Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
1
Nr 146
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster vid nyindelning av riket i pastorat; given
Stockholms slott den 28 mars 1958.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning
av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att vid
genomförande av den år 1957 beslutade allmänna reformen av pastoratsindelningen
tillsätta varje ledig kyrkoherde- eller komministertjänst genom
förflyttning av kyrkoherde eller komminister, vars tjänst blir indragen.
Sådan tillsättning skall icke medräknas vid tillämpning av den för pastoratet
bestämda växlingen mellan tillsättning efter val och s. k. tredjegångstillsättning.
Kyrkoherdetjänst skall få tillsättas genom förflyttning till
tjänsten av komminister endast om synnerliga skäl föreligger.
Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1960.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. G samt. Nr 1/fG
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr l/{6 år 1958
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster vid nyindelning av riket i pastorat
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
För att möjliggöra en allmän omreglering av pastoratsindelningen och
den församlingspräst erliga organisationen i riket skall, utan hinder av vad
lagen om prästval innehåller häremot stridande, gälla vad nedan stadgas.
2 §.
Varje kyrkoherde- eller komministertjänst, som vid omregleringens genomförande
är ledig, må tillsättas utan val genom att Konungen till
tjänsten förflyttar kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages.
Tillsättes tjänst enligt vad nu sagts, skall tillsättningen ej medräknas
vid tillämpning av den ordning som för pastoratet är bestämd i fråga om
växlingen mellan tillsättning efter val och tillsättning utan val.
3 §.
När kyrkoherde- eller komministertjänst efter omregleringens genomförande
skall tillsättas utan val, må till tjänsten förflyttas även kyrkoherde
eller komminister, vars tjänst vid omregleringen indragits utan att han
erhållit annan dylik tjänst.
4 §.
Komminister må ej med stöd av 2 eller 3 § förflyttas till kyrkoherdetjänst
utan att synnerliga skäl äro därtill.
5 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om lagstiftning
om tillsättning av prästerliga tjänster i samband med pastoratsindelningsreformens
genomförande och anför därvid följande.
I. Inledning
Genom riksdagens bifall (skr. 1957: 388) till Kungl. Maj:ts proposition
1957: 153 har beslut fattats om genomförande av ny indelning och tjänsteorganisation
för de territoriella pastoraten. Beslutet innehåller i första hand
riktlinjer och normer för den nya indelningen och organisationen samt
grunder för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i lönegrad.
Däremot har genom 1957 års riksdagsbeslut ställning endast i begränsad
mån tagits ifråga om sättet att lösa de organisatoriska problem av övergångsnatur,
som är förbundna med reformen. Med lösningen av vissa spörsmål
av sådan art ansågs nämligen böra anstå någon tid.
Ett av dessa spörsmål är frågan om behovet av tillfällig lagstiftning, som
— med undanskjutande av eljest gällande regler för tillsättning av kyrkoherde-
och komministertjänster — möjliggör en omplacering av präster,
vilkas tjänster blir indragna vid indelningsreformen. Vid förberedandet av
1957 års proposition i indelningsfrågan ansågs att resultatet av det samtidigt
pågående arbetet på en ny lag om prästval borde avvaktas, innan
förslag om tillfällig lagstiftning förelädes riksdagen.
Sedan den större lagstiftningsfrågan numera lösts genom utfärdandet av
lagen om prästval den 25 oktober 1957 (nr 577), vilken träder i kraft den
1 juli 1958, anhåller jag att få till behandling upptaga berörda med pastoratsindelningsreformen
sammanhängande lagstiftningsärende.
4
Kungl. Maj ris ''proposition nr 146 år 1958
1957 års lag om prästval
Genom 1957 års lag om prästval har upphävts en lag av år 1934 i samma
ämne. Den nya lagen är grundad på ett förslag av 1950 års prästvalskommitté.
1
Såvitt i detta sammanhang är av intresse innebär den nya lagen följande.
Tillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst skall i två fall av
tre föregås av menighetsval. Den som därvid fått de flesta rösterna skall
vid komministerval alltid utnämnas till tjänsten. Vid kyrkoherdeval gäller
detsamma, såframt ej de röstberättigade kallat präst att uppföras på förslaget.
I sistnämnda fall utnämner Kungl. Maj:t en av dem som stått
under val.
Den hittillsvarande regeln att kyrkoherdetjänst var tredje gång den är
ledig tillsättes av Kungl. Maj:t. som därvid är obunden av valutgången,
har lagts till grund för regler om tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst
genom Kungl. Maj:t och av komministertjänst genom domkapitlet.
I motsats mot tidigare regler om tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst
har nu stadgats att sådan tillsättning — av kyrkoherde- såväl som
av komministertjänst — ej skall föregås av något val. I stället skall tillfälle
beredas församlingskyrkoråden i pastoratet att yttra sig över de sökande.
Vid tredjegångstillsättning — men ej eljest — kan kyrkoherde- eller
komministertjänst tillsättas genom att Kungl. Maj:t till tjänsten förflyttar
präst, som innehar annan ordinarie församlingsprästtjänst i samma eller
högre tjänstegrad. Tillsättning genom förflyttning får emellertid tillgripas
endast om åtgärden påkallas av att annan tjänst indrages eller eljest synnerliga
skäl att förflytta präst föreligger. Även vid förflyttning skall tillfälle
beredas församlingskyrkoråden att yttra sig angående präst, om vars
utnämning till den lediga tjänsten är fråga. Bestämmelserna om tillsättning
av tjänst genom förflyttning återspeglar i stort sett prästlönereglementets
regler om prästs förflyttningsskyldighet och saknar motsvarighet
i 1934 års prästvalslag.
Hittills gällande bestämmelser om rätt i vissa fall för präst att utom
förslag söka kyrkoherdetjänst direkt hos Kungl. Maj:t har ej upptagits i
den nya lagen. Genom denna upphäves vidare det s. k. stiftsbandet, d. v. s.
de regler som för flertalet fall inskränkt prästs ansökningsrätt till att avse
tjänst inom det stift han tillhör. Såsom enda rest härav kvarstår en principiell
bundenhet för präst till ett och samma stift under hans första fem
år som präst.
Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen
Syftet med den beslutade reformen av pastoratsindelningen och tjänsteorganisationen
i pastoraten angavs i propositionen 1957: 153 främst vara
1 Ang. denna kommitté och här åsyftade betänkande, se prop. 1957:152 s. 14 och 15.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958
att verkställa en lämpligare fördelning av det nuvarande totala antalet
prästtjänster. I propositionen redogjordes för ett av pastoratsindelningssakkunniga
uppgjort utkast till ny indelning och organisation liksom för ett
härefter inom ecklesiastikdepartementet uppgjort nytt utkast härtill. I
intetdera utkastet hade pastoraten i Stockholm medtagits. Antalet befattningshavare
i de olika tjänstekategorierna enligt organisationen i oktober
1952 och enligt de nämnda utkasten redovisades i följande sammanställning.
Kyrko- herdar |
Kommi- nistrar |
Kyrko- adjunkter |
Summa |
|
Organisationen i oktober 1952 .... |
1 338 |
855 |
34S |
2 541 |
Sakkunnigas utkast.............. |
1 145 |
848 |
547 |
2 540 |
Departementsutkastet............ |
1 166 |
852 |
523 |
2 541 |
Enligt beslutet skall kyrkoherdetjänsterna liksom hittills vara placerade
i lönegraderna Ao 26, 24, 23 och 21. Komministertjänsterna, vilka för närvarande
är placerade i lönegraderna Ao 22, 21, 20 och 19, skall framdeles
placeras i Ao 22 och 20. I propositionen 1957:153 (s. 64) anmärktes att
fördelningen på lönegrader av de i departementsutkastet upptagna tjänsterna
i stort motsvarade fördelningen i de sakkunnigas utkast till indelning
och organisation. Enligt sistnämnda utkast, vari såsom nämnts pastoraten
i Stockholm ej medtagits. skulle resultatet av lönegradsinplaceringen
bliva detta.
Tjänst |
Kyrkoherdar Ao |
Komministrar Ao |
Kyrko- adjunkter |
Samtliga tjänster |
|||||||
Lönegrad |
26 |
24 |
23 |
21 |
S:a |
22 |
21 20 |
19 |
S:a |
Ae 19 |
Summa |
i Nuvarande .. |
169 |
221 |
747 |
201 |
1 338 |
99 |
181 315 |
260 |
855 |
348 |
2 541 |
Utkastet .... |
162 |
272 |
689 |
22 |
1 145 |
298 |
— 550 |
— |
848 |
547 |
2 540 |
Enligt riksdagsbeslutet år 1957 skall pastoratsindelningsreformen genomföras
i stort sett samtidigt för hela riket. Undantag från principen om samtidighet
förutsättes endast bli behövligt för enstaka pastoratsdelningar,
som tillika innebär församlingsdelning och som icke hinner förberedas till
dagen för det allmänna ikraftträdandet. Tidpunkten för reformens genomförande
har icke bestämts genom 1957 års beslut. I propositionen 1957: 153
anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den nya indelningen
och organisationen torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari
1961. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.
Om de vid reformen nödvändiga övergångsanordningarna anmärkte departementschefen
i 1957 års proposition till en början, att det syntes vara
av värde såväl för prästerskapet och församlingarna som för de myndig
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr IJ/j år 195S
heter, vilka skulle förbereda reformen, att huvuddragen av dessa anordningar
då fixerades. På grundval av ett särskilt betänkande — i det följande
omnämnt som delbetänkandet — av 1950 års prästvalskommitté1 framlades
därför vissa förslag angående vakantsättning av tjänster, förflyttning
av präster, förtidspensionering och inrättande av övergång sbefattningar. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade
statsutskottet sig icke ha något att invända mot vad departementschefen
härutinnan anfört och föreslagit.
Här torde i korthet få erinras om innehållet i de ställningstaganden, som
år 1957 sålunda gjordes i fråga om övergångsanordningar. (Sidhänvisningarna
avse prop. 1957: 153.)
Vakantsättning (s. 47—50). I fråga om vakantsättning av lediga församlingsprästtjänster
anförde departementschefen i propositionen 1957: 153
följande.
Sedan sommaren 1951 har sådana ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster
vakantsatts, vilkas bibehållande vid indelningsreformen synts
osannolikt. Härmed har man velat begränsa antalet fall, då man för reformens
genomförande måste utkräva förflyttningsskyldighet. Den 25 mars
1957 var 119 kyrkoherde- och 77 komministertjänster vakantsatta. Givetvis
bör vakantsättandet tills vidare fortgå efter samma principer. Vid tidpunkten
för indelningsreformens genomförande torde härigenom 150—200
kyrkoherdetjänster vara vakantsatta. För komministertjänsternas del är
en motsvarande beräkning svårare att göra men det kan antagas att med
nuvarande principer för vakantsättningen antalet vakantsatta komministertjänster
kommer att uppgå till åtminstone 100. Emellertid kan man kanske
icke stanna härvid. Under någon tid före reformens ikraftträdande måste
man möjligen genom en mera omfattande vakantsättning säkerställa tillgången
på lediga tjänster, varå kan placeras präster, vilkas tjänster blir
indragna. Jag anser det dock icke säkert att en i princip allmän vakantsättning
av de tjänster, som blir lediga under åren närmast före reformens
ikraftträdande behöver göras helt undantagslös. Skäl kan sålunda anföras
för att undantaga kyrkoherdetjänster i stora pastorat. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att pröva om och när en mera allmän vakantsättning
bör ske och vilken omfattning som då bör givas åt densamma.
För egen del vill jag dock nu säga, att en dylik åtgärd ej bör tillgripas tidigare
än som är absolut nödvändigt.
Departementschefen berörde härefter frågan om de prästers ställning vid
reformens genomförande, som en längre tid uppehållit vakantsatta tjänster,
och anförde därvid.
Några domkapitel och Svenska prästförbundet har ansett, att de präster
— särskilt extra ordinarie präster — som vid reformens genomförande under
en följd av år tjänstgjort som vakans vikarier å ordinarie tjänster, vilka
blir indragna, konnner i en så olycklig situation, att särskilda befordringsförmåner,
bör beredas dem. Jag är medveten om att dessa präster, om ej
särskilda åtgärder vidtages, kan bli försatta i en ogynnsam belägenhet.
1 Ang. detta betänkande se prop. 1957:153 s. 4.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 195S
Detta problem kan emellertid lösas först i samband med spörsmålet om
vilka tidsbegränsande avvikelser från den allmänna prästvalslagstiftningen
som indelningsreformens genomförande i övrigt kräver. I förevarande sammanhang
vill jag inskränka mig till att påpeka att nyssnämnda meningsyttringar
utgår från de synnerligen små möjligheter som nuvarande prästvalslagstiftning
ger att vinna en ordinarie tjänst utom valförfarandet. Vid
ett godtagande av de förslag om införande av tredjegångstillsättning av
kyrkoherde- och komministertjänster utan föregånget val, som jag tidigare
denna dag vid anmälan av frågan om en reform av prästvalslagstiftningen
m. m. utvecklat, förändras problemställningen i en icke alldeles oväsentlig
grad.
Såsom nämnt lämnade riksdagen dessa uttalanden utan erinran.
Förflyttning (s. 50—52). Då vid reformen en kyrkoherde- eller komministertjänst,
som är besatt med ordinarie innehavare, indrages, är — framhöll
departementschefen — förflyttning av prästen till annan ordinarie
prästtjänst som regel den naturligaste åtgärden. Förutsättningarna för en
förflyttning borde därför undersökas innan någon annan lösning övervägdes,
såsom förtidspensionering eller prästens överförande till övergångsbefattning.
På sätt präst valskommittén föreslagit borde genom en strängt
tidsbegränsad lagstiftning möjlighet ges åt Kungl. Maj:t att genom förflyttning
tillsätta alla ordinarie församlingsprästtjänster, som vore lediga
vid tiden för indelningsreformen.
Prästvalskommitténs förslag till tillfällig lagstiftning om förflyttning —
såsom nämnt framlagt i ett delbetänkande år 1954 — är utformat som en
undantagslagstiftning i förhållande till 1934 års lag om tillsättning av
prästerliga tjänster. Departementschefen framhöll att, därest det riksdagen
samtidigt med pastoratsindelningspropositionen förelagda förslaget till
ny lag om prästval bleve antaget, finge kommitténs förslag till undantagsregler
anpassas efter de sålunda ändrade förutsättningarna.
Förtidspensionering (s. 52—54). I en omfattning som — med hänsyn
bland annat till rådande prästbrist — bör bliva strängt begränsad skall
rätt att avgå med förtidspension kunna medges präst. Eljest gällande
förutsättningar för sådan avgång skall därvid kunna i viss mån efterges.
Övergångsbefattningar (s. 54—62). Efter mönster av de övergångsstater,
som inom den civila statsförvaltningen tillskapats vid vittgående
organisationsreformer, skall i mån av behov inrättas »övergångsbefattningar»
för präster, vilkas tjänster indrages vid reformen och som icke
förflyttas till annan ordinarie församlingsprästtjänst. Präst, som överföres
till övergångsbefattning, skall vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet
avsedd tjänst liksom att låta sig utnämnas till innehavare av
ordinarie sådan tjänst. Därest kyrkoherde eller komminister, som är försedd
med tjänstebostad, överföres till övergångsbefattning och på grund
av särskilda skäl förordnas att på samma ort uppehålla kyrkoadjunktstjiinst,
skall domkapitlet äga besluta alt han skall få som tjänstebostad
8 Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1958
behålla denna bostad så länge han uppehåller kyrkoadjunktstjänsten. Den
närmare författningsregleringen av övergångsbefattningarna, vilken reglering
påkallar ändringar i kyrkofondslagen och prästlönekostnadslagen,
skall ansta till tidpunkt närmare reformens ikraftträdande.
Angivna regler för prästerliga övergångsbefattningar överensstämmer
med vad prästvalskommittén föreslagit i fråga om »prästerliga disponibilitetsbefattningar».
Skillnaden mellan sagda konstruktioner är att kommittén
avsett att sistnämnda befattningar tillika skulle fullgöra funktionen
av avgångsstat för präster som befanns på grund av personlig läggning
icke lämpligen kunna bibehållas vid innehavet av ordinarie församlingsprästtjänst.
II. Tillfällig lagstiftning om tillsättning av tjänst
genom förflyttning
Prästvalskommittén
Prästvalskommittén anför i sitt år 1954 avgivna delbetänkande att
innan statsmakterna tagit ställning till grunderna för indelningsreformen
låter det sig icke göra att med någon säkerhet beräkna det blivande
behovet att förflytta präster. Detta kommer, tillägger kommittén,
att påverkas även av den utsträckning, vari andra tänkbara anordningar
än förflyttning kommer till användning, såsom förtidspensionering
eller överförande av präster till de av kommittén föreslagna disponibilitetsbefattningarna.
Kommittén säger sig som en säkerhetsåtgärd
ha räknat med att förflyttningsfallen blir så många, att genom en tillfällig
lagstiftning måste göras ett i princip avsevärt ingrepp i menighetsvalets
ställning som den normala formen för tjänstetillsättning.
Den tillfälliga lagstiftning, som kommittén sålunda funnit erforderlig,
har kommittén utformat i ett jörslag till lag med särskilda bestämmelser
om tillsättning av prästerliga tjänster i samband med nyindelning av riket
i pastorat. Förslaget, vilket såsom redan nämnts utgör en undantagslagstiftning
i förhållande till 1934 års prästvalslag, torde få såsom bilaga
fogas vid protokollet i detta ärende
Vid behandling av frågan, vilka ordinarie tjänster som
genom den tillfälliga lagstiftningen bör ställas till
förfogande för placerandet av präster, vilkas tjänster
blir indragna, framhåller kommittén, att flera begränsningar
i och för sig är möjliga beträffande kyrkoherdetjänster. Av flera skäl
anser kommittén, att det dock icke kan komma i fråga att vid indelningsreformen
ledig kyrkoherdetjänst skall få tillsättas genom förflyttning av
präst, endast så framt tjänsten eljest skolat tillsättas genom s. k. tredjegångstillsättning.
Med en sådan inskränkning skulle det antal kyrkoherde
-
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 146 år 1958
tjänster, som stode till buds för tillsättande genom förflyttning, bliva så
reducerat, att ett mycket stort antal kyrkoherdar finge förflyttas till
komministertjänster. Kommittén föreslår, att vid indelningsreformen ledig
kyrkoherdetjänst får tillsättas genom förflyttning oavsett ledighetens
karaktär.
Kommittén diskuterar, huruvida från tillsättning genom förflyttning i
samband med indelningsreformen bör undantagas kyrkoherdetjänst i pastorat,
vari efter reformens ikraftträdande endast skall finnas en ordinarie
präst, och anför härom.
En dylik regel kan motiveras med att förlusten av rätten att välja präst
bör kännas hårdare för ett pastorat som blott har en ordinarie präst än
för pastorat med flera sådana präster. Begränsningen skulle dock icke
oväsentligt minska antalet för tillsättning genom förflyttning disponibla
kyrkoherdetjänster. En invändning av mera principiell natur kan också
göras mot regeln. Förflyttningsfrågorna måste lösas under största möjliga
hänsynstagande till såväl församlingarnas som prästernas intressen och
befogade önskemål. För en kyrkoherde i ett enprästpastorat kan det vara
ett önskemål att vid förflyttning bliva placerad i ett pastorat av denna
art. Men också en församling kan i särskilda fall tänkas bliva väl tillgodosedd,
om dess enda ordinarie prästtjänst besättes genom ditflyttning
av en präst, som tidigare tjänstgjort under likartade förhållanden. Över
huvud taget synes det böra fasthållas att förutsättningarna för en smidig
och friktionsfri lösning av förflyttningsfallen blir bättre ju fl “ra alternativ
som står till vederbörandes förfogande.
I överensstämmelse med vad kommittén sålunda anfört har kommittén
i sitt författningsförslag icke upptagit någon undantagsbestämmelse för
nu ifrågavarande pastorat. Kommittén uttalar dock såsom sin mening, att
kyrkoherdetjänsten i pastorat med endast en ordinarie tjänst icke bör
mot församlingens önskan tillsättas genom förflyttning, därest de präster,
som ifrågakommer därtill, kan utan olägenhet placeras å andra tjänster.
I fråga om komministertjänster har kommittén ansett anledning saknas
att diskutera någon begränsning i möjligheten att tillsätta dem genom
förflyttning.
Vad slutligen beträffar domprosttjänster och ordinarie amiralitetsprästtjänster
har kommittén icke ansett erforderligt att öppna möjlighet att i
samband med indelningsreformen tillsätta ledig sådan tjänst genom förflyttning.
Vid övervägande av giltighetstiden för de befogenheter att tillsätta
tjänst genom förflyttning, som skall ges åt Kungl. Maj:t, anför
kommittén att det självfallet vore ur många synpunkter bäst om samtliga
förflyttningsfrågor kunde definitivt lösas i god tid före indelningsreformens
ikraftträdande. Kommittén har dock icke vågat räkna med såsom
säkert att så kan ske. Därest annan lämplig tjänst ej omedelbart står
att finna för övertalig präst, kan det enligt kommittén bliva nödvändigt
att tillfälligt överföra honom till »disponibilitetsbefattning», d. v. s. enligt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 1/+6 år 1958
1957 års riksdagsbeslut till prästerlig övergångsbefattning. För att underlätta
återplacerandet av dylik präst på ordinarie tjänst föreslår kommittén,
att Kungl. Maj:ts tillfälliga befogenheter att tillsätta prästerlig tjänst
genom förflyttning skall bestå även under det första året efter ikraftträdandet
av den nya indelningen och tjänsteorganisationen samt att
befogenheterna under detta år skall avse även tillsättning av tjänst
genom utnämning av kyrkoherde eller komminister, som vid reformens
ikraftträdande överförts till »disponibilitetsbefattning».
Med denna utsträckning av giltighetstiden för den tillfälliga lagstiftningen
har kommittén velat tillgodose även ett annat syfte. Härom anför
kommittén i huvudsak följande.
På tillskyndan av kommittén infördes i 46 § prästlönereglementet ett
stadgande, varigenom präst, å vilken reglementet vinner tillämpning, blir
underkastad sådana bestämmelser om tvångsförordnande att uppehålla
annan tjänst, som framdeles kan utfärdas. Syftet med denna bestämmelse,
för vars närmare motivering må hänvisas till propositionen 1951:
156 s. 123, var att skapa anställningsrättsliga förutsättningar för att genom
vikariatsförordnande utröna lämpligheten av en ifrågasatt förflyttning
av präst. Under försöksförflottning jämlikt berörda stadgande kommer
prästen alltjämt att inneha sin tidigare tjänst. Nu föreslår kommittén
emellertid att präst, vars tjänst indrages vid indelningsreformen, skall
kunna överföras till disponibilitetsbefattning med tjänstgöringsskyldighet.
Undantagsvis kan fall inträffa, då annan tjänst för övertalig präst väl
står till buds vid reformens ikraftträdande men det med hänsyn till församlingens
struktur, tjänstgöringens art eller personliga omständigheter
framstår som önskvärt att slutlig ställning i förflyttningsfrågan ej tages,
förrän prästen haft tillfälle att tjänstgöra någon tid i församlingen. Genom
disponibilitetsinstitutet och den utsträckta giltighetstiden av de föreslagna
bestämmelserna i 1 § andra stycket möjliggöres i sistberörda fall
en försöksanordning motsvarande de tidigare nämnda vikariatsförordnandena.
I förflyttningsinstitutets natur kan sägas ligga, framhåller kommittén,
att tjänsteman, som av organisatoriska skäl förflyttas, såvitt möjligt bör
erhålla en med hänsyn till arbetsförhållanden och avlöningsvillkor jämförlig
tjänst. I tillämpningen bör därför gränsen mellan förflyttning
och befordran hållas klar. Kommittén har dock icke
ansett sig böra föreslå någon allmän författningsbestämmelse av innehåll,
att tjänst icke må tillsättas genom förflyttning av präst, för vilken åtgärden
skulle innebära en befordran. I särskilda fall anser kommittén nämligen
en förflyttning icke böra hindras därav att den för prästen medför
viss löneförbättring. Däremot föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse
om att kyrkoherdetjänst ej må tillsättas genom förflyttning av
komminister.
Kommitténs synpunkter och förslag beträffande förflyttningsärendenas
handläggning präglas självfallet i viss mån av att
del betänkandet utarbetats före tillkomsten av 1957 års lag om prästval.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
Vid indelningsreformens genomförande bör enligt prästvalskommittén
samtliga beslut om tjänsts tillsättande genom förflyttning meddelas av
Kungl. Maj:t utan föregånget val. Det samtidiga förflyttandet av ett
stort antal präster kan, anför kommittén, erbjuda så komplicerade problem,
att det måste anses uteslutet att dessas lösande skulle få ytterligare
försvåras genom regelrätta valförrättningar.
Beträffande sättet för förflyttningsärendenas beredning har kommittén
anfört ytterligare följande.
De präster, vilka måste förflyttas, tillkännagiver lios domkapitlet till
vilka lediga tjänster de i första hand vill komma i fråga. Denna anmälan
torde ofta lämpligen böra föregås av en kontakt mellan vederbörande
präst och biskopen. Domkapitlet lämnar härefter kyrkorådet tillfälle att
yttra sig i ärendet. Härvid tillhandahålles kyrkorådet uppgifter om de
präster, som önskat förflyttning till pastoratet eller som domkapitlet av
annan anledning anser sig kunna komma att föreslå till tjänsten. Såvitt
möjligt bör biskopen vid sammankomst med kyrkorådets ledamöter informera
dessa om de lösningar, som för domkapitlet vid föreberedande
överläggningar synts lämpliga och skälen härför. Är biskopen förhindrad
bör denna information efter domkapitlets uppdrag lämnas av annan lämplig
person, som av domkapitlet härtill utsetts, t. ex. domkapitelsledamot
eller stiftssekreteraren. Huruvida ifrågavarande sammankomst bör hållas
med pastoratets olika församlingskyrkoråd gemensamt eller vart för
sig synes böra bero på förhållanden och uttalade önskemål i det särskilda
fallet. Enligt kommitténs mening bör en tillfredsställande lösning av förflyttningsfrågorna
i allmänhet kunna garanteras genom samråd dels mellan
de övertaliga prästerna och biskopen och dels mellan den sistnämnde
och kyrkoråden.
Där — i anledning av brist i visst stift på lediga tjänster eller på
grund av prästs önskemål — förflyttning av präst till tjänst i annat stift
ifrågakommer, bör frågan härom beredas genom samråd mellan biskoparna
i de båda stiften.
Prästvalskommittén har ansett att nuvarande bestämmelser om ersättning
för tjänsteresa i allmänhet torde utesluta att präst
gives möjlighet att på bekostnad av allmänna medel besöka ort, vartill
han ifrågasättes skola bliva förflyttad. Härom har kommittén anfört i
huvudsak följande.
För en präst, som står inför nödvändigheten att låta sig förflytta till
tjänst å annan ort, kan det stundom vara svårt att taga ställning till
framkomna förslag till sådan tjänst. I vart fall kan detta gälla om den för
honom ifrågasatta tjänsten är belägen i en trakt, varmed han är helt
obekant. Fn gynnsam lösning av förflyttningsärendena bör emellertid i
vissa fall kunna verksamt främjas, om prästen har tillfälle att besöka
orten. Enligt kommitténs mening kan även starka billighetsskäl åberopas
för att möjlighet öppnas för domkapitlet att i särskilda fall medgiva präst
att företaga dylik resa med åtnjutande av ersättning enligt allmänna resereglementet
samt, i mån av behov, tjänstledighet med oavkortad lön.
Kommittén förstår, att betänkligheter kan anföras mot införande av en
dylik rätt med hänsyn till att önskemål om enahanda förmån kunde kom
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
ma att framföras av andra grupper av tjänstemän. Dylika betänkligheter
synes doek väga mindre tungt. Inom vissa statliga förvaltningsområden
torde nämligen finnas förhållandevis större möjligheter för vederbörande
myndighet att i motsvarande fall uppdraga åt tjänstemannen att företaga
tjänsteresa till en ifrågasatt ny tjänstgöringsort. Och vidare utgör en
tvångsförflyttning för församlingsprästerna med hänsyn till såväl det prästerliga
arbetets karaktär som den regelmässiga skyldigheten för landsbygdspräster
att bebo en tjänstebostad en i särskild grad ingripande åtgärd.
Även ett församlingsintresse kan tillgodoses genom att en kontaktmöjlighet
sålunda öppnas.
Under åberopande av det anförda har prästvalskommittén förordat, att
bestämmelser i angivet syfte utfärdas.1 Kommittén har därvid förutsatt
att bestämmelserna och dessas tillämpning göres rätt restriktiva. Resa på
allmän bekostnad bör sålunda icke ifrågakomma, där förflyttning överväges
till pastorat, vari prästen tidigare tjänstgjort eller med vilket han
annorledes förvärvat personlig förtrogenhet.
Kostnaderna för resa av nu ifrågavarande slag torde, uttalar kommittén,
böra bestridas ur kyrkofonden.
Utöver de redan berörda stadgandena om ordningen vid tillsättning av
tjänst genom förflyttning innehåller kommitténs författningsförslag några
bestämmelser som avse förhållanden, vilka numera reglerats genom den
nya lagen om prästval. Sålunda har kommittén i 2 § upptagit en bestämmelse
till förhindrande att ledig tjänst tillgripes för placerande av präst
som måste förflyttas, oaktat att ordinärt tillsättningsförfarande påbörjats
genom att tjänsten förklarats till ansökan ledig. Vidare har kommittén i
4 § föreslagit att det ovillkorliga hindret i 6 § 2 mom. av 1934 års prästvalslag
för kyrkoherde att på grund av egen ansökan erhålla annan församlingsprästtjänst
innan han under minst fem år innehaft den tjänst,
vartill han senast blev befordrad, icke skulle äga tillämpning å kyrkoherde,
som innehar tjänst i följd av förflyttning. — Slutligen må anmärkas,
att kommitténs förslag innebär, att prästerlig tjänst skall kunna tillsättas
även genom förflyttning av präst från annat stift.
Såsom nämnt föreslår kommittén, att alla vid reformen lediga kyrkoherde-
och komministertjänster skall vara tillgängliga för tillsättning genom
förflyttning. Förhållandet mellan sådan tillsättning
och institutet tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst
har i 7 § första stycket av lagförslaget reglerats på
det sättet, att tjänstetillsättning genom förflyttning av präst i samband
med indelningsreformen ej skall medräknas vid tillämpningen av den för
ifrågavarande pastorat bestämda turordningen mellan tredjegångstillsättningar
och andra tillsättningar. Kommittén anför.
Denna regel kan sägas innebära, att förflyttningstillsättningarna av
kyrkoherdetjänster vid indelningsreformen i princip kommer att till en
En av kommitténs ledamöter, kanslirådet Brolin, har icke biträtt nu ifrågavarande förslag.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 11+6 år 1958
tredjedel konsumera tredjegångsledigheter och till två tredjedelar andra
ledighetstillfällen. Regeln synes kommittén lämplig såväl med hänsyn till
det jämförelsevis stora behov av tillsättning genom förflyttning, vilket
indelningsreformen får antagas medföra, som av det skälet, att härmed
icke föregripes den kommande prövningen av motsvarande spörsmål vid
präst valslagens revision.
Slutligen har kommittén i sitt lagförslag i 5 och G § § samt 7 § andra
stycket upptagit regler om särskild förmån i befor dringshänseende
för kyrkoherde som vid indelningsreformen
förflyttas till komministertjänst. Om den allmänna
skäligheten i en anordning i detta syfte anför kommittén.
Det lärer icke kunna bestridas att en tvångsförflyttning från kyrkoherdetjänst
till komministratur — vare sig denna gjordes i form av förflyttning
i teknisk bemärkelse eller genom att prästen överfördes såsom kyrkoherde
å disponibilitetsbefattning med tjänstgöringsskyldighet som komminister
— för åtskilliga präster komme att te sig som en avsevärd försämring
av tjänsteställning och arbetsförhållanden, även om de medgåves
behålla kyrkoherdetitel och tidigare lön. En självständighet i arbetet ginge
förlorad. Ett antal av dessa präster måste då antagas eftersträva att
snarast möjligt erhålla ny kyrkoherdetjänst. Nuvarande regler för tillsättning
av kyrkoherdetjänster lämnar dock icke några garantier för att en
dylik strävan skulle krönas med framgång. Såvitt nu kan bedömas torde
de ändringar i prästvalslagen, som prästvalskommittén kommer att förorda,
icke komma att medföra någon avgörande ändring härutinnan. Skäl
synes därför föreligga att överväga, huruvida under en övergångstid rnenighetsvalets
i regel avgörande inflytande på tillsättningen av kyrkoherdetjänster
bör något inskränkas till förmån för nu ifrågavarande präster.
I fråga om utformningen av en befordringsförmån för dessa präster
yttrar kommittén i huvudsak följande.
En anslutning till gällande bestämmelser i prästvalslagen skulle vinnas,
om ifrågavarande präster tillerkändes en rätt att utom förslag hos Kungl.
Maj:t söka lediga kyrkoherdetjänster. För att bliva av praktisk betydelse
torde vara nödvändigt att denna förmån finge avse ej blott s. k. tredjegångstillsättningar
utan även övriga fall av ledighet. Mot en dylik anordning
kunde möjligen invändas, att vetskapen om att extra ansökningsrätt
1‘örelåge för ett antal präster skulle minska intresset i pastoratet för valförrättningen.
Å andra sidan torde ansökningsrätten böra givas karaktär
av en strängt tidsbegränsad övergångsanordning — giltig förslagsvis blott
under tre år. Då syftet med regeln blott skulle vara att kompensera ifrågavarande
präster för mistningen av kyrkoherdetjänst men ej att härutöver
bereda dem någon förmån i befordringshänseende, skulle ansökningsrätten
lämpligen inskränkas till kyrkoherdetjänst, som vore placerad i samma
lönegrad som den kyrkoherdetjänst, vilken prästen dessförinnan innehaft,
eller två lönegrader högre. Åtskilliga präster, som förordnats uppehålla
eller förflyttats till komministratur med oförändrad stationeringsort, torde
med här förordade bestämmelser få antagas föredraga att ej begagna sin
extra ansökningsrätt. Utformad på nu angivet sätt synes anordningen ej
behöva befaras under övergångstiden mera väsentligt rubba menighetsvalets
ställning inom systemet för tillsättning av kyrkoherdetjänster.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
I den föreslagna lagtexten har kommittén, såsom nämnt, i överensstämmelse
härmed upptagit bestämmelser om en extra ansökningsrätt. Rätten
att i denna ordning söka kyrkoherdetjänst har därvid angivits avse tjänst
som ej är placerad mer än två lönegrader högre än den tjänst, varifrån
prästen förflyttats; anledning föreligger, anför kommittén, uppenbarligen
ej att utesluta präst från möjligheten att söka en tjänst med lägre lönegradsplacering
än den kyrkoherdetjänst, som han tidigare innehaft. Av
syftet med den föreslagna befordringsförmånen följer att denna skall
konsumeras vid utnämning till kyrkoherde. Därav att förmånen konstruerats
som en extra ansökningsrätt har kommittén ansett följa att den icke
bör påverka den för vederbörande pastorat bestämda turordningen för
tredjegångstillsättning och annan tillsättning.
Till undvikande av onödig tidsutdräkt vid tjänstetillsättningarna föreslår
kommittén, att i administrativ ordning stadgas att den som vill med
utnyttjande av nu ifrågavarande regler söka ledig tjänst, vilken skolat
tillsättas genom domkapitlets fullmakt, har att till domkapitlet inom tiden
för avgivande av besvär över valet — respektive i visst fall över frågodagsförrättningen
— ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning.
Yttranden
Vid remissbehandlingen av kommitténs delbetänkande har detta i sin
helhet tillstyrkts eller lämnats utan saklig erinran av domkapitlen i Strängnäs
och Karlstad, stiftsnämnderna i Linköping, Strängnäs, Karlstad, Luleå
och Visby, länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län samt Svenska
stadsförbundet. I övriga remissyttranden har på särskilda punkter
framförts erinringar. Liksom kommitténs förslag är också remissyttrandenas
innehåll flerstädes bestämt av att betänkandet tillkommit före 1957
års lagstiftning om präst val.
Statskontoret uttalar följande allmänna synpunkt:
Ämbetsverket vill ej underlåta att uttrycka vissa farhågor för, att resultatet
av reformen kan bli, att de ordinarie prästerna i stor utsträckning
medgives rätt att stanna kvar i sina prästgårdar med bibehållen lön, vilket
i realiteten skulle innebära att reformen i stor utsträckning uppskjutes och
det allmänna tvingas betala högre löner till ett stort antal befattningshavare
än vad organisationen efter reformens genomförande normalt skulle betinga.
Det bör därför framstå som angeläget, att utformningen av reglerna sker
på sådant sätt, att tillfredsställande möjligheter skapas för ett så snabbt
genomförande av reformen som omständigheterna tillåter.
Riktigheten av uppfattningen, att indelningsreformens genomförande
kräver att de normala formerna för tillsättning av ordinarie församlingsprästtjänster
i vidsträckt omfattning tillfälligt undanskjutes, ifrågasättes
endast av domkapitlet i Uppsala, som härom anför i huvudsak följande.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr l.''+6 år 1958
En ny indelning av pastoraten motses på många håll med en ganska stor
oro, och det borde vara angeläget att söka göra verkningarna av indelningsändringen
så litet störande som möjligt. Det borde därlor icke kunna anses
uteslutet att nu gällande föreskrifter om tillsättning av prästerliga tjänster
så långt ske kan får äga tillämpning också när det gäller förflyttning av
ordinarie präst, vars tjänst blir ändrad eller indragen genom nyregleringen.
Det stora flertalet tjänster, som blir lediga och indrages eller förändras vid
nyregleringen, kan väl förutsättas bliva kända tämligen långt i förväg. Det
skulle alltså kunna bli tillfälle för de prästmän, som på grund av nyregleringen
måste flytta, att i vanlig ordning anmäla sig som sökande och ställas
under val. Vid ett valförfarande skulle det stora flertalet tjänster på detta
sätt kunna besättas med församlingens medverkan på ett mera tillfredsställande
sätt än blott genom kyrkorådets yttrande över kandidater, som
anmält sig vilja komma ifråga. De därefter återstående obesatta tjänsterna
skulle då besättas genom förflyttning enligt kommitténs förslag.
Domkapitlet i Stockholm säger sig utgå från att prästvalskommitténs
förslag ej avser prästerliga tjänster i Stockholm.
Domkapitlet i Västerås anser kyrkoherdetjänster i lönegrad Ca 31 (Ao
24) och däröver böra ledigförklaras och tillsättas i vanlig ordning och anför
härom bland annat följande.
Det kan icke anses lämpligt och riktigt att innehavare av indragna kyrkoherdetjänster,
vilka i regel torde vara 27-gradstjänster, skall erhålla en
monopolställning även beträffande de högre kyrkoherdetjänsterna. Beaktas
bör även att församlingarnas möjligheter att erhålla väl kvalificerade
sökande under övergångstiden minskas i och med att de ansökningsberättigades
krets inskränkes, något som relativt hårdare drabbar församlingarna
med de högre kyrkoherdetjänsterna.
Domkapitlet i Luleå framhåller, att genom indelningsreformen torde
komma att tillskapas ett antal nya kyrkoherdetjänster i Luleå stift. Tillsättandet
av dessa genom förflyttning från andra stift av kyrkoherdar,
vilkas tjänster blivit indragna, skulle med hänsyn till rådande prästbrist
i Luleå stift i och för sig innebära ett värdefullt tillskott till stiftets
prästkår. I stiftet finnes emellertid förhållandevis få kyrkoherdetjänster
och komministrarnas befordringsutsikter vore därför mindre gynnsamma.
Nya eller eljest lediga kyrkoherdetjänster i Luleå stift borde därför i största
möjliga utsträckning tillsättas i vanlig ordning.
Prästvalskommitténs ståndpunkt att kyrkoherdetjänst i pastorat med
endast en ordinarie tjänst icke bör mot församlingens önskan tillsättas genom
förflyttning, därest detta kan undvikas, har domkapitlet i Visby ansett
förtjänt att särskilt understrykas. Domkapitlet i Lund anför i anslutning
till kommitténs rekommendation följande.
Om präst önskar förflyttning till visst pastorat, men kyrkorådet motsätter
sig detta och förda förhandlingar med kyrkorådet visar sig resultatlösa,
bör församlingens önskan respekteras, därest det är fråga om pastorat
med allenast eu ordinarie priist. Det synes rimligt att i ett fall sådant som
detta låta församlingens synpunkt bliva avgörande.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
Kammarkollegiet kan icke ansluta sig till den av domkapitlet i Lund
sålunda framförda meningen. Kollegiet åberopar häremot kommitténs uttalande
att det är av vikt för vinnande av en smidig lösning av förflytt -ningsfallen att tillräckligt många förflyttningsalternativ står till förfogande.
Svenska prästförbundet gör följande allmänna deklaration om förflyttning
av präster.
Att mot sin önskan förflyttas från en tjänst, som man en längre tid,
kanske tjugo år eller ännu längre innehaft, vållar lidande, ty en prästs
gärning är dock av personlig art. Att tvingas mottaga en tjänst, där man ej
är välkommen, ökar bördans tyngd. För det kyrkliga livet är det icke
gagneligt, att en präst, som nalkas sextioårsåldern, skall flyttas till nya och
okända arbetsförhållanden. Han hinner aldrig bli förtrogen med sitt nya,
åtskilligt större arbetsfält. Hans krafter måste fortare förslitas, vilket i en
tid av hotande prästbrist icke kan vara förenligt med kyrkans intressen.
Förslaget att Kungl. Maj:t skall äga att med stöd av en tillfällig lagstiftning
under någon tid efter indelningsreformens genomförande tillsätta kyrkoherde-
och komministertjänster utan föregånget val med präst som överförts
till disponibilitetsbefattning har icke mött någon erinran. Statskontoret
anser dock att den av kommittén föreslagna tidsbegränsningen för
denna befogenhet — ett år — bör slopas eller förlängas till tre år. Ämbetsverket
föreställer sig att i annat fall svårigheter kan uppstå att placera de
till disponibilitetsbefattningar — enligt statskontorets förslag övergångsstat
— överförda befattningshavarna med resultat att dessa icke kunna i erforderlig
omfattning utnyttjas. Även kammarkollegiet förordar att tiden utsträckes
till tre år.
Förslaget att kyrkoherdetjänst ej skall få tillsättas
genom förflyttning av komminister har allmänt lämnats
utan erinran.
Den av prästvalskommittén föreslagna proceduren för förflyttningsärendenas
behandling har godtagits av flertalet
remissmyndigheter.
Domkapitlet i Lund gör följande allmänna uttalande, som möjligen åsyftar
mer än det egentliga förflyttningsförfarandet.
Långt ifrån alltid torde en förflyttning komma att innebära ett åsidosättande
av församlingens intresse. En präst kan komma att med glädje
mottagas i den församling, dit han förflyttas. Det gäller att söka få fram
ett förfarande vid dessa förflyttningar, som skapar förutsättningar för att
minsta möjliga olägenhet beredes berörda församlingar och präster. Domkapitlet
vill giva prästvalskommittén allt erkännande för de mångfaldiga
variationsmöjligheter, som förslaget innebär, och som just syftar åt att på
ett lyckligt sätt komma till rätta med de enskilda fallen.
Domkapitlet i Västerås anser att hela förflyttningsförfarandet bör kunna
omhänderhavas av domkapitlen. Genom sin person- och lokalkännedom
måste domkapitlen anses väl skickade att på bästa sätt handhava hela
övergångsläget såväl med hänsyn till de berörda tjänstinnehavarna som
17
Kungl. Maj ds proposition nr 146 år 1958
med tanke på de olika tjänsternas särskilda behov. Ändringar i domkapitlens
avgöranden kan vid förefallande behov påkallas besvärsvägen.
Även domkapitlet i Göteborg föreslår att domkapitlen skall äga beslutanderätt
i dylika frågor och anför härom följande.
Ett förflyttningsförfarande är alltid en vansklig sak, som kräver stor
kännedom om de lokala förhållandena och möjlighet att direkt förhandla
med såväl präster som församlingar. Det tycks uppenbart, att biskop och
domkapitel har de bästa förutsättningarna att föra sådana underhandlingar
och fatta sådana beslut. En centralisering för alla fall kan därför icke
förordas. Där domkapitlet kan finna en lösning, som tillfredsställer såväl
den präst, som måste förflyttas, och de församlingar, som skall mottaga
honom, bör domkapitlet äga rätt att fastställa beslutet och utfärda fullmakt
på tjänsten. Kan domkapitlet icke ena de berörda parterna, bör saken
emellertid hänskjutas till Kungl. Maj :t, varvid domkapitlet bör upprätta
förslag och avgiva förord såsom vid tredjegångstillsättning.
Svenska prästförbundet hyser betänkligheter mot förslaget, att kyrkoråden
skall höras i förflyttningsärendena, och befarar att ovidkommande
synpunkter härvid skall göra sig gällande. Förbundet anför vidare.
Om det likväl anses lämpligt med kyrkorådsyttranden, bör församlingskyrkoråden
gemensamt avgiva ett yttrande för att så, långt möjligt undvika
dragkamp mellan församlingsintressena. Pastor loci, som är kyrkorådets
ordförande, bör icke leda förhandlingarna vid det sammanträde, då förflyttningsfrågorna
skall avhandlas och yttrande avgivas. Om biskopen
icke kan fungera som ordförande vid detta sammanträde, bör domkapitlet
giva sådant uppdrag åt annan präst med ställning motsvarande valförrätt
are.
Kammarkollegiet ansluter sig till prästförbundets uppfattning. Uppdraget
att fungera som ordförande torde enligt kollegiet i allmänhet kunna
anförtros vederbörande kontraktsprost.
Svenska landskommunernas förbund förordar, mot bakgrunden av kyrkomenighetens
minskade inflytande på tillsättandet av prästerliga tjänster,
att icke endast kyrkorådet utan även församlings beslutande organ beredes
tillfälle att liksom berörda präster yttra sig angående tillsättning av tjänst.
Förslaget att präst under vissa betingelser skall äga företaga tjänsteresa
till ort, vartill han ifrågasättes bliva förflyttad, tillstyrkes uttryckligen
av domkapitlet i Stockholm, stiftsnämnden i Strängnäs, kammarkollegiet
och Svenska prästförbundet. Prästförbundet anför att det ur saväl
pastoratens som prästernas synpunkt är önskvärt att en sådan personlig
kontakt kan åvägabringas, som avses med förslaget. Kammarkollegiet
anför.
Med hänsyn till den för prästen uppkomna tvångssituationen må det
synas skäligt, att man söker underlätta möjligheterna för honom att erhålla
någon kännedom om lokala förhållanden, tjänstebostadcns beskaffenhet
in. in. beträffande den församling, dit han ifrågasatts skola förflyttas.
Såsom kommittén framhållit, måste emellertid härvid förutsättas, att bestämmelserna
i ämnet och deras tillämpning göres restriktiva.
2 — Biliang till riksdagens ■protokoll 195S. 6 samt. AV l!fi
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958
Riksräkenskapsverket säger sig icke ha något att erinra mot förslaget.
Domkapitlen i Linköping, Växjö och Luleå uttalar tveksamhet inför förslaget
eller avstyrker detsamma. Länsstyrelsen i Kronobergs län betecknar
förslaget som ett betänkligt avsteg från vad som gäller för andra tjänstemän
och uttalar, att med den restriktivitet i tillämpningen, som kommittén
föreslagit, torde förmånen för övrigt icke bliva av någon större praktisk
betydelse. Statens lönenämnd finner icke tillräckliga skäl för att förmånen
beredes förflyttningsskyldig präst.
Flera domkapitel har uttalat sig om kommitténs förslag att tjänst skall
kunna tillsättas även genom förflyttning av präst från
annat stift. Endast domkapitlet i Västerås ställer sig helt avvisande
till sådan förflyttning. Domkapitlet i Skara anför.
Stor varsamhet bör iakttagas vid förflyttning av präst över stiftsgränsen.
Enligt domkapitlets mening bör denna utväg tillgripas allenast i särskilda
undantagsfall och under alla omständigheter bör den icke utnyttjas
för att tillgodose de s. k. briststiftens behov av ytterligare prästerliga
krafter.
Även domkapitlen i Växjö och Lund framhåller, att präst vid reformens
genomförande bör förflyttas till tjänst i annat stift blott i undantagsfall,
då starkt vägande skäl härtill föreligger. Domkapitlet i Lund anför bland
annat följande.
Det blir ej någon lättlöst fråga att genom förflyttning besätta ordinarie
tjänst, till vilken flera av stiftets egna präster anmält sig. I främsta rummet
måste lämpligheten vara avgörande. Tjänstemeriterna måste också
väga tungt. Skulle sedan präster från annat stift konkurrera med stiftets
egna präster om denna tjänst, ställes myndigheterna inför högst vanskliga
avgöranden. Visserligen anvisar kommittén den utväg, att förflyttningsfrågan
skulle beredas genom samråd mellan biskoparna i de båda stiften.
Domkapitlet ifrågasätter om sådant samråd alltid kommer att lösa problemet.
Domkapitlet i Göteborg behandlar i sitt yttrande frågan om stiftsbandets
natur samt tillägger.
Domkapitlet vill föreslå, att i den föreslagna lagen bestämmelse måtte
ingå av innehåll, att präst icke i samband med ny pastoratsindelning må
mot sitt bestridande förflyttas till tjänst i annat stift. Huruvida en sådan
bestämmelse skulle komma att försvåra pastoratsindelningens genomförande
undandrar sig visserligen domkapitlets bedömande. Då det emellertid
torde kunna förväntas att präster i ganska stor utsträckning kommer att
frivilligt gå med på förflyttning över stiftsgränsen, synes det som om några
avsevärda svårigheter härutinnan icke är att befara.
Förslaget att förflyttningstillsättningar i samband med indelningsreformen
ej skall medräknas vid tillämpning av tredjegångsinstitutet
tillstyrkes av kammarkollegiet. I övrigt har detta förslag ej föranlett något
yttrande.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
Förslaget om särskild befordringsförmån för kyrkoherde
som förflyttas till komministertjänst har icke mött någon
invändning i sak. Kammarkollegiet har dock ansett att tillräckliga skäl
för den föreslagna befordringsförmånen ej skulle föreligga, därest — på
sätt kollegiet förordat — den tid, varunder Kungl. Maj:t skulle äga utan
val tillsätta ordinarie tjänst genom utnämning till tjänsten av präst, som
överförts till disponibilitetsbefattning, utsträcktes till att omfatta de tre
första åren efter indelningsreformens ikraftträdande.
Domkapitlet i Göteborg, pastoratsjörbundet och kammarkollegiet anmärker
att, ehuru lagen endast är avsedd att tillämpas vid den nu aktuella
indelningsref ormen, detta förhållande icke kommit till uttryck i kommitténs
förslag till lagtext. Domkapitlet i Linköping anser att i lagtexten bör
intagas en bestämmelse om att förflyttningar enligt paragrafens första
stycke skall vara bestämda före indelningsref ormens ikraftträdande.
Departementschefen
Vid riksdagens höstsession år 1957 fattades beslut om en allmän reform
av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen. Reformen
är avsedd att — möjligen med undantag för ett fåtal pastorat —
träda i kraft vid en och samma tidpunkt för hela riket. Denna tidpunkt, som
skall vara ett kalenderårsskifte, har icke ännu bestämts. I beslutet förutsattes
att reformen kunde träda i kraft tidigast den 1 januari 1961.
Beslutet om en pastoratsreform innehåller icke blott grunder för blivande
indelning och tjänsteorganisation utan även vissa principbeslut angående
de anordningar av övergångsnatur som fordras för reformens genomförande.
I sistnämnda hänseende förutsattes bland annat att åt Kungl. Maj:t
skall genom en tidsbegränsad lagstiftning — vilken skjuter prästvalen som
form för tjänstetillsättning åt sidan — ges möjlighet att genom förflyttning
av ordinarie församlingspräster, vilkas tjänster indrages, i princip tillsätta
alla ordinarie församlingsprästtjänster, som är lediga vid tiden för indelningsref
ormen. I strängt begränsad utsträckning skall äldre präster kunna
medges rätt att avgå med förtidspension. Slutligen skall — efter mönster
av övergångsstater inom civilförvaltningen — i mån av behov inrättas prästerliga
övergångsbefattningar. Till sådan befattning skall kunna överföras
präst, som får sin tjänst indragen men som åtminstone för tillfället icke
lämpligen kan förflyttas till annan ordinarie församlingsprästtjänst.
I pastoratsindelningspropositionen erinrade departementschefen om att
Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning av sådana ledigblivna
kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande vid indelningsreformen
synts osannolikt. Härmed hade man, framhöll departementschefen,
velat begränsa antalet av de fall, då man för reformens ge
-
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr lJt6 år 1958
nomförande måste utkräva förflyttningsskyldighet. I detta sammanhang
angav föredraganden även i vilken omfattning ytterligare vakantsättning
syntes böra ske. Mot sistnämnda uttalanden förklarade riksdagen sig intet
ha att invända.
Sasom nämnts var nu berörda ställningstaganden i fråga om övergångsanordningar
av preliminär art. Beträffande en av dessa anordningar, nämligen
lagstiftning om tillfälligt vidgade befogenheter för Kungl. Maj:t att
tillsätta ordinarie församlingsprästtjänst genom förflyttning, kräves medverkan
av såväl riksdagen som allmänt kyrkomöte. Då kyrkomöte avses
skola hållas innevarande år, torde detta spörsmål böra nu upptagas till
slutlig behandling.
Jag har i det föregående redogjort för det förslag till tillfällig lagstiftning
om tillsättning av prästtjänst genom förflyttning, som 1950 års prästvalskommitté
framlagt i ett år 1954 avgivet delbetänkande, liksom för remissbehandlingen
av detta förslag. Av min redogörelse har framgått att förslaget
har form av en lagstiftning om undantag i vissa hänseenden från lagen den
7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster.
Sedan detta lagförslag utarbetades har utgångsläget och förutsättningarna
för en lagstiftning i viktiga hänseenden ändrats. Grunderna för den
nya pastoratsindelningen har bestämts och därmed icke blott det ungefärliga
antalet kyrkoherde- och komministertjänster i den nya organisationen
utan också dessa tjänsters huvudsakliga fördelning på olika lönegrader.
Vidare kommer reformen att träda i kraft flera år senare än prästvalskommittén
räknade med vid utarbetandet av sitt delbetänkande. Härav
följer att vakantsättningen av ordinarie tjänster kommer att vid ikraftträdandet
ha nått längre än kommittén förutsett eller, annorlunda uttryckt,
färre av reformen berörda tjänster kommer att då ha ordinarie innehavare.
Slutligen har genom 1957 års lag om prästval vunnits en allmän reglering
av vissa med prästtillsättningarna sammanhängande spörsmål, som kommittén
med utgångspunkt i 1934 års lag ansett behöva särskilt regleras i
den tillfälliga lagstiftningen.
Dessa omständigheter gör att den tillfälliga lagstiftningen kan göras
mindre ingripande och tekniskt enklare än som förutsatts i kommittéförslaget
och remissyttrandena däröver.
Kommittén har föreslagit, att Kungl. Maj:t skall äga genom förflyttning
tillsätta envar vid reformen ledig kyrkoherde- eller komministertjänst därest
så kräves för att placera kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster
blir indragna. Tillgång på lediga tjänster har kommittén ansett böra säkras
genom en i princip allmän vakantsättning av de tjänster som blir lediga
under åren närmast före reformens ikraftträdande. Härutöver skall Kungl.
Maj:t enligt kommitténs förslag äga under året närmast efter reformens
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
ikraftträdande disponera över då lediga tjänster för tillsättning med präst,
vars tjänst indragits vid reformen utan att prästen då erhållit annan ordinarie
församlingsprästtjänst, d.v.s. med präst som överförts till prästerlig
övergångsbefattning — enligt kommitténs terminologi prästerlig disponibilitetsbefattning.
För egen del ansluter jag mig helt till förslaget att alla vid indelningsreformens
genomförande lediga kyrkoherdetjänster skall kunna komma i
fråga för tillsättning genom förflyttning — alltså oavsett tjänstens lönegrad
och oavsett om eljest skulle ha förelegat s.k. tredjegångstillsättning
eller ej. Detsamma bör uppenbarligen gälla komministertjänst. Däremot finner
jag, liksom också kommittén gjort, att behov ej finnes att inbegripa
domprost- eller ordinarie amiralitetsprästtjänst i den tillfälliga lagstiftningen.
Då domkapitlet i Stockholm ansett sig böra utgå från att prästvalskommitténs
förslag ej avser prästerliga tjänster i Stockholms stad, torde denna
ståndpunkt, för vilken något stöd ej finnes i kommittébetänkandet, vara
föranledd av att pastoratsindelningssakkunnigas utkast till nyindelning ej
omfattat Stockholms stad. Någon orsak att från tillämpningsområdet för
nu ifrågavarande lagstiftning undantaga tjänsterna i Stockholms stad finnes
enligt min mening icke. En inskränkning av annan art har förordats av
domkapitlet i Västerås, som anser att lediga kyrkoherdetjänster i lönegraderna
Ao 24 och Ao 26 bör tillsättas i vanlig ordning och ej genom förflyttning
av kyrkoherde, vars tjänst indrages. Frågan om utnyttjandet av dylika
tjänster för förflyttning sammanhänger nära med spörsmålet om förhållandet
mellan förflyttning och befordran. Jag avser att senare återkomma härtill.
Av vad jag nyss anfört framgår dock att jag icke anser det lämpligt att
legalt undantaga några kyrkoherdetjänster från tillsättning genom förflyttning.
Ledig tjänst bör vid indelningsreformens genomförande kunna tillsättas
genom förflyttning av präst från annat stift. Härom synes mig ingen tvekan
kunna råda, sedan stiftsbandet avskaffats genom den nya lagen om
prästval. I anledning av vad domkapitlet i Göteborg föreslagit vill jag uttala,
att präst icke mot sin vilja bör förflyttas till tjänst i annat stift med
mindre synnerliga skäl föreligger, såsom omöjlighet att finna lämplig tjänst
för honom i hans dittillsvarande stift.
Härefter torde jag få övergå till spörsmålet om giltighetstiden för de särskilda
befogenheter, som genom lagstiftningen skall tillerkännas Kungl.
Maj:t. Den fråga som här inställer sig är huruvida man behöver — på sätt
prästvalskommittén gjort — räkna med ett behov för Kungl. Maj:t att
även under någon tid efter indelningsreformens ikraftträdande äga tillsätta
ordinarie församlingsprästtjänster med frångående av prästvalslagens regler.
Detta spörsmål bör bedömas mot bakgrunden av naturlig avgång och
vakantsättning under åren intill dess reformen genomföres.
22
Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1958
Av uppgifter som jag tidigare lämnat framgår att reformen kan beräknas
medföra en minskning av antalet pastorat eller kyrkoherdetjänster i hela
riket med omkring 170. Antalet komministertjänster förutsattes däremot
bliva i stort sett oförändrat. I antalet kyrkoherdetjänster efter reformens
genomförande är inräknat ett tjugutal tjänster, som skall tillkomma
genom pastoratsdelning vilken tillika innebär delning av församling. Man
kan nu icke räkna med såsom säkert att dessa indelningsändringar hinner
genomföras till samma tidpunkt som reformen i övrigt. På grund härav
synes det klokast att uppskatta minskningen av antalet kyrkoherdetjänster
under någon tid till 190.
Den 1 januari 1958 var 142 kyrkoherdetjänster och 88 komministertjänster
vakantsatta. Med fortsatt vakantsättning efter hittills tillämpade riktlinjer
kommer — enligt beräkningar som jag låtit göra — den 31 december
1960 att vara vakantsatta minst 190 kyrkoherde- och 100 komministertjänster.
För kyrkoherdetjänsternas del kan sålunda en formell balans väntas
uppstå mellan minskningen av antalet tjänster och vakantsättningen.
Emellertid förutsatte man vid fjolårets beslut, att reformen skulle föregås
av en i princip allmän vakantsättning av ledigblivna tjänster. Antages reformen
träda i kraft den 1 januari 1961, torde Kungl. Maj:t få överväga att
vakantsätta de ytterligare kyrkoherdetjänster som blir lediga under åren
1959 och 1960. Med hänsyn till att den 1 oktober är normal avgångsdag
för församlingspräster skulle denna allmänna vakantsättning komma att
omfatta intill femton månader. Av olika skäl kan emellertid ifrågasättas
om icke ledigblivna kyrkoherdetjänster i Luleå stift liksom kyrkoherdetjänster
i lönegrad Ao 26 bör få tillsättas efter val i vanlig ordning. Medräknas
icke dessa två grupper, skulle tillskottet av lediga kyrkoherdetjänster
till Kungl. Maj:ts disposition bli minst 40.
Vid bedömande av behovet av lediga kyrkoherdetjänster för omflyttning
av kyrkoherdar, vilkas tjänster blir indragna, bör slutligen observeras att
det icke kommer att bli fråga om att förflytta samtliga dessa präster
till annan sådan tjänst. Ett mindre antal äldre kyrkoherdar kan förmodas
föredraga att avgå med förtidspension framför att bli förflyttade.
Andra torde bli förflyttade till komministertjänster, något som särskilt kan
framstå som en naturlig åtgärd i fråga om äldre kyrkoherdar, som därmed
skulle få behålla prästgård och huvudsakligt verksamhetsområde. Jag får
också erinra om att i fjolårets beslut förutsatts att enstaka präster skall
kunna överföras till prästerlig övergångsbefattning.
Med hänsyn till de omständigheter, för vilka jag nu redogjort, kan jag
icke finna nödvändigt att Kungl. Maj:t förbehålles dispositionsrätt över
de kyrkoherdetjänster, som blir lediga under året närmast efter indelningsreformens
ikraftträdande. Än mindre synes mig en sådan anordning påkallad
i fråga om komministertjänster. Avstår man från den ifrågasatta regeln
vinnes också den beaktansvärda fördelen att det prästerliga befordrings
-
23
Kungl. May.ts proposition nr H6 år 1958
väsendet, som under tiden för förberedandet av indelningsreformen måst i
stor omfattning sättas ur kraft, får så snart reformen är genomförd fungera
i normal ordning. I ett senare sammanhang får jag återkomma till den
modifikation i det nu sagda som föranledes av att enstaka pastoratsdelningar
kan förmodas bli genomförda först vid en senare tidpunkt, ehuru
de utgör del av den allmänna indelningsreformen.
Däremot synes mig en med den sist diskuterade regeln i viss mån likartad
anordning böra vidtagas. Enligt 37 § lagen om prästval ma prästerlig tjänst
tillsättas genom förflyttning endast om det påkallas av att annan prästerlig
tjänst indrages eller eljest synnerliga skäl är att innehavare av dylik tjänst
förflyttas. Ordalagen i detta stadgande kan sägas närmast innebära att tillsättning
genom förflyttning av präst, vars tjänst indragits, är tillåten endast
därest tillsättningen sker i samband med tjänsteindragningen. Nu är det
emellertid önskvärt att regeln får utnyttjas även för att placera på en ordinarie
församlingsprästtjänst en präst, som vid indelningsreformens genomförande
överförts till prästerlig övergångsbefattning. Möjligheten av
dylik tillsättning torde därför böra tryggas genom ett uttryckligt stadgande
i den tillfälliga lagen.
Enligt 4 § lagen om prästval får kyrkoherdetjänst icke tillsättas genom
att till tjänsten förflyttas komminister. I propositionen 1957: 152 anförde
min företrädare i ämbetet om förhållandet mellan förflyttning och befordran,
att det syntes utgöra en lämplig avvägning att Kungl. Maj:t väl skulle
kunna förflytta präst till tjänst i högre lönegrad men däremot ej till tjänst
i högre tjänstegrad. Härmed, fortsatte föredraganden, avsåge han icke att
föregripa bedömningen av motsvarande spörsmål vid genomförande av pastoratsindelningsreformen.
Anledning kunde nämligen då finnas att möjliggöra
förflyttning till kyrkoherdetjänst av präst, som visserligen endast
innehade en komministratur, men som längre tid under vakans uppehållit
kyrkoherdet j änst.
Prästvalskommittén har i sitt förslag till tillfällig lagstiftning upptagit
en regel enligt vilken komminister ej får förflyttas till kyrkoherdetjänst.
Detta förslag har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.
Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt har vakantsättningen av vissa
tjänster och därmed också vissa vakansvikariat kommit att sträcka sig
över längre tid än man tidigare haft anledning att räkna med. Med hänsyn
härtill anser jag liksom min företrädare att Kungl. Maj:t bör ha möjlighet
att till kyrkoherdetjänst förflytta en komminister, som vid reformen får sin
tjänst indragen och som under längre tid uppehållit kyrkoherdetjänst.
För att markera att denna möjlighet bör utnyttjas endast i utpräglade undantagsfall
synes i lagtexten få intagas att synnerliga skäl skall föreligga.
Vad i övrigt beträffar de prästers förhållanden, som vid indelningsreformens
ikraftträdande under en följd av år tjänstgjort som vakansvikarier,
vill jag först erinra om de uttalanden som min företrädare gjorde i proposi
-
24
Kungl. May.ts proposition nr 1^6 år 1958
tionen 1957: 153. Han sade sig vara medveten om att dessa präster, om ej
särskilda åtgärder vidtoges, kunde bli försatta i en ogynnsam belägenhet. De
meningsyttringar till dessa prästers förmån, fortsatte föredraganden, vilka
framkommit vid remissbehandlingen av prästvalskommitténs delbetänkande,
utgick emellertid från de synnerligen små möjligheter som 1934 års
prästvalslag givit att vinna en ordinarie tjänst utom valförfarandet. Vid
godtagande av förslagen i propositionen 1957: 152 om tredjegångstillsättning
av kyrkoherde- och komministertjänster utan val skulle problemställningen
förändras i en icke alldeles oväsentlig grad.
För egen del vill jag framhålla följande.
Man kan knappast tänka sig annan huvudregel än att de komministrar
och enstaka kyrkoherdar, som tjänstgjort som vakansvikarier, vid reformen
återgår till sin innehavda tjänst. I många fall blir denna emellertid indragen
och innehavaren förflyttas till annan tjänst. Enligt huvudprincipen för förflyttningar
får därvid som regel kyrkoherde annan kyrkoherdetjänst och
komminister annan komministertjänst. Vid en bedömning ur allmänna billighetssynpunkter
av dessa förhållanden bör man hålla i minnet att den nya
inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster, som skall genomföras
i samband med indelningsreformen, innebär genomsnittligt sett en lönehöjning
för komministertjänsterna.
Många av vakansvikarierna är emellertid extraordinarie präster. Vidare
har åtskilliga sådana präster under en följd av år uppehållit ordinarie tjänster,
vilkas innehavare vikarierat å högre tjänster. Jag har förståelse för om
dessa präster skulle anse sig böra erhålla någon förmån i befordringshänseende.
Av flera skäl är jag dock icke beredd att tillstyrka att några ingrepp
i detta syfte göres i den nya prästvalslagens befordringssystem.
Vid reformens genomförande kommer uppenbarligen att finnas lediga
ett rätt stort antal komministertjänster — varav många nyinrättade —
som icke behöver tagas i anspråk för förflyttning av präst. Omkring en tredjedel
av dessa skall tillsättas av domkapitlen utan val efter befordringsgrunderna
förtjänst och skicklighet. Skulle också övriga två tredjedelar
med frångående av prästvalslagen tillsättas genom myndighetsbeslut, skulle
det redan i sin ofrånkomliga utsträckning stora ingreppet i menigheternas
rätt att välja präst bli betydligt ökat. Enligt min mening får prästvalslagens
regler om tillsättning av kyrkoherde- och komministertjänst anses ge rimlig
säkerhet för att de präster som längre tid på ett förtjänstfullt sätt uppehållit
ordinarie tjänst efter hand förvärvar sådan tjänst.
Anmärkas må i detta sammanhang att kungörelsen den 22 november 1957
(nr 628) om tjänstetidsbefordran är tillämplig å pastoratsadjunkter och
kyrkoadjunkter. I
I 38 och 39 § § lagen om prästval har meddelats grundläggande bestämmelser
om förfarandet vid tillsättning genom förflyttning. Enligt 38 § skall
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
Kungl. Maj:t, då fråga uppkommer att tillsätta tjänst i denna ordning, förordna
att tjänsten ej skall ledigförklaras. I 39 § stadgas att domkapitlet skall
bereda kyrkorådet i envar församling inom pastoratet tillfälle att yttra sig
angående präst, om vars förflyttning är fråga, samt till Kungl. Maj:t avge
eget yttrande i ärendet.
Det samtidiga förflyttandet av ett stort antal präster till andra pastorat
och därmed till nya verksamhetsområden är en grannlaga uppgift. Jag vill
understryka vad prästvalskommittén anfört om den centrala roll som domkapitlen
och biskoparna bör spela vid beredandet av dessa ärenden. Ett
lyckligt utfall av den nödvändiga omplaceringen av många präster, äldre
och yngre, kommer i hög grad att bero av stiftsstyrelsernas förmåga, att
föreslå lösningar som i vart fall efter hand vinner de berörda församlingarnas
och prästernas förståelse. Jag finner icke nödvändigt att här närmare
utveckla de hänsyn av olika slag som måste ligga till grund för domkapitlens
förslag och Kungl. Maj:ts beslut. I anledning av vad domkapitlet i
Lund anfört om pastorat, vari efter reformen endast skall finnas en ordinarie
prästtjänst, vill jag dock framhålla att lämpligheten av att sådan
tjänst tillsättes genom förflyttning får bedömas från fall till fall. Enligt min
mening bör man icke för dessa fall uppställa snävare riktlinjer än för andra.
Några lagbestämmelser rörande själva förfarandet vid tjänstetillsättningar
i samband med indelningsreformen utöver dem som redan finns i lagen
om prästval synes icke erforderliga. Det torde få ankomma, på Kungl. Maj:t
att överväga om närmare anvisningar för ärendenas handläggning hos domkapitlen
bör meddelas.
Om behovet och lämpligheten av att präst får möjlighet att i orienterande
syfte företaga tjänsteresa till annat pastorat, till vilket han ifrågasättes
skola bli förflyttad, har framträtt delade meningar bland remissmyndigheterna.
För egen del anser jag väl att beredningen av förflyttningsärendena
och dessas lyckliga lösning i vissa fall skulle kunna främjas genom att tillfälle
till sådan resa bereddes präst. Då emellertid en dylik förmån ej tillerkänts
andra tjänstemannagrupper, inom vilka förflyttningar är ofta förekommande,
och ett mera generellt införande därav ej lämpligen bör övervägas
i detta sammanhang, är jag icke beredd att nu förorda att prästerna
medgives denna förmån.
Jag biträder prästvalskommitténs förslag, att tillsättning av kyrkoherdetjänst
genom förflyttning i samband med indelningsreformens genomförande
ej skall medräknas vid framtida tillämpning å tjänsten av den bestämda
växlingen mellan tillsättning efter val och tillsättning utan val. Detsamma
synes mig böra föreskrivas i fråga om komministertjänster.
Prästvalskommittén har ansett erforderligt att genom särskilda regler
underlätta för kyrkoherde som förflyttats till komministertjänst att erhålla
ny kyrkoherdetjänst.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 146 år 1958
Vid bedömande av kommitténs förslag i detta syfte kan jag instämma i
kommitténs antagande att för åtskilliga präster förflyttning från kyrkoherdetjänst
till komministratur skulle te sig som en avsevärd försämring
av tjänsteställning och arbetsförhållanden. Då jag likväl icke anser mig böra
biträda förslaget, sammanhänger detta främst med att möjligheterna att
vid reformen placera kyrkoherdar, vilkas tjänster blir indragna, på andra
kyrkoherdetjänster nu ter sig väsentligt större än då kommittén utarbetade
sitt förslag. Jag får härvidlag hänvisa till de uppgifter jag lämnat vid diskuterande
av den provisoriska lagstiftningens giltighetstid. Enligt min uppfattning
kan det endast i få fall bli nödvändigt att förflytta kyrkoherde
mot hans vilja till komministertjänst. De av dessa kyrkoherdar, vilkas återplaeerande
på kyrkoherdetjänst är motiverat även ur det allmännas synpunkt,
bör kunna förses med ny sådan tjänst inom ramen för det reformerade
tredjegångsinstitutet. Om sålunda behovet av särbestämmelser kan
anses ha försvunnit, har även kommitténs konstruktion av förslaget hunnit
bli otidsenlig. Jag syftar på att förslaget utformats med anknytning till
bestämmelserna i 1934 års prästvalslag angående rätt att söka kyrkoherdetjänst
utom förslag hos Kungl. Maj:t —bestämmelser som icke fått någon
motsvarighet i 1957 års lag om prästval. Slutligen vill jag i denna sak anmärka,
att det får anses angeläget att icke utan tvingande skäl komplicera
det nya systemet för tillsättning av prästtjänster.
Såsom prästvalskommittén föreslagit torde i lagen böra. intagas ett bemyndigande
för Kungl. Maj:t att utfärda tillämpningsföreskrifter. Jag har
redan nämnt att det kan komma att visa sig önskvärt att anvisningar lämnas
domkapitlen för förflyttningsärendenas handläggning. Därest pastoratsdelningar
som tillika innebär församlingsdelning beslutes först sedan reformen
i övrigt genomförts, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma,
huruvida ifrågavarande indelningsändring skall anses som ett led
i den allmänna pastoratsindelningsreformen eller ej. Förstnämnda ståndpunkt
torde vara naturlig i fall då utredningsarbetet igångsatts före ikraftträdandet
av den allmänna reformen. I ett särskilt avsnitt av mitt anförande
torde jag få upptaga till behandling några tillämpningsfrågor av större
räckvidd.
Några remissinstanser har ansett att av lagtexten bör framgå att lagen
endast har avseende på den reform, varom beslut fattats år 1957, och alltså
ej på eventuella framtida allmänna omregleringar av pastoratsindelningen.
Enligt min mening behöver lagstiftningens tidsbegränsade syfte ej markeras
i lagtexten.
Det av domkapitlet i Linköping uttalade önskemålet, att i lagtexten skall
intagas en bestämmelse om att förflyttningsbeslut skall vara meddelade
före indelningsreformens ikraftträdande, kan jag icke biträda. Självfallet
bör dock denna ordning eftersträvas.
Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 januari 1960.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
27
III. Vissa tillämpningsfrågor
Prästvalskommittén
Prästvalskommittén har i sitt delbetänkande utförligt behandlat frågan
om förutsättningarna för att vid indelningsreformen tjänst skall anses
indragen och för att nyinrättad tjänst skall anses
föreligga.
Därvid framhåller kommittén att dess lagförslag innebär, att allenast
nyinrättad eller eljest ledig kyrkoherde- eller komministertjänst må tillsättas
genom förflyttning, och att endast ordinarie präst, vars tjänst indragits,
må förflyttas. Omvänt betyder detta, att innehavaren av en kyrkoherde-
eller komministertjänst, som väl beröres av reformen men icke i sådan
mån att tjänsten därför skall anses som nyinrättad, efter reformen skall
sitta kvar å denna tjänst. Av denna anledning får bestämningen av begreppet
nyinrättad tjänst stor praktisk betydelse.
Präst är enligt 9 § prästlönereglementet, erinrar kommittén, pliktig att
underkasta sig omreglering av pastorat eller annat tjänstgöringsområde,
som är för hans tjänst bestämt. Enligt 12 § reglementet är vidare innehavare
av ordinarie församlingsprästerlig tjänst skyldig att på grund av bland
annat organisatoriska skäl låta sig förflytta till annan i reglementet avsedd
ordinarie tjänst. Därest församlingspräst av nyss angivet skäl förflyttas
från högre till lägre ordinarie tjänst, skall han enligt 15 § 5 mom. reglementet
i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare av den högre tjänsten.
Efter en redogörelse för behandlingen vid de inom statsförvaltningen under
åren närmast före betänkandets tillkomst genomförda tjänsteförtecknings-
och lönerevisionerna av spörsmålet, när en viss tjänst skall anses ha
fått ändrad löneställning och när den skall anses ha blivit utbytt mot
en ny tjänst, framhåller kommittén, att det vid vissa revisioner anlagda
betraktelsesätt, som innebär att varje lönegradsförändring skall uppfattas
såsom ett tjänsteutbyte, enligt kommitténs mening icke kan ifrågakomma
för den församlingsprästerliga organisationens del. Härom anför kommittén.
En tillämpning av detta betraktelsesätt skulle nämligen på prästvalsrättens
område få konsekvenser, som icke kan godtagas. Om nämnda betraktelsesätt
accepterades, så skulle detta få till följd, att genom varje lönegradsförändring
tillskapades en ny tjänst och att denna — i likhet med annan
ledig tjänst — finge tillsättas i enlighet med prästvalslagens bestämmelser.
Sålunda skulle prästval i vanlig ordning få äga rum. Visserligen
skulle en lagteknisk anordning av den innebörden kunna vidtagas, att den
nya tjänsten kunde av Kungl. Maj:t tillsättas genom förflyttning av innehavaren
av den gamla tjänsten. Att ge förflyttningsinstitutet en så vid
ram skulle emellertid enligt kommitténs mening knappast låta sig förena
med gällande grunder för tillsättning av församlingsprästerliga tjänster.
Dessa grunder innefatta nämligen eu från olika intressesynpunkter gjord
avvägning mellan menighetsval och myndighetstillsättning.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958
I detta sammanhang framhåller kommittén, att vid genomförande av
förslaget till revision av gällande grunder för ordinarie församlingsprästers
inplacering i lönegrad kan kyrkoherde- och komministertjänster i pastorat,
vilka icke alls eller endast i ringa mån beröres av pastoratsindelningsreformen,
erhålla ändrad lönegradsplacering.
Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén att en sådan lönegradsändring
inom tjänsteorganisationen i ett pastorat, vilken icke i någon mån
är betingad av en omreglering av pastoratsindelningen, icke skall i organisatoriskt
och prästvalsrättsligt hänseende betraktas såsom ett tjänsteutbyte.
I stället bör man i dylikt fall anse tjänsten vara densamma och endast dess
lönegradsplacering ändrad.
Efter att ha lämnat en redogörelse (bet. s. 29—33) för förhållandet mellan
Kungl. Maj:ts beslut under de senaste årtiondena om ändrad pastoratsindelning
och lagstiftningen om tillsättning av prästerliga tjänster uttalar
kommittén, att enligt dess mening är frågan, under vilka förutsättningar en
ordinarie prästerlig tjänst i ett omreglerat pastorat bör anses nyinrättad,
ej ägnad att lösas genom lagstiftning, å andra sidan har kommittén ansett
det icke böra komma i fråga att helt skönsmässigt från fall till fall avgöra,
huruvida viss tjänst, som efter reformens genomförande skall finnas inrättad,
är nyinrättad eller om den i organisatoriskt hänseende är samma tjänst
som viss enligt den äldre indelningen och tjänsteorganisationen inrättad
tjänst. Enligt kommittén framstår det fastmera som angeläget att hithörande
frågor löses efter sa bestämda och schematiska normer som är förenligt
med indelnings- och organisationsreformens syfte. Kommittén har föreslagit
följande normer.
En utgångspunkt synes böra vara att ej flera präster skall erhålla ändrad
stationeringsort och därmed få nya arbetsfält än som kräves av reformens
syfte eller, av vederbörande församlingars eller prästers i särskild grad berättigade
intressen. Där vid indelningsreformens genomförande en kyrkoherde
eller komminister kan beredas arbetstillfälle i samma tjänsteställning
inom ett pastorat, som till någon del kan sägas härröra från det pastorat,
vari han före reformen varit anställd, bör denna möjlighet som regel tillvaratagas.
I synnerhet bör så ske, därest prästen kan beredas arbetstillfälle
1 ett pastorat, som innesluter hans dittillsvarande bostadsort. Åtminstone
beträffande någon del av pastoratsmenigheten kommer då att gälla att den
far behållaren präst, varmed den är förtrogen och som den — regelmässigt
va^- Från prästernas synpunkt måste det framstå som ett skäligt önskemål
att ej ofrivilligt och utan tvingande skäl bliva förflyttade till pastorat,
van ej ingår någon del av deras foma pastorat. Där en dylik kontinuitet
kommer att föreligga mellan tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde eller
komminister före och efter indelningsreformen, synes rent principiellt anledmng.
ej finnas att anse den tjänst som efter reformen skall vara inrättad
som nyinrättad. Prästen bör anses inneha samma tjänst som före reformen.
Något behov av eller utrymme för en tjänstetillsättning genom förflyttningkommer
därmed ej att föreligga. I fråga om kyrkoherdetjänster synes dock
den faktor, som skall anses sammanbinda den gamla kyrkoherdetjänsten
29
Kungl. Maj:ts -proposition nr 146 år 1958
med den tjänst, som efter reformen skall finnas inrättad böra vara av ej
allt för ringa betydelse. Kommittén anser sålunda att denna faktor för
kyrkoherdetjänsternas vidkommande bör utgöras antingen av en hel församling
eller ock av annan del av det gamla pastoratet med en folkmängd
av åtminstone fyrahundra invånare.
De sålunda förordade reglerna måste uppenbarligen medföra, framhåller
kommittén, att förutsättningar i och för sig kan komma att föreligga antingen
för att flera efter indelningsreformen befintliga kyrkoherde- respektive
komministertjänster kan vara att anse som samma tjänst som en och
samma enligt den äldre indelningen befintlig tjänst eller för att — omvänt
— en viss tjänst i den nya organisationen kan vara att anse som samma
tjänst som envar av flera tjänster i den gamla organisationen. Där en dylik
konkurrens föreligger får det ankomma på Kungl. Maj:t att utifrån vissa
allmänna bedömningsgrunder bestämma vilken tjänst i den nya organisationen
som skall besättas med en äldre tjänstinnehavare eller, där flera sådana
kan komma i fråga, vilken av dem som skall vara innehavare av viss
tjänst enligt den nya indelningen; den präst, som härvid utses skall icke
anses ha genom förflyttning erhållit en nyinrättad tjänst utan skall anses
organisatoriskt inneha samma tjänst som tidigare. Av utgångspunkten att
ingen komminister eller — som regel — kyrkoherde skall förflyttas till annan
komminister- respektive kyrkoherdetjänst, där detta kan undvikas följer
att präst, vars innehavande tjänst uppfyller de här angivna förutsättningarna
för kontinuitet med en i den nya indelningen och tjänsteorganisationen
ingående tjänst, ej skall behöva konkurrera om sistnämnda tjänst
med en präst som icke kan åberopa någon kontinuitet mellan denna tjänst
och sin före reformen innehavda tjänst.
Dessa riktlinjer har kommittén åskådliggjort genom följande exempel.
1. Sammanslås hela pastoratet Bl med hela pastoratet B2 till pastoratet
A och är båda kyrkoherdetjänsterna besatta med ordinarie innehavare, bestämmer
Kungl. Maj:t, vilken av kyrkoherdarna som skall vara kyrkoherde
i A; denne kommer därvid att anses inneha samma tjänst som tidigare. Finnes
ordinarie kyrkoherde i endast ett av B-pastoraten, skall denne vara
kyrkoherde i pastoratet A.
2. Delas ett pastorat i flera pastorat utan att till något av de sistnämnda
lägges område från annat pastorat, bestämmer Kungl. Maj:t — såsom hittills
skett — efter hörande av kyrkoherden och menigheten i pastorat, i vilket
av de efter delningen befintliga pastoraten kyrkoherden i det odelade
pastoratet skall vara kyrkoherde.
3. Sammanslås hela pastoratet Bl med del av pastoratet B2 till pastoratet
A och är intet av B-pastoraten vakant, bestämmer Kungl. Maj:t, om
kyrkoherden i Bl eller kyrkoherden i B2 skall vara kyrkoherde i A. Kyrkoherden
i B2 ifrågakommer dock blott under förutsättning att av B2 antingen
en hel församling eller område med minst fyrahundra invånare skall ingå
i A. (Självfallet kan han icke heller ifrågakomma till kyrkoherde i A, därest
han finnes böra hellre bliva kyrkoherde i det pastorat, vari skall ingå återstoden
av B2.) Även i detta fall kommer den kyrkoherde i B-pastorat, som
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
blir kyrkoherde i A, att anses inneha samma tjänst som före indelningsreformen.
— Mera komplicerade fall av samtidig pastoratsdelning och pastoratssammanslagning
behandlas analogt.
För komministertjänsternas vidkommande förslår kommittén att samma
regler skall tillämpas med det undantaget, att — vid sammanslagning av
pastorat eller del av sådant med del av ett annat pastorat — för dylik pastoratsdel
ej kräves någon viss storlek för att en i det delade pastoratet inrättad
tjänst skall kunna av Kungl. Maj:t betraktas såsom identisk med en
komministertjänst i det nya pastorat, vari delen skall ingå. Därest ett pastorat
ej på annat sätt beröres av reformen än att antalet komministraturer
minskas och samtliga komministraturer är besatta med ordinarie innehavare,
bör det — uttalar kommittén — ligga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma,
vilken av komministrarna som skall förflyttas eller underkastas
övergångsanordning. Kvarstannande komminister skall anses inneha samma
tjänst som före reformen.
Beträffande spörsmålet, vilken av flera ifråga ko mm ande
präster som skall bibehållas vid tidigare innehavd
tjänst och vilken som skall förflyttas eller underkastas annan
övergångsanordning, har kommittén anfört i huvudsak följande.
Det är angeläget att reformen ej så genomföres att en alltför omfattande
omflyttning av präster till andra orter uppstår. Icke blott förflyttningar av
präster till tjänst i annat pastorat utan även omstationeringar inom visst
pastorat, vilka nödgar vederbörande präst att lämna hittillsvarande bostadsort
och tjänstebostad, bör därför i möjligaste mån inskränkas. Denna
synpunkt kan dock icke vara ensam avgörande. Hänsyn måste givetvis
också tagas till ifrågavarande prästers tjänstålder och andra meriter, till
deras tjänstetid i innehavande tjänst, till tjänstens särskilda behov liksom
slutligen — för undvikande av onödigt stegrade övergångskostnader — till
den inbördes löneställningen de skilda tjänsterna emellan.
Härutöver har kommittén icke ansett sig böra ge några generella rekommendationer
men har erinrat om att intresset av att begränsa omflyttningen
av präster i vissa fall bör kunna ytterligare tillgodoses genom att präst, som
enligt den för ett omreglerat pastorat avsedda tjänsteorganisationen skulle
nödgas bli omstationerad från en till annan ort inom detta pastorat, medgives
att till sin avgång från tjänsten behålla sin dittillsvarande stationeringsort
inom pastoratet.
I ett vid kommitténs betänkande fogat särskilt yttrande har domkyrkosysslomannen
Hassler anfört i huvudsak följande.
Genom förflyttning utsattes församlingslivet för svåra rubbningar. Tillbörlig
hänsyn till församlingarnas valrätt kräver vidare, att den kyrkoherde
som valts av menigheten inom visst geografiskt område behålles vid sin
befattning, om fortfarande en kyrkoherdebefattning med samma stationeringsort
skall finnas. I sådana fall bör därför icke ske någon allmän prov
-
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 146 år 1958
ning av meriter mellan kyrkoherdarna i två pastorat, som skall sammanslås.
Icke heller hänsynen till den inbördes löneställningen mellan olika
tjänster bör här inverka. För församlingen innebär alltid en förflyttning
en olägenhet och det är därför bättre att en förflyttning sker än två förflyttningar.
— I pastorat, där antalet komministraturer minskas och samtliga
komministraturer är besatta med ordinarie innehavare, bör, om komministrarna
har samma stationeringsort, den som tidigast utnämnts få förbliva
vid tjänsten. I sådant fall, att endast en komminister har som stationeringsort
den ort, som i framtiden skall utgöra stationeringsort, bör denne
befattningshavare bibehållas vid tjänsten. — Det är värdefullt för prästerskapet,
att klarhet så tidigt som möjligt skapas om vilka präster, som måste
räkna med förflyttning, så att dessa kan söka annan ordinarie befattning
eller i god tid skaffa sig kännedom om lediga befattningar, som skall tillsättas
genom förflyttning och till vilka de senare kan anmäla sig. Det torde
för prästerskapet vara tryggast, om fasta regler skapas i största möjliga utsträckning
och att lämplighetsprövning endast förekommer i de fall, då detta
är ofrånkomligt.
Yttranden
Kommitténs förslag har i dessa delar föranlett talrika yttranden. I flertalet
yttranden har kommitténs förslag godkänts eller lämnats utan
erinran.
Den av Hassler avgivna reservationen har dock biträtts, i fråga om såväl
kyrkoherde- som komministertjänster av d-omkapitlen i Luleå och Stockholm
samt av pastoratsförbundet och Svenska prästförbundet, i fråga om
endast kyrkoherdetjänster av domkapitlet i Växjö och länsstyrelsen i Örebro
län samt i fråga om endast komministertjänster av domkapitlen i Göteborg
och Härnösand.
Länsstyrelsen i Kronobergs län understryker att förflyttningarna av ordinarie
präster bör bli så få som möjligt. Hänsynen till församlingarnas valrätt
och prästernas berättigade intressen torde enligt länsstyrelsen emellertid
kräva, att fastare regler än vad kommittémajoritetens förslag innebär
fastställes för förflyttningarna. Vad Hassler anfört finner länsstyrelsen därför
värt beaktande.
Domkapitlet i Växjö anför.
Domkapitlet vill något starkare än de sakkunniga hävda kontinuitetsprincipen,
och det både positivt och negativt. Det synes domkapitlet nödvändigt,
att Kungl. Maj:t i samband med beslut om pastoratens omfattning
även fastställer, i vilken församling det nya pastoratets kyrkoherde skall
vara stationerad. Är då denna tjänst besatt med ordinarie innehavare, övertager
denne det eventuellt tillökade eller på annat sätt förändrade pastoratet.
Är tjänsten åter vakant, eller blir den vakant under den tid, varunder
omreglering skall ske, tillsättes den i den ordning, som de sakkunniga föreslagit
för sådana tjänster i allmänhet, varvid även en kyrkoherde i angränsande
pastorat, som kommer att förenas med det pastorat, där kyrkoherdetjänsten
blir ledig, skall kunna komma i fråga. Den självskrivenhet, som de
sakkunniga tänkt sig för honom i ty fall, synes domkapitlet leda till mindre
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
rättvisa konsekvenser och understundom kunna medföra en under förevarande
betingelser omotiverad befordran från tjänst i Ca 27 till tjänst i
Ca 31.
Domkapitlet i Härnösand föreslår, att vid sammanslagning av pastorat
den kyrkoherde som tidigast blivit utnämnd får stanna kvar i sin tjänst
och i samma stationeringsort intill pensionsålderns inträde.
Domkapitlet i Göteborg säger sig beträffande kyrkoherdetjänsterna i huvudsak
kunna ansluta sig till kommittén med understrykande dock av att
största möjliga hänsyn bör tagas till ifrågavarande prästers tjänstålder. En
prövning av meriter i övrigt samt av lämplighet för befattningen bör enligt
domkapitlet med hänsyn till den nedvärdering, som detta kan komma att
innebära för den som blir förflyttad, om möjligt undvikas.
Den av pr ästva 1 skommi ttén föreslagna folkmängdsfaktorn föreslås av
domkapitlet och stiftsnämnden i Skara, vilka åberopar den stora förekomsten
i stiftet av små församlingar, bliva bestämd till lägst trehundra i stallet
för lägst fyrahundra personer.
Domkapitlet i Visby anser det i viss mån skäligt, att där vid sammanslagning
av pastorat inrättas en ny komministertjänst den av kyrkoherdarna.
, som ej erhåller kyrkoherdetjänsten, berättigas att om han så önskar
bliva förflyttad till komministertjänsten.
Statskontoret anför i huvudsak följande.
Kommitténs bedömningsgrunder kan i många fall komma att få mindre
önskvärda konsekvenser. Kommittén har ej fordrat, att det nybildade pastoratet
till sin storlek och karaktär överensstämmer med det gamla för att
prästen skall anses automatiskt övergå till motsvarande tjänst i det nybildade
pastoratet. En kyrkoherde eller komminister kan sålunda med föreslagen
metod befordras 4—6 lönegrader och ändock anses innehava samma
tjänst som tidigare. Sådana befordringar kan inträffa dels då flera smärre
pastorat eller delar av sådana pastorat sammanlägges till ett större pastorat
och dels i de fall då vid sammanläggning av ett större och ett mindre pastorat
eller delar av ett mindre kyrkoherdetjänsten i det större är vakant
— ett förhållande som synes vara värt särskild uppmärksamhet med hänsyn
till att de vakanta tjänsterna på grund av vakantsättningen i samband
med reformen torde bliva ganska talrika. Statskontoret anser det därför
ofrånkomligt, att, därest kommitténs förslag i övrigt skall följas, en spärrregel
av något slag införes.
Under åberopande härav föreslår statskontoret den regeln att kyrkoherde -eller komministertjänst i nybildat pastorat, vilken med mer än två lönegrader
överstiger tjänst i det gamla pastoratet, anses såsom nyinrättad och
därmed kan tillsättas genom förflyttning.
Statskontoret ger vidare uttryck för den meningen, att i de fall, då förutsättningar
föreligger för att en viss tjänst i den nya organisationen kan
vara att anse såsom samma tjänst som en var av flera tjänster i den gamla
organisationen, frågan om vilken av de konkurrerande befattningshavarna,
som skall anses organisatoriskt innehava samma tjänst som tidigare, icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958 33
bör få avgöras med tanke på att undvika omstationering av berörda befattningshavare.
Kammarkollegiet anför i huvudsak följande.
Vad angår frågan om den storlek å annan del av äldre pastorat än hel
församling, som skall krävas för att ”kontinuitet” skall finnas beträffande
kyrkoherdetjänst, lärer anledning knappast föreligga att i förevarande sammanhang
upptaga denna fråga till behandling. Pastoratsindelningsreformen
avser främst bildande av pastorat av en eller flera hela församlingar. Därest
undantagsvis nya pastorat bildas genom församlingsdelning, förutsätter
detta ett förfarande i enlighet med bestämmelserna i lagen den 13 juni 1919
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.
I samband därmed brukar Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande bestämma,
vilka tjänster i de nybildade pastoraten, som skall innehas av prästerna
i det förutvarande pastoratet. De fall, då nu förevarande spörsmål
möjligen skulle kunna erhålla någon aktualitet, är högst två ejler tre. Det
torde icke vara anledning att för dessa undantagsfall binda Kungl. Maj:t
genom någon generell regel av föreslagen art, utan synes Kungl. Maj:t böra
— liksom för närvarande — ha fria händer att avgöra, i vad mån samma
tjänst kan anses föreligga.
Vidkommande åter de fall, då fråga är om nvindelning utan församlingsdelning,
är beträffande kyrkoherdetjänst i princip icke något att erinra mot
kommitténs förslag under förutsättning att detta kompletteras med den av
statskontoret föreslagna spärregeln. Genom denna torde i regel också kunna
förekommas, att en kyrkoherde i ett relativt obetydligt pastorat blir självskriven
kyrkoherde i ett till folkmängden mycket betydande pastorat. Det
är ingalunda säkert, att kyrkoherden i det mindre pastoratet alltid kan anses
vara kompetent eller eljest skickad att handha pastoralvården i det nybildade
stora pastoratet.
Vad kollegiet anfört rörande kyrkoherdetjänst torde böra erhålla motsvarande
tillämpning i fråga om komministertjänst. Spärregeln blir emellertid
— förutsatt att man bortser från att för närvarande åtskilliga komministertjänster
är placerade i lönegrad 25 — utan saklig betydelse, därest
i enlighet med pastoratsindelningssakkunnigas förslag samtliga komministertjänster
placeras i lönegraderna 26 och 28.
Kollegiet biträder de av prästvalskommittén föreslagna riktlinjerna för
avgörande av vilken av flera präster som skall bibehållas vid tidigare tjänst
och betonar därvid att en icke ringa betydelse enligt dessa riktlinjer till -mätes ifrågavarande prästers tidigare stationeringsort. Vidare anför kollegiet
härom.
Emellertid synes stor vikt också böra fästas vid relationen i folkmängdstal
mellan de områden av de gamla pastoraten, som ingår i det nyreglerade
pastoratet. Därest exempelvis en församling med 3 000 invånare av visst
pastorat sammanlägges med en församling med 300 invånare av ett annat
pastorat, bör en prästerlig befattningshavare inom förstnämnda församling
ha viss företrädesrätt framför motsvarande befattningshavare i sistnämnda
församling. Denna synpunkt blir endast till en del tillgodosedd genoni det
av kommittén anbefallda hänsynstagandet till den inbördes löneställningen.
Ilasslers önskemål torde bliva i icke ringa utsträckning tillgodosedda vid
godtagande av spärregeln samt därest vid valet emellan flera präster bety
3
— Bihang till riksdagens protokoll 1058. C samt. Nr Vid
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
dande vikt fästes vid storleken av det område av gammalt pastorat, som
ingår i nyreglerat pastorat.
Enligt kammarkollegiet bör i tillämpningsföreskrifter till lagen klarläggas
när tjänst är att anse som nyinrättad.
Departementschefen
Därest Kungl. Maj:t såsom föreslås skall få befogenhet att vid indelningsreformens
genomförande tillsätta lediga kyrkoherde- och komministertjänster
genom förflyttning av präster, vilkas tjänster indrages, blir det
uppenbarligen av största betydelse att bestämma förutsättningarna för att
en ledig tjänst skall anses förefinnas och för att viss tjänst skall anses vara
indragen. Under den fortlöpande förändring, som pastoratsindelning och
församlingsprästerlig organisation varit underkastad, har en praxis utbildats
rörande förhållandet mellan indelnings- och organisationsändringar
och lagstiftningen om tillsättning av prästerliga tjänster. Med utgångspunkt
i denna praxis har prästvalskommittén föreslagit vissa normer för nu ifrågavarande
spörsmåls bedömande vid indelningsreformen.
Enligt kommitténs förslag skall kyrkoherdetjänsten i ett pastorat enligt
den nya indelningen anses vara samma tjänst som kyrkoherdetjänsten i
ett före indelningsreformen befintligt pastorat, varav antingen en hel församling
eller område med minst fyrahundra invånare ingår i det förstnämnda
pastoratet. För kontinuitet beträffande komministertjänst skall ej krävas
någon viss minsta storlek på den faktor, som konstituerar sambandet.
Där tillämpningen av dessa normer kräver ett avgörande vilken av flera
med ordinarie innehavare besatta prästtjänster som skall anses vara samma
tjänst som viss i den nya organisationen ingående tjänst, skall detta
avgörande träffas av Kungl. Maj:t efter vissa av kommittén föreslagna
grunder. Ett likartat bedömande kräves därest viss tjänst enligt den gamla
organisationen i och för sig kan anses vara samma tjänst som envar av flera
tjänster enligt den nya organisationen. Vid avgöranden av dessa slag skall
enligt kommittén hänsyn tagas såväl till intresset av att förflyttningar och
omstationeringar i möjligaste mån inskränkes som till ifrågavarande prästers
tjänstålder och andra meriter, till deras tjänstetid i innehavande tjänst,
till tjänstens särskilda behov liksom slutligen — för undvikande av onödigt
stegrade övergångskostnader —- till den inbördes löneställningen de skilda
tjänsterna emellan.
Det föreslagna sättet att bestämma, huruvida viss tjänst skall anses vara
nyinrättad — varvid ofta någon tjänst måste anses indragen — eller utgöra
samma tjänst som viss äldre tjänst har i princip godtagits av flertalet remissmyndigheter.
Också enligt min mening utgör det i huvudsak en godtagbar
lösning av en praktiskt betydelsefull fråga. Jag är även ense med
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
kommittén om att dessa regler icke behöver eller bör lagfästas. De torde
detta förutan komma att tillämpas också vid de enstaka förändringar i pastoratsindelningen,
som efter den allmänna indelningsreformens genomförande
kan komma att efter hand visa sig erforderliga. Ehuru jag sålunda i stort
sett ansluter mig till kommitténs förslag, finner jag mig böra i två hänseenden
avvika därifrån.
Såsom kammarkollegiet framhållit kan något behov ej anses finnas att i
detta sammanhang fixera visst folkmängdsminimum för annan del av pastorat
än hel församling såsom förutsättning för att området skall få utgöra det
sammanbindande elementet beträffande kyrkoherdetjänst.
Vidare finner jag i likhet med statskontoret och kammarkollegiet att den
stora spännvidden mellan de lägsta och de högsta lönegraderna för kyrkoherdetjänster
(Ao 21— Ao 26) gör det nödvändigt att för kyrkoherdetjänsternas
del tillämpa en spärregel till förhindrande av att reformen för enstaka
präster medför en avsevärd, helt automatisk befordran. Såsom ämbetsverken
föreslagit bör denna spärr sättas in vid en lönegradsskillnad av mer
än två lönegrader och alltså innebära att samma tjänst ej föreligger om innehavaren
skulle få mer än två lönegraders uppflyttning. Vid jämförelsen
bör det ena ledet utgöras av nuvarande lönegradsplacering av den enligt
gällande organisation befintliga tjänsten och det andra ledet lönegradsställningen
för respektive tjänst i den nya organisationen enligt de nya grunderna
för lönegradsinplacering. Med hänsyn främst till att spännvidden
mellan de högsta och de lägsta komministertjänsterna är väsentligt mindre
— för närvarande tre lönegrader, efter genomförande av löneregleringen
endast två — anser jag liksom kammarkollegiet, att någon spärregel ej är
motiverad i fråga om komministertjänster. Genom den av mig förordade
spärregeln beträffande kyrkoherdetjänster tillgodoses delvis de synpunkter,
som domkapitlet i Växjö framfört.
Med en spärregel av detta slag följer att därest en kyrkoherde anses böra
erhålla en kyrkoherdetjänst, som skall vara inrättad på hans tidigare stationeringsort
men vara placerad mer än två lönegrader högre än den gamla
tjänsten, skall lagstiftningens regler om tillsättning genom förflyttning iakttagas.
Det av prästvalskommittén föreslagna sättet för bestämmande i vissa
fall, vilken av två eller undantagsvis flera präster som skall behållas vid
tidigare tjänst, ger formellt mycket fria händer åt Kungl. Maj:t. I vissa
remissyttranden har i mer eller mindre nära anslutning till kommittéledamoten
ITasslers reservation framförts förslag av innebörd antingen att i bestämda
fall någon prövningsrätt alls ej skall tillkomma Kungl. Maj:t eller
också att någon viss omständighet — såsom vederbörande prästers tjänstålder
— normalt skall ha utslagsgivande betydelse.
Vid övervägande av samtliga framkomna förslag rörande sistberörda
36
Kungl. Maj:ts proposition nr lJfi år 1958
fråga har jag icke kunnat finna att hänsynen till församlingarnas prästvalsrätt
ger utslag till förmån för något visst förslag. Jag delar helt den meningen
att förflyttningarna och omstationeringama i samband med reformen ej
bör bli flera än som krävs för tillgodoseende av andra tungt vägande intressen;
på denna punkt kan jag därför ej biträda statskontorets uppfattning.
Såsom prästvalskommittén framhållit kan detta intresse i vissa fall tillgodoses
genom anstånd med omstationering inom ett pastorat till befattningshavarens
avgång. Men jag känner stor betänksamhet inför tanken
att Kungl. Maj:ts möjligheter att lösa de grannlaga förflyttningsfrågorna
under beaktande av alla väsentliga omständigheter av personlig eller lokal
eller — undantagsvis — ekonomisk art skulle inskränkas i förhållande till
vad prästvalskommittén föreslagit. I anledning av att till förmån för Hasslers
förslag anförts att prästerna så snart som möjligt bör få klarhet om
vilka som måste flytta och vilka som kan räkna med att få fullfölja sin nuvarande
verksamhet, vill jag betona att någon visshet härvidlag i vart fall
ej kan stå att få förrän vederbörande indelningsbeslut meddelats och att
mellan dessa beslut och förflyttningsbesluten ej torde behöva förflyta någon
längre tid.
Under åberopande av vad jag nu anfört får jag tillstyrka vad prästvalskommittén
i sistberörda frågor föreslagit.
Enligt domkapitlet i Visby bör vid sammanslagning av två pastorat den
av de båda kyrkoherdarna som ej blir kyrkoherde i det nya pastoratet vara
berättigad att bli förflyttad till komministertjänst i pastoratet om sådan
tjänst skall vara inrättad. Detta förslag kan jag ej biträda. En dylik rätt
skulle, synes det mig, innebära ett principiellt betänkligt eftergivande av
prästernas skyldighet att låta sig förflytta till tjänst å annan ort och kunna
medföra onödiga övergångskostnader.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom
ecklesiastikdepartementet upprättats förslag till lag med
särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster
vid ny indelning av riket i pastorat1.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över
lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Göran Göransson
1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
37
Bilaga
Av prästvalskommittén i betänkande den 12 februari 1954
framlagt förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av
prästerliga tjänster i samband med nyindelning av riket i pastorat
1 §•
För genomförande av en allmän omreglering av pastoratsindelningen och
den församlingsprästerliga organisationen och i samband därmed må, utan
iakttagande av eljest gällande bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster, kyrkoherde- eller komministertjänst tillsättas av Konungen genom
förflyttning till tjänsten av ordinarie präst, vars tjänst indrages.
Inom ett år efter omregleringens ikraftträdande må, utan iakttagande av
sagda bestämmelser, kyrkoherde- eller komministertjänst jämväl tillsättas
med ordinarie präst, som i samband med omregleringen överförts till prästerlig
disponibilitetsbefattning.
Ej må dock komminister med stöd av vad sålunda stadgats utnämnas till
kvrkoherde.
2 §.
Finner Konungen tjänst böra tillsättas i den ordning som i 1 § stadgas,
skall beslut därom meddelas, innan åtgärder för tjänstens tillsättning enligt
eljest gällande bestämmelser vidtagits.
3 §.
Skall tjänst tillsättas jämlikt 1 §, skall tillfälle att yttra sig beredas de
präster, som komma i fråga till tjänsten, samt kyrkorådet i var och en av
församlingarna i pastoratet. Därefter skall domkapitlet till Konungen avgiva
yttrande i ärendet.
4 §.
Vad i 6 § 2 mom. lagen om tillsättning av prästerliga tjänster stadgas
skall icke äga tillämpning å kyrkoherde, som innehar tjänst, till vilken han
utnämnts jämlikt 1 §.
5 §.
Kyrkoherde, som jämlikt 1 § utnämnts till innehavare av komministertjänst
och kvarstår i denna tjänst, äger att utom förslag hos Konungen söka
kyrkoherdetjänst inom stift, där han har befordringsrätt, oaktat tjänsten
enligt eljest gällande bestämmelser ej må sökas i sådan ordning. Ej må dock
präst med stöd härav söka tjänst som är placerad mer än två lönegrader
högre än den tjänst, han innehade omedelbart före ikraftträdandet av den i
1 § avsedda omregleringen; ej heller tjänst som avses i 46 § lagen om tillsättning
av prästerliga tjänster.
Lag samma vare om kyrkoherde, som i samband med omregleringen
iiverförts till prästerlig disponibilitetsbefattning och kvarstår i denna befattning.
Ansökningsrätt som nu sagts upphör, då tre år förflutit från ikraftträdandet
av omregleringen.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr lJ+6 år 1958
6 §.
Har sökande anmält sig jämlikt 5 § till kyrkoherdetjänst, skall tjänsten
med iakttagande av vad i 43 § 1 mom. lagen om tillsättning av prästerliga
tjänster sägs tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att antingen till
tjänsten utnämna sådan, behörig sökande eller tillsätta tjänsten i enlighet
med vad i 41 § 1, 2 och 6 mom. nämnda lag stadgas.
7 §.
Har kyrkoherdetjänst tillsatts av Konungen med stöd av 1 §, skall denna
tillsättning av tjänsten ej medräknas vid tillämpning av den ordning, som
för tjänsten bestämts jämlikt sista stycket övergångsbestämmelserna till
lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.
Har Konungen med stöd av 6 § tillsatt kyrkoherdetjänst, skall tillämpningen
av den i första stycket omförmälda ordningen icke därigenom förskjutas.
8 §‘
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.
Tjänst, som vid lagens ikraftträdande kungjorts till ansökan ledig, må ej
tillsättas jämlikt 1 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
39
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 mars
1958.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden,
hållet inför Hans Maj:t. Konungen i statsrådet den 14 mars
1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kammarrådet Å. Bohman.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Clas Amilon
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson. Lindell, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, lagrådets denna
dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 mars 1958 remitterade
förslaget till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Birgitta Ulvhammar
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958 41
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Lagförslag .......................................................... 2
Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 mars 1958 ....................... 3
I. Inledning .................................................... 3
1957 års lag om prästval..................................... 4
Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen........... 4
II. Tillfällig lagstiftning om tillsättning av tjänst genom förflyttning .. 8
Prästvalskommittén ......................................... 8
Yttranden.................................................. 14
Departementschefen......................................... 19
III. Vissa tillämpning sfrågor ....................................... 27
Prästvalskommittén ......................................... 27
Yttranden.................................................. 31
Departementschefen......................................... 34
Bilaga. Av prästvalskommittén i betänkande den 12 februari 1954 framlagt
förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga
tjänster i samband med nyindelning av riket i pastorat............ 37
Utdrag av lagrådets protokoll den 28 mars 1958 ........................ 39
Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 mars 1958 ....................... 40
4 — Bihatig till riksdagens protokoll 1958. G samt. Nr HG