Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

1

Nr 131

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statlig borgen
för lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget; given
Stockholms slott den 21 mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Frågan om Svenska skifferoljeaktiebolagets fortsatta verksamhet har aktualiserats
genom dels framställning från bolaget om kapitaltillskott och
dels förslag av bränsleutredningen 1951 om utbyggnad av bolagets anläggningar
i Kvarntorp. Det av bolaget begärda kapitaltillskottet uppgår till
sammanlagt ca 27,7 miljoner kronor. Bränsleutredningens förslag innebär
medelsbehov för en tioårsperiod av omkring 218 miljoner kronor.

Med hänsyn till betänkligheterna mot att i nuvarande läge företaga investeringar
av nyss angiven storlek och då de berörda tekniska och ekonomiska
problemen inte är slutgiltigt klarlagda, bör hithörande spörsmål upptagas
till utredning av särskilda sakkunniga.

I propositionen föreslås, att skifferoljebolaget erhåller finansiellt stöd i
form av statlig borgen för lån å högst 15 miljoner kronor. Av detta belopp
har 4 miljoner kronor ansetts oundgängligen erforderliga för att bolagets
verksamhet skall kunna upprätthållas under den tid, utredningsarbetet pågår.
Återstoden, 11 miljoner kronor, avses för en konstruktiv förbättring av
bolagets s. k. Kvarntorpsugnar, vilken beräknas medföra en avsevärd förbättring
av bolagets räntabilitet. Härigenom föregripes på intet sätt resultatet
av den ifrågasatta utredningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 131

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1958

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om statlig borgen
för lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget och anför därvid följande.

Svenska skifferoljeaktiebolaget har i skrivelser den 7 januari och den
31 augusti 1956 gjort framställning om kapitaltillskott å 27,7 miljoner
kronor.

Vidare har bränsleutredningen 1951 i sitt betänkande Bränsleförsörjningen
i atomåldern (SOU 1956:46 och 58) framlagt förslag, som innebär investeringar
i bolagets anläggningar å 218 miljoner kronor.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för innebörden av nu nämnda
ärenden, torde jag inledningsvis få erinra om de beslut med avseende a
skifferoljebolaget, som tidigare fattats av statsmakterna.

Inledning

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att genom utvinning
av olja ur skiffertillgångarna i östra Närke medverka till försörjningen
med flytande bränsle. Bolagets anläggningar förlädes till Kvarntorp i Ekeby
socken, Örebro län. År 1943 överfördes ett till marinförvaltningen hörande
skifferoljeverk vid Kinne-Kleva till bolaget. Sedermera har driften vid
Kinne-Kleva nedlagts.

Frågan huruvida driften vid Kvarntorp skulle fortsätta, sedan efter kriget
importen av olja och bensin kunnat frigöras, prövades av riksdagen år 1946
och upptogs därefter till förnyat övervägande år 1949, då särskilt tillkallade
utredningsmän, Kvarntorpsutredningen, avgav utlåtande angående bolagets
framtida verksamhet. Vid sistnämnda tidpunkt gick driften av skifferoljeverket
vid Kvarntorp med en icke obetydlig årlig förlust. Efter utbyggnad
av anläggningarna enligt en av utredningen framlagd plan skulle
emellertid produktionen ökas väsentligt och ett årligt driftsöverskott före
avskrivningar och vissa räntor kunna påräknas. Ehuru driftsöverskottet icke
\äntades bli tillräckligt för den oundgängligen erforderliga förnyelsen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1958

3

anläggningarna, föreslog utredningen, att driften vid skifferoljeverket i
Kvarntorp skulle fortsätta och att anläggningarna skulle utbyggas enligt
den framlagda planen. Förslaget motiverades med att ifrågavarande verksamhet
var betydelsefull ur beredskapssynpunkt och att kostnaderna för
staten vid utbyggnad och fortsatt drift av skifferoljeverket beräknades bli
lägre än om driften skulle fortsätta utan utbyggnad av anläggningarna eller
om driften skulle nedläggas och anläggningarna hållas i funktionsdugligt
skick. Ivvarntorpsutredningens förslag biträddes i princip av Kungl.
Maj :t i prop. nr 143 till 1949 års riksdag. Härvid åberopades i främsta rummet
de av utredningen anförda beredskapsskälen samt utsikterna till förbättrad
driftsekonomi. Till stöd för förslaget framhöll föredraganden i propositionen
vidare att den betydelsefulla forskningsverksamhet, som skifferoljebolaget
bedrev, skulle få avbrytas om driften nedlades. I fråga om
statens kostnader för den fortsatta verksamheten anfördes, att det icke var
osannolikt, att medel för den oundgängligen erforderliga förnyelsen av anläggningarna
framdeles skulle få tillföras bolaget. Kungl. Maj :ts i propositionen
framlagda förslag bifölls av riksdagen som även anvisade medel till
skifferoljeverkets utbyggnad och drift i viss utsträckning. Efter förslag av
Kungl. Maj :t anvisade sedermera 1950 och 1952 års riksdagar ytterligare
medel för samma ändamål.

Det av Kvarntorpsutredningen förordade utbyggnadsprogrammet för
skifferoljeverket vid Kvarntorp genomfördes under tiden t. o. m. räkenskapsåret
1952/53. Produktionen förlöpte enligt de av utredningen uppställda
förutsättningarna och överensstämde väl med den förutberäknade. I
ekonomiskt avseende hade emellertid driftsresultatet inte blivit så gynnsamt
som väntat och bolaget hemställde i januari 1954 om ekonomiskt stöd
i form av befrielse under fem år, räknat från den 1 juli 1954, från skyldighet
att erlägga skatt för den bensin bolaget tillverkade. Bolaget anförde därvid,
att en förbättring av dess driftsekonomi inträtt, i det att de löpande
driftskostnaderna numera täcktes av rörelsens intäkter. Det ekonomiska
resultatet hade emellertid påverkats av den under de senaste åren inträffade,
för bolaget ogynnsamma förskjutningen i relationen mellan å ena sidan
kostnadsnivån — som för bolagets del i övervägande grad bestämdes
av arbetarlönerna och endast i ringa mån rönte inflytande av priserna på
råvaror och bränslen —- samt å andra sidan de av världsmarknaden beroende
priserna på bolagets produkter. Bolaget ansåg sig i vart fall för den
närmaste femårsperioden icke kunna räkna med nämnvärda driftsöverskott
före avskrivningar. För att driften skulle kunna upprätthållas måste till
följd härav erforderliga medel för anläggningarnas förnyelse helt eller till
större delen tillföras bolaget. Mcdelsbehovet för detta ändamål beräknades
uppgå till ca 5 milj. kronor om året. Härjämte anmälde bolaget behov av
medel till vissa investeringar, som kunde väntas medföra ytterligare förbättring
av driftsekonomien, och för ökning av rörelsekapitalet.

Bolagets framställning anmäldes i propositionen nr 112 till 1954 års riks -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

dag. Chefen för finansdepartementet anförde därvid, att det vid bedömningen
av bolagets hemställan låg nära till bands att dra en parallell med
den lättnad i skattehänseende, som sedan länge beretts tillverkarna av motorsprit.
Det gällde sålunda i båda fallen ett av beredskapsskäl betingat stöd
åt inhemsk produktion, som under normala förhållanden inte var konkurrenskraftig
gentemot importerade produkter. Departementschefen ansåg sig
därför böra föreslå, att skatten å bensin, som tillverkades av bolaget genom
utvinning ur skiffer, bestämdes till 7 öre per liter, eller 25 öre per liter
mindre än skatten för annan bensin. Vidare anfördes i propositionen att,
sett ur synpunkten att inkomsterna av automobilskattemedel skulle blivit
större, därest denna skattenedsättning ej kommit till stånd, förfarandet
kunde betraktas som en subventionering, som bekostades med automobilskattemedel.
Det mot skattelättnaden svarande beloppet beräknades vid bolagets
dåvarande produktion komma att uppgå till i runt tal 6 miljoner
kronor per år. Nämnda belopp syntes vara tillräckligt för att täcka bolagets
behov av medel för anläggningarnas förnyelse samt för konsolidering av
bolaget i viss utsträckning. Det i propositionen framlagda förslaget bifölls
av riksdagen (BevU 1954:45, Rskr 1954:277). Enligt förordningen den 21
maj 1954 (nr 256) angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit gäller den medgivna
bensinskatteeftergiften beträffande bensin, som tillverkas av skifferoljebolaget,
intill utgången av juni 1959.

I sitt av 1949 års riksdag godkända utlåtande (nr 148) angående skifferoljebolagets
framtida verksamhet framhöll statsutskottet, att det kunde
vara välbetänkt att låta undersöka om inte samarbete i en eller annan form
med den kemisk-tekniska industrien inom landet kunde åstadkommas. I
anslutning härtill framlade bolaget år 1951 förslag om samgående med Kooperativa
förbundet i syfte att för en planerad tillverkning av kalksalpeter få
användning för sitt överskott av skiffergas samt i viss mån ånga och elektrisk
kraft. Förslaget, som anmäldes för 1952 års riksdag, ansågs emellertid
böra underkastas viss överarbetning, som krävde ytterligare förhandlingar
med förbundet (prop. 1952: 100, SU 121, Rskr 219).

Vid de fortsatta förhandlingar, som sedermera ägde rum, enades bolaget
och förbundet om ett förslag till samarbete, som innebar i huvudsak följande.
Skifferoljebolaget skulle i Kvarntorp producera ammoniak, som skulle
levereras till förbundets dotterföretag Aktiebolaget Svenska salpeterverken i
Köping, för att där utnyttjas för framställning av kalksalpeter. Skifferoljebolaget
skulle för ändamålet i Kvarntorp uppföra en ammoniakfabrik med
en årskapacitet av omkring 22 000 ton ammoniak. Medel till uppförandet av
ammoniakfabriken — anläggningskostnaderna beräknades till ca 20 miljoner
kronor — skulle skifferoljebolaget erhålla genom ett tioårigt amorteringslån
från förbundet. Skifferoljebolaget skulle förbinda sig att till salpeterverken
leverera ammoniakfabrikens produktion och salpeterverken utfästa
sig att motta leveranserna. Ammoniakpriset grundades på den beräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1958

5

nade tillverkningskostnaden för ammoniak, framställt på koksbas och innefattade
dels full täckning för samtliga driftskostnader vid ammoniakfabriken,
dels en lämpligt avvägd ersättning för kapitalkostnaderna, dels därutöver
visst överskott.

Sedan skifferoljebolaget anmält, att Kooperativa förbundet vid förhandlingarna
om ifrågavarande samarbete uttryckt önskan om dels statens borgen
för det lån, som förbundet skulle lämna skifferoljebolaget, dels garanti
för att ammoniakfabrikens drift skulle upprätthållas under avtalstiden,
d. v. s. i första hand tio år, anmäldes frågan i proposition nr 213 till 1954
års riksdag. Min företrädare i ämbetet uttalade därvid, att det borde hälsas
med tillfredsställelse, att den inhemska produktionen av kvävegödselmedel
erhöll ett bredare underlag. Främst betonade departementschefen dock angelägenheten
av att på ett ekonomiskt försvarbart sätt tillvarataga överskottsgasen
i Kvarntorp. Den träffade preliminära överenskommelsen syntes
innebära en fullt godtagbar lösning av frågan om avsättning av skifferoljebolagets
överskottsproduktion av gas och ånga. I propositionen tillstyrktes,
att staten ställde borgen för det lån från Kooperativa förbundet, varmed
skifferoljebolaget skulle finansiera ammoniakfabrikens uppförande.
Lånet beräknades till 20 miljoner kronor eller det högre belopp, vartill anläggningskostnaderna
kunde komma att uppgå.

I anledning av den av Kooperativa förbundet begärda garantien för att
ammoniakfabriken inte skulle nedläggas under avtalsperioden framhöll departementschefen,
att han ansåg sig böra utgå från — såsom för övrigt
förutsatts i propositionen nr 112/1954 angående viss nedsättning av bensinskatten
för skifferoljebolagets del — att skifferoljebolaget, med hänsyn till
den ur bl. a. beredskaps- och forskningssynpunkt betydelsefulla verksamhet
bolaget bedrev, skulle komma att bestå som ett normalt långtidsföretag.
Skulle emellertid de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift
vid skifferoljebolaget radikalt förändras, kunde frågan om att nedlägga
verksamheten möjligen komma att aktualiseras. Ifrågavarande garanti ansågs
i och för sig inte innebära hinder härför, då ammoniakfabriken efter
viss komplettering kunde drivas på koksbas, oberoende av förnödenheter
från skifferoljebolaget. I sådant fall skulle staten kunna åsamkas kostnader
för komplettering av ammoniakfabriken.

Vad i propositionen anförts rörande huvudgrunderna i den mellan skifferoljebolaget
och Kooperativa förbundet träffade överenskommelsen föranledde
inte någon erinran från riksdagens sida. Riksdagen medgav, att staten
fick, i enlighet med vad som förordats i propositionen, teckna borgen
för lån, som skifferoljebolaget kunde komma att erhålla av förbundet i
samband med uppförande av en ammoniakfabrik i Kvarntorp (SU 1954:
122, Rskr 293). Kungl. Maj:t godkände den 30 december 1954 ett mellan
skifferoljebolaget och salpeterverken träffat leveransavlal och anbefallde
samtidigt statskontoret att å statens vägnar teckna borgen för skifferoljebolagets
förpliktelser enligt ett mellan bolaget och förbundet träffat låneavtal.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1958

Efter skifferoljebolagets tillkomst har bolaget från anslag å kapitalbudgeten
erhållit sammanlagt i runt tal 95 miljoner kronor. Härav har ca 51
miljoner kronor sedermera avskrivits i statens räkenskaper. Återstående
oavskrivet belopp uppgår alltså till ca 44 miljoner kronor varav 23 miljoner
kronor utgör bolagets nuvarande aktiekapital och ca 21 miljoner kronor
lån av staten. Å driftbudgeten har till bolagets verksamhet anvisats i runt
tal 25 miljoner kronor. Sammanlagt har sålunda skifferoljebolaget av statsmedel
tillförts omkring 120 miljoner kronor. Bolagets ställning vid senaste
bokslutstillfälle, den 30 juni 1957, framgår av nedanstående sammandrag
av balansräkningen för nämnda dag.

Miljoner kronor

Omsättningstillgångar .............................. 17,3

Anläggningstillgångar .............................. 86,7

Summa tillgångar 104,0

Kortfristiga skulder................................ 17,4

Långfristiga skulder:

till svenska staten............................... 21,4

till Kooperativa förbundet ........................ 30,7

till banker in. fl................................. 21,2

Eget kapital:

aktiekapital ................................ 23,0

./. balanserad förlust ........................ 9,7 13,3

Summa skulder och eget kapital 104,0

Beträffande skifferoljeverket vid Kvarntorp kan nämnas att detsamma
f. n. omfattar följande huvuddelar.

1. Anläggningar för brytning och transport samt krossning och annan beredning
av skiffern.

2. Sex ugnar för skifferdestillation, varav tre Kvarntorpsugnar, två IMugnar
och en HG-ugn.

3. En s. k. Ljungströmsanläggning, i vilken skiffergasen erhålles genom
elektrisk upphettning av skifferfyndigheten utan brytning.

4. Kondensations- och toppningsanläggningar samt raffinaderi för utvinning
av oljeprodukter.

5. Anläggningar för framställning av svavel, gasol, ammoniak, kalk och
elektrisk kraft.

6. Lagrings- och utlastningsanordningar.

Bolagets produktion utgjorde under verksamhetsåret 1956/57 enligt förvaltningsberättelsen
32 500 in3 bensin, 72 400 m3 eldningsolja, 32 300 ton
svavel, 10 200 ton gasol, 2 300 ton ammoniak (tillverkningen härav pågick
endast under en del av året), 43 600 ton kalk, 1 400 ton ammoniumsulfat
och 7 200 000 in3 gas med ett genomsnittligt värmevärde av 4 000 kilogram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

7

kalorier per in3. Bruttoomsättningen uppgick under nämnda verksamhetsår
till ca 53 miljoner kronor. I medeltal var under året hos bolaget anställda
1 109 arbetare och 337 tjänstemän.

Framställningar av skifferoljebolaget
Framställning den 7 januari 1956

Svenska skifferoljebolaget har i skrivelse den 7 januari 1956 hemställt
om ett kapitaltillskott av 26 miljoner kronor, av vilket belopp 22 miljoner
kronor skulle användas för uppförande av en fjärde Kvarntorpsugn och för
vissa kompletteringsinvesteringar i samband därmed, 2 miljoner kronor
för ökning av bolagets rörelsekapital och 2 miljoner kronor för utvidgning
och intensifiering av utvecklingsarbetet beträffande rökgasrening.

Av skrivelsen framgår, att den nya Kvarntorpsugn, för vilken medel begäres,
är avsedd att ersätta de två nuvarande IM-ugnarna, som sålunda
skulle slopas. Beträffande skälen för denna omläggning anföres i en till
skrivelsen fogad, av bolagets verkställande direktör upprättad promemoria
den 7 januari 1956 i huvudsak följande.

Då Kvarntorpsverket byggdes upp, saknades närmare erfarenheter från
drift i större skala under svenska förhållanden av de olika ugnstyper, som
kunde komma i fråga. De tre olika ugnssystem, som nu användes vid Kvarntorp,
valdes därför ursprungligen i avsikt att de skulle jämföras under en
längre tids drift i fullstor skala för att man skulle utröna vilket system
som ur tekniskt-ekonomisk synpunkt vore fördelaktigast. De tre ugnssysteinen
är Kvarntorpsugnarna, IM-ugnarna och HG-ugnen. Av de nämnda ugnstyperna
utgör Kvarntorpsugnarna en efter kriget genomförd förbättring och
vidareutveckling av de ursprungliga Bergh-ugnarna. Kvarntorpssystemet
har den utan jämförelse bästa verkningsgraden, och det förefaller klart, att
den framtida verksamheten bör i största möjliga utsträckning baseras på
detta ugnssystem med de förbättringar, som framkommit genom de senaste
årens utvecklingsarbete.

IM-ugnarna har låg verkningsgrad med avseende på det totala utbytet av
nyttiga kalorier ur insatt skiffer, förbrukar mera svavelrenad gas än de
producerar och erfordrar särskilda anläggningar för förbränning av skifferkoks.
Att IM-ugnarna hittills kunnat drivas med ekonomisk fördel för
bolaget beror huvudsakligen på två omständigheter. Genom dessa ugnars
drift har de befintliga förädlingsanläggningarna i Kvarntorp kunnat utnyttjas
bättre. Vidare har de svårigheter att avsätta de vid Kvarntorpsverket
fallande gasmängderna, som tidigare förelegat, medfört att den gas,
som använts för eldning av IM-ugnarna, icke kunnat åsältas högre värde
än vad som skulle uppnåtts, därest man använt gasen för framställning av
ånga i ångcentralen, varvid ångan utnyttjats för produktion av elektrisk
kraft. I och med att ammoniakanläggningen tages i drift förändras situalio -

8

Kungl. Maj:Is proposition nr 131 år 1958

nen beträffande gasens värde väsentligt. Den gaskvantitet, som användes
för ammoniakframställning, uppnår därvid ett avsevärt högre värde än tidigare.
Den förhållandevis ringa gasmängd, som därutöver kommer att stå
till förfogande, beräknas kunna utnyttjas så, att den icke erhåller lägre
värde per värmeenhet än vad som motsvarar oljepriset. Om ett sådant värde
på gasen insättes i kalkylen över IM-ugnarnas lönsamhet i stället för det
värde, som gällt före ammoniakfabrikens igångsättande, försämras dessa
ugnars lönsamhet i betydande grad. Med beaktande härav har en noggrann
tekniskt-ekonomisk analys verkställts inom bolaget beträffande IM-ugnarnas
fortsatta drift, varvid det klart visat sig, att man icke bör investera det
kapital, som erfordras för en inom de närmaste åren eljest nödvändig genomgripande
förnyelse av desamma. Man har alltså att utgå ifrån att IMugnarna
under alla förhållanden inom kort bör nedläggas.

Om IM-ugnarna nedlägges, blir en viss marginalkapacitet ledig i förädlingsavdelningarna.
Då emellertid utnyttjandet av förädlingsavdelningarnas
marginalkapacitet ställer sig synnerligen lönsamt, måste det anses
vara en företagsekonomisk nödvändighet att i stället för IM-ugnarna uppföra
en moderniserad Kvarntorpsugn, så dimensionerad att förädlingsavdelningarnas
ledigblivna kapacitet fylles. Genom att ångproduktionen i en
Kvarntorpsugn är större än den ångproduktion, som är möjlig i den nuvarande
koksförbränningsanläggningen vid förbränning av koks från IMugnarna,
kommer dessutom verkets kraftproduktion att öka med ca 40
milj. kWh per år. Enligt utförda beräkningar skulle bolagets årsresultat,
om en ny Kvarntorpsugn uppföres i stället för IM-ugnarna, komma att förbättras
med ca 1,6 milj. kronor efter avdrag för 10 % avskrivning på de
erforderliga investeringarna men utan avdrag för ränta på investeringskapitalet.
Alltså skulle genom denna åtgärd ytterligare ett steg tagas i utvecklingen
mot förbättrad total lönsamhet för Kvarntorpsverket.

Det av bolaget anmälda behovet av ökat rörelsekapital sammanhänger
med en planerad ökning av lagerkapaciteten för mellanprodukter och färdigvaror.
Genom en sådan ökning möjliggöres bl. a. ett ur kommersiell
synpunkt önskvärt utnyttjande av de säsongmässiga variationerna i efterfrågan
på eldningsolja och bensin.

Vid IM-ugnarnas ersättande med en Kvarntorpsugn av här avsedd storlek
kommer någon ökning av den totala rökgasmängden ej till stånd. Vid
en ytterligare utbyggnad av ugnsproduktionen skulle däremot så bli fallet.
Styrelsen anser därför, att en mera avsevärd utbyggnad av ugnsanläggningarna
ej bör ske, förrän problemet om rökgasernas rening från svavel blivit
löst. Problemet har bearbetats av forskningsavdelningen sedan ett par år
tillbaka och bedrives för närvarande med lovande resultat i stor laboratorieskala.
Utvecklingsarbetet i fråga om rökgasrening bör med hänsyn till de
möjliga framtida utvecklingslinjerna för Kvarntorpsverket fortsättas med
all energi och i mån av tillgång på medel intensifieras. Löses rökgasreningsproblemet
skapas nämligen därmed förutsättningar för fortsatt utbyggnad

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

av ugnsmetoderna och samtidigt även ökad kraftproduktion samt ytterligare
förbättrad räntabilitet.

Remissyttranden

över framställningen har yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium, som överlämnat utlåtanden
av bergmästarämbetet i västra distriktet och Sveriges industriförbund,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och
industrikommission, bränsleutredningen 1951, länsstyrelsen i Örebro län —
vilken i ärendet hört förste provinsialläkaren, länsarkitekten och länsbrandinspektören
i länet — fullmäktige i Sveriges riksbank och fullmäktige i
riksgäldskontoret, Ingenjörsvetenskapsakademien, Kooperativa förbundet
samt Sveriges lantbruksförbund.

Förslaget om ett utbyte av IM-ugnarna mot en ny Kvarntorpsugn tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden.

Statskontoret, som anser att den förbättrade lönsamhet varmed bolaget
kalkylerat givetvis är eftersträvansvärd, framhåller emellertid att, om hänsyn
tages till normal skattebelastning av bolagsvinst, investeringen skulle
möjliggöra en förräntning av allenast 3,5 procent å investeringsbeloppet.
Mot bakgrunden av den osäkerhet, som alltid vidlåder kostnadskalkyler,
kan denna förräntningsprocent enligt statskontorets mening knappast anses
tillfredsställande.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erinrar om att ämbetsverket
i tidigare utlåtanden framhållit, att skifferoljeverket med hänsyn till
dess sårbarhet vid luftanfall är av ringa intresse för krigsberedskapen men
att detsamma på grund av sin ur försörjningssynpunkt mycket värdefulla
produktion har den allra största betydelse i händelse av en avspärrning
utan att landet indrages i krig. Vidare erinrar riksnämnden om sitt likaledes
tidigare gjorda uttalande, däri betonats värdet av att bolagets verksamhet
upprätthålles i fred dels på grund av det pågående utvecklingsarbetet,
dels med hänsyn till att verksamheten vid en anläggning av Kvarntorpstvpen
inte kan nedläggas utan risk för att anläggningen blir förstörd.

Vid sin bedömning av skifferoljebolagets framställning ur beredskapssynpunkt
konstaterar riksnämnden, att — bortsett från elenergitillskottet,
vars värde ur nämnda synpunkt måste betraktas som tämligen ringa — det
föreslagna ugnsbytet inte kommer att medföra någon ökning av verkets produktion.
Enligt vad riksnämnden inhämtat, skulle ett nedläggande av IMugnarna
medföra en produktionsminskning med ca 15 procent beträffande
samtliga produkter utom ammoniak. Enligt riksnämndens mening kan en
produktionsminskning av denna storlek inte anses motivera den betydande
investering, som krävs för att kompensera densamma. Å andra sidan säger
sig riksnämnden inte kunna bortse från att en vidare utveckling av
skifferoljeindustrien såsom sådan är mycket betydelsefull ur beredskapssyn
punkt.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

Fullmäktige i riksgäldskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank förordade
i sitt remissyttrande under hänvisning till den av statsmakterna förda
åtstramningspolitiken, som bl. a. kräver den största återhållsamhet i
fråga om nya investeringar, att de av bolaget föreslagna investeringarna
skulle uppskjutas.

Framställningen om medel till utvecklingsarbetet beträffande rökgasrening
tillstyrkes av samtliga de remissinstanser, som uttalat sig i denna
fråga.

Framställning den 31 augusti 1956

Svenska skifferoljebolaget har sedermera genom skrivelse den 31 augusti
1956 gjort vissa ändringar och tillägg i sin framställning om kapitaltillskott.
Sålunda avser bolaget enligt nämnda skrivelse att, i stället för att
uppföra en ny Kvarntorpsugn, genomföra en inom bolaget utexperimentei
ad konstruktiv förbättring av de redan befintliga ugnarna av denna tvp.
Kostnaden för ombyggnaden av ugnarna, jämte vissa kompletterande investeringar
i anslutning därtill beräknar bolaget till 14 miljoner kronor.
Härjämte begär bolaget anslag till täckning av den i bolagets räkenskaper
balanserade förlusten, vilken härrör från verksamhetsåren 1952/53 och
1953/54 och uppgår till ca 9,7 miljoner kronor. Med förut äskade anslag
till utökning av rörelsekapitalet med 2 miljoner kronor och till utvecklingsarbete
beträffande rökgasrening å samma belopp avser sålunda bolagets
framställning om kapitaltillskott nu ett belopp av i runt tal (14 + 2 + 2
+ 9,7 =) 27,7 miljoner kronor.

Beträffande förslaget att bygga om Kvarntorpsugnarna anför bolaget i
skrivelsen bl. a. följande.

Den planerade nya Kvarntorpsugnen skulle ge ett högre utbyte än de nuvarande
Kvarntorpsugnarna, främst på grund av förbättringar ifråga om
retortkonstruktionen. Bolaget avsåg därför att — sedan närmare driftserfarenheter
vunnits — införa den nya retortkonstruktionen även på de nuvarande
Kvantorpsugnarna och därigenom öka dessa ugnars produktion.
Praktiska prov med den nya retortkonstruktionen har numera genomförts i
sådan utsträckning, att konstruktionen kan betraktas som färdig att användas
i kontinuerlig drift. Den försiktigt beräknade produktionsökning, på
vilken styrelsen baserade sina lönsamhetsberäkningar i skrivelsen den 7
januari 1956, har vid de praktiska proven icke obetydligt överträffats. Investeringskostnaderna
för installering av den nya retortkonstruktionen i
de befintliga Kvarntorpsugnarna är avsevärt lägre än investeringskostnaden
för uppförande av en ny Kvarntorpsugn. Under beaktande av önskvärdheten
av att i nuvarande läge begränsa investeringarna vill styrelsen förorda
en omkastning av den tidigare planerade tidsföljden för Kvarntorpssystemets
utökning, så att man som första åtgärd, avsedd att motverka det blivande
produktionsbortfallet vid IM-ugnarnas slopande, installerar nya retorter
i de befintliga Kvarntorpsugnarna. Detta kommer att medföra en re -

Kungl. Maj.ls proposition nr 131 år 1958

11

sultatsförbättring, som visserligen i absoluta tal är mindre än vid uppförandet
av en ny Ivvarntorpsugn men som dock i förhållande till investe
ringsbeloppet blir av samma relativa storleksordning. Uppförandet av yt
terligare en Ivvarntorpsugn skulle därvid få anstå till ett ur investerings
synpunkt lägligare tillfälle.

I detta sammanhang bör nämnas, att skifferoljebolaget avgivit en promemoria
den 7 februari 1958, av vilken framgår, att bolaget genomfört här
avsedda omkonstruktion å en av Kvarntorpsugnarna. Ombyggnaden av ugnen
var slutförd i december 1957 och kontrollerad provdrift ägde rum den
7—20 januari 1958. Den ombyggda ugnen visade vid provdriften i förhållande
till de övriga två Kvarntorpsugnarna en väsentligt större produktion,
vilket uppges bero på såväl ökad genomsättning av skiffer per tidsenhet
som förbättrat produktutbyte per ton skiffer. Genom ombyggnad av samtliga
tre Ivvarntorpsugnar, vilken skulle kosta ytterligare 11 miljoner kronor,
beräknas bolagets driftsöverskott komma att ökas med sammanlagt omkring
5 miljoner kronor per år.

Vad härefter angår frågan om medel till täckning av bolagets balanserade
förlust anför skifferoljebolaget — under hänvisning till en av bolagets
revisor, auktoriserade revisorn Ebbe Rybeck, och ekonomidirektören i bolaget
Åke Tydén utarbetad översikt över bolagets finansiella ställning — i
huvudsak följande.

Bolagets rörelse går med för närvarande gällande stöd i form av viss
bensinskatteeftergift väl ihop även efter avskrivningar. Oaktat rörelseresultatet
får betraktas som tillfredsställande under förliandenvarande förutsättningar
är bolagets resurser ifråga om självfinansiering av ersättningsanskaffningar
o. dyl. starkt begränsade genom det ofördelaktiga utgångsläge,
som är en följd av att bolaget icke erhållit täckning för den balanserade
förlusten från åren 1952/53—1953/54 om 9,7 miljoner kronor och alltså ej
heller motsvarande likvida medel för ersättningsanskaffningar. För närvarande
föreligger ett behov av vissa ofrånkomliga investeringar av ersättningskaraktär,
uppgående till ca 6 miljoner kronor. Styrelsen har tidigare
— i avvaktan på den fortsatta utvecklingen — räknat med att temporärt
finansiera dessa investeringar genom banklån. Sedan dess har emellertid
kreditrestriktionerna avsevärt skärpts, och möjligheter torde för närvarande
ej föreligga att erhålla banklån för dylika ändamål. I delta läge ter det
sig naturligt, att de ifrågavarande investeringarna finansieras genom att
bolaget genom särskilt anslag erhåller täckning för den ovannämnda balanserade
förlusten. Till den del ett dylikt anslag ej behöver tagas i anspråk
för nämnda ändamål bör detsamma användas som bidrag till uppförande
av ett nytt effektivare raffinaderi, för vilket ett definitivt projekt är under
utarbetande. Det nya raffineringsförfarandet, som är av speciellt intresse
på längre sikt med hänsyn till bl. a. möjligheten att därigenom böja bensinens
oktantal, beräknas medföra en resultatförbättring av ca 2 miljoner
kronor {»er år efter vederbörlig avskrivning på anläggningskostnaden. Det

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1958

må nämnas, att bolaget, innan skärpningen av kreditrestriktionerna kom
till stånd, avsett att finansiera även detta projekt, som amorteras på kort
tid, genom bankkredit. I dagens läge kan bolaget emellertid ej räkna med
denna möjlighet.

Förslag av bränsleutredningen 1951

I anledning av en av 1950 års riksdag gjord hemställan (SU 131, Rskr
221) bemyndigade Kungl. Maj :t den 16 februari 1951 chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst sju utredningsmän att utreda frågan om
den lämpligaste uformningen av vår bränslepolitik ur ekonomiska, handelspolitiska
och beredskapsmässiga synpunkter. De med stöd av bemyndigandet
tillkallade utredningsmännen, som antog benämningen bränsleutredningen
1951, har efter slutfört uppdrag avgivit betänkande, kallat Bränsleförsörjningen
i atomåldern (SOU 1956: 46 och 58). Bränsleutredningen har
bl. a. behandlat frågan om oljeskifferns betydelse som bas för bränsleindustri
och bränsleberedskap. Härom kan i betänkandet inhämtas följande.

De för oljeutvinning brytvärda skiffrarna i Närke och Östergötland, på
Öland och Kinnekulle utgör en betydande energireserv. Oljeinnehållet uppskattas
inalles till omkring 450 miljoner ton, därav 85 för Närke, 190 för
Östergötland, 7 för Kinnekulle och 170 för Öland. Av dessa kvantiteter anses,
teoretiskt sett, 75 procent kunna utvinnas vid pyrolys av skiffern. Storleken
av landets skifferoljetillgångar får emellertid inte överskattas. Hela
bruttoinnehållet är inte större än det förutsedda importbehovet under de
närmaste decennierna. Denna oljereserv är inte tillräcklig för en uthållig
produktion av sådana mått, att den ändrar karaktären av vår energibalans.
Den bör avtappas i en takt, som tar hänsyn till värdet såväl av en nutida
svensk oljeproduktion som av en bibehållen reserv.

Efter en redogörelse för den nuvarande skifferoljeindustriens uppbyggnad
anföres vidare i betänkandet bl. a. följande.

En på detta sätt uppbyggd skifferoljeindustri blir rätt komplicerad och
kapitalkrävande. Samtidigt besväras metoden av den olägenheten, att betydande
mängder svavel i form av svaveldioxid avgår med rökgaserna. Dessa
gaser får en för omgivningens bebyggelse och växtliv besvärande hög halt
av svavelföreningar, samtidigt som halten dock är för låg för ekonomisk
utvinning enligt hittills kända metoder av den i och för sig värdefulla biprodukten
svavel. Olägenheterna är i själva verket så stora, att eu fortsatt utbyggnad
i större skala inte anses tänkbar utan svavelrening av rökgaserna.
Bolaget räknar emellertid med att genom intensiv forskning och försöksverksamhet
under några år framåt kunna lösa detta problem, så att det nu bestående
hindret för fortsatt utvidgning elimineras.

Även när rökgasproblemet blivit löst och skifferns hela halt av svavel sålunda
kan tillgodogöras, kommer en skifferoljetillverkning efter dessa lin -

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1958

13

jer att vara i så hög grad beroende av användningsmöjligheterna för ånga
och kvävehaltig gas, att även andra metoder bör övervägas. Av särskilt intresse
blir då möjligheterna att totalförgasa skiffern eller skifferkoksen, då
dels hela svavelmängden skulle kunna tillvaratas med kända metoder,
dels skifferkoksens energiinnehåll skulle utvinnas i brännbar gas. Genom
konvertering kunde denna ges en för distribution lämplig sammansättning,
och vid drift i tillräckligt stor skala skulle gasen kunna ekonomiskt överföras
även till relativt avlägsna orter. Också sådan användning torde emellertid
höra framtiden till och för de närmaste åren allenast utgöra ett betydelsefullt
forskningsobjekt.

Även om det måste konstateras, att skifferoljeindustrins expansionsmöjligheter
tills vidare är beroende av resultaten av pågående forskning, torde
denna översikt visa att våra skifferfyndigheter äger förutsättningar att utgöra
bas för en växande bränsleindustri, om också inte av sådana dimensioner
att den avsevärt reducerar vår import. Med den komplicerade struktur,
som visat sig nödvändig för att en skiffeoroljeindustri skall kunna tillfredsställande
utnyttja råvarans ingredienser, är det tydligt att beredskapsvärdet
av denna industri inskränker sig till dess normala produktionskapacitet,
som f. n. är låg i förhållande till konsumtionens omfattning. En hastig
utbyggnad i ett krisläge är förenad med stora svårigheter.

Den enda kända metod, som kan betecknas som en egentlig beredskapsmetod
i den meningen, att den kan användas för att vid avspärrning på kort
tid bygga upp en oljeproduktion av betydelse, utgör Ljungströmsmetoden,
men dennas tillämplighet är tills vidare beroende av tillgången på elkraft.
Genom osäkerheten i fråga om kraftsituationen vid inträdet av en importavspärrning
skulle en på basis av denna metod uppbyggd materiell beredskap
bli av osäkert värde.

Efter dessa överväganden framlägger bränsleutredningen ett utvecklingsprogram
för skifferoljeindustrien på längre sikt. Utredningen utgår därvid
från att det är av utomordentlig betydelse för samhällslivet, att den angelägnaste
civila och militära motortrafiken kan upprätthållas med normala
drivmedel även under en långvarig avspärrning. Under nu rådande förutsättningar
framstår det för bränsleutredningen som ett huvudmål på detta
område att utbygga en reguljärt verksam skifferoljeindustri, ordnad för
en ur beredskapssynpunkt tillfredsställande produktion av motordrivmedel.

Produktionen av motordrivmedel kan höjas antingen genom en förstoring
av Kvarntorpanläggningen eller genom en längre driven förädling av
råoljan. Den senare åtgärden kräver mindre kapital men är inte tillräcklig
på längre sikt. Emellertid kan anläggningarnas totala kapacitet inte
nämnvärt ökas förrän resultat vunnits av pågående försök med rökgasrening.
Programmet måste därför till en början begränsas till åtgärder inom
den nuvarande produktionsramen samt till sådan försöksverksamhet, som
kan bereda grund för en kommande etapp med utvidgning av produktionen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1938

Det slutliga målet för skifferoljeindustrins utvidgning bör enligt bränsleutredningens
mening sättas vid en årsproduktion av storleksordningen
200 000—300 000 ton, vilken nivå skulle kunna upprätthållas under omkring
hundra år framåt med användning av skiffertillgångarna i Närke. Som mål
för den närmaste tioårsperioden uppställer utredningen genomförandet i
etapper av följande program.

1. IM-ugnarna nedlägges och kapaciteten hos befintliga Kvarntorpsugnar
ökas, varjämte ett nytt raffinaderi uppföres. Kostnaderna för etappen beräknas
till 23 miljoner kronor.

2. En anläggning för konvertering av eldningsoljor till motordrivmedel
uppföres till en kostnad av 16 miljoner kronor.

3. Bolagets försöksverksamhet rörande rökgasrening och pyrolys av
skifferstybb slutföres. Kostnaderna uppskattas till 3,7 respektive 5 miljoner
kronor.

4. Härefter uppföres för en beräknad kostnad av 60 miljoner kronor anläggningar
för rökgasrening och för pyrolys av skifferstybb.

5. Efter genomförande av sistnämnda etapp föreligger förutsättningar
att ersätta Ljungströmsdriften med en motsvarande ökning av ugnsdriften.
Kvarntorpsverket skulle därmed övergå från att årligen förbruka ca
180 miljoner kilowattimmar elektrisk energi till att ge ett nettotillskott av
elkraft. Vidare utökas skifferoljeverkets totala kapacitet genom utbyggnad
av ugnsanläggningen med ca 40 procent. Kostnaden har av utredningen
beräknats till omkring 110 miljoner kronor.

Remissyttranden

Bränsleutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling.
Av de remissyttranden, i vilka skifferoljefrågan berörts, må följande här
återgivas.

Svenska skifferoljebolaget framhåller att det framlagda programmet synes
även ur företagsekonomisk synpunkt innebära en för bolaget i dagens läge
lämplig och sund målsättning. Det bör uppmärksammas att oljeskiffern
har betydelse även för tillverkning av kemiska produkter, varjämte skifferaskan
kan få användning som byggnads- och vägbeläggningsmaterial. Bolaget
framhåller att det är synnerligen angeläget ur företagsekonomisk synpunkt,
att ombyggnaden av Kvarntorpsugnarna kan genomföras snarast
möjligt. Beträffande rökgasreningsfrågan vill bolaget understryka angelägenheten
av att hittillsvarande laboratorieförsök utan dröjsmål omsätts i
försök i stor skala med hänsyn dels till de sanitära olägenheterna av rökgaserna,
dels till den värdefulla produktion av svavel och svaveldioxid som
kan utvinnas ur rökgaserna. Inte minst med hänsyn till frågan om Ljungströmsfältets
framtida drift framstår det jämväl som omedelbart aktuellt,
att bolaget erhåller medel för fullföljandet av forskningsarbetet rörande
nyttiggörandet av skifferstybben.

Överbefälhavaren framhåller, att även efter utvidgningen vid Kvarntorpsverket
kommer verkets kapacitet att representera en förhållandevis ringa

15

Kungi. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

del av behovet av flytande drivmedel i ett avspärrningsläge. Det blir därför
nödvändigt att komplettera den reguljära produktionen med en metod med
kort starttid och god expansionsförmåga. Den enda kända metoden med
dessa egenskaper är Ljungströinsmetoden, som av utredningen avvisas som
inaktuell på grund av att metoden kräver tillförsel av elkraft, överbefälhavaren
hänvisar emellertid till att i ett avspärrningsläge ett icke obetydligt
vattenkraftöverskott torde kunna reserveras för skifferoljeindustrin. Kostnaderna
för ifrågavarande metod torde vidare vara blygsamma i förhållande
till det framlagda programmet.

Skifferoljeverket i Kvarntorp är enligt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
ett utsatt mål för ett fientligt luftanfall och har därför ett
ringa beredskapsvärde i krig. Sitt huvudsakliga värde har oljeverket i ett
avspärrningsläge. Den av utredningen föreslagna ökningen i produktionen
av motordrivmedel är ävenledes ringa i jämförelse med behoven. Det ka,n
därför ifrågasättas, om den kapitalinvestering, som programmet kräver, är
skälig i förhållande till denna ökning. Vid bedömningen av denna fråga
måste dock beaktas skifferoljeindustrins värde såväl ur freds- som beredskapssynpunkter
med hänsyn även till den övriga produktionen av för landet
betydelsefulla varor.

Statens tekniska forskningsråd ifrågasätter, mot bakgrunden av de betydande
investeringar som utbyggnadsprograminet för Kvarntorp kräver, huruvida
ej ett ekonomiskt bättre underlag för Kvarntorpsverket skulle kunna
skapas genom att dessa resurser ägnas ett program för att lösa de med
totalförgasning av skiffern sammanhängande problemen. Härigenom skulle
också uppnås en för landet synnerligen värdefull ökning av våra organiskkemiska
forskningsresurser.

Departementschefen

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att medverka till
landets försörjning med flytande bränslen. I samband med att den av kriget
föranledda importspärren upphörde, aktualiserades frågan om bolagets
fortsatta verksamhet. Genom riksdagens beslut 1946 och 1949 bestämdes,
att driften vid skifferoljeverket i Kvarntorp skulle fortsätta. Det framhölls,
att verksamheten därstädes var betydelsefull för landet ur beredskapssynpunkt.
Vidare framstod det som sannolikt, att bolagets verksamhet skulle i
stort sett kunna göras ekonomiskt självbärande genom rationalisering och
utvidgning av produktionen. Medel för de härför erforderliga investeringarna
beviljades av riksdagen.

Efter utbyggnad och rationalisering av Kvarntorpsverket förlöpte produktionen
enligt de uppställda förutsättningarna och överensstämde väl
med den förutberäknade. Bolagets rörelseresultat förbättrades emellertid
inte i den utsträckning man hoppats på. Orsaken härtill var att relationen
mellan å ena sidan priserna på bolagets produkter samt å andra sidan löner
och priser på driftsförnödenheter förskjutits i en för bolaget ogynnsam

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

riktning. Priserna på de viktigaste av bolagets produkter, olja, bensin och
svavel —• för vilka något tullskydd ej åtnjutes — följer utvecklingen på
världsmarknaden och steg under ifrågavarande period i viss män. Löner
och materialpriser undergick emellertid en långt kraftigare stegring. Följden
blev att bolagets ekonomiska driftsresultat blev mindre gynnsamt än
beräknat. Bolagets inkomster täckte visserligen de löpande driftskostnaderna
men något överskott för erforderliga avskrivningar kunde inte påräknas.

För att möjliggöra erforderlig förnyelse av skifferoljeverket och viss konsolidering
av bolaget medgav riksdagen år 1954 efter förslag av Kungl.
Maj :t, att bolaget under fem år skulle vara i viss utsträckning befriat från
skyldighet att erlägga skatt å den bensin bolaget framställde. Bensinskatteeftergiften,
som utgjorde 25 öre per liter bensin, beräknades medföra en
förbättring av bolagets resultat med i runt tal 6 miljoner kronor per år.
En av bolaget gjord anmälan om behov av kapitaltillskott, bl. a. för vissa i
och för sig räntabla nyinvesteringar och för täckande av behovet av rörelsekapital,
lämnades utan åtgärd.

Vid behandlingen av skifferoljebolagets anslagsfråga år 1949 uttalade
statsutskottet, att det kunde vara välbetänkt att låta undersöka, huruvida
inte samarbete mellan bolaget och den kemisk-tekniska industrien inom landet
kunde åstadkommas, överväganden i detta hänseende ledde till att bolaget
med Kooperativa förbundet och Aktiebolaget Svenska salpeterverken
träffade avtal på tio år om tillverkning och leverans till sistnämnda bolag av
ammoniak, en med hänsyn till skifferoljebolagets produktion av gas och
ånga naturlig och ur lönsamhetssynpunkt fördelaktig utvidgning av rörelsen.
Frågan underställdes år 1954 riksdagen, som medgav att staten fick
ställa borgen för lån, som skifferoljebolaget upptog av förbundet för ammoniakfabrikens
uppförande. Ammoniakfabriken är numera färdigställd,
och leveranserna av ammoniak väntas medföra en ej oväsentlig förbättring
av skifferoljebolagets rörelseresultat.

Frågan om Kvarntorpsverkets vidare utveckling har nu ånyo aktualiserats
genom framställningar från skifferoljebolaget om ytterligare kapitaltillskott.
Medel äskas av bolaget för viss konstruktiv förbättring av en av
de tre ugnstyper — den s. k. Kvarntorpsugnen — som ingår i bolagets oljeutvinningsanläggning.
För detta ändamål och för vissa kompletterande investeringar,
som föranledes av omkonstruktionen, äskar bolaget ett tillskott
av 14 miljoner kronor. I samband med ombyggnaden av Kvarntorpsugnarna
avser bolaget att slopa två ugnar av äldre typ, de s. k. IM-ugnarna, som
dels numera är oekonomiska i drift och dels, om de skall bibehållas, kräver
en genomgripande och kostnadskrävande förnyelse. Härjämte begär bolaget
en förstärkning av rörelsekapitalet med 2 miljoner kronor. Vidare anhåller
bolaget om ett lika stort belopp som bidrag till kostnaderna för försök med
rening av skifferoljeverkets rökgaser från svavel. Slutligen begär bolaget
medel till täckning av den i dess räkenskaper balanserade förlusten å 9,7
miljoner kronor, vilken härrör från verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54.
På grund av denna förlust har bolagets möjligheter till självfinansiering av

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

17

behövliga ersättningsanskaffningar för anläggningarnas förnyelse starkt
begränsats och tillräcklig bankkredit för ändamålet har inte kunnat erhållas.

Sedan nyssnämnda framställningar ingavs, har bolaget verkställt den planerade
ombyggnaden å den ena av de tre Kvarntorpsugnarna. Kostnaden
för ombyggnad av de båda övriga ugnarna in. in. beräknas till 11 miljoner
kronor.

Skifferoljefrågan har vidare upptagits av bränsleutredningen, som framlagt
ett omfattande utvecklingsprogram för Kvarntorpsvcrket. I en första
etapp av programmet bar utredningen upptagit den planerade ombyggnaden
av Kvarntorpsugnarna samt uppförandet av ett nytt raffinaderi. Bränsleutredningen
tillstyrker även, att medel anvisas för forsknings- och försöksverksamhet
beträffande rökgasrening. När denna verksamhet är genomförd
föreligger enligt bränsleutredningen förutsättningar för sådan omläggning
av skifferoljeproduktionen, att den s. k. Ljungströmsanläggningen, som baseras
på elektrisk uppvärmning av skifferlagret och som kräver ett avsevärt
tillskott av elkraft, kan nedläggas. Bränsleutredningen har även berört
frågorna om utnyttjande av nya metoder för oljeskifferns tillgodogörande,
om möjligheterna att genom konvertering av skifferoljan erhålla en
större produktion av motordrivmedel samt om nyttiggörande av skifferstybb,
vilken f. n. behandlas som avfall. Utvecklingsprogrammet i sin helhet
beräknas av bränsleutredningen draga en kostnad av omkring 218 miljoner
kronor.

De nu anmälda investeringsbehoven för skifferoljeindustriens utbyggnad
är sålunda synnerligen stora. Vid bedömningen av desamma måste självfallet,
liksom i andra fall, hänsyn tagas till de krav på sträng återhållsamhet
i fråga om nya investeringar, som i rådande läge måste ställas. Vid ärendets
beredning inom handelsdepartementet har det med hänsyn härtill befunnits
angeläget att få en mera fullständig överblick av de olika alternativ,
som kan tänkas för utvecklingen av skifferoljebolagets framtida verksamhet.
Vissa utredningar i detta syfte har verkställts med biträde av en av
bolagets revisorer och bolagets ekonomidirektör. Undersökningarna har tagit
sikte på bolagets sannolika lönsamhetsutveckling vid olika investeringsalternativ.

Resultatet av utredningarna visar, att bolaget för att upprätthålla verksamheten
är i behov av visst kapitaltillskott. I samtliga behandlade alternativ
har sålunda en förstärkning av rörelsekapitalet befunnits nödvändig.
Här bör nämnas, att behovet av rörelsemedel redan till viss del måst täckas
genom kortfristig kredit. Likaledes synes ofrånkomligt att medel förr eller
senare får ställas till bolagets förfogande för åtgärder avseende rening av
rökgaserna och anordnande av ytterligare lagerutrymmen för flytande produkter.
Om någon investering härutöver inte göres, kan bolagets rörelseresultat
vid nuvarande relation mellan produktpriser och löner in. in. väntas
gå nätt och jämnt ihop på längre sikt, under förutsättning att bensinskattc 2

Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 131

18

Kungl. Dlaj.-ts proposition nr 131 år 1958

eftergiften får åtnjutas tills vidare. Någon vinstmarginal, tillräcklig för att
säkerställa driftsekonomien vid ytterligare, för bolaget ogynnsam förskjutning
av pris-kostnadsrelationen, kan inte väntas uppkomma.

En förbättring av räntabilitetsutsikterna kan förutses, om i anläggningarna
vid Kvarntorp investeras ytterligare medel antingen för den av bolaget
planerade ombyggnaden av Kvarntorpsugnarna eller för uppförande av ett
nytt raffinaderi eller för båda dessa ändamål. Sannolika skäl talar för att
rörelsen, sedan nu nämnda investeringar vidtagits, kommer att lämna ett
överskott som synes betryggande även med hänsyn till möjligheten av att
produktpriserna faller eller kostnaderna stiger. Dock gäller som förutsättning
även för detta alternativ att bensinskatteeftergiften bibehålies.

Att döma av föreliggande material är det inte osannolikt att en väsentligt
bättre bärighet hos verksamheten skulle erhållas om man vore beredd att
driva utbyggnaden och rationaliseringen ännu ett steg längre. Man skulle
därvid komma in på en utveckling av Ivvarntorpsverket efter i stort sett de
riktlinjer, som utstakats av bränsleutredningen, ehuru möjligen med vissa
modifikationer. Av intresse synes närmast vara att möjliggöra en sådan omläggning
och effektivisering av produktionen — varvid bl. a. även skifferstybben
borde nyttiggöras — att den energikrävande Ljungströmsanläggningen
kan nedläggas. Härigenom skulle en betydande mängd elkraft, som
nu tages i anspråk av skifferoljeindustrien, frigöras för andra ändamål.
En inte obetydlig produktion av elkraft skulle även kunna baseras på skifferförekomsten.
Med hänsyn till rådande läge för vår försörjning med elkraft,
vilket ställer krav på mycket omfattande investeringar bl. a. i vattenkraftanläggningar,
synes detta alternativ vara förtjänt av att allvarligt övervägas.
De projekt, som bär avses, är emellertid inte f. n. vare sig tekniskt
eller ekonomiskt så genomarbetade, att ett ställningstagande är möjligt.
Tvärtom återstår för bolaget ännu ett inte ringa arbete med forskning, försök
och projektering att genomföra, innan slutliga förslag kan framläggas.

Av det anförda framgår, att det inte på grundval av nu föreliggande
material är möjligt att ta slutlig ståndpunkt till frågan om hur skifferoljebolagets
verksamhet bör bedrivas på längre sikt. Det ankommer givetvis
främst på bolaget att verkställa de tekniska och ekonomiska utredningar,
som ytterligare erfordras, samt framlägga därpå grundade förslag.
Före ett ställningstagande måste förslagen granskas ur de synpunkter statsmakterna
vill anlägga på skifferoljefrågan. En sådan granskning bör syfta
till att ge underlag för en uppfattning om hållbarheten av framlagda investerings-
och räntabilitetskalkyler eller eljest vikten av de skäl, som
åberopas för planerade åtgärder. Härvid måste en avvägning ske, vid vilken,
utom vår beredskap i fråga om tillgången på flytande bränslen m. m.,
även läget för vår energiförsörjning i stort måste beaktas. Det gäller sålunda
här ett ställningstagande till problem av stor räckvidd och betydelse. Vidare
är en rad faktorer, som mer eller mindre kan påverka frågans lösning,
ännu inte slutgiltigt klarlagda. På grund härav anser jag, att hela problem -

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

19

komplexet nu bör underkastas en ingående utredning av särskilda sakkunniga.
Jag har för avsikt att senare denna dag anhålla om Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla dessa.

De här framförda synpunkterna på skifferoljebolagets verksamhet leder
i och för sig till slutsatsen, att ställningstagandet till bolagets begäran
om medel till nya investeringar in. m. borde anstå till dess resultat föreligger
av det kommande utredningsarbetet. Självfallet bör dock bolaget beredas
betryggande möjligheter att upprätthålla sin verksamhet under utredningstiden.
Härför torde vissa investeringar, som har karaktären av ersättningsanskaffning
eller komplettering av anläggningarna, vara oundgängligen
erforderliga. En mindre ökning av bolagets rörelsekapital synes
även ofrånkomlig. På grundval av tillgängligt material uppskattar jag bolagets
medelsbehov för nu nämnda ändamål till minst 4 miljoner kronor.

Det kan vidare framhållas, alt omkonstruktionen av vissa ugnar enligt
bolagets förslag kan väntas medföra en väsentlig förbättring av rörelseresultatet.
Betraktad för sig beräknas nämnda åtgärd komma att tillföra bolaget
ett årligt bruttotillskott av sådan storlek, att full amortering och förräntning
av det investerade beloppet på jämförelsevis kort tid blir möjlig. Starka
företagsekonomiska skäl talar sålunda för denna investering. Det framtida
ställningstagandet till frågan om bolagets verksamhet föregripes ej genom
ifrågavarande åtgärd. Med hänsyn till vad nu sagts torde någon erinran ej
böra göras mot att bolaget vidtagit den planerade förbättringen å en av
ifrågavarande ugnar utan att avvakta ställningstagandet till bolagets framställningar.
Jag anser vidare, att bolaget bör beredas möjlighet att verkställa
ombyggnaden av de båda andra ugnarna och de övriga förändringar av
anläggningarna, som sammanhänger därmed. Kostnaden härför beräknas till
11 miljoner kronor.

Jag är inte f. n. beredd att tillstyrka, att medelsanvisning till skifferoljebolaget
sker över riksstaten. Bolaget bör sålunda undersöka möjligheterna
att anskaffa de erforderliga medlen på annat sätt, exempelvis genom
banklån. I nuvarande läge torde emellertid bolaget inte vara i stånd att
ställa ur bankmässig synpunkt godtagbar säkerhet för lån av nu avsedd
storlek. Med hänsyn härtill och under hänvisning till nyss anförda skäl
för att i viss utsträckning täcka bolagets medelsbehov föreslår jag, att staten
ställer borgen för det lån bolaget kan komma att upptaga för ifrågavarande
ändamål. Borgensåtagandet torde böra gälla för ett lånebelopp av
högst 15 miljoner kronor. Jag förutsätter, alt bolaget inte utan Kungl. Maj :ts
medgivande upptar andra nya lån än det, för vilket statsgaranti ställes.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

medgiva all staten må ställa borgen för lån, som upptages
av Svenska skifferoljeaktiebolaget, intill ett belopp av 15
miljoner kronor.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1958

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Lindquist

580600 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag