Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

1

Nr 128

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316); given Stockholms slott den 21 mars
1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i tulltaxeförordningen, sammanhängande
med det förslag till ny tulltaxa, som framlagts i proposition 1958:
90.

Ändringarna innebär i huvudsak, att några enligt den nya taxan obehövliga
eller med densamma oförenliga föreskrifter uteslutes, att särskilda bestämmelser
införes för vissa speciella varukategorier samt att reglerna för
beräkning av varors tullpliktiga vikt och värde ändras i några hänseenden. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 128

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober
19291 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i
samma förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan
angiven lydelse.

2 §.

1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från
tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsakligaste
mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel; b)

varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för
tillverkning av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen
som avses under a) här ovan;

c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer
eller antioxidanter för gummiindustrien eller såsom tillsats
till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller
hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål; d)

garn, bind- och segelgarn, tågvirke och linor vilka äro avsedda att användas
uteslutande för tillverkning av fisknät; samt

e) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare
införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning av luftfartyg.

2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör
ävensom material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar,
med undantag av ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11, införas
mot en tull av 12 % av värdet.

3 §•

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är
annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

4 §•

Där tull skall utgå i förhållande till varas värde, beräknas detta för oskadad
vara lika med det för varan vid försäljning till Sverige gällande marknadspriset
å inköpsorten vid tiden för inköpet eller, i fråga om ej inköpt
vara, å avsändningsorten vid tiden för avsändningen, med tillägg av emballagekostnad
jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd
kostnad, intill dess varan anlänt, därest den inkommit med fartyg eller luftfartyg,
till ort, dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran till

1 Senaste lydelse av 4 § se 1940: 279.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

bestämmelseorten lossas ur fartyget eller luftfartyget, eller, därest den inkommit
på annat sätt, till gränsort inom tullområdet. Det åligger varuhavaren
att uppgiva och, såvitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda tillhopa
skola anses utgöra oskadad varas värde.

Fullgör ej---normal handelsvinst.

Kan i---värdera varan.

Närmare bestämmelser angående beräkning och styrkande av oskadad varas
värde ävensom angående varas besiktning och värdering meddelas av
Konungen.

I den--— Konungen bestämmer.

10 a §.

Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,
påföras i jämna kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Bestämmelserna i 2 § 1 mom. vid a) och b) skola under tiden till och med
den 31 december 1960 icke äga tillämpning å penicillin samt salter och andra
derivat därav, ej heller å varor vilka äro avsedda att användas uteslutande
som material för tillverkning av nämnda produkter.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om vissa ändringar i
tulltaxeförordningen och anför därvid följande.

I propositionen nr 90 till 1958 års riksdag har framlagts förslag till ny
tulltaxa. Antages detta förslag av riksdagen, aktualiseras vissa ändringar i
tulltaxeförordningens bestämmelser om tullvärdeberäkning, tullfrihet i
vissa fall m. m. I propositionen anmälde jag min avsikt att i annat sammanhang
framlägga förslag till dessa ändringar i tulltaxeförordningen. Jag
anhåller nu att få upptaga nämnda fråga till behandling.

Innan jag går in på de särskilda bestämmelserna, får jag erinra om att
1952 års tulltaxekommitté i sitt betänkande med förslag till tulltaxa (SOU
1956: 14—16) föreslagit ändring av vissa bestämmelser i tulltaxeförordningen.
Kommittén har sedermera slutfört sitt arbete genom att framlägga
förslag till helt ny tulltaxeförordning (SOU 1956: 60). Detta betänkande har
remissbehandlats. Med hänsyn till att åtskilliga där behandlade spörsmål
är eller kan väntas bli föremål för vidare utredning inom det nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet, torde frågan om en mera fullständig revision
av tulltaxeförordningen få upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet
härmed bör nu endast sådana ändringar genomföras som äger mera omedelbart
samband med den nya taxan. Det förslag som jag nu framlägger får
därför ungefär samma omfattning som kommitténs tidigare förslag, och det
är väsentligen utarbetat på grundval därav.

Vissa föreskrifter rörande tillämpningen av taxan

Nuvarande 2 § tulltaxeförordningen innehåller vissa föreskrifter rörande
tillämpningen av tulltaxan, exempelvis regler för tulltaxeringen av blandningar
eller sammansatta varor. Dessa bestämmelser motsvaras delvis av de
allmänna regler för tulltaxans tillämpning, vilka inleder den nya tulltaxan

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

och utgör en del av den internationella nomenklatur som använts i taxan.
I övrigt regleras spörsmål av denna art genom rubriker och anmärkningar i
själva taxan. Ett bibehållande av här åsyftade föreskrifter i tulltaxeförordningen
är således icke förenligt med den nya tulltaxan, och tulltaxekommittén
har i det preliminära förslag som framlades i kommitténs betänkande
angående tulltaxan uteslutit hela den nuvarande paragrafen.

Ingressen till denna paragraf innefattar även en allmän föreskrift om att
varor skall tulltaxeras i det skick vari de inkommer. Generaltullstyrelsen
har i sitt yttrande över nyssnämnda betänkande framhållit, att detta torde
få anses vara en ganska självklar princip men att det i vissa fall varit av
betydelse att kunna hänvisa till en uttrycklig bestämmelse i ämnet. Behovet
av att bibehålla ett stadgande av ifrågavarande innebörd borde enligt styrelsens
uppfattning övervägas i samband med behandlingen av det slutliga
författningsförslaget.

Tulltaxekommitténs slutliga förslag överensstämmer i nu berörda hänseende
helt med det preliminära förslaget. Även det slutliga förslaget saknar
således motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse. Kommittén framhåller
härom följande.

Avsaknaden i kommitténs förslag av motsvarighet till denna föreskrift
betyder icke ett frångående av ifrågavarande princip, utan det får anses ligga
i sakens natur att varans beskaffenhet vid importen i normala fall blir
avgörande för tulltaxeringen utan att särskild föreskrift därom behöver utfärdas,
men fall kan inträffa då en strikt tillämpning av denna princip skulle
leda till uppenbart orimliga konsekvenser. Kommittén har härvid särskilt
tänkt på sådana fall som t. ex. att varor förtyngts genom vattendränkning
under transporten. Förtullningen bör i dylika fall kunna ske efter varans
normala beskaffenhet. Kommittén har genom slopande av den kategoriska
regeln om varors tulltaxering i det skick vari de inkommer velat bereda
visst utrymme för av omständigheterna påkallade undantag från den ifrågavarande
principen men förutsätter såsom ovan anförts att denna utan
särskilt stadgande även i fortsättningen normalt kommer i tillämpning.

Departementschefen. Enligt vad som framgår av det förut anförda bör de
i nuvarande 2 § förekommande särskilda bestämmelserna rörande tillämpningen
av tulltaxan upphöra att gälla i och med att den nya tulltaxan träder
i kraft. Jag biträder även vad kommittén anfört beträffande den allmänna
regeln att varor skall tulltaxeras i det skick vari de inkommer. I enlighet
härmed föreslår jag att det nuvarande innehållet i ifrågavarande paragraf
uteslutes ur tulltaxeförordningen. Såsom närmare framgår av det följande
torde under 2 § i stället kunna införas vissa nya bestämmelser avseende speciella
varukategorier.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I den nuvarande tulltaxan finns i en del fall bestämmelser av innebörd
att varor på grund av viss användning skall behandlas annorlunda än som
eljest är stadgat för varor av ifrågavarande slag.

Tulltaxekommittén har vid sitt arbete med revision av tulltaxan konstaterat
att det alltjämt finns behov av sådana bestämmelser. I den mån bestämmelserna
hänför sig till enstaka positioner i taxan, har de utformats såsom
underrubriker av respektive tulltaxenummer. Det fö.ekommer emellertid
ofta att bestämmelserna så att säga skär igenom klassificeringen enligt den
nya nomenklaturen och därför icke kan anknytas till bestämda rubriker
i taxan. Enligt kommitténs förslag skulle sådana bestämmelser upptagas i
en särskild paragraf i tulltaxeförordningen.

Till de varuslag, för vilka behov av en dylik bestämmelse ansetts föreligga,
hör bl. a. läkemedel.

Tulltaxekommittén framhåller, att nuvarande tulltaxa upptager apoteksvaror
i en särskild rubrik, vid vilken med visst undantag är föreskriven tullfrihet,
men att den nya nomenklaturen saknar motsvarighet därtill beträffande
vad som i apoteksvarustadgan kallas Ȋmnen (enkla kemikalier och
droger)». Detta betyder att ifrågavarande ämnen kan bli hänförliga till en
mångfald olika rubriker i den nya taxan, vid vilka i många fall tull kan
komma att föreskrivas med hänsyn till övriga dit hänförliga produkter.
Kommittén anser emellertid, att tullfriheten bör bibehållas för här avsedda
ämnen och har därför föreslagit införande av en generell bestämmelse med
sådan innebörd. Härvid har dock undantag gjorts dels för penicillin samt
salter och andra derivat därav, vilka produkter för närvarande är fullbelagda,
dels för acetylsalicylsyra, som enligt kommitténs förslag skulle beläggas
med tull.

Kommitténs förslag har i sak icke föranlett någon erinran från remissinstansernas
sida.

Även i fråga om varor för tillverkning av läkemedel anses
behov föreligga av en särskild bestämmelse om tullfrihet.

Tulltaxekommittén framhåller, att tullfriheten för läkemedel medför, att
produktionen av dylika varor får ett negativt tullskydd, därest man vid tillverkningen
använder tullbelagda råvaror. För att komma till rätta med
detta missförhållande har man tidigare diskuterat i huvudsak två olika utvägar.
Den ena är att vid införseln medgiva tullfrihet för alla varor, som
enligt avlämnade intyg är avsedda för tillverkning av läkemedel. Den andra
är att i tulltaxan uppräkna de varuslag, som uteslutande eller i huvudsakligaste
mån användes för ifrågavarande ändamål, och föreskriva tullfrihet
för dessa uppräknade produkter. Vid 1939 års riksdag löstes frågan enligt
det senare alternativet, och en särskild rubrik infördes i tulltaxan, upptagande
ett 40-tal läkemedelsråvaror utan tull. Anledningen till att man

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

valde denna utväg synes närmast ha varit befarade kontrollsvårigheter vid
intygsförfarandet. Kommittén anser att den lösning frågan sålunda erhållit
icke är helt idealisk, i det att dels nytillkommande läkemedelsråvaror
icke utan ändring i tulltaxan kommer i åtnjutande av tullfriheten, dels tullfrihet
medgives även då detta icke kan anses motiverat med hänsyn till varans
användning. Å andra sidan anser kommittén, att betänkligheterna mot
intygsförfarandet icke helt saknar fog. Kommittén har för sin del kommit
till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen skulle vara att medgiva
tullfrihet för alla slag av råvaror, men icke mot intyg vid importen utan
genom någon form av förenklat restitutionsförfarande, sedan varorna verkligen
använts vid läkemedelstillverkningen. I överensstämmelse härmed har
kommittén föreslagit att i tulltaxeförordningen intages en bestämmelse som
möjliggör en sådan anordning. Förslaget har dock formulerats så att Kungl.
Maj :t även skulle äga möjlighet att föreskriva intygsförfarande vid importen.

Medicinalstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men ifrågasätter om
icke bestämmelsen borde omfatta även varor, som visas ha använts vid tillverkning
av röntgenkontrast och diagnostiska reagenser.

Läkemedelsindustri!öreningen framhåller, att det icke är fullt klart om
kommittén med sitt förslag endast avsett råvaror i egentlig mening eller
även emballage och sådana särskilda hjälpmedel som exempelvis filtrermedel.
Enligt föreningens uppfattning bör även varor av sistnämnda slag inbegripas
under anordningen i fråga. Vad beträffar restitutionsförfarandets
praktiska utformning framhåller föreningen, att det bör göras så enkelt
och formfritt som möjligt.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår, att bestämmelserna utvidgas
till att omfatta även råvaror avsedda att användas vid tillverkning av tullfria
organiska kemikalier.

Tullfrihet anses vidare böra stadgas även i fråga om varor för vissa
tekniska användningsområden.

Tulltaxekommittén framhåller, att enligt gällande taxa tull i allmänhet
icke utgår för kemikalier (med undantag av hexametylentetramin), som är
avsedda uteslutande för användning såsom acceleratorer eller antioxidationsmedel
inom gummivaruindustrin eller såsom inhibitorer, lcnackskyddsmedel
eller tillsatsmedel med annan, liknande uppgift vid industriell beredning
av mineraloljor. I förslaget till ny tulltaxa är beredda preparat för
ifrågavarande ändamål särskilt upptagna med tullfrihet, medan isolerade
kemiska föreningar för samma ändamål hänföres till en mångfald olika
rubriker inom kap. 29 och i allmänhet skulle bli belagda med tull. Kommittén
anser, att tullfrihet bör gälla för samtliga här avsedda produkter.
Något undantag för hexametylentetramin finner kommittén icke erforderligt,
då detta varuslag numera knappast användes för ifrågavarande ändamål.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller att flera av de svenska före -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

tag, som är inriktade på organisk-kemiska tillverkningar, gjort invändningar
mot den av kemikontoret på sin tid tillstyrkta anordning, varigenom
tillsatsmedel till mineraloljor skulle kunna importeras tullfritt. Enligt
kemikontorets uppfattning har denna tullfrihet kommit att få långt större
räckvidd än vad man tidigare kunnat förutse. Kemikontoret anser sig icke
nu kunna framkomma med förslag om upphävande av rådande tullfrihet.
Det anser emellertid att frågan skulle komma i ett helt annat läge, om smö joljorna
blev tullbelagda, och yrkar därför, att om så skulle bli fallet, den
här avsedda bestämmelsen upphäves. I fråga om vulkaniseringsacceleratorer
och antioxidationsmedel för gummiindustrin uttalar kemikontoret, att
det icke nu vill föreslå någon ändring av kommitténs förslag.

Smörjoljecentralen föreslår, att tullfriheten utsträckes till att omfatta
även varor som är avsedda att användas såsom emulgeringsmedel för mineraloljor
eller tillsatsmedel vid smörj fettstillverkning. Såsom skäl härför anföres,
att färdiga emulgerbara oljor enligt kommitténs förslag skulle bli tullfria
och att det föreslagna tullskyddet för smörj fettstillverkningen skulle
i hög grad motverkas av tullen på tillsatsmedel för denna tillverkning.

En annan varugrupp för vilken bestämmelse om tullfrihet ansetts påkallad
utgöres av viss flygmateriel.

Enligt gällande tulltaxa är delar till luftfartyg (andra än helikoptrar) i
princip belagda med tull (av varierande storlek), men genom stadganden
om flygindustrirestitution kan idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare
i praktiken åtnjuta tullfrihet för delar till sådana luftfartyg som
är tullfria. För vissa trafikföretag med regelbunden trafik tillämpas en förenklad
anordning, i det att tullfrihet medgives enligt en särskild rubrik i
tulltaxan under iakttagande av vissa kontrollföresk.ifter. Flygindustrirestitutionen
såväl som den särskilda rubriken för trafikföretag med regelbunden
trafik avser även särskilt nämnda delar (t. ex. motordelar) samt tillbehör
och material.

Tulltaxekommittén har i sitt förslag upptagit alla luftfartyg med tullfrihet
och föreslagit motsvarande utvidgning av möjligheterna till tullfrihet
för delar, tillbehör och material till luftfartyg. I fråga om ej särskilt nämnda
delar anses detta böra åstadkommas genom att tullfrihet stadgas vid tulltaxenr
88.03. Beträffande särskilt nämnda delar samt tillbehör och material
anser kommittén, att det ligger närmast till hands att såväl stadgandena om
flygindustrirestitution som bestämmelserna om import för trafikfö,etag
med regelbunden trafik anpassas så att de blir tillämpliga oavsett storleken
av luftfartygen. Sistnämnda bestämmelser kan dock icke såsom för närvarande
anknytas till någon särskild rubrik i taxan, utan de bör enligt kommittén
upptagas i tulltaxeförordningen. Det bör emellertid enligt kommitténs
uppfattning övervägas huruvida icke detta stadgande bör utvidgas så
att det även täcker de fall, som avses i bestämmelserna om flygindustrirestitution.

Generaltullstyrelsen framhåller beträffande den av kommittén väckta frå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

9

gan angående omläggning av systemet med flygindustrirestitution till tullfrihet
att, därest statsmakterna skulle finna en sådan omläggning böra genomföras,
detta torde kunna ske genom en mera generell avfattning av nu
ifrågavarande bestämmelser, innebärande att tullfrihet skulle medgivas för
delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, flygplansägare eller
idkare av verkstadsrörelse införes för att användas uteslutande för byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg. Härtill
lägges, att styrelsen överväger att i förenklingssyfte i viss mån ersätta
det nuvarande varvsindustrirestitutionsinstitutet med tullfrihet. Bestämmelserna
om en dylik tullfrihet bör utformas på ett sådant sätt att tullfriheten
i materiellt hänseende kommer att motsvara varvsindustrirestitutionen.
Styrelsen anser vissa skäl tala för att bestämmelserna om
tullfrihet för varvsmateriel och bestämmelserna om tullfrihet för sådan
flygmateriel som införes av annan än lufttrafikföretag utformas likformigt
och förordar därför, att frågan om tullfrihet för flygmateriel i fall
som sist sagts får anstå tills frågan om tullfrihet för varvsmateriel upplages
till behandling.

Luf tf artsstyrelsen föreslår att ifrågavarande bestämmelse utformas som
ett generellt stadgande om tullfrihet för delar, tillbehör och material till luftfartyg
eller att tullfrihet stadgas för artiklar av nämnda slag, vilka av lufttrafikföretag
och flygplansägare är avsedda att användas för reparation, inredning
eller utrustning av luftfartyg eller i flygutbildningssyfte.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas frågan om tullfrihet beträffande
garn för tillverkning av fisknät.

Efter införandet år 1955 av särskild tullavgift för bl. a. vissa textilvaror
har tullbelastningen på det garn, som användes för tillverkning av fisknät,
i allmänhet kommit att avsevärt överstiga tullen på näten. Förhållandet har
påtalats av såväl nättillverkare som fiskerioiganisationer, och förslag har
framställts om tullfrihet för garn som användes för nättillverkning. Det
förslag till tullsatser för fisknät, som framlagts i proposition 1958:90,
utgår också från att tullfrihet medgives för garn och liknande material.

I förut behandlade fall har den föreslagna bestämmelsen inneburit tullfrihet
för berörda varuslag. I fråga om sammansättningsdelar
för bilar har det i stället varit fråga om att föreskriva annan tullsats
än den som upptagits i tulltaxan.

Enligt gällande tulltaxa hänföres sådana delar, inkl. tillbehör samt material
av gummi, textilvara eller glas, oavsett till vilken rubrik i taxan de på
grund av sin beskaffenhet i och för sig är hänförliga, till en särskild position
med tull av 12 % av värdet. I överensstämmelse med vad som anförts i
proposition 1958: 90 torde någon ändring i princip av denna bestämmelse icke
nu böra vidtagas. I den nya nomenklaturen finnes emellertid icke någon
särskild rubrik för sammansättningsdelar, utan sådana delar följer sam -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

ma regler som andra bildelar (reservdelar); många är särskilt nämnda under
olika kapitel i taxan och övriga hänföres till nr 87.06. Fråga uppkommer
således om införande av en specialbestämmelse, som griper över tulltaxans
klassificering och möjliggör en enhetlig tullbehandling av ifrågavarande
materiel.

Tulltaxekommittén föreslår i detta syfte, att i tulltaxeförordningen införes
en bestämmelse enligt vilken ifrågavarande artiklar, med undantag av
ringar o. d. av gummi, på villkor som Konungen bestämmer må införas mot
en tull av 12 % av värdet.

Generaltullstyrelsen framhåller, att sammansättningsverksamheten vid de
två största företagen i branschen här i landet numera befinner sig under avveckling,
varför betydelsen ur praktisk synpunkt av här föreslagna anordning
icke längre är lika stor som tidigare. Härtill kommer att vissa skäl kan
anföras för att i statistiskt hänseende redovisa ifrågavarande artiklar under
den rubrik, till vilken de på grund av sin beskaffenhet hör, i varje fall då
fråga är om sådan tillverkning som endast i mindre omfattning använder
importerade delar. Enligt styrelsens uppfattning kan det under sådana förhållanden
ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligger att i tulltaxeförordningen
bibehålla den särskilda tullbestämmelsen för sammansättningsdelar
till bilar.

Sveriges industriförbunds allmänna avdelning hemställer att material av
glas icke måtte inbegripas under den ifrågavarande bestämmelsen. Avdelningen
framhåller att tillverkningen inom landet av säkerhetsglas till närmare
90 % avser glas för bilsammansättningsindustrin. Ehuru varuslaget
som sådant upptagits med en tull av 15 % av värdet (nr 70.08), skulle således
praktiskt taget hela produktionen i själva verket komma att åtnjuta en
tull av endast 12 % av värdet. Det framhålles vidare att tullen för det vid
tillverkningen använda halvfabrikatet enligt förslaget skulle utgå med 15 %
av värdet.

Departementschefen. Ifrågavarande bestämmelser avser skilda varukategorier,
i regel karakteriserade genom sin användning i det föreliggande speciella
fallet, vilka icke lämpligen kan inordnas under den i tulltaxan använda
varugrupperingen. Bestämmelserna bör såsom tulltaxekommittén föreslagit
upptagas i tulltaxeförordningen; de torde kunna sammanföras i 2 §, då
de under denna paragraf nu upptagna bestämmelserna enligt vad förut
sagts skulle uteslutas ur förordningen.

Tulltaxekommitténs förslag i fråga om läkemedel föranleder i princip icke
någon erinran från min sida. I överensstämmelse med den ståndpunkt, som
jag i proposition 1958: 90 intagit till frågan om tullfrihet för läkemedel, bör
emellertid bestämmelserna äga tillämpning även på acetylsalicylsyra och,
efter en tvåårig övergångstid, på penicillin samt salter och andra derivat
därav. Vidare förordar jag i enlighet med ett av generaltullstyrelsen gjort
påpekande en mindre jämkning av texten för närmare anslutning till den
i apoteksvarustadgan använda terminologin.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

I fråga om varor för tillverkning av läkemedel innebär kommitténs förslag
en viss förändring i jämförelse med nuvarande regler. Tullfrihet medges
för närvarande för ett antal uppräknade varuslag, oftast utgörande
synteskemikalier för eller direkt verksamma beståndsdelar i läkemedel, men
tullfriheten gäller även om varorna är avsedda för annat ändamål. Enligt
kommitténs förslag skulle tullfriheten bli beroende av användningen i det
speciella fallet, men den skulle å andra sidan icke begränsas till vissa bestämda
varuslag. Av skäl som kommittén anfört finner jag mig i princip kunna
biträda den föreslagna omläggningen. Enligt kommitténs formulering skulle
denna innebära, att tullfrihet skulle kunna åtnjutas även för sådana varuslag
med allmän användning som t. ex. svavelsyra och natriumhydroxid.
Tvekan torde visserligen kunna råda angående lämpligheten av en så generell
formulering, då läkemedelsindustrin knappast intager en sådan särställning
i förhållande till annan icke tullskyddad industri, att det i och för sig
kan anses påkallat med en så vidsträckt förmån. Med hänsyn till vanskligheten
av en gränsdragning i detta hänseende anser jag mig dock böra
godtaga kommitténs förslag. Däremot kan jag icke förorda en ytterligare utvidgning
av tullfriheten, utan denna bör såsom kommittén uppenbarligen
åsyftat endast omfatta varor som är avsedda att helt eller delvis ingå som
beståndsdelar i de framställda läkemedlen, och icke varor som eljest användes
i samband med tillverkningen eller för varornas emballering eller liknande
ändamål. I detta sammanhang framställda yrkanden om tullfrihet för
varor som användes för tillverkning av tullfria organiska kemikalier i allmänhet
eller eljest av andra varor än läkemedel kan jag icke heller tillstyrka.

Beträffande varor för vissa tekniska användningsområden innebär tulltaxekommitténs
förslag, frånsett hexametylentetramin, i praktiken icke någon
förändring av nuvarande tullfrihetsmedgivande. På producenthåll har
man icke i det nuvarande läget velat motsätta sig detta medgivande, under
det att från konsumenthåll ifrågasatts en utvidgning av detsamma. Jag finner
övervägande skäl tala för att i sak bibehålla nuvarande regler (med nyssnämnda
undantag) och förordar därför tulltaxekommitténs förslag.

Vad angår den föreslagna bestämmelsen om tullfrihet för viss flygmateriel
vill jag erinra om vad jag anfört beträffande denna fråga vid anmälan av
förslaget till ny tulltaxa. Jag framhöll därvid, att jag delade kommitténs uppfattning
att utvidgningen av tullfriheten för luftfartyg borde föranleda motsvarande
utvidgning av möjligheterna till tullfrihet för särskilt nämnda delar
samt tillbehör och material till luftfartyg. Flygindustrirestitution borde
sålunda i överensstämmelse med kommitténs åsikt kunna medgivas oavsett
luftfartygens storlek, och detsamma borde gälla tillämpningen av de särskilda
bestämmelserna om tullfrihet vid import för trafikföretag med regelbunden
trafik. Om storleksgränsen avskaffades i fråga om tullrestitutionen,
skulle emellertid alla flygplansägare bli restitutionsberättigade, vilket skulle
kunna medföra olägenheter för tullverket i form av ökat arbete med bokföringskontroll
o. <1. Jag förordade därför, att tillämpningen av ifrågava -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

rande restitutionsbestämmelser begränsades till idkare av verkstadsrörelse. I
stället borde det enklare förfaringssätt soin nu gäller för trafikföretag med
regelbunden trafik utvidgas till att avse alla flygplansägare. I anslutning till
vad sålunda anförts framlade jag förslag till ändring i tullrestitutionsförordningen,
vilket förslag underställdes riksdagen genom propositionen om den
nya tulltaxan. Föreskrifter angående tullfrihet för trafikföretag med regelbunden
trafik, utvidgade på sätt nyss antytts, borde, framhöll jag, såsom
tulltaxekommittén föreslagit intagas i tulltaxeförordningen. I enlighet härmed
föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse utformas så att tullfriheten
kommer att avse delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller
andra flygplansägare införes för att användas uteslutande för ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg.

I överensstämmelse med vad jag anfört vid anmälan av förslaget till ny
tulltaxa förordar jag, att tullfrihet medgives beträffande garn för tillverkning
av fisknät; bestämmelsen i fråga torde böra avse icke blott garn i egentlig
mening utan även bind- och segelgarn, tågvirke och linor (tulltaxenr 59.04).

Frågan om behandlingen av sammansättningsdelar för bilar har i viss mån
kommit i ett nytt läge genom att den egentliga sammansättningsindustrin till
större delen avvecklats här i landet. Såsom jag anfört vid framläggande avförslaget
till ny tulltaxa finner jag emellertid övervägande skäl tala för att
icke för närvarande vidtaga någon egentlig ändring av tullsatserna för bilar
eller bildelar. Tulltaxekommitténs förslag att undantaga gummiringar från
tillämpningen av den särskilda tullsatsen för sammansättningsdelar kan jag
med hänsyn bl. a. till varans karaktär av förbrukningsartikel biträda, men
några ytterligare undantag anser jag mig icke kunna förorda. I överensstämmelse
härmed tillstyrker jag kommitténs förslag med en mindre jämkning
av formell natur.

Beräkning av tullvikten

Tulltaxeförordningen innehåller i 3 § vissa bestämmelser angående beräkning
av varors tullpliktiga vikt, däribland definitioner på de olika viktbegrepp
(bruttovikt, verklig nettovikt, legal nettovikt samt nettovikt med
tillägg av visst emballage), som enligt i tulltaxan anbragta beteckningar
skall läggas till grund för tullberäkningen.

Tulltaxekommittén. Kommitténs förslag till tulltaxa upptager övervägande
värdetullar och endast i mindre utsträckning vikttullar. I fråga om de
senare har kommittén funnit övervägande skäl tala för att tullen i allmänhet
beräknas efter nettovikten och att vikten inklusive emballage lägges
till grund för beräkningen endast i sådana fall då detta är av praktiska skäl
direkt påkallat. Eftersom förtullning efter nettovikten sålunda skulle gälla
för det övervägande antalet vikttullbelagda varuslag, har kommittén ansett
det mest praktiskt att i 3 § tulltaxeförordningen stadga detta beräkningssätt
såsom allmän regel, under det att förekommande undantag härifrån angives
vid vederbörande rubriker i tulltaxan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

13

Enligt kommitténs uppfattning finnes icke tillräckliga skäl att bibehålla
nuvarande bestämmelser om legal nettovikt, d. v. s. nettovikt bestämd med
användande av särskilt fastställd taraprocent, utan det bör ankomma på
vederbörande tullmyndighet att utröna nettovikten på sätt som i varje särskilt
fall befinnes mest ändamålsenligt; detta bör icke hindra att generaltullstyrelsen
till ledning för viktberäkningen publicerar uppgifter rörande
taraprocenten för olika varuslag vid ofta förekommande emballagetyper.

Från remissinstansernas sida har några erinringar icke framförts mot
kommitténs förslag i nu berörda hänseenden.

Departementschefen. I likhet med tulltaxekommittén anser jag att tullar,
som utgår efter vikten, i den mån icke annat föreskrives bör beräknas efter
nettovikten. Det förslag till ny tulltaxa, som framlagts i proposition 1958:
90, är baserat på denna princip. Förutsatt att principen i fråga godtages, synes
de nuvarande detaljerade bestämmelserna i 3 § tulltaxeförordningen
kunna, på sätt kommittén föreslagit, ersättas med ett allmänt stadgande av
förut angiven innebörd. Jag biträder därför kommitténs förslag. Vad kommittén
anfört rörande befogenhet för generaltullstyrelsen att utfärda meddelanden
om taraprocent för vissa varuslag föranleder icke någon erinran
från min sida.

Beräkning av tullvärdet

Grundläggande bestämmelser om beräkning av varors tullvärde är intagna
i 4 § tulltaxeförordningen. I avvaktan på en mera fullständig revision
av dessa bestämmelser skall här endast upptagas ett par detaljfrågor.

Tulltaxekommittén har i sitt betänkande angående tulltaxan behandlat
frågan om emballagets inverkan på tullvärdeberäkningen. Enligt gällande
bestämmelser skall i tullvärdet inräknas emballagets värde. Detta får anses
naturligt i fråga om engångsemballage men leder enligt kommitténs uppfattning
till mindre tillfredsställande resultat i fråga om emballage som
användes flera gånger. Kommittén har funnit den regel som skall tillämpas
enligt en i Bryssel ingången konvention rörande varas tullvärde, nämligen
att i värdet skall inräknas kostnaden för emballaget, innebära en riktigare
och i allmänhet även ur praktisk synpunkt lämpligare princip för bestämmande
av tullvärdet. För den händelse en fullständig revision av tulltaxeförordningen
icke skulle kunna verkställas, innan den nya tulltaxan träder
i kraft, föreslår kommittén därför en provisorisk ändring av förordningens
4 § på här antytt sätt. Denna ändring innebär beträffande t. ex. låneemballage
att i tullvärdet endast medräknas eventuell hyra, returfrakt och andra
kostnader men icke såsom för närvarande emballagets hela värde. Vidare
blir de särskilda bestämmelserna för beräkning av lullvärdet vid införsel i
godsbehållare (container) överflödiga och har därför föreslagits slopade.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Någon erinran mot kommitténs förslag i berörda hänseenden har icke
framkommit i remissyttrandena, utan remissinstanserna har i den mån de
yttrat sig om förevarande detalj spörsmål uttalat sin anslutning till förslaget.

I detta sammanhang må nämnas att Sveriges automobilindustriförening
redan tidigare inkommit med en framställning av i huvudsak samma innebörd
som kommitténs förslag.

Departementschefen. Tulltaxekommitténs förslag innebär en med hänsyn
icke minst till utvecklingen på emballageområdet önskvärd modernisering
av tullvärdebestämmelserna. Jag tillstyrker förslaget. I samband härmed
synes tillfället böra begagnas att i förevarande paragraf vidtaga en mindre
jämkning, som ger Kungl. Maj :t uttrycklig befogenhet att meddela närmare
bestämmelser angående beräkningen av varas tullvärde.

Avrundning av tullbelopp

För närvarande finnes icke någon bestämmelse angående avrundning av
debiterade tullbelopp, utan tull påföres alltid med i kronor och ören exakt
uträknade belopp. Frånsett det förhållandet att tullvikter och tullvärden
ofta icke kan bestämmas med en noggrannhet, som motiverar ett så exakt
angivande av tullbeloppet, medför detta förhållande självfallet en avsevärd
ökning av tullverkets arbete med bokföring och dylikt. Det har därför ifrågasatts,
huruvida icke bestämmelser borde införas om att tull skall påföras
i hela kronor.

Departementschefen. Föreskrift synes böra utfärdas om att tull för varje
varuparti skall påföras i jämna kronor, varvid det synes lämpligt att överskjutande
öretal oavsett storleken får bortfalla; föreskriften i fråga torde
lämpligen kunna upptas i en ny 10 a § i tulltaxeförordningen.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag
till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den i oktober 1929
(nr 316). Jag hemställer, att nämnda förslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

580548 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag