Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

1

Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
konvention om indrivning av underhållsbidrag i utlandet;
given Stockholms slott den 21 mars 1958.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att, på sätt varom föredragande departementschefen hemställt, godkänna
ratifikation av konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag
i utlandet.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av den i
New York den 20 juni 1956 dagtecknade internationella konventionen om
indrivning av underhållsbidrag i utlandet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen
anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av
konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 138

2

Kung!.. Maj:ts proposition nr 138 år 1958
Föredraganden anför följande.

En stats inre lagstiftning om fastställande och uttagande av underhållsbidrag
kan i det enskilda fallet visa sig verkningslös till följd av att den underhållsskyldige
avflyttar till utlandet och därefter undandrager sig att fullgöra
sin underhållsplikt. Som regel kan nämligen underhållsbidrag icke indrivas
i en främmande stat, med mindre överenskommelse härom träffats med
denna. I varje fall torde i brist på sådan överenskommelse ett tidsödande
och kostnadskrävande domstolsförfarande behöva tillgripas, om den främmande
statens lag alls medgiver att talan om underhållsbidrag föres av person
som icke är bosatt i staten i fråga.

Den enda internationella överenskommelse vari Sverige för närvarande är
part och vilken direkt syftar till att möjliggöra indrivning av underhållsbidrag
är konventionen den 10 februari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag (SO 1931:
20). I de fall då till stöd för yrkandet om underhållsbidrag kan åberopas av
domstol i någotdera landet meddelat utslag eller beslut är även konventionen
den 15 januari 1936 mellan Sverige och Schweiz om erkännande och
verkställighet av domar och skiljedomar (SO 1936: 10) av betydelse. I förhållandet
mellan Sverige och samtliga andra främmande länder än de nu
nämnda är sålunda en underhållsberättigad hänvisad att för bidrags utfående
söka anskaffa exekutionstitel i den stat, där tredskande bidragsskyldig
är bosatt. Även i övrigt torde staterna endast undantagsvis ha konventionsvägen
sökt råda bot på de underhållsberättigades otillfredsställande belägenhet
i nu ifrågavarande hänseende.

Problemet hänsköts redan 1929 av Nationernas Förbund till det internationella
institutet för unifiering av privaträtten och institutet framlade 1938
ett utkast till multilateral konvention i ämnet. Krigsutbrottet påföljande år
medförde emellertid, att utkastet aldrig kom under behandling. På anmodan
av Förenta Nationerna utarbetade institutet sedermera ett nytt utkast, som
framlades för ekonomiska och sociala rådet vid dettas trettonde möte år
1951. Efter hemställan av rådet tillsatte så Förenta Nationernas generalsekreterare
en expertkommitté, som utarbetade två konventionsutkast, det
ena avsett att ligga till grund för en multilateral konvention och det andra
att tjäna som förebild för bilaterala överenskommelser i ämnet. Utkasten behandlades
på ekonomiska och sociala rådets sjuttonde möte i april 1954. I
en därvid antagen resolution rekommenderades regeringarna att använda
sig av det senare utkastet som förebild vid ingående av bilaterala överenskommelser
och vid stiftande av enhetlig lag i ämnet. Beträffande utkastet till
multilateral konvention hemställde rådet hos Förenta Nationernas generalsekreterare
att denne skulle utröna, huruvida regeringarna i medlemsstaterna
och i vissa utanför organistionen stående länder funne det önskvärt att
en konferens sammankallades för att fullfölja arbetet på en multilateral
konvention. Sedan de inkomna svaren förelagts ekonomiska och sociala rådet,
beslöt detta vid sitt nittonde möte i maj 1955 att sammankalla en sådan
konferens. Denna hölls sedermera i New York under tiden den 29 maj—den

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1958

3

20 juni 1956. I konferensen deltog ombud för 32 stater, däribland Sverige,
varjämte ytterligare nio regeringar genom observatörer följde konferensens
arbete. Internationella arbetsbyrån, mellanstatliga kommittén för europeisk
migration och det internationella institutet för unifiering av privaträtten var
även företrädda, varjämte ett stort antal icke-statliga organisationer hade
sänt representanter till konferensen.

Konferensen antog den 20 juni 1956 enhälligt en konventionstext, som här
bifogas i engelsk och fransk avfattning jämte översättning.

Under den tid konventionen därefter hölls öppen för undertecknande underskrevs
den av Sverige, Bolivia, Brasilien, Cambodja, Ceylon, Colombia,
Cuba, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Filippinerna, Frankrike,
Grekland, Guatemala, Haiti, Israel, Italien, Jugoslavien, Mexico, Monaco,
Nederländerna, Salvador, Förbundsrepubliken Tyskland, Vatikanstaten,
Österrike samt den kinesiska nationalistregeringen.

Konventionen trädde i kraft den 25 maj 1957 sedan den dessförinnan ratificerats
av Guatemala och Israel och Marocko anslutit sig. Senare har den
kinesiska nationalistregeringen och Haiti ratificerat konventionen och anslutningsinstrument
deponerats av Norge och Ungern.

Konventionen har till syfte att underlätta indrivandet av underhållsbidrag
som en person, vilken vistas på fördragsslutande stats territorium, påstår
sig vara berättigad erhålla från någon som är underkastad rättskipningen i
en annan fördragsslutande stat. Syftet skall förverkligas med hjälp av institutioner
som varje konventionsstat utser att på sitt territorium vara förmedlande
och mottagande organ. Sökande har att göra framställning om indrivande
av underhållsbidrag hos ett förmedlande organ. Detta skall pröva
framställningen i formellt avseende, tillse att den står i överensstämmelse
med föreskrifterna i lagen i den stat vars rättskipning den uppgivne underhållsskyldige
är underkastad samt översända handlingarna till det mottagande
organet i sistnämnda stat. Detta senare organ skall inom ramen för
det av sökanden givna uppdraget på dennes vägnar vidtaga alla ändamålsenliga
åtgärder för utfående av underhållsbidrag, såsom träffande av uppgörelse
eller, där så erfordras, väckande och utförande av talan samt sökande
av verkställighet. Organen äger icke betinga sig ersättning för lämnade
tjänster.

För att underlätta förfarandet föreskriver konventionen att sökande skall
erhålla samma behandling och tillerkännas samma förmåner som tillkommer
dem som antingen är medborgare i eller stadigvarande vistas i den
stat, där förfarandet äger rum, i fråga om befrielse från kostnader och avgifter
samt heträffande skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet eller
verkställa betalning för kostnader eller annat. Vidare får inga som helst
kostnader eller avgifter utkrävas för bevisupptagning i det andra landet på
begäran av domstol, som handlägger mål eller ärende om underhållsbidrag.
Konventionen ålägger slutligen de stater, i vilka valutarestriktioner upprätthålles,
att medgiva prioritet åt överföring till utlandet av underhållsbidrag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1938
Departementschefen

De otillfredsställande förhållanden som förevarande konvention syftar
till att undanröja utgör icke någon ny företeelse. Att finna en lösning på problemet
har emellertid under de senaste decennierna blivit en allt angelägnare
uppgift. Antalet personer som för sitt underhåll är beroende av personer
i annan stat har under senare år starkt ökat. Härtill har bl. a. bidragit de
stora befolkningsomflyttningarna under och efter det andra världskriget,
stationerandet av militära enheter i utlandet och den med åren alltmer stegrade
resandeströmmen över gränserna.

Konventionen är det första försöket att på multilateral väg underlätta utfående
i utlandet av underhållsbidrag. Det kan icke förväntas att rådande
missförhållanden helt kommer att bringas ur världen för de underhållsberätligade,
vilkas krav på underhåll faller under konventionens bestämmelser.
Så som konventionen utformats, utgör den i huvudsak en praktisk anordning
för tillhandahållande av snabb och effektiv rättshjälp, önskemål om en
längre gående konventionstext har övervägts av den expertkommitté, åt vilken
Förenta Nationerna anförtrodde konventionens utarbetande. Kommittén
bedömde emellertid ett genomförande härav som icke möjligt på multilateral
basis. I stället utarbetade kommittén en konventionstext, avsedd att användas
som förebild vid bilaterala överenskommelser, vilken i viss utsträckning
tillgodoser ifrågavarande önskemål. Detta förslag till bilateral konvention
innehåller i huvudsak att ett i den ena fördragsslutande staten meddelat
domstolsbeslut, varigenom någon tillerkännes underhållsbidrag, skall vara
verkställbart i den andra staten, under förutsättning att den bidragsskyldige
var bosatt i domstolslandet när rättegången anhängiggjordes eller, om så ej
var fallet, frivilligt underkastade sig domstolens jurisdiktion, och att beslutet
är exigibelt i domstolslandet. Vid sidan härav åtager sig enligt förslaget
de fördragsslutande staterna att under vissa förutsättningar tillämpa konventionens
bestämmelser jämväl å sådana krav på underhållsbidrag som
grundar sig på administrativt beslut eller avtal.

I detta sammanhang bör även nämnas, att de internationellt-privaträttsliga
frågorna om tillämplig lag vid tvister rörande underhållsbidrag och om
verkställighet i ett land av domar som meddelats i annat land, vilka frågor
icke regleras av den multilaterala konventionen, behandlas i två konventioner
som den 24 oktober 1956 antagits av den åttonde Haagkonferensen för
internationell privaträtt.

Jag övergår nu till att närmare behandla den multilaterala konventionen.

I art. 1 angives att konventionen har till syfte att underlätta indrivandet
av underhållsbidrag. Konventionen är tillämplig på sådana bidrag som
grundar sig på familjerättslig, i lag fastställd underhållsplikt. Den lag som
här avses är lagen i den stat där kravet göres gällande. Konventionens praktiska
betydelse kommer sålunda att i hög grad bliva beroende av utformningen
av sistnämnda stats familjerättsliga lagstiftning. Föreskriver denna
lag underhållsplikt för en vidare krets personer än lagen i den stat, där den
underhållsberättigade vistas, möter icke något hinder mot att yrkandet rik -

Knngl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

5

tas även mot sådan person som i sökandens vistelseland icke skulle kunna
lagligen förpliktas utgiva underhållsbidrag till sökanden.

Enligt artikeln må krav på underhållsbidrag resas av person, som vistas
på någon av de fördragsslutande staternas territorium. Det kräves sålunda
icke att sökanden är medborgare i konventionsstat, ej ens att han är stadigvarande
bosatt inom den stat, vars förmedlande organ skall vidarebefordra
framställningen. Det torde emellertid icke strida mot konventionen, om förmedlande
organ vägrar att bistå sökande, som endast tillfälligt uppehåller
sig i konventionsstat.

För person som saknar rättshandlingsförmåga må framställningen göras
av dennes lagliga ställföreträdare.

Enligt art. 2 skall konventionsstat utse en eller flera judiciella eller administrativa
myndigheter att vara förmedlande organ och en allmän inrättning
eller enskild organisation att vara mottagande organ å dess territorium. Något
hinder möter enligt en av konferensen enhälligt omfattad mening icke
mot att en och samma myndighet utses till såväl förmedlande som mottagande
organ.

Vid bedömande av vilken eller vilka myndigheter som i betraktande av de
ifrågavarande uppgifternas närmare innebörd lämpligen bör anförtros dessa
är, vad först angår det förmedlande organet, att märka att detta enligt art.
3 och i skall vidtaga åtgärder för att tillse, att framställning om dess bemedling
får en sådan avfattning som lagen i det mottagande organets stat
föreskriver, liksom att till stöd därför åberopade handlingar uppfyller de formella
krav, som lagen i sökandens stat uppställer. Handlingarna skall därefter
översändas direkt till mottagande organ i det andra landet, i samband
varmed det förmedlande organet äger redovisa sin uppfattning beträffande
det berättigade i den gjorda framställningen liksom förorda, att sökanden
tillerkännes förmånen av fri rättshjälp och avgiftsbefrielse. Det mottagande
organet åligger enligt art. 6 att inom ramen för det av sökanden lämnade
uppdraget på sökandens vägnar vidtaga åtgärder för utfående av underhållsbidrag.
Denna bestämmelse torde få anses innebära att det mottagande
organet i första hand har att söka förmå den uppgivne underhållsskyldige
att frivilligt erlägga yrkat bidrag. Skulle detta icke lyckas, torde nästa åtgärd
bliva att söka åstadkomma frivillig uppgörelse mellan parterna. Först
i sista hand, och sedan sökanden uttryckligen begärt detta, torde rättsliga
åtgärder böra tillgripas. Att märka är att sökandens önskemål skall vara utslagsgivande
för det mottagande organets handläggning av ärendet och att
därför ofta en tämligen omfattande korrespondens mellan förmedlande och
mottagande organ kan förutses, innan ett underhållsbidragsärende kan
slutföras.

Konventionen saknar bestämmelser om det språk på vilket framställning
liksom därvid fogade handlingar skall avfattas. I avsaknad av direkt överenskommelse
därom mellan två konventionsstater torde det i praktiken
bliva erforderligt att översätta dessa dokument till det språk som brukas i
det mottagande organets stat. Vid hänvändelse till det svenska förmedlande

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

organet får det anses åligga sökanden att bekosta erforderlig översättning
av handlingarna.

Den nu lämnade redogörelsen för organens huvudsakliga uppgifter utvisar
att dessa i stor utsträckning kommer att bestå i skriftväxling med utländska
myndigheter och kräva insikter i främmande lagstiftning och rättsväsende.
På grund härav och i betraktande av att utrikesförvaltningen genom
sin nuvarande befattning med utkrävandet av underhållsbidrag i utlandet
har betydande erfarenhet av sådana ärenden, synes mig utrikesdepartementet
böra utses att vara förmedlande och mottagande organ enligt
konventionen, i varje fall intill dess närmare erfarenheter vunnits om hur
konventionen kommer att verka i praktiken.

Har sökande i konventionsstat kunnat utverka dom eller domstolsbeslut
av slutlig eller interimistisk natur, vari sökanden tillerkänts underhållsbidrag,
kan enligt art. 5 sådan handling i viss utsträckning träda i stället för
de i art. 3 angivna dokumenten. Lagen i det land där kravet skall göras gällande
blir avgörande för den verkan domstolshandlingen kan medföra för
bidragets utfående. I vissa stater torde det mottagande organet ha möjligheter
att få domen eller beslutet stadfäst av inhemsk domstol, varefter verkställighet
kan sökas därå. I andra stater, vilkas lag icke medgiver ett sådant
förfarande, har det mottagande organet att behandla det översända dokumentet
på samma sätt som en enligt art. 4 översänd framställning.

Det får icke anses uteslutet att under artikeln låta inrymma ett av svensk
domstol meddelat interimistiskt beslut i underhållsfråga. Att märka är emellertid
att på konventionens originalspråk uttrycken »provisional order» respektive
»décision provisoire» i första hand tager sikte på vissa, särskilt i
common-law-länder vanliga domstolsbeslut, vilka meddelas i sökandens vistelsestat
men blir verkställbara först efter stadfästelse av domstol, vars rättskipning
den bidragsskyldige är underkastad.

De i art. 7 angivna bestämmelserna om bevisupptagning vid och åt utländsk
domstol är i väsentliga delar hämtade ur den av Sverige ratificerade,
i Haag den 17 juli 1905 dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen av internationell natur. Avvikelserna är i huvudsak
att domstol i en konventionsstat må direkt hos domstol eller annan härtill
utsedd myndighet eller inrättning i annan konventionsstat göra framställning
om bevisupptagning samt att bevisupptagningen icke skall föranleda
ersättningsskyldighet för avgifter eller kostnader av något slag.

I lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol förutsättes
att av utländsk domstol gjord framställning härom som regel skall
överlämnas till den svenska domstolen genom utrikesdepartementet. För att
någon ändring i denna praxis icke skall behöva vidtagas torde vid ratifikation
av konventionen från svensk sida angivas, att framställning om bevisupptagning
skall göras hos utrikesdepartementet.

I betraktande av konventionens allmänt sociala karaktär, vartill jag nedan
återkommer, synes mig Sverige böra godtaga artikelns bestämmelser om befrielse
från ersättningsskyldighet för uppkommande avgifter eller kostnader

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

i bevisupptagningsärende. Bestämmelsens tillämpning torde icke kräva annat
författningsstöd än det som finnes i 10 § andra stycket i nyssnämnda
1946 års lag.

Med bestämmelserna i art. 8 att konventionen skall kunna tillämpas jämväl
å framställning, som avser ändring av dom eller beslut rörande underhållsbidrag,
åsyftas de möjligheter som lagen i den stat, vars rättskipning
den underhållsskyldige är underkastad, erbjuder den underhållsberättigade
i fråga om att ernå förhöjning av fastställt bidrag på grund av väsentligt
förändrade förhållanden beträffande parternas ekonomiska belägenhet.

Jag har tidigare nämnt att konventionen får anses vara av övervägande
social karaktär. Detta förhållande återspeglas bl. a. i art. 9, där vittgående
avgiftsfrihet och ekonomiska lättnader stadgas till förmån för sökande enligt
konventionen. För uppnåendet av det syfte som konventionen tjänar synes
en nödvändig förutsättning vara, att den rättshjälp som kan erhållas
med stöd av konventionen ej blott är snabb och effektiv utan även billig.
Art. 9 innehåller i huvudsak att sökande skall vara jämställd med medborgare
i den stat, där förfarandet äger rum, i fråga om befrielse från kostnader
och avgifter och beträffande eventuell skyldighet att ställa säkerhet
för rättegångskostnader, samt att förmedlande och mottagande organ icke
må betinga sig ersättning för tjänster som de lämnar enligt konventionen.

Vad först angår den sistnämnda bestämmelsen bör uppmärksammas att
ett organ som fått vidkännas direkta utlägg i samband med handläggning av
konventionsärende, exempelvis för biträde av advokat vid förhandlingar med
underhållsskyldig eller för genomförande av rättegång, otvivelaktigt äger
kräva ersättning för dessa.

Beträffande kostnads- och avgiftsbefrielsen torde förmånen av fri rättegång
i Sverige kunna tillerkännas medborgare i konventionsstat med stöd av
16 § lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång och i sådan stat bosatt statslös
sökande jämlikt lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela
förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. Befrielse från skyldighet
att ställa säkerhet för rättegångskostnader torde kunna medgivas
medborgare i konventionsstat jämlikt stadgandet i 3 § lagen den 19 november
1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk
domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada samt statslös
med stöd av nyssnämnda 1938 års lag. Som jag tidigare nämnt är enligt art.
1 förmedlande organ under viss förutsättning skyldig att upptaga krav på
underhållsbidrag, även om sökanden icke är medborgare i konventionsstat.
Svensk lag lämnar emellertid icke utrymme för att förmån eller befrielse av
nämnda slag tillerkännes sökande som är medborgare i annan stat än konventionsstat
eller i sådan annan stat bosatt statslös. Detta nödvändiggör att
för Sveriges del förbehåll göres gentemot art. 9. Förbehållet synes mig lämpligen
böra givas den avfattningen att i art. 9, punkterna 1 och 2, angivna
avgiftsfrihet och lättnader vid förfarande i Sverige endast tillerkännes medborgare
i konventionsstat eller statslös som stadigvarande vistas i sådan stat
eller den som eljest enligt avtal med stat vari han är medborgare har sådan
förmån.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

I detta sammanhang finner jag lämpligt beröra även följande spörsmål.
Den nyssberörda befogenheten för Kungl. Maj:t att medgiva utländsk medborgare
förmånen av befrielse från skyldighet att ställa säkerhet torde förutsätta
att, på sätt stadgas i 1905 års Haagkonvention, svensk motpart i förekommande
fall skall kunna erhålla verkställighet å beslut rörande rättegångskostnader
i utlänningens hemstat. Någon sådan garanti erbjuder icke
här ifrågavarande konvention. Detta förhållande bör uppmärksammas av
det mottagande organet, som sålunda har att hos det utländska förmedlande
organet försäkra sig om att täckning finnes för de rättegångskostnader, som
utländsk sökande må kunna ådömas att utgiva, liksom över huvud taget för
ersättningsgilla kostnader som kan uppkomma i samband med konventionsärendes
handläggning.

Såsom jag inledningsvis omnämnt trädde konventionen i kraft den 25 maj
1957. Enligt art. U kommer den vid ratifikation från svensk sida att för
Sveriges del träda i kraft å trettionde dagen efter ratifikationsinstrumentets
deponering.

Art. 17 innehåller bestämmelser om förbehåll. Jag har tidigare angivit ett
förbehåll som enligt min åsikt bör göras i fråga om särskild konventionsbestämmelse.
Konventionen synes mig härutöver giva anledning till en allmän
reservation i fråga om krav på underhållsbidrag, riktade mot i Sverige bosatta
politiska flyktingar, evad de är svenska eller utländska medborgare
eller statslösa. Konventionen ålägger konventionsstat skyldighet att genom
dess mottagande organ vidtaga alla ändamålsenliga åtgärder för utfående av
underhållsbidrag från person som är underkastad denna stats rättskipning.
Många av de politiska flyktingar vilka i Sverige beviljats fristad har i det
land, som de av politiska skäl tvingats lämna, anhöriga till vilka de står i
sådant familjerättsligt förhållande som enligt svensk lag grundar underhållsskyldighet.
Genom konventionen skapas till följd härav möjligheter alt
såväl uppspåra soin trakassera dessa flyktingar, vilkas anhöriga i många
fall utan framgång sökt utresa från hemlandet för att förena sig med
dem. Av dessa skäl torde ett allmänt förbehåll böra göras av innehåll, att
Sverige skall äga frihet att efter omständigheterna i det enskilda fallet avvisa
sådana krav på bistånd att utfå underhållsbidrag, vilka göres gällande
mot person, som ankommit till riket såsom politisk flykting. Eftersom enligt
art. 17 förbehåll måste knytas till viss angiven artikel, torde det nu ifrågavarande
förbehållet böra hänföras till art. 1, vari fastställes att konventionen
har till syfte att underlätta indrivandet av underhållsbidrag från den som är
underkastad rättskipningen i fördragsslutande stat.

Sammanfattningsvis kan sägas att den ordning som genom konventionen
skulle införas förefaller ägnad att på ett ändamålsenligt sätt bidraga till lösandet
av de svårigheter som ofta är förbundna med utfåendet av underhållsbidrag
från utlandet.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att bär bilagd
konvention om utfående av underhållsbidrag i utlandet måtte föreläggas
riksdagen, och hemställer alltså

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

9

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna att ratifikation sker av konventionen och
att därvid avgives förbehåll beträffande art. 1 och 9 av den
innebörd som i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Arvidson

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 dr 1958

Convention on the recovery abroad of
maintenance

Preamble.

Considering the urgency of solving
the humanitarian problem resulting
from the situation of persons in
need dependent for their maintenance
on persons abroad,

Considering that the prosecution
or enforcement abroad of claims for
maintenance gives rise to serious legal
and practical difficulties, and

Determined to provide a means to
solve such problems and to overcome
such difficulties,

The Contracting Parties have agreed
as follows:

Artide 1.

Scope of the Convention.

1. The purpose of this Convention
is to facilitate the recovery of maintenance
to which a person, hereinafter
referred to as claimant, who is
in the territory of one of the Contracting
Parties, claims to be entitled
from another person, hereinafter referred
to as respondent, who is subject
to the jurisdiction of another
Contracting Party. This purpose
shall be effected through the offices
of agencies which will hereinafter be
referred to as Transmitting and Receiving
Agencies.

2. The remedies provided for in
this Convention are in addition to,
and not in substitution for, any
remedies available under municipal
or international law.

Article 2.

Designation of Agencies.

1. Each Contracting Party shall, åt
the time when the instrument of ra -

Convention sur le recouvrement des aliments
å 1’étranger

Préambule.

Considérant 1’urgence de la solution
du probléme humanitaire qui se
pose pour les personnes dans le besoin
dont le soutien légal se trouve å
1’étranger,

Considérant que la poursuite des
actions alimentaires ou 1’exécution
des décisions å 1’étranger donne lieu
å de graves difficultés légales et
pratiques,

Décidées å prévoir les moyens permettant
de résoudre ees problémes et
de surmonter ees difficultés,

Les Parties contractantes sont convenues
de ce qui suit:

Article premier.

Objet de la Convention.

1. La présente Convention a pour
objet de faciliter å une personne, désignée
ci-aprés comme créancier,
qui se trouve sur le territoire d’une
des Parties contractantes, le recouvrement
d’aliments auxquels elle prétend
avoir droit de la part d’une personne,
désignée ci-aprés comme débiteur, qui
est sous la juridiction d’une autre
Partie contractante. Les organismes
qui seront utilisés å cet effet sont désignés
ci-aprés comme Autorités
expéditrices et Institutions intermédiaires.

2. Les voies de droit prévues å la
présente Convention complétent, sans
les remplacer, toutes autres voies de
droit existantes en droit interne ou
en droit international.

Article 2.

Désignation des Institutions.

1. Chaque Partie contractante désigne,
au moment du dépot de l’in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

11

Bilaga

Översättning

Konvention om indrivning av underhållsbidrag
i utlandet

Inledning.

De fördragsslutande staterna

som beakta angelägenheten av att
lösa det humanitära problem som
uppställer sig för behövande personer
vilka för sitt lagstadgade underhåll
äro beroende av personer i utlandet,

som beakta att talan i utlandet om
utfående av underhållsbidrag eller
verkställighet i utlandet av dom å sådant
bidrag ger upphov till allvarliga
rättsliga och praktiska svårigheter,
och

som äro beslutna att skapa ett medel
för lösandet av dessa problem och
för bemästrandet av dessa svårigheter,

ha överenskommit om följande:

Artikel 1.

Konventionens syfte.

1. Denna konvention har till syfte
att underlätta indrivandet av underhållsbidrag
som en person, här nedan
kallad sökanden, vilken vistas på någon
av de fördragsslutande parternas
territorium, påstår sig vara berättigad
att erhålla från en annan person, här
nedan kallad förklaranden, vilken är
underkastad rättskipningen i en annan
fördragsslutande stat. Detta syfte
skall förverkligas genom organ, vilka
här nedan kallas förmedlande och
mottagande organ.

2. I denna konvention förutsedda
rättsmedel skola tillämpas vid sidan
om och träda ej i stället för sådana
rättsmedel som redan må finnas enligt
nationell eller internationell rätt.

Artikel 2.

Utseende av förmedlande och
mottagande organ.

1. Varje fördragsslutande part skall
i samband med deponering av ratifi -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

tification or accession is deposited,
designate one or more judicial or
administrative authorities which shall
act in its territory as Transmitting
Agencies.

2. Each Contracting Party shall, åt
the time when the instrument of ratification
or accession is deposited,
designate a public or private body
which shall act in its territory as
Receiving Agency.

3. Each Contracting Party shall
promptly communicate to the Secretary-General
of the United Nations
the designations made under paragraps
1 and 2 and any changes made
in respect thereof.

4. Transmitting and Receiving
Agencies may communicate directly
with Transmitting and Receiving
Agencies of other Contracting Parties.

Article 3.

Application to Transmitting Agency.

1. Where a claimant is in the territory
of one Contracting Party, hereinafter
referred to as the State of the
claimant, and the respondent is
subject to the jurisdiction of another
Contracting Party, hereinafter referred
to as the State of the respondent,
the claimant may make application
to a Transmitting Agency in the
State of the claimant for the recovery
ot maintenance from the respondent.

2. Each Contracting Party shall inform
the Secretary-General as to the
evidence normally required under
the law of the State of the Receiving
Agency for the proof of maintenance
claims, of the manner in which such
evidence should be submitted, and of
other requirements to be complied
with under such law\

3. The application shall be accompanied
by all relevant documents, including,
where necessary, a power
of attorney authorizing the Receiving
Agency to act, or to appoint some

strument de ratification ou d’adhésion,
une ou plusieurs autorités administratives
ou judiciaires qui
exerceront sur son territoire les fonctions
d’Autorités expéditrices.

2. Chaque Partie contractante
désigne, au moment du dépot de l’instrument
de ratification ou d’adhésion,
un organisme public ou privé
qui exercera sur son territoire les
fonctions d’Institution intermédiaire.

3. Chaque Partie contractante communique
sans retard au Secrétaire général
des Nations Unies les désignations
faites en application des paragraphes
1 et 2 et toute modification
qui surviendrait å cet égard.

4. Les Autorités expéditrices et les
Institutions intermédiaires peuvent
entrer directeinent en rapport avec les
Autorités expéditrices et les Institutions
intermédiaires des autres Parties
contractantes.

Article 3.

Presentation de ta demande å
VAutorité expéditrice.

1. Lorsqu’un créancier se trouve
sur le territoire d’une Partie contractante,
désignée ci-aprés comme l’Etat
du créancier, et que le débiteur se
trouve sous la juridiction d’une autre
Partie contractante, désignée ci-aprés
comme 1’Etat du débiteur, le premier
peut adresser une demande å une
Autorité expéditrice de 1’Etat ou il
se trouve pour obtenir des aliments
de la part du débiteur.

2. Chaque Partie contractante informe
le Secrétaire général des éléments
de preuve normaleinent exigés
å 1’appui des demandes alimentaires
par la loi de 1’Etat de 1’Institution intermédiaire,
des conditions dans lesquelles
ceux-ci doivent étre fournis
pour étre recevables et des autres
conditions fixées par cette loi.

3. La demande doit étre accompagnée
de tous les documents pertinents
et notamment, le cas échéant,
d’une procuration qui autorise 1’Institution
intermédiaire å agir au nom

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

13

kations- eller anslutningsinstrument
utse en eller flera judiciella eller administrativa
myndigheter, vilka skola
vara förmedlande organ å dess territorium.

2. Varje fördragsslutande part skall
i samband med deponering av ratifikations-
eller anslutningsinstrument
utse en allmän inrättning eller enskild
organisation, som skall vara
mottagande organ å dess territorium.

3. Varje fördragsslutande stat skall
utan dröjsmål underrätta Förenta
Nationernas generalsekreterare om
utseende av organ enligt punkterna 1
och 2 ovan samt om varje i sådant
hänseende vidtagen ändring.

4. Förmedlande och mottagande organ
äga träda i direkt förbindelse
med förmedlande och mottagande organ
i andra fördragsslutande stater.

Artikel 3.

Framställning hos förmedlande
organ.

1. Då sökande vistas å fördragsslutande
stats territorium, här nedan
kallad sökandens stat, och förklaranden
är underkastad rättskipningen i
annan fördragsslutande stat, här nedan
kallad förklarandens stat, må
sökanden hos ett förmedlande organ
i den stat där han befinner sig göra
framställning om indrivning av underhållsbidrag
från förklaranden.

2. Varje fördragsslutande part skall
lämna generalsekreteraren uppgift
om den bevisning som enligt lagen i
det mottagande organets stat regelmässigt
fordras till styrkande av anspråk
på underhållsbidrag, om det
sätt varpå sådan bevisning skall
framläggas och om de övriga krav
som sagda lag härvidlag uppställer.

3. Framställningen skall vara åtföljd
av alla erforderliga handlingar
och särskilt, om så påfordras, av fullmakt
för det mottagande organet att
självt eller genom annan handla å so -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

other person to act, on behalf of the
claimant. It shall also be accompanied
by a photograph of the claimant and,
where available, a photograph of the
respondent.

4. The Transmitting Agency shall
take all reasonable steps to ensure
that the requirements of the law of
the State of the Receiving Agency are
complied with; and, subject to the
requirements of such law, the application
shall include:

(a) the full name, address, date of
birth, nationality, and occupation of
the claimant, and the name and
address of any legal representative
of the claimant;

(b) the full name of the respondent,
and, so far as known to the
claimant, his addresses during the
preceding five years, date of birth,
nationality, and occupation;

(c) particulars of the grounds
upon which the claim is based and
of the relief sought, and any other
relevant information such as the
financial and family circumstances
of the claimant and the respondent.

Article 4.

Transmission of documents.

1. The Transmitting Agency shall
transmit the documents to the Receiving
Agency of the State of the
respondent, unless satisfied that the
application is not made in good
faith.

2. Before transmitting such documents,
the Transmitting Agency
shall satisfy itself that they are regular
as to form, in accordance with
the law of the State of the claimant.

3. The Transmitting Agency may
express to the Receiving Agency an
opinion as to the merits of the case
and may recommend that free legal
aid and exemption from costs be
given to the claimant.

du créancier ou å désigner une personne
habilitée å agir au nom du
créancier; elle sera également accompagnée
d’une photographie du créancier
et, si possible, d’une photographie
du débiteur.

4. L’Autorité expéditrice prend
toutes les mesures possibles pour que
les exigences de la loi de l’Etat de
1’Institution intermédiaire soient respectées;
sous réserve des dispositions
de cette loi, la demande comprend les
renseignements suivants:

a) Les nom et prénoms, adresse,
date de naissance, nationalité et profession
du créancier ainsi que, le cas
échéant, les nom et adresse de son
représentant légal;

b) Les nom et prénoms du débiteur
et, dans Ia mesure ou le créancier en a
connaissance, ses adresses successives
pendant les cinq derniéres années, sa
date de naissance, sa nationalité et sa
profession;

c) Un exposé détaillé des motifs sur
lesquels est fondée la demande, l’objet
de celle-ci et tout autre renseignement
pertinent touchant notamment les
ressources et la situation de famille
du créancier et du débiteur.

Article 4.

Transmission du dossier.

1. L’Autorité expéditrice transmet
le dossier å 1’Institution intermédiaire
désignée par l’Etat du débiteur å
moins qu’elle ne considére la demande
comme téméraire.

2. Avant de transmettre le dossier,
1’Autorité expéditrice s’assure que
les piéces å fournir sont, d’aprés la
loi de l’Etat du créancier, en bonne et
due forme.

3. L’Autorité expéditrice peut faire
part å 1’Institution intermédiaire de
son opinion sur le bienfondé de la
demande et recommander que le
créancier bénéficie de 1’assistance judiciaire
et de 1’exemption des frais.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

15

kandens vägnar. Den skall jämväl
vara åtföljd av fotografi av sökanden
och, såvitt möjligt, av fotografi av
förklaranden.

4. Det förmedlande organet skall
vidtaga alla rimliga åtgärder för att
tillse, att föreskrifterna i lagen i det
mottagande organets stat följas, och
skall framställningen med iakttagande
av föreskrifterna i sagda lag innehålla: (a)

sökandens fullständiga namn,
adress, födelsetid, medborgarskap och
yrke samt i förekommande fall hans
ombuds namn och adress;

(b) förklarandens fullständiga
namn samt, såvitt sökanden äger kännedom
därom, hans adresser under
de senaste fem åren, hans födelsetid,
medborgarskap och yrke;

(c) utförlig redogörelse för de
grunder å vilka framställningen stödes,
för det underhåll som yrkas liksom
varje annan upplysning av betydelse,
särskilt beträffande sökandens
och förklarandens ekonomiska ställning
och familjeförhållanden.

Artikel 4.

Handlingarnas översändande.

1. Det förmedlande organet skall,
såvida framställningen ej befinnes
uppenbart ogrundad, översända handlingarna
till det mottagande organet
i förklarandens stat.

2. Innan handlingarna översändas,
skall det förmedlande organet förvissa
sig om att de uppfylla de formella
krav som lagen i sökandens
stat uppställer.

3. Det förmedlande organet må underrätta
det mottagande organet om
sin uppfattning beträffande det berättigade
i den gjorda framställningen
samt förorda, att sökanden tillerkännes
förmånen av fri rättshjälp och
avgiftsbefrielse.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

Artide 5.

Transmission of judgements and
other judicial acts.

1. The Transmitting Agency shall,
åt the request of the claimant, transmit,
under the provisions of artide
4, any order, final or provisional, and
any other judicial act, obtained by
the claimant for the payment of
maintenance in a competent tribunal
of any of the Contracting Parties,
and, where necessary and possible,
the record of the proceedings in
which such order was made.

2. The orders and judicial acts
referred to in the preceding paragraph
may be transmitted in substitution
for or in addition to the documents
mentioned in artide 3.

3. Proceedings under artide 6 may
include, in accordance with the law
of the State of the respondent, exequatur
or registration proceedings or
an action based upon the act transmitted
under paragraph 1.

Artide 6.

Functions of the Receiving Agency.

1. The Receiving Agency shall,
subject always to the authority given
by the claimant, take, on behalf
of the claimant, all appropriate steps
for the recovery of maintenance, including
the settlement of the claim
and, where necessary, the institution
and procecution of an action för
maintenance and the execution of
any order or other judicial act för
the payment of maintenance.

2. The Receiving Agency shall keep
the Transmitting Agency currently
informed. If it is unable to act, it
shall inform the Transmitting Agency
of its reasons and return the documents.

3. Notwithstanding anything in

Artide 5.

Transmission des jugements et
autres actes judiciaires.

1. L’Autorité expéditrice transmet,
å la demande du créancier et conformément
aux dispositions de 1’article 4,
toute décision provisoire ou définitive
ou tout autre acte judiciaire d’ordre
alimentaire intervenus en faveur du
créancier dans un tribunal compétent
de l’une des Parties contractantes, et,
s’il est nécessaire et possible, le
compte rendu des débats au cours
desquels cette décision a été prise.

2. Les décisions et actes judiciaires
visés au paragraphe précédent peuvent
remplacer ou compléter les
piéces mentionnées å 1’article 3.

3. La procédure prévue å 1’article
6 peut étre, selon la loi de l’Etat du
débiteur, soit une procédure d’exequatur
ou d’enregistrement, soit une
nouvelle action fondée sur la décision
transmise en vertu des dispositions
du paragraphe 1.

Artide 6.

Fonctions de Vinstitution
intermédiaire.

1. Agissant dans les limites des
pouvoirs conférés par le créancier,
1’Institution intermédiaire prend, au
nom du créancier, toutes mesures
propres å assurer le recouvrement des
aliments. Notamment, elle transige et,
lorsque cela est nécessaire, elle intente
et poursuit une action alimentaire
et fait exécuter tout jugement,
ordonnance ou autre acte judiciaire.

2. L’Institution intermédiaire tient
1’Autorité expéditrice au courant. Si
elle ne peut agir, elle en donne les
raisons et renvoie le dossier å
1’Autorité expéditrice.

3. Nonobstant toute disposition de

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

17

Artikel 5.

översändande av domar och andra av
domstol utfärdade handlingar.

1. Det förmedlande organet skall på
begäran av sökanden och enligt bestämmelserna
i artikel 4 översända
varje dom eller beslut, vare sig av
slutlig eller interimistisk natur, eller
annan av domstol utfärdad handling,
som avser utfående av underhållsbidrag
och som sökanden erhållit hos
behörig domstol i någon av de fördragsslutande
staterna, ävensom, då
så är nödvändigt och möjligt, domstolens
protokoll i det ifrågavarande
målet eller ärendet.

2. De domar, beslut och andra av
domstol utfärdade handlingar som
avses i punkt 1 må översändas i stället
för eller jämte de i artikel 3 omförmälda
handlingarna.

3. I artikel 6 angivet förfarande må
i enlighet med lagen i förklarandens
stat inbegripa exekvatur- eller registreringsförfarande
eller talan, grundad
på de enligt punkt 1 översända handlingarna.

Artikel 6.

Det mottagande organets uppgifter.

1. Det mottagande organet skall
inom ramen för det av sökanden givna
uppdraget på sökandens vägnar
vidtaga alla ändamålsenliga åtgärder
för utfående av underhållsbidrag, såsom
träffande av uppgörelse eller,
där så erfordras, väckande och utförande
av talan samt sökande av verkställighet
av dom, beslut eller annan
av domstol utfärdad handling.

2. Det mottagande organet skall
hålla det förmedlande organet underrättat
om ärendets gång. Därest det
mottagande organet ej kan åtgöra något
i ärendet, skall det underrätta det
förmedlande organet om skälen härför
samt återsända handlingarna.

3. Utan hinder av bestämmelserna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. AV 138

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1958

this Convention, the law applicable in
the determination of all questions
arising in any such action or proceedings
shall be the law of the State
of the respondent, including its
private international law.

Article 7.

Letters of request.

If provision is made for letters of
request in the laws of the two Contracting
Parties concerned, the following
rules shall apply:

la présente Convention, la loi régissant
lesdites actions et toutes questions
connexes est la loi de l’Etat du
débiteur, notamment en matiére de
droit international privé.

Article 7.

Commissions rogatoires.

Au cas ou la loi des deux Parties
contractantes intéressées admet des
commissions rogatoires, les dispositions
suivantes sont applicables:

(a) A tribunal hearing an action
for maintenance may address letters
of request for further evidence, documentary
or otherwise, either to the
competent tribunal of the other
Contracting Party or to any other
authority or institution designated
by the other Contracting Party in
whose territory the request is to be
executed.

(b) In order that the parties may
attend or be represented, the requested
authority shall give notice
of the date on which and the place
åt which the proceedings requested
are to take place to the Receiving
Agency and the Transmitting Agencv
concerned, and to the respondent.

(c) Letters of request shall be
executed with all convenient speed;
in the event of such letters of request
not being executed within four
months from the receipt of the letters
by the requested authority, the
reasons for such non-execution or
for such delay shall be communicated
to the requesting authority.

(d) The execution of letters of request
shall not give rise to reimbursement
of fees or costs of any kind
whatsoever.

(e) Execution of letters of request
may only be refused:

(1) If the authenticity of the letters
is not established;

(2) If the Contracting Party in
whose territory the letters are to be

a) Le tribunal saisi de 1’action
alimentaire pourra, pour obtenir des
documents ou d’autres preuves, demander
l’exécution d’une commission
rogatoire soit au tribunal compétent
de l’autre Partie contractante, soit å
toute autre autorité ou institution
désignée par la Partie contractante
ou la commission doit étre exécutée.

b) Afin que les Parties puissent y
assister ou s’y faire représenter,
1’autorité requise est obligée dynformer
1’Autorité expéditrice et l’Institution
intermédiaire intéressées, ainsi
que le débiteur, de la date et du lieu
ou il sera procédé å la mesure sollicitée.

c) La commission rogatoire doit
étre exécutée avec toute la diligence
voulue; si elle n’est pas exécutée dans
un délai de quatre mois å partir du
moment de la réception de la commission
par 1’autorité requise, 1’autorité
requérante devra étre informée
des raisons de la non-exécution ou
du retard.

d) L’exécution de la commission
rogatoire ne pourra donner lieu au
remboursement de taxes ou de frais
de quelque nature que ce soit.

e) L’exécution de la commission
rogatoire ne pourra étre refusée que:

1. Si 1’authenticité du document
n’est pas établie;

2. Si la Partie contractante sur le
territoire de laquelle l’exécution

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

19

i denna konvention skall lagen i förklarandens
stat, däri inbegripet dess
internationella privaträtt, tillämpas
beträffande förutnämnda förfaranden
och alla frågor i samband därmed.

Artikel 7.

Framställningar om bevisupptagning.

Därest lagen i båda de berörda
fördragsslutande staterna innehåller
bestämmelser rörande framställningar
om bevisupptagning vid utländsk
domstol och åt utländsk domstol, skola
följande regler äga tillämpning:

(a) Domstol vid vilken föres talan
om underhållsbidrag må göra framställning
om upptagning av ytterligare
bevisning, av skriftlig eller annan
natur, hos behörig domstol i den
andra staten eller hos annan myndighet
eller inrättning, som den andra
staten härtill utsett.

(b) För att parterna skola kunna
inställa sig personligen eller genom
ombud skall den myndighet, hos vilken
framställningen gjorts, underrätta
såväl det mottagande och det förmedlande
organet som förklaranden
om tid och plats för bevisupptagningen.

(c) Begärd bevisupptagning skall
verkställas med största möjliga
skyndsamhet; har bevisupptagning
ej ägt rum inom fyra månader från
det att den myndighet, hos vilken
framställningen gjorts, mottog denna,
skall underrättelse om skälen
härför lämnas den myndighet, som
begärt åtgärden.

(d) Bevisupptagning, varom här
är fråga, må icke föranleda ersättningsskyldighet
för avgifter eller
kostnader av något slag.

(e) Bevisupptagning må vägras endast
i följande fall:

(1) Om framställningens äkthet
icke kunnat fastställas;

(2) Om den fördragsslutande stat,
på vars territorium bevisupptagning -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

executed deems that its sovereignty
or safety would be compromised
thereby.

Articie 8.

Variation of orders.

The provisions of this Convention
apply also to applications för the
variation of maintenance orders.

Articie 9.

Exemptions and facilities.

1. In proceedings under this Convention,
claimants shall be accorded
equal treatment and the same exemptions
in the payment of costs and
charges as are given to residents or
nationals of the State where the proceedings
are pending.

2. Claimants shall not be required,
because of their status as aliens or
non-residents, to furnish any bond or
make any payment or deposit as
security for costs or otherwise.

3. Transmitting and Receiving
Agencies shall not charge any fees in
respect of services rendered under
this Convention.

Articie 10.

Transfer of funds.

A Contracting Party, under whose
law the transfer of funds abroad is
restricted, shall accord the highest
priority to the transfer of funds
payable as maintenance or to cover
expenses in respect of proceedings
under this Convention.

Articie 11.

Federal State clause.

In the case of a Federal or nonunitary
State, the following provisions
shall apply:

devait avoir lieu la juge de nature ä
porter atteinte å sa souveraineté ou
å sa sécurité.

Articie 8.

Modification des décisions judiciaires.

Les dispositions de la présente Convention
sont également applicables
aux demandes tendant å la modification
des décisions judiciaires rendues
en matiére d’obligations alimentaires.

Articie 9.

Exemptions et facilités.

1. Dans les procédures régies par la
présente Convention, les créanciers
bénéficient du traitement et des exemptions
de frais et dépens accordés
aux créanciers qui résident dans
l’Etat ou 1’action est intentée ou qui
en sont ressortissants.

2. Les créanciers étrangers ou non
résidents ne peuvent étre tenus de
fournir une caution judicatum solvi,
ni de faire aucun autre versement
ou dépöt.

3. Aucune rémunération ne peut
étre percue par les Autorités expéditrices
et les Institutions intermédiaires
pour les services qu’elles
rendent conformément aux dispositions
de la présente Convention.

Articie 10.

Transferts de fonds.

Les Parties contractantes dont la
loi impose des restrictions aux transferts
de fonds å 1’étranger accorderont
la priorité la plus élevée aux
transferts de fonds destinés å étre
versés comme aliments ou å couvrir
des frais encourus pour toute action
en justice régie par la présente Convention.

Articie 11.

Clause fédérale.

Dans le cas d’un Etat fédératif ou
non unitaire, les dispositions ci-aprés
s’appliqueront:

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

21

en skulle äga rum, finner densamma
oförenlig med sin suveränitet eller
säkerhet.

Artikel 8.

Ändring av dom eller beslut.

Bestämmelserna i denna konvention
skola äga tillämpning jämväl å
framställning, som avser ändring av
dom eller beslut rörande underhållsbidrag.

Artikel 9.

Avgiftsfrihet och lättnader.

1. Vid förfarande enligt denna
konvention skall sökande erhålla
samma behandling och tillerkännas
samma förmåner i fråga om befrielse
från kostnader och avgifter som tillkomma
dem vilka stadigvarande vistas
i den stat där förfarandet äger
rum eller äro medborgare i denna.

2. Sökanden må icke på grund av
att han är utlänning eller icke stadigvarande
vistas i landet förpliktas att
ställa borgen eller annan säkerhet eller
verkställa betalning för kostnader
eller annat.

3. Förmedlande och mottagande
organ må icke betinga sig ersättning
för de tjänster som de lämna enligt
denna konvention.

Artikel 10.

Överföring av betalningsmedel.

Fördragsslutande stat, vars lagstiftning
begränsar rätten att till utlandet
överföra betalningsmedel, skall
medgiva bästa företrädesrätt åt överföring
av betalningsmedel, som skola
användas till underhåll eller för att
bestrida rättegångskostnader enligt
denna konvention.

Artikel 11.

Klausul avseende förbundsstater.

I fråga om förbundsstater eller
andra stater, som icke äro enhetsstater,
skola följande bestämmelser
gälla:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

(a) With respect to those artides
of this Convention that come within
the legislative jurisdidion of the federal
legislative authority, the obligations
of the Federal Government
shall to this extent be the same as
those of Parties which are not Federal
States;

(b) With respect to those artides
of this Convention that come within
the legislative jurisdiction of constituent
States, provinces or cantons
which are not, under the constitutional
system of the Federation, bound
to take legislative action, the Federal
Government shall bring such artides
with a favourable recommendation to
the notice of the appropriate authorities
of States, provinces or cantons
åt the earliest possible moment;

(c) A Federal State Party to this
Convention shall, åt the request of
any other Contracting Party transmitted
through the Secretary-General,
supply a statement of the law
and practice of the Federation and
its constituent units in regard to any
particular provision of the Convention,
showing the extent to which
effect has been given to that provision
by legislative or other action.

Artide 12.

Territorial application.

The provisions of this Convention
shall extend or be applicable
equally to all non-self-governing,
trust or other territories for the international
relations of which a Contracting
Party is responsible, unless
the latter, on ratifying or acceding
to this Convention, has given notice
that the Convention shall not apply
to any one or more of such territories.
Any Contracting Party making
such a declaration may, åt any
time thereafter, by notification to
the Secretary-General, extend the
application of the Convention to any
or all of such territories.

a) En ce qui concerne les artides
de la présente Convention dont la
mise en ceuvre reléve de 1’action législative
du pouvoir législatif fédéral, les
obligations du Gouvernement fédéral
seront, dans cette mesure, les mémes
que celles des Parties qui ne sont pas
des Etats fédératifs;

b) En ce qui concerne les artides
de la présente Convention dont l’application
reléve de 1’action législative
de chacun des Etats, provinces ou
cantons constituants, qui ne sont pas,
en vertu du systéme constitutionnel
de la Fédération, tenus de prendre
des mesures législatives, le Gouvernement
fédéral portera les plus tot possible,
et avec son avis favorable,
lesdits artides å la connaissance des
autorités compétentes des Etats, provinces
ou cantons.

c) Un Etat fédératif Partie å la
présente Convention communiquera,
å la demande de toute autre Partie
contractante qui lui aura été transmise
par le Secrétaire général, un exposé
de la législation et des pratiques
en vigueur dans la Fédération et ses
unités constituantes en ce qui concerne
telle ou telle disposition de la
Convention indiquant la mesure dans
laquelle effet a été donné, par une
action législative ou autre, å ladite
disposition.

Artide 12.

Application territoriale.

Ees dispositions de la présente Convention
s’étendent ou s’appliquent,
dans les mémes conditions, aux territoires
non autonomes, sous tutelle ou
å tout territoire dont une Partie contractante
assure les relations internationales,
å moms que ladite Partie
contractante, en ratifiant la présente
Convention ou en y adhérant, ne
déclare que la Convention ne s’appliquera
pas å tel ou tel de ees territoires.
Toute Partie contractante qui
aura fait cette déclaration pourra
ultérieurement, ä tout moment, par
notification adressée au Secrétaire
général, étendre l’application de la

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

23

(a) Beträffande artiklar i denna
konvention, vilka falla inom området
för förbundsstatens lagstiftande organs
befogenhet, skall förbundsregeringen
ha samma förpliktelser som
åvila regeringarna i de fördragsslutande
stater vilka icke äro förbundsstater; (b)

Beträffande artiklar i konventionen,
vilka falla inom området för
delstaters, provinsers eller kantoners
lagstiftande befogenhet utan att dessa
enligt förbundsstatens författning
äro skyldiga att vidtaga lagstiftningsåtgärder,
skall förbundsregeringen
snarast möjligt och med förordande
av dylika åtgärder bringa artiklarna
till vederbörande delstatliga, provinsiella
eller kantonala myndigheters
kännedom;

(c) Förbundsstat som biträtt denna
konvention skall på begäran, som
framställes av annan fördragsslutande
part och förmedlas av generalsekreteraren,
tillhandahålla redogörelse
för lagstiftningen och rättstillämpningen
i förbundsstaten och i de däri
ingående självständiga enheterna beträffande
angiven bestämmelse i konventionen,
vilken redogörelse skall utvisa
i vilken utsträckning bestämmelsen
satts i kraft genom lagstiftningsåtgärder
eller på annat sätt.

Artikel 12.

Territoriell tillämpning.

Bestämmelserna i denna konvention
skola äga tillämpning jämväl å
alla icke självstyrande föi-valtarskapsområden
och andra territorier,
vilkas internationella förbindelser
ombesörjas av en fördragsslutande
part, med mindre denna vid sin ratifikation
av konventionen eller anslutning
till densamma avgiver förklaring
att konventionen icke skall äga tilllämpning
å visst sådant territorium.
Fördragsslutande stat, som avgivit dylik
förklaring, må när som helst därefter
genom underrättelse till generalsekreteraren
utsträcka konventionens
tillämplighet till att avse alla

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

Artide 13.

Signature, ratification and
accession.

1. This Convention shall be open
for signature until 31 December
1956 on behalf of any Member of the
United Nations, any non-member
State which is a Party to the Statute
of the International Court of Justice,
or member of a specialized agency,
and any other non-member State
which has been invited by the Economic
and Social Council to become
a Party to the Convention.

2. This Convention shall be ratified.
The instruments of ratification
shall be deposited with the SecretaryGeneral.

3. This Convention may be acceded
to åt any time on behalf of
any of the States referred to in paragraph
1 of this artide. The instruments
of accession shall be deposited
with the Secretary-General.

Artide 14.

Entry into force.

1. This Convention shall come into
force on the thirtieth day following
the date of deposit of the third instrument
of ratification or accession
in accordance with artide 13.

2. For each State ratifying or acceding
to the Convention after the
deposit of the third instrument of
ratification or accession, the Convention
shall enter into force on the
thirtieth day following the date of
the deposit by such State of its
instrument of ratification or accession.

Artide 15.

Denunciation.

1. Any Contracting Party may
denounce this Convention by notification
to the Secretary-General.

Convention aux territoires ainsi
exclus ou å l’un quelconque d’entre
eux.

Artide 13.

Signature, ratification et adhésion.

1. La présente Convention sera
ouverte jusqu’au 31 décembre 1956
å la signature de tout Etat Membre
de 1’Organisation des Nations Unies,
de tout Etat non membre qui est
Partie au Statut de la Cour internationale
de Justice ou membre d’une
institution spécialisée, ainsi que de
tout autre Etat non membre invité
par le Conseil économique et social
å devenir Partie å la Convention.

2. La présente Convention sera
ratifiée. Les instruments de ratification
seront déposés auprés du Secrétaire
général.

3. Tout Etat mentionné au paragraphe
1 du présent artide pourra,
å tout moment, adhérer å la présente
Convention. Les instruments d’adhésion
seront déposés auprés du Secrétaire
général.

Artide 14.

Entrée en vigueur.

1. La présente Convention entrera
en vigueur le trentiéme jour qui
suivra la date du dépöt du troisiéme
instrument de ratification ou d’adhésion,
effectué conformément aux dispositions
de 1’article 13.

2. A l’égard de chacun des Etats
qui la ratifiera ou y adhérera apres
le dépöt du troisiéme instrument de
ratification ou d’adhésion, la Convention
entrera en vigueur le trentiéme
jour qui suivra la date du dépöt par
cet Etat de son instrument de ratificalion
ou d’adhésion.

Artide 15.

Denonciation

1. Toute Partie contractante pourra
dénoncer la présente Convention par
notification adressée au Secrétaire

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

25

sålunda undantagna territorier eller
något av dem.

Artikel 13.

Undertecknande, ratifikation och
anslutning.

1. Denna konvention skall till den
31 december 1956 stå öppen för undertecknande
av varje stat som är
medlem av Förenta Nationerna, av
varje icke-medlemsstat som är ansluten
till den internationella domstolens
stadga eller medlem av något av organisationens
fackorgan, ävensom av
varje annan icke-medlemsstat som av
ekonomiska och sociala rådet inbjudits
att ansluta sig till konventionen.

2. Konventionen skall ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skola deponeras
hos generalsekreteraren.

3. Var och en av de i punkt 1 avsedda
staterna må när som helst ansluta
sig till konventionen. Anslutningsinstrumenten
skola deponeras
hos generalsekreteraren.

Artikel 14.

Ikraftträdande.

1. Denna konvention skall träda i
kraft å trettionde dagen efter det att
det tredje ratifikations- eller anslutningsdokumentet
deponerats på sätt
i artikel 13 sägs.

2. För varje stat, som ratificerar
eller ansluter sig till konventionen efter
deponerandet av det tredje ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet,
skall den träda i kraft å trettionde
dagen efter det att ifrågavarande
stat deponerat sitt ratifikations- eller
anslutningsinstrument.

Artikel 15.

Uppsägning.

1, Fördragsslutande part må uppsäga
denna konvention genom underrättelse
till generalsekreteraren. Så -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

Such denunciation may also apply
to some or all of the territories
mentioned in Article 12.

2. Denunciation shall take effect
one year after the date of receipt of
the notification by the SecretaryGeneral,
except that it shall not prejudice
cases pending åt the time it
becomes effective.

Article 16.

Settlement of disputes.

If a dispute should arise between
Contracting Parties relating to the
interpretation or application of this
Convention, and if such dispute has
not been settled by other means, it
shall be referred to the International
Court of Justice. The dispute shall
be brought before the Court either by
the notification of a special agreement
or by a unilateral application
of one of the parties to the dispute.

Article 17.

Reservations.

1. In the event that any State
submits a reservation to any of the
articles of this Convention åt the time
of ratification or accession, the Secretary-General
shall communicate the
text of the reservation to all States
which are Parties to this Convention,
and to the other States referred to
in article 13. Any Contracting Party
which objects to the reservation
may, within a period of ninetv
days from the date of the communication,
notify the Secretary-General
that it does not accept it, and the
Convention shall not then enter into
force as between the objecting State
and the State making the reservation.
Any State thereafter acceding may
make such notification åt the time of
its accession.

2. A Contracting Party may åt any
time withdraw a reservation previously
made and shall notify the Secretary-General
of such withdrawal.

général. La dénonciation pourra
également s’appliquer å l’un quelconque
ou å 1’ensemble des territoires
mentionnés å 1’article 12.

2. La dénonciation prendra effet
un an apres la date å laquelle la notification
sera parvenue au Secrétaire
général, étant entendu qu’elle ne
s’appliquera pas aux affaires en cours
au moment ou elle prendra effet.

Article 16.

Réglement des différends.

S’il s’éléve entre Parties contractantes
un différend relatif å l’interprétation
ou å 1’application de la
présente Convention, et si ce différend
n’a pas été réglé par d’autres
voies, il est porté devant la Cour
internationale de Justice. Celle-ci est
saisie soit par la notification d’un
accord spécial, soit par la requéte de
l’une des parties au différend.

Article 17.

Réserves.

1. Si au moment de la signature,
de la ratification ou de 1’adhésion,
un Etat fait une réserve å l’un des
articles de la présente Convention, le
Secrétaire général communiquera le
texte de la réserve å tous les Etats
qui sont Parties å cette Convention
et aux autres Etats visés å l’article 13.
Toute Partie contractante qui n’accepte
pas ladite réserve peut, dans
un délai de quatre-vingt-dix jours
å partir de la date de cette communication,
notifier au Secrétaire général
qu’elle n’accepte pas la réserve et,
dans ce cas, la Convention n’entrera
pas en vigueur entre l’Etat qui
souléve l’objection et l’Etat auteur de
la. réserve. Tout Etat qui, par la
suite, adhérera å la Convention
pourra, au moment de son adhésion,
procéder å une notification de ce
genre.

2. Une Partie contractante pourra
å tout moment retirer une réserve
qu’elle aura faite et devra notifier ce
retrait au Secrétaire général.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

27

dan uppsägning må avse jämväl territorium
eller territorier, vilka omförmälas
i artikel 12.

2. Uppsägningen skall erhålla verkan
ett år efter det att underrättelsen
tillställts generalsekreteraren. Uppsägningen
skall dock icke gälla för
ärenden som äro under handläggning
vid den tidpunkt då uppsägningen erhåller
verkan.

Artikel 16.

Biläggande av tvister.

Uppstår mellan fördragsslutande
parter tvist angånde tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention
och bilägges ej tvisten på annat sätt,
skall den underställas den internationella
domstolen. Tvisten skall hänskjutas
till denna antingen genom anmälan
av särskild överenskommelse
härom eller genom ansökan av en
part ensam.

Artikel 17.

Förbehåll.

1. Om någon stat i samband med
undertecknande, ratifikation eller anslutning
gör förbehåll beträffande någon
av artiklarna i denna konvention,
skall generalsekreteraren delgiva förbehållets
lydelse med alla stater som
biträtt konventionen och med de övriga
stater som avses i artikel 13. Fördragsslutande
part, som motsätter
sig förbehållet, må inom nittio dagar
från dagen för delgivningen underrätta
generalsekreteraren att den icke
godtager förbehållet, och konventionen
skall då icke träda i kraft mellan
ifrågavarande stat och den stat som
gjort förbehållet. Stat, som senare ansluter
sig till konventionen, må lämna
sådan underrättelse vid tidpunkten
för anslutningen.

2. Fördragsslutande part må när
som helst återtaga gjort förbehåll och
skall underrätta generalsekreteraren
därom.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1958

Artide 18.

Reciprocity.

A Contracting Party shall not be
entitled to avail itself of this Convention
against other Contracting
Parties except to the extent that it
is itself bound by the Convention.

Article 19.

Notifications by the SecretaryGeneral.

1. The Secretary-General shall inform
all Members of the United Nations
and the non-member States
referred to in article 13:

(a) of Communications under paragraph
3 of article 2;

(b) of information received under
paragraph 2 of article 3;

(c) of declarations and notifications
made under article 12;

(rf) of signatures, ratifications and
accessions under article 13;

(e) of the date on which the Convention
has entered into force under
paragraph 1 of article 14;

(f) of denunciations made under
paragraph 1 of article 15;

(g) of reservations and notifications
made under article 17.

2. The Secretary-General shall also
inform all Contracting Parties of
requests for revision and replies
thereto received under article 20.

Article 20.

Revision.

1. Any Contracting Party may request
revision of this Convention åt
any time by a notification addressed
to the Secretary-General.

Article 18.

Réciprocité.

Une Partie contractante ne peut se
réclamer des dispositions de la présente
Convention contre d’autres
Parties contractances que dans la
mesure ou elle est elle-méme liée par
la présente Convention.

Article 19.

Notifications par le Secrétaire
général.

1. Le Secrétaire général notifiera å
tous les Etats Membres des Nations
Unies et aux Etats non membres visés
å 1’article 13:

a) Les Communications prévues au
paragraphe 3 de 1’article 2;

b) Les rensignements fournis conformément
aux dispositions du paragraphe
2 de 1’article 3;

c) Les déclarations et notifications
faites conformément aux dispositions
de 1’article 12;

d) Les signatures, ratifications et
adhésions faites conformément aux
dispositions de 1’article 13;

e) La date å laquelle la Convention
est entrée en vigueur conformément
au paragraphe 1 de 1’article 14;

/) Les dénonciations faites conformément
aux dispositions du paragraphe
1 de 1’article 15;

g) Les réserves et notifications
faites conformément aux dispositions
de 1’article 17.

2. Le Secrétaire général notifiera
également å toutes les Parties contractantes
les demandes de revision
et les réponses faites å ees demandes
en vertu de 1’article 20.

Article 20.

Revision.

1. Toute Partie contractante pourra
demander en tout temps par notification
adressée au Secrétaire général
la revision de la présente Convention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

29

Artikel 18.
ömsesidighet.

Fördragsslutande part må icke
gentemot andra fördragsslutande parter
åberopa denna konvention i vidare
mån än den själv är bunden därav.

Artikel 19.
Underrättelser från
generalsekreteraren.

1. Generalsekreteraren skall för alla
medlemmar av Förenta Nationerna
och i artikel 13 nämnda icke-medlemsstater
tillkännagiva:

(a) underrättelser enligt artikel 2,
punkt 3;

(b) uppgifter som mottagits enligt
artikel 3, punkt 2;

(c) förklaringar och underrättelser
enligt artikel 12;

(d) undertecknanden, ratifikationer
och anslutningar enligt artikel
13;

(e) den dag då konventionen enligt
artikel 14, punkt 1, trätt i kraft;

(f) uppsägningar enligt artikel 15,
punkt 1;

(g) förbehåll och underrättelser
enligt artikel 17.

2. Generalsekreteraren skall jämväl
lämna alla fördragsslutande parter
meddelanden angående framställningar
om revision av konventionen
och svaren därå enligt artikel 20.

Artikel 20.

Revision av konventionen.

1. Fördragsslutande part må när
som helst genom en till generalsekreteraren
ställd underrättelse hemställa
om ändring av denna konvention.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

2. The Secretary-General shall
transmit the notification to each
Contracting Party with a request that
such Contracting Party reply within
four months whether it desires the
convening of a Conference to consider
the proposed revision. If a majority
of the Contracting Parties favour the
convening of a Conference it shall be
convened by the Secretary-General.

Article 21.

Languages and deposit of
Convention.

The original of this Convention, of
which the Chinese, English, French,
Russian and Spanish texts are equally
authentic, shall be deposited with the
Secretary-General, who shall transmit
certified true copies thereof to all
States referred to in article 13.

2. Le Secrétaire général transmettra
cette notification å chacune des Parties
contractantes en 1’invitant å lui
faire savoir, dans les quatre mois, si
elle est favorable å la réunion d’une
conférence qui étudierait la revision
proposée. Si la majorité des Parties
contractantes répond par 1’affirmative,
le Secrétaire général convoquera
cette conférence.

Article 21.

Dépöt de la Convention et langues.

L’original de la présente Convention,
dont les textes anglais, chinois,
espagnol, fran^ais et russe font également
foi, sera déposé auprés du Secrétaire
général, qui en fera tenir des
copies certifiées conformes å tous les
Etats visés å 1’article 13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1958

31

2. Generalsekreteraren skall översända
underrättelsen till varje fördragsslutande
part med begäran om
besked inom fyra månader, huruvida
denna önskar att en konferens skall
sammankallas för att behandla ändringsförslaget.
Därest flertalet av de
fördragsslutande parterna förordar
att en konferens kommer till stånd,
skall generalsekreteraren sammankalla
en sådan.

Artikel 21.

Konventionens språk och dess
deponerande.

Huvudskriften av denna konvention,
vars engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska texter äga lika
vitsord, skall deponeras hos generalsekreteraren,
som skall översända bestyrkta
avskrifter av densamma till
alla i artikel 13 nämnda stater.