås att i samband med avvecklingen av garnisonssjukvården
i Stockholm den skyldighet som åvilar landsting och städer
utanför landsting att utge bidrag till vård av patienter på karolinska sjukhuset
skall utsträckas till att omfatta jämväl militära patienter.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 148
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 148 ar 11)58
F örslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och ser afimer läsår ettet
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande
av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §•
Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår
icke
a) om fall, som avses i 4 § lagen
angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, är för handen,
eller
b) om den intagne åtnjuter fattigvård
enligt 1 § lagen om fattigvården,
eller
c) om den intagne är utländsk
medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket, samt ej heller
d) beträffande försvarsväsendet
tillhörande personal, som åtnjuter
fri sjukhusvård.
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår
icke
a) om fall, som avses i 4 § lagen
angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, är för handen,
eller
b) om den intagne åtnjuter socialhjälp
enligt 12 § lagen om socialhjälp,
eller
c) om den intagne är utländsk
medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1958.
Knngl. Maj.ts proposition nr 148 är 1958
:i
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och
ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Johansson, fråga om bidrag från landsting och städer utanför landsting
till kostnader för vård av försvarsvåsendet tillhörande personal på karolinska
sjukhuset samt anför.
Inledning
Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst antal
avsett för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och ett visst
antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam svarat för
byggnadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Mellan staten
samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal, som
hl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget att
bidraga till sjukhusets vårdkostnader. Beträffande övriga landsting och
städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i
vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen
kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting
(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att då
en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för
vård, som avses i 1 § sjukhuslagen —- till statsverket erlägga bidrag till
kostnaden för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag
utgå med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda
legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger
tre kronor. Vårdbidraget utgör nu 47 kronor per vårddag. I vissa fall
som anges i 2 § i bidragsförordningen utgår inte vårdbidrag, nämligen om
den intagne a) lider eller misstänks lida av könssjukdom, b) åtnjuter fat
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 1''i8 år 1958
tigvård, c) är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket, eller
d) tillhör sådan personal vid försvarsväsendet, som åtnjuter fri sjukhusvård.
Tidigare denna dag har jag anmält fråga om godkännande av vissa överenskommelser
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande
sjukvården i Stockholm m. in. och därvid bl. a. redogjort för avtal mellan
kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. in., å ena sidan, och Stockholms stad resp. Stockholms läns landsting,
å andra sidan, angående avveckling av garnisonssjukvården vid de sjukhus,
som står under förvaltning av direktionen för karolinska sjukhuset
(se prop. nr 87). I anslutning till dessa avtal har kommissionen föreslagit,
att nyssnämnda undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen för viss
försvarsväsendet tillhörande personal skall utgå. Yttranden över förslaget
angående garnisonssjukvårdens avveckling har efter remiss avgivits av
statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, direktionen
för karolinska sjukhuset och styrelsen för svenska landstingsförbundet.
Svenska stadsförbundet som även beretts tillfälle att inkomma med yttrande
har inte begagnat sig därav.
Jag anhåller nu att få taga upp förevarande fråga till närmare behandling.
Kommissionens förslag
Beträffande den ordning som nu gäller för vård av militära patienter från
Stockholms garnison och i fråga om de med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting träffade avtalen rörande den framtida vården av sådana
patienter torde jag få hänvisa till vad som anförts därom i prop.
nr 87/1958.
Enligt nämnda avtal, vilka är avsedda att träda i tillämpning den 1 juli
1958, skall sådana militära patienter, för vilka staden resp. landstinget
enligt sjukhuslagen är skyldig att bereda vård, mottagas på karolinska
sjukhusets allmänna vårdavdelningar. Detta innebär att på dessa avdelningar
kommer att vårdas militära patienter från såväl staden och länet
som riket i övrigt. I fråga om bidrag till vårdkostnaderna för militära patienter,
som är bosatta i staden och länet, skall vidare enligt avtalen gälla
samma bestämmelser som för civila patienter. Kommissionen anser, att
det inte finns anledning att ge militära patienter från riket i övrigt någon
särställning när det gäller vårdbidrag och föreslår därför, att huvudregeln
i 1 § bidragsförordningen skall få tillämpas även för sådana patienter.
Remissyttrandena
Medicinalstyrelsen har tillstyrkt ifrågavarande förslag. Statskontoret,
försvarets sjukvårdsstyrelse och direktionen för karolinska sjukhuset har
lämnat förslaget utan erinran.
5
Kangl. Maj.ts proposition nr 148 dr 1958
Däremot har styrelsen för svenska landstingsförbundet bestämt motsatt
sig den föreslagna ändringen av bidragsförordningen. Styrelsen förklarar
att kommissionens inställning, att bidrag till vården av militära patienter
på karolinska sjukhuset bör utgå från resp. hemlandsting, strider mot de
principer som hittills gällt beträffande avgiftsdebiteringen för militära
patienter vid vård på civila sjukhus. Det kan enligt styrelsens mening inte
heller anses rimligt, att övriga landsting och städer utanför landsting skall
förorsakas ökade kostnader därför att staten träffar avtal med Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.
En tillämpning av förslaget skulle för övrigt leda till rätt egendomliga
konsekvenser. Det förutsättes i avtalsförslagen att de militära patienterna
i första hand skola vårdas å Karolinska sjukhuset, men möjlighet har hållits
öppen att vårda dessa även å stadens och länets egna sjukhus. Enligt
förslaget skulle försvaret för en militär patient, som ej är boende i Stockholms
stad eller län och som vårdas å Karolinska sjukhuset, betala inomlänsavgift,
f. n. 3 kr., medan hemlandstinget skulle bidraga med 47 kr.
Vårdas patienten däremot å stadens eller länets sjukhus, skulle försvaret
betala hela utomlänsavgiften, f. n. 50 kr., eller, om det gäller specialistvård,
80 kr. per dag, då något landstingsbidrag i dylika fall ej kan påräknas enligt
gällande utomlänsavtal.
Det är enligt styrelsens mening naturligt att beträffande avgiftsbetalningen
för de militära patienterna på karolinska sjukhuset bör tillämpas
samma system som gäller för övriga sjukhus. Detta betyder att militära
patienter, berättigade till fri sjukhusvård och boende i Stockholms stad
och län, betraktas som inomlänspatienter och att de patienter, som bor i
annat sjukvårdsområde, betraktas som utomlänspatienter, för vilka försvaret
har att erlägga fastställd avgift utan vårdbidrag från landsting eller
städer utanför landsting.
Departementschefen
Karolinska sjukhuset i Stockholm är ett statligt undervisningssjukhus,
som är avsett för patienter från hela riket. Enligt särskilda samarbetsavtal
mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena sidan, samt Stockholms stad och
Stockholms läns landsting, å andra sidan, har emellertid ett visst antal platser
reserverats för patienter från staden och länet mot det att staden och
landstinget i princip ersätter staten den del av kostnaderna för sjukhusets
drift, som belöper på antalet vårddagar för stadens resp. landstingets sjuka.
För patienter från landet i övrigt åligger det under vissa förutsättningar respektive
hemlandsting enligt 1937 års bidragsförordning att till sjukhuset
erlägga bidrag till vårdkostnaderna, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall för
varje vårddag utgå med ett belopp motsvarande vad Iegosängsavgiften överstiger
tre kronor. F. n. utgör vårdbidraget 47 kronor. Vad nu sagts om karolinska
sjukhuset gäller jämväl beträffande serafimerlasarettet.
6
Knngl. Maj:ts proposition nr 148 år 1958
På grund av en särskild undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen
utgår inte vårdbidrag för sådana patienter tillhörande försvarsväsendet
som åtnjuter fri sjukhusvård. Till denna grupp hörde ursprungligen såväl
officerare och underofficerare som fast anställt manskap och värnpliktiga.
Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser är det endast det kontraktsanställda
manskapet och de värnpliktiga som staten tillförsäkrat fri sjukhusvård.
Militära patienter från Stockholms garnison har hittills vårdats på Garnisonssjukhuset
och på särskilda garnisonsavdelningar inom karolinska
sjukhuset. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
utbyggande in. m. har nu under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande
träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om en
avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Avtalen går ut på att
Garnisonssjukhuset och garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset
skall frigöras för andra sjukvårdsändamål samt att militär personal inom
staden och länet som behöver sjukhusvård skall beredas sådan vård på
karolinska sjukhusets allmänna avdelningar. Vidare innebär avtalen att
militära patienter bosatta inom staden och länet i fråga om bl. a. bidrag
till kostnaderna för vården skall jämställas med civila patienter.
Kommissionen anser skäl inte finnas att, när det gäller bidrag till statens
kostnader för vården av militära patienter på karolinska sjukhuset,
göra någon principiell skillnad mellan patienter hemmahörande i Stockholms
stad och län och patienter från övriga delar av landet. Med hänsyn
härtill har kommissionen föreslagit att herörda undantagsbestämmelse i
2 § bidragsförordningen skall få utgå, vilket skulle medföra att landstingens
skyldighet att utge vårdbidrag utsträcktes till att avse jämväl militära
patienter.
Mot kommissionens förslag har vissa invändningar gjorts av styrelsen
för svenska landstingsförbundet. Styrelsen anser sålunda, att försvaret liksom
beträffande militära patienter på andra sjukhus bör ha att svara för
vårdkostnaderna och att bidrag till vården inte bör uttagas från landsting
och städer utanför landsting.
Som skäl för att i bidragsförordningen undantagå sådana patienter tillhörande
försvarsväsendet som åtnjuter fri sjukhusvård angavs visserligen vid
förordningens tillkomst, att skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården
vore en staten åvilande angelägenhet. Jag vill emellertid erinra om
att den militära sjukvården ombesörjdes av staten endast på garnisonsorter,
där särskilda garnisonssjukhus eller garnisonsavdelningar fanns inrättade.
1 den mån så icke var förhållandet vårdades militära patienter, som var i
behov av kvalificerad sjukhusvård, å länslasarett mot gällande legosängsavgift.
Utvecklingen har vidare gått därhän att praktiskt taget samtliga garnisonssjukhus
i landet nedlagts i samband varmed landstingen förbundit sig
att å de allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter. Staten har
7
Kungl. Maj.ts proposition nr l''r8 ur 1958
därvid endasl att erlägga den legosängsavgift, som patienten eljest själv
skulle ha haft att betala, medan den kommunala huvudmannen svarar för
återstoden av vårdkostnaderna.
Avsikten är nu, såsom jag redan nämnt, att även i Stockholm avveckla
den särskilda garnisonssjukvården och alt militära patienter skall beredas
vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset. Om patienten är hemmahörande
i Stockholms stad eller län kommer då staden eller landstinget att
svara för vårdkostnaden, med undantag av legosängsavgiften, som i princip
kommer att åvila den enskilde men för vilken staten kommer att svara.
När det gäller militär patient som icke har hemortsrätt i Stockholms stad
eller län skulle däremot, därest ändring icke vidtages i bidragsförordningen,
vederbörande hemortslandsting över huvud icke komma att bidraga till
vårdkostnaderna. Vid bedömandet av frågan om detta kan anses rimligt
måste avgörande vikt fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om
ett rikssjulthus och att det — sedan garnisonssjukvården avvecklats —
icke finns något bärande skäl för att på ett sådant sjukhus göra åtskillnad
mellan militär rikspatient och annan rikspatient. De bör uppenbarligen i
förevarande hänseende bedömas lika. Att staten får erlägga den högre legosängsavgiften
för värnpliktiga utomlänspatienter på landstingens allmänna
sjukhus har sin grund i att de värnpliktiga är undantagna i det s. k. utomlänsavtalet.
Den omständigheten bör emellertid icke föranleda till att man
beträffande ifrågavarande rikssjukhus, där landstingens bidragsskyldighet
är lagligen reglerad, bibehåller en liknande ordning sedan garnisonssjukvården
avvecklats. Frågan om landstingens bidragsskyldighet i nu förevarande
fall har uppenbarligen endast förhållandevis begränsad ekonomisk räckvidd,
och jag vill särskilt understryka, att den omständigheten, att landstingen i
detta speciella fall — där det gäller ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga,
icke i och för sig bör få tagas till intäkt för att samma princip skall gälla
även beträffande landstingens egna sjukhus.
På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att sådan ändring vidtages
i 2 § bidragsförordningen att undantagsbestämmelsen för försvarsväsendet
tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård, utgår.
Samma paragraf upptar en bestämmelse om frihet från vårdbidrag för
patienter som åtnjuter fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen. Med hänsyn
till att fattigvårdslagen numera ersatts av socialhjälpslagen bör i förevarande
sammanhang vissa formella jämkningar vidtagas i sistnämnda
bestämmelse.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den
30 juni 1937 (nr 655).
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom inrikes
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr lk8 år 1958
departementet upprättade förslaget till förordning om ändrad lydelse av
2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting
och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Olof Hedengren
■ •UNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
•039TB