Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

1

Nr ]37

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1929 (nr 116) om
tillsgn över stiftelser; given Stockholms slott den
15 mars 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 24 maj
1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förslås sådan ändring i lagen om tillsyn över stiftelser,
att från anmälningsplikt och därmed från tillsyn som regel skall undantagas
stiftelser, vilkas förmögenhet icke överstiger 10 000 kronor; för närvarande
är gränsen 5 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. 137

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över

stiftelser

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 8 §§ lagen den 24 maj 1929 om tillsyn
över stiftelser1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Anmälningsplikt äger ej rum be- Anmälningsplikt föreligger ej beträffande:
träffande:

1) stiftelse, vars — -— —---- vissa släkter;

7) stiftelse, vars förmögenhet ej 7) stiftelse, vars förmögenhet ej

överstiger femtusen kronor; överstiger tiotusen kronor;

8) stiftelse, varom---------denna lag.

Utan hinder av vad under 7) sägs
må anmälan äga rum beträffande
stiftelse, vars förmögenhet överstiger
femtusen kronor.

3 §.

Anmälningsplikten åvilar stiftel- Anmälningsplikt skall av stiftelsens
styrelse. Den skall fullgöras in- sens styrelse fullgöras inom sex måom
sex månader efter det styrelsen nåder efter det styrelsen mottagit sitt
mottagit sitt uppdrag eller, där upp- uppdrag eller, där uppdraget mottadraget
mottagits under stiftarens gits under stiftarens livstid, inom sex
livstid, inom sex månader efter hans månader efter hans död.
död.

Finnes vid-----— — med styrelse.

Har vid utgången av ett kalender- Har vid utgången av ett kalenderår
förmögenheten för stiftelse, som år förmögenheten för stiftelse, som
avses i 2 § under 7), ökats så, att avses i 2 § under 7) och ej redan står
den överstiger femtusen kronor, ålig- under tillsyn enligt denna lag, ökats
ger det styrelsen, där icke på grund så, att den överstiger tiotusen kroav
första stycket anmälan om stiftel- nor, åligger det styrelsen, där icke på 1

1 Senaste lydelse av 2 § se SFS 1937: 527.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1958
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sen må ske vid en senare tidpunkt,
att göra sådan anmälan inom sex månader
efter årets utgång.

8

Anmäld stiftelse skall stå under
Konungens befallningshavandes tillsyn,
där Konungens befallningshavande
finner stiftelsen främja ett allmännyttigt
ändamål. Konungens befallningshavande
äge dock från tillsyn
undantaga stiftelse, som redan
är underkastad nöjaktig tillsyn eller
för vilken tillsyn enligt denna lag eljest
på grund av särskilda omständigheter
finnes icke vara behövlig.

För stiftelse-----— 9—

grund av första stycket anmälan om
stiftelsen må ske vid en senare tidpunkt,
att göra sådan anmälan inom
sex månader efter årets utgång.

Anmäld stiftelse skall stå under
Konungens befallningshavandes tillsyn,
där Konungens befallningshavande
finner stiftelsen främja ett allmännyttigt
ändamål. Konungens befallningshavande
äge dock från tillsyn
undantaga stiftelse, som redan
är underkastad nöjaktig tillsyn eller
för vilken tillsyn enligt denna lag eljest
på grund av särskilda omständigheter
finnes icke vara behövlig.
Har stiftelses förmögenhet nedgått
under tiotusen kronor, må Konungens
befallningshavande jämväl undantaga
stiftelsen från tillsyn; om
förmögenheten överstiger femtusen
kronor, må det dock ej ske utan medgivande
av stiftelsens styrelse.

8 §§ stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1958.

N är va rande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin,

Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen
för inrikesdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Lindell, fråga om ändring i lagen om tillsyn över stiftelser samt
anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 december 1957 har riksdagens justitieombudsman
hemställt, att en höjning av den i 1929 års lag om tillsyn över
stiftelser stadgade värdegränsen för anmälningsplikt — 5 000 kronor —
måtte övervägas.

Sedan skrivelsen varit föremål för remissbehandling och ärendet ytterligare
beretts i justitiedepartementet, anhåller jag att få upptaga frågan till
prövning.

Gällande bestämmelser m. m. I 1 § lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över
stiftelser — i det följande kallad stiftelselagen — stadgas att, om någon anslagit
egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt
ändamål, den sålunda grundade stiftelsen skall anmälas hos länsstyrelsen
i det län, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas. Från
sådan anmälningsplikt är vissa i 2 § uppräknade kategorier stiftelser undantagna;
bl. a. undantages enligt 2 § 7) stiftelse, vars förmögenhet ej överstiger
5 000 kronor. Enligt 3 § tredje stycket skall dock, om förmögenheten
för stiftelse som avses i 2 § 7) ökats så att den överstiger 5 000 kronor, anmälan
om stiftelsen göras.

Begäres länsstyrelsens fastställelse å stadgar för stiftelse, har länsstyrelsen
enligt 5 § att meddela sådan fastställelse, såframt stiftelsen finnes främja
ett allmännyttigt ändamål.

Anmäld stiftelse skall enligt 8 § i princip stå under länsstyrelsens tillsyn,
om länsstyrelsen finner stiftelsen främja ett allmännyttigt ändamål. Rörande
de under tillsyn stående stiftelserna skall vissa i 9—18 §§ givna bestämmelser
lända till efterrättelse, därvid bl. a. gäller, att stiftelsestyrelsen årligen
skall till länsstyrelsen insända dels berättelse om hur stiftelsens ändamål
blivit under året främjat och dels sammandrag av förda räkenskaper.

Kungi. Maj. ts proposition nr 137 år 1958

o

Länsstyrelsen har att med ledning av dessa handlingar granska stiftelsens
förvaltning, vid vilken granskning huvudsakligen bör tillses, att stiftelsens
medel icke dragés från ändamål, vartill de är bestämda, och att förmögenheten
är på nöjaktigt sätt placerad; länsstyrelsen äger i förekommande fall
infordra ytterligare handlingar eller upplysningar rörande stiftelsens förvaltning
samt hos stiftelsen förrätta granskning av därstädes befintliga räkenskaper
in. in.

Enligt praxis tillämpas tillsynslagens 5 och 8 §§ så, att tillsynsmyndigheten
icke tar befattning med stiftelse, vars förmögenhet icke överstiger 5 000
kronor, även om stiftelsen i och för sig skulle finnas främja ett allmännyttigt
ändamål (se Regeringsrättens årsbok 1042 ref. nr 24 och 1954 not. Ju
98 samt SOU 1954: 19 s. 331 f.).

Rörande de överväganden, som föranlett införandet av den i 2 § 7) stiftelselagen
upptagna värdegränsen å 5 000 kronor, må anföras följande.

Sedan förslag till åtgärder i syfte att åstadkomma betryggande bestämmelser
angående vården av och tillsynen över stiftelser vid ett flertal tillfällen
under 1800-talet väckts, utarbetades år 1898 ett förslag till lag i ämnet. Enligt
detta förslag skulle tillsynen ej sträcka sig till stiftelser, vilkas tillgångar
i värde ej uppginge till 5 000 kronor. Den sålunda föreslagna begränsningen
möttes emellertid av motstånd från åtskilliga remissinstanser. I anledning
härav uteslöts nämnda bestämmelse i det förslag, varöver högsta domstolens
utlåtande inhämtades. Sedan högsta domstolen avstyrkt förslaget, tillsattes
år 1901 eu kommitté med uppdrag att utarbeta bestämmelser om bl. a. vården
och förvaltningen av s. k. fromma stiftelser. Kommittén framlade år
1903 ett betänkande, innehållande bl. a. förslag till lag om offentligen erkända
stiftelser. Rörande spörsmålet huruvida smärre stiftelser borde undantagas
från tillsyn anförde kommittén (jfr prop. nr 83/1929 s. 54 f.),
att ingen stiftelse borde undantagas från tillsyn på grund av obetydligheten
av dess tillgångar. Jämväl små stiftelser — framhöll kommittén — kunde
bidraga till främjandet av allmännyttiga ändamål, och deras bestånd
vore då av allmänt intresse. Hänsyn till stiftarna krävde ock, att det allmänna
visade sig uppskatta stiftelserna och ägna dem omvårdnad, även om
stiftelsemedlen icke uppginge till ansenligare belopp. Personer, som icke
kunde förfoga över några större tillgångar, kunde enligt kommittén eljest
lätt bli avskräckta från att upprätta stiftelser. Måhända skulle även hos allmänheten
kunna utbilda sig den uppfattningen, att i avseende å dylika
mindre stiftelser, som icke vore föremål för tillsyn, samma skyldighet som
eljest icke förefunnes att bevara stiftelsemedlen och använda dem enligt
stiftarnas föreskrifter. Just de små stiftelserna, anförde kommittén, torde
under alla förhållanden på grund av sin obetydlighet och den mången gång
obemärkta ställningen hos de personer som hade dem om händer lättast vara
utsatta för att falla i glömska eller eljest försvinna, och kontroll å dem
vore därför särskilt behövlig. Ehuru tillsynen sålunda icke kunde undvaras,
syntes den emellertid, då det gällde stiftelser vilkas inkomster icke upp -

6

Kungi. Maj. ts proposition nr 137 år 1958

ginge till viss summa — enligt kommitténs förslag 100 kronor om året —
utan våda kunna, till lättnad i arbetet för såväl statsmyndigheterna som
stiftelsernas styrelser, göras lindrigare än den kontroll, som utövades å de
större stiftelserna. I överensstämmelse härmed upptog kommittén i sitt förslag
särskilda bestämmelser rörande kontrollen av vissa smärre stiftelser.

Frågan om stiftelselagstiftning kom därefter att vila i åtskilliga år. På
framställning av 1913 års riksdag tillkallades år 1915 en sakkunnig att inom
justitiedepartementet biträda vid fortsatt behandling av frågan om lagstiftning
rörande stiftelser. Den sakkunnige framlade år 1922 förslag till
lag om offentligen erkända stiftelser. I detta förslag upptogs en bestämmelse
av innebörd att, om stiftelses årsinkomst ej uppginge till 100 kronor,
granskning av stiftelsens verksamhet skulle äga rum endast då särskilda
förhållanden därtill föranledde. Inom justitiedepartementet utarbetades därefter
ett nytt förslag till lag i ämnet, varvid motsvarande bestämmelse bibehölls,
dock med den ändringen att inkomstbeloppet bestämdes till 300 kronor.
över detta förslag inhämtades år 1928 lagrådets yttrande. 1 anledning
av vad i detta yttrande anmärkts mot förslaget omarbetades detta inom justitiedepartementet,
varvid intogs en med stadgandet i 2 § 7) överensstämmande
föreskrift om undantag från anmälningsskyldighet. I den proposition,
varigenom detta omarbetade förslag förelädes 1929 års riksdag, anförde
departementschefen till motivering härav (prop. nr 83/1929 s. 105),
att en kontroll över det mycket stora antalet jämförelsevis obetydliga stiftelser
skulle åsamka myndigheter och enskilda alltför mycket av arbete och
kostnader utan motsvarande gagn. Med hänsyn härtill och då det vore av
största vikt att kontrollen ej onödigtvis fördyrades, borde enligt departementschefen
återgång ske till den i 1898 års förslag intagna ståndpunkten,
innebärande att från tillsyn skulle undantagas stiftelse, vars förmögenhet
ej uppgick till mer än 5 009 kronor. Förslaget antogs av 1929 års riksdag,
varefter nu gällande lag om tillsyn över stiftelser utfärdades.

Frågan om en stiftelse står under tillsyn har viss betydelse ur beskattningssvnpunkt.
Sålunda stadgas i 53 § 1 mom. d) jämfört med f) kommunalskattelagen
att skattskyldighet för pensionsstiftelser föreligger endast för
inkomst av fastighet. Enligt anvisningarna till samma paragraf punkt 0 avses
med pensionsstiftelse, förutom bankaktiebolags och sparbanks pensionsstiftelse
samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller annan
stiftelse under förutsättning bl. a. att denna står under tillsyn enligt
stiftelselagen och att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten. I
29 § 1 mom. kommunalskattelagen stadgas att från bruttointäkt av rörelse
avdrag får göras för allt, som är att anse som driftkostnad, vartill räknas
bl. a. avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga
periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal, som är eller varit
anställd. I anvisningarna till denna paragraf punkt 2 uttalas, att skattskyldig,
under vissa villkor, må åtnjuta avdrag för medel, som avsatts till

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958 7

pensionsstiftelse varom förmäles i punkt 6 av anvisningarna till 53 § för
pensionering av personal, som är eller varit anställd i rörelsen, eller efterlevande
till sådan personal. Enligt sista stycket av punkt 2 av anvisningarna
till 29 § må skattskyldig jämväl åtnjuta avdrag för medel som avsatts till
annan personalstiftelse än pensionsstiftelse under förutsättning bl. a. att
stiftelsens ändamål är sådant, att den skattskyldige vid direkt omkostnad
för dylikt ändamål är berättigad till avdrag, och att stiftelsen i övrigt uppfyller
villkor motsvarande dem som i punkt 0 av anvisningarna till 53 §
stadgats beträffande pensionsstiftelse.

Justitieombudsmannens skrivelse. I sin inledningsvis omnämnda skrivelse
anför justitieombudsmannen, att olika meningar givetvis kan råda om
hur högt värdegränsen bör sättas. Ingen av de myndigheter som justitieombudsmannen
hört har ansett att gränsen bör vara lägre än 10 000 kronor.
Som skäl för en höjning åberopar justitieombudsmannen den betydande
penningvärdeförsämring som skett sedan stiftelselagens tillkomst. Vidare
anföres att praktiska skäl talar för en höjning. Vid sina inspektioner har
justitieombudsmannen ej sällan iakttagit att vederbörliga redovisningshandlingar
icke avgivits av stiftelsestyrelser eller att däri intagna uppgifter varit
alltför knapphändiga för att möjliggöra föreskriven kontroll. I vissa fall har
icke heller från länsstyrelsernas sida vidtagits åtgärder för infordrande av
fullständiga uppgifter. Som förklaring har framhållits, att vissa stiftelsestyrelser
synes ha svårt att inse nödvändigheten av att avgiva mera utförliga
redovisningar, och att man inom länsstyrelserna, på grund av rådande
arbetsbelastning, icke alltid medhinner att infordra kompletterande material.
Därvid bär bl. a. påpekats, att antalet stiftelseärenden väsentligt ökat
och därmed även länsstyrelsernas svårigheter att ägna dessa ärenden den
uppmärksamhet, som lagen föreskriver. Om en höjning genomföres bör enligt
justitieombudsmannen uppmärksammas den inverkan på beskattningsreglerna
i vissa hänseenden, som en sådan ändring kan medföra.

Yttranden. I justitieombudsmannens skrivelse redovisas yttranden, som
justitieombudsmannen inhämtat från överståthållarumbetet samt länsstijrelserna
i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, \ ärmtands
och Västerbottens län över en av honom ifrågasatt höjning av den i 2 §''
7) stiftelselagen angivna värdegränsen från 5 000 kronor till förslagsvis
10 000 kronor, för vilken böjning åberopades den inträdda penningvärdeförsämringen.

Samtliga hörda myndigheter tillstyrkte en höjning av värdegränsen till
lägst 10 000 kronor. Länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län ifrågasatte
om icke gränsen borde sättas vid 15 000 kronor. Sammanlagda antalet
stiftelser, vilkas förmögenhet icke uppgick till 15 000 kronor, utgjorde
hos fem länsstyrelser 084, och av dessa hade 410 eu förmögenhet understigande
10 000 kronor, överståthållarämbetct redovisade i detta avseende
013, resp. 354.

8

Kungl. Maj:ta proposition nr 137 år 1958

I sill yttrande anförde överståthållarämbetet 1)1. a. följande:

Flertalet av de till överståthållarämbetet anmälda små stiftelserna utgörs
av fonder förvaltade av kyrkoråd eller kommunala nämnder. Av kyrkolåd
föipaltade stiftelsers förmögenhet äro i åtskilliga fall med tillämpning
av 13 § stiftelselagen av vederbörande kyrkoråd sammanförda till en gemensam
förmögenhetsmassa, uti vilken stiftelserna ha andel i förhållande
till respektive stiftelsers bokförda förmögenhet. Granskning av på sådant
sätt anordnad stiftelseförvaltning är ännu mera tidskrävande än granskning
av självständigt förvaltade stiftelsers förvaltning. Med avseende "å samfälld
stiftelseförvaltning skulle alltså en höjning av värdegränsen ännu mer än i
fråga om annan stiftelseförvaltning få en ur arbetssynpunkt gynnsam
verkan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörde i sitt yttrande den skatterättsliga
aspekten på frågan om en höjning av värdegränsen. Länsstvrelsen
anförde följande:

y id bedömande av denna fråga torde man — — — icke kunna bortse
iiån den betydelse, som tillsynen över stiftelser numera erhållit genom de
ändringar i kommunalskattelagen, som år 1955 vidtagits med avseende å
pensions- och andra personalstiftelser och som innebära, att såsom förutsättning
för frihet från beskattning för sådan stiftelse bl. a. kräves, alt den
står under tillsyn. Samma förutsättning gäller för rätt till avdrag för avsättning
till stiftelse av detta slag. Ehuru värdegränsen i tillsynslagen främst
bär avseende å anmälningsplikten, torde den i praxis tolkas så att beslut om
tillsyn överhuvud taget icke meddelas, därest stiftelsens förmögenhet icke
överstiger 5 000 kronor. En höjning av värdegränsen kan därför tänkas medföra
skärpning av beskattningsreglerna. Till förhindrande av sådana konsekvenser
synas emellertid bestämmelserna, som syfta till en höjning av värdegränsen,
lämpligen kunna utformas så, att tillsynsmyndigheten på framställning
av stiftelse, som har särskilda skäl därför att förebära, gives möjlighet
att ställa stiftelsen under tillsyn, ehuru förmögenheten understiger
10 000 kronor.

Över justitieombudsmannens skrivelse har efter remiss justitiekanslersämbetet
och utredningen angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning
avgivit yttranden.

Justitiekansler sämbetet anser på de av justitieombudsmannen anförda
skälen en höjning av värdegränsen påkallad. Penningvärdeförsämringen
torde enligt ämbetet visserligen i och för sig motivera att gränsen sättes
högre än 10 000 kronor. Ämbetet vill emellertid förorda att gränsen fastställes
till nämnda belopp, särskilt med hänsyn till de synpunkter, som av
den år 1901 tillsatta kommittén androgs till stöd för dess ståndpunkt att
ingen stiftelse borde undantagas från tillsyn på grund av tillgångarnas obetydlighet.
Ämbetet uttalar att det undandrager sig ämbetets bedömande,
vilken betydelse ur skattesynpunkt och eljest ett bortfall av skattelättnader
löi vissa stiftelser må tillmätas. Därest emellertid de berörda verkningarna
i skattehänseende anses böra undvikas, synes kunna ifrågakomma att i samband
med höjningen av värdegränsen i lagen intaga stadgande, enligt vilket
för pensions- och andra personalstiftelser den hittillsvarande värdegränsen
alltjämt skall gälla. Enär ett dylikt stadgande skulle medföra den icke av''-

Kungl. Maj:Is proposition nr i37 år 1958

9

sedda, ur principiell synpunkt mindre tilltalande konsekvensen, att pensions-
och andra personalstiftelser i fråga om anmälningsplikt erhölle eu
strängare behandling än andra stiftelser, vore dock enligt ämbetets mening
att föredraga en bestämmelse av innebörd, att anmälan utan hinder av vad
i 2 § 7) sägs må äga rum beträffande stiftelse, vars förmögenhet överstiger
5 000 kronor. En sådan föreskrift torde knappast föranleda, att andra stiftelser
än de, vilka närmast avses därmed, skulle komina att bli ställda under
tillsyn; å andra sidan gåves dem därutinnan fritt val.

Utredningen angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning har ej
någon erinran mot förslaget under förutsättning att därvid beaktas, att lagändringen
icke medför skärpt beskattning för mindre pensions- och personalstiftelser.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen är
enligt stiftelselagen sådana stiftelser vilkas förmögenhet ej överstiger 5 000
kronor undantagna från den eljest stadgade tillsynen av länsstyrelsen. Denna
värdegräns har tillkommit efter en avvägning mellan å ena sidan intresset
av att stiftelser med allmännyttigt ändamål står under det allmännas kontroll
och å andra sidan den omgång och det besvär som en sådan kontroll
medför för enskilda och myndigheter. Den betydande minskning av penningvärdet
som ägt rum sedan år 1929, då värdegränsen fastställdes, har emellertid
medfört att denna fått en annan innebörd, och det torde vara anledning
att nu höja det normgivande penningbeloppet. Genom en sådan höjning
skulle, såsom justitieombudsmannen framhållit, länsstyrelserna beredas
möjlighet att utöva en effektivare tillsyn över de större stiftelserna än
vad som nu med hänsyn till det stora antalet tillsynsobjekt och det med tillsynen
förenade tidskrävande arbetet torde vara möjligt. Gränsdragningen
torde i enlighet med vad justitieombudsmannen ifrågasatt kunna ske så,
att undantag stadgas för stiftelse vars förmögenhet ej överstiger 10 000 kronor.

Vissa lättnader i beskattningshänseende gäller beträffande en del stiftelser,
som står under tillsyn och fått sina stadgar fastställda av länsstyrelsen.
En lagändring innebärande blott och bart höjning av den i stiftelselagen
stadgade förmögenhetsgräns, som är bestämmande för om en stiftelse skall
stå under tillsyn, skulle därför kunna för nämnda stiftelser och skattskyldiga,
som gör avsättning till dylika stiftelser, få ogynnsamma skatterättsliga
konsekvenser. Sådana konsekvenser bör emellertid undvikas. Då anledning
icke torde föreligga att nu vidtaga ändring av de skattebestänunelser som
gäller, bör denna synpunkt tillgodoses vid utformning av stiftelselagen. Detta
torde kunna ske så att beträffande stiftelse, vars förmögenhet överstiger
5 000 men ej 10 000 kronor, stadgas möjlighet men ej skyldighet alt anmäla
stiftelsen till länsstyrelsen för tillsyn och fastställande av stadgar. Det synes
ej vara anledning antaga att eu sådan fakultativ regel skall leda till att ett
besvärande stort antal stiftelser med förmögenhet understigande 10 000 kronor
blir underställda tillsyn. Vad särskilt pensionsstiftelser beträffar torde

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

endast undantagsvis förekomma att sådan stiftelses förmögenhet understiger
10 000 kronor.

Lagändringen torde böra genomföras på så sätt att till 2 § stiftelselagen
fogas ett nytt andra stycke med bestämmelse om undantag från anmälningsskyldighet
i fråga om stiftelse, vars förmögenhet överstiger 5 000 men ej
10 000 kronor. I anslutning härtill bör jämväl vidtagas jämkningar i ingressen
till 2 § samt i 3 §.

Stiftelser, som står under tillsyn vid nya lagens ikraftträdande men vilkas
förmögenhet ej överstiger 10 000 kronor, torde även fortsättningsvis böra
stå under tillsyn. För att syftet med lagändringen skall nås, torde dock böra
öppnas möjlighet att undantaga sådan stiftelse från tillsyn. Om stiftelsens
styrelse så önskar, bör tillsynen upphöra. Det torde vara lämpligt, att länsstyrelserna
vid lagstiftningens ikraftträdande underrättar stiftelsernas styrelser
om möjligheten att befrias från tillsynen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen
den 2b maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
K. G. Grönhagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

11

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 24 maj 1929 om tillsyn
över stiftelser1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Anmälningsplikt äger ej rum be- Anmälan skall ej ske beträffande:

träffande: 1) stiftelse, vars---denna lag.

1) stiftelse, vars---denna lag.

Anmälan må underlåtas jämväl i
fråga om stiftelse, vars förmögenhet
överstiger femtusen men ej tiotusen
kronor.

3 §•

Anmälningsplikten åvilar stiftel- Anmälan göres av stiftelsens stysens
styrelse. Den skall fullgöras relse. Då anmälningsplikt föreligger,
inom sex månader efter det styrel- skall den fullgöras inom sex månasen
mottagit sitt uppdrag eller, där der efter det styrelsen mottagit sitt
uppdraget mottagits under stiftarens uppdrag eller, där uppdraget mottalivstid,
inom sex månader efter hans gits under stiftarens livstid, inom
död. sex månader efter hans död.

Finnes vid —----— med styrelse.

Har vid utgången av ett kalenderår Har vid utgången av ett kalenderår
förmögenheten för stiftelse, som av- förmögenheten för stiftelse, som avses
i 2 § under 7), ökats så, att den ses i 2 § andra stycket och vilken
överstiger femtusen kronor, åligger icke står under tillsyn enligt denna
det styrelsen, där icke på grund av lag, ökats så, att den överstiger tioförsta
stycket anmälan om stiftelsen tusen kronor, åligger det styrelsen,
må ske vid en senare tidpunkt, att där icke på grund av första stycket
göra sådan anmälan inom sex måna- anmälan om stiftelsen må ske vid en
der efter årets utgång. senare tidpunkt, att göra sådan an mälan

inom sex månader efter årets
utgång.

Senaste lydelse av 2 § se SFS 1937:527.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

Stiftelse som enligt dessförinnan
fattat beslut står under tillsyn men
vars förmögenhet ej överstiger tiotusen
kronor skall, om dess styrelse
gör framställning därom, undantagas
från vidare tillsyn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 mars
1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 7 mars 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedeparlementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 21 februari 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad hjdclse av 2 och 3 §§ lagen den
2i maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet C. Holmberg.

Lagrådet yttrade:

Syftet med ändringen i 2 § — att befria länsstyrelserna från tillsyn över
smärre stiftelser — torde böra tillgodoses i den formen att värdegränsen
under 7) sättes till 10 000 kronor och att såsom andra stycke i paragrafen
upptages stadgande om att anmälan må utan hinder av vad under 7) sägs
äga rum beträffande stiftelse, vars förmögenhet överstiger 5 000 kronor. Det
synes emellertid opåkallat att anmälan, efter vederhörandes eget bedömande,
städse må ske när stiftelsens förmögenhet överstiger 5 000 men ej 10 000
kronor. Lagrådet vill därför förorda, att möjligheten att göra anmälan, som
skall upptagas av länsstyrelsen, i andra stycket begränsas till sådana fali
då särskilda skäl, såsom avdragsrätten i skattehänseende, äro därtill.

I slutstadgandet till förslaget föreskrives, att stiftelse, vilken enligt beslut
som fattats före lagändringens ikraftträdande står under tillsyn men vars
förmögenhet ej överstiger 10 000 kronor, skall undantagas från vidare tillsyn,
om dess styrelse gör framställning därom. Denna bestämmelse beaktar
ej det fallet att, sedan anmälan efter lagens ikraftträdande skett, förmögenheten
nedgår under 10 000 kronor. Enligt lagrådets mening kan lämpligen i
8 § första stycket av lagen införas stadgande, att om stiftelses förmögenhet
nedgått under 10 000 kronor, länsstyrelsen må undantaga stiftelsen från
tillsyn, om ej särskilda skäl äro däremot. Lagrådet utgår från att länsstyrelsen
kan besluta härom på eget initiativ men förutsätter att stiftelsens sty -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

relse liöres i ärendet. Särskilt skäl emot undantagande från lagens tillsyn är
givetvis att tillsynen är av betydelse ur skattesynpunkt. Införes en bestämmelse
av denna innebörd i 8 §, torde nyssnämnda övergångsbestämmelse
böra utgå, varjämte rubriken och ingressen till lagförslaget böra kompletteras.

Ur protokollet:
Clas Amilon

Kungl. Maj ds proposition nr 137 år 1958

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den U mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets
den 13 mars 1958 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1958 till
lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§
lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

Föredraganden anför följande.

Vad lagrådet anfört beträffande 2 § torde i huvudsak böra beaktas. Det
synes dock ej vara anledning att göra någon särskild inskränkning av möjligheten
att anmäla stiftelse vars förmögenhet överstiger 5 000 kronor. Någon
prövning av länsstyrelsen utöver vad som föreskrives i 8 § synes icke
vara påkallad.

Enligt vad lagrådet föreslagit torde i stället för den i det remitterade förslaget
upptagna övergångsbestämmelsen böra i 8 § i lagen införas ett stadgande
om möjlighet att undantaga stiftelse från vidare tillsyn. När det gäller
stiftelse vars förmögenhet ej överstiger 5 000 kronor, torde länsstyrelsen
böra ha obetingad rätt att besluta att tillsyn ej längre skall förekomma. År
däremot fråga om stiftelse vars förmögenhet överstiger 5 000 men ej 10 000
kronor, bör länsstyrelsen icke mot stiftelsens styrelses önskan undantaga
stiftelsen från tillsyn. Det kompletterande stadgandet bör i enlighet härmed
avfattas så, alt länsstyrelsen må från tillsyn undantaga stiftelse vars förmögenhet
nedgått under 10 000 kronor, dock att, om förmögenheten överstiger
5 000 kronor, undantagande ej må ske utan medgivande av stiftelsens
styrelse. Såsom lagrådet torde ha förutsatt är denna bestämmelse tillämplig
jämväl beträffande stiftelse med förmögenhet understigande 10 000 kronor,
vilken vid den nya lagstiftningens ikraftträdande står under länsstyrelsens
tillsyn.

Vissa redaktionella jämkningar torde härjämte böra vidtagas i det remitterade
förslaget.

Föredraganden hemställer, att ett i enlighet med det anförda utarbetat
förslag till lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om till -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1958

syn över stiftelser måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Margit Hirén

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580410