Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förflyttning
av Söderbygdens vattendomstol; given Stockholms
slott den 14 mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Söderbygdens vattendomstols kansli skall
flyttas från Stockholm till Växjö.

1 Bihnng till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 130

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den lb mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om förflyttning
av Söderbygdens vattendomstol och anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 209) har 1955 års riksdag anhållit om
utredning angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol, som för
närvarande har sitt kansli förlagt i Stockholm, till lämplig plats inom dess
eget domsområde. Chefen för justitiedepartementet har, jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj :t den 2 mars 1956, tillkallat lagmannen Nils Viklund
att såsom sakkunnig inom departementet verkställa utredning angående
vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande frågor.
Bland de uppgifter, som enligt direktiven anförtrotts utredningen, har ingått
den av 1955 års riksdag väckta frågan om förflyttning av Söderbygdens
vattendomstol. Utredningsmannen har den 30 augusti 1957 avgivit ett
betänkande (stencilerat) med förslag i frågan

Sedan betänkandet varit föremål för remissbehandling och ärendet ytterligare
beretts inom justitiedepartementet, anhåller jag nu att få upptaga
frågan.

Vattendomstolens domsområde m. m.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen den 28 juni 1918 skall antalet vattendomstolar
i riket bestämmas av Kungl. Maj :t. Gränserna för de till varje vattendomstol
hörande områdena skall följa vattendelare mellan olika vattensystem
på sätt Kungl. Maj:t närmare förordnar. Med stöd härav har i kungörelse
den 10 juni 1949 (nr 326) vattendomstolarnas antal bestämts till
fem, av vilka en benämnes Söderbygdens vattendomstol. Domsområdet för
denna vattendomstol skall jämlikt samma kungörelse omfatta Nyköpingsåns
och söder därom belägna, i Östersjön utfallande vattendrags områden
samt Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens områden till och

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

3

med Lagans nederbördsområde. Genom kungörelsen har vidare förordnats,
att Söderbygdens vattendomstols kansli tillsvidare skall vara förlagt till
Stockholm — således utanför domstolens eget område — dit det varit förlagt
alltsedan vattendomstolarna inrättades den 1 januari 1919.

Vid vattendomstolen tjänstgör för närvarande en vattenrättsdomare, en
biträdande vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer, en vattenrättssekreterare,
en biträdande vattenrättssekreterare samt en vattenrättsamanuens
(protokollssekreterare). Kontors- och skrivpersonalen uppgår till fyra personer.
Antalet befattningshavare vid vattendomstolen är sålunda sammanlagt
11.

Utredningsmannens förslag

Vad beträffar frågan om förflyttning av domstolen från
Stockholm bör ske framhåller utredningsmannen till en början, att
Söderbygdens vattendomstols kansli varit förlagt till Stockholm under en
tidrymd av inemot 40 år och att man därför icke på förflyttningsfrågan bör
lägga enbart de synpunkter, som i och för sig kunde ha anlagts om det
gällt att placera en nyinrättad domstol. För en lokal förläggning av domstolskansliet
talar det principiella kravet, att en underdomstol helst bör
vara belägen inom sitt domsområde eller i omedelbar närhet därav. Skälen
härtill torde i första hand vara två. För det första är det önskvärt att en
underrättsdomare förvärvar intim kännedom om den bygd i vilken han har
att verka och om bygdens befolkning och dess levnadsförhållanden. Fn sådan
kännedom kan lättare vinnas av den, som är boende inom det område
varom fråga är, och den måste sägas vara av särskilt stor betydelse vid
vattenrättsskipningen, där det ofta gäller att bedöma ingrepp som intimt
berör bygden och befolkningen. För det andra torde det rent psykologiskt
förhålla sig så, att befolkningens förtroende för domstolen blir större om
den är belägen inom domsområdet än om den ligger utanför detta område.

I anslutning till det sagda anmärkes, att de stora domsområden, om vilka
det är fråga inom vattenrättsskipningen, medför att möjligheten att vinna
kontakt med bygd och befolkning gör sig mindre starkt gällande i fråga om
en vattendomstol än när det gäller exempelvis en häradsrätt. Därmed är
dock icke sagt, att synpunkten är utan betydelse beträffande vattendomstolarna
i det att möjligheten i varje fall måste bli större vid förläggning
inom domsområdet än vid förläggning till Stockholm.

Beträffande målens lokala fördelning inom domsområdet hänför sig utredningsmannen
bl. a. till tre, såsom bilagor vid betänkandet fogade tabeller,
vilka under utredningen upprättats med ledning av uppgifter, som lämnats
av vattenrättsdomaren vid vattendomstolen. Vid betänkandet har jämväl fogats
en karta utvisande fördelningen av målen den 1 oktober 1956. Tabellerna
och kartan torde få fogas såsom bilagor till detta protokoll (bil. A—D).
Utredningsmannen framhåller, att flertalet av målen under senare år varit
lokaliserat till domsområdets sydligare delar, samt uppställer frågan, om
den nuvarande geografiska fördelningen av målen på områdets olika delar

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

kan väntas bestå i framtiden eller huruvida någon mer påtaglig förskjutning
kan beräknas äga rum. I detta hänseende omnämner utredningsmannen
först, att målens lokalisering undersökts för de två perioderna 1946—
1950 och 1951—1955. Denna analys visar, att koncentrationen till SkåneBlekinge-Halland-Småland-öland
var praktiskt taget av samma storleksordning
under båda dessa perioder och att av målen hänförde sig under åren
1946—1950 36,6 procent och under åren 1951—1955 46,2 procent till Skåne
och Blekinge (jfr bil. C). Det har alltså under sistnämnda period kunnat
konstateras en ökning av målförekomsten i de sydligaste delarna av området
i förhållande till de nordligare delarna. Någon säker p-ognos kan
emellertid icke uppställas på grund härav. Man synes dock berättigad utgå
ifrån att målens nuvarande lokala fördelning inom domsområdet i stort sett
kommer att visa sig representativ även för en överskådlig framtid.

Utredningsmannen kommer härefter in på frågan om vattendomstolens
tjänsteresor. Enligt vattenlagen skall huvudförhandling i vattenmålen hållas
vid syn på stället eller, där målet kan prövas utan syn, på annan plats
som är för parterna välbelägen. Vattendomstolens ledamöter måste på grund
därav företaga resor inom domsområdet. Enligt utredningsmannens mening
kommer en förflyttning av domstolskansliet att medföra en omläggning
av hela tekniken för resornas anordnande. Besorna ordnas nu för det
mesta såsom bilresor. Därvid tillgår i allmänhet så att mål från olika delar
inom domsområdet sammanföres och behandlas under en och samma resa,
som ofta blir en resa över praktiskt taget hela domsområdet. Erfarenhet
från annat håll har givit vid handen, att en lokal förläggning torde komma
att medföra, att resorna blir fler men i gengäld mindre omfattande. De
långa resorna med Stockholm som utgångspunkt spänner ofta över en tid
av omkring tio dagar per resa. Man kan enligt utredningsmannens mening
icke bortse från, att dessa resor ur såväl fysisk som psykisk synpunkt måste
bli ansträngande. En förläggning inom domsområdet skulle göra det enklare
att likformigt avverka målen inom olika delar av området samt öka
möjligheten att göra extraresor för handläggning av enstaka särskilt brådskande
mål.

Rörande domstolsledamöternas tjänsteresor anför utredningsmannen vidare
:

Bortser man från att en förflyttning från Stockholm till lämplig ort inom
domsområdet möjligen kan tänkas få viss inverkan på resandets omfattning,
lär det vara uppenbart, att resornas sammanlagda längd och därmed även
restiderna kommer att förkortas genom en sådan förflyttning. Domstolsresorna
företages nu, såsom framgår av vad nyss sagts, i stor utsträckning med
bil. Anledning finnes att antaga att detta blir fallet jämväl framdeles. Vad
som här anförts beträffande de kortare restiderna torde utan inskränkning
gälla bilresorna. Beträffande domstolsresor företagna med järnväg bör däremot
framhållas, att en stor del av domsområdet bekvämt kan nås med natttåg
från Stockholm, varför vanlig arbetstid ofta icke behöver användas för
resor till sådana trakter, om kansliet jämväl i fortsättningen skulle bli kvar
i huvudstaden. Dessutom torde i detta sammanhang böra erinras om att reguljära
flygförbindelser numera upprätthålles mellan Stockholm och ett flertal
platser inom skilda delar av domsområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

5

1 fråga om resekostnaderna, som till största delen drabbar statsverket,
finner utredningsmannen det självfallet, att dessa blir större om resorna anträds
med Stockholm som utgångspunkt än om de företages från någon ort
inom domsområdet.

Efter att bl. a. ha framhållit, att en förläggning till kansliort inom domsområdet
torde komma att medföra lugnare dagliga arbetsförhållanden än
den nuvarande förläggningen till Stockholm, övergår utredningsmannen till
att behandla vattendomstolens lokalfråga. Vattenrättsdomaren har betonat,
att domstolens lokalproblem — såväl i vad angår utrymmen för arbets- och
sammanträdesrum som beträffande arkivutrymmen — oundgängligen fordrar
en snabb lösning. Domstolen disponerar för närvarande lokaler vid Vasagatan
i Stockholm i samma hus som Österbygdens vattendomstol. Även sistnämnda
domstol är eller kommer inom kort att bli i behov av ökat utrymme.
Enligt vad utredningsmannen inhämtat från byggnadsstyrelsen är möjligheterna
att bereda båda domstolarna ökat utrymme i detta hus begränsade.
Troligen kan byggnadsstyrelsen icke räkna med att för domstolarnas
räkning komma i besittning av mer än ytterligare sex rum i huset. Dessa rum
torde till största delen behöva tagas i anspråk vid en blivande utvidgning
av Österbygdens vattendomstol.1 En möjlig lösning torde under sådana förhållanden
vara, att Söderbygdens vattendomstol får flytta till helt nya lokaler.
Det förefaller under nuvarande förhållanden bli förenat med vissa svårigheter
att på ett rationellt sätt ordna lokalfrågan i Stockholm under det att
större möjligheter torde stå till buds i landsorten. Såvitt utredningsmannen
kunnat finna, torde en utflyttning av Söderbygdens vattendomstol därför
främja lösningen av lokalfrågan.

Utredningsmannen berör härefter vissa skäl som talar för att en förflyttning
från Stockholm icke kan anses påkallad och framhåller därvid inledningsvis
att, såvitt utredningsmannen har sig bekant, det icke från något
håll gjorts gällande, att vattendomstolens förläggning utanför domsområdet
skulle ha medfört, att domstolen fullgör sina uppgifter mindre förtjänstfullt
än de övriga vattendomstolarna i riket. Utredningsmannen kan vitsorda
detta förhållande. Beträffande rekryteringsmöjligheterna för den juridiska
och tekniska personalen anför utredningsmannen, att dessa torde ställa sig
förmånligare vid förläggning till Stockholm än vid förläggning till landsorten.
Erfarenheten har visat, att tjänsterna som domare vid en till Stockholm
förlagd domstol anses mer eftersträvansvärda än motsvarande tjänster
i landsorten. Samma sak gäller den juridiskt utbildade personalen i övrigt,
därvid dock beträffande vattenrättssekreterartjänsterna möjligen kan göras
den reservationen, alt rekryteringen i viss mån kan underlättas om den nya
kansliorten blir en hovrättsstad. I fråga om den tekniska personalen kan
man våga antaga, att ingenjörstjänsterna skulle locka fler kvalificerade sökande
vid en förläggning till Stockholm än vid en förläggning inom domsområdet.
De sista årens erfarenheter från övriga i landsorten förlagda vat 1

Jfr II ht 1958 s. 71—72; SU 2 s. 17.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

tendomstolar har emellertid givit vid handen, att någon svårighet att över
huvud taget få kvalificerade sökande till ingenjörstjänsterna icke försports,
sedan dessa tjänster blev föremål för lönereglering.

Ett annat skäl som talar mot en förflyttning från Stockholm är att den gemensamma
förläggningen av Söderbygdens och österbygdens vattendomstolar
otvivelaktigt medfört fördel därutinnan, att tankeutbyte och utbyte av
erfarenheter mellan ledamöterna av de båda domstolarna lätt kan äga rum.
Denna fördel försvagas emellertid, om lokalfrågan för vattendomstolarna i
Stockholm blir löst på det sätt, att domstolarna icke längre blir placerade
i samma hus. En förläggning till Stockholm underlättar vidare självfallet
kontakten mellan domstolen och vissa myndigheter, med vilka domstolen
behöver samarbeta. Sålunda är det icke betydelselöst, att kontakt lätt kan
åvägabringas mellan vattendomstolen samt exempelvis kammarkollegiet,
vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och andra centrala myndigheter. Även partsombud och tekniker, som anlitas
av parterna i målen, är i stor omfattning bosatta i Stockholm, och kontakt
kan därför lättare nås med dessa vid en förläggning dit. Å andra sidan kan
vid förläggning till en residensstad i landsorten vinnas lätt och smidig kontakt
med de olika länsmyndigheterna (länsstyrelse, lantbruksnämnd, hushållningssällskap,
länsarbetsnämnd etc.) inom det län, där kansliet är beläget.
Betydelsen härav försvagas av att domsområdet omfattar ett flertal
län.

Efter att i betänkandet ha behandlat vissa synpunkter, ur vilka det synes
likgiltigt eller svårt att bedöma huruvida en förflyttning är påkallad, uttalar
utredningsmannen sammanfattningsvis följande.

Utredningsmannen har mot varandra vägt de skäl, som enligt vad ovan
sagts talar för en förläggning i Stockholm, och de skäl, som talar för en
placering av kansliet inom domsområdet. Ehuru de praktiska skälen för
ett bibehållande av Stockholm som kansliort måste anses värda stort beaktande,
har emellertid utredningsmannen för sin del funnit dessa skäl icke
vara av samma styrka som skälen för en lokal placering. Bland sistnämnda
skäl vill utredningsmannen i första hand peka på det principiella kravet,
att en domstols kansli bör vara beläget inom domsområdet. Stor betydelse
bör även tillmätas den geografiska fördelningen av målen, vilken fördelning
visar en vida större måltäthet inom den sydliga delen av domsområdet än
inom den norra delen. Vid sådant förhållande framstår det som en anomali,
att domstolen skall ha sin kansliort närmare den »målfattiga» delen av
domsområdet och t. o. m. norr därom. Utredningsmannen har slutligen fäst
stor vikt vid att vattendomstolens resor kan ordnas smidigare och bli mindre
tröttande vid en lokal än vid en central förläggning.

På grund av vad sålunda anförts förordar utredningsmannen, att Söderbygdens
vattendomstols kansli från och med dag, som fastställs av Kungl.
Maj :t, överflyttas till lämplig ort inom vattendomstolens domsområde. Utredningsmannen
framhåller, att den sålunda föreslagna utflyttningen skulle
utgöra ett — låt vara ringa — bidrag till en såsom önskvärd ansedd utveckling
i riktning mot ökad lokalisering av statsverksamheten annorstädes
än i huvudstaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

7

Vad angår frågan om lämplig kansliort inom vattendomstolens
domsområde bör man enligt utredningsmannens mening
främst beakta, att kansliet bör förläggas till en plats, som är välbelägen i
förhållande till de trakter, där mål, framförallt av större beskaffenhet, kan
väntas förekomma. Vidare torde man enligt utredningsmannen böra beakta
den fördel en förläggning till en residensstad innebär. Även om därigenom
ej kan vinnas närmare direkt kontakt med alla länsmyndigheter inom
domsområdet, vinnes dock sådan kontakt med myndigheterna i ett av de
län domsområdet omfattar. Slutligen, anför utredningsmannen, bör även
uppmärksammas det förhållandet, att en förläggning till en hovrättsstad
kan medföra vissa fördelar såväl ur rekryteringssynpunkt som ur synpunkten
att därigenom ges tillfälle till umgänge och tankeutbyte med kolleger
inom domarkåren samt möjligheter att utnyttja ett välförsett juridiskt
bibliotek.

Ett studium av målfördelningen inom domsområdet, fortsätter utredningsmannen,
ger vid handen, att ur denna synpunkt Växjö har en gynnsam
belägenhet. Andra städer, som ligger väl till i förhållande till målens
lokala placering, är Jönköping, Malmö och Kristianstad. Jönköping är visserligen
ej lika centralt beläget som Växjö men ligger ändock väl till såväl
för målen i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Hallands län som för målen
i domsområdets nordliga och västliga delar. Med hänsyn till de långa
avstånden från Malmö och Kristianstad till de nordliga och västliga delarna
anser utredningsmannen däremot dessa städer mindre lämpliga som
förläggningsort än Jönköping och Växjö. En förläggning till Malmö skulle ur
vissa synpunkter medföra liknande olägenheter som den nuvarande placeringen
i Stockholm.

Det genomsnittliga avståndet i mil till vissa centralorter inom olika delar
av domsområdet utgör, enligt vad som anföres i betänkandet,

från Växjö.............. 17,6 mil

» Jönköping.......... 20,6 »

» Kristianstad........ 21,0 »

» Malmö ............ 27,8 »

Den genomsnittliga restiden i timmar vid dagtågsförbindelse till centralorterna
uppgives i betänkandet vara

från Växjö.......... 3 1/4 timmar

» Jönköping...... 3 3/4 »

» Kristianstad .... 4 »

» Malmö ........ 3 3/4 »

Ehuru en sådan medeltalsberäkning av avstånd och restider i ett fall som det
förevarande ej får tillmätas någon avgörande betydelse — beroende bl. a.
på att måltätheten är olika inom olika delar av domsområdet och att valet
av centralorter ej kan bli ur alla synpunkter tillfredsställande — kan beräkningen
dock enligt utredningsmannens mening ge en viss ledning, då

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

man söker bilda sig en uppfattning om ett företräde för någon av de ifrågasatta
förläggningsorterna.

Utredningsmannen erinrar om att såväl Jönköping som Växjö är residensstäder
och att Jönköping därjämte är säte för Göta hovrätt.

Utredningsmannen har med beaktande av de sålunda anförda synpunkterna
stannat för att föreslå endera av Jönköping eller Växjö till kansliort
för Söderbygdens vattendomstol. I fråga om det lokaliseringspolitiska bedömandet
av den föreslagna förläggningen har utredningsmannen samrått
med arbetsmarknadsstyrelsen, som ur de synpunkter styrelsen har att företräda
förklarat sig icke ha något att erinra mot en förläggning till någon
av de nämnda städerna, varvid styrelsen dock ansett Växjö böra äga något
företräde framför Jönköping.

Utredningsmannen tillägger, att han ej undersökt vilka möjligheter, som
kan stå till buds när det gäller att skaffa kanslilokaler i de båda städerna,
och självfallet ej heller de ekonomiska betingelserna för lokalanskaffningen.
Förutsättningarna såväl i dessa hänseenden som med avseende på möjligheterna
att bereda bostäder för domstolens befattningshavare i de båda
städerna torde enligt utredningsmannens mening böra tillmätas viss vikt
vid ett slutligt ståndpunktstagande.

Utredningsmannen uttalar, att en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol
från Stockholm aktualiserar viss omreglering av domstolens
domsområde. Om domstolens kansli förflyttas från Stockholm,
synes det nämligen icke lämpligt ur kommunikationstekniska synpunkter,
att Gotlands län i fortsättningen skall lyda under nämnda domstol. Under
sådana omständigheter bör Gotland enligt utredningsmannen i stället överföras
till den i Stockholm stationerade Österbygdens vattendomstol. En sådan
åtgärd är lämplig även ur andra synpunkter. Söderbygdens vattendomstols
arbetsbörda är för närvarande stor men knappast av den storleksordningen,
att den motiverar omedelbar förstärkning med en eller flera arbetskrafter.
Ett överförande av Gotland till annan vattendomstol skulle därför, om ock
i ringa mån, minska arbetsbördan. Om österbygdens vattendomstol förstärkes,
torde dess arbetskapacitet enligt utredningsmannens bedömande
ökas så att målen från Gotland utan större svårighet och utan intrång på
andra mål kan medhinnas.

Slutligen berör utredningsmannen — dock utan att framlägga något förslag
i det hänseendet — frågan om lämpligheten av att, i samband med en
förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli från Stockholm, till
Österbygdens vattendomstol överföra även den del av Söderbygdens vatten*
domstols domsområde, som är belägen mellan dess nuvarande norra gräns
och vattendelaren norr om Vättern och Motala ström.

Yttranden

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen
(efter hörande av österbygdens vattendomstol), Söderbygdens vatten -

9

Iiungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

domstol, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret och lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet
samt av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs
och Örebro län. Länsstyrelsen i Södermanlands län har vid sitt utlåtande
fogat yttrande av distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms,
Södermanlands och Gotlands län, varjämte länsstyrelsen i Jönköpings
län överlämnat yttrande av drätselkammaren i Jönköpings stad.

Vidare har yttranden efter remiss inkommit från .svenska vattenkraftföreningen,
riksförbundet landsbygdens folk, svenska väg- och vattenbyggares
riksförbund, Sveriges juristförbund och svenska landskommunernas
förbund.

Växjö stads drätselkammare har i skrivelse den 27 november 1957 framlagt
vissa synpunkter i ärendet. Därjämte har inkommit en skrivelse, dagtecknad
den 26 februari 1958, från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande.
Vidare har vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol till
komplettering av vattendomstolens remissyttrande inkommit med en den 27
februari 1958 dagtecknad skrivelse.

Utredningsmannens förslag om förflyttning av do in stolskansliet
från Stockholm har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i det övervägande antalet yttranden.

Vattenöverdomstolen anser att, även om vissa icke oväsentliga fördelar är
förknippade med domstolens nuvarande förläggning, så starka skäl av principiell
och praktisk art kan andragas till stöd för förslaget att detsamma
bör förordas. Kammarkollegiet uttalar, att fördelarna av en förflyttning synes
upphäva nackdelarna därav. Lokaliseringsutredningen rörande statlig
verksamhet finner sig kunna konstatera, att vattendomstolen utan olägenhet
kan flyttas från Stockholm, varför en sådan åtgärd enligt utredningens mening
bör genomföras.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de direkta följderna ur sysselsättningssynpunkt
av vattendomstolens lokalisering visserligen är av tämligen
ringa räckvidd, men tillstyrker likväl livligt utredningsmannens förslag,
då en utflyttning av domstolen från Stockholm med hänsyn till strävandena
att minska den starka koncentrationen av administrativ verksamhet
till Stockholm får tillmätas betydelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar
sig i samma riktning.

Byggnadsstyrelsen anför, att möjligheterna att anskaffa tillräckliga kontors-
och sammanträdesrum jämte erforderliga parkeringsutrymmen synes
vara större i Jönköping och i Växjö än i Stockholm, där bristen på lokaler
för statsförvaltningen för närvarande är mycket besvärande.

Vattenfallsstyrelsen motsätter sig icke förslaget om domstolskansliets förflyttning
från Stockholm.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

Enligt Sveriges juristförbund kan några påtagliga fördelar icke uppnås genom
en förflyttning. Förbundet vill dock icke motsätta sig att domstolen
flyttas till ort inom doinsområdet.

Söderbygdens vattendomstols majoritet (vattenrättsdomaren, en vattenrättsingenjör
och en vattenrättsnämndeman) avstyrker utredningsmannens
förslag om domstolskansliets förflyttning från Stockholm. Domstolsmajoriteten
uttalar bl. a. följande.

Genom vattenrättsnämndemännen är det redan i viss mån sörjt för vattendomstolens
förankring i bygden. Den kännedom om dennas och befolkningens
förhållanden, vilken även övriga ledamöter i domstolen bör besitta,
torde de säkra-e kunna förskaffa sig genom sina besök på ort och ställe för
huvudförhandling eller undersökning än genom bofasthet i viss ort inom
domstolens vidsträckta område. I varje fall lärer den närmare förtrogenhet,
som kan vinnas genom bofasthet inom området, bli ganska lokalt begränsad.
För frågan om ortsbefolkningens förtroende till domstolen torde det
sätt, varpå denna handlägger och avdömer sina mål, ha väsentligt större
betydelse än kansliortens grad av närbelägenhet.

För den rättssökande allmänheten förefaller tillgången till ett mera närbeläget
kansli än i Stockholm ej vara av större intresse, i betraktande av den
obetydliga frekvensen av personliga sakägarebesök även på de inom sina
domsområden belägna vattendomstolskanslierna.---

För ett bibehållande av Stockholm som kansliort talar vissa omständigheter,
vilka visserligen var för sig är av mera underordnad betydelse men
dock tillsammantagna förtjänar beaktande. Domstolen syftar här på möjligheten
av fortsatt samgående med österbygdens vattendomstol och på de
fördelar, som är förenade därmed, såsom gemensamma kanslilokaler och
kontorsmaskiner ävensom samarbete med jurister och ingenjörer där. Vidare
märkes den med kansliets förläggning i Stockholm lätt uppnådda förbindelsen
såväl med där bosatta juridiska och tekniska partsombud som med
myndigheter, institutioner och sammanslutningar, verksamma inom vattenrätten.
Slutligen anmäler sig rekryteringssynpunkten. I Stockholm har det
aldrig mött någon svårighet att erhålla väl kvalificerad personal, och denna
brukar stanna hos domstolen så länge som möjligt. Detta har ur kontinuitets-
och allmän arbetssynpunkt medfört fördelar, vilka en flyttning möjligen
skulle kunna äventyra.

Vid bedömandet av om förflyttning bör ske eller ej synes stor vikt vara att
fästa vid verkningarna på domstolens resor. I fråga om tågresorna medför
en flyttning i varje fall en försämring, nämligen den att möjligheten att använda
nattåg helt bortfaller. Även i vad gäller flygresor, som på senaste åren
i viss mån börjat komma i bruk, erbjuder Stockholm större möjligheter än
någon annan ort. För bilresorna däremot skulle en förflyttning söderut innebära
en avsevärd förbättring i form av rationellare planläggning, så att resorna
kan göras kortvarigare och därmed mindre ansträngande ävensom
smidigare inpassas i domstolens arbetsgång. Ju större del av domstolens
resor som företages med bil, desto mera uttalade blir dessa fördelar, och om
man komme därhän, att bil användes för flertalet domstolsresor, kan en
förflyttning antagas medföra övervägande nytta ur allmän resesynpunkt.
Bilresornas kommande omfattning är emellertid ännu så länge en öppen
fråga.

En minoritet inom Söderbygdens vattendomstol (en vattenrättsingenjör
och en vattenrättsnämndeman) tillstyrker förflyttning till Malmö med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

11

syn till de i ärendet upplysta förhållandena och särskilt då de avsevärda
fördelar ur resesynpunkt som därigenom skulle vinnas.

Fiskeristyrelsen och svenska vattenkraftföreningen förordar, att Stockholm
skall bibehållas som domstolens kansliort.

Såsom kansliort inom vattendomstolens dom sområde
föreslås i yttrandena städerna Jönköping, Växjö, Malmö och Hälsingborg.

För Jönköping såsom kansliort uttalar sig kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings,
Skaraborgs, Örebro och Kalmar län samt Sveriges juristförbund.

Kammarkollegiet framhåller, att den nya förläggningsorten bör vara såväl
centralt belägen inom domkretsen som ägnad att främja rekryteringen
av domstolspersonalen och att underlätta tillgång på juridiska och tekniska
partsbiträden. Vid valet av ort lärer man enligt kollegiets mening icke få utgå
från såsom säkert att nuvarande målfördelning inom domkretsen kommer
att bestå under längre tid, varför det på lång sikt synes mest försiktigt åt!
räkna med en jämnare fördelning av målen. Bedömes de av utredningsmannen
diskuterade städerna från dessa utgångspunkter får Malmö anses ligga
alltför mycket i domsområdets periferi för att kunna tillgodose huvudsyftena
med förflyttningen. Till Kristianstads närhet är nu koncentrerat ett
stort antal betydande mål men detta förhållande måste bedömas som övergående.
Växjö ligger rent geografiskt centralt, men valet av denna stad synes
i förhållandevis hög grad isolera domstolen från kontakter med juridisk
och teknisk expertis. Bedömd utifrån samtliga angivna synpunkter synes
Jönköping, som är hovrättsstad och som ur kommunikationssynpunkt ligger
väl till, få anses lämpligast.

Den verkställda utredningen har enligt byggnadsstyrelsen visat, att starka
skäl kan anföras för såväl Jönköping som Växjö. De fördelar, som Jönköping
kan erbjuda domstolen ur rekryterings- och »inre» funktionssynpunkter
samt med hänsyn till de bättre vägförbindelserna med Stockholm, anser
emellertid styrelsen väga tyngre än det centralare läget i förhållande till flertalet
mål vid domstolen som Växjö erbjuder. Härtill kommer, att Jönköpingsorten
visar tydliga tendenser att framträda som en centralort med
landsdelsbetydelse i området mellan Skåne, Göteborg och östgötaslätten,
medan Växjöorten främst har karaktär av vanligt länscentrum. Då man i
princip bör eftersträva att förlägga en inrättning med den landsdelsbetydelse
det här gäller till en häremot svarande ort eller, annorlunda uttryckt,
till en ort till vilken företag, filialer o. dyl. av motsvarande landsdelsbetydelse
tenderar att spontant lokaliseras, synes Jönköping enligt styrelsens
mening jämväl ur denna principiella synpunkt vara ett riktigare lokaliseringsval
för domstolen än Växjö.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför, afl ur vattendomstolens egna synpunkter
Jönköping måste bereda vissa fördelar, som icke Växjö kan uppvisa.
Länsstyrelsen tänker då främst på att Göta hovrätt är förlagd till Jönkö -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

ping, vilket helt naturligt talar för att vattendomstolen även bör stationeras
där. Även om Växjö för invånarna i Kalmar län ur avstånds- och kommunikationssynpunkt
ligger något lämpligare till än Jönköping, vill länsstyrelsen
sålunda icke motsätta sig, att vattendomstolens kansli förlägges
till sistnämnda stad.

Till förmån för Växjö som kansliort för vattendomstolen uttalar sig
arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet, länsstyrelserna i Östergötlands,1 Kronobergs,
Kristianstads och Blekinge län samt riksförbundet landsbygdens
folk.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sitt remissvar om att utredningsmannen
samrått med arbetsmarknadsstyrelsen, som därvid ur de synpunkter
styrelsen har att företräda förklarat sig icke ha något att erinra mot en
förläggning till Växjö eller Jönköping, därvid styrelsen dock ansett Växjö
böra äga något företräde framför Jönköping. Sedan styrelsen tagit del av
det föreliggande betänkandet och den däri redovisade geografiska fördelningen
av målen inom domsområdet liksom också utredningsmannens slutsats,
att man synes berättigad utgå ifrån att målens nuvarande lokala fördelning
inom domsområdet i stort sett kommer att visa sig representativ
även för en överskådlig framtid, har styrelsen funnit sig böra slutligt stanna
för att i första hand tillstyrka en lokalisering av domstolens kansli till Växjö
och i andra hand till Jönköping.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser det angeläget
tillgodose kravet, att domstolen får en central placering inom domsområdet.
Ur denna synpunkt torde Växjö erbjuda något större fördelar än Jönköping.
Även de allmänt lokaliseringspolitiska synpunkterna talar enligt utredningens
mening otvivelaktigt till förmån för Växjö. Med hänsyn till att vattendomstolen
endast sysselsätter ett relativt litet antal personer, får visserligen
den lokaliseringspolitiska effekten av domstolens placering antagas bli obetydlig.
Det torde emellertid knappast vara någon tvekan om att även en
lokalisering av detta slag kan vara värdefull för en sådan ort som Växjö,
som är belägen i centrum av ett utflyttningsområde.

För Växjö eller Jönköping utan bestämt företräde för någon av
städerna uttalar sig vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och fiskeristyrelsen.

Malmö förordas såsom ny kansliort av vattenöverdomstolen, Söderbygdens
vattendomstol, länsstyrelsen i Malmöhus län samt svenska väg- och
vattenbyggares riksförbund.

Vattenöverdomstolen anser, att övervägande skäl talar för att Malmö bör
väljas som förläggningsort, ehuru vattenöverdomstolen icke vill helt utesluta
Växjö och Jönköping. Vattenöverdomstolen anför:

1 Landssekreteraren vid denna länsstyrelse förordar Jönköping.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

13

De betänkligheter utredningsmannen anfört mot att förlägga kansliet till
Malmö är enligt vattenöverdomstolens mening icke övertygande. Visserligen
ligger Malmö i södra änden av domsområdet men dess läge är gynnsamt
i förhållande till den del av domsområdet, där målfrekvensen är störst.
Härtill kommer att staden har goda landsvägs- och järnvägsförbindelser
med alla delar av domsområdet. Med all sannolikhet är Malmö dessutom
det ur rekryteringssynpunkt lämpligaste alternativet. — •— —

Till förmån för Växjö talar stadens centrala läge inom domsområdet.
Rent geografiskt sett är Växjös läge bäst. Emellertid ligger staden kommunikatiomstekniskt
mindre väl till, i synnerhet beträffande järnvägsföibindelser.
I det avseendet synes Jönköping innebära en lämpligare lösning.
Såsom hovrättsstad har dessutom Jönköping -— liksom Malmö — vissa fördelar
framför Växjö.

Söderbygdens vattendomstol (majoriteten) uttalar att den, om flyttning
anses böra komma till stånd, kan godtaga Malmö som i och för sig lämplig
kansliort medan de av utredningsmannen föreslagna alternativen Jönköping
och Växjö enligt domstolens mening är mindre lämpliga och därför ej bör
ifrågakomma. I yttrandet anföres bl. a. följande.

Den kraftiga målkoncentrationen ned mot Skåne—Blekinge innebär, att
förhållandevis ringa tid behöver ägnas resor och sammanträden inom norra
hälften av domsområdet. Till följd härav kan med Malmö som utgångsoch
slutpunkt en i lämpliga dagsetapper — alltså med handläggning av
mål på vägen — uppdelad bilresa till domsområdets nordligaste delar bekvämt
företagas inom —- --en arbetsvecka. Med 2 å 3 sådana resor om

året och med övriga resor huvudsakligen förlagda inom södra hälften av
domsområdet kan påräknas en likformig avverkning av målen inom domsområdet.
Malmö är följaktligen icke blott den bäst belägna orten för resor
inom de delar av domsområdet, där måltätheten är störst, utan även fullt
godtagbart som utgångspunkt för resorna norrut.

Ur rekryteringssynpunkt i vad gäller juristerna är det av värde, att domstolskansliet
fö.lägges till en hovrättsstad. I vad gäller övrig personal lärer
Malmö på skilda grunder vara att beteckna som det för rekryteringen lämpligaste
alternativet.

Minoriteten inom Söderbygdens vattendomstol, som enligt vad förut sagts
tillstyrker förflyttning till Malmö, betonar att det ej torde finnas någon ort
inom domsområdet utom Malmö, som kan anses överlägsen Stockholm som
kansliort.

Förläggning till Hälsingborg föreslås i den förut omnämnda skrivelsen
den 20 februari 1958 från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande.
Förslaget understödjes i skrivelsen den 27 februari 1958 från vattenrättsdomaren
i Söderbygdens vattendomstol, som med instämmande av domstolens
båda vattenrättsingenjörer uttalar, att liknande skäl som anförts till
förmån för Malmö som kansliort synes tala för att även Hälsingborg är all
föredraga framför Jönköping eller Växjö. Särskilt i det för domstolen viktigaste
hänseendet, nämligen belägenheten som utgångspunkt för domstolsresorna,
erbjuder Hälsingborg stora fördelar och får med tanke på dom -

14

Kung!. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

stolens nuvarande och påräkneliga geografiska målfördelning anses vara
den jämte Malmö bästa platsen. För det fall att förflyttning skall ske och
Malmö därvid ej kommer i fråga, förordas därför Hälsingborg som förläggningsort.

Beträffande möjligheterna att i resp. städer anskaffa kanslilokaler
samt bostäder för befattningshavarna kan av yttrandena
inhämtas följande.

Drätselkammaren i Jönköping förklarar sig beredd att uthyra eller förmedla
uthyrning av kanslilokaler och bostäder till befattningshavarna under
förutsättning av skälig varseltid, förslagsvis ett år.

Byggnadsstyrelsen erinrar om att ett nytt landsstatshus nyligen uppförts
i Jönköping. Därigenom blir en del lokaler av skiftande storlek lediga, bl. a.
en lokal i ett nybyggt hus, vilken skulle lämpa sig väl för vattendomstolen
utan några mera betydande ändringsarbeten. I Växjö, anför byggnadsstyrelsen
vidare, torde möjligheter finnas att för vattendomstolens räkning förhyra
lokaler i en nybyggnad, som beräknas vara klar under första halvåret
1959.

Drätselkammaren i Växjö förklarar sig villig att ställa två lägenheter i
ett av Växjö stad ägt hus till vattendomstolens förfogande ävensom att tillfredsställa
alla önskemål beträffande ändringsarbeten i lägenheterna. Drätselkammaren
uttalar vidare, att den anser sig kunna tillgodose de önskemål
om anvisning på bostäder, eventuellt egnahemstomter, som domstolspersonalen
skulle kunna uppställa.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att någon svårighet att anskaffa
tillfredsställande lokaler för vattendomstolen i Malmö ej föreligger.

1 skrivelsen från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande uttalas, att
staden som säte för domstolen kan i första hand erbjuda Pålsjö slott, beläget
i norra stadsdelen, och att staden även är beredd att medverka vid anskaffandet
av bostäder till personalen.

Vad angår frågan om en om regler ing av domsområdet i
samband med förflyttning av domstolen har i yttrandena icke framförts
erinran mot utredningsmannens förslag att från Söderbygdens till Österbygdens
vattendomstol överföra Gotland.

Vattenöverdomstolen, länsstyrelsen i Södermanlands län samt distriktsingenjören
för vatten och avlopp i Stockholms, Södermanlands och Gotlands
län uttalar sig för att den nordligaste delen av Söderbygdens vattendomstols
domsområde överföres till Österbygdens vattendomstol.

Departementschefen

Söderbygdens vattendomstol, vars domsområde omfattar de sydöstra och
södra delarna av landet från och med Nyköpingsåns vattenområde, har alltsedan
den inrättades år 1919 haft sitt kansli förlagt till Stockholm. I detta
fall har alltså gjorts ett avsteg från den eljest vedertagna grundsatsen, att
en domstol bör vara förlagd inom det område där den har att verka. xMed

Kungl. Majrts proposition nr 130 år 1958

15

hänsyn till vattendomstolarnas stora domsområden och det speciella sätt
på vilket de arbetar torde den angivna grundsatsen icke kunna sägas ha
samma betydelse för dessa domstolar som för de allmänna domstolarna.
Grundsatsen bör dock tillämpas även i fråga om vattendomstolarna, därest
icke särskilda skäl motiverar ett avsteg. Vid den utredning för omprövning
av frågan om Söderbygdens vattendomstols förläggning, som nu verkställts
på riksdagens initiativ, har vissa sådana skäl framförts. Till stöd för bibehållande
av den nuvarande förläggningsorten har sålunda bl. a. åberopats,
att en flyttning skulle kunna försvåra rekryteringen av personal vid domstolen;
vidare har pekats på de fördelar, som är förenade med att domstolen
har kanslilokalerna gemensamma med den till Stockholm förlagda Österbygdens
vattendomstol, samt möjligheterna till nära kontakt med de i
Stockholm verksamma myndigheter m. fl. som sysslar med vattenrättsliga
frågor. De anförda synpunkterna förtjänar visst beaktande, men de innefattar
icke några avgörande skäl för domstolens nuvarande förläggning
utom sitt domsområde. Vad särskilt rekryteringsfrågan beträffar torde denna
— såsom också bestyrkes av de senaste årens erfarenheter från de vattendomstolar
som ligger utom Stockholm — icke behöva vålla några svårigheter
efter de betydande löneförbättringar som skett för vattendomstolarnas
personal.

Den nu verkställda utredningen har därjämte givit vid handen att tyngdpunkten
i Söderbygdens vattendomstols verksamhet under senare år varit
förlagd till de sydligare delarna av domsområdet. Av de mål, som under
åren 1946—1955 anhängiggjorts vid vattendomstolen, har sålunda omkring
40 procent kommit från Småland samt omkring 42 procent från Skåne, Blekinge
och den del av Halland, som hänföres under Söderbygdens vattendomstol.
Det är troligt, att denna målens geografiska fördelning inom domsområdet
i stort sett kommer att bestå under en överskådlig framtid. Detta
talar med styrka för en förflyttning av domstolskansliet till lämplig ort
inom domstolens eget verksamhetsområde. Tydligt är att en förläggning
på välbelägen plats inom domsområdet skulle bringa domstolen i närmare
kontakt med de trakter där målen förekommer och, genom att domstolens
resor kan ordnas på ett smidigare och billigare sätt, främja möjligheterna
att organisera arbetet praktiskt och effektivt.

Såväl principiella som praktiska skäl talar således enligt min mening för
att Söderbygdens vattendomstol bör vara förlagd till ort inom sitt eget
domsområde. Till detta resultat har även utredningsmannen liksom det
övervägande antalet remissinstanser kommit. Jag anser mig därför böra
förorda flyttning av domstolskansliet från Stockholm till ort inom domsområdet.

Utredningsmannens undersökning har lett till förslag om flyttning till
endera av städerna Jönköping och Växjö utan bestämt förord för någon av
dem. Under remissbehandlingen har därjämte från några håll Malmö föreslagits
som ny kansliort. Även förslag om förläggning till Hälsingborg har
framkommit.

Malmö och Hälsingborg ligger i del vidsträckta domsområdets periferi, och

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

förläggning till någon av dessa städer skulle ej i full utsträckning tillgodose
syftet med en förflyttning från Stockholm. Valet bör därför stå mellan
Jönköping och Växjö. Båda dessa städer, som är residensstäder, synes i
huvudsak lämpliga som kansliorter för domstolen. Enligt vad som upplysts
finns på båda hållen goda utsikter att ordna tillfredsställande kanslilokaler
liksom även bostäder för personalen. För Jönköping har bl. a.
anförts att denna stad inrymmer Göta hovrätt, som visserligen ej är överinstans
för vattendomstolen men som ändå kan ha viss betydelse för denna
ur rekryterings- och kontaktsynpunkt. Till förmån för Växjö talar å
andra sidan att staden ligger mera centralt än Jönköping inom domsområdet.
Växjö är därjämte mera välbeläget i förhållande till de trakter där
måltätheten enligt vad utredningen visar är störst; som förut nämnts har
tyngdpunkten i domstolens verksamhet visat en tendens till förskjutning
söderut. Ur dessa synpunkter innebär en förläggning till Växjö påtagliga
fördelar. Arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsutredningen rörande
statlig verksamhet har ur de synpunkter som dessa organ har att bevaka
tillstyrkt förflyttning till Växjö. Med hänsyn till det anförda har jag kommit
till den uppfattningen att Växjö bör givas företräde framför Jönköping.
Jag vill alltså förorda att Växjö väljes såsom ny kansliort för vattendomstolen.

Innan vidare åtgärder för en förflyttning vidtages, torde frågan böra underställas
riksdagen för principavgörande. Därest riksdagen ej har någon
erinran mot den föreslagna förflyttningen, bör det få ankomma på Kungl.
Maj:t att, sedan lämpliga kanslilokaler anskaffats, bestämma tidpunkt för
flyttningen. Denna synes kunna genomföras tidigast under budgetåret
1959/60. Någon medelsanvisning för nästa budgetår e. fordras alltså icke för
ändamålet.

I samband med flyttningen av vattendomstolens kansli från Stockholm bör
domkretsindelningen jämkas. Gotland bör sålunda med hänsyn till trafikförbindelserna
icke vidare hänföras till Söderbygdens vattendomstol utan
läggas under österbygdens vattendomstol. Även viss jämkning av den norra
gränsen av Söderbygdens vattendomstols område torde få övervägas. Närmare
ställningstagande härtill behöver dock ej ske i detta sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att medgiva att Söderbygdens vattendomstols kansli från
och med dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, skall vara förlagt
till Växjö.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

17

Bilaga A

Fördelning på län av de till Söderbygdens vattendomstol åren
1946—1955 inkomna målen

(i procent)

Fördelning efter Fördelning efter

målantal1

sidantal''

Södermanlands län ...........

............. 3,1

2,6

Östergötlands län.............

............. 10,1

7,9

Jönköpings län...............

............. 11,0

14,8

Kronobergs län...............

............. 12,9

12,2

Kalmar län...................

............. 16,9

15,6

Gotlands län .................

............. 1,8

1,0

Blekinge län .................

............. 9,0

9,1

Kristianstads län .............

............. 15,6

13,0

Malmöhus län ...............

............. 16,5

17,4

Hallands län.................

............. U

1,3

Skaraborgs län ...............

............. 1,5

2,3

Örebro län ...................

............. 0,5

2,8

100,0

100,0

1 Mål som hör hemma i mer än ett län har påförts varje berört län.

! Vid beräkningarna har använts antalet sidor (för år 1948 och de första månaderna år 1949
antalet aktbilagor) den 15 april 1956 i fråga om mål, som då ännu ej avgjorts, samt antalet
sidor vid avgörandet 1 fråga om övriga mål. Då mål hör hemma i mer än ett län, har hela
sidantalet påförts varje berört län med undantag av »Vätternmålen», där sidantalet fördelats
lika mellan berörda län.

2 Bihang till sdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 130

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

Bilaga B

Fördelning på län av de vid Söderbygdens vattendomstol den
10 juli 1956 anhängiga målen1

(i procent)

Fördelning efter Fördelning efter

målantal

sidantal

Södermanlands län ...........

............. 4,1

1,8

Östergötlands län.............

............. 12,9

9,4

Jönköpings län...............

............. 10,3

12,9

Kronobergs län...............

............. 11,3

8,1

Kalmar län .................

............. 14,4

9,7

Gotlands län .................

............. 1,0

0,2

Blekinge län .................

............. 8,3

12,2

Kristianstads län .............

............. 15,0

22,5

Malmöhus län ...............

............. 16,5

15,4

Hallands län .................

............. 1,0

0,2

Skaraborgs län ...............

............. 3,6

5,0

Örebro län ...................

............. 1,6

2,6

100,0

100,0

1 Om mål hör hemma i mer än ett län har målet i sin helhet tillgodoräknats varje berört
län, utom såvitt avser sidantalet i »Vättemmålen», vilket fördelats mellan Östergötlands,
Jönköpings, Skaraborgs och Örebro län.

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

19

Bilaga C

Fördelning på län av de till Söderbygdens vattendomstol åren
1946—1950 och 1951—1955 inkomna målen1

(i procent av hela målantalet)

1946—1950 1951—1955

Östergötlands län
Jönköpings län . .
Kronobergs län . .

Kalmar län.....

Blekinge län
Kristianstads län
Malmöhus län . .
Övriga län .....

9.6

12.5
15,0

17.3

6.6

15.6

14.4
9,0

10,6

9,2

9,9

16.3

11.4
15,6
19,2

7,8

100,0 100,0

1 Mål som hör hemma i mer än ett län har påförts varje berört län.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

Bilaga D

Vid Söderbygdens vattendomstol den 1 oktober 1956 anhängiga mål
(Målen utmärkta med kryss)

i 111 l-l

JÖNKÖPING O

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580475