Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1958
1
Nr 147
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i statens allmänna avlöningsrcglemente, m. mgiven
Stockholms slott den 28 mars 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att
vidtaga vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, avlöningsreglementet
för folkskolan, avlöningsreglementet för kyrkomusiker, avlöningsreglementet
för övningslärare, prästlönereglementet, avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m. samt polislönereglementet. Vissa ändringar är föranledda av
riksdagens redan fattade beslut i olika frågor eller avhängiga av bifall till
förslag, som i tidigare propositioner framlagts för årets riksdag. Ändringar
i avlöningsreglementena påkallas även för lösning av vissa särskilda frågor,
som varit föremål för beredning inom civildepartementet.
Vidare begärs riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda krigsavlöningsbestämmelser
för personal underkastad av Kungl. Maj :t utfärdade
avlöningsbestämmelser, att meddela beslut eller bestämmelser om ökad ledighet
för landfyrpersonal, om avlöningsförmåner till personal vid Grundkallens
fyrplats, om beredskapsersättning till viss personal samt om ändrad
hyressättning för vissa tjänstebostäder, att utfärda ändrade bestämmelser
angående resekostnadsersättning och traktamente till deltagare i kurser i
företagsdemokrati in. in. samt att besluta om löneförbättring för vissa tjänstemän
på indragningsstat.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. i samt. Nr 147
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars
1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om ändringar i gällande
avlöningsreglementen, m. m. samt anför därvid följande.
I olika tidigare propositioner till årets riksdag bär framlagts förslag, som
föranleder ändringar i gällande statliga avlöningsreglementen. I prop. 1958:
110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret har
sålunda framlagts förslag, som medför behov av införande av vissa bestämmelser
i .statens allmänna avlöningsreglemente om biträdande armétekniker.
Vidare har i prop. 1958: 109 angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
in. m. framlagts förslag, som kan medföra behov av avlöningsföreskrifter
för övningslärare vid den särskilda försöksskolan i Linköping.
Ytterligare förslag av bär avsedd natur har framlagts i bl. a. prop. 1958:
102 angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen,
prop. 1958: 104 angående vissa åtgärder för upprustning av universitet och
högskolor samt prop. 1958: 115 angående ändrade grunder för den ekonomiska
förvaltningen av de allmänna läroverken m. m. I anslutning till de i
sistnämnda propositioner framlagda förslagen har begärts riksdagens bemyndigande
för Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade författningsändringar.
Den av 1956 års riksdag (prop. 182, KSU 1, rskr 420) beslutade skolstyrelsereformen
träder i kraft den 1 juli 1958. I prop. 1957: 183 bär såvitt nu är
i fråga — på grundval av överenskommelser, som träffats efter förhandlingar
med berörda personalorganisationer — framlagts förslag om lönesättningen
för bl. a. de skolledartjänster, som inrättas i samband med reformens genomförande.
I fråga om förslagens innebörd torde få hänvisas till propositionen.
Riksdagen har godkänt de framlagda förslagen och bemyndigat
Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
anförts, vidtaga erforderliga åtgärder för förslagens genomförande fr. o. m.
den 1 juli 1958 (SU 178, rskr 390). I propositionen har förutsatts, att frågan
om den närmare regleringen av avlönings- och pensionsförmåner för nu
3
Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1958
ifrågavarande skolledartjänster i senare sammanhang skulle få anmälas
av chefen för civildepartementet.
Enligt beslut av 1957 års riksdag (prop. 188, SU 179, rskr 397) skall
fr. o. m. budgetåret 1958/59 inrättas en medicinsk högskola i Umeå. I prop.
1958: 81 angående anslag för budgetåret 1958/59 till medicinska högskolan
i Umeå in. m. har framlagts slutliga anslagsäskanden för nästa budgetår beträffande
högskolan. Inrättandet av denna högskola medför behov av ändring
i statens allmänna avlöningsreglemente.
Viss ändring i avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor
och lantbruksundervisningsanstalter m. m. föranleds av 1957 års riksdags
beslut angående folkhögskolans ställning och uppgifter (prop. 146, SU 173,
rskr 387).
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa
andra lönefrågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsreglementena.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla ett av särskild sakkunnig1
inom försvarsdepartementet den 26 februari 1958 avgivet betänkande
(stencilerat) med synpunkter och förslag i anledning av översyn av flygtilläggsgrunderna
m. fl. frågor rörande avlöning till flygande personal.
Jag torde vidare få anmäla vissa andra frågor av sådan natur, att de bör
underställas riksdagen. Detta gäller främst frågan om utfärdande av krigsavlöningsbestämmelser
för personal, underkastad av Kungl. Maj :t utfärdade
avlöningsbestämmelser. Jag torde vidare få anmäla frågor om ökad ledighet
för landfyrpersonal, om avlöningsförmåner till personal vid Grundkallens
fyrplats, om beredskapsersättning till viss personal, om ändrad hyressättning
för vissa tjänstebostäder, om resekostnadsersättning och traktamente
till deltagare i kurser i företagsdemokrati in. m. samt om löneförbättring
för vissa tjänstemän på indragningsstat.
I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena
Såsom framgår av det tidigare anförda har i vissa propositioner till årets
riksdag begärts bemyndigande för Kungl. Maj :t att besluta om de författningsändringar,
som påkallas vid bifall till framlagda förslag.
Jag torde nu få anmäla frågan om övriga erforderliga ändringar i avlöningsreglementena.
I anslutning till vad som förutsatts i prop. 1957: 183 torde jag i detta
sammanhang få anmäla frågan om den närmare regleringen av avlöningsförmånerna
för vissa skolledartjänster. Härvid är utgångspunkten den av riksdagen
redan beslutade löneställningen för angivna tjänster. Skolstyrelsereformen
medför emellertid härutöver behov av ändringar i avlöningsreglementena,
exempelvis i vad avser kompetensfördelningen mellan olika skol
-
1 Expeditionschefen i försvarsdepartementet K. G. Linden.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
myndigheter, då det gäller beslut i avlöningsfrågor. Jämväl frågan om ändringar
av sistnämnda natur torde få beröras i förevarande sammanhang.
De ändringar i avlöningsreglementena, som föranledes av skolstyrelsereformen
och den beslutade löneregleringen för skolledare m. m., måste naturligen
utformas med beaktande av de ändringar, som avses skola ske i
stadgebestämmelser och andra föreskrifter av organisatorisk karaktär avseende
berörda område. Med hänsyn till att den slutliga utformningen av
sist angivna bestämmelser ännu icke kan överblickas i alla delar och delvis
är beroende av förslag, som är föremål för riksdagens prövning, synes
det mig icke vara möjligt att i förevarande sammanhang för riksdagen mera
detaljerat redovisa de erforderliga ändringarna i avlöningsbestämmelserna.
Jag torde därför få inskränka mig till att i det följande under de olika avlöningsreglementena
behandla endast vissa ur avlöningsteknisk synpunkt
mera väsentliga spörsmål angående bestämmelsernas utformning.
A. Statens allmänna avlöningsreglemente
(Saar)
Jag torde här få redovisa den närmare innebörden av vissa förslag till
ändringar i Saar. Med hänsyn till ändringarnas karaktär framlägges ej i
detta sammanhang något utarbetat författningsförslag.
1 §•
Reglementets tillämpningsområde m. m.
Av de i anslutning till skolstyrelsereformen inrättade eller förändrade
skolledartjänsterna är skolinspektörstjänsterna rent statliga och motsvarar
i nuvarande skolorganisation närmast de statliga folkskolinspektörstjänsterna.
De blir därmed automatiskt underkastade Saar. Jämväl tjänsterna som
skoldirektör och biträdande skoldirektör (utom i Stockholm, Göteborg och
Malmö) bör inordnas under detta reglemente. Med hänsyn till att dessa
tjänster är kommunala erfordras härför, att desamma införes i 1 mom.
av förevarande paragraf.
Tjänsterna som skoldirektör och biträdande skoldirektör är ordinarie och
tillsättes medelst förordnande för viss tid. För dessa tjänster erfordras vissa
speciella föreskrifter, motsvarande dem, som för vissa andra icke-statliga
tjänster finnes intagna i de särskilda bestämmelserna i 4, 19, 42 och 49 §§
reglementet.
3 §•
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser
I 1 mom. av förevarande paragraf anges de läroanstalter, som inrymmes
under samlingsbenämningen »Universiteten och vissa högskolor» i de särskilda
bestämmelserna till vissa av reglementets paragrafer. Vid 1957 års
Kungl. Maj.ts proposition nr l''i7 år 1958
5
riksdag fattades, såsom förut nämnts, beslut om inrättande fr. o. m. budgetåret
1958/59 av en medicinsk högskola i Umeå. I anslutning till att Saiar blir
tillämpligt å den personal vid högskolan, som skall tillsättas och avlönas
av staten, bör bland de under förenämnda samlingsbenämning upptagna
läroanstalterna införas jämväl medicinska högskolan i Umeå.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering
I prop. 1958: 110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande
försvaret föreslås, att furirsbeställningarna vid tygstaten skall omvandlas
till civilmilitära beställningar för biträdande armétekniker i lönegrad
Ae 7 eller Ae 8. Vid bifall till angivna förslag bör de i förevarande paragraf
för försvaret meddelade särskilda bestämmelserna angående furirer
in. fl. utsträckas att gälla jämväl biträdande armétekniker.
Med hänsyn till att det numera finns ordinarie furirsbeställningar inom
försvaret får jag samtidigt föreslå en sådan omformulering av förberörda
bestämmelser angående furirer in. fl., att desamma kommer att gälla även
i fråga om ordinarie beställningar (jfr prop. 1952: 120).
11 §•
Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst in. m.
Enligt de allmänna bestämmelserna i denna paragraf föreligger skyldighet
för tjänsteman att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma
kalenderår uppehålla högre tjänst vid det verk han tillhör.
Enligt de särskilda bestämmelserna för läroverk in. fl. läroanstalter och
för statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården är rektor i princip
skyldig att i motsvarande omfattning uppehålla ledamotstjänst i det
centrala ämbetsverk, varunder han lyder.
Sist angivna bestämmelser torde i samband med skolstyrelsereformens
genomförande böra erhålla ändrat innehåll. Rektor föreslås sålunda i princip
skola hava skyldighet att mottaga jämväl förordnande som skolchef inom
kommunen eller som skolinspektör.
Vidare föreslås att i paragrafen införes en särskild bestämmelse för skoldirektör
och biträdande skoldirektör, som innefattar skyldighet för angivna
tjänstemän att under högst tre månader av ett och samma kalenderår
mottaga förordnande som skolinspektör eller ledamot i skolöverstyrelsen
eller överstyrelsen för yrkesutbildning. För biträdande skoldirektör skall vidare
föreligga motsvarande skyldighet att mottaga förordnande som skoldirektör
inom kommunen.
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas
Enligt de särskilda bestämmelserna för häradsrätterna m. fl. domstolar
under förevarande paragraf må häradshövding i vissa fall vid tjänstledighet
6
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta oavkortad lön,
under förutsättning att tjänstledigheten icke föranleder särskilda vikariatskostnader.
I anslutning till vad jag föreslår under 31 § i fråga om vikariatsersättning
vid förordnande å domartjänst i domsaga, torde förenämnda bestämmelse
böra ändras så, att oavkortad lön må åtnjutas oberoende av om
tjänstledigheten föranleder särskilda vikariatskostnader.
Enligt de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för
läroverk m. fl. läroanstalter och statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
äger ordinarie och extra ordinarie tjänsteman ävensom sådan
extra lärare eller läraraspirant, som vid tjänstledighetens början tillhör avdragsgrupp
3, enligt vissa regler åtnjuta lön med B-avdrag bl. a. vid
tjänstledighet för studier, som prövas vara av betydelse för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom den skolform, vid vilken
han är anställd. Angivna förmån må åtnjutas sammanlagt högst 360 dagar
under loppet av 10 på varandra följande kalenderår, dock högst 180 dagar
av den tid, under vilken han innehar tjänst inom lönegrad med ett och
samma ordningsnummer.
En av skolöverstyrelsen tillsatt kommitté, benämnd »planeringskommittén»,
har i ett den 15 oktober 1955 dagtecknat betänkande föreslagit, att
tjänstledighet med lön med B-avdrag under 360 dagar i en och samma lönegrad
skall kunna beviljas lärare, som med avseende å teoretisk och praktisk
utbildning är behörig till adjunktstjänst och som avser att förvärva
lektorskompetens. Förslaget bär tillstyrkts av humanistiska sektionen vid
Lunds universitet. Läroverkslärarnas riksförbund har likaledes tillstyrkt
försiaget, men finner att förmånen bör tillkomma jämväl lärare, som icke
fyller angivna krav på teoretisk och praktisk utbildning, om de vid tjänstledighetens
början tillhör avdragsgrupp 3.
I skrivelse den 27 januari 1956 har skolöverstgrelsen i anslutning till planeringskommitténs
förslag hemställt, att Kungl. Maj :t måtte utfärda bestämmelser
om lärares löneförmåner under studier för vinnande av lektorskompetens.
överstyrelsen har därvid föreslagit, att möjligheten till B-avdrag vid
tjänstledighet för här avsett ändamål skall gälla för lärare, som i fråga om
teoretisk utbildning är behörig till adjunktstjänst och som tillhör avdragsgrupp
3. Enligt överstyrelsens mening bör lön med B-avdrag få utgå under
180 dagar utöver vad som eljest enligt gällande bestämmelser kan utgå, dock
med sammanlagt högst 360 dagar under loppet av 10 på varandra följande
kalenderår.
Utlåtanden över skolöverstyrelsens förslag har avgivits av statskontoret
och statens lönenämnd. Statskontoret har avstyrkt förslaget. Statens lönenämnd
har icke framfört annan erinran mot förslaget än att ifrågavarande
rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet bör begränsas till lärare, som
med avseende å såväl teoretisk som praktisk utbildning är behörig till adjunktstjänst.
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958 7
På grund av rådande brist på lektorskompetenta lärare synes det mig
angeläget, att särskilda åtgärder vidtages för att befrämja studier för vinnande
av lektorskompetens. Jag finner mig därför böra föreslå, att bestämmelser
om löneförmåner vid tjänstledighet för här avsett ändamål utfärdas
i anslutning till skolöverstyrelsens förslag. Rätten till angivna förmån bör
emellertid begränsas i enlighet med lönenämndens uttalande. Bestämmelser
i ämnet torde ej böra införas i Saar. Därest riksdagen icke har något häremot
att erinra, torde det därför få ankomma på Kungl. Maj :t att i särskild
ordning meddela föreskrifter av föreslagen innebörd.
31 §.
Vikariatsersättning m. m.
Enligt de allmänna bestämmelserna i förevarande paragraf äger tjänsteman,
som på grund av förordnande uppehåller högre tjänst, åtnjuta vikariatsersättning,
där ej fråga är om vikariatslöneförordnande. En förutsättning
för rätt till sådan ersättning är dock att förordnandet omfattar minst
åtta dagar i följd.
I de särskilda bestämmelserna för hovrätterna och häradsrätterna under
förevarande paragraf stadgas emellertid bl. a., att innehavare av tjänst med
lönegradsbeteckningen Ao, Ae, Af eller Ag och lägst lönegradsnumret 13 icke
äger åtnjuta vikariatsersättning vid förordnande att uppehålla högre ordinarie
eller extra ordinarie tjänst i domsaga, med mindre Kungl. Maj:t därom
förordnar.
I skrivelse den 21 juni 1951 har Sveriges juristförbund hemställt om förhandlingar
rörande upphävande av förenämnda särbestämmelse för hovrätterna
och häradsrätterna. Över denna framställning har samtliga hovrätter
och statens lönenämnd efter remiss avgivit utlåtanden.
I skrivelse den 8 oktober 1953 har förbundet framlagt ett preciserat förslag
till frågans lösning, i stort sett innebärande att med vissa undantag
förordnande å domartjänst i domsaga skall medföra rätt till vikariatsersättning.
Juristförbundet konstaterar, att samtliga remissinstanser ställt sig
i princip tillstyrkande till den förstnämnda framställningen men att i remissyttrandena
den meningen genomgående kommit till uttryck, att de speciella
förhållandena vid domsagorna krävde vissa särbestämmelser. Fortsättningsvis
anföres i juristförbundets skrivelse bl. a. följande.
Behovet av särbestämmelser är beroende främst på två olika omständigheter.
Den ena består däri, att i princip alla arbetsuppgifter i domsaga —
frånsett rent manuellt eller expeditionsmässigt arbete — ankomma på häradshövdingen.
Arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och övriga rättsbildade
befattningshavare åstadkommes väsentligen genom att häradshövdingen
erhåller partiell tjänstledighet och annan eller andra befattningshavare
förordnas att utföra de göromål, från vilka häradshövdingen sålunda
erhållit ledigt. Den andra omständigheten är att domsagoarbetet ej är jämnt
fördelat under året. Det mest kvalificerade arbetet förekommer sålunda som
regel endast i begränsad omfattning under de perioder, då häradsrätten har
ferier.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
Jämväl över skrivelsen den 8 oktober 1953 har samtliga hovrätter och statens
lönenämnd efter remiss avgivit utlåtanden. Såväl hovrätterna som lönenämnden
delar i huvudsak juristförbundets principiella uppfattning, att vikariatsersättning
bör utgå vid vikariat å domartjänster i domsaga. De speciella
förhållandena i domsagorna anses emellertid medföra, att det för vissa
fall erfordras bestämmelser, som innebär undantag från den allmänna regeln
om rätt till vikariatsersättning.
Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, har Kungl.
Maj :t möjlighet att medgiva rätt till vikariatsersättning vid förordnande å
domartjänster i domsaga. Denna dispensmöjlighet utnyttjas f. n., i avvaktan
på prövningen av förenämnda framställningar så, att vikariatsersättning
medgives vid förordnanden å häradshövding- och tingsdomartjänst för tid
utöver en månad, dock ej vid partiella förordnanden eller förordnanden under
häradsrätts ferier. Om tjänsteman uppehåller dylik tjänst under längre
tid än en månad och förordnandet fortsätter under häradsrättens ferier eller
med ett partiellt förordnande, medgives vikariatsersättning även under
det fortsatta förordnandet.
Enligt min mening är det knappast motiverat att bibehålla den undantagsställning
i fråga om rätt till vikariatsersättning, som nu gäller i fråga
om domarförordnanden vid domsaga. De allmänna vikariatsbestämmelserna
bör därför kunna göras tillämpliga på de vikariatsförordnanden, varom här
är fråga. Vissa inskränkande regler i fråga om rätt till vikariatsersättning,
betingade av de speciella arbetsförhållandena inom domsagorna, torde emellertid
böra gälla. Jag föreslår därför, att den nuvarande särbestämmelsen för
hovrätterna och häradsrätterna, såvitt denna avser tjänstgöring i domsaga,
ersättes med en föreskrift, enligt vilken Kungl. Maj:t äger rätt att beträffande
vikariat å domartjänst i domsaga utfärda föreskrifter om undantag
från den allmänna regeln om rätt till vikariatsersättning.
35 §.
Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring
2 mom. Sjötillägg in. m. Enligt punkten 5 av de i förevarande moment
meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret gäller angående ersättning
för dykeriarbete vad Kungl. Maj :t därom förordnar. Kungl. Maj :t har
med stöd av detta stadgande utfärdat föreskrifter, som återfinnes i 23 S
tilläggsbestämmelserna till reglementet.
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 21 februari 1958 hemställt, att
nämnda för försvaret gällande bestämmelser måtte få motsvarande tillämpning
på de tjänstemän vid tullverkets kustbevakning, som genomgått utbildning
till bärgningsdykare och utför samma slags arbete som motsvarande
personal i marinen.
Då det synes mig skäligt, att ersättning för dykeriarbete skall kunna utgå
jämväl till ifrågavarande tjänstemän vid tullverkets kustbevakning, före
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
slår jag, att i de särskilda bestämmelserna för tullverket i förevarande moment
intages bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om dylik ersättning.
3 mom. Flygtillägg m. in. I skrivelse den 4 april 1952 har chefen för flygvapnet
hemställt om dels förlängd semester för den yngre personalen vid
flygvapnet och dels ökat antal tjänstledighetsdagar med oavkortad lön vid
sjukdom för personal med särskilt ansträngande flygtjänstgöring. Chefen
för flygvapnet har vidare i skrivelse den 14 november 1956 hemställt om
en uppräkning av flygtilläggen ävensom om ändringar i grunderna för åtnjutande
av desamma och därtill anknytande förmåner. I anledning härav
har — efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer — en
teknisk uppräkning av beloppen skett fr. o. m. den 1 juli 1957 (prop. 1957:
173, SU 131, rskr 321). Vid nämnda förhandlingar förutsattes, att en översyn
av flygtilläggsgrunderna och de provisoriskt uppräknade flygtilläggen
skulle ske inom sådan tid, att förslag till nya grunder och belopp kunde
föreläggas 1958 års riksdag.
En översyn av grunderna för särskild ersättning för flygtjänstgöring vid
flygvapnet har, såsom inledningsvis nämnts, verkställts av en av chefen
för försvarsdepartementet inom departementet tillkallad särskild sakkunnig,
till vilken överlämnats förenämnda framställningar från chefen för
flygvapnet. Det av den sakkunnige avgivna betänkandet innehåller icke några
förslag till ändrade flygtilläggsbelopp men innefattar vissa principiella
överväganden i fråga om tilläggsbeloppens differentiering.
I anslutning till de i förenämnda betänkande framlagda förslagen har
förhandlingar förts med berörda personalorganisationer, nämligen Statstjänstemannens
riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Förhandlingarna
har — under förbehåll för Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande —
den 24 mars 1958 lett till överenskommelse, överenskommelsen har den lydelse,
som framgår av bilaga A till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Överenskommelsen innebär i fråga om flygtilläggstabellens konstruktion
endast den ändringen, att beställningshavare tillhörande lönegraden A 13
(annan än löjtnant) uppflyttas till närmast högre ersättningsgrupp. Motsvarande
ändring göres i tabellen över flygtraktamenten. Flertalet av de i
flygtilläggstabellen intagna ersättningsbeloppen uppräknas med varierande
belopp, på sätt framgår av överenskommelsen. Uppräkningarna av beloppen
innebär i viss utsträckning ett realiserande av de av utredningsmannen
framlagda principförslagen i fråga om tilläggsbeloppens differentiering.
I fråga om rätt att behålla viss del av flygtillägget i fall, då beställningshavare
på grund av skada, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga är förhindrad
att fullgöra flygtjänstgöring, innebär överenskommelsen eu viss förbättring
för personalen. Den som avstänges från flygtjänstgöring på grund
av sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga, som ej har samband med flyg
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
tjänstgöringen, skall nämligen, i motsats till vad som nu gäller, äga bibehålla
flygtillägg enligt lika förmånliga grunder som beställningshavare, vilken
på grund av skada eller sjukdom, som äger samband med flygtjänstgöringen,
blivit oförmögen till sådan tjänstgöring.
Den nuvarande regeln om förhöjd lön under återstående anställningstid i
flygvapnet för beställningshavare, som efter minst 12 års flygtjänstgöring
förlorar rätten till flygtillägg, skall enligt överenskommelsen väsentligt uppmjukas.
Vid upphörd flygtjänstgöring till följd av skada eller sjukdom,
som har samband med flygtjänstgöringen, skall nämligen förlusten av rätt
till flygtillägg för flertalet kategorier av beställningshavare kompenseras
med förhöjd lön, oberoende av den tid, varunder dylik tjänstgöring fullgjorts.
Upphör flygtjänstgöringen av annan anledning och har beställningshavaren
ej fullgjort 12 års flygtjänstgöring, skall han dock under ytterligare
högst ett års anställning vid flygvapnet äga uppbära särskild ersättning,
motsvarande 3/4 av det flygtillägg han senast uppburit. Här avsedd löneförhöjning
respektive särskild ersättning skall icke utgå till beställningshavare,
som på grund av förseelse under flygning avkopplas från flygtjänstgöring.
Utredningsmannen har ej funnit skäl att i anledning av förberörda framställning
den 4 april 1952 framlägga förslag om ökat antal fria sjukdagar
för flygande personal. Däremot har han funnit det skäligt, att den personal,
som fullgör särskilt ansträngande flygtjänst, beredes särskilda ledighetsförmåner.
Utredningsmannens förslag på denna punkt innebär i princip,
att tjänstledighet med oavkortad lön skall kunna medges under sä
många dagar, att beställningshavarens årliga ledighet, semestern inräknad,
uppgår till minst 35 dagar. Förhandlingsöverenskommelsen innebär, att bestämmelser
angående ökad ledighet skall meddelas i anslutning till detta
förslag.
I brev till statskontoret den 5 juni 1953 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter
angående särskilda pensionsunderlag i vissa fall för beställningshavare,
som varit kommenderad till flygtjänslgöring. Enligt överenskommelsen
skall de i sagda brev intagna förutsättningarna för pensionsförhöjning
jämkas med beaktande av de ändrade grunderna i fråga om rätt till
förhöjd lön vid flygtjänstgöringens upphörande. Vad nu sagts avser endast
1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementens återstående
giltighetstid.
Den träffade överenskommelsen bör enligt min mening godtagas och underställas
riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
vidtaga erforderliga ändringar i Saar och att — om riksdagen ej har något
att erinra häremot — utfärda föreskrifter i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse
med de i överenskommelsen angivna grunderna.
49 §.
Enligt 2 mom. förevarande paragraf må, därest tjänsteman avlider under
tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten, av statsmedel bestridas
11
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller till
annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna
för transport till stationeringsorten.
För innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Eh skall enligt
de i samma paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret
— utöver vad i nyssnämnda moment sägs — gälla, att kostnaderna för
transport av den avlidne till den ort, där han före tillträdandet av anställningen
såsom manskap hade sitt hem, efter vederbörande myndighets bestämmande
må bestridas av statsmedel. Ett stadgande av liknande innehåll
bar i fråga om under militärtjänstgöring avliden värnpliktig intagits i 27 §
2 mom. kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) om värnpliktsavlöning.
För icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal samt för frivillig
personal vid försvaret har några bestämmelser om transport av under militärtjänstgöring
avliden icke meddelats. Kungl. Maj :t har emellertid efter
prövning i varje särskilt fall medgivit, att kostnaderna för sådan transport
finge bestridas av statsmedel.
Varken militärersättningsförordningen eller yrkesskadeförsäkringslagen
innehåller bestämmelser om ersättning för transport av avliden.
I skrivelse den 21 december 1955 har chefen för flygvapnet hemställt,
att av statsmedel måtte bestridas kostnaderna för transport av stoftet efter
avliden, icke ständigt tjänstgörande fast anställd eller frivillig till hemorten
eller annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna
för transport till hemorten. Kostnaderna föreslås i framställningen
skola bestridas av statsmedel endast i fall, då fråga är om dödsfall, som
inträffat på grund av olycksfall eller sjukdom under militärtjänstgöring
under sådana förhållanden, att rätt till begravningshjälp enligt militärersättningsförordningen
föreligger.
Försvarets civilförvaltning har i avgivet utlåtande på anförda skäl funnit
den av flygvapenchefen väckta frågan kunna lösas först efter prövning i ett
vidare sammanhang. Intill dess så skett, borde ersättningen liksom hittills
utgå efter Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall.
I två likalydande motioner till 1957 års riksdag (I: 131 och II: 158) har
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa om sådan
ändring i gällande avlöningsbestämmelser, att den för innehavare av beställning
med lönegradsbeteckningen Eh gällande bestämmelsen utsträckes
att gälla även övriga beställnings- och befattningshavare samt reservpersonal
och frivillig personal under tjänstgöring vid krigsmakten. Utlåtanden
över sagda motioner har avgivits av statskontoret, försvarets civilförvaltning
och TCO.
TCO förordar i sitt utlåtande över motionerna, att bestämmelserna om
fri transport till hemorten, även i de fall då denna är dyrare än transporten
till stationeringsorten, skall utsträckas att omfatta ej endast personal vid
krigsmakten utan jämväl övriga statliga befattningshavare.
Statsutskottet framhåller i sitt utlåtande (nr 153) — i anslutning till av
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
försvarets civilförvaltning och TCO gjorda uttalanden — att den väckta frågan
berör inte endast förhållandena vid försvarsväsendet utan har en vidare
innebörd. Utskottet — som i övrigt delar de i motionerna anförda synpunkterna
— uttalar slutligen önskvärdheten av att frågan i dess helhet bringas
till en lösning så snart förhållandena det medger.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan (rskr
373).
Frågan om ändrade bestämmelser rörande gäldandet av kostnader för
hemtransport av befattningshavare, som avlider under tjänstgöring på annan
ort än tjänstgörings- eller stationeringsorten, synes mig böra upptagas
till behandling redan i detta sammanhang. Övervägandena bör därvid i anslutning
till riksdagens beslut icke begränsas till försvarets personal utan
utsträckas till att omfatta all personal, som är underkastad av Kungl. Maj:t
utfärdade avlöningsbestämmelser.
Jag finner mig böra föreslå sådan ändring i 49 § 2 mom. Saar, att den nu
gällande maximeringen av de ersättningsbara kostnaderna för transport av
avliden till annan ort än stationeringsorten slopas i fall, då den ifrågavarande
orten är tjänstemannens hemort.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att intaga motsvarande bestämmelser om bestridande
av kostnader för transport av under militärtjänstgöring avliden icke ständigt
tjänstgörande samt frivillig vid försvaret i de för dessa personalkategorier
gällande avlöningsbestämmelserna. I likhet med vad som gäller för
aktiv personal och värnpliktiga, bör ersättning utgå, oavsett hur skadan
eller sjukdomen uppkommit, och bör medgivas även vid dödsfall, som inträffar
i samband med inryckning till eller utryckning från militärtjänstgöring.
50 §.
Enligt 1 inom. tredje stycket av förevarande paragraf skall utbetalningen
av för viss månad beräknade kontanta avlöningsförmåner ske tidigast den
tjugu femte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Vederbörande
myndighet må dock medgiva, att utbetalningen äger rum tidigast
den tjuguandra dagen i december månad.
Nämnda bestämmelse om tidigare utbetalning av decemberlönen infördes
den 1 juli 1952 och motiverades då med att tjänstemännen eljest ej skulle
kunna få sin lön förrän efter julhelgen (prop. 1952: 204, SU 186, rskr 345).
Föredragande departementschefen fann det visserligen tveksamt, om det på
längre sikt kunde vara till fördel för personalen, att lönen utbetalades tidigare
i månaden än dittills medgivits. Han ville emellertid ej motsätta sig
ett bemyndigande för vederbörande myndighet att utbetala lönen för december
månad tidigare än den 25 :e. Därvid förutsattes dock, att vederbörande
myndighet komme att utnyttja bemyndigandet endast i sådana fall,
då det kunde ske utan större olägenheter och utan merkostnader av någon
betydenhet. Bemyndigandet borde vidare begagnas blott i fråga om sådana
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
13
grupper av tjänstemän, som med hänsyn till anställningsform eller eljest
föreliggande omständigheter kunde förväntas kvarstå i tjänst under hela
månaden.
År 1957 inföll den 22 december på en söndag, varför tidigaste utbetalningsdagen
för sagda månad blev den 23:e. Kungl. Maj:t medgav genom
kungörelse den 10 oktober 1957, nr 552, att måndagen den 23 december fick
inarbetas, till följd varav flertalet tjänstemän torde ha varit tjänstefria
sagda dag. Även om vissa särskilda åtgärder vidtogs för att möjliggöra utkvittering
av lön sistnämnda dag, torde i vissa fall tjänstemännen ej kunnat
erhålla lönen för december förrän efter julhelgen. För att undvika ett
upprepande härav föreslår jag, att bemyndigandet för vederbörande myndighet
att medge tidigare löneutbetalning i december utvidgas så, att utbetalningen
må ske tidigast den 21 :e, om den 22 :e infaller på en söndag.
B. Övriga avlöningsreglementen
Vissa ändringar erfordras jämväl i avlöningsreglementet för folkskolan
den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9
juni 1950 (nr 385), avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950
(nr 386), prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577), avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m. den 27 augusti 1951 (nr 615) och polislönereglementet den 14
maj 1954 (nr 226).
I fråga om samtliga angivna författningar gäller, att deras lydelse ej fastställts
av riksdagen. Med hänsyn härtill begränsar jag mig beträffande desamma
till att redovisa de erforderliga ändringarna.
Ändring svarande mot den under A i 49 § 2 mom. Saar föreslagna bör
ske i 26 § 2 mom. avlöningsreglementet för kyrkomusiker, 21 § 2 mom. avlöningsreglementet
för övningslärare, 44 § 2 mom. prästlönereglementet,
30 § 2 mom. avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och
lantbruksundervisningsanstalter in. m. samt 22 § 2 mom. polislönereglementet.
Vidare bör den ändring, som under A föreslagits i 50 § 1 mom. Saar, även
ske i 36 § 1 mom. avlöningsreglementet för folkskolan, 27 § 1 mom. avlöningsreglementet
för kyrkomusiker, 22 § 1 mom. avlöningsreglementet för
övningslärare, 45 § 1 mom. prästlönereglementet, 31 § 1 mom. avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
in. m. samt 23 § 1 mom. polislönereglementet.
Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf)
Tjänsterna som rektor vid det obligatoriska skolväsendet, vilka i nuvarande
organisation närmast motsvaras av distriktsöverlärarljänster och befattningar
som annan överlärare, bör hänföras under Arf; detta även såvitt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
gäller rektorstjänster inom kommun med försöksverksamhet eller med i
folkskolan inbyggd realskollinje.
I Arf erfordras i övrigt åtskilliga ändringar, som äger samband med skolstyrelsereformen
och den ändrade skolledarorganisationen. Erinras må att
fr. o. m. den 1 juli 1958 begreppet skoldistrikt bortfaller, vilket medför behov
av ändringar i ett flertal stadganden. De erforderliga ändringarna blir
i övrigt i viss utsträckning avhängiga av utformningen av blivande stadgeföreskrifter.
Jag torde i det följande få redovisa förslag till vissa ändringar, som berör
frågor av större materiell betydelse ur avlöningssynpunkt, ävensom vissa
andra överväganden.
Vissa ändringar erfordras till en början i 4 § 7 mom. reglementet. Enligt
stadgandets nuvarande lydelse föreligger skyldighet för distriktsöverlärare
att för högst tre månader under ett och samma kalenderår mottaga förordnande
att uppehålla ledamotstjänst i skolöverstyrelsen eller tjänst som statens
folkskolinspektör. Rektor vid det obligatoriska skolväsendet bör vara
skyldig att för motsvarande tid mottaga förordnande som skolchef i kommunen,
skolinspektör eller ledamot i skolöverstyrelsen eller överstyrelsen
för yrkesutbildning.
I 9 § reglementet meddelas föreskrifter om ordinarie lärares förflyttningsskyldighet.
Bestämmelserna bör utformas så, att det framgår att de ej är tilllämpliga
på rektor.
Den beslutade löneregleringen för skolledare innefattar att i åtskilliga fall
avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden eller andra årsarvoden skall
utgå. Under avsnittet Lönetillägg och särskilda ersättningar i Arf föreslås
skola intagas bestämmelser om avlöningsförstärkning till rektor vid skolenhet
samt befattningsarvoden till rektor, tillika skolchef, och förste rektor.
Bestämmelser om årsarvoden till studierektor och tillsynslärare bör däremot
utfärdas i särskild ordning.
Under förenämnda avsnitt i Arf torde vidare böra intagas vissa föreskrifter
beträffande reseersättning. Erinras må sålunda att till skolchef, å vilken
Saar blir tillämpligt, ersättning vid förrättning och tjänsteresa kommer att
utgå enligt allmänna resereglementet. Motsvarande förmåner bör tillkomma
jämväl skolchef, som är underkastad Arf.
I detta sammanhang må upptagas frågan om rätt till ersättning för flyttningskostnad
samt rätt till anstånd med ändring av stationeringsort för
Arf underkastade rektorer och ordinarie eller extra ordinarie lärare vid tillträde
av tjänst såsom skoldirektör, biträdande skoldirektör eller skolinspektör.
Motsvarande möjligheter till angivna förmåner synes böra tillskapas,
som de vilka vid tillträde av dylik tjänst föreligger för rektorer och
lärare med avlöning enligt Saar. I den mån blivande stadge- och instruktionsbestämmelser
utformas så, att skyldighet kommer att åvila skolledare
eller lärare vid det obligatoriska skolväsendet att deltaga i av skolstyrelsen
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1958
15
eller statlig myndighet anordnade konferenser eller sammanträden, bör vidare
ersättning i samband med resor till dylika sammankomster kunna utgå.
Därest riksdagen ej har något häremot att erinra, torde Kungl. Maj:t
böra äga utfärda föreskrifter i förut angivna hänseenden.
Avlöningsreglementet för övningslärare (Arö)
Jämväl i Arö erfordras vissa ändringar, som äger samband med skolstyrelsereformen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om dessa.
I skrivelse den 28 augusti 1957 har skolöverstyrelsen hemställt om vissa
ändringar i stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare för att skapa
möjlighet att inrätta övningslärartjänster med undervisning enbart i barnavård.
Därest dylika tjänster inrättas, bör de jämställas med övningslärartjänster
i hushållsgöromål (hemkunskap). De för ifrågavarande tjänster
erforderliga avlöningsföreskrifterna torde åtminstone tills vidare böra meddelas
i särskild ordning. Därest riksdagen ej har något att erinra häremot,
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda angivna föreskrifter.
Vid 1957 års riksdag beslöts inrättande av en särskild statlig försöksskola
i Linköping. Då behovet av övningslärare under försöksskolans första läsår
var svårt att bedöma, förutsattes att undervisningen i övningsämnen i
första hand skulle bestridas av timlärare. Kungl. Maj :t utverkade emellertid
riksdagens bemyndigande att, om så visade sig mer ändamålsenligt, få
inrätta ordinarie övningslärartjänster (prop. 1957: 106, SU 127, rskr 317).
Vid samma års riksdag erhöll Kungl. Maj :t jämväl bemyndigande att, såvitt
avsåg budgetåret 1957/58, meddela erforderliga avlöningsbestämmelser för
dylika övningslärartjänster vid sidan av Arö, om Kungl. Maj:t så prövade
lämpligt (prop. 1957: 158, SU 118, rskr 301).
Försöksskolan, som ännu icke kunnat träda i funktion, beräknas enligt
prop. 1958: 109 träda i verksamhet fr. o. m. läsåret 1958/59. Därest riksdagen
icke har något att erinra häremot, torde jämväl under nyssnämnda
läsår Kungl. Maj :t äga rätt att, om så prövas lämpligt, meddela erforderliga
avlöningsbestämmelser för övningslärartjänster vid försöksskolan vid sidan
av avlöningsreglementet.
Avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundcrvisningsanstatter
m. m.
Genom beslut den 18 december 1957 har riksdagen godkänt vissa av Kungl.
Maj:t förordade riktlinjer för folkhögskolans ställning och uppgifter, att
tillämpas tills vidare från och med arbetsåret 1958/59 (prop. 146, SU 173,
rskr 387). Skolöverstyrelsen bär i särskilda skrivelser den 17 februari och
den 21 mars 1958 lämnat förslag till ändringar i avlöningsreglementet för
statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter m. in.,
som föranleds av sagda riksdagsbeslut.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
Enligt 6 § 1 mom. reglementet äger rektor vid folkhögskola utan sommarkurs
åtnjuta 90 procent av lönen enligt statens löneförordning, dock
med rätt för skolöverstyrelsen att under vissa förutsättningar medge full
lön. Riksdagens förenämnda beslut innebär bl. a., att här avsedd folkhögskolas
årliga minimilästid skall förlängas från 24 till 30 veckor. Som konsekvens
av den ökade arbetsbörda, som kommer att åvila rektor genom denna förlängning
av lästiden, finner skolöverstyrelsen det skäligt, att lönen till rektor
vid sådan folkhögskola höjes till 95 procent.
Riksdagens beslut innebär vidare, att de nu förekommande statsunderstödda
fortsättnings- och folkbildningskurserna skall ersättas med ämneskurser.
Detta medför behov av en formell ändring i 6 § 2 mom.
Skolöverstyrelsen har slutligen i sin skrivelse den 21 mars 1958 framhållit,
att överstyrelsen genom 1957 års riksdagsbeslut fått möjlighet att medgiva
anordnande under ett och samma arbetsår av två kurser av samma omfattning
som en vinterkurs eller av tre sådana kurser under loppet av två
arbetsår. En dylik kursdubblering är i första hand tänkt som en försöksverksamhet.
Den kan komma att skapa vissa problem med avseende bl. a.
på lärarnas anställningsförhållanden och avlöningsvillkor. I avvaktan på
närmare erfarenheter av hur dessa kurser kan komma att bli utformade,
har överstyrelsen ansett sig icke kunna framlägga förslag till definitiva bestämmelser
härom. Frågan om anställningens art och avlöningen bör enligt
överstyrelsens mening tills vidare underställas Kungl. Maj :t från fall till
fall.
Skolöverstyrelsen har berett Svenska folkhögskolans lärarförening tillfälle
till överläggningar rörande här berörda frågor. Föreningen har därvid biträtt
samtliga överstyrelsens nyss nämnda förslag.
Kungl. Maj :t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att besluta om
förut angivna ändringar i avlöningsreglementet. Därest riksdagen icke bär
något att erinra häremot, bör det vidare få ankomma på Kungl. Maj :t att i
fall, då kursdubblering anordnas, tills vidare besluta om anställnings- och
avlöningsvillkoren för därav berörda lärare.
II. Krigsavlöningsbestämmelser in. in.
1945 års krigsavlöningsreglemente för militär och civilmilitär personal vid
försvaret (SFS 1945:833) är utarbetat med beaktande av de erfarenheter,
som vunnits under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen under andra
världskriget. Reglementet, som icke satts i kraft, kan emellertid icke anses
användbart under nuvarande förhållanden. Det bygger sålunda på fredsavlöningsbestämmelser,
som numera upphört att gälla.
I anslutning till 1947 års allmänna lönereglering bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj :t att, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om
de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallades av löne
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
regleringen (prop. 1947: 281, SU 233, rskr 442). Kungl. Maj :t bemyndigades
vidare genom beslut av 1948 års riksdag (prop. 225, SU 165, rskr 351) att,
därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas till militärtjänstgöring,
innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om
de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallades av den
nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente.
År 1947 hade tillkallats särskilda sakkunniga (1947 års krigsavlöningssakkunniga)
för att verkställa översyn av krigsavlöningsreglementet. De
sakkunniga har den 31 januari 1951 avgivit betänkande (stencilerat) med
förslag i ämnet.
1 prop. 1951: 190 förklarade sig dåvarande chefen för civildepartementet
icke beredd alt på grundval av de sakkunnigas förslag upptaga frågan om
nytt krigsavlöningsreglemente till behandling. I enlighet med förslag i propositionen
erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande (SU 164, rskr 307) att i avvaktan
på slutgiltiga bestämmelser utfärda provisoriska krigsavlöningsbestämmelser,
därest behov härav skulle uppkomma.
Krigsavlöningssakkunnigas förslag har efter remissbehandling varit föremål
för överarbetning inom civildepartementet genom särskild sakkunnig.
Resultatet av denna överarbetning har redovisats i två promemorior, en av
den 31 maj 1954 med förslag till krigsavlöningsreglemente för personal vid
krigsmakten (militärt krigsavlöningsreglemente) och en av den 21 december
1955 med förslag till kungörelse med avlöningsbestämmelser för militär
och civilmilitär personal m. fl. vid krigsmakten under beredskapstillstånd
in. m. (kungörelse om beredskapsavlöning). Då innehållet i dessa promemorior
i vissa hänseenden väsentligt avvek från de krigsavlöningssakkunnigas
förslag, har även promemoriorna varit föremål för remissbehandling.
För civil personal vid krigsmakten samt för personal vid den allmänna
civilförvaltningen och i statsunderstödd verksamhet med lön enligt av Kungl.
Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser har några krigsavlöningsbestämmelser
motsvarande dem, som intagits i 1939 och 1945 års krigsavlöningsreglementen
för personalen vid krigsmakten, icke utfärdats. I samband med den
under andra världskriget intagna förstärkta försvarsberedskapen utverkade
Kungl. Maj :t av riksdagen bemyndigande att meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration. Sådant bemyndigande
lämnades av riksdagen för ett budgetår i sänder. Beträffande innebörden
av bemyndigandena torde få hänvisas till prop. 1940: 294. Bemyndigandena
utnyttjades endast i begränsad utsträckning.
För att inom civildepartementet biträda med utredning av frågan om de
avlöningsbestämmelser, som borde gälla vid en övergång helt eller delvis till
krisadministration, tillkallades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 februari
1951 särskilda sakkunniga. I avvaktan på resultatet av denna utredning begärdes
i nyssnämnda prop. 1951:190 bemyndigande för Kungl. Maj:t att
provisoriskt meddela erforderliga bestämmelser i fråga om avlönings- och
2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 147
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
pensionsförhållanden vid övergång till krisadministration. Riksdagen lämnade
det sålunda begärda bemyndigandet (SU 164, rskr 307).
I ett den 30 november 1951 avgivet betänkande (stencilerat) har de sakkunniga
framlagt förslag till civilt krigsavlöningsreglemente för tjänstemän,
å vilka Saar äger tillämpning, avsett att gälla under krig och av krig föranledda
särskilda förhållanden. Förslaget har efter remissbehandling överarbetats
inom civildepartementet.
Frågan om utbetalning av löner och pensioner under krig och av krig föranledda
utomordentliga förhållanden har tagits upp till behandling i en av
särskild utredningsman inom finansdepartementet den 20 juni 1955 avgiven
promemoria med förslag till allmänna riktlinjer för underlättande av utbetalningsväsendet
m. in. under krig. I promemorian har förutsatts, att avlöningsbestämmelserna
skall utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
framlagda förslag till civila och militära krigsavlöningsreglementen. För att
möjliggöra utbetalning av lön till tjänstemans hustru eller annan förmånstagare
samt för att underlätta uträkning och utbetalning av lön till tjänstemannen
själv föreslås i promemorian, att såväl tjänstemannen som förmånstagaren
skall förses med en särskild handling, kallad lönebevis. Detta bevis
skall medföra rätt för innehavaren att, då utbetalning på grund av rådande
förhållanden icke kan ske i vanlig ordning, på valfri postanstalt utkvittera
på beviset angivet belopp. Utredningsmannen föreslår vidare, att på lönebeviset
upptaget belopp skall utgöra lönen minskad med preliminär skatt,
uträknad efter viss schablon.
Pension sutbetalningen under krig föreslås ske efter i huvudsak samma
system som löneutbetalningen.
I prop. 1957: 176 med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning
inom finansdepartementets verksamhetsområde anför departementschefen
bl. a., att någon erinran enligt hans mening icke funnes
att göra mot att, för den händelse löne- och pensionsbevis — utformade i
huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag — komme
att utfärdas, man därvid använde sig av ett efter viss schablon beräknat skatteavdrag.
Den vidare beredningen av frågan om utbetalning av löner och pensioner
ankom enligt departementschefens mening på civildepartementet.
Vad sålunda uttalats föranledde ingen erinran från riksdagen (BevU 51,
rskr 384). Med stöd av riksdagens beslut utfärdades den 20 december 1957
förordning (nr 686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. in. Enligt
3 § förordningen äger Kungl. Maj :t bl. a. möjlighet föreskriva, att avdrag
för preliminär skatt skall kunna ske efter viss schablon. Angivna möjlighet
torde kunna utnyttjas vid tillskapande av ett system med löne- och
pensionsbevis.
Hänvisning till krigsavlöningsbestämmelser förekommer i Saar och i övriga
av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementen. Sålunda stadgas i
19 § 2 mom. förstnämnda reglemente att för tjänsteman, vilken i egenskap
av innehavare av i reglementet avsedd tjänst åtnjuter avlöningsförmåner
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 är 1958
enligt krigsavlöningsbestämmelser, nämnda förmåner skall träda i stället
för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner. Motsvarande stadgande
återfinnes i 16 § 2 mom. prästlönereglementet, 4 § 2 mom. avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m. samt 4 § 2 mom. polislönereglementet. I 28 § I, punkt 2 Saar och
motsvarande författningsrum i övriga av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementen
hänvisas i fråga om löneförmåner vid tjänstledighet för militärtjänstgöring,
då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt å tjänstemannen,
till av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Även i av Kungl. Maj :t utfärdade pensionsreglementen återfinnes bestämmelser,
som syftar till att reglera sammanträffandet av förmåner enligt
vederbörande pensionsreglemente och förmåner enligt krigsavlöningsreglementet.
Departementschefen
Såsom av det tidigare anförda framgår, har Kungl. Maj :t genom beslut av
1951 års riksdag erhållit bemyndigande att — i avvaktan på att mera definitiva
bestämmelser kunde utfärdas — provisoriskt meddela erforderliga
krigsavlöningsbestämmelser ävensom föreskrifter i fråga om avlönings- och
pensionsförhållanden vid en övergång till krisadministration. Under den
därefter gångna tiden har frågan om utformningen av krigsavlöningsbestämmelser,
avsedda att ersätta 1945 års krigsavlöningsreglemente ävensom
att under krig reglera avlöningsförhållandena för civil personal, underkastad
statliga avlöningsbestämmelser, varit föremål för ett omfattande utredningsarbete.
Jag torde nu få anmäla frågan om utfärdande av dylika bestämmelser.
Jag vill härvid först upptaga frågan om formen för riksdagens medverkan
vid bestämmelsernas utfärdande. Under de år förberedelsearbetet till
här avsedda nya krigsavlöningsbestämmelser pågått, har det kunnat konstateras,
att de fortgående förändringarna i de för fred gällande avlöningsbestämmelserna
medfört behov av upprepade överarbetningar av gjorda författningsutkast.
Detta förhållande jämte den omständigheten, att den inom
civildepartementet tillkallade löneförfattningsberedningen har till uppgift
att överarbeta de statliga avlöningsreglementena, finner jag tala mot att
utarbetade författningsförslag underställes riksdagen för godkännande. Vid
de ingående överväganden, som ägnats de tilltänkta bestämmelsernas sakinnehåll
och formella uppställning, bär jag kommit till den uppfattningen,
att för riksdagen endast bör redovisas vissa huvudgrunder för avlöningsförmånernas
avvägning och att Kungl. Maj:t bör erhålla bemyndigande att med
iakttagande av angivna grunder utfärda och besluta om ändringar i författningarna.
Ett bemyndigande av angivna innebörd torde jämväl giva möjlighet
till en överskådligare redigering av bestämmelserna, eftersom någon
gränsdragning mellan bestämmelser, som är bundna med riksdagen, och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
bestämmelser, som Kungl. Maj :t äger utfärda utan riksdagens hörande, icke
skulle behöva göras.
Det må framhållas, att en sådan ordning för bestämmelsernas utfärdande,
som här förut angivits, icke skulle innebära någon mera betydande avvikelse
i sak i förhållande till 1945 års krigsavlöningsreglemente. Angivna reglemente
utfärdades visserligen med stöd av riksdagens beslut men präglas av
att i åtskilliga hänseenden möjlighet att medgiva avvikelser från bestämmelserna
tillkommer Kungl. Maj :t. I fråga om exempelvis krigslön under
tjänstledighet, förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård skall vidare
enligt reglementet gälla, vad Kungl. Maj :t därom förordnar.
Vad tidigare anförts om de fortgående ändringarna i fredsavlöningsbestämmelserna
medför jämväl att med utfärdandet av krigsavlöningsbestämmelserna
torde böra anstå till dess behov av dylika bestämmelser är förhanden.
Jag förutsätter härvid, att utarbetade författningstexter skall föreligga
och att de fortlöpande skall hållas aktuella med beaktande av ändringar i
tredsavlöningsbestämmelserna. Utfärdandet av bestämmelserna skall sålunda
kunna ske med kort varsel.
Såsom tidigare anförts är 1945 års krigsavlöningsreglemente — eftersom
det bygger på fredsavlöningsbestämmelser som upphört att gälla — föråldrat.
Det bör sålunda redan nu upphävas. Så bör också ske med vissa andra
kungörelser med avlöningsföreskrifter för krigs- eller beredskapstillstånd,
vilka utfärdades under det senaste världskriget och som formellt ännu gäller.
Jag torde härefter få redovisa vissa överväganden beträffande de tilltänkta
krigsavlöningsbestämmelsernas utformning.
Såvitt gäller motsvarigheten till de bestämmelser, som nu återfinnes i
1945 års krigsavlöningsreglemente, vill jag till en början framhålla följande.
Angivna bestämmelser bör i princip äga tillämpning å militär och
civilmilitär personal vid försvaret på motsvarande sätt som enligt förenämnda
krigsavlöningsreglemente. Dock bör även civilförsvarspliktig personal,
som tages i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten, omfattas av
bestämmelserna. Bestämmelser bör meddelas icke blott för krigstillstånd utan
även för beredskap, bl. a. i betraktande av att enhetliga fredsavlöningsbestämmelser
icke gäller för samtliga personalkategorier. Vidare må erinras,
att fredsavlöningsbestämmelserna för den fast anställda, icke ständigt
tjänstgörande personalen vid försvaret utformats med beaktande av den
begränsade tjänstgöringsskyldighet, som under fred åvilar denna personal.
Detta medför att jämväl bestämmelserna för beredskap i flera avseenden
måste innebära avvikelser från fredsavlöningsbestämmelserna.
I fråga om civil personal med avlöning enligt statliga avlöningsreglementen
finner jag mig böra föreslå, att fredsavlöningsbestämmelser i princip
skall tillämpas jämväl under beredskapstillstånd. Härvid kan emellertid fråga
uppkomma om utfärdande av vissa kompletterande eller från fredsbe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1i7 år 1958
21
stämmelserna avvikande föreskrifter. Särskilda krigsavlöningsbestämmelser
bör däremot vid krigstillstånd träda i stället för fredsavlöningsbestämmelserna.
Förberedelsearbetet bär såvitt gäller krigsavlöningsbestämmelserna
hittills inriktats särskilt på de bestämmelser som skulle tillämpas på personal,
som är underkastad Saar, men avses efter hand skola omfatta jämväl
personal med avlöning enligt andra statliga avlöningsreglementen.
I fråga om huvudgrunderna för de tilltänkta bestämmelsernas utformning
vill jag framhålla följande.
För krigstillstånd tillämpliga bestämmelser bör utformas med absolut
tonvikt på enkelhet och lättillämplighet. Avkall måste härvid göras på vissa
av de principer, som är grundläggande för fredsavlöningsbestämmelsernas
utformning, och en mera schablonmässig avvägning av förmånerna eftersträvas.
För att vinna administrativ lätthanterlighet måste å ena sidan eftergivas
vissa kontrollkrav från statens sida beträffande förmånernas åtnjutande
och å andra sidan anställningshavarna vara beredda att släppa
kravet på vad man brukar kalla millimeterrättvisa.
De för krig tillämpliga militära avlöningsbestämmelserna torde, med beaktande
i övrigt av vad nyss anförts, böra utformas i enlighet med följande
huvudgrunder.
Avlöningen bör utgå i form av krigslön och särskilda förmåner. Krigslönen
skall för fast anställd personal utgå i form av månadslön och terminslön
och för värnpliktiga i form av enbart terminslön. Månadslön förutsättes
skola utgå efter ortsgrupp 5 och löneklassuppflyttningar ske endast vid befordran
eller krigskonstituering och då enligt förenklade regler. Terminslön
bör anknytas till tjänstegrad (tjänsteklass). Förenklade bestämmelser om
löneavdrag införes. Den som är krigsfånge, internerad hos främmande makt
eller anmäld som saknad bör i princip få bibehålla lönen. Beträffande kontanta
avlöningsförmåner vid sidan av lönen bör gälla förenklade regler. I
vissa fall bör förmånerna bortfalla. Rätten till fri inkvartering och förplägnad
resp. kontant ersättning härför utsträckes. Rätt till fri transport och fri
inkvartering och förplägnad bör gälla vid inställelse- och tjänsteresor ävensom
för resor vid krigsledighet. Beklädnad och utrustning erhålles såsom
lån. Fri sjukvård bör åtnjutas.
För beredskapstillstånd erfordras ej så stora avvikelser från fredsavlöningsbestämmelserna
som i fråga om bestämmelserna för krig. Vissa förenklingar
bör dock genomföras.
För civil personal bör krigsavlöningsbestämmelserna i viss omfattning utformas
i anslutning till vad som förutsatts beträffande militär personal. Så
bör gälla beträffande månadslön, löneklassuppflyttning, lön under tjänstledighet,
krigsfångenskap och internering hos främmande makt in. in., fri
transport samt inkvartering och förplägnad vid tjänsteresa in. in. och fri
sjukvård. Härutöver förutsättes bl. a. att tjänsteman skall vara skyldig att
uppehålla annan t jänst, vid vilken lön utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade
22
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
avlöningsbestämmelser. Tjänsteman, som på grund av att verksamheten inskränkes
eller upphör eller av annan anledning icke kan beredas arbete,
förutsättes skola kunna permitteras med rätt att bibehålla lönen, såvitt gäller
icke-ordinarie tjänsteman dock endast för tid motsvarande uppsägningstiden.
Rätt till semester och ferier skall icke föreligga; i stället införes ökad
möjlighet till tjänstledighet med oavkortad lön. Vikariatsersättning, gottgörelse
för övertidstjänstgöring och obekvämhetstillägg förutsättes icke skola
utgå. Samma bör gälla beträffande vissa tilläggsarvoden, som anknyter
till tjänstgöring av tillfällig natur eller bär karaktären av ersättning för arbete
utöver normal arbetstid eller å obekväm arbetstid. För tilläggsarvoden,
som må bibehållas under krig, förutsättes skola tillämpas schablonmässiga
beräkningsgrunder.
Frågan om utbetalningssystemet för löner och pensioner, i fall då utbetalningen
på grund av krigsförhållanden icke kan ske på vanligt sätt, bör enligt
min mening kunna lösas i viss överensstämmelse med de riktlinjer, som
anges i den förenämnda promemorian av den 20 juni 1955.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att en utformning av krigsavlöningsbestämmelserna
i enlighet med de huvudgrunder, jag tidigare föreslagit,
i icke oväsentlig grad skulle underlätta en lösning enligt de i promemorian
angivna riktlinjerna.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig
överensstämmelse med de huvudgrunder, för vilka jag i det föregående redogjort,
utfärda krigsavlöningsbestämmelser för personal underkastad av
Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser. Kungl. Maj :t torde vidare
böra utverka bemyndigande att vidtaga de ändringar i gällande avlöningsoch
pensionsreglementen, som erfordras för att anknyta krigsavlöningsbestämmelserna
till desamma, ävensom att efter vidare utredning meddela
närmare föreskrifter rörande utformningen och användningen av löne- och
pensionsbevis.
III. Vissa särskilda frågor
ökad ledighet för landfyrpersonal
Inom arbetsområden, där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring å
sön- och helgdag, skall enligt 10 § 3 mom. Saar tjänsteman beredas frihet
från tjänstgöring minst varannan sådan dag, om ej vederbörande myndighet
av särskilda skäl annorlunda bestämt.
Inom sjöfartsstyrelsens förvaltningsområde finnes personalgrupper med
arbetsuppgifter, som måste fullgöras under veckans alla dagar, och för
vilka grupper det av praktiska och organisatoriska skäl icke är möjligt att
23
Kungl. Mnj:ts proposition nr 147 år 1958
utan oproportionerligt stora kostnader ordna tjänstefrihet på sätt i nyssnämnda
stadgande föreskrives. För dessa grupper har särskilda föreskrifter
om kompensationsledighet för sön- och helgdagstjänstgöring därför måst
meddelas.
För landfyrpersonal gäller sedan den 1 juli 1950, att tjänsteman kvartalsvis
äger åtnjuta ledighet med oavkortade löneförmåner under högst så
många dagar som motsvarar halva antalet av de sön- och helgdagar under
nästföregående kalenderkvartal, varunder tjänstemannen icke varit ledig.
För personal vid lotsplatser samt å lotsdistriktens tjänstefartyg har i enlighet
med beslut vid 1952 års riksdag (prop. 134, SU 154, rskr 301) frågan om
kompensation för sön- och helgdagstjänstgöring lösts genom en s. k. fritidsreglering.
Denna innebär, att tjänsteman för varje kalendermånad, varunder
han fullgjort tjänstgöring under minst 25 dagar, erhåller 5 fridygn.
Uppgår antalet tjänstgöringsdagar inklusive fridygn icke till 25, reduceras
antalet fridygn enligt en av vederbörande myndighet fastställd tabell. Fridygnen
skall om möjligt utgå under den kalendermånad, varå ledigheten
belöper, men kan under vissa förutsättningar uttagas i efterhand och då
även i form av viss tids sammanhängande ledighet.
I framställning den 23 april 1957 har Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
hemställt, att den fritidsreglering, som gäller för personalen
vid lotsplatserna och å lotsdistriktens tjänstefartyg, måtte utsträckas till
att omfatta jämväl landfyrpersonalen.
Frågan om beredande av bättre kompensation för sön- och helgdagstjänstgöring
åt landfyrpersonalen väcktes redan 1952 av Fyrpersonalens
förening. Sjöfartsstyrelsen bär sedermera vid olika tillfällen tagit upp frågan
om utökad ledighet för landfyrpersonalen samt äskat medel för härför erforderlig
personalförstärkning. I årets statsverksproposition (X ht, p. 61)
har till behandling upptagits fråga om införande för landfyrpersonalen av
en fritidsreglering, motsvarande den som gäller för lotsplatsernas personal
m. fl. Chefen för handelsdepartementet har därvid förutsatt, att, därest
resultatet av en prövning av förslaget skulle medföra ökade utgifter för
staten, vederbörande anslagspost får överskridas med härför erforderligt
belopp.
Med hänsyn till de förmåner i form av ökad ledighet, som kommit andra
grupper inom lots- och fyrstaten till del, bör enligt min mening en förbättring
av landfyrpersonalens kompensation för sön- och helgdagstjänstgöring
nu genomföras. Denna förbättring bör, såsom föreslagits, åstadkommas på
det sättet, att den för personalen vid lotsplatserna in. fl. gällande fritidsregIeringen
utsträckes till att omfatta även landfyrpersonalen. Då till en början
vissa svårigheter beträffande vikariefrågan kan komma att utgöra hinder
mot att i full utsträckning bereda personalen den ökade ledigheten, bör
anordningen i den takt sjöfartsstyrelsen finner lämplig genomföras successivt
med början fr. o. m. den 1 juli 1958. Det torde få ankomma på Kungl.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1958
Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på sjöfartsstyrelsen att utfärda
de närmare föreskrifter, som erfordras för genomförande av en fritidsreglering
för här avsedd personal.
Avlöningsförmåner för personal vid
Grundkallens fyrplats
En ny bottenfast fyr på Dittmansgrund, beläget i nordligaste delen av
grundområdet Grundkallegrund i norra Ålandshav, håller f. n. på att upplöras.
Fyren, som är avsedd att ersätta Grundkallens fyrskepp och som
även kommer att benämnas Grundkallen, uppföres på 7 meters vattendjup
i öppna havet omkring 26 km från kusten och 60 km från närmaste hamn.
Arbetet med fyren kan under loppet av budgetåret 1958/59 komma att
fortskrida så långt, att det blir erforderligt att för vissa bevakningsuppgifter
bemanna densamma med fyrpersonal.
I skrivelse den 21 mars 1958 har sjöfartsstyrelsen med framhållande av
att tjänstgöringsförhållandena vid fyren Grundkallen kommer att bli likartade
med dem, som förekommer å fyrskepp samt å den söder om Ölands
södra udde belägna fyren Ölands södra grund, hemställt, att Kungl. Maj :t
måtte inhämta riksdagens bemyndigande att meddela beslut eller bestämmelser
av innebörd, att personalen vid fyren Grundkallen i fråga om avlöningsförmåner
likställes med fyrskeppspersonal och personal vid fyren
Ölands södra grund.
För egen del har jag intet att erinra mot att personalen vid den blivande
fyren Grundkallen likställes med personalen vid fyren Ölands södra grund.
Det förtjänar härvid nämnas, att Grundkallens fyr ligger omkring 25 km
längre från närmaste hamn än fyren vid Ölands södra grund. Genom beslut
vid 1950 års riksdag (prop. 139, SU 97, rskr 169) erhöll personalen vid sistnämnda
fyrplats de speciella förmåner, som enligt de i 28 och 29 §§ samt
35 § 2 mom. Saar meddelade särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten
tillkommer personalen å fyrskepp. Vidare har såväl fyrskeppspersonalen
som personalen vid Ölands södra grunds fyr med stöd av beslut vid
1956 års riksdag (prop. 158, SU 119, rskr 272) tillerkänts tjänstefrihet med
oavkortad lön under 30 dagar för kalenderår. Här avsedda särskilda förmåner
bör sålunda tillkomma även personalen vid Grundkallens fyrplats.
Riksdagens bemyndigande härtill bör utverkas. Med hänsyn till pågående
översyn av de statliga löneförfattningarna synes föreskrifter av här avsett
innehåll — i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om fyrplatsen
Ölands södra grund — tills vidare böra meddelas vid sidan av reglementet.
Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1958
25
Ersättning för beredskapstjänst vid vissa till Flaxenviks oljedepå
hörande anläggningar
Jämlikt 37 § 1 mom. Saar utgår enligt bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, avlöningsförstärkningar och
befattningsarvoden m. m. Sådana bestämmelser har meddelats i tilläggsbestämmelserna
till Saar. Enligt bilaga D, avd. II B, till dessa bestämmelser
utgår i vissa angivna fall särskild ersättning för vecka räknat till tjänstemän
vid bl. a. statens järnvägar och statens vattenfallsverk vid fullgörande
av s. k. beredskapstjänstgöring.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 27 mars 1953 funnit en av vattenfallsstyrelsen
den 31 januari 1952 gjord framställning om ersättning för beredskapstjänstgöring
vid statens vattenfallsverks oljelagringsanläggningar i
Stockholms skärgård ej föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Vattenfallsstyrelsen har med skrivelse den 8 november 1957 överlämnat
en av Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund till Kungl. Maj:t ställd
framställning om beredskapsersättndng för viss personal, som fullgör beredskapstjänst
vid de till Flaxenviks oljedepå hörande oljelagringsanläggningarna
i Stockholms skärgård.
Vattenfallsstyrelsen anför i sin .skrivelse, att området för ifrågavarande
verksamhet, avseende mottagning och lagring av flytande bränslen, under
de senaste åren avsevärt utvidgats. År 1951 betjänades vattenfallsverkets dåvarande
två anläggningar i skärgården av två tjänstemän. Numera sysselsättes
emellertid fem tjänstemän vid fyra anläggningar. Värdet av den kvantitet
olja, som in- och utpumpas i fartyg, som trafikerar de två största anläggningarna,
har för år 1956 i förhållande till år 1951 mer än tredubblats
till ett värde av cirka 76 miljoner kronor. Styrelsen finner det ur ekonomisk
synpunkt vara av stor betydelse, att personalberedskapen vid anläggningarna
hålles hög, så att lossning av fartygen kan ske så snabbt som möjligt.
Även särskild vakthållning vid anläggningarna är i vissa fall nödvändig.
Styrelsen framhåller, att den beredskaps- och bevakningstjänst, som bestrides
i förevarande fall, är av sådan beskaffenhet, att tjänstgöringen principiellt
kan jämföras med beredskapstjänsten vid ett kraftverk. Styrelsen finner
sig med hänsyn till det anförda kunna tillstyrka att rätt till beredskapsersättning
införes för personal vid ifrågavarande oljelagringsanläggningar.
Statskontoret har i avgivet utlåtande med hänvisning till vattenfallsstyrelsens
uppfattning om beskaffenheten av ifrågavarande beredskaps- och bevakningstjänst
ansett sig icke kunna rikta erinran mot bifall till styrelsens
framställning. Enligt statskontorets mening bör beredskapsersättningen utgå
enligt de grunder, som vid vattenfallsverket eljest tillämpas för sådan
ersättning.
26
Kungl. ftlaj:ts proposition nr 147 år 1958
Verksamheten vid ifrågavarande oljelagringsanläggningar har påtagligt
intensifierats, sedan vattenfallsstyrelsens tidigare gjorda framställning om
beredskapsersättning för tjänstgöring vid anläggningarna lämnades utan
bifall. Jag finner mig därför kunna förorda, att ersättning medgives utgå för
beredskaps- och bevakningstjänst vid de till Flaxenviks oljedepå hörande
anläggningarna. Ersättningarna bör bestämmas att utgå efter samma grunder,
som tillämpas vid vattenfallsverket enligt nämnda bestämmelser i bilaga
D, avd. II B, till tilläggsbestämmelserna till Saar. Ersättningarna torde
böra utgå från och med den 1 juli 1958.
Ändrad hyressättning för vissa tjänstebostäder
Storleken av de hyror, som folkskolans lärare har att erlägga för åt dem
upplåtna tjänstebostäder, framgår av de i 21 § boställsordningen för folkskolans
lärare (SFS 1946: 883) angivna hyresavdragen. För de prästerliga
tjänstebostäderna utgår hyrorna med belopp, som motsvarar de i 33 § 5
mom. prästlönereglementet upptagna bostadsavdragen. Här nämnda avdrag
inkluderar ej bränslekostnader.
Nuvarande hyres- och bostadsavdrag fastställdes genom beslut vid 1955
års riksdag (prop. 98, SU 113, rskr 266; prop. 171, SU 134, rskr 306). Beslutet
innebar, att hyrorna för folkskollärarnas tjänstebostäder höjdes med
cirka 30 procent för A-bostäder, 25 procent för B-bostäder och 15 procent
för C-bostäder. För sådana A-bostäder, som första gången tagits i bruk efter
den 31 december 1950, höjdes hyrorna med cirka 40 procent. I fråga om
de prästerliga tjänstebostäderna innebar beslutet, att hyrorna höjdes med
cirka 25 procent samt att de i hyresgrupp 4 efter höjningen utgående hyresbeloppen
gjordes tillämpliga jämväl för bostäder i hyresgrupp 5.
I en den 27 januari 1958 avgiven promemoria har 1952 års tjänstebostadsutredning
tagit upp frågan om en höjning av nu gällande hyror för åt folkskollärare
och präster upplåtna tjänstebostäder.
I promemorian föreslås med hänsyn till de generella hyreshöjningar, som
Kungl. Maj :t jämlikt 5 § hyresregleringslagen under de senaste åren medgivit
för bostäder i den allmänna hyresmarknaden, vissa procentuella höjningar
av de fr. o. m. den 1 juli 1955 gällande hyrorna för åt folkskollärare
och präster upplåtna tjänstebostäder. En omarbetning av hyrestabellerna av
mera principiell natur har tjänstebostadsutredningen icke ansett lämplig i
dagens läge. En viss ändring har dock ifrågasatts såtillvida att hyreshöjningen,
i syfte att minska spännvidden mellan hyrorna i de lägre och de
högre hyresgrupperna, i förslaget gjorts något större i hyresgrupperna 1 och
2 än i de övriga (grupperna 3—5). Därjämte har för folkskolans tjänstebostäder
föreslagits, att — såsom redan gäller för de prästerliga tjänstebostäderna
— bostäder å orter inom hyresgrupperna 4 och 5 åsättes samma hyror,
d. v. s. de på grundval av gällande hyror i den förra hyresgruppen beräknade
nya hyrorna för hyresgrupp 4.
27
Kungi. Maj.ts proposition nr 747 år 1958
Hyreshöjningen, som i princip skulle anknyta till den generella hyreshöjningen
men göras oberoende av huruvida tjänstebostad är belägen å hyresreglerad
eller icke hyresreglerad ort, föreslås för folkskolans A-bostäder
skola uppgå till 15 procent i hyresgrupperna 1 och 2 samt 10 procent i övriga
hyresgrupper. För folkskolans B- och C-bostäder liksom för de prästerliga
tjänstebostäderna innebär utredningens förslag, att hyrorna i de båda
lägsta hyresgrupperna höjes med 20 procent och i övriga hyresgrupper med
15 procent.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av bostadsstyrelsen,
statskontoret, skolöverstyrelsen, statens bostadsnämnd, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska pastoratens riksförbund, Svenska stadsförbundet,
SACO och TCO.
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter. Samtliga remissmyndigheter är ense
med tjänstebostadsutredningen om att en höjning av hyrorna för åt folkskollärare
och präster upplåtna tjänstebostäder med hänsyn till hyreshöjningarna
på den allmänna hyresmarknaden är befogad. Statens bostadsnämnd
erinrar härvid om att det övervägande antalet statliga myndigheter
numera justerat hyrorna för sina tjänstebostäder upp till eller i närheten
av marknadshyrorna.
Statskontoret anser, att den av utredningen föreslagna differentieringen
av hyreshöjningen i de lägre och högre hyresgrupperna i syfte att minska
spännvidden mellan hyrorna i de olika grupperna icke är befogad utan föreslår,
att de i promemorian ifrågasatta procenttalen i hyresgrupperna 1 och
2 göres tillämpliga jämväl å övriga hyresgrupper.
Den av utredningen använda metoden att — under motivering att en
fortgående höjning av hyresnivån äger rum även å de icke hyresreglerade orterna
— anknyta hyreshöjningen för tjänstebostäderna till den av Kungl. Maj :t
för lägenheter å hyresreglerade orter medgivna generella hyreshöjningen
har föranlett vissa uttalanden. Svenska pastoratens riksförbund ifrågasätter
sålunda, om de normer, som gäller för den allmänna regleringen av hyrorna,
bör tillämpas oförändrade på prästgårdarna. SACO hävdar, att det vid
en anpassning av hyrorna för prästerliga tjänstebostäder till marknadshyrorna
är nödvändigt att utgå från lägre procenttal än de av Kungl. Maj:t
för lägenheter å de hyresreglerade orterna medgivna. TCO erinrar om att
övervägande delen av de tjänstebostäder, varom här är fråga, är belägna å
icke hyresreglerade orter, där hyresutvecklingen är obunden av generella
bestämmelser.
Bostadsstyrelsen framhåller, att flertalet orter tillhörande hyresgrupp 1
torde ha en obetydlig hyresmarknad och alt sannolika skäl talar för att
inom sådana orter hyreshöjningen varit mindre än vad som motsvarar den
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
medgivna generella höjningen på hyresreglerad ort. Statens bostadsnämnd
anser däremot med stöd av sina erfarenheter, att de av tjänstebostadsutredningen
föreslagna hyreshöjningarna icke behöver göras beroende av huruvida
tjänstebostäderna är belägna å hyresreglerade eller icke hyresreglerade
orter. Ett flertal av de statliga bostadsförvaltande myndigheterna uttager
sålunda numera — såsom en motsvarighet till den generella hyreshöjningen
å de hyresreglerade orterna — en procentuell förhöjning av hyrorna
jämväl för sådana tjänstebostäder, som är belägna å icke hyresreglerade
orter. Skolöverstyrelsen finner alla skäl tala för att hyresjusteringen får viss
anknytning till den generella hyreshöjning, som ägt rum.
Hyrorna för folkskolans tjänstebostäder. Utredningens
förslag härutinnan har tillstyrkts av bostadsstyrelsen, statens bostadsnämnd,
Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.
Bostadsnämnden anför beträffande denna del av förslaget bl. a. följande.
Ehuru förslaget ger en väsentligt bättre anpassning av »folkskolehyrorna»
till marknadsläget och till hyresläget för tjänstebostäder inom flertalet
övriga förvaltningsområden, där Saar eller andra av Kungl. Maj :t fastställda
avlöningsreglementen tillämpas, än vad för närvarande är fallet, få dock
de föreslagna hyresbeloppen framförallt i hyresgrupperna 1 och 2, inom vilka
99 procent av tjänstebostäderna är belägna, enligt bostadsnämndens mening
fortfarande betraktas såsom relativt låga.
Beträffande hyrorna för B- och C-bostäderna anser skolöverstyrelsen, att
de ej bör sammanföras i en grupp med hänsyn till att de senare bostäderna
som regel är mycket gamla och till följd härav uppvärmningskostnaderna,
för vilka tjänstebostadsinnehavaren själv svarar, är oproportionerligt stora,
överstyrelsen föreslår därför, att procenttalen 20 för hyresgrupperna 1 och
2 och 15 för hyresgrupperna 3 och 4 endast tillämpas vid höjningen av hyrorna
för B-bostäder, medan för C-bostäder i samtliga hyresgrupper 10 procent
bör komma i fråga.
Hyrorna för de prästerliga tjänstebostäderna. Statens
bostadsnämnd har i och för sig intet att erinra mot de grunder, på vilka
tjänstebostadsutredningen byggt sitt förslag beträffande hyreshöjningen för
de här ifrågavarande tjänstebostäderna, eller mot de hyresbelopp, utredningen
kommit fram till. Bostadsnämnden anser det emellertid kunna övervägas,
huruvida icke de av tjänstebostadsutredningen föreslagna procenttalen
— med beaktande av att uppvärmningskostnaderna för ifrågavarande
bostäder vanligen är höga — borde något reduceras, förslagsvis med fem
enheter. Statskontoret anser å andra sidan, att hyran för prästbostäderna
bör uppräknas med 20 procent i samtliga hyresgrupper.
Svenska pastoratens riksförbund förordar, att en viss försiktighet iakttages
vid hyreshöjningen. Jämväl SACO anser, att hyreshöjningen för de prästerliga
tjänstebostäderna bör sättas lägre än vad som föreslagits. Som skäl
härför framhåller SACO bl. a., att de stora uppvärmningskostnaderna ofta
leder till höga totala bostadskostnader.
Kungl. Maj.ts proposition nr lb7 år 1958
29
Representanter för SACO och TCO har beretts tillfälle att till civildepartementet
framföra sina synpunkter i fråga om den i promemorian föreslagna
hyreshöjningen.
Departementschefen
Enligt vad tjänstebostadsutredningen kunnat konstatera, har sedan den
1 juli 1955, då hyrorna för folkskolans tjänstebostäder och de prästerliga
tjänstebostäder na senast reglerades, en höjning ägt rum av såväl hyrorna
å den allmänna hyresmarknaden som av hyrorna för tjänstebostäder inom
flertalet förvaltningsområden, där av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser
gäller. Med hänsyn härtill finner jag en höjning av nuvarande
hyror för i promemorian berörda tjänstebostäder motiverad.
De av tjänstebostadsutredningen föreslagna procenttalen för höjningen
synes mig ha beräknats med vederbörligt hänsynstagande till den osäkerhet,
som råder beträffande hyresutvecklingen på icke hyresreglerade orter. Jag
finner procenttalen väl avvägda och lämpade att läggas till grund för en
hyreshöjning på här ifrågavarande områden. Vad bostadsnämnden anfört
beträffande de totala kostnaderna för de prästerliga tjänstebostäderna förtjänar
emellertid enligt min mening beaktande. I likhet med nämnden anser
jag en reducering av de av tjänstebostadsutredningen föreslagna procenttalen
för här ifrågavarande bostäder med fem enheter skälig.
Jag föreslår sålunda, att hyrorna för folkskolans tjänstebostäder höjes i
fråga om A-bostäderna med 15 procent i hyresgrupperna 1 och 2 och med
10 procent i hyresgrupperna 3 och 4 samt i fråga om B- och C-bostäderna
med 20 procent i hyresgrupperna 1 och 2 och med 15 procent i hyresgrupperna
3 och 4. För hyresgrupp 5 föreslås — i överensstämmelse med vad
som sedan 1955 gäller i fråga om prästernas tjänstebostäder — skola gälla
de hyresbelopp, som efter uppräkningen kommer att gälla i hyresgrupp 4.
Beträffande de prästerliga bostäderna föreslår jag, att hyrorna uppräknas
med 15 procent i hyresgrupperna 1 och 2 och med 10 procent i övriga hyresgrupper.
Den av mig föreslagna höjningen medför — efter vissa jämkningar av
årsbeloppen, bl. a. för att dessa skall bli jämnt delbara med 12 — de nya
hyror för här ifrågavarande tjänstebostäder, som framgår av de tabeller,
som intagits såsom bilaga B till statsrådsprotokollet i detta ärende.
De av mig föreslagna hyreshöjningarna bör genomföras fr. o. m. den 1 juli
1958.
Det må slutligen påpekas, att de förordade hyreshöjningarna utgör ett
provisorium i avvaktan på mera definitiva ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
Resekostnadsersättning och traktamente till deltagare i
kurser i företagsdemokrati
Genom riksdagens skrivelse den 9 maj 1950, nr 169, bemyndigades Kungl.
Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i prop. 1950: 139 föreslagits
meddela bestämmelser om förutsättningar för rätt till löneförmåner
för deltagare i kurser i företagsdemokrati och därmed sammanhängande
ämnen. Bestämmelser utfärdades genom cirkulär till statsmyndigheterna
den 9 juni 1950, nr 352. Viss ändring i angivna cirkulär har med stöd av
beslut vid 1955 års riksdag (prop. 171, SU 134, rskr 306) skett genom cirkulär
den 3 juni 1955, nr 296.
Statlig befattningshavare, vilken fungerar som ledamot i företagsnämnd
eller som företagsombud, äger enligt cirkuläret bl. a. rätt att efter medgivande
av myndigheten vid deltagande i kurs i företagsdemokrati m. m.
bibehålla oavkortad lön under tre dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig
restid samt uppbära resebidrag, högst motsvarande kostnaden för
resa från hemorten till kursorten och åter enligt bestämmelserna för reseklass
C i allmänna resereglementet. Resebidraget skall bestridas i den ordning,
som gäller för ersättning för resa i tjänsten. Såsom förutsättningar
för åtnjutande av angivna förmåner gäller bl. a., att kursen anordnas av vederbörande
myndighet och personalorganisationer gemensamt, att kursplanen
slutligt fastställes av vederbörande myndighet samt att myndigheten
fastställer antalet kursdeltagare.
I skrivelse den 29 maj 1957 har Statstjänarkartellen, SR, SACO och TCO,
med anhållan om överläggningar i ämnet, hemställt om viss revision av
förevarande bestämmelser.
Vid överläggningar mellan företrädare för civildepartementet och personalorganisationerna
har från personalrepresentanternas sida hemställts
om sådan ändring av bestämmelserna, att resebidrag skall bestämmas enligt
för tjänstemannen tillämplig reseklass samt att traktamente enligt tilllämplig
traktamentsklass skall utgå under resa från hemorten till kursorten
och åter.
Den positiva värdering av företagsnämndernas uppgift som samarbetsorgan
mellan de statliga myndigheterna och deras personal, som kom till uttryck
i 1950 års proposition, har enligt min mening visat sig vara väl
grundad. F. n. finnes vid flertalet statliga myndigheter samarbets- eller företagsnämnder.
Verksamheten berör huvuddelen av de statsanställda. De
kurser, som hållits rörande de företagsdemokratiska frågeställningarna, torde
hava haft stor betydelse för utvecklingen av nämndernas verksamhet.
Från personalorganisationernas sida har under de förutnämnda överläggningarna
framhållits, att en omprövning av grunderna för resebidraget
vore önskvärd. Vidare har framhållits önskvärdheten av att kompensation
för merkostnader skulle beredas genom rätt till traktamente. Med hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition nr li7 år 1958
31
till det värde kurserna i företagsdemokrati måste tillmätas, finner jag det
angeläget, att intresset för kurserna stimuleras. Jag vill därför tillmötesgå
organisationernas önskemål och föreslår, att deltagare i kurs i företagsdemokrati
medgives rätt att vid resor från hemorten till kursorten och åter
uppbära resekostnadsersättning och traktamente såsom vid tjänsteresa enligt
allmänna resereglementet.
Vad sålunda föreslagits bör få tillämpning även å sekreterare i samarbets-
eller företagsnämnd, vilken ej är ledamot i nämnden, under förutsättning
dock att denne är tjänsteman med avlöning enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.
Föreslagna ändrade grunder för ersättning till deltagare i kurser för ledamöter
och sekreterare i samarbets- eller företagsnämnd torde böra underställas
riksdagens prövning.
Löneförbättring för vissa tjänstemän på indragningsstat
I skrivelse den 15 april 1950, nr 9, bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t
att å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet överföra sju egnahemsdirektörer.
överförandet skulle få ske då berörda tjänstemän uppnådde 62
års ålder, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att, om särskilda skäl därtill
föranledde, efter ansökan överföra vederbörande på indragningsstat redan
före sagda ålder.
Med stöd av förenämnda bemyndigande har Kungl. Maj :t genom beslut
den 30 november 1951 resp. den 27 november 1953 å indragningsstat utan
tjänstgöringsskyldighet överfört egnahemsdirektörerna Ivar Risberg, född
1896, och Helmer Olla, född 1895; Risberg fr. o. m. den 1 december 1951 och
Olla fr. o. m. den 1 januari 1954.
I kungl. brev den 28 april 1950 föreskrives, att egnahemsdirektör, som
överföres å indragningsstat, skall — så länge han kvarstår å allmänna indragningsstaten
— åtnjuta avlöning enligt för honom dittills gällande bestämmelser.
För Risberg och Olla har sagda föreskrift inneburit, att de uppburit
lön efter slutlöneklassen inom förutvarande 27 lönegraden, varjämte Risberg
uppburit kallortstillägg. Jämlikt punkten 2 av övergångsbestämmelserna
till statens löneförordning (SFS 1957:228), vilken trätt i kraft den 1
juli 1957, skall löneförordningen ej gälla för tjänsteman, som är uppförd å
indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Med anledning därav står Risberg
och Olla kvar å för dem före den 1 juli 1957 gällande avlöningsbestämmelser,
vilket innebär, att de ej omfattats av 1957 års löneplansrevision och
ej heller fått del av de löneförhöjningar om 2 resp. 3 procent för åren 1957
och 1958, varom riksdagen fattat beslut (rskr 1957: 321).
Jag finner det vara skäligt, att ifrågavarande tjänstemän får del av de
procentuella lönehöjningarna för åren 1957 och 1958. Kungl. Maj:t torde
därför böra utverka riksdagens bemyndigande att besluta om sådan löneförbättring
för Risberg och Olla, att de för år 1957 erhåller 2 procents ök
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
ning i förhållande till 1956 års lön och för år 1958 ytterligare 3 procents ökning
i förhållande till den på nyss angivet sätt förhöjda lönen. Bemyndigandet
torde jämväl böra innefatta rätt för Kungl. Maj:t att vid framtida procentuella
lönehöjningar för statstjänstemännen besluta om en löneförbättring
enligt nyss angivna grunder för ifrågavarande båda tjänstemän.
Hemställan
Vad jag i det föregående under I och III förordat bör i princip träda
i kraft den 1 juli 1958 utom de föreslagna ändringarna i 6 § avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m., vilka ändringar bör träda i kraft den 1 oktober 1958. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser, som
kan befinnas erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att
1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436), avlöningsreglementet för
folkskolan den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet
för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385), avlöningsreglementet
för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet
den 29 juni 1951 (nr 577), avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m. den 27 augusti 1951 (nr 615) och
polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226) i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående under I förordats,
2) utfärda krigsavlöningsbestämmelser för personal underkastad
av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
under II förordats ävensom att vidtaga de ändringar i gällande
avlönings- och pensionsreglementen, som erfordras för
att anknyta krigsavlöningsbestämmelserna till desamma,
samt att efter vidare utredning meddela närmare föreskrifter
rörande utformningen och användningen av s. k. löneoch
pensionsbevis,
3) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
under III förordats
a) meddela bestämmelser om ökad ledighet för landfyrpersonal,
b) meddela beslut eller bestämmelser rörande avlöningsförmåner
till personal vid Grundkallens fyrplats,
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
c) meddela bestämmelser om ersättning för beredskapsoch
bevakningstjänst till viss personal vid de till Flaxenviks
oljedepå hörande oljelagringsanläggningarna,
d) besluta om ändrad hyressättning för folkskolans tjänstebostäder
samt de prästerliga tjänstebostäderna,
e) utfärda ändrade bestämmelser angående resekostnadsersättning
och traktamente i vissa fall för befattningshavare
i statens tjänst m. fl. vid deltagande i kurser i företagsdemokrati
m. in., samt
f) besluta om löneförbättring för vissa tjänstemän på indragningsstat,
ävensom
4) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erforderliga
i anledning av förenämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
S. Pantzerhielm
it Bihang till riksdagens protokoll 4958. 1 samt. Nr 147
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 1\7 år 1958
Bilaga A
Flygtillägg m. m.
A. Flygtilläggsbestämmelserna i Saar utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med det följande.
1. Under de närmare villkor och förutsättningar, som i detta reglemente
angivas, utgå särskilda lönetillägg för flygtjänstgöring vid flygvapnet ävensom
flygtraktamente.
2. Flygtjänstgöring skall för att berättiga till lönetillägg fullgöras minst
i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av chefen för flygvapnet.
3. Elevtillägg utgår med 210 kronor för månad räknat till beställningshavare,
som är kommenderad såsom elev i grundläggande flygutbildning,
samt med 240 kronor för månad räknat till beställningshavai e, som tillhör
armén eller marinen och som vid flygvapnet undergår grundläggande flygutbildning
till flygspanare.
4. Beställningshavare, som, efter vederbörlig flygutbildning vid flygvapnet,
fullgör fortsatt flygtjänstgöring såsom flygförare, flygnavigatör, flygspanare
eller meteorolog eller såsom flygförare utför prov- eller kontrollflygning,
beställningshavare som, utan att vara flygförare, fullgör flygtjänstgöring
såsom prov- eller kontrollflygare, samt beställningshavare, som fullgör
flygtjänstgöring såsom färdmekaniker, äga uppbära flygtillägg.
Flygtillägg utgår med följande belopp för månad:
Beställningshavare, |
Flygtillägg såsom |
|||||||
flyg- förare, kronor |
flyg-spanare |
provflygare |
kontrollflygare |
färd- meka- niker, kronor |
meteo- rolog, krono r |
|||
flyg- förare, kronor |
Övriga, kronor |
flyg- förare, kronor |
Övriga, kronor |
|||||
A 7—9 .............. |
480 |
450 |
690 |
330 |
||||
A 10—12 ............ |
540 |
510 |
690 |
480 |
630 |
390 |
390 |
390 |
A 13—17 ............ |
600 |
510 |
690 |
480 |
630 |
390 |
390 |
390 |
A, AB 18—26, B 1—7 |
660 |
540 |
690 |
480 |
630 |
390 |
390 |
Löjtnant, som är placerad såsom chef för divisions flygstyrka, äger uppbära
flygtillägg med belopp, som enligt förestående tabell utgår till flygförare,
tillhörande någon av lönegraderna A 18—26.
5. Flygförare, som tillika är flyglärare vid gimndläggande flygutbildning,
äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med 90 kronor för månad
räknat.
6. Elevtillägg, flygtillägg och flyglärartillägg utgå även under semester
och, under högst 2 år i följd, vid tjänstledighet med bibehållande av hela
lonen eller del därav; dock skola under tjänstledighet, som medför A- eller
B-avdrag enligt 28 §, tilläggen minskas, vid A-avdrag med 1/120 och vid
B-avdrag med 1/60 för dag räknat.
7. Föreligger på grund av skada, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga
hinder mot fullgörande av flygtjänstgöring, må flygtillägg bibehållas under
Kungl. Maj:ts proposition nr i tf år 1958
35
högst 2 år i följd, inberäknat i förekommande fall av skadan, sjukdomen
eller den nedsatta arbetsförmågan föranledd tjänstledighet. Därvid skall
dock, i den mån icke bestämmelserna i punkten 6 föranleda till annan
minskning, tillägget minskas, under första året med 1/120 och under andra
året med 1/60 för dag räknat.
8. BeMällningshavare, som fullgjort föreskriven flygtjänstgöring under
minst 12 år, äger, om han går förlustig rätten till flygtillägg genom att
flygtjänstgöringen upphör, för tiden därefter, så länge han kvarstår i flygvapnets
tjänst, uppbära lön enligt löneklass, vars nummer med 2 enheter
överstiger numret för den löneklass han enligt detta reglemente eljest skolat
tillhöra eller, beträffande beställningshavare med lön enligt löneklasserna
28 eller 29 å löneplan A eller enligt löneplan B, åtnjuta den löneförhöjning,
som fastställes av Kungl. Maj :t.
Har flygtjänstgöringen upphört till följd av skada vid olycksfall vid
flygning eller sjukdom, till vilken flygtjänstgöringen kan anses hava väsentligen
bidragit, äger beställningshavare, som fullgjort flygtjänstgöring
såsom flygförare (även prov- och kontrollflygare), flygnavigatör, flygspanare
eller meteorolog komma i åtnjutande av i nästföregående stycke angiven
förmån, även om flygtjänstgöring fullgjorts under kortare tid än
12 år.
9. Går beställningshavare förlustig rätten till flygtillägg efter flygtjänstgöring
under kortare tid än 12 år och är icke bestämmelsen i punkten 8
andra stycket tillämplig på honom, äger han, i den mån icke anställningen
vid flygvapnet dessförinnan upphör, under ett år därefter uppbära särskild
ersättning till belopp motsvarande 3/4 av det flygtillägg han senast uppburit.
Dylik ersättning utgår dock icke för del av nämnda tidsperiod, varunder
beställningshavaren åtnjutit förmåner under tjänstledighet enligt
punkten 6 eller bibehållit flygtillägg enligt punkten 7.
I fråga om villkoren för utgående av angivna särskilda ersättning skall
vad ovan i punkten 6 stadgas äga motsvarande tillämpning.
10. Beställningshavare, vars kommendering till flygtjänstgöring efter beslut
av chefen för flygvapnet upphör på grund av beställningshavarens förseelse
under flygning, äger icke komma i åtnjutande av förmåner, som i
punkten 8 eller punkten 9 sägs.
11. Beställningshavare, som icke är berättigad till flvgtillägg eller elevtillägg
äger för dag, varunder han beordras deltaga i flygning, enligt av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av försvarets civilförvaltning
meddelade föreskrifter uppbära flygtraktamente med följande belopp:
-
Beställningshavare, tillhörande lönegrad
Dagbelopp
kronor
E 1, A 1—9.................
A 10—12 ...................
A 13—26, AB 18—26, B 1—8
13
15
17
Därest till flygtraktamente berättigad beställningshavare under deltagande
i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust
av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet
uppbära särskild ersättning, beställningshavare i någon av lönegraderna E 1
eller A 1—9 med 210 kronor och beställningshavare i lönegrad A 10 eller
högre lönegrad med 270 kronor, allt för månad räknat. Dylik ersättning må
utgå under en tid av högst 2 år.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
12. Med beställningshavare skall vid tillämpningen av bestämmelserna
här ovan jämställas civil tjänsteman vid försvaret.
_13. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
här ovan meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande,
av vederbörande myndighet.
B. Bestämmelser angående ökad ledighet i vissa fall för personal vid flygvapnet
meddelas i anslutning till flygtilläggsutredningens förslag.
C. De i Kungl. brev den 5 juni 1953 (ändrat den 27 juni 1957) intagna
förutsättningarna för åtnjutande av förhöjd pension enligt 1947 års allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen jämkas med beaktande av de villkor,
som enligt A, punkten 8, uppställes för erhållande av däri avsedd förmån.
Forslagen genomföres fr. o. m. den 1 juli 1958, dock skall vad under A,
punkterna 8 och 9, och under C sägs icke gälla för den, vilkens flygtjänstgöring
upphört före nämnda tidpunkt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1958
37
Bilaga B
Tjänstebostadshyror
I. Folkskolans tjänstebostäder
A. Årshgror för A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebostäder
efter den 31 december 1950
Tjänstebostad omfattande omkring |
Hyresgrupp |
|||
1 |
2 |
3 |
4 och 5 |
|
45 kvadratmeter........................ |
828 |
1068 |
1260 |
1500 |
60 eller 65 kvadratmeter................ |
1128 |
1452 |
1728 |
2 052 |
90 kvadratmeter........................ |
1440 |
1872 |
2 208 |
2 640 |
B. Årshyror för övriga tjänstebostäder
För tjänstebostad |
Hyresgrupp |
||||
omfattande omkring |
hänförd |
1 |
2 |
3 |
4 och 5 |
45 kvadratmeter.............. |
A |
780 |
1008 |
1188 |
1416 |
B |
576 |
744 |
876 |
1044 |
|
C |
324 |
432 |
492 |
600 |
|
60 eller 65 kvadratmeter...... |
A |
1032 |
1356 |
1620 |
1944 |
B |
792 |
1032 |
1224 |
1464 |
|
C |
456 |
588 |
684 |
816 |
|
90 kvadratmeter.............. |
A |
1320 |
1740 |
2 040 |
2 460 |
B |
1020 |
1344 |
1608 |
1932 |
|
C |
588 |
768 |
924 |
1104 |
II. Prästerliga tjänstebostäder
Årshyror
Hyresgrupp |
1 |
2 |
3 |
4 och 5 |
Domprost samt kyrkoherde och likställd |
1920 |
2 508 |
2 964 |
3 552 |
Komminister och likställd garnisons- och |
1548 |
2 040 |
2 424 |
2 916 |
580671 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag