Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
1
Nr 115
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder
för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna
läroverken m. m.; given Stockholms slott den
14 mars 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av de förslag, som utarbetats av skolförfattningssakkunniga,
föreslås att den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken
från den 1 juli 1958 skall åvila de kommunala skolstyrelserna. För statsmedel,
som skolstyrelsen eller annat kommunalt organ har om händer för
bestridande av kostnader för läroverks drift, skall kommunen som sådan
vara ansvarig gentemot staten. För de kostnader kommunerna vållas genom
övertagande av ifrågavarande arbetsuppgifter skall de erhålla kompensation
genom att staten avstår från att utkräva vissa skyldigheter eller
avgifter, som nu åvilar läroverkskommun. Vidare föreslås att läroverkskommuns
åligganden i samband med denna reform skall regleras genom
generella författningsföreskrifter i stället för genom separata åtaganden.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 116
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14- mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, STRäNG, Andersson, Lindell, Lindström, Länge,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet frågor angående
ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken
m.m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Vid min anmälan den 28 februari 1958 av vissa följdfrågor i anledning
av skolstyrelsereformen m. m. framhöll jag inledningsvis, såsom framgår
av det vid propositionen 1958: 93 fogade utdraget av statsrådsprotokollet,
bland annat att skolförfattningssakkunniga den 29 januari 1958 avlämnat
en promemoria angående de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning.
Eftersom promemorian då var föremål för remissbehandling, kunde jag
inte tillsammans med övriga nämnda datum anmälda följdfrågor ta upp
spörsmålet om läroverkens ekonomiska förvaltning utan förutskickade, att
jag senare skulle återkomma till denna fråga.
Över ifrågavarande promemoria har infordrade utlåtanden nu avgivits
av kammarkollegiet, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Malmöhus län, domkapitlen i Uppsala och Stockholm,
styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk, statens avtalsnämnd, utredningen angående redogöraransvaret
m.m., samt 1952 års tjänstebostadsutredning.
Vidare har yttranden avgivits av svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, Stockholms skoldirektion, landsorganisationen i
Sverige, stat stjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
samt tjänstemännens centralorganisation.
Då beredningen av ärendet numera slutförts, anhåller jag att närmare få
redogöra för frågor angående den ekonomiska förvaltningen av de allmänna
läroverken och därmed sammanhängande spörsmål.
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
3
II. Nuvarande förhållanden
1. Allmänna bestämmelser
Enligt gällande bestämmelser ankommer det på rektor vid allmänt läroverk
att handha läroverkets ekonomiska förvaltning. Han ansvarar ensam
för medelsförvaltningen med ett undantag: vården och ansvaret för byggnadsfonden
vid läroverk, där sådan finnes, åligger lokalstyrelsen.
Beslut om disposition av läroverkets medel skall som regel fattas av rektor.
Undantag gäller beträffande anlitande av understöds- och premiekassan
för belöningar åt eleverna, då rektor och kollegium tillsammans skall besluta,
samt bokinköp, som bestämmes av läroverkets biblioteksnämnd.
Beslut om användningen av donationsfondernas avkastning fattas i den
ordning, som i urkunden är bestämd. Beslut om användande av byggnadsfond
vid läroverk, där sådan finnes, fattas av lokalstyrelsen.
Bestämmelser rörande sättet för uppgörande av de allmänna läroverkens
räkenskaper och den offentliga kontrollen över dem är meddelade i KK
1932: 188. Räkenskaperna, som skall omfatta under läroverkets omedelbara
förvaltning stående kassor och fonder, avlöningsmedel, omkostnadsanslag
samt vissa ersättningar och avgifter, skall uppgöras i enlighet med av riksräkenskapsverket
fastställt formulär och avslutas med budgetår.
Till styrkande av den i räkenskaperna utbalanserade behållningen skall
inventering av kassor och fonder med avseende på såväl kontanta tillgångar
som värde- och säkerhetshandlingar förrättas av två av lokalstyrelsen utsedda
inventeringsmän. Sådan inventering skall ske dels vid slutet av varje
budgetår, dels minst en gång under budgetåret. Jämväl vid ombyte av rektor
skall inventering ske.
Vid läroverk, där byggnadsfond finnes, skall räkenskaperna över förvaltningen
av denna underskrivas av lokalstyrelsen samt, där icke annorlunda
är särskilt stadgat, årligen granskas av två revisorer, vilka utses av vederbörande
kommunalstyrelse.
Sedan räkenskaperna underskrivits av rektor och — i förekommande fall
— räkenskaperna för byggnadsfonden underskrivits av lokalstyrelsen och
försetts med intyg om verkställd granskning, insändes räkenskaperna jämte
tillhörande verifikationer till riksräkenskapsverket inom därför stadgad tid.
Vid räkenskaperna fogas vederbörligen underskrivna instrument över de
föreskrivna inventeringarna av kassor och fonder.
Medel hänförliga till läroverkets kassor och fonder skall, om de icke på
annat sätt göres fruktbärande, insättas i bank å lämplig räkning för att
uttagas efter behov. Alla övriga kontanta, för omedelbart förestående utgifter
icke behövliga medel, såsom statsmedel, skattemedel m. m., skall vara
insatta på checkräkning i riksbanken eller på postgirokonto hos postverket
(KK 1951: 453).
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
Riksräkenskapsverket har den 15 april 1953 utfärdat cirkulär med anvisningar
beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna läroverken.
Den centrala kontrollen över läroverkens inkomster och utgifter samt
över förvaltningen av dess medel utövar RRV enligt instruktionen för verket
(KK 1957:573). Med anledning härav åligger det RRV att tillse, att de
räkenskaper och redovisningshandlingar, som skall ingivas till verket, blir
vederbörligen granskade. Granskningen skall avse att kontrollera, förutom
redogörelsernas överensstämmelse med fastställda formulär samt deras riktighet
till siffran, att inkomsterna uppbäres och redovisas samt att utgifterna
verkställes och bokföres i enlighet med gällande författningar m. m. ävensom
att i övrigt vid förvaltningen av statens medel och andra tillgångar
gällande föreskrifter följes samt nödig sparsamhet och statens bästa iakttages.
Enligt nuvarande ordning åvilar rektor redogöraransvar för läroverkens
medel. Statligt redogöraransvar innebär, att vederbörande tjänsteman är
ansvarig gentemot staten för bland annat riktigheten av de gjorda utbetalningarna.
Detta medför, att han kan ådömas ersättningsskyldighet, oavsett
om han vid granskningen haft möjlighet att upptäcka, att de i rekvisitionen
upptagna beloppen varit felaktiga. Regeln är alltså, att den reviderande
statliga myndigheten icke riktar återkravet mot sakägaren utan mot de
statliga befattningshavare, som fattat beslut om utanordningen, med rätt
för dessa att söka sitt åter hos vederbörande efter befogenhet. Enligt erfarenheten
inlevereras emellertid det för mycket uppburna beloppet i flertalet
fall av sakägaren, sedan anmärkning framställts.
Frågan om redogöraransvaret är f. n. föremål för utredning av år 1955
tillkallade sakkunniga.
Till hjälp på expeditionen har rektor b itr ä despe rsoi i al inom ramen för
anvisade medel. Särskilda bestämmelser härom har meddelats genom beslut
av 1953 års riksdag. Tidigare disponerades ett belopp ur avlöningsanslaget
till arvoden åt sekreterare och biträden vid större läroverk, därjämte kunde
ur läroverkets ljus- och vedkassa få bestridas viss kostnad för bland annat
renskri vningsarbete.
Personal, som nu anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, utgöres av
sekreterare och kamrerare, vilka i regel är vid läroverket anställda lärare,
samt kontorspersonal. För bestridande av kontorsgöromålen må vara inrättade
biträdestjänster i den reglerade befordringsgången och däremot
svarande extra tjänster samt extra ordinarie och extra tjänster som kanslibiträde,
kontorist eller kansliskrivare. Vid flertalet högre allmänna läroverk
är en lönegradsplacerad biträdestjänst inrättad och vid några två. Vid de
fristående realskolorna förekommer däremot i regel icke någon sådan tjänst.
Vid somliga läroverk finns såväl sekreterare som kamrerare, vid andra endera,
vid andra åter endast kontorspersonal.
5
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
Kostnader för denna biträdeshjälp bestrides ur anslagsposten till övrig
icke-ordinarie personal. För innevarande budgetår gäller följande.
För varje läroverk fastställer skolöverstyrelsen ett anslagsbelopp, inom
vilket utgifterna för avlöningsförmånerna till denna personal skall rymmas.
Beloppet beräknas efter dels ett fast anslag för varje läroverk, dels ett rörligt
anslag med visst belopp per lärjunge. Det sålunda beräknade anslagsbeloppet
får av skolöverstyrelsen jämkas uppåt eller nedåt, i den mån särskilda
omständigheter föranleder. För jämkningen uppåt får disponeras ett
belopp, motsvarande sammanlagt högst 20 % av summan av de för de olika
läroverken beräknade anslagsbeloppen.
Beträffande dispositionen av det för ett läroverk fastställda anslaget
gäller följande. Arvode för uppdrag som sekreterare eller kamrerare eller
för uppdrag att bestrida såväl sekreterar- som kamrerargöromål må icke
utgå med högre belopp än 3 000 kronor för budgetår.
Biträdestjänst skall, oavsett de verkliga kostnaderna för avlöning vid
tjänsten, anses belasta läroverkets anslagsbelopp med ett bestämt delbelopp,
vilket, räknat för heltidstjänstgöring och budgetår, skall utgöra:
för kontorsbiträde (lönegrad A 1—5) ........................ 7 200
» kanslibiträde (lönegrad A 7) ............................ 8 600
» kontorist (lönegrad A 9) ................................ 9 300
» kansliskrivare (lönegrad A 10)............................ 10 000
Om tillsättning av ifrågavarande tjänster, anställande av annan personal
samt beslut om omfattningen av vissa tjänsteinnehavares åligganden m. m.
är bestämmelser meddelade i läroverksstadgan (Ls) §§149 och 188.
2. Medelsförvaltningens art
Rektors medelsförvaltning omfattar: avlöningsmedel m. m., läroverkets
kassor, donationsmedel, den statliga studiehjälpen (studiebidragen) till
läroverkets elever, arvoden och ersättningar av statsmedel (utom lönemedel)
dels till ledamöter i intagningsnämnd, dels till rektor och lärare i samband
med privatisternas skriftliga prov samt omprövning för studentexamen,
avgifter, erlagda av elever eller examinander i samband med vissa prövningar,
stämpelmedel för lösen av betygsavskrifter.
a) Avlöningsmedel m. m.
Enligt Ls § 147 åligger det rektor att i föreskriven ordning upprätta
rekvisition på läroverkets befattningshavare tillkommande avlöningsmedel
samt att uppbära medlen, utbetala dem till vederbörande och i laga ordning
redovisa dem.
För de allmänna läroverken i Stockholm gäller dock särskilda bestämmelser,
för vilka redogöres i det följande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Avlöningsmedlen utgör den ojämförligt största posten i rektors medelsförvaltning,
och även om lönelistoma upprättas av kamrerare eller annan
biträdespersonal, kan rektor på grund av redogöraransvaret icke frigöra sig
från arbetet med befattningshavarnas avlöning.
Som exempel på avlöningsbeloppens storlek må följande nämnas. Vid ett
medelstort högre allmänt läroverk i ortsgrupp 3 med omkring 930 elever och
31 avdelningar utbetalades i avlöningar budgetåret 1956/57 ca 680 000
kronor, och som skattemedel inlevererades ca 290 000 kronor. Beloppet rörde
sig alltså sammanlagt om nära 1 miljon kronor. Vid en medelstor samrealskola
i ortsgrupp 3 med omkring 330 elever och 12 avdelningar uppgick avlöningarna
samma budgetår till ca 240 000 kronor och skattemedlen till ca
100 000 kronor.
Hela avlöningsanslaget för de allmänna läroverken utgjorde budgetåret
1956/57 136 miljoner kronor. För innevarande budgetår omfattar det drygt
165 miljoner kronor.
Det arbete, som ankommer på rektorsexpeditionen i samband med rekvisition
och utbetalning av dessa medel, innebär i stort sett följande.
Varje månad uppgöres på rektorsexpeditionen en avlöningslista över avlöningar
till rektor, lärare, vaktmästare och värmeskötare (med lön enligt
bestämmelserna i Saar), skolsköterska och biträdespersonal m. fl. Antalet
befattningshavare på en avlöningslista varierar mellan omkring 80 vid de
största högre allmänna läroverken och omkring 10 vid de minsta samrealskolorna.
I listan skall uppgifter lämnas på förordnanden, tjänstledigheter, semester,
timantal för övningslärare och för timlärare med fördelning på högstadium
och lågstadium m. m.
Enligt gällande lönetabeller utgående löner angives och vidare uträknas
med tillämpning av ett stort antal avlöningsförfattningar olika slags avlöningsförmåner,
såsom vikariatsersättningar, läsårsdaglöner till extra lärare
och läraraspiranter, särskild ersättning åt folkskollärare vid tjänstgöring
i högre skolor, timarvoden dels till timlärare, dels för tilläggstimmar,
arvoden till bibliotekarie, till sekreterare och kamrerare samt till skolsköterskor
med deltidstjänstgöring.
Avdrag verkställes därvid för skattemedel, inbetalningar till statens intressekontor,
hyra för tjänstebostad m. m.
Avlöningsmedlen rekvireras hos länsstyrelsen och avlöningarna utbetalas
till vederbörande befattningshavare. Skattemedlen inlevereras till vederbörande
skattemyndighet.
En ofta ganska arbetskrävande detalj i arbetet med befattningshavarnas
avlöning är uträkningen av de ersättningar, som tillkommer läroverkets
städerskor. Dessa avlönas enligt kollektivavtal, och kostnaderna bestrides
ur expenskassan (ljus- och vedkassan), varför utgifterna icke redovisas i
avlöningslistan utan medelst särskilda verifikationer.
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
Till de avlöningsförmåner, som uträknas och utbetalas av rektor, hör också
ersättning för sjukvårdskostnader. Denna ersättning belastar de allmänna
läroverkens omkostnadsanslag, icke avlöningsanslaget. För bestämmande
av ersättningen har rektor att iaktta omfattande föreskrifter. Han skall
sålunda tillse bl. a., att befattningshavaren anlitat sådan läkare, som enligt
lönebestämmelsema godkännes för tillerkännande av ersättning, och att
remiss, ordination, attest etc. föreligger, när detta är ett villkor för ersättning.
Vid utbetalning av ersättningen gäller ett ganska invecklat system,
särskilt med hänsyn till samordningen med sjukförsäkringslagen.
Rektor skall från omkostnadsanslaget även i förekommande fall utbetala
ersättningar till verksläkare, anvisningsläkare och konsultationsläkare.
b) Läroverkets kassor
Enligt Ls § 217 mom. 1 st. 2 åligger det rektor att vårda läroverkets kassor
samt ansvara och redogöra för dem.
Det beslut, som vid 1956 års riksdag fattades om avskaffandet av vissa
lärjungeavgifter vid de högre skolorna (prop. 1956:123, SU 154, Rskr 315),
innebär bland annat, att systemet med inskrivnings- och terminsavgifter
för elever vid allmänna läroverk avskaffats med utgången av läsåret
1956/57, dock att vederbörande läroverkskommun äger att, med bibehållande
av avgiftssystemet, tills vidare kvarstå vid sina förpliktelser gentemot
läroverket. Som villkor för åtnjutande av byggnadsbidrag eller för
organisationsändring av läroverket skall dock gälla skyldighet för kommunen
att övergå på det nya systemet.
Vid läroverk, där avgifterna bibehålies, skall de
enligt läroverksstadgans äldre bestämmelser, som under sådana förhållanden
alltfort skall äga tillämpning, tillgodoföras följande kassor, nämligen
ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan, understöds- och premiekassan
samt byggnadsfonden. För dessa kassor gäller följande.
Av ljus- och vedkassan bestrides kostnaderna för belysning, uppvärmning
och renhållning av de för läroverkets ändamål avsedda eller upplåtna
lokalerna, för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt
för avlöning åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning, som icke avlönas
på annat sätt.
Kassan tillföres utom lärjungeavgifter och eventuellt hyresmedel ett
statligt fyllnadsbidrag för utgifternas täckande. Detta utgår ur den nya
anslagsposten till bidrag till expenskassan.
Av biblioteks- och materielkassan bestrides kostnaderna för anskaffande
och underhåll av böcker och övrig undervisningsmateriel ävensom av
annan för läroverket behövlig materiel, i den mån skyldighet härutinnan
icke åligger vederbörande kommun. Av denna kassas medel bekostas även
tryckning av årsredogörelse och katalog, blanketter, program m. m. Efter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kan kassan även anlitas för
ordnande eller vård av läroverkets materielsamling eller för liknande ändamål.
Kassan tillföres lärjungeavgifter och eventuellt hyresmedel. Till bokinköp
och bokbindning utgår bidrag av statsmedel ur anslagsposten till bidrag
till biblioteks- och materielkassan.
Understöds- och premiekassan användes för bestridande av bidrag till
kostnaderna för museibesök, exkursioner o. dyl. samt i vissa fall till specialistundersökning
av elev och i fall av trängande behov till elevernas
understöd, sjukvård och begravningshjälp. Rektor och kollegium må även
anlita kassan till belöningar åt elever för flit, ordning och framsteg.
Utöver lärjungeavgifter är kassans inkomster följande: i vissa stift bidrag
från premie- och fattigkassan, vid vissa läroverk ersättning för förlorad
helgonskyld, vissa av examinander icke återfordrade avgifter samt efter
rektors beprövande räntor på tillfälliga, för löpande utgifter icke omedelbart
behövliga kassabehållningar.
Byggnadsfonden skall bekosta byggnad och underhåll av läroverkshus,
i de fall kommunen icke gjort åtagande i detta avseende, samt fastighetsoch
försäkringsavgifter. Ur kassan må i mån av tillgång lokalstyrelse vid
läroverk, där vederbörande kommun icke åtagit sig att tillhandahålla inredning
och möbelutrustning, jämväl i särskilda fall kunna lämna bidrag till
läroverkets möblering ävensom till anskaffande av för gymnastikundervisningen
behövlig materiel, såvida i dessa avseenden betydligare utgift erfordras.
Inkomsterna för uthyrande av läroverkens lokaler delas på ljus- och
vedkassan, biblioteks- och materielkassan samt byggnadsfonden, där ej
lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer.
För i förening med allmänt läroverk stående kommunalt gymnasium
gäller enligt kungl. brev den 24 september 1937, att lärjungarna på gymnasiet
må vara likställda med lärjungarna i realskolan beträffande skolans
kassor, i följd varav dessa kassor må vara gemensamma för hela läroanstalten.
Vid övergång till avgiftsfri undervisning skall kostnaderna
för avskaffandet av lärjungeavgiftema delas ungefär lika mellan
kommunerna och staten.
De ökade utgifter kommunerna vid denna fördelning av kostnaderna
måste åtaga sig, gäller underhåll av fastigheter, fastighets- och försäkringsavgifter,
kostnader för möbler m. m., som dittills bekostats av byggnadsfonden,
kostnader för möbler och inventarier m. m., som dittills bekostats
av biblioteks- och materielkassan, samt kostnader för uppvärmning, belysning
m. m., som dittills bestritts av ljus- och vedkassan.
För täckande av statens andel i kostnaderna för lärjungeavgiftemas avskaffande
utgår bidrag till läroverkens kassor. För budgetåret 1957/58 har
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
under rubriken Allmänna läroverken: Bidrag till läroverkens kassor anvisats
ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor att disponeras på följande sätt.
Bidrag till expenskassan, förslagsvis ...................... 5 750 000
Bidrag till biblioteks- och materielkassan, förslagsvis ........ 4 000 000
Bidrag till understöds- och premiekassan, förslagsvis........ 250 000
Beslut om statsbidrag meddelas av skolöverstyrelsen efter framställning
av rektor. Beviljade medel rekvireras för läroverk i Stockholm från överstyrelsen
och för annat läroverk från länsstyrelsen.
Ur expenskassan (f. d. ljus- och vedkassan) bestrides kostnaderna för
renhållning av läroverkets lokaler, för hygieniska anordningar samt för avlöning
åt sådan vaktmästare och eldare, som icke avlönas på annat sätt.
Såsom ovan nämnts, övertar kommunen kostnaderna för belysning och
uppvärmning — utgifter som gav ljus- och vedkassan dess namn.
Expenskassans enda inkomster är bidrag av statsmedel.
För rekvisition av medel till expenskassan har skolöverstyrelsen utarbetat
ett formulär med motsvarande uppställning som den, som tidigare användes
vid rekvisition av fyllnadsbelopp till ljus- och vedkassan. Beslut om bidrag
grundar sig på av läroverket beräknade inkomster och utgifter under påbörjat
budgetår.
För biblioteks- och materielkassan innebär övergången till avgiftsfri undervisning
inga större förändringar.
Kassans inkomster är dels bidrag av statsmedel dels, i förekommande fall,
läroverkets del av inflytande hyresmedel. Skolöverstyrelsen disponerar för
bidrag till biblioteks- och materielkassorna ett högsta sammanlagt belopp,
som för budgetår räknat motsvarar 35 kronor för varje vid höstterminens
början närvarande elev vid de läroverk, som äger åtnjuta dylikt bidrag.
Hyresmedlen fördelas enligt riksdagsbeslutet på sadant sätt, att hälften
tillfaller kommunen och hälften läroverket. Läroverkets del skall som regel
tillföras biblioteks- och materielkassan; då särskilda skäl föreligger, kan
dock lokalstyrelsen bestämma, att hyresmedel i stället skall tillföras under
-
stöds- och premiekassan.
Understöds- och premiekassan användes för samma ändamål som tidigare.
Bidrag till kassan utgår av statsmedel med 10 kronor för under läsåret
nyinskriven elev. Kassans övriga inkomster är desamma som före övergången
till avgiftsfri undervisning, frånsettattlärjungeavgifternaförsvunnit.
Någon byggnadsfond skall, då kommunen övergått till systemet med
avgiftsfri undervisning, icke finnas vid läroverket. Vid fondens upphörande
förefintliga tillgångar och skulder övertages av vederbörande kommun, som
skall använda eventuella behållningar för sådana ändamål, som tillgodosetts
medelst fonden.
För i förening med allmänt läroverk stående kommunalt gymnasium
gäller, att kassorna må vara gemensamma för hela läroanstalten, under för
-
10
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
utsättning att kommunen för gymnasiet lämnar bidrag till dessa kassor
efter samma grunder som om gymnasiet varit statligt.
Enligt 63 § allmänna försöksskolebestämmelserna (Afb) skall följande
gälla i fråga om läroverkets kassor, om till samma skolanläggning är förlagda
såväl statligt läroverk som högstadium av försöksskola.
Kassorna må vara gemensamma för hela skolanläggningen, dock att
inkomsterna till understöds- och premiekassan, frånsett vissa räntor och
hyresmedel, får användas endast för elever i den statliga delen av skolanläggningen.
Som förutsättning för att kassorna skall vara gemensamma
gäller, att vederbörande kommun, i vad avser avdelningarna av försöksskolan,
lämnar bidrag till kassorna efter samma grunder, som gäller för bidrag
av statsmedel till dessa kassor.
Vid beräknande enligt gällande grunder av bidrag av statsmedel till kassorna
må hänsyn tagas endast till den statliga delen av skolanläggningen.
Beslut att övergå till det nya systemet har fattats beträffande flertalet
allmänna läroverk. Efter den 1 januari 1958 kvarstår endast 14 allmänna
läroverk (6 högre allmänna läroverk, 8 samrealskolor) och från den 1 juli
1958 kommer högst 9 (4 högre allmänna läroverk, 5 samrealskolor) att ha
kvar systemet med lärjungeavgifter. Det kan förmodas, att beslut om övergång
till systemet med avgiftsfri undervisning inom den närmaste tiden
fattas för ytterligare ett antal läroverk.
c) Donationsmedel
För sådana donationsmedel, som står under ett läroverks omedelbara förvaltning,
skall rektor ansvara och redogöra, där ej annorlunda är särskilt
föreskrivet (Ls § 218). Rektor skall svara för att kapitalet göres räntebärande
genom inköp av obligationer eller genom insättning i sparbank.
Låneräkning och särskild specifikation av inkomster och utgifter skall göras
för varje fond; bokföringsarbetet kan minskas genom att gemensam förvaltning
för läroverkets samtliga fonder införes. Närmare föreskrifter härom är
meddelade genom riksräkenskapsverkets cirkulär den 15 april 1953 med
anvisningar beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna
läroverken.
I de fall, då fonderna ej förvaltas av läroverket, har rektor endast att mottaga
den årliga avkastningen och tillse, att den på föreskrivet sätt disponeras
för sitt ändamål, samt utbetala fastställt belopp till vederbörande mottagare.
Beslut om användningen av donationsfondernas avkastning skall enligt
gåvobreven i regel fattas av kollegiet eller av rektor och kollegiet.
Donationerna är i regel avsedda för stipendier och premier till elever.
Det förekommer även, att de avser att förstärka undervisningsmaterielen
i något visst ämne eller att tillförsäkra innehavare av rektors- eller lärår
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
tjänst särskild förmån utöver lönen. I 19 § Saar föreskrives, att sådan förmån
icke skall föranleda avdrag på lönen, under förutsättning att det är
fråga om donation av enskild.
Donationsmedel skall noggrant användas efter givarens föreskrift. Lagbestämmelser
om rätt för statsmakten att upphäva eller ändra donationsbestämmelser
saknas, men enligt praxis tillkommer sådan rätt (permutationsrätt)
Kungl. Maj:t.
I prop. 1957: 106 angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
m. m. (s. 142) har departementschefen uttalat, att några generella
regler för hur vid realskolans aweclding skall förfaras med till läroverket
knutna donationsfonder icke torde kunna ges. Dylika permutationsfrågor
bör i stället på vanligt sätt prövas av Kungl. Maj:t.
d) Den statliga studiehjälpen
Studiehjälp av statsmedel utgår till elever vid allmänna läroverk m. fl.
läroanstalter enligt KK 1953: 530 4 kap. Studiehjälpen är av två slag, studiebidrag
och stipendium.
Studiebidrag utgår utan behovsprövning för inackordering på skolorten
eller för dagliga resor mellan bostadsorten och skolorten och vissa måltider.
Det åligger läroverkets rektor att pröva och avgöra ansökning om studiebidrag,
för varje termin hos länsstyrelsen rekvirera erforderliga medel samt
överlämna bidragen mot kvitto till elevens målsman. Överlämnandet sker i
regel vid mitten av varje termin. Studiebidragen skall redovisas i läroverkets
räkenskaper. I fråga om kommunalt gymnasium, förenat med statlig
realskola, skall studiebidragen redovisas i de räkenskaper, som avser realskolan.
Den centrala ledningen av studiehjälpsverksamheten ankommer på studie
h jälpsnämnden. Till nämnden skall rektor vid varje läsårs slut lämna
uppgift om det sammanlagda beloppet av de under läsåret utbetalade studiebidragen.
På anmodan av nämnden skall rektor för granskning överlämna
de under läsåret behandlade ansökningarna om studiebidrag.
Stipendium utgår efter behovsprövning och avser att underlätta för obemedlade
och mindre bemedlade elever att genomgå den högre läroanstalt i
eller utanför bostadsorten, som eleven önskar bevista för sin utbildning.
Beslut om stipendium fattas av studiehjälpsnämnden, som även utbetalar
stipendiet. På rektor ankommer att mottaga elevernas ansökningar och
med eget yttrande vidarebefordra dem till nämnden. Vid avgivande av
yttrande bör rektor samråda med kollegiet eller av detta utsedda delegerade.
Slutligen har rektor att hos studiehjälpsnämnden föreslå indragning
av stipendium, om lian finner elevens studieresultat, uppförande eller ordning
ge anledning därtill. Motsvarande gäller om eleven avbryter sina
studier.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Statlig studiehjälp i form av studiebidrag och stipendier utgår även till
elever i försöksskola. Skolstyrelsen i försöksdistriktet har därvid i stort sett
samma uppgifter som rektor har beträffande studiehjälpen vid allmänt läroverk.
Över ifrågavarande medel skall skolstyrelsen föra särskild redovisning.
Redovisningen skall vid läsårets slut insändas till länsstyrelsen för att bifogas
länsstyrelsens till RRV ingående kassaverifikationer.
Studiehjälp av statsmedel i form av allmänt studiebidrag utgår enligt
kungörelsen 1957: 611 till elev vid allmänt läroverk från och med kvartalet
efter det, varunder eleven fyllt 16 år, till och med det kvartal, varunder
han fyller 18 år, dock endast under läsåret. Ansökning om allmänt studiebidrag
prövas och avgöres av rektor. Rektor rekvirerar erforderliga medel
och utbetalar bidraget. Allmänna studiebidragen skall redovisas i läroverkens
räkenskaper. I fråga om försöksskola har skolstyrelsen samma uppgifter
som vid läroverken åligger rektor.
e) Arvoden och ersättningar av statsmedel
Ledamot av intagningsnämnd (utom rektor-ordförande) äger åtnjuta
dels arvode för sammanträdesdag enligt i kommittékungörelsen angivna
grunder, dels i förekommande fall ersättning för mistade löneförmåner, dels
ock rese- och traktamentsersättning för resor till och från sammanträde
med intagningsnämnden.
Av statsmedel utgår också ersättningar med mindre belopp till rektor
och vederbörande lärare för arbete med privatisternas skriftliga prov i realoch
studentexamen samt i samband med omprövning för studentexamen.
Här nämnda ersättningar rekvireras av rektor hos skolöverstyrelsen och
redovisas i kassaräkningen.
f) Avgifter, er l a g da av elever och examinander
Den som vill undergå real- eller studentexamen som privatist skall,
med vissa undantag, före den skriftliga prövningens början hos rektor erlägga
en avgift av tjugofem kronor vid realexamen och trettioåtta kronor
vid studentexamen.
Över avgifterna föres särskilda liggare. Avgift, som tillkommer statsverket
eller tillfaller understöds- och premiekassan, införes även i kassaräkningen;
till examinanderna återbetalda avgifter införes däremot blott i
ifrågavarande liggare.
Den som anmäler sig till fyllnadsprövning eller särskild prövning för
real- eller studentexamen, skall erlägga vissa avgifter, som tillfaller rektor
och vederbörande lärare. Detsamma gäller den, som anmäler sig till prövning
i »avslutade ämnen» enligt Ls § 110 mom. 2 samt till prövning för
vinnande av behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Den som icke undergår avsedd prövning äger under vissa villkor återfå
vederbörande lärare eljest tillkommande avgifter, om framställning göres
hos rektor under löpande räkenskapsår; annars tillfaller dessa avgifter understöds-
och premiekassan.
Avgifterna redovisas i särskilda liggare. Endast de avgifter, som tillfaller
understöds- och premiekassan, införes även i kassaräkningen.
g) Stämpelmedel
Enligt gällande bestämmelser om expeditionslösen och stämpelavgift
skall vissa av statliga läroanstalter utfärdade handlingar förses med beläggningsstämpel.
I praktiken är det nästan alltid fråga om ersättningshandling
för förkommet avgångs- eller examensbetyg. Stämpelavgifterna under ett
budgetår uppgår i regel till ytterst ringa belopp. De införes icke i läroverkets
kassaräkning och torde sakna betydelse för frågan om läroverkens ekonomiska
förvaltning.
3. Särskilda bestämmelser om läroverken i Stockholm
För de allmänna läroverken i Stockholm är den ekonomiska förvaltningen
centraliserad till ett särskilt organ, direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.
Efter Kungl. Maj:ts bestämmande kan direktionen åläggas
vissa uppgifter beträffande den ekonomiska förvaltningen även för andra
läroanstalter. Sålunda har uppdragits åt direktionen att beträffande lärarhögskolan
i Stockholm handha beräkningen och utbetalningen av löneförmåner
åt styrelseledamöter, befattningshavare och ämneslärarkandidater.
Direktionen är enligt Ls § 206 tillika eforalstyrelse för stockholmsläroverken.
Jämlikt instruktionen för direktionen består den av följande ledamöter:
överståthållaren såsom ordförande, biskopen i Stockholms stift, en av domkapitlet
bland Stockholms prästerskap utsedd ledamot, en av Stockholms
magistrat utsedd ledamot, två av Stockholms stadsfullmäktige utsedda
ledamöter, rektorerna vid statens normalskola och nya elementarskolan,
tre i tjänsten äldsta av rektorerna vid de övriga högre allmänna läroverken
i Stockholm samt den i tjänsten äldste av rektorerna vid Stockholms realskolor.
Kansliet omfattar en sekreterare och en kamrerare, båda deltidsanställda,
samt en kansliskrivare, en kontorist, ett biträde i reglerad befordringsgång
och tillfällig arbetskraft.
Direktionens kansli verkställer uträkning och utbetalning av löner och
sjukvårdsersättningar m. m. till lärare och övrig personal. Uträkningarna
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
grundar sig på uppgifter, som varje månad överlämnas från läroverken.
Direktionen handhar även vården av fonder och stiftelser, som ställts under
dess förvaltning. Övrig medelsförvaltning ankommer dock på vederbörande
rektor. Ansvaret för utanordningsbesluten och för vården av fonder och
stiftelser åvilar kamreraren.
Medel till avlöningar och vissa omkostnader rekvireras hos skolöverstyrelsen.
Direktionen finansieras av statsanslag samt vissa räntemedel från Allmänna
undervisningsverkens fond.
Avlöningsstaten för budgetåret 1957/58 är av följande omfattning.
Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t (må överskridas med
1 500 kronor) .................................... 10 200 kronor
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (må överskridas
med 12 400 kronor)............................ 44 400 »
Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 10 800 »
Av förstnämnda anslagspost beräknas 7 500 kronor åt kamreraren och
4 200 kronor åt sekreteraren. Till kamreraren må ur anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal utgå ersättning för avstådda löneförmåner
under tjänstledighet från innevarande lärartjänst med högst 9 000
kronor för år.
Till omkostnader utgår ett statsanslag av 9 500 kronor.
Trots upprepade personalförstärkningar har direktionen förklarat sig endast
med stora svårigheter kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, som ökat
för varje år. Frågan om en avveckling av dess verksamhet har varit aktuell
sedan ett par år men har vilat i avvaktan på resultatet av skolstyrelseutredningens
förslag.
Skolstyrelseutredningen föreslog i detta hänseende, att den nya skolstyrelsen
i Stockholm skulle träda i stället för direktionen och vissa andra nu
existerande organ. Enligt prop. 1956: 182 (s. 272) skulle dock frågan, huruvida
direktionens samtliga uppgifter borde övertagas av skolstyrelsen, bli
beroende av närmare utredning.
I 1958 års statsverksproposition har medel icke beräknats för direktionens
fortsatta verksamhet. Departementschefen har ansett sig böra utgå från
att de uppgifter, som nu tillkommer direktionen, från och med den 1 juli
1958 helt skall övertagas av den nya skolstyrelsen i Stockholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 195S 15
III. Skolstyrelseutredningens förslag m. m.
Skolstyrelseutredningen (SOU 1955: 31 s. 63—71) föreslog, att i den nya
skolstyrelsens uppgifter skulle ingå att utöva den ekonomiska förvaltningen
över styrelsen underställda skolor. Det finge betraktas som självklart, att
så skulle vara fallet beträffande de så kallade kommunala skolorna. Utredningen
hade emellertid funnit detsamma böra gälla ifråga om de allmänna
läroverken. Sitt ställningstagande grundade utredningen dels på förutsättningen,
att terminsavgifterna avskaffades, dels på uppfattningen, att ett
överförande av den ekonomiska förvaltningen till skolstyrelsen skulle innebära
en fastare anknytning av läroverket (sedan enhetsskolan genomförts
gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre möjligheter att överblicka
och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen på uppfattningen, att läroverksrektorerna
så långt det vore möjligt borde befrias från kamerala göromål.
I den ekonomiska förvaltningen inbegrep utredningen därför också
med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.
Skolstyrelseutredningen ansåg, att uträkning och utbetalning av lärarlönema
borde under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett ställe för
alla kommunens skolor. Kommunen borde handha förvaltningen av läroverkets
kassor, varvid det ej borde vara nödvändigt att skilja på dessa.
När det gällde utgifterna måste rektor med hjälp av huvudlärare, bibliotekarie
och vaktmästare noga granska alla räkningar och genom attest vitsorda.
att rekvirerade varor mottagits och att priserna överensstämde med
anbud eller gjorda uppgörelser samt därefter överlämna räkningarna till
likvidering. Vad angick beslut om inköp av olika slag, ansåg utredningen
det vara nödvändigt, att rektor finge stor frihet att besluta inom ramen av
beviljade årsanslag.
Även förvaltningen av donationsmedel borde överlämnas till skolstyrelsen,
där ej för viss donation eller fond annat föreskrivits. Möjligheten till
gemensam donationsförvaltning borde bibehållas. Donationsfondernas räkenskaper
granskades nu av riksräkenskapsverket. Om två kommunalt
valda revisorer utförde granskningen, måste sedan antingen räkenskapen
insändas till riksräkenskapsverket eller också syntes enligt lagen om tillsyn
av stiftelser redogörelse för varje år böra insändas till länsstyrelsen, även
om det statliga undervisningsväsendets fonder för närvarande ej vore medtagna
i denna lag.
Övriga penningmedel, som nu förvaltades av rektor såsom ersättning för
prövningar, examensavgifter och liknande borde alltjämt mottagas och utbetalas
av rektor. Detsamma gällde de statliga studiebidragen.
Vid remissbehandlingen restes invändningar mot förslaget.
Skolöverstyrelsen ansåg det angeläget, att rektorerna i möjligaste mån
befriades från medelsförvaltande och likartade uppgifter. Med hänsyn till
vikten av rektors pedagogiskt ledande uppgifter fann överstyrelsen att åtgärder
för att befria rektor från sidoordnade sysslor ej längre borde anstå.
Överstyrelsen kunde dock — från formella utgångspunkter — icke biträda
tanken, att läroverkens ekonomiska förvaltning, i vad den avsåg disposition
av statsmedel, skulle överflyttas till skolstyrelsen. En sådan förvaltningsform
saknade plats i förvaltningssystemet och kunde icke infogas utan mycket
vittgående ingrepp i kommunallagstiftningen och den kommunala självbestämmanderätten.
Detta sammanhängde enligt (iverstyrelsen med redogöraransvarets
utformning enligt gällande riitt. Kommunala organ och
16
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
förtroendemän kunde icke åläggas statligt redogöraransvar. Någon statlig
myndighet finge därför träda in och efter granskning av materialet ikläda
sig ansvaret för detsamma, lämpligen länsskolnämnden, samt redovisa det
till riksräkenskapsverket. Detta innebure dubbelarbete men betänkligare
vore att den statliga myndigheten saknade möjlighet att, om kommunen
vägrade betala efter ett utslag i administrativ väg, utkräva betalningsansvar
av det kommunala organet annat än efter talan vid allmän domstol. Överstyrelsen
erinrade om att riksdagen 1940 avslagit en proposition i vad avsåge
införandet på ett avgränsat område av redogöraransvar för kommunala
förtroendemän vid omhänderhavande av statsmedel under åberopande
av att domstolsvägen alltid stode öppen i händelse av vägran att betala.
För sin del föreslog överstyrelsen att länsskolnämnden skulle ombesörja
löneuträkningen, vilket organisatoriskt kunde samordnas med statsbidragsgranskningen.
Statskontoret menade, att mycket skulle stå att vinna med en anordning
som den av utredningen föreslagna, men fann det likväl uteslutet att planerna
förverkligades, innan de ovan berörda frågorna tillfredsställande klarlagts.
Riksräketiskapsverket erinrade om att rektor rekvirerar anslagsmedel hos
länsstyrelsen i mån av behov samt före budgetårets utgång återlevererar
vad som icke tagits i anspråk. Anslagsbelastningen rapporterades månadsvis
av vederbörande länsstyrelse (i Stockholm skolöverstyrelsen), och rapporterna
läge till grund för den löpande riksbokföringen. Verket utgick från
att granskningen av läroverkens förvaltning och räkenskaper enligt förslaget
komme att åvila allenast de av kommunen valda revisorerna.
Förslaget skulle till sina konsekvenser beträffande bokföring, redovisning
och revision av de allmänna läroverkens ekonomiska förhållanden strida
mot hittills tillämpade principer, enligt vilka det åligger de statliga myndigheterna
att avgiva redovisning till riksräkenskapsverket för av dem förvaltade
medel samt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om sättet
för räkenskapernas bokföring och verifiering, räkenskapernas uppställning
m. m. som meddelas av riksräkenskapsverket. Verket hade att granska de
räkenskaper som enligt meddelade bestämmelser avgives av myndigheter
m. fl. som erhåller anslag av statsmedel mot redovisningsskyldighet. De befattningshavare
som har sådan redovisningsskyldighet är underkastade det
särskilda redogöraransvaret, som innebär att vederbörande kan i administrativ
ordning åläggas ersätta statsverket felaktigt utgivna belopp. Det ålåge
rektor att i enlighet med därom utfärdade bestämmelser handhava samt
ansvara och redogöra för läroverkets kassor och uppbörd. Det syntes olämpligt
och knappast genomförbart att ålägga de kommunala organen sådana
skyldigheter beträffande bokföring och redovisning av läroverkens medel,
som nu åvilade rektor. Även om en sådan ordning genomfördes, skulle det
likväl icke vara möjligt att genom framställande av revisionsanmärkningar
mot kommunala förtroendemän eller mot av kommunen anställda tjänstemän
vinna rättelse beträffande vid granskningen uppmärksammade felaktigheter.
Att genom författningsbestämmelser utsträcka redogöraransvaret
till att även omfatta kommunala förtroendemän eller tjänstemän, som
anförtrotts disposition av statsmedel, syntes icke kunna komma ifråga.
Riksräkenskapsverket förordade att ändring icke gjordes i gällande ordning
men fann det önskvärt att läroverksrektorernas arbete med den ekonomiska
förvaltningen underlättades inom ramen för den nuvarande organisationen.
Sättet härför borde närmare undersökas.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Stadsförbundet ville icke bestrida att förslaget kunde anses innebära en
rationell förändring men framhöll, att förbundet upprepade gånger gjort
erinringar mot systemet med åtaganden som grund för statens mellanhavanden
med läroverkskommunerna. Mot detta system hade från stadsförbundet
vid upprepade tillfällen riktats erinringar, varvid även framhållits
angelägenheten av att snabbt få till stånd en klar reglering av de
ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun beträffande de allmänna
läroverken. Ett genomförande av förslaget borde förutsättas ske med
anpassning efter vanliga kommunala förvaltningsregler (detta i anledning
av utredningens uttalande att räkenskap för varje i den avsedda ekonomiska
förvaltningen ingående donationsfond »måste göras i överensstämmelse med
riksräkenskapsverkets föreskrifter»).
I propositionen om skolväsendets lokala och regionala ledning (1956: 182
s. 61) uttalade departementschefen, att han fann de invändningar, som riktats
mot utredningens förslag med hänsyn till nu gällande bestämmelser om
bland annat redogöraransvaret vara befogade. I likhet med statskontoret
var departementschefen emellertid övertygad om att mycket skulle stå att
vinna med den av utredningen föreslagna anordningen. Då departementschefen
icke kunde ansluta sig till skolöverstyrelsens förslag att förlägga
löneuträkning och löneutbetalningar för de allmänna läroverkens personal
inom ett helt län på mellaninstanserna, hade åtgärder vidtagits för att i
anslutning till den pågående utredningen om redogöraransvaret m. m. få
närmare utrönt, vilka möjligheter som funnes att skapa förutsättningar för
ett förverkligande av utredningsförslaget också på denna punkt. Departementschefen
ville därför föreslå, att, om riksdagen icke riktade någon erinran
häremot, Kungl. Maj:t skulle äga rätt att, därest de formella hinder,
som nu funnes, undanröjdes, bestämma, i vilken omfattning de allmänna
läroverkens ekonomiska förvaltning finge överflyttas på kommunen, där
läroverket vore beläget.
I motionerna I: 612 och II: 810 framhölls, att ett antal uppgifter i fråga
om vissa statliga läroanstalters administration och ekonomiska förvaltning
tänktes bli överflyttade på kommunala organ utan att kostnadsfrågan samtidigt
blivit belyst. I motionerna I: 613 och 616 samt II: 814 uttalades, att
frågan om överflyttande av läroverkens ekonomiska förvaltning på kommunerna
syntes vara av stor principiell räckvidd. Då propositionen icke
mer än antydningsvis gav en uppfattning om hur problemet komme att
lösas, borde det begärda bemyndigandet icke lämnas. Icke minst med hänsyn
till de synpunkter, som riksdagens revisorer (1938/39, § 7, och 1944/45,
S 10) framfört ävensom riksdagens ställningstagande i ett tidigare sammanhang,
varvid ifrågasatts viss lagstiftning av besläktad karaktär (jfr tredje
särskilda utskottets utlåtande 1940: 2) syntes riksdagen själv böra få taga
ställning till de anordningar, som kunde komma att föreslås för överförande
av de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning från rektor till kommunerna.
Riksdagen underströk i likhet med utredningen vikten av att rektorerna
befriades från uppgifter, varom här vore fråga. Det av Kungl. Maj:t begärda
bemyndigandet lämnades emellertid icke, utan riksdagen förutsatte, att om
det efter närmare utredning visade sig lämpligt att till skolstyrelsen (iverföra
läroverkens ekonomiska förvaltning, förslag härom underställdes riksdagen
(KSU 1956: 1 s. 112).
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 11.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
IV. Skolförfattningssakkunniga
1. Allmänna synpunkter
Skolstyrelseutredningens förslag avser huvudsakligen de allmänna läroverkens
medelsförvaltning, som med vissa obetydliga undantag skulle överflyttas
från rektor till skolstyrelsen. Förslaget innebär, att kommunen skall
mottaga inflytande medel, förvalta läroverkens kassor och även donationer,
i den mån ej annat föreskrivits i donationsurkunden, samt ombesörja bokföringen.
I utredningen framhålles särskilt, att uträknandet och utbetalandet
av lärarlönerna borde under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett
ställe för alla under skolstyrelsens förvaltning stående skolor. I remissyttrandena
har i anslutning härtill i huvudsak behandlats frågor om läroverkens
medelsförvaltning och rektorernas kamerala göromål.
Under uttrycket läroverkens ekonomiska förvaltning ingår emellertid
även andra uppgifter än de kamerala och medelsförvaltande, såsom fastighetsförvaltningen
och verkställande av inköp. Bestämmelser om den ekonomiska
förvaltningen är meddelade i §§ 148 och 212—219 i Ls.
Den nya sholstyrelselagen (SFS 1956: 614) fastslår i 1 §, att varje kommun
skall, efter vad i nämnda lag och särskilda författningar närmare bestämmes,
vårda skolväsendet i kommunen, såvitt icke handhavandet därav
tillkommer annan. Samma lag stadgar vidare i 5 § 1 mom., att kommunens
skolstyrelse skall vara styrelse för bland annat allmänt läroverk och statligt
gymnasium som finns i kommunen. Enligt lagens 7 § åligger det skolstyrelsen
att, i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter
avseende skolväsendet i kommunen som är att hänföra till förvaltning
och verkställighet . Skolstyrelsen har enligt samma paragraf också att,
om flera skolor eller skolformer står under styrelsens förvaltning, sörja för
samordning och enhetlighet i deras verksamhet.
Skolstyrelselagstiftningen är alltså redan utformad på sådant sätt att det
— i den mån inte undantag göres genom särskilda författningsbestämmelser
— skall ankomma på skolstyrelserna att handha även läroverkens förvaltning.
Visserligen måste för läroverkens del åtskilliga sådana undantagsbestämmelser
komma att bestå — utformningen av skolans inre arbete och
ledningen av detta skall i princip fortfarande ankomma på rektor (jfr prop.
1956: 182 s. 59). Enligt riksdagens beslut skall skolstyrelsen emellertid ha
att taga väsentlig befattning med lärartillsättningama. Det har vidare förutsatts,
att skolstyrelsen skall få befogenheter, som gör det möjligt att samordna
och rationalisera utnyttjandet av lärarpersonal, skollokaler och materiel.
De sakkunniga utgår för sin del ifrån att styrelsen skall handha fastighetsförvaltningen,
däri inbegripet lokalernas uppvärmning, belysning etc.
Rektor och rektorsexpeditionen bör emellertid självfallet lämna de upp
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
gifter och det biträde i övrigt, som är nödvändiga för arbetets fullgörande,
exempelvis viss tillsyn, om så anses erforderligt. Även verkställandet av
inköp för läroverkets behov bör såvitt möjligt centraliseras till en för alla
skolor under skolstyrelsen gemensam instans, varvid kommunen ej för läroverkets
speciella vidkommande bör vara bunden av de statliga föreskrifterna
om upphandling. Vid inköp av undervisningsmateriel och böcker bör
dock rektors och lärarnas speciella pedagogiska sakkunskap utnyttjas och
viss bestämmanderätt tillerkännas dem.
Även en del uppgifter av administrativ eller skolsocial art, som åvilar
rektorerna eller som de utan formellt åläggande fullgör, bör så vitt möjligt
avlastas dem och handhas av kommunalt anställd personal. De sakkunniga
är emellertid ej beredda att nu framlägga preciserade förslag härom. Ur
arbetssynpunkt måste dock dessa uppgifter bli av mindre betydelse än de
förut angivna.
Beträffande medelsförvaltning och övriga kamerala göromål vid de allmänna
läroverken kan särskilt följande skäl anföras för att överflytta dem
till kommunerna.
Det kamerala arbetet har ett nära samband med den ekonomiska förvaltningen
i övrigt. Om fastighetsförvaltningen och andra förvaltningsuppgifter
överflyttas till kommunen, är det ej lämpligt, att de kamerala
göromålen kvarligger hos rektor, bland annat därför att kompetenskonflikter
lätt skulle kunna uppstå.
Läroverksrektorerna har i regel ej någon utbildning för kameralt arbete.
Dylikt arbete och ledningen därav måste därför vara betungande för dem.
Ur rationaliseringssynpunkt är det lämpligt, att det kamerala, arbetet
vid de olika skolorna under skolstyrelsen handlägges på en central, väl utbyggd
expedition. Det bör erinras, att i Stockholm direktionen över Stockholms
städs undervisningsverk uträknar och ombesörjer utbetalningen av
stadens läroverkslärares löner och sjukvårdsersättningar. Enligt vad de
sakkunniga inhämtat har läroverkskommunerna regelmässigt en god kameral
organisation.
Den ekonomiska förvaltningen vid läroverken har med åren blivit alltmer
arbetskrävande. Särskilt må framhållas, att det statliga lönesystemet för
lärare blivit mycket invecklat, att löne- och tjänstgöringsfrågor för skolstäderskor
blivit oproportionerligt tidskrävande, samt att arbetet med anskaffning
och reparation av inventarier och materiel samt förande av förteckningar
däröver har ökat avsevärt. De skolsociala arbetsuppgifterna,
inberäknat studiehjälpen, har dessutom tillkommit. Även om rektor tilldelas
personal för alla dessa arbetsuppgifter, måste han leda arbetet och
ansvara för dess riktiga fullgörande, bland annat har han statligt redogöraransvar
för av honom förvaltade medel. Samtidigt har skolväsendets omdaning
ställt ökade krav på rektorerna som pedagogiska ledare för läroverken.
Det är önskvärt att denna sida av rektorernas verksamhet ställes
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
i förgrunden. En effektiv begränsning av rektorernas arbetsuppgifter av
icke-pedagogisk art är därför angelägen.
Ett överflyttande av medelsförvaltningen i fråga om statliga medel till
kommunal myndighet kan icke ske med mindre man i vissa avseenden
bryter med hittills tillämpade regler. De sakkunniga har i första hand undersökt,
om förvaltningen av statsmedel skulle kunna överflyttas från rektorerna
till annan statlig myndighet.
Invändningarna i remissyttrandena över skolstyrelseutredningens förslag
avser väsentligen svårigheterna att tillämpa det statliga revisionssystemet
och redogöraransvaret beträffande statsmedel, som förvaltas av kommunala
organ. Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde nu pågående utredning
om det statliga redogöraransvaret ej kunna avslutas så snart, att resultatet
därav kan föreläggas 1958 års riksdag. En viss uppmjukning av
nämnda ansvar torde emellertid kunna förväntas.
Man skulle kunna tänka sig att låta rektor dela ansvaret med en »kamrerare»
eller möjligen att låta en sådan helt övertaga arbetsuppgifterna. Det
förra alternativet skulle väl sannolikt icke frikoppla rektor i önskvärd omfattning,
det senare alternativet skulle nog medföra en alltför heterogen
samling redogörare — i denna sin egenskap endast arvodister och i vissa
fall kanske icke ens statstjänstemän i övrigt. Mot båda alternativen kan
invändas, att de med all sannolikhet skulle föranleda krav på ökad gottgörelse
från medhjälparens sida och sålunda ställa sig dyrbara. Det kan
vidare sättas i fråga, om man inte genom sådana anordningar skulle bibehålla
ett alltför stort antal relativt dyrbara kamerala enheter med likartade
arbetsuppgifter — framför allt i större städer — och sålunda underlåta att
ta till vara de möjligheter till rationalisering som under alla förhållanden
torde finnas.
Utan att man bryter mot någon av gängse principer för den statliga medelsförvaltningen
kan det givetvis övervägas att sammanföra läroverkens
medelsförvaltning eller delar därav, exempelvis löneuträkning och löneutbetalning,
till något annat statligt organ. De som därvid synes kunna
komma i fråga är länsstyrelse, länsskolnämnd eller skolöverstyrelsen. Länsstyrelserna
torde emellertid redan förut ha tillräckligt stor arbetsbörda, de
ifrågavarande uppgifterna ligger vid sidan av deras egentliga verksamhet,
och lokalsvårigheter föreligger på många håll. En centralisering till skolöverstyrelsen
finge väl närmast tänkas i samband med ett införande av
databehandlingsmaskiner och skulle väl i så fall avse lärarlönerna. Huruvida
en dylik centralisering lämpligen låter sig göra,, ligger utom ramen för
denna undersökning. En överflyttning enbart av bestyret med lönerna löser
ej heller frågan helt. Att samla de medelsförvaltande uppgifterna hos länsskolnämndema
skulle föranleda, att dessa organ måste ges en stark kameral
organisation. I varje fall bleve det nödvändigt med en kamrerare och viss
amanuens- och biträdespersonal. Om dylika löpande förvaltningsuppgifter
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
skulle åvila länsskolnämnd, finge denna en annan karaktär och omfattning
än som avsetts. Att utnyttja maskinella hjälpmedel, som man kunde göra
vid en helt centraliserad löneuträkning och löneutbetalning, torde sannolikt
ej komma ifråga med så många regionala organ och ett ur denna synpunkt
sett så begränsat arbetsmaterial. Rekryteringsfrågan skulle också bli ett
problem. I varje fall skulle det nog taga. sin tid, innan dessa, länsmyndigheter
bleve helt funktionsdugliga.
Av det anförda framgår, att läroverkens medelsförvaltning och övriga
kamerala göromål ej lämpligen bör överflyttas till annan statlig myndighet
ens som en temporär åtgärd samt att starka skäl talar för att ifrågavarande
uppgifter överföres på kommunerna. Det är angeläget att läroverksrektorerna
befrias från ansvaret för dessa uppgifter redan vid skolstyrelsereformens
ikraftträdande. De sakkunniga förordar därför, att ifrågavarande
arbetsuppgifter överföres från rektorerna till kommunerna redan från och
med den 1 juli 1958. Med hänsyn till de invändningar, som rests mot skolstyrelseutredningens
förslag, har de sakkunniga i sitt förslag vält delvis
andra lösningar än utredningen.
De allmänna läroverken får för närvarande anses ha karaktären av statliga
institutioner, vilket ytterligare markerats genom slopandet av terminsavgifterna.
Den omständigheten, att läroverken skall ställas under förvaltning
av skolstyrelserna är ej avsedd att i princip ändra deras statliga karaktär.
Läroverkens rektorer, lärare, vaktmästare och skolstäderskor m. fl.
skall alltjämt vara statligt anställda.
Åtgärden att ställa en statlig institution under förvaltning av en kommunal
nämnd är en nyhet, som kräver speciella bestämmelser i olika hänseenden.
Detta gäller icke minst i fråga om medelsförvaltningen. Om denna
skall ombesörjas av kommunerna synes det nödvändigt att detta sker i
former som så litet som möjligt avviker från vad som gäller för kommunernas
drätsel i allmänhet. De sakkunnigas förslag innebär därför på vissa
punkter avvikelser från vad som eljest är brukligt i fråga om statlig medelsredovisning.
Detta bör ses mot bakgrunden av läroverkens blivande särställning
i förvaltningssystemet.
I samband med att kommunerna övertar läroverkens förvaltning, bör
deras skyldigheter beträffande läroverken få en mera generell reglering samt
mera enkla och överskådliga, regler tillskapas. Vidare bör kommunerna tillförsäkras
viss kompensation för sitt ökade bestyr med läroverken. De sakkunniga
framlägger förslag även i dessa hänseenden.
Kommunens övertagande av medelsförvaltningen innebär icke, att rektor
och rektorsexpeditionen helt frikopplas från alla därmed sammanhängande
uppgifter. En viss uppgifts- och tillsynsskyldighet måste kvarstå, t. ex.
registrering och rapportering av lärares och övrig personals tjänstgöring och
tjänstledigheter, attestering av räkningar, anteckningar om medelsanvänd
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
ningen för läroverkets behov (alltså någon form av dispositionsbokföring)
och förande av inventarieförteckningar.
Det må även framhållas, att frågan om överflyttande av medelsförvaltningen
från rektor till annan myndighet bör hållas skild från frågan om
beslutanderätten över användningen av de medel, som avser omkostnader
av olika slag. Även om medelsförvaltningen överflyttas, kan rektors beslutanderätt
över användningen bibehållas.
I det följande behandlar de sakkunniga huvudsakligen frågor om medelsförvaltning
och kamerala göromål. Övriga grenar av läroverkens förvaltning
behandlas endast i den mån de sakkunniga anser sig böra föreslå någon
ändring.
Att närmare beräkna kommunernas kostnader för deras övertagande av
ovan angivna förvaltningsuppgifter är ej möjligt utan vidlyftig utredning.
Beträffande medelsförvaltningen och övriga kamerala göromål, inberäknat
löneuträkningen, må dock nämnas, att kostnaden för kamrerare vid läroverken
torde kunna uppskattas till i medeltal cirka 2 000 kronor om året
och för kamerala göromål i övrigt till i medeltal 1 500—2 000 kronor för år.
Medelkostnaden per läroverk för dessa arbetsuppgifter torde kunna uppskattas
till 3 500—4 000 kronor för år. För de största läroverken blir givetvis
kostnaden betydligt större och för små läroverk mindre. Vid dessa uppskattningar
har bortsetts från rektors eget minskade administrativa arbete,
som i stället skulle falla på annan befattningshavare.
Förslag till de huvudsakliga ändringar i läroverksstadgan, som erfordras
i anledning av de sakkunnigas förslag, har utarbetats. Till vissa speciella
problem, exempelvis frågan om besvär över skolstyrelses beslut i mål om
avlöningsförmåner, ämnar de sakkunniga återkomma i annat sammanhang.
2. Redogöraransvaret
En vägande invändning mot skolstyrelseutredningens förslag är, att det
strikta statliga redogöraransvaret ej kan tillämpas mot kommunala förtroendemän
och tjänstemän. En förutsättning för kommunernas övertagande
av läroverkens medelsförvaltning är därför, att denna fråga kan lösas på
annat sätt.
Om statligt redogöraransvar ej kan åläggas kommunala förtroendemän
och tjänstemän, bör enligt de sakkunnigas mening i stället kommunen som
sådan åläggas betalningsansvar gentemot staten beträffande statsmedel,
som för läroverkets drift tillföres kommunen. Ansvaret bör (begränsas till
förvaltningsåtgärder, som är beroende av beslut av antingen kommunal
nämnd eller av kommunal förtroendeman eller tjänsteman. Delegerar kommun
sin beslutanderätt till läroverkets rektor, bör kommunen ersätta statsverket
förluster på grund av rektors felaktiga åtgärder inom ramen för en
sådan delegation.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
Av den som sålunda genom sin åtgärd eller underlåtenhet orsakat kommunen
förlust, lär kommunen i princip kunna utkräva ersättning i samma
ordning som ifråga om kommunala medel. Enligt uppgift brukar kommunerna
vid felaktig utbetalning eller försummad inbetalning i första hand
vända sig mot den som mottagit det felaktigt utbetalade beloppet respektive
försummat inbetalningen. Endast om denne ej verkställer inbetalningen
och förtroendemannen eller tjänstemannen gjort sig skyldig till grövre försummelse,
torde ersättningsanspråk komma ifråga.
Den ekonomiska risken för återbetalningsskyldighet till statsverket för
kommunerna är ej särskilt stor. Under senare år har riksräkenskapsverket
godkänt anmärkningar mot läroverksrektorer till ett sammanlagt belopp
av lägst 20 000 kronor och högst 114 000 kronor per år, fördelade på ett
stort antal läroverk och anmärkningar. De anmärkta beloppen har i regel
återbetalats av betalningsmottagarna.
Kommunens ansvar gentemot statsverket bör icke avse åtgärder, som
grundats på felaktiga statliga beslut. Om löneklassplaceringsbesluten skall
fattas av länsskolnämnden, bör kommunen således ej svara för felaktiga
utbetalningar av statsmedel, som beror på felaktiga löneklassbeslut. För
dessa bör vederbörande beslutande statstjänstemän kunna ställas till ansvar
i eljest gällande ordning. Rektor föreslås i det följande genom författningsföreskrift
få dispositionsrätten över vissa belopp av statsmedel och även i
andra fall torde vissa statsmedel komma att ställas till rektors disposition,
vilka dock mottages och utbetalas genom kommunens försorg. Beslutar
rektor om en felaktig utbetalning av dylika medel, som han äger disponera
enligt särskild föreskrift, bör rektor och ej kommunen bära det ekonomiska
ansvaret härför.
Däremot bör kommunen gentemot statsverket svara för åtgärder, som
beror på kommunala beslut grundade på felaktiga uppgifter av läroverkets
rektor eller av annan statlig personal vid läroverket. I detta hänseende bör
ifrågavarande befattningshavare jämställas med motsvarande befattningshavare
vid de kommunala skolorna under skolstyrelsens inseende. Kommunerna
torde i sådana fall kräva ersättning av dem endast under de ovan
angivna förutsättningarna. Det bör emellertid anmärkas, att rektor och
nämnda personal lämnar dessa uppgifter under ämbetsmannaansvar.
I detta sammanhang vill de sakkunniga avslutningsvis framhålla, att den
föreslagna regleringen av det kommunala ansvaret anpassats efter nu gällande
ordning för det statliga redogöraransvaret. Om detta slopas eller modifieras.
, kan det vara anledning att ta upp frågan om läroverkskommuns
ansvar till ny prövning.
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
3. Den kommunala bokföringen
Kommunernas bokföring av läroverken tillkommande statsmedel bör i
möjligaste mån underlättas och fördelarna av deras vanligen centraliserade
medelsförvaltning utnyttjas. Läroverken bör därför ingå i kommunernas
övriga medelsförvaltning. Statsmedlen bör inflyta i den kommunala kassarörelsen
och ej hållas åtskilda från kommunala medel. Vidare bör statsmedlen
bokföras i de kommunala räkenskaperna efter i huvudsak eljest tilllämpade
kommunala bokföringsprinciper. Endast de jämkningar bör vidtagas,
som erfordras med hänsyn till det statliga anslagssystemet och den
statliga revisionen.
Läroverken tilldeles nu statsmedel under flera statliga anslagsposter, för
vilka gäller olika bestämmelser. Dessa är av stor betydelse för regleringen
av läroverkens verksamhet och i viss mån även för fördelningen av kostnaderna
för läroverken mellan staten och kommunerna, vilken omreglerats
så sent som vid 1956 års riksdag i samband med terminsavgifternas slopande.
De sakkunniga anser sig i nuvarande läge ej böra föreslå några större
ändringar i dessa hänseenden. Till följd härav förordar de sakkunniga, att
läroverkens utgifter — i anslutning till nuvarande statliga anslagsposter —
i den kommunala bokföringen uppdelas på posterna avlöningar, sjukvårdsersättningar,
expenser, bibliotek och materiel, understöd och premier samt
övriga ändamål. Detaljerna behandlas nedan under särskilda avsnitt. Om
så skulle erfordras, bör ytterligare poster kunna inrättas. För vinnande av
enhetlighet bör riksräkenskapsverket äga utfärda vägledande anvisningar.
Lämpligen synes därvid samråd böra ske med kommunförbunden.
Anslutningen till det statliga bokföringssystemet medför, att posterna får
ett delvis annat innehåll än som skulle följa av kommunala bokföringsprinciper.
Denna avvikelse torde dock ej medföra större olägenheter för den
kommunala räkenskapsföringen.
Den största svårigheten för kommunerna torde vara, att de statliga och
kommunala bokföringsåren ej sammanfaller. I bokföringen torde det bli
nödvändigt att varje halvår göra ett avslut beträffande posterna för statsmedel.
Vid lämplig tidpunkt efter utgången av det statliga bokföringsåret
(1 juli 30 juni), förslagsvis före den 1 oktober, bör kommunen vara skyldig
att till riksräkenskapsverket sända utdrag av kommunens bokföring för
aret beträffande statsmedel. Till bokföringsutdraget bör fogas vissa verifikationer,
vilka kommunens revisorer bör ha siffergranskat innan de översändes.
Denna fråga behandlas närmare i följande avsnitt.
4. Revisionen
Den kommunala revisionen måste omfatta även läroverkens medelsförvaltning,
eftersom denna skall ingå i den kommunala kassarörelsen. Revisionen
måste under alla omständigheter avse den formella kontrollen av ut
-
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
gifters och inkomsters siffermässiga riktighet och överensstämmelse med
fattade beslut, verifikationernas fullständighet o. d. Prövningen av författningsenligheten
och lämpligheten av besluten om statsmedel bör däremot,
för att dubbelrevision skall undvikas, kunna begränsas, i den mån en sådan
prövning sker genom den statliga revisionen. De kommunala revisorerna
bör dock vara oförhindrade att ingå även i en sådan prövning.
Den statliga revisionen skulle enligt nu gällande principer omfatta alla
statsmedel, som kommun förvaltar för läroverks räkning, och avse både
den formella och den sakliga revisionen. En dubbelrevision bör emellertid
av ekonomiska och praktiska skäl undvikas. Den kommunala revisionen bör
därför ersätta den statliga beträffande den formella granskningen. Den statliga
revisionen bör närmast avse tillämpningen av gällande författningar
och lämpligheten av vidtagna åtgärder. Den bör begränsas till mera väsentliga
områden,, nämligen posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar.
Dessa utgör sammanlagt i medeltal cirka 90 % av läroverkens omslutning
av statsmedel. Här erfordras en speciell författningskännedom och revisionen
är av stor betydelse för en enhetlig och riktig författningstillämpning.
Beträffande läroverkens övriga statsmedel är beloppen tämligen blygsamma
och avser utgiftsändamål, där risken för sakliga fel ej är så stor.
Utgifternas sakliga berättigande kan också i stort sett bedömas lika väl av
den kommunala som av den statliga revisionen. I fråga om expenser föreslås
dessutom i det följande anordningar, som gör en statlig revision av dem
överflödig. Enbart den kommunala sakliga revisionen bör därför täcka detta
område. Riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen och länsskolnämnden bör
emellertid ha rätt att vid inspektion av läroverken ta del av kommunens
räkenskaper i vad avser läroverk, och riksräkenskapsverket bör få ökad
medelstilldelning för tjänsteresor för lokal tillsyn av läroverken. Den dispositionsbokföring,
som alltjämt måste finnas på rektorsexpeditionerna, bör
också underlätta en kontroll över att medlen använts på ett riktigt och
lämpligt sätt.
Om de kommunala revisorerna vid sin revision skulle finna att statsmedel
oriktigt utbetalats till följd av ett felaktigt beslut av statlig myndighet, bör
detta anmälas till riksräkenskapsverket, som då har att pröva frågan om
anmärkning mot vederbörande. Beträffande rektor bör detta, som nämnts,
gälla endast i fråga om beslut, som han fattar med stöd av särskild föreskrift,
men icke beträffande beslut, som han fattar med stöd av delegation
från skolstyrelsen. Den kommunala dechargen bör omfatta läroverkets hela
medelsförvaltning med undantag endast för nyss nämnda beslut av statlig
myndighet, inberäknat rektor.
Riksräkenskapsverkets anmärkningar torde ofta ej kunna framställas,
innan frågan om ansvarsfrihet för skolstyrelsen behandlats i fullmäktige.
Detta är en olägenhet, som det är svårt att undvika. Redan nu föreligger
emellertid samma förhållande i fråga om anmärkningar mot statsbidrag till
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
folkskolans lärare. De sakkunniga utgår från att verkets anmärkningar
bringas till de kommunala revisorernas kännedom.
Från kommunalt håll har framhållits de stora olägenheterna av att utbryta
originalverifikationer ur de kommunala räkenskaperna. Härvid har
åberopats erfarenheterna från bl. a. den statliga mödrahjälpen. Beträffande
läroverken skulle till riksräkenskapsverket endast behöva insändas verifikationerna
till de räkenskaper, som skall revideras i sakligt hänseende inom
verket, nämligen avlöningslistor och verifikationer till sjuk vårdsersättningar.
Beträffande avlöningslistorna är att märka, att den formella revisionen
verkställes av de kommunala revisorerna. Det torde då ej vara av samma
betydelse som eljest, att riksräkenskapsverkets revision grundas på originalverifiktioner.
Det må nämnas, att revisionen av statsbidrag till bl. a. folkskolans
lärarlöner hittills grundats på kommunala rekvisitioner, till vilka
icke bilagts lönelistoma i original. De sakkunniga förordar därför, att kommunerna
får rätt att för revision av avlöningsanslaget till riksräkenskapsverket
insända till riktigheten bestyrkta kopior eller avskrifter av lönelistor
och övriga verifikationer. Om en kommun hellre vill insända originalverifikationerna,
bör den dock vara oförhindrad härtill.
Beträffande sjukvårdsersättningar bör däremot kommunerna alltid tillställa
riksräkenskapsverket originalverifikationerna i anslutning till vad
som tillämpas för samma ersättning vid de statsunderstödda skolorna.
De olika utgiftsslagen skall i det följande behandlas under särskilda avsnitt.
5. Avlöningar
Den utan jämförelse största posten för statsmedel i läroverkens räkenskaper
blir avlöningar. Arbetet med att uträkna avlöningar, upprätta lönelistor
och utbetala lön bör nu överflyttas på kommunerna. Rektors och rektorsexpeditionens
arbete bör, som nämnts, begränsas till att lämna för löneuträknandet
erforderliga uppgifter om anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
tjänstledigheter m. m.
Det bör uttryckligen föreskrivas, att rektor ej är skyldig att besluta om
eller beräkna personalens avlöningsförmåner. Härmed avses även sjukvårdsersättningar.
6. Sjukvårdsersättningar
Ersättning för sjukvårdskostnader vid läroverken utbetalas nu av rektor
från läroverkens omkostnadsanslag, varefter utbetalningarna granskas av
riksräkenskapsverket. Vid de statsunderstödda kommunala skolorna förskotteras
nämnda ersättning i regel av kommunen, varefter utbetalningarna
granskas av länsstyrelsen, innan förskotten täckes av statsmedel. Handlingarna
ingår därefter i länsstyrelsens räkenskaper, vilka revideras av riksräkenskapsverket.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Det vore önskvärt, om ett enhetligt handläggningssätt kunde genomföras
beträffande ersättningen för sjukvård vid alla skolor under de nya skolstyrelserna.
Den enklaste lösningen skulle vara, att skolstyrelserna utbetalade
ersättningarna av statsmedel, som de skulle äga rekvirera hos länsstyrelserna
utan företeende av verifikationer, varefter handlingarna sändes
direkt till riksräkenskapsverket för revision. Riksräkenskapsverket torde
emellertid sakna erforderlig personal för revision av det mycket störa material,
för vilket verket i så fall skulle bli första och enda revisionsinstans.
De sakkunniga förordar därför, att denna lösning tillsvidare begränsas
till de allmänna läroverken. För riksräkenskapsverket innebär detta icke
någon ökning av nuvarande revisionsmaterial. För kommunerna innebär
förslaget, att de övertar läroverksrektorernas arbete med utbetalning av
sjukvårdsersättningarna, till vilka de skall äga rekvirera statsmedel hos
länsstyrelserna. Verifikationerna måste hållas åtskilda från verifikationerna
på sjukvårdsersättningar vid statsunderstödda kommunala skolor, då de,
som nämnts, jämte utdrag av räkenskaperna skall sändas direkt till riksräkenskapsverket
för granskning.
Sjukvårdsersättningarna för statsunderstödda kommunala skolor torde
tillsvidare böra i princip handläggas i nuvarande ordning.
7. Läroverkens kassor
Sedan läroverkens byggnadsfonder den 1 juli 1957 överlämnats till kommunerna,
återstår tre kassor, nämligen expenskassan, biblioteks- och materielkassan
samt understöds- och premiekassan. Vid vissa läroverk finns dessutom
mindre kassor utan större ekonomisk betydelse. Ett system med särskilda
kassor för driftutgifter kan i och för sig anses föråldrat, men medför
den fördelen, att rektor kan spara medel i en kassa för någon större
framtida utgift och vid brist i en kassa låna medel från annan kassa, tills
medel influtit. Dylika lån är emellertid icke tilltalande och bör undvikas
enligt riksräkenskapsverkets anvisningar.
Om kommunerna skall överta förvaltningen av läroverkens ekonomi, bör
systemet med särskilda kassor slopas, då det ej passar väl in i den kommunala
bokföringen och representerar ett föråldrat bokföringssystem. Om i
något fall statsmedel ej skulle inflyta i tid för viss utgift, som nu ankommer
på kassorna, torde kommunerna ha möjlighet att. förskottera beloppet av
egna medel. De statsmedel, som framdeles skall motsvara nuvarande kassors
medel, bör hos kommunerna — i analogi med vad som gäller för kassorna
— kunna reserveras från ett redovisningsår för användning under
närmast följande redovisningsår. Läroverkskassorna bör i kommunernas inkomst-
och utgiftsstater ersättas med motsvarande poster (litteror), nämligen
expenser, bibliotek och materiel samt understöd och premier. Kassornas
tillgångar och skulder vid upplösningen bör upptagas under dessa poster
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
som inkomster respektive utgifter. Beträffande dessa poster må ytterligare
framhållas följande.
Enligt undersökning av realskoleutredningen uppgick de utgifter, som skall
belasta expensposten, under budgetåret 1954/55 till sammanlagt följande
belopp i miljoner kronor (mkr): renhållning och städning 4,3 mkr, vaktmästare
och eldare, som ej är uppförda på ordinarie eller extra ordinarie
tjänst 0,55 mkr och vissa övriga utgifter 0,3 mkr. Kostnaderna för bränsle
och lyse uppgick samma budgetår till 4,3 mkr, vilka kostnader den 1 juli
1957 övertagits av kommunerna (SOU 1955: 53 s. 351). Den enda inkomsten
under expenser blir statsmedel.
Ur rationaliseringssynpunkt är det lämpligt, att renhållningen av kommunens
olika skollokaler ledes och skötes centralt. Det kan emellertid vara
vanskligt att för varje särskild räkning fördela kostnaderna mellan läroverket
och övriga skolor.
För att inbespara en opraktisk detaljuppdelning av kostnaderna förordar
de sakkunniga, att kommunen efter ansökan vid början av varje läsår tilldelas
ett klumpbelopp av statsmedel, vilket kommunen utan redovisningsskyldighet
får använda för de ändamål, som ingår under posten. I ansökan
bör de beräknade utgifterna givetvis närmare angivas, varför den verkliga
kostnaden torde nära ansluta sig till det belopp som tilldelats kommunen.
Skulle beloppet visa sig vara uppenbart för lågt eller inträffar oväntade ändringar
i kostnaderna, t. ex. ändrade städerskelöner, bör kommunen efter
ansökan med närmare redogörelse för de beräknade ytterligare kostnaderna,
kunna tilldelas ytterligare statsmedel. Genom den föreslagna anordningen
kommer statens utgifter att grunda sig på i regel ett enda eller ett par beslut
för varje läsår och läroverk, vilket medför den fördelen, att en statlig revision
av alla småposterna ej erfordras.
Beslutanderätten om tilldelande av dessa expensmedel bör ankomma på
länsskolnämnden, som har större möjligheter att på platsen bedöma skäligheten
av de begärda beloppen än skolöverstyrelsen.
Till nuvarande biblioteks- och materielkassor har i riksstaten beräknats
medel med 35 kronor per elev, som utdelas av skolöverstyrelsen enligt av
Kungl. Maj:t meddelade direktiv. Från motsvarande post bibliotek och
materiel bör utbetalas medel för samma ändamål som nu ankommer på
kassan.
Då hyresinkomsterna enligt de sakkunnigas förslag nedan helt skall tillfalla
kommunen, blir den enda inkomsten statsmedel, bortsett från de
mindre belopp, som kan inflyta vid försäljning av läroverkets materiel.
Även här bör statsmedlen bestämmas till ett klumpbelopp för varje redovisningsår,
vilket om särskilda skäl föreligger, kan utfyllas med ytterligare
belopp. Beslutet bör liksom nu fattas av överstyrelsen efter ansökan av rektor.
Om användningen av medlen bör rektor alltjämt äga besluta, i förekommande
fall med stöd av biblioteksnämndens beslut. Vid sina inköp bör
29
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
rektor äga utnyttja kommunens upphandlingssystem och i sådana fall ej
vara underkastad de statliga upphandlingsföreskrifterna.
Posten understöd och premier bör belastas med samma utgifter som motsvarande
kassa, d. v. s. kostnader för exkursioner o. d., för vissa skolsociala
ändamål och för premier. Dock bör med hänsyn till reformer på sociallagstiftningens
område möjligheterna att bestrida kostnader för sjukvård och
begravningshjälp borttagas.
Den huvudsakliga inkomsten blir statsmedel, som i riksstaten för innevarande
budgetår beräknats till sammanlagt 250 000 kronor och skall utgå
med 10 kronor för varje under läsåret nyinskriven elev vid läroverket. Statsmedlen
bör tillställas kommunen efter ansökan av rektor och beslut av skolöverstyrelsen.
Rektor bör alltjämt äga besluta om medlens användning,
beträffande premier med stöd av kollegiets beslut.
Motsvarande kassor tillgodoföres vissa hyresmedel samt räntor på tillfälliga,
för löpande utgifter icke omedelbart behövliga kassabehållningar.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle båda dessa inkomstposter bortfalla;
hyresmedlen emedan de föreslås tillfalla kommunen, och räntorna, emedan
läroverkskassoma slopas och det ankommer på kommunen att svara för att
erforderliga kontanta medel blir tillgängliga.
Vidare utgår till vissa av dessa kassor från äldre tid kvarstående ersättningar,
vilka nu bör avvecklas. Denna fråga behandlas i ett senare avsnitt.
8. Övrig medelsförvaltning
Enligt de sakkunnigas mening bör medelsförvaltningen i sin helhet övergå
från rektor till kommunen. Sålunda bör kommunen även förvalta läroverkets
donationer och fonder, om ej annat särskilt föreskrivits, t. ex. i donationsurkunden
(§ 218 Ls). Denna fondförvaltning bör emellertid alltjämt
liksom nu stå under riksräkenskapsverkets tillsyn. Beslutanderätten om användningen
av avkastningen bör givetvis ej ändras genom denna omläggning
av förvaltningen.
Den statliga studiehjälpen bör avlastas rektor och centraliseras till den
gemensamma skolexpeditionen eller annat kommunalt organ. Detta gäller
i varje fall i fråga om mottagandet av statsmedel och utbetalande av studiehjälp.
Även den övriga handläggningen av dessa ärenden bör i möjligaste
mån avlastas rektor. De sakkunniga förutsätter, att dessa synpunkter beaktas
vid utarbetandet av erforderliga ändringar i gällande studiehjälpsförfattningar.
I övrigt förekommer vid läroverken vissa arvoden och ersättningar i samband
med intagning av elever samt vid prov och prövningar liksom även
stämpelmedel för lösen av betygsavskrifter. Även dessa obetydliga belopp
bör förvaltas av kommunen. De sakkunniga utgår emellertid från att kommunen
åt rektor delegerar rätten att uppbära och utbetala dessa belopp,
då så finnes vara mest praktiskt.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1958
9. Rekvisition av statsmedel
För närvarande äger rektor från länsstyrelsen rekvirera statsmedel för
läroverkets behov. Han behöver därvid ej genom räkningar eller på annat
sätt styrka, för vilka ändamål medlen erfordras. Det bör framdeles få ankomma
på kommunerna att rekvirera erforderliga statsmedel hos länsstyrelsen.
Beträffande de poster, som motsvarar nuvarande läroverkskassor,
innebär de sakkunnigas förslag, att de medel, som må rekvireras, grundar
sig på beslut av länsskolnämnden eller skolöverstyrelsen.
Beträffande avlöningar och sjukvårdsersättningar skulle enligt eljest tilllämpad
praxis i fråga om rekvisitioner från icke-statliga myndigheter erfordras,
att medelsbehovet styrktes, exempelvis genom att en kopia av avlöningslistorna
bifogades. En kopia skall emellertid enligt de sakkunnigas förslag
tillställas riksräkenskapsverket vid redovisningsårets slut.
Om statsmakterna anförtror kommunerna att i stället för rektorerna
handha läroverkens ekonomiska förvaltning, bör kommunerna i detta hänseende
kunna jämställas med statsmyndigheter. Det är vidare av vikt, att
deras arbete underlättas. De sakkunniga förordar därför, att kommunerna
får rätt att för läroverkens räkning i mån av behov rekvirera statsmedel
utan att utgifterna styrkes genom några allegat, såvida ej särskilda skäl
annat föranleder.
10. Tjänstebostäder och hyresinkomster
Skolstyrelseutredningen har förutsatt, att den i samband med skolstyrelsereformen
föreslagna förstärkningen av skolledarorganisationen, som
väsentligen skall bekostas av staten, kompletteras med att kommunerna
ställer biträdeshjälp i erforderlig utsträckning till skolexpeditionernas förfogande
(SOU 1955:31 s. 171). Departementschefen ansåg, att om staten
åtog sig huvudparten av kostnaderna för den fackliga ledningen, borde det
från varje kommuns sida betraktas som ett självklart och skäligt åtagande
att sörja för att de rent arbetstekniska förutsättningarna för skolledarna
bleve tillfredsställande ordnade (Prop. 1956: 182 s. 133).
Beträffande förvaltningen av de allmänna läroverken har skolstyrelseutredningen
ej berört frågan, om särskild ersättning skall utgå till kommunerna
för deras övertagande av förvaltningen. Denna fråga har ej heller
behandlats i propositionen eller av riksdagen. Dessa arbetsuppgifter skulle
kunna anses ingå i det, som kommunerna har att lämna som motprestation
till den huvudsakligen av statsmedel bekostade förstärkningen av skolledarorganisationen.
Resonemanget gäller särskilt realskolestadiet, som med tiden
skall ersättas av försöksskolans högstadium. Detta stadium är en kommunal
skolform, där kommunen svarar för förvaltningskostnaderna. Däremot
talar vissa skäl för att kommunerna får någon ersättning för sin förvaltning
av gymnasierna.
31
Kungl. Maj:ts -proposition nr 115 år 1958
Om ersättning skall utgå till kommunerna för deras förvaltning av de
statliga läroverken, bör denna icke utgå med visst kontantbelopp per år.
En sådan lösning skulle strida mot allmänna statsbidragsutredningens principer
för statsbidrag, vilka godtagits av 1957 års riksdag. I samband med
slopandet av läroverkens terminsavgifter har Kungl Maj:t också i enlighet
med dessa principer valt andra lösningar för att ekonomiskt tillgodose kommunerna
(Prop. 1956: 123 s. 118 och 151).
Frågan om kompensation till kommunerna för arbetet med läroverkens
förvaltning bör behandlas i samband med frågan om möjligheterna att få
till stånd en klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat
och kommun. En sådan reglering har vid flera tillfällen efterlysts av svenska
stadsförbundet, bl. a. i yttrandet över skolstyrelseutredningens betänkande.
De sakkunniga vill i detta hänseende anföra följande.
Vid allmänna läroverk skall kommunen enligt gällande bestämmelser tillhandahålla
tjämtebostad åt rektor samt — med undantag för vissa kommuner
— åt vaktmästare och värmeskötare. Hyra för sådan tjänstebostad
tillfaller statsverket. Kommun kan befrias från skyldigheten att. hålla tjänstebostad
men skall då ersätta statsverket med visst årligt belopp.
De sakkunniga förordar, att kommunernas skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostad åt rektor upphäves och att skyldigheten att hålla tjänstebostad
åt vaktmästare och värmeskötare begränsas till sådana fall då tjänstebostad
erfordras för lokalernas tillsyn och uppvärmning. Denna begränsning
till fall, då tjänstebostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten
förenade arbetsuppgifternas fullgörande, ansluter sig till principbeslut av
1956 års riksdag i anledning av 1952 års tjänstebostadsutrednings förslag
(SOU 1955: 30; Prop. 1956: 116; SU 118; Rskr 271). Hyran för tjänstebostad,
då sådan förekommer, bör tillfalla kommunen och icke statsverket.
Då läroverkets skollolcaler uthyres för annat än läroverkets behov, erhåller
kommunen fr. o. m. den 1 juli 1957 halva hyresinkomsten, medan läroverkets
biblioteks- och materielkassa får den andra hälften. Dessförinnan
erhöll läroverkens kassor hela hyresinkomsten. De sakkunniga förordar, att
dessa hyresinkomster i sin helhet tillfaller kommunerna. Det kan anses
rimligt, att kommunernas skyldigheter att tillhandahålla skollokaler begränsas
till skoländamål. Kan lokalerna även utnyttjas för annat ändamål,
bör det vara kommunen, som får inkomsten härav. Självfallet bör kommunen
då svara för de extra kostnader uthyrningen medför, t. ex. för städning
och vakthållning.
Vidare bör den nya skolstyrelsens central för kommunen få bestämma,
i vad mån och till vilka uthyrning må ske av skollokaler, som disponeras
av skolstyrelsen underställda skolor. Härigenom kan uthyrningen samordnas
och lokalerna utnyttjas mera effektivt. Beslutanderätten om uthyrning
bör sålunda överflyttas från läroverkets rektor till skolstyrelsen. Detta
får anses principiellt riktigt, då rektors beslutanderätt bör avse frågor, som
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ilo år 1958
har direkt samband med skolverksamheten. De sakkunniga vill emellertid
understryka, att läroverkets dispositionsrätt till lokalerna gäller även för
annat än undervisning, blott användningen äger samband med dess verksamhet,
t. ex. pedagogdagar, föräldramöten och elevaftnar. Läroverkets
institutioner bör få disponeras av skolstyrelsen endast om det ej medför
olägenheter för därav berörda lärare.
Genom denna omläggning undvikes de praktiska bokföringssvårigheter
m. m., som en hälftendelning av de ofta små hyresbeloppen medför. Dessa
blir särskilt vanskliga att fördela, då lokaler är avsedda för både läroverkets
och kommunens behov, t. ex. gymnastiksal-idrottshall och aula-teater.
Sådana kombinerade anläggningar blir alltmer aktuella. Erhåller kommunen
hela hyresinkomsten, kvarstår för fördelning endast vissa mindre omkostnadsbelopp
nämligen för städning, för lön till värmeskötare och för hygieniska
anordningar. I regel torde det vara möjligt att finna en rimlig fördelningsgrund
för dessa kostnader.
Genom de ovan föreslagna anordningarna beräknas läroverkskommunerna
erhålla följande approximativa belopp:
hyra för skollokaler1 ................................ kronor 280 000
av kommuner och lärare erlagda hyror2................ » 274 000
av vaktmästare erlagda hyror samt ersättning för bränsle
och lyse2 ........................................ » 160 000
Summa kronor 714 000
Ovanstående belopp motsvarar i medeltal cirka 3 250 kronor per läroverk
och drygt 5 kronor per elev. Det må anmärkas, att hyresinkomsterna för
skollokaler varierar avsevärt. Sålunda hade budgetåret 1952/53 3 högre
allmänna läroverk och 31 realskolor icke några hyresinkomster, medan 2
högre allmänna läroverk och 3 realskolor uppgivit hyresinkomster överstigande
20 000 kronor (SOU 1955:53 s. 350). Bortfallet av hyresinkomster
bör kompenseras genom en motsvarande höjning av en blivande statlig
anslagspost, bibliotek och materiel.
Det belopp, som sålunda sammanlagt tillfaller läroverkskommunerna, får
anses vara en i stort sett skälig kompensation för deras bestyr med läroverkens
ekonomiska förvaltning och vad därmed enligt förslaget sammanhänger.
Begränsningen av skyldigheten att hålla tjänstebostäder får anses
innebära en fördel av väsentligt större räckvidd för kommunerna än ovan
angivna belopp utvisar.
11. Kommunernas åtaganden
För närvarande grundar sig kommunernas skyldigheter beträffande de
allmänna läroverken på åtaganden. Dessa är noga specificerade och om
1 Se prop. 1956: 123 s. 151.
2 Se statsliggaren 1957/58 s. 672.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
det ifrågasattes någon ändring erfordras nya åtaganden av kommunerna.
Senast i anslutning till 1956 års riksdagsbeslut om slopande av terminsavgifterna
måste samtliga läroverkskommuner pröva, om de genom nya
åtaganden skulle övergå på det nya systemet eller kvarstå på äldre bestämmelser.
Så gott som alla kommuner har övergått på det nya systemet, dock
torde den 1 juli 1958 alltjämt inemot 10 kommuner kvarstå på det äldre
systemet med terminsavgifter. Skälet är i flera fall, att läroverket har många
elever från andra kommuner, för vilka läroverkskommunen vill ha åtminstone
någon ersättning.
För de kommuner, som övergått till avgiftsfri undervisning, är åtagandena
nu enhetligt utformade beträffande skyldigheter i fråga om läroverkshuset.
Bestämmelserna i § 212 Ls har utformats i överensstämmelse med
dessa åtaganden. Däremot föreligger alltjämt olikheter med avseende å skyldigheten
att hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare. Flera
kommuner har ej åtagit sig denna skyldighet. Anledningen synes vara, att
vid 1939 års lönereglering för ifrågavarande personal genom ett förbiseende
ej kom att inflyta en föreskrift om kommunernas skyldigheter i detta
hänseende. I samband med organisationsändringar o. d. har flertalet läroverkskommuner
dock måst åtaga sig att hålla dylika tjänstebostäder.
Frågan behandlades av 1955 års riksdag i anledning av en anmärkning av
konstitutionsutskottet (memorial nr 16), att Kungl. Maj:t i kungörelse den
19 november 1954 med ändring av bl. a. § 215 Ls föreskrivit skyldighet för
läroverkskommunerna att hålla dylika tjänstebostäder utan att göra undantag
för de kommuner, som ej åtagit sig en dylik förpliktelse. Konstitutionsutskottet
uttalade därvid (s. 5), att Kungl. Maj:t icke kan i administrativ
ordning ålägga dessa kommuner den i förevarande stadgande angivna skyldigheten.
»Sådant åläggande kan endast meddelas efter samtycke från riksdagen».
Systemet med detaljerade åtaganden av läroverkskommunerna är en
kvarleva från äldre tid, som i dagens läge är opraktisk. En följd härav är
även att kommunernas åtaganden sins emellan företer omotiverade olikheter.
Särskilt olägligt är, att erforderliga ändringar i ofta ganska obetydliga
frågor måste underställas fullmäktige i alla läroverkskommuner.
Genom skolstyrelsereformen har frågan kommit i ett nytt läge. Enligt
1 § skolstyrelselagen har varje kommun ålagts ett generellt ansvar för vården
av skolväsendet i kommunen, vilket icke tidigare förelegat. Genom 2 §
i lagen har vidare öppnats möjlighet för läroverkskommun att få ersättning
från annan kommun för undervisning av elever från denna kommun och
enligt 5 § i lagen skall den kommunala skolstyrelsen vara skolstyrelse även
lör allmänt läroverk i kommunen. Något rättsligt hinder synes icke föreligga
mot att riksdagen beslutar, att nuvarande åtaganden ersättes med
generella regler om kommunernas skyldigheter beträffande de allmänna
läroverken. De sakkunniga hänvisar till konstitutionsutskottets ovan refe
3
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 115
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
rerade uttalande (KU 1955:16 s. 5). Liknande uttalanden har gjorts i utslag
av regeringsrätten (RÅ 1945 E 78) och inom doktrinen (Halvar Sundberg:
Kommunalrätt, 4:e upplagan s. 508).
Realskoleutredningen har givit uttryck åt en annan uppfattning (SOU
1955:53 s. 372), men i propositionen (1956:123 s. 153) uttalades, att kommunerna
icke torde »nu böra formligen åläggas förpliktelser gentemot läroverken
utöver dem de redan åtagit sig».
De sakkunniga förordar, att generella bestämmelser för kommunernas
åliggande beträffande läroverken nu fastställes, vilka skall ersätta de olika
läroverkskommunernas tidigare gjorda åtaganden. Endast i samband med
inrättande av nytt allmänt läroverk eller allmänt gymnasium bör som villkor
föreskrivas, att kommunen åtager sig de förpliktelser, som enligt gällande
föreskrifter åligger kommun gentemot allmänt läroverk. För en sådan
omläggning erfordras beslut av riksdagen, liksom även i fråga om ändringar
i de generella bestämmelserna.
En dylik omläggning är särskilt påkallad i samband med att kommunerna
övertar läroverkens förvaltning. Deras skyldigheter behöver då närmare
preciseras för undvikande av tvister. Härigenom tillgodoses även stadsförbundets
önskemål om en klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena
mellan stat och kommun beträffande de allmänna läroverken.
De generella bestämmelserna bör, utom beträffande vissa detaljer, motsvara
vad som nu gäller för flertalet läroverkskommuner med de begränsningar
i skyldigheten beträffande tjänstebostäder, som ovan föreslagits. Bestämmelserna
bör gälla för alla läroverkskommuner, således även för dem, som
nu ej är skyldiga hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare.
För dessa kommuner innebär bestämmelserna, att de befrias från skyldigheten
att hålla tjänstebostad åt rektor men i stället får skyldighet hålla
tjänstebostad åt vaktmästare och värmeskötare, i den mån så erfordras för
vakthållning eller uppvärmning av läroverket, varvid hyran för tjänstebostaden
bör tillfalla kommunen.
De få kommuner, som ej övergått på systemet med avgiftsfri undervisning,
bör likaledes vara skyldiga övergå på det nya systemet. För dem bör
dock övergången uppskjutas ett år för att bereda dem tillfälle ordna frågan
om ersättning från andra kommuner, vilkas barn och ungdom anlitar läroverken
ifråga.
Beträffande vissa av kommunernas åligganden må framhållas följande.
Om läroverkstomt föreskrives i § 56 Ls, att läroverkshus jämte härtill
hörande byggnader bör vara beläget på en sund och fritt liggande plats,
vilken tillika erbjuder tillräckligt utrymme för lärjungarnas lekar och rörelser
i det fria samt medgiver uppförande av rast- eller lekskjul för deras
vistelse ute vid dålig väderlek. Enligt § 212 Ls i dess lydelse före den 1 juli
1957 skulle kommun alltid vara skyldig att för läroverkshus med därtill
hörande byggnader kostnadsfritt upplåta sådan byggnadsplats, som avses
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
i § 56 Ls. Vid den ändring av § 212 Ls, som genomfördes genom KK 1957:
347, borttogs denna föreskrift, då det ansågs självfallet, att kommunen
måste tillhandahålla tomt i samband med att den tillhandahöll läroverkshus.
Frågan kommer i ett delvis annat läge, om kommunernas åligganden
fastställes genom generella bestämmelser. De sakkunniga förordar därför,
att det nu i Ls angives, att kommunen skall tillhandahålla lämplig tomt
samt att denna skall vara ändamålsenligt planerad.
Kommunerna har från och med den 1 juli 1957 övertagit kostnaderna
för bl. a. bränsle till lokalernas uppvärmning, medan staten svarar för avlöning
åt värmeskötare och eldare. Att kommunens förpliktelse är begränsad
till bränslekostnaden bör lämpligen tydligt framgå av stadgandet.
Hänvisningen i nuvarande bestämmelser om statsbidrag till byggnadsarbeten
bör bibehållas, men motsvarande hänvisning om statsbidrag till
elevhem och skolmåltider bör utgå och eventuellt inflyta på annan plats i
stadgan.
12. Avveckling av vissa ersättningar
Till läroverken utgår för närvarande i vissa fall mindre bidrag, som är
kvarlevor från äldre tider. I stift, där för de allmänna läroverkens behov finnes
en premie- och fattigkassa, är denna kassas inkomster enligt § 216 mom.
1 Ls de medel, vilka blivit såsom ersättning för djäknepenningar till de allmänna
läroverken anslagna. Inkomsternas fördelning emellan de i stiftet
varande särskilda läroverkens understöds- och premiekassor må av domkapitlet
med avseende på lärjungarnas antal och övriga omständigheter
årligen uppgöras. Kassans behållning bör årligen i det närmaste utdelas
samt varje läroverks andel till vederbörande rektor i rätt tid översändas.
För ifrågavarande ändamål anvisas årligen i riksstaten under anslaget Allmänna
läroverken: Ersättning för djäknepenningar m. m. 4 307 kronor
10 öre.
Dessutom utgår till understöds- och premiekassan vid vissa läroverk ersättning
för förlorad helgonskyld (2 644 kronor 33 öre), samt till vissa läroverk
i Lunds och Göteborgs stift ersättning för indragna landgillen och
klockarpensioner (731 kronor 13 öre). Vidare utgår ersättning för studieskatten
i Halland (66 kronor 92 öre) till »Göteborgs högre latinläroverk»
och ersättning för 1/2 tunna kronotionde till »Växjö högre skola» (7 kronor).
Även dessa ersättningar utgår från ovannämnda riksstatsanslag, som
under en lång följd av år varit upptaget med oförändrat belopp, 8 500 kronor.
Häri ingår även ersättning till Visingsöfonden med 705 kronor.
I stift där byggnadskassa finnes, lämnas enligt § 216 mom. 2 Ls ur densamma,
i mån av dess tillgångar och efter medgivande i varje särskilt fall
av Kungl. Maj:t, bidrag till byggnad och underhåll av läroverkshus.
Frågan om indragning eller avlösning av ersättningarna från nämnda anslag
har efter särskilt uppdrag år 1940 utretts av dåvarande t. f. kammar
-
36
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
rådet P. Gavelius. I utredningen framhölls, att ifrågavarande ersättningar
var kvarstående rester av det äldre indelningssystem, enligt vilket vissa
statsinkomster direkt anvisades till täckande av särskilda statsutgifter.
»Ersättningsanslagen torde samtliga få anses skyddade av prästerskapets
privilegier, så att desamma icke torde kunna nedsättas eller indragas utan
kyrkomötets bifall». Enligt utredningen kunde endast vissa obetydliga ersättningsbelopp
utan större olägenheter indragas, medan anslaget till större
delen borde bibehållas.
Vid remissbehandlingen kunde kammarkollegiet icke biträda uppfattningen.
att kyrkomötets bifall erfordrades för nedsättning eller indragning
av ersättningarna. Denna mening, anförde kollegiet, torde utgå från en
bokstavstolkning av 1723 års privilegietext. Privilegiernas bestämmelser i
avseende å anslagen till de allmänna läroverken måste anses helt föråldrade.
Vidare erinrade kollegiet om att det veterligen icke dårnera ansågs, att
kyrkomötets medgivande erfordrades till förändrad disposition av den till
universiteten anslagna egendom, å vilken privilegierna enligt sin ordalydelse
vore tillämpliga.
Skolöverstyrelsen hade däremot intet att erinra mot utredningsmannens
mening, att kyrkomötets bifall erfordrades för nedsättning eller indragning
av ersättningsanslagen. Beträffande ersättningen för förlorad helgonskyld
framhöll överstyrelsen, att denna i Kristianstad och Ystad disponerades
för skolhusets underhåll. Då stadsfullmäktige i dessa städer åtog sig de av
riksdagen uppställda villkoren för ombildning av respektive läroverk, utgick
dessa belopp till skolhusens underhåll. Det kunde antagas, att kommunerna
då räknade med att även i fortsättningen få behålla nämnda förmån. Överstyrelsen
ifrågasatte, om dessa båda ersättningar kunde indragas utan uttryckligt
medgivande från kommunernas sida. Beträffande de ersättningar,
som tillföll understöds- och premiekassorna, tillstyrkte överstyrelsen utredningens
förslag, att dessa skulle bibehållas ograverade.
Riksräkenskapsverket ansåg att ifrågavarande ersättningar saknade verklig
betydelse för läroverken och kunde upphöra att utgå utan nämnvärt avbräck
för läroverken. Verket kunde dock för det dåvarande icke föreslå
anslagets borttagande ur riksstaten, utan torde därmed tills vidare böra
anstå i avvaktan på införandet av särskilda omkostnadsstater vid de allmänna
läroverken i likhet med vad som redan gällde vid de tekniska läroverken
och seminarierna.
Statskontoret framhöll, att enligt utredningen skulle ett tjugutal anslagsposter
kvarstå under anslaget till ett sammanlagt belopp av mer än 7 500
kronor. Någon nämnvärd förenkling av anslaget eller dispositionen därav
syntes alltså det föreliggande förslaget icke medföra. Om kyrkomötets medverkan
erfordrades, ifrågasatte statskontoret, huruvida utredningen borde
medföra någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Utredningen föranledde icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida (prop.
1942: 1, Vill ht s. 300 ff). Även senare har frågan om slopandet av dessa
ersättningar aktualiserats utan att leda till resultat.
Beträffande frågan om kyrkomötets bifall fordras för slopande av dessa
ersättningar, vill de sakkunniga, utöver vad kammarkollegiet anfört, framhålla
följande. I ett år 1955 avgivet betänkande om kyrkomötets grundlagsenliga
befogenheter m. m. (SOU 1955: 47) uttalas under rubriken privi
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
legier, som upphört utan att beslut enligt regeringsformen § 114 träffats
(s. 67), att stadgandet i artikel 2 av privilegierna om vidmakthållande av
akademier, gymnasier och skolor ej längre har någon betydelse. Privilegiebestämmelserna
i vad de rör skolväsendet är enligt betänkandet ej tillämpliga,
sedan skolväsendet förlorat sin tidigare kyrkliga karaktär. I propositionen
1926: 197 med förslag till lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig
jord i vissa fall m. m. anfördes som skäl för att ej låta den föreslagna
lagen avse universitetens samt läroverkens egendom bl. a., att denna egendoms
ställning förskjutits i och med att undervisningsväsendet alltmer förlorat
sin historiskt betingade kyrkliga prägel samt att modernt språkbruk
icke torde hänföra denna egendom till den »ecklesiastika».
Genom skolstyrelsereformen har de organisatoriska banden mellan kyrkan
och de allmänna läroverken helt upphört i och med att eforusinstitutionen
m. m. slopats. Läroverkens särställning som i viss mån självständiga institutioner
har alltmer försvagats. Sedan nu terminsavgifterna avskaffats,
får de anses ha i stort sett samma karaktär som andra statliga institutioner,
dock med den avvikelsen, att de skall vara underställda kommunala
styrelser. Genomföres de sakkunnigas ovan framlagda förslag, att läroverkens
kassor skall slopas, fyller anslaget »Ersättning till djäknepenningar
m. m.» väsentligen samma ändamål som andra anslag till driften av statliga
institutioner.
I likhet med kammarkollegiet anser de sakkunniga, att ifrågavarande
ersättningar kan borttagas utan kyrkomötets bifall. Skälen för att dessa
ersättningar nu bör slopas är huvudsakligen följande.
Redan då frågan prövades 1942 uttalades, att beloppen var så små att de
ej hade verklig betydelse för läroverken. Genom penningvärdets fall har
deras betydelse ytterligare minskats, då beloppen ej höjts. De utgör nu
mindre än 1/20 000 av statens kostnader för driften av läroverken.
Genomföres de sakkunnigas förslag om generell reglering genom riksdagsbeslut
av läroverkskommunernas skyldigheter, bör även de mindre ersättningsbelopp,
som i ett par fall är avsedda för skolhusens underhåll kunna
indragas utan kommunernas samtycke. Övriga belopp utgår för skolsociala
ändamål eller för driften av läroverken. Statsverket svarar nu för kostnaderna
för driften av läroverken utom beträffande vissa kostnader för tomt och
lokaler, som ankommer på kommunerna. Staten anslår dessutom avsevärda
belopp för skolsociala ändamål, särskilt må framhållas den nuvarande statliga
studiehjälpen, som ej utgick, då frågan prövades 1942. Ersättningen
för djäknepenningar m. m. är i jämförelse härmed betydelselös.
Genom slopandet av läroverkskassorna får, som nämnts, dessa ersättningar
mera än tidigare samma karaktär som andra anslag under driftbudgeten.
Med hänsyn till dessa skäl förordar de sakkunniga, att ifrågavarande ersättningar
indrages. Någon särskild kompensation synes ej erforderlig, all
-
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
denstund staten anvisar för driften av läroverken och för skolsociala ändamål
behövliga medel. Från stiftens byggnadskassor bör ej heller bidrag till
byggnad och underhåll av läroverkshus utgå. Skulle något läroverk genom
bortfallet av här ifrågavarande ersättningar bli i behov av ytterligare anslag,
bör detta beaktas vid tilldelningen av statsmedel från riksstatsanslag.
Efter närmare utredning bör beslutas, om stiftens byggnadskassor och
premie- och fattigkassor helt eller delvis bör avvecklas och hur med innestående
medel bör förfaras.
13. Särskilda frågor
Vissa statliga realskolor är förenade med kommunala gymnasier. Realskolans
kassor må då omfatta också gymnasiet, om kommunen lämnar bidrag
till kassorna, som motsvarar gymnasiets behov. Motsvarande gäller för
statligt allmänt läroverk inberäknat försöksläroverk, som förenas med kommunalt
högstadium av försöksskolan. Bortsett från kassorna skall emellertid
statens och kommunens medel hållas skilda i räkenskaperna för dessa
skolor.
Då kommunerna övertar förvaltningen av den statliga delen av dessa
skolor och kassorna bortfaller, förenklas medelsförvaltningen. Som huvudregel
torde böra gälla, att inkomster och utgifter för de statliga och kommunala
delarna av sådan skola i räkenskaperna redovisas var för sig. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de undantags- och specialbestämmelser,
som eventuellt kan erfordras. På vissa områden, som ej hör
till medelsförvaltningen i egentlig mening, erfordras likaledes specialbestämmelser,
t. ex. beträffande skolhälsovård och skolbibliotek. Dessa frågor torde
få lösas i annat sammanhang.
Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ombesörjer uträkning
och utbetalning av löner och sjukvårdsersättningar beträffande läroverken
i Stockholm. Direktionens verksamhet är avsedd att nedläggas den 1
juli 1958 och övertagas av Stockholms kommunala myndigheter. Direktionen
har emellertid samma uppgifter beträffande lärarhögskolan, som ej
kommer att sortera under Stockholms skolstyrelse. Lärarhögskolans löneuträkning
är särskilt tidsödande och vansklig, då många av lärarna tjänstgör
vid olika skolor i Stockholm. Dessa uppgifter kan tänkas överflyttade
antingen till skolöverstyrelsen eller till lärarhögskolan. Överstyrelsen har
för närvarande ej personal, som fortlöpande sysslar med uträkning av lärarlöner.
Dessutom har överstyrelsen lokalsvårigheter. Lärarhögskolan har redan
nu hand om vissa löneutbetalningar och lokalfrågan kan ordnas. Dess
administrativa och kamerala personal är emellertid redan nu hårt pressad
och kan ej utan förstärkning fullgöra de nya arbetsuppgifterna. Enligt de
sakkunnigas mening bör löneuträkningen lämpligen överföras till lärarhögskolan,
vars administrativa personal bör förstärkas med en väl kvalificerad
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
biträdeskraft. Tillsynen och ansvaret för löneuträkningen torde böra fördelas
mellan högskolans förste byråsekreterare och kassör.
Läroverket för vuxna i Norrköping mottager elever från hela riket, vilka
delvis får undervisning per korrespondens. Om läroverket ej blir underställt
skolstyrelsen i Norrköping, torde dess ekonomiska förvaltning tillsvidare
böra handhavas av rektor med erforderlig biträdeshjälp.
14. Riksstaten
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag påkallar vissa jämkningar
i riksstatsanslagens beräkning och uppställning.
I fråga om läroverkens avlöning sanslag torde få hänvisas till vad departementschefen
anfört i propositionen 1958: 1 (VIII ht s. 515 f). Anmärkas må
vidare, att bland särskilda uppbördsmedel under avlöningsanslaget bortfaller
posterna »av kommuner och lärare erlagda hyror» och »av vaktmästare
erlagda hyror samt ersättning för bränsle och lyse».
Läroverkens omkostnadsanslag måste utökas med tre nya poster, nämligen
expenser, bibliotek och materiel samt understöd och premier. I samband
därmed bortfaller bidragsanslaget till läroverkens kassor. Slutligen
måste anslaget Ersättning för djäknepenningar m. m. få ändrad benämning,
då det framdeles endast avser ersättning till Visingsöfonden. Om en omläggning
av sistnämnda fond pågår nu utredning.
Anslagen till direktionen över Stockholms stads undervisningsverk (avlöningar
och omkostnader) kan utgå ur riksstaten redan för budgetåret
1958/59 (se Prop. 1958: 1, VIII ht s. 516).
15. Övergångsanordningar
De sakkunnigas förslag bör i allt väsentligt genomföras från och med
den 1 juli 1958. Vissa delar av förslaget bör dock genomföras först från och
med den 1 juli 1959, bland annat med hänsyn till svårigheten att ändra
redan begärda anslag å riksstaten för budgetåret 1958/59.
Anslag till läroverkens kassor är upptaget i förslaget till riksstat för budgetåret
1958/59. En omläggning kan ej påräknas. De sakkunniga förordar,
att läroverkens kassor bibehålies till den 1 juli 1959, men att förvaltningen
av dem övertages av kommunerna redan från och med den 1 juli 1958. De
sakkunniga inser, att detta är olägligt för kommunerna, men anordningen
är dock genomförbar, om erforderligt samarbete sker mellan läroverkens
rektorsexpeditioner och kommunernas medelsförvaltare.
Till biblioteks- och materielkassorna har för nästa budgetår medel beräknats
med hänsyn till att hälften av hyresinkomsterna från läroverkens lokaler
skulle tillfalla kassorna. Dessa hyresinkomster bör därför övergå till
kommunerna först från och med den 1 juli 1959.
40
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
I förslaget till avlöningsanslag för nästa budgetår är upptagna inkomstposter
för hyror m. m. för tjänstebostäder. De sakkunniga anser emellertid
det vara angeläget att den av de sakkunniga föreslagna reformen beträffande
tjänstebostäder eller ersättning därför samt tjänstebostadshyror genomföres
redan då kommunerna övertager läroverkens förvaltning och förordar
därför, att detta förslag genomföres redan från och med den 1 juli 1958.
Avvecklingen av ersättning för djäknepenningar m. m. bör anstå till den
1 juli 1959, då anslag för ändamålet föreslagits för nästa budgetår.
De läroverk, som ej övergått på systemet med avgiftsfri undervisning,
bör som nämnts få bibehålla denna anordning under nästa budgetår, dock
bör även här kommunerna överta medelsförvaltningen redan från och med
den 1 juli 1958.
V. Remissyttranden
Av remissmyndigheterna har endast statstjänstemännens riksförbund
helt avstyrkt de sakkunnigas förslag. En ledamot av riksräkenskapsverket
har ansett sig i första hand böra förorda, att den nuvarande ordningen i
princip bibehålies. Skoldirektionen i Stockholm har biträtt sakkunnigförslaget
såtillvida, som den förordat att kommunen i sak åtager sig de föreslagna
förvaltningsuppgifterna men ansett att detta skall ske på grundval
av ett avtal med staten. I övrigt har vad de sakkunniga föreslagit tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. De hörda myndigheternas och organisationernas
synpunkter skall här närmare redovisas.
Kammarrätten anför inledningsvis följande. Den av de sakkunniga föreslagna
överflyttningen av den ekonomiska förvaltningen till läroverkskommunen,
innebärande att en kommunal styrelse blir lokalt förvaltningsorgan
för en statlig institution, måste med hänsyn till möjliga komplikationer i
administrativt och organisatoriskt hänseende ingiva vissa betänkligheter.
Att staten åt kommun uppdrager dylikt offentligt sysslomannaskap torde
sakna direkt motsvarighet inom förvaltningen. Kammarrätten vill dock
icke motsätta sig att den föreslagna överflyttningen, som synes vara förutsatt
i skolstyrelselagen, tills vidare prövas.
Kammarrätten diskuterar därefter olika delar av de sakkunnigas förslag
och framför synpunkter och gör påpekanden i skilda hänseenden utan att
dock i något avseende rikta invändningar mot förslaget i sak.
Enligt statskontorets mening framgår av nu föreliggande förslag, att den
lämpligaste utvägen att ernå den från olika synpunkter önskvärda begränsningen
av rektorernas arbetsbörda torde vara att på kommunerna överlåta
bestyret med läroverkens medelsförvaltning. Ämbetsverket tillstyrker i
huvudsak de föreslagna lösningarna av de med en dylik överlåtelse förenade
spörsmålen.
Att som de sakkunniga föreslagit bereda riksräkenskapsverket ökad medelstilldelning
för tjänsteresor för lokal tillsyn av läroverken anser stats
-
41
Kungl. Maj:ts iproposition nr 115 år 1958
kontoret dock inte böra ifrågakomma. Vidare framhålles, att anledning
numera torde saknas att bibehålla systemet att med expensmedel bestrida
kostnaderna för icke-ordinarie vaktmästar- och eldarpersonal. Sådana kostnader
bör enligt statskontorets mening i fortsättningen belasta vederbörlig
anslagspost under avlöningsanslaget.
Då de föreslagna åtgärderna får konsekvenser ifråga om rektorernas arbetsbörda,
förutsätter statskontoret att biträdesorganisationen på rektorsexpeditionerna
bör kunna icke oväsentligt inskränkas och att medelstilldelningen
för ändamålet för nästkommande budgetar anpassas efter de
ändrade förhållandena. Ämbetsverket uttalar slutligen, att anledning torde
föreligga att upptaga frågan rörande omfattningen av rektorernas undervisningsskyldighet
till omprövning.
Riksräkenskapsverkets majoritet har inte funnit anledning till erinringar
mot grundtanken i de sakkunnigas förslag men gjort åtskilliga påpekanden
av revisionsteknisk natur, vilka syftar till en skärpning av de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna. Från ämbetsverkets beslut har en
ledamot, byråchefen Faxelius, anmält avvikande mening. En anordning
enligt vilken en kommunal nämnd ålägges att även fungera som styrelse
för en statlig institution kan enligt Faxelius’ mening visserligen i och för sig
godtagas under förutsättning av en fullständig redovisning av omhänderhavda
statsmedel, men en dylik anordning skulle, anser han, medföra en
stark splittring av läroverkens förvaltning och medföra olägenheter större
än vinsterna. Faxelius förordar därför, att skolstyrelsernas uppgifter begränsas
till ungefär desamma som nu ankommer på läroverkens lokalstyrelser
och att rektorernas arbete med den ekonomiska förvaltningen underlättas
inom nuvarande ram för denna förvaltning.
Ämbetsverkets majoritet har i huvudsak anfört följande synpunkter. De
statliga medlen bör i de kommunala räkenskaperna redovisas å särskilda
inkomst- och utgiftskonton. Ämbetsverket bör ha befogenhet att årligen
från ett mindre antal kommuner infordra sådant verifikationsmaterial, som
enligt sakkunnigförslaget eljest inte skall inlämnas till riksräkenskapsverket
för granskning. Den kommunala revisionen bör även avse kontroll av att
littereringen skett i enlighet med ämbetsverkets anvisningar.
Riksräkenskapsverket ifrågasätter, om inte kostnader för renhållning av
läroverkens lokaler och hygieniska anordningar bör stanna på kommunerna.
Skall dessa kostnader likväl täckas av statsmedel, bör medlen anvisas under
ett särskilt, för ändamålet å riksstaten uppfört anslag, förslagsvis benämnt
»Allmänna liiroverken: Bidrag till expenser». Från detta anslag föreslås
kommunerna skola äga rekvirera förskottsbelopp, maximerade till 90 procent
av de totala expenskostnaderna föregående redovisningsår, varefter
ansökan om slutavräkning påföljande redovisningsår skulle insändas åtföljd
av utdrag ur kommunens bokföring m. m.
Nämnas må slutligen att ämbetsverket anser dels att rektors medgivande
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
bör inhämtas av skolstyrelsen, innan läroverkets lokaler uthyres, dels att
styrelsen endast efter beslut av rektor skall äga avyttra eller avskriva läroverket
tillhörig lösegendom.
Skolöverstyrelsen har endast ansett sig böra göra det påpekandet, att
direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ombesörjer uträkning
och utbetalning av löner och sjukvårdsersättningar jämväl för statens skolköksseminarium
samt att, om direktionens verksamhet kommer att upphöra
med utgången av juni månad 1958, de nämnda uppgifterna synes böra
överföras till läroanstalten. Beträffande den förstärkning av seminariets
administrativa personal som därvid skulle erfordras, avser överstyrelsen att
i annat sammanhang framlägga förslag.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har, från de synpunkter överstyrelsen
har att företräda, inte haft något att erinra mot förslaget.
Överståthållarämbetet ifrågasätter med hänsyn till vissa av de invändningar
som gjorts av kommunala organ i Stockholm, huruvida skolförfattningssakkunnigas
förslag är ägnat att läggas till grund för bestämmelser,
avsedda att träda i kraft den 1 juli 1958. Länsstyrelsen i Malmöhus län
tillstyrker i princip förslaget att det skall ankomma på skolstyrelserna att
handha läroverkens ekonomiska förvaltning men finner det tveksamt om
reformen kan genomföras redan från den 1 juli i år i mindre läroverksorter
med hänsyn till svårigheten att där så snabbt skaffa kompetent arbetskraft.
Kammarkollegiet och domkapitlen i Uppsala och Stockholm, som granskat
förslaget i vad det gäller avvecklingen av ersättningar för djäknepenningar
m. m., har ej funnit anledning till erinringar mot att en sådan avveckling
kommer till stånd.
Styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm har avgivit utlåtande över vad
de sakkunniga föreslagit rörande lärarhögskolan och därvid bland annat
redogjort för omfattningen av löneutbetalningarna vid läroanstalten. Dessa,
som nu ombesörjes av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk,
beräknas från och med läsåret 1958/59 komma att uppgå till omkring
300 per månad, varav cirka hälften avser lärarkandidater. Till de
månatliga löneutbetalningarna kommer utbetalningen av omkring 500
handledararvoden per år samt ersättningar för vidareutbildning, vilka redan
nu ligger på lärarhögskolans kansli.
Till det av de sakkunniga framlagda förslaget om förstärkning av lärarhögskolans
administrativa personal med en väl kvalificerad biträdeskraft
ansluter sig skolans styrelse men framhåller, dels att med de sakkunnigas
förslag torde avses befattningshavare lägst i kontorists löneställning, dels
ock att endast erfarenheten kan avgöra om denna arbetsförstärkning är
tillfyllest. Förlägges löneutbetalningarna såsom styrelsen föreslagit till lärarhögskolan,
kommer högskolans kassör att få större ekonomiskt ansvar och
nya tidskrävande arbetsuppgifter, framhåller styrelsen och menar, att som
en given konsekvens därav befattningen som kassör bör uppflyttas från
nuvarande lönegrad Ao 10 till lägst lönegrad Ao 12.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk tar i sitt yttrande
endast upp vissa frågor, som berör direktionens verksamhet. Efter att ha
erinrat om att det i statsverkspropositionen till 1958 ars riksdag förutsattes,
att direktionen skall upphöra med utgången av budgetåret 1957/58 anföres
bland annat följande.
Frågan huruvida skoldirektionen kan vid angiven tid övertaga direktionens
samtliga arbetsuppgifter av ekonomisk natur, undandrager sig direktionens
bedömande. Däremot maste direktionen mycket bestämt framhålla,
att dess verksamhet icke omedelbart kan da upphöra. Skatteredovisning
för perioden maj—juni, justering av beslut och ställningstaganden, som
hänföra sig till förfluten tid, samt överlämnande och ordnande av direktionens
arkiv m. m. kunna icke verkställas eller avslutas före den 1 juli
1958. Därtill kommer, att avsevärd tid erfordras för bokslutsarbetet och
räkenskapernas överlämnande till riksräkenskapsverket. Det är följaktligen
nödvändigt att räkna med, att direktionen under en övergångstid måste
fortsätta med sin verksamhet. Hur länge övergångstiden måste fortfara,
beror i väsentlig mån på hur den nya organisationen kommer att fungera
och skoldirektionens förmåga att övertaga arbetsuppgifterna.
Statens avtalsnämnd har avgivit utlåtande över de delar av sakkunnigförslaget,
som berör städningsfrågor och därvid, utan att rikta någon erinran
mot förslaget, pekat på att ett genomförande därav medför vissa
problem, som enligt nämndens mening bör beaktas.
Utredningen angående redogörar ansvar et m. m. Efter att i korthet ha
redogjort för redogöraransvarets innebörd uttalar utredningen, att redogöraransvarets
betydelse enligt dess mening överdrivits samt meddelar, att
utredningen torde komma att föreslå, att redogöraransvaret avskaffas, men
att anmärkningsprocessen bibehålies med i viss mån ändrad karaktär. Redogörares
ansvar skulle då bli att bedöma efter vanliga skadeståndsregler och
skadeståndsfrågor för redogörare i sista hand avgöras av allmän domstol.
I fråga om kommuns ansvar gentemot staten för kommunalt förvaltade
statsmedel bör enligt utredningens mening principen vara den av de sakkunniga
föreslagna, nämligen att i den mån ekonomiskt ansvar bör föreligga,
detta bör åvila kommunen som sådan och icke kommunal myndighet
eller tjänsteman.
1952 års tjänstebostadsutredning har avgivit utlåtande över sakkunnigförslaget
i vad det avser frågan om omfattningen av kommunernas skyldighet
att i fortsättningen tillhandahålla tjänstebostäder vid läroverken och
därvid anfört i huvudsak följande.
Utredningen, som för närvarande överväger bostadstvångets omfattning
för bland annat all personal, som avlönas enligt statens allmänna avlöningsreglemente,
bär icke funnit skäl föreslå dylikt tvång, lör rektorer vid de
allmänna läroverken. Utredningen har med anledning härav intet att
erinra mot att kommunernas skyldighet att tillhandahålla bostad för nyssnämnda
befattningshavare i enlighet med de sakkunnigas förslag upphäves.
Vad beträffar de sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande skyldig -
44
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
heten för läroverkskommun att tillhandahålla tjänstebostäder åt vaktmästare
och värmeskötare, vilket förslag, såsom de sakkunniga framhållit, bygger
på 1956 års riksdagsbeslut angående tjänstebostadssystemet, hade det
enligt tjänstebostadsutredningens mening varit önskvärt, om förslaget hade
kunnat erhålla en närmare precisering. En förutsättning för en sådan precisering
är att ställning först tages till frågan om bostadstvångets omfattning
i fortsättningen för dessa båda kategorier av befattningshavare. Tjänstebostadsutredningen
är emellertid ännu icke beredd att avgiva något förslag
i denna del. I avbidan på ställningstagande till denna fråga anser utredningen,
att förslaget tills vidare kan godtagas.
Stadsförbundet framhåller, att de sakkunnigas förslag berör två huvudproblem
av betydande kommunalt intresse, nämligen dels frågan om kommunernas
övertagande av läroverkens ekonomiska förvaltning och vissa
därmed sammanhängande spörsmål, dels frågan om införande av generella
bestämmelser rörande kommunernas skyldigheter med avseende å de allmänna
läroverken. Sin tidigare framförda mening att det i och för sig vore
en rationell förändring att överflytta läroverkens ekonomiska förvaltning
på kommunerna har förbundet inte funnit skäl ändra. I anslutning till de
sakkunnigas förslag uttalas den meningen att om kommunerna skall övertaga
denna förvaltning så synes övervägande skäl tala för att det sker
helt och fullt. Det principiella ställningstagandet måste emellertid, framhåller
förbundet, kompletteras med en praktisk avvägning huruvida rimlig
ersättning kommer att utgå till kommunerna. Förbundet säger sig inte
vilja förneka, att sakkunnigförslaget synes vara fullt tillfredsställande, om
bedömningen begränsas till nedsummeringen av debet- och kreditposterna
för kommunerna, men menar att genomsnittsberäkningen i detta fall kan
vara ovanligt vilseledande. Övergångsvis beräknar förbundet att vissa
kommuner kommer att bli överkompenserade och andra underkompenserade.
När förbundet trots detta anser sig kunna godtaga förslaget så säges
det framför allt bero på den icke oväsentliga fördel av principiell vikt, som
ligger i att skyldigheten att hålla tjänstebostäder starkt begränsas.
Enär de synpunkter och önskemål, som framförts av representanter för
förbundet, säges ha blivit i allt väsentligt beaktade, har förbundet, vad
gäller frågan om överflyttningen av den ekonomiska förvaltningen från
rektor till kommun, endast framfört ett par detaljeringar.
Beträffande förslaget att generella bestämmelser om kommunernas åligganden
beträffande läroverken skall ersätta de tidigare av läroverkskommunerna
gjorda åtagandena ansluter förbundet sig i princip till de sakkunniga
men vänder sig mot att tvingande författningsbestämmelser skall
fixera läroverkskommunernas åligganden i överensstämmelse med nuvarande,
på gjorda åtaganden grundade förpliktelser, bortsett från de samtidigt
föreslagna ändringarna och tilläggen, vilket skulle innebära att varje
omprövning av kostnadsfördelningsfrågan skulle anses vara obehövlig. Ett
sådant tillvägagångssätt kan förbundet inte finna riktigt och det fram
-
45
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
hålles särskilt, att den nuvarande kostnadsfördelningen i vad angår gymnasiedelen
i läroverksorganisationen från kommunal synpunkt måste framstå
som oegentlig. Förbundet hemställer enträget att frågan om statsbidrag
till anskaffande av gymnasielokaler måtte tagas under övervägande.
Vidare riktas invändningar mot att kommun genom allmänna bestämmelser
skall åläggas att även framgent bekosta kompletteringar i form av
nybyggnader jämte inredning, inventarier och möbler. Under alla omständigheter
bör kommun enligt förbundets mening vara tillförsäkrad möjligheten
att i förväg få framföra invändningar mot organisationsförändringar,
som har dylika konsekvenser, och få dessa invändningar prövade samt därvid
ha formellt fritt val att avstå från att vara läroverkskommun.
Landskommunernas förbund uttalar, att det får anses överensstämma
med skolstyrelselagens intentioner att medelsförvaltning och övriga kamerala
göromål vid de allmänna läroverken handhas av kommunerna, varför
förbundet inte har någon principiell erinran mot skolförfattningssakkunnigas
förslag. De få detaljeringar förbundet gör är av formell art och torde
inte behöva redovisas här.
Stockholms skoldirektion har som eget yttrande åberopat bland annat
skoldirektörens tjänsteutlåtande och därjämte överlämnat ett av stadens
kammarkontor till skoldirektören avgivet yttrande i ärendet.
I skoldirektörens tjänsteutlåtande lämnas inledningsvis en redogörelse
för utvecklingstendenserna på det skolorganisatoriska området och för den
betydelse 1956 års skolstyrelselag bör anses ha som ett instrument för samordning
och enhetlig ledning av det allmänna skolväsendet. Det framhålles
därefter, att den vidare förvaltningsmässiga samordning av de olika skolformerna,
som skolförfattningssakkunnigas förslag innebär, maste ses mot
denna bakgrund och betraktas som ett steg i riktning mot större enhetlighet
inom skolväsendet. Sedan det uttalats, att gymnasiernas ställning i det
framtida skolväsendet inte är fullt klar, framhalles att det dock är säkert,
att en intim samverkan mellan statliga och kommunala organ blir nödvändig
samt att det synes vara till ansenlig fördel, därest man är inställd
på en skolorganisatorisk utveckling enligt de redovisade riktlinjerna, ju
tidigare denna samverkan kan inledas. Efter att ha erinrat om att skolförfattningssakkunniga
inriktat sig på att söka skapa former för ett samarbete
anför skoldirektören bland annat följande allmänna synpunkter.
Som helhet betraktat måste man konstatera, att en icke obetydlig avlyftning
från rektorerna blir resultatet av de sakkunnigas förslag, k ör kommunens
del skulle vinsten bestå i följande. Därest det framtida skolväsendet
förutsättes få en starkare kommunal förankring, torde som förberedelse
härför vara värdefullt med en insyn i läroverkens skötsel och arbetsförhållanden.
Som regel ha det kommunala skolväsendets målsmän för närvarande
av naturliga skäl ej så ingående kännedom om läroverkens administrativa
arbetsförhållanden. Såsom ovan anförts torde det nu aktuella
förslaget från skolförfattningssakkunniga icke avse cn definitiv lösning av
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
förhållandet mellan kommunen och de allmänna läroverken på angivet område,
utan endast förhållandena under en övergångstid. Naturligtvis är
avsikten samtidigt att ange den riktning, i vilken utvecklingen bör gå.
Kommunens intresse av förslaget torde sålunda väsentligen ligga i des.s
karaktär av förberedelse för en vidare utveckling, varjämte som ovan framhållits
skapas möjligheter att på detta område ernå en närmare anslutning
till föreskrifterna i skolstyrelselagen.
Mot den här angivna bakgrunden borde det omnämnda samarbetet
kunna sträcka sig även något utanför den ram, som de föreslagna stadgebestämmelserna
ange. Detta gäller t. ex. upphandling av kontorsartiklar för
expeditionerna, av undervisningsmateriel och böcker, av materiel för städning
m.m. Det torde likaså gälla tryckning av en del blanketter o. dyl.
Dessa frågor kunna lösas i samband med ingående av det avtal, som nedan
förordas.
Som av bilagda yttrande framgår har kammarkontoret avstyrkt det
framlagda förslaget. Kontoret har därvid bland annat ansett, att kompetenskonflikterna
vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag kunna
innebära motsatsen till avsedd rationalisering. Ansvaret för de statliga
skolorna bör i stället alltjämt åvila staten. Det måste även anses helt uteslutet
enligt kontorets mening, att läroverkskommunerna skulle åläggas
statligt redogöraransvar. Ur de anförda rationaliseringssynpunkterna borde
samma resultat kunna vinnas genom en koncentration av den ekonomiska
förvaltningen till statliga organ, närmast länsskolnämnderna och för Stockholms
del skolöverstyrelsen.
De av kammarkontoret anförda motiveringarna för dessa slutsatser torde
icke ur kommunens synpunkt kunna bestridas. Den angivna ståndpunkten
blir därjämte än mer motiverad genom de i det följande och i såväl juridiska
avdelningens som revisionskontorets yttranden påtalade svårigheterna
med de skilda huvudmannaskapen. Utan att undervärdera vikten av de
påtalade olägenheterna och de av kammarkontoret anförda argumenten
bör föreliggande ärende emellertid därjämte bedömas mot den ovan angivna
bakgrunden. Till uttalanden rörande den tidigare beskrivna, troliga framtida
utvecklingen ha stadsfullmäktige också i stora drag principiellt anslutit
sig vid behandlingen av ett flertal skolärenden under senare år. Denna bakgrund
och stadsfullmäktiges tidigare redovisade principiella inställning bör
— trots angivna skäl i negativ riktning för en lösning enligt det framlagda
förslaget — medföra en från stadens sida positiv medverkan till lösning
av frågorna men på annat sätt. Den administrativa hjälpen åt läroverken
bör i så fall ges annan form, än som föreslagits av de sakkunniga. Förslagsvis
kan denna, därest statsmakterna med omedelbar verkan vill lösa frågan,
åtminstone för Stockholm ske genom ingående av avtal mellan kronan och
staden. Detta förutsätter naturligtvis, att full ersättning skall givas staden
för dess merarbete. Som ett led i den allmänna utvecklingen är jag
således benägen att i sak biträda de sakkunnigas intentioner, men med en
sådan utformning, att kommunens befattning med de allmänna läroverkens
ekonomiska förvaltning får lösas ej författningsvägen utan genom
avtal.
Skoldirektören går i det följande in på den ekonomiska gottgörelse, kommunen
skulle komma i åtnjutande av enligt sakkunnigförslaget. De av de
sakkunniga angivna grunderna skulle enligt i yttrandet gjorda beräkningar
47
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
medföra en inkomstförbättring för staden av 145 000 kronor, medan utgifterna
för de föreslagna förvaltningsuppgifterna beräknas komma att uppgå
till 200 000 kronor. Skoldirektören anför härom.
Vare sig frågorna komma att lösas författningsvägen eller som här föreslås
avtalsvägen kan den föreslagna ersättningen med det angivna tillägget,
eller 145 000 kronor, icke accepteras för de avsedda arbetsuppgifterna. Om
frågan löses avtalsvägen, blir ersättningen helt beroende av arbetsuppgifternas
omfattning. Om avtalet kommer att innebära samma arbetsuppgifter
för kommunen, som de sakkunniga föreslagit, bör ytterligare ersättning
lämnas genom särskilt anslag. Stadens myndigheter böra icke utan
gensägelse acceptera någon som helst ytterligare ekonomisk belastning avseende
läroverkens verksamhetsområde. Tidigare har erinrats om huvudstadens
ansenliga utgiftsökning genom statens vägran att upprätta statliga
gymnasier i tillräcklig omfattning. Vidare ha ytterligare merutgifter åsamkats
staden genom nyorganisationen av realskolorna, förut för enbart Norrort
beräknade till över 1 miljon kronor per år. När dessutom så många
invändningar i sak nu anföras mot skolförfattningssakkunnigas förslag, bör,
därest förslaget ändock kommer att genomföras, staden ovillkorligen kräva,
att full kompensation skall givas för utgifterna, en kompensation, som
dessutom bör kunna variera efter utgifternas ökning. Vid en lösning avtalsvägen
bör ersättningen kunna regleras varje år.
Beträffande de sakkunnigas förslag att de individuella åtagandena från
läroverkskommunernas sida skall ersättas med generella författningsbestämmelser
uttalar skoldirektören att en dylik omläggning säkerligen skulle
vara rationell. En mera allmängiltig utredning rörande kostnadsfördelningen
för läroverken borde dock enligt skoldirektörens mening göras, innan
någon förbindelse från stadens sida lämnades beträffande kommunens åligganden.
Rörande innebörden av föreliggande förslag uttalas.
Enligt det nu framlagda förslaget skall kommunen ansvara för de kompletterande
lokalanskaffningar, som kunna uppkomma genom av statsverket
ensidigt beslutad omorganisation. Som förutsättning för en sådan skyldighet
borde i enlighet med skolstyrelselagens intentioner det åtminstone
krävas, att skolstyrelsen biträtt förslaget till omorganisation.
Ur kammar kontorets starkt negativa yttrande torde huvudsynpunkterna
böra här redovisas.
De sakkunnigas förslag att överflytta läroverkens ekonomiska förvaltning
till kommunerna synes kontoret i själva verket närmast vara förestavat av
statsfinansiella skäl och de invändningar, de sakkunniga rest mot andra
diskuterade lösningar, äger enligt kontorets mening relevans endast om avsikten
är att söka undvika ökade utgifter för statsverket.
Den av de sakkunniga anförda argumenteringen lör en överflyttning på
kommunerna av ifrågavarande arbetsuppgifter är enligt kammarkontorets
mening bristfällig. Uppfattningen att en sådan överflyttning skulle minska
risken för kompetenskonflikter delas således inte av kontoret, som tvärtom
anser, att ett genomförande av förslaget snarare skulle skapa nya sådana
48
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 115 år 1958
konflikter utan att eliminera de nu rådande. Att läroverksrektorerna i regel
ej har utbildning för kameralt arbete finner kontoret ej vara något argument
för att överföra dylika göromål på kommunen och ej heller synes det
kontoret från rationaliseringssynpunkt lämpligt att vidtaga de föreslagna
åtgärderna.
Så länge läroverken är statliga måste enligt kammarkontorets uppfattning
ansvaret för dem rimligen åvila de statliga myndigheterna. Att såsom
i sakkunnigförslaget i viss mån skett lägga det ekonomiska ansvaret för
skolorna i fråga på kommunerna bör enligt kontorets mening vara uteslutet.
Däremot säges det principiellt sett inte finnas några hinder för att skolexpeditionerna
med full ersättning för kostnaderna fungerar som serviceorgan
åt de statliga läroverken. Praktiska och organisatoriska skäl anses
dock klart tala mot även en sådan lösning av problemet. På de sålunda i
korthet återgivna grunderna säger kammarkontoret sig förhindrat att tillstyrka
de sakkunnigas förslag.
Kammarkontoret gör därefter vad kontoret själv kallar en kommunalekonomisk
analys av förhållandena. Det konstateras då, att kostnaderna
för stadens del kan komma att bli av storleksordningen 200 000 kronor,
eventuellt något mer. Ur kostnadssynpunkt säges vara att beakta, dels att
ett schematiskt beräknande och fastställande av vissa omkostnader för
läroverken av statlig myndighet enligt all erfarenhet kan förväntas medföra,
att kommunerna inte får full kostnadstäckning, dels att kommunen
som sådan ålägges statligt redogöraransvar — en konstruktion som från
principiella synpunkter synes kammarkontoret vara helt oantagbar — med
den ekonomiska belastning det innebär.
När det gäller den kompensation som skulle utgå till kommunerna, avvisas
först tanken att de betydande bidrag staten förbundit sig att efter
den 1 juli 1958 lämna till kostnaderna för en förstärkt skolledning skulle
kunna motivera det ifrågavarande åtagandet för kommunen utan ersättning.
Vidare anser kontoret sig kunna konstatera, att Stockholms stad inte
kommer att få något nettotillskott genom att hela hyresinkomsten från
uthyrning av läroverkslokaler tillfaller staden. Då de sakkunnigas förslag
således inte kan förväntas ge rimlig kompensation för de uppgifter, som
skulle påläggas staden, kan kammarkontoret inte ansluta sig till förslaget i
föreliggande form.
Såsom exempel på förslagets oformlighet anför kammarkontoret slutligen
att det statliga riksräkenskapsverket förutsättes skola äga utfärda vägledande
anvisningar med avseende på den kommunala bokföringen för läroverkens
del. »Även i flera andra hänseenden skulle den kommunala skolstyrelsen
bli i viss mån underställd statliga organ och då i främsta rummet
riksräkenskapsverket, vilket helt bryter mot vad som hittills ansetts böra
gälla.»
Landsorganisationen har funnit det naturligt och välmotiverat att för -
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 195S
slagen genomföres, medan statstjänstemannens riksförbund menar, att de
sakkunnigas förslag dels leder till en egendomlig konstruktion i fråga om
kommunens betalningsansvar, dels ej helt åstadkommer befrielse för
rektor från ekonomisk förvaltning och redogöraransvar men medför ett
dyrbart dubbelarbete. Med hänsyn härtill anser förbundet att förslaget i
sitt nuvarande skick ej bör föranleda lagstiftning. Sveriges akademikers
centralorganisation och tjänstemännens centralorganisation har inte riktat
några principiella erinringar mot förslagen.
VI. Departementschefen
Skolförfattningssakkunniga har i förevarande promemoria behandlat två
huvudspörsmål. Det ena gäller den ekonomiska förvaltningen av de allmänna
läroverken och närmast huruvida denna förvaltning, såsom vid
1956 års beslut om skolstyrelsereformen ifrågasattes, bör överflyttas till de
kommunala skolstyrelserna. Det andra gäller frågan om att ersätta det nu
tillämpade systemet med särskilda ekonomiska åtaganden av läroverkskommunerna
med generella författningsbestämmelser om vad som skall
åligga sådan kommun. Det är helt naturligt, att det vid bedömandet av
i synnerhet det första spörsmålet uppkommit åtskilliga problem av principiell
och formell art att ta ställning till, då detta ju gäller huruvida den
ekonomiska förvaltningen av en statlig institution skall läggas i händerna
på ett kommunalt organ. En dylik anordning, vilken de sakkunniga nu
föreslagit, saknar för närvarande motsvarighet inom vår förvaltningsorganisation.
Skulle det befinnas ändamålsenligt att i huvudsak överflytta den ekonomiska
förvaltningen av statsläroverken till kommunerna bör lämpligen i
samband därmed enkla och överskådliga regler skapas beträffande fördelningen
mellan stat och kommun av kostnaderna, inklusive förvaltningskostnaderna,
för de allmänna läroverken. De sakkunniga har därför tagit
upp även denna fråga. Jag vill redan här uttala min tillfredsställelse över
det sätt på vilket de sakkunniga angripit de komplicerade problem de
ställts inför. De har haft som mål att skapa praktiska lösningar och har för
att nå sådana inte tvekat att delvis avvika från traditionella betraktelsesätt
på förhållandet stat—kommun. Efter överväganden av de sakkunnigas
olika förslag har jag funnit, att de med läroverkens ekonomiska förvaltning
sammanhängande spörsmålen i allt väsentligt bör lösas enligt av de sakkunniga
angivna linjer.
En diskussion av de förevarande frågorna måste enligt min liksom enligt
de sakkunnigas mening utgå från 1956 års skolstyrelselag och från de tankegångar
som bär upp denna lag. I dess första paragraf fastslås sålunda,
att varje kommun skall vårda skolväsendet i kommunen och i femte para
4
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 115
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
grafen stadgas, att kommunens skolstyrelse skall vara styrelse för bland
annat allmänt läroverk och statligt gymnasium. Vidare betonar lagen styrelsens
uppgift att sörja för samordning och enhetlighet inom skolväsendet.
Om man bortser från sådana myndigheter, som haft att bedöma de förevarande
spörsmålen från någon speciell synpunkt — hit torde bland annat
kammar kontoret i Stockholm få hänföras — har de sakkunnigas promemoria
vid remissbehandlingen oftast bedömts mot bakgrunden av de utvecklingstendenser
på det skolorganisatoriska området, vilka kan sägas ha fått
sitt uttryck i skolstyrelselagen. Förslagen har också med endast ett par
undantag blivit föremål för tillstyrkanden. Detta tolkar jag så, att man
allmänt låtit den praktiska synpunkten dominera och accepterat det förhållandet
att på skolans område en alltmera intim samverkan och samordning
mellan statligt och kommunalt är nödvändig och att de organisatoriskt-tekniska
lösningarna, i den mån det går, måste anpassas härefter.
Jag ämnar i fortsättningen väsentligen uppehålla mig vid tre frågor; för
det första vid den som rör kommunens ansvar för statsmedel som uppburits
för läroverkets drift, för det andra vid frågan om ekonomisk gottgörelse
till kommunerna för övertagandet av bestyret med den ekonomiska
förvaltningen av läroverken och för det tredje vid frågan om generella ålägganden
för läroverkskommunerna i stället för åtaganden från fall till fall.
Beträffande det så kallade redogöraransvaret vill jag framhålla följande.
De befattningshavare, som för statliga myndigheters och institutioners
räkning förvaltar anslagsmedel och i den egenskapen har att fatta utanordningsbeslut,
är underkastade det särskilda redogöraransvar, som innebär,
att de är personligen ansvariga för riktigheten av utbetalade belopp och i
administrativ ordning kan åläggas att ersätta statsverket vad som vid revision
bedömes vara felaktigt utgivet. Ersättningsskyldighet inträder oberoende
av om den felaktiga åtgärden varit ursäktlig eller inte. Detta strikta
ansvar gentemot staten gäller för närvarande i princip endast i fråga om
befattningshavare med staten själv som huvudman. Skolstyrelseutredningens
förslag, att de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning skulle
överflyttas från rektor till den kommunala skolstyrelsen, innebar följaktligen
en skarp avvikelse från gällande ordning och mötte från principiella
utgångspunkter också starkt motstånd vid remissbehandlingen. Att någon
skulle bära ansvar för omhänderhavda statsmedel var därvid å ena sidan
klart men å andra sidan framfördes mycket allvarliga betänkligheter mot
att utsträcka det statliga redogöraransvaret till kommunala tjänstemän
eller förtroendemän. Enligt riksräkenskapsverkets mening syntes en sådan
anordning överhuvudtaget inte kunna komma ifråga. Hela problemet om
läroverkens ekonomiska förvaltning ställdes därför på framtiden i avvaktan
på resultatet av ytterligare utredning.
Skolförfattningssakkunniga, som haft detta uppdrag, har dels funnit det
lämpligaste av redovisade alternativ vara att överföra förvaltningen av de
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
statliga läroverken på de kommunala skolstyrelserna dels utgått ifrån att
statligt redogöraransvar ej kan eller bör läggas på kommunala förtroendemän
eller tjänstemän. Deras förslag till lösning av problemet innebär i korthet,
att ansvaret gentemot staten för en korrekt användning av de statsmedel
för läroverkets drift, som den kommunala skolstyrelsen skall ha om
hand, ålägges kommunen som sådan. Utbetalas dylika medel i strid mot
gällande författningar eller särskilda föreskrifter skall kommun således vara
skyldig att efter beslut av riksräkenskapsverket eller, efter besvär, av kammarrätten
återbetala motsvarande belopp till statsverket. Det förutsattes
därvid, att kommunen i princip skall kunna utkräva ersättning av den, som
genom sin åtgärd åsamkat kommunen förlust, i samma ordning som eljest
gäller inom kommunal förvaltning.
Beträffande förslagets innebörd i detalj hänvisar jag till den föregående
redogörelsen. Jag vill emellertid här framhålla att denna del av förslaget,
om än inte helt tveklöst i samtliga fall, godtagits i princip av alla hörda
remissinstanser utom två. Särskild vikt fäster jag i detta sammanhang vid
den positiva inställning som kommunförbunden visat.
Skoldirektionen i Stockholm har framhållit, att Stockholms stad av skilda
skäl bör medverka till en positiv lösning av de förevarande frågorna och
att direktionen i sak biträder de sakkunnigas intentioner men att samverkan
mellan kommunen och staten bör regleras genom avtal och ej författningsvägen.
Jag har tidigare utförligt redovisat de från Stockholms stads
sida framförda kritiska synpunkterna. Vad staden anfört har emellertid
inte givit mig skäl att förorda avvikelse, varken generellt eller för Stockholms
stads vidkommande, från sakkunnigförslaget i vad det avser formen
för reglering av den mellan stat och kommun önskvärda samverkan på
detta område.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag att den ekonomiska
förvaltningen av läroverken bör överflyttas på skolstyrelserna. Till frågan
om i vilken utsträckning det bör ske, återkommer jag i det följande. Beträffande
utformningen av det kommunala betalningsansvaret förordar jag,
med hänvisning till vad jag nyss anfört, den av de sakkunniga föreslagna
lösningen.
Det andra av de tre förut angivna huvudspörsmålen, jag ämnar gå närmare
in på, gäller kommunernas ersättning för övertagandet av den förvaltningsuppgift
det här är fråga om. Denna uppgift kan givetvis inte
övertagas av kommunerna, utan att vissa kostnader därigenom åsamkas
dem. De sakkunniga framhåller emellertid, att arbetsuppgiften skulle kunna
anses ingå i det som kommunerna har att lämna som motprestation
för den huvudsakligen av statsmedel bekostade förstärkningen av skolledarorganisationen
som nyligen beslutats. För egen del synes de sakkunniga
dock inte helt ansluta sig till ett dylikt betraktelsesätt, eftersom de
framlägger förslag om direkt kompensation till läroverkskommunerna för
52
Kungl. May.ts ''proposition nr 115 år 1958
de kostnader läroverksförvaltningen skulle vålla dem. I enlighet med principerna
för 1957 års statsbidragsreform anses denna emellertid inte böra
utgå i form av kontantbelopp utan i stället genom att kommunerna befrias
från vissa skyldigheter samt erhåller rätt att tillgodogöra sig vissa belopp,
som nu tillföres statsverket.
De sakkunniga har inte närmare beräknat vad reformen skulle kosta
kommunerna men har uppskattat genomsnittskostnaden för medelsförvaltningen
till 3 500—4 000 kronor per läroverk och år. För de största läroverken
säges kostnaden vara betydligt större och för små läroverk mindre.
De sakkunniga föreslår, att kommunernas nuvarande skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostad åt rektor upphäves och att skyldigheten att hålla
dylik bostad åt vaktmästare och värmeskötare begränsas till vissa fall samt
att hyran för sådan tjänstebostad, då den förekommer, skall tillfalla kommunen
och inte som nu statsverket. Vidare föreslås, att kommunen skall
äga uppbära hela hyresinkomsten av uthyrning av läroverkslokalerna mot
hälften för närvarande. Ett genomförande av dessa anordningar beräknas
medföra en inkomstökning för kommunerna av cirka 714 000 kronor eller i
medeltal 3 250 kronor per läroverk och anses av de sakkunniga innebära en
i stort sett skälig kompensation för deras bestyr med läroverkens ekonomiska
förvaltning och vad därmed enligt förslaget sammanhänger.
Innan jag går närmare in på denna del av förslaget, vill jag anknyta till
den av de sakkunniga anförda synpunkten att övertagandet av nämnda
bestyr skulle kunna anses som en motprestation för de betydande kostnader,
staten påtagit sig för en förbättrad skolledarorganisation. I motsats
till kammarkontoret i Stockholm anser jag det vara alldeles klart, att skolstyrelsereformen
måste betraktas som en helhet, i vilken omorganisationen
av skolväsendets fackliga ledning ingått som en del och nu förevarande
organisationsfråga utgör en annan del. Det vore därför enligt min mening
i och för sig rimligt om man tillmätte de ekonomiska insatser staten förklarat
sig beredd att göra i detta sammanhang en sådan vikt att de förhållandevis
små kostnader läroverkens ekonomiska förvaltning skulle vålla
läroverkskommunerna inte särskilt behövde ersättas. För egen del anser
jag dock inte att saken bör betraktas på detta sätt, utan jag ansluter mig
till de sakkunnigas förslag om kompensation till läroverkskommunerna,
men jag anser å andra sidan det nyssnämnda resonemanget ha den relevans
för frågans bedömande, att anspråk på en ersättning, som exakt svarar
mot den enskilda kommunens kostnader för läroverkens förvaltning, inte
med fog kan resas, även om man begränsar sig till en snävt ekonomisk syn
på frågan.
Stockholm har beräknat kostnaderna för läroverksförvaltningen till
200 000 kronor och den kompensation som skulle erhållas till 145 000 kronor.
Staden skulle således själv bidraga med 55 000 kronor. Härvid har
emellertid staden förutsatt, att den inte skulle kunna tillgodogöra sig några
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
som helst inkomster genom uthyrningen av läroverkslokaler även om den
får uppbära hyresbeloppen ograverade. Hur därmed än må komma att bli,
anser jag att man skall bedöma den framräknade kostnaden av 55 000
kronor mot bakgrunden av det enligt min mening i sammanhanget betydelsefulla
förhållandet att staden från den 1 juli 1958 kan beräknas komma
i åtnjutande av cirka 750 000 kronor i statsbidrag till sin skolledarorganisation
utöver vad som nu utgår.
Stadsförbundet har under framhållande av att under en övergångstid
vissa kommuner kommer att bli överkompenserade och andra underkompenserade
likväl ansett sig kunna godtaga sakkunnigförslaget i denna del
med hänsyn till den icke oväsentliga fördel av principiell vikt, som säges
ligga i att skyldigheten att hålla tjänstebostäder skulle starkt begränsas.
Landskommunernas förbund har inte haft något att erinra mot den föreslagna
formen för kompensation. Inte heller från min sida föranleder de
föreslagna ändringarna av bestämmelserna rörande tjänstebostäder och uthyrning
av läroverkets lokaler någon erinran, utan jag förordar, att de
vidtages och att läroverkskommunerna beredes den kompensation för bestyret
med läroverkens ekonomiska förvaltning som blir en följd därav.
Det spörsmål jag senast berört hänger i viss mån samman med den
tredje huvudfrågan, vilken gäller möjligheterna att åstadkomma en klar
reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun på
läroverksområdet. Det är nämligen angeläget, att en sådan reglering kommer
till stånd i samband med att kommunerna övertager läroverkens ekonomiska
förvaltning, enär preciserade skyldigheter och rättigheter, lika
beträffande alla läroverk, måste underlätta samverkan mellan stat och
kommun och bidraga till att tvistigheter undvikes.
Systemet med detaljerade individuella åtaganden av läroverkskommunerna
är, som de sakkunniga framhåller, en kvarleva från äldre tid, vilken i
dagens läge medför åtskilliga olägenheter. För de kommuner, som från den
1 juli 1957 övergått till systemet med avgiftsfri undervisning, har åtagandena,
i vad de gäller läroverkshusen, utformats enhetligt och de överensstämmer
nu med innehållet i § 212 i läroverksstadgan. Däremot föreligger
av skäl, som jag i det föregående redovisat, olikheter i fråga om skyldigheten
att hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare. De sakkunniga
föreslår, att de särskilda åtagandena skall ersättas med generella
bestämmelser, vilka utom beträffande vissa detaljer bör motsvara vad som
nu enligt gjorda åtaganden gäller för flertalet läroverkskommuner, dock
med de inskränkningar i fråga om skyldigheten att hålla tjänstebostäder
som de sakkunniga föreslagit och jag nyss förordat. För de kommuner,
som nu inte är skyldiga att hålla bostäder åt vaktmästare och värmeskötare
skulle ett genomförande av detta förslag innebära, att de befriades från
skyldigheten att hålla tjänstebostad åt rektor men bleve skyldiga att, om
så skulle erfordras för vakthållning eller uppvärmning av läroverket, hålla
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
tjänstebostad åt vaktmästare och värmeskötare. Hyran för dylik bostad
skulle dock tillfalla kommunen.
Enligt sakkunnigförslaget borde efter en övergångstid av ett år även de
kommuner, ett tiotal, som ännu inte övergått till systemet med avgiftsfri
undervisning, underkastas de generella bestämmelserna. Den av de sakkunniga
föreslagna lydelsen av dessa framgår av § 213 i ett av dem utarbetat
författningsutkast, vilket som bilaga torde få fogas till protokollet
i detta ärende.
Såväl stadsförbundet som skoldirektionen i Stockholm ansluter sig i
princip till tanken att generella bestämmelser bör avlösa de särskilda åtagandena
men båda remissinstanserna vänder sig mot att läroverkskommunernas
åligganden skall fixeras i enlighet med nu gjorda åtaganden utan
någon mera genomgripande utredning om kostnadsfördelningen. Att nu
göra en dylik utredning anser jag emellertid av flera skäl inte vara påkallat
eller lämpligt. Jag vill understryka, att ett införande av generella
bestämmelser i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag inte skulle
medföra någon ekonomisk belastning för kommunerna, utöver vad som
redan följer på grundval av gjorda åtaganden. Då så är förhållandet och
några principiella invändningar från kommunalt håll inte rests mot den
utan tvivel rationella åtgärden att ersätta dessa åtaganden med generella
bestämmelser av det huvudsakliga innehåll de sakkunniga föreslagit, förordar
jag, att förslag förelägges riksdagen att besluta, att denna åtgärd vidtages.
Efter dessa ställningstaganden till principspörsmålen övergår jag till
vissa detaljer i de sakkunnigas förslag.
Det har vid remissbehandlingen framhållits, att ett genomförande av de
framlagda förslagen inte skulle medföra någon nämnvärd vinst, då läroverkets
rektor ändå inte skulle kunna skiljas från de ekonomiska förvaltningsuppgifterna,
samt att kompetenskonflikter mellan rektor och skolstyrelse
lätt skulle uppkomma. Jag vill med anledning härav först framhålla,
att frågorna om å ena sidan själva förvaltningen av medlen och å
andra sidan rätten att besluta över deras användning måste hållas i sär.
Det förslag jag här förordat innebär, att bokföring, redovisning och utbetalning
av läroverksmedlen helt och hållet skall ombesörjas av skolstyrelsen,
som också skall förfoga över vad som anslagits till avlöningar, sjukvårdsersättningar
och expenser, medan rektor, i förekommande fall med stöd av
biblioteksnämndens respektive kollegiets beslut, skall disponera över medlen
till bibliotek och materiel samt till understöd och premier. Naturligtvis
kan rektor inte helt befrias från varje befattning med den ekonomiska förvaltningen
i övriga avseenden utan en viss uppgifts- och tillsynsskyldighet
måste kvarstå för honom. I enlighet med de sakkunnigas uppfattning anser
jag emellertid, att det uttryckligen bör stadgas, att rektor icke är skyldig
att besluta om eller beräkna avlöningsförmåner eller sjukvårdsersättningar
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
till personalen. Jag vill slutligen i klarhetens intresse här framhålla, att
redogöraransvar för rektor i fortsättningen endast kan komma i fråga i den
utsträckning som följer av hans handhavande av posterna bibliotek och
materiel samt understöd och premier.
Vad de sakkunniga föreslagit angående förvaltningen av donationer och
fonder, medel för den statliga studiehjälpen samt ersättningar i samband
med prövningar och dylikt föranleder ingen erinran från min sida. Beträffande
den statliga studiehjälpen torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
efter närmare utredning vidtaga erforderliga ändringar i gällande författningar,
vilka bör avse även andra skolformer än de allmänna läroverken.
I fråga om rekvisition av statsmedel kan jag biträda vad de sakkunniga
föreslagit utom i ett avseende, nämligen beträffande rätten att besluta om
tilldelande av expensmedel. Rekvisition av dessa skulle enligt de sakkunnigas
mening grunda sig på beslut av länsskolnämnd. Jag förordar emellertid
att skolöverstyrelsen, som för närvarande fattar motsvarande beslut
och således äger erfarenhet på området, bibehåller denna uppgift tills
vidare.
Riksräkenskapsverket har ansett, att medel till expenser bör utanordnas
förskottsvis med 90 procent av närmast föregående redovisningsårs kostnader,
varefter en slutreglering skulle ske påföljande redovisningsår mot
företeende av bokföringsutdrag m. m. I detta avseende finner jag inte skäl
förorda avvikelse från sakkunnigförslaget, då enligt min mening anledning
ej finns att föreskriva en generell skyldighet att lämna redovisning för dessa
medel, vilket synes vara avsikten med riksräkenskapsverkets förslag. Däremot
bör läroverkskommun vara skyldig att på anfordran av vederbörande
statlig myndighet lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som
erfordras för myndighetens bedömande av verksamhetens handhavande.
Vidare bör, såsom ämbetsverket föreslagit, föreskrivas, att samtliga för
statens räkning förvaltade läroverksmedel skall redovisas särskilt å härför
upplagda inkomst- och utgiftskonton för att det vid inspektion av läroverken
från statlig myndighets sida eller eljest skall vara möjligt att utan
svårigheter ta del av räkenskaperna. I enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag bör vidare den kommunala revisionen även avse kontroll av att
littereringen skett i förskriven ordning.
Med undantag för de avvikelser jag sålunda förordat, bör vad de sakkunniga
föreslagit i fråga om revision och den kommunala bokföringen i
huvudsak vinna tillämpning.
På grund av de uttalanden som gjorts av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket
torde från och med budgetåret 1959/60 medel för avlönande
av icke-ordinarie vaktmästar- och eldarpersonal och övrig betjäning
vid läroverken böra belasta anslagsposten till avlöningar åt (ivrig icke-ordinarie
personal under läroverkens avlöningsanslag. Expenskostnaderna i övrigt,
inklusive kostnaderna för städpersonal, torde alltjämt böra belasta
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
läroverkens omkostnadsanslag. Beträffande städpersonalen vill jag framhålla,
att de föreslagna ändringarna i medelsförvaltningen inte skall medföra
ändringar i det förhållandet att denna personal är statligt anställd.
Dess löne- och anställningsvillkor skall således alltjämt regleras genom
avtal, som träffas mellan statens avtalsnämnd och stat st jänarkar teilen.
De sakkunniga har föreslagit, att vissa av statsmedel utgående ersättningar
för djäknepenningar, förlorad helgonskyld samt indragna landgillen
och klockarpensioner upphör att utgå. För dessa ersättningar har under en
följd av år 8 500 kronor anvisats under särskilt anslag på riksstaten. Beloppet
har fördelats på ett tjugotal poster, vilka saknar all betydelse för
täckande av läroverkens driftkostnader. Då något skäl ej finns att bibehålla
detta anslag vid sidan av andra anslag till läroverkens driftkostnader,
tillstyrker jag, att ifrågavarande ersättningar med av de sakkunniga föreslaget
undantag för ersättningen till Visingsöfonden av 705 kronor upphör
med utgången av nästa budgetår.
Av redogörelsen för nuvarande förhållanden på ifrågavarande område
framgår, att huvuddelen av den ekonomiska förvaltningen av Stockholmsläroverken
ombesörjes av ett särskilt statligt organ, direktionen över Stockholms
stads undervisningsverk. Denna myndighet har dessutom om hand
löneuträkningar m. m. för personalen vid lärarhögskolan i Stockholm och
vid statens skolköksseminarium. I statsverkspropositionen till årets riksdag
har jag under punkten 192 med hänsyn till skolförfattningssakkunnigas
verksamhet förutsatt, att de på riksstaten upptagna båda förslagsanslagen
till nämnda direktion skall bortfalla med utgången av innevarande budgetår.
Såsom framgår av mina tidigare ställningstaganden anser jag, att huvudparten
av direktionens arbetsuppgifter från och med nästa budgetår skall
överflyttas på skolstyrelsen i Stockholm. Av naturliga skäl innefattas inte
i dessa uppgifter någon befattning med de ekonomiska förhållandena vid
lärarhögskolan och statens skolköksseminarium. Beträffande den förra har
de sakkunniga föreslagit, att direktionens uppgifter skall läggas på lärarhögskolans
kansli mot att personalen där i viss utsträckning förstärkes.
Huru med löneuträkning och därmed sammanhängande angelägenheter vid
statens skolköksseminarium skall förfaras, därest direktionen upphör med
sin verksamhet, har de sakkunniga inte tagit ställning till.
Skolstyrelsen i Stockholm bör enligt mitt förslag övertaga den ekonomiska
förvaltningen av läroverken i staden från och med den 1 juli 1958.
Från samma tid bör lärarhögskolans kansli övertaga de uppgifter som i
fråga om denna skola nu åvilar direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.
De ökade kostnader för personal, vilka kan följa härav och
som icke kan antagas bli av den omfattning lärarhögskolans styrelse i sitt
remissyttrande förutsatt, torde under budgetåret 1958/59 efter Kungl.
Maj :ts närmare bestämmande få bestridas ur anslagsposten till avlöningar
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
till övrig icke-ordinarie personal under lärarhögskolans avlöningsanslag.
Motsvarande anordning torde under samma tid få vidtagas för att löneuträkningar
och därmed sammanhängande uppgifter skall kunna fullgöras
vid statens skolköksseminarium.
Emellertid torde direktionen över Stockholms stads undervisningsverk
inte till instundande budgetårsskifte hinna slutföra de arbetsuppgifter, som
hänför sig till nu löpande budgetår. Direktionen har i sitt remissyttrande
framhållit, att arbetet för att på tillfredsställande sätt kunna avslutas måste
bedrivas viss tid efter den 1 juli 1958. Jag finner det naturligt att så är
förhållandet. Därest riksdagen inte har något att erinra däremot torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att ur anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal under de allmänna läroverkens avlöningsanslag
— från vilken anslagspost kostnaderna för biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna
bestrides — disponera för ändamålet erforderliga medel. Jag
räknar med att direktionens ifrågavarande uppgifter kan slutföras inom
tre månader efter budgetårsskiftet 1958/59.
De förslag jag här förordat, bör i allt väsentligt genomföras från den
1 juli 1958, med hänsyn dels till det angelägna i att läroverksrektorerna
snarast befrias från ansvaret för de kamerala göromålen, dels med hänsyn
till att skolstyrelsereformen då träder i kraft. På grund av att arbetet med
statsregleringen för budgetåret 1958/59 nu är långt framskridet, är det
dock nödvändigt att genomförandet av förslaget i vissa delar uppskjutes
ett år. I enlighet med de sakkunnigas förslag bör således av detta skäl
läroverkens kassor bibehållas till den 1 juli 1959 men kommunerna övertaga
förvaltningen av dem redan från och med budgetåret 1958/59. Då
medel till biblioteks- och materielkassorna för detta budgetår beräknats
under förutsättningen att hälften av hyresinkomsterna från läroverkens
lokaler skall tillföras kassorna, kan inte heller den del av förslaget, som
innebär att hela denna hyresinkomst skall tillfalla kommunerna, träda i
kraft förrän från och med budgetåret 1959/60.
Den kompensation läroverkskommunerna föreslagits erhålla för övertagandet
av de förevarande förvaltningsuppgifterna skulle huvudsakligen
bestå i att nu av kommuner och lärare erlagda hyror för tjänstebostäder
samt av vaktmästare erlagda hyror och ersättningar för bränsle och lyse ej
vidare skulle inbetalas till statsverket. Beträffande Stockholm anser jag
för egen del att jämväl ett sedan 1819 till staten utgående bidrag av 15 000
kronor till löner åt läroverkslärare i detta sammanhang bör upphöra att
utgå. Nu nämnda bidrag, hyror och ersättningar plägar upptagas i avlöningsstaten
för de allmänna läroverken som särskilda uppbördsmedel och
i Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition framlagda förslag till sådan
stat har de upptagits på sedvanligt sätt.
Som jag nyss framhöll, bör deri nu ifrågavarande förvaltningsrefonnen i
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
huvudsak genomföras från och med nästa budgetår. De anförda skälen
härför är enligt min mening mycket starka. Å andra sidan bör kommunerna
från början erhålla åtminstone huvuddelen av den föreslagna ersättningen
för sitt ökade bestyr, vilket emellertid inte skulle bli fallet, om de särskilda
uppbördsmedel, jag nyss nämnde, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
kommer att uppbäras under nästa budgetår. Därest riksdagen fastställer
avlöningsstat för de allmänna läroverken för budgetåret 1958/59 i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget i statsverkspropositionen, bör därför
föreskrifter utfärdas om att de särskilda uppbördsmedlen, i de delar jag
angivit, icke skall uppbäras för budgetåret, mot att ur icke-ordinarieposten
i samma avlöningsstat medel till likalydande belopp ej tages i anspråk.
Under punkten 192 Allmänna läroverken, Avlöningar i årets statsverksproposition
har jag förordat, att medelsanvisningen för biträdeshjälp på
rektorsexpeditionerna utökas högst intill en angiven ram. Dessa medel utgår
ur icke-ordinarieposten i läroverkens avlöningsstat. Om de nämnda uppbördsmedlen
inte uppbäres under nästa budgetår, medför det, att mot dessa
svarande belopp ej behöver tagas i anspråk för bekostande av biträdeshjälp
och att således den inkomstminskning för statsverket, som ett avstående
av uppbördsmedlen skulle innebära, kommer att balanseras av en
lika stor utgiftsminskning.
På liknande sätt bör man betrakta de förutnämnda kostnader, uppskattningsvis
20 000 kronor, som föranledes av att lärarhögskolan och statens
skolköksseminarium själva skall ombesörja löneuträkningar o. dyl. efter
den 1 juli 1958 samt av att direktionen för Stockholms stads undervisningsverk
kan beräknas behöva fullgöra vissa avvecklingsuppgifter under någon
del av nästa budgetår Mot denna utgift på 20 000 kronor bör således
ställas att anslag till kostnaderna för direktionen, i gällande riksstat beräknade
till 68 200 kronor, ej erfordras för budgetåret 1958/59, om förvaltningsreformen
genomföres. Ilär uppkommer således en utgiftsminskning av
omkring 50 000 kronor.
Statens nuvarande direkta kostnader för de ekonomiska förvaltningsuppgifter,
som skall överflyttas på kommunerna, kan beräknas till (220 X
3 500 =) 770 000 kronor, med vilket belopp utgifterna för biträdeshjälp på
rektorsexpeditionerna således skulle kunna minskas. Denna minskning
skulle emellertid, som jag nyss framhållit, reduceras genom att staten avstår
från vissa uppbördsmedel, vilka i årets statsverksproposition upptagits
till ett belopp av 458 400 kronor. Minskningen under 1958/59 skulle således
under av mig nu angivna förutsättningar komma att uppgå till (50 000 -f770
000 — 458 000 =) i avrundat tal 362 000 kronor. Från och med budgetåret
1959/60 skulle minskningen öka med 7 800 kronor genom indragningen
av ersättningen för djäknepenningar m. m. Från samma budgetår, då läroverkskommun
skall äga uppbära hela inkomsten av lokaluthyrningen, kan
59
Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958
kommunerna tillkommande kompensation beräknas öka med cirka 300 000
kronor, eller med det belopp som beräknas nu inflyta till biblioteks- och
materielkassorna vid vissa läroverk genom att hälften av hyresinkomsterna
skall tillföras dem. De sakkunniga har tänkt sig, att det inkomstbortfall,
som sålunda kan sägas träffa vissa läroverk på grund av bortfallande hyresinkomster,
skall kompenseras genom medelsanvisning över riksstaten. De
sakkunnigas uppfattning på denna punkt, som saknar anknytning till frågan
om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, kan jag emellertid
inte dela. Enligt min mening bör nämligen ett enhetligt system tillämpas
för tilldelning av medel till bibliotek och materiel, vilket måste göra det
lättare att upprätta rekvisitioner och bedöma dessa. De nuvarande grunderna
för beräkning av medel för detta ändamål finns det enligt min mening
inte anledning att ompröva i detta sammanhang, utan de bör tvärtom
i fortsättningen vinna en för alla läroverk likartad tillämpning.
Beträffande förslagens genomförande bör sammanfattningsvis följande
gälla. Läroverkens ekonomiska förvaltning, inklusive förvaltningen av läroverkskassorna,
vilka bibehålies till den 1 juli 1959, övertages från och med
den 1 juli 1958 av läroverkskommunernas skolstyrelser; även i kommuner,
som då ej övergått till systemet med avgiftsfri undervisning. De ändrade
bestämmelserna rörande tjänstebostäder vid läroverken träder i kraft från
samma datum, och de belopp statsverket skulle uppbära som inkomster
av dessa bostäder jämte viss ersättning från Stockholms stad avstår statsverket
från att uppbära från och med nästa budgetår.
Den andra hälften av hyresinkomster av uthyrning av läroverkslokaler
övergår till kommunerna från och med budgetåret 1959/60, då även ersättningarna
för djäknepenningar m. m. avvecklas. De kommuner, som ännu
ej övergått till systemet med avgiftsfri undervisning, skall göra det från
och med den 1 juli 1959.
Från och med nästa budgetår bortfaller anslagen till direktionen över
Stockholms stads undervisningsverk. Från och med budgetåret 1959/60
bortfaller dels bland särskilda uppbördsmedel under avlöningsanslaget till
de allmänna läroverken posterna bidrag från Stockholms stad, av kommuner
och lärare erlagda hyror ävensom av vaktmästare erlagda hyror
samt ersättning för bränsle och lyse, dels bidragsanslaget till läroverkens
kassor. I stället för sistnämnda anslag bör omkostnadsanslaget till läroverken
utökas med tre särskilda poster, nämligen till expenser, bibliotek
och materiel samt understöd och premier.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
T. besluta, att läroverkskommuns åliggande från och
med den 1 juli 1958 skall regleras genom generella bestämmelser
av det innehåll jag i det föregående förordat;
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
II. besluta, att ersättning för djäknepenningar m. m.,
utom i vad avser ersättning till Visingsöfonden, skall upphöra
att utgå från och med budgetåret 1959/60;
III. godkänna av mig förordade grunder för den ekonomiska
förvaltningen av de allmänna läroverken;
IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i olika hänseenden anfört utfärda
de författningsföreskrifter och övriga bestämmelser som
föranledes av förslagen under I—III.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans
Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Göransson
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
61
Bilaga
Skolförfattningssakunnigas förslag till ändring i vissa delar av
läroverksstadgan från och med den 1 juli 1959.
§ 147.
[1 mom. punkten f) om rektors upprättande av avlöningslistor m. m.
upphäves.]
§ 148.
I fråga om läroverkets ekonomiska förvaltning åligger det rektor:
a) att med biträde av vederbörande lärare låta föra fortlöpande förteckning
över all till läroverket anslagen egendom;
b) att tillse att nämnda egendom väl vårdas;
c) att enligt vad i § 221 och § 222 sägs besluta om användningen av medel
som anvisats för bibliotek och materiel samt för understöd och premier;
d) att lämna skolstyrelsen erforderliga uppgifter; samt
e) att jämväl i övrigt biträda skolstyrelsen i dess handhavande av förvaltningen,
dock att rektor ej är skyldig att besluta om eller beräkna personalens
avlöningsförmåner.
§ 150.
[Denna paragraf upphäves. Se i stället § 215 nedan.]
SJUNDE KAPITLET
Läroverkens ekonomiska förvaltning
§ 212.
Det åligger skolstyrelsen i kommun där allmänt läroverk finnes (läroverkskommun)
att, med iakttagande av bestämmelserna i detta kapitel,
för statsverkets räkning ombesörja läroverkets ekonomiska förvaltning.
Kostnaderna för läroverket bestridas av statsmedel, om ej annat följer
av vad nedan sägs.
§ 213.
1. Läroverkskommun skall kostnadsfritt tillhandahålla läroverket:
a) lämplig, ändamålsenligt planerad tomt; samt
b) erforderliga lokaler jämte inredning, inventarier och möbler.
Om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet är
särskilt stadgat.
2. Kommunen skall utan kostnad för statsverket tillhandahålla lämpliga,
helst inom läroverkshuset eller i dess omedelbara närhet belägna tjänstebostäder
åt vaktmästare och värmeskötare, i den mån så erfordras för tillsyn
eller uppvärmning av lokalerna.
62
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
Hyra för dylik tjänstebostad tillfaller kommunen.
3. Kommunen skall bestrida kostnaderna för:
a) belysning av tomt och lokaler;
b) lokalernas uppvärmning, dock ej kostnaden för värmeskötare och
eldare;
c) yttre renhållning;
d) utgifter, som åvila läroverksfastighet; samt
e) försäkringsavgifter.
Om försäkring av staten tillhörig egendom är särskilt stadgat.
§ 214.
Skolstyrelsen må upplåta tomt och lokaler för annat än läroverkets behov,
i den mån så kan ske utan hinder för undervisningen eller läroverkets verksamhet
i övrigt.
Medel, som inflyta vid uthyrning av tomt och lokaler, tillfalla kommunen.
§ 215.
Undervisningsmateriel, som är förbrukad eller eljest icke användbar, må
skolstyrelsen avyttra eller eljest avskriva. Fråga om försäljning, överlåtelse
eller deposition av handskrifter, arkivalier och värdefullare böcker
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Medel, som inflyta vid försäljning enligt första stycket, skola i räkenskaperna
gottskrivas posten bibliotek och materiel.
§ 216.
[Här intages bestämmelser om handläggning av ärenden rörande byggnads-
och reparationsföretag; jfr nuvarande § 213. De sakkunniga avse att
i annat sammanhang framlägga förslag i denna del.]
§ 217.
Medel, som läroverkskommun av statsverket uppbär för läroverkets
drift, skola i kommunens räkenskaper redovisas under följande poster:
a) avlöningar;
b) sjukvårdsersättningar;
c) expenser;
d) bibliotek och materiel;
e) understöd och premier; samt
f) övriga ändamål.
Till ledning vid bokföringen äger riksräkenskapsverket meddela råd och
anvisningar.
§ 218.
Från posten avlöningar bestridas, i den mån ej annat särskilt stadgas,
kostnader för avlöning enligt gällande statliga bestämmelser åt sådan personal
vid läroverket, för vars avlöning anslag blivit uppförda å riksstaten.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
Statsmedel till avlöningar äger skolstyrelsen för varje månad rekvirera
från länsstyrelsen eller, beträffande läroverk i Stockholm, från skolöverstyrelsen.
Rekvirerat belopp skall, om ej särskilda skäl annat föranleda,
utanordnas till kommunen utan hinder av att kostnaderna ej särskilt
styrkts.
§ 219.
Från posten sjukvårdsersättning ar bestridas sjukvårdskostnader, begravningshjälp
m. m., allt enligt gällande statliga bestämmelser.
Beträffande statsmedel till sjukvårdsersättningar skall § 218 andra stycket
äga motsvarande tillämpning.
§ 220.
1. Från posten expenser bestridas kostnader för:
a) renhållning av läroverkets lokaler;
b) hygieniska anordningar; samt
c) avlöning åt sådan vaktmästare eller eldare, som ej innehar eller uppehåller
ordinarie eller extra ordinarie tjänst.
2. För varje redovisningsår (1 juli—30 juni) skall läroverkskommunen
av statsmedel tillföras ett belopp, motsvarande de beräknade kostnaderna
under denna post. Efter framställning av skolstyrelsen skall länsskolnämnden
i början av varje redovisningsår besluta om beloppets storlek och översända
beslutet till länsstyrelsen, som har att utan särskild rekvisition ofördröjligen
utanordna beloppet till kommunen. Om särskilda skäl äro därtill,
skall länsskolnämnden tillföra kommunen ytterligare medel för ändamålet.
För läroverk i Stockholm ankommer det på skolöverstyrelsen att fastställa
och utanordna belopp, som i andra stycket sägs.
§ 221.
1. Från posten bibliotek och materiel bestridas kostnader för:
a) anskaffande och underhåll av böcker och övrig undervisningsmateriel
samt av annan behövlig materiel, som det ej åligger läroverkskommunen
att tillhandahålla; samt
b) tryckning av årsredogörelse och katalog ävensom erforderliga blanketter,
program m. m.
2. Statsmedel till bibliotek och materiel skola tillföras läroverkskommunen
efter framställning av rektor. Det ankommer på skolöverstyrelsen
att fastställa och utanordna medelsbeloppet.
Under denna post redovisas även medel, som avses i § 215.
Medel, som ej äro förbrukade vid redovisningsårets slut, skola reserveras
till nästföljande redovisningsår.
3. Rektor beslutar om användningen av medel under denna post, om
ej annat följer av § 155 mom. 2.
64
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958
§ 222.
1. Från posten understöd och premier bestridas kostnader för:
a) museibesök, exkursioner och andra utflykter, som läroverket anordnar:
b) särskilda åtgärder till främjande av lärjungarnas fostran och undervisning;
c)
specialistundersökning av lärjunge i fall, som avses i §§ 53 och 54;
d) understöd åt lärjungar, i fall av trängande behov; samt
e) premier åt lärjungar.
2. Statsmedel till understöd och premier skola tillföras läroverkskommunen
efter framställning av rektor. Det ankommer på skolöverstyrelsen
att fastställa och utanordna medelsbeloppet.
Under denna post redovisas även avgifter, som avses i § 82 mom. 5, § 90
mom. 2, § 110 mom. 3 sista stycket och mom. 6 samt § 117 avd. A mom. 4
och avd. B mom. 4, och som ej inom behörig tid återfordrats av vederbörande
examinander.
Medel, som ej äro förbrukade vid redovisningsårets slut, skola reserveras
till nästföljande redovisningsår.
3. Rektor beslutar om användningen av medel under denna post; dock
ankommer det på kollegiet att besluta om premier.
§ 223.
Beträffande posten övriga ändamål skall gälla vad därom särskilt föreskrives.
§ 224.
1. Donationsmedel, som läroverket mottagit, skola förvaltas av skolstyrelsen,
om ej annat är särskilt föreskrivet. Dylika medel skola noggrant
användas efter givarens föreskrift.
Om redovisning av donationsmedel äger riksräkenskapsverket meddela
närmare föreskrifter.
2. Om ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter,
som blivit anslagna eller donerade till läroverkens ämbets- och tjänstemän,
gäller vad därom i urkunder, författningar och andra bestämmelser särskilt
stadgas.
§ 225.
1. Beträffande revision av skolstyrelsens verksamhet i vad denna avser
läroverks ekonomiska förvaltning skall vad i kommunallag är stadgat om
revision äga motsvarande tillämpning, om ej annat följer av vad nedan
stadgas.
2. Revisor är icke skyldig att beträffande posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar
granska tillämpningen av gällande författningar eller
lämpligheten av vidtagna åtgärder.
3. Finner revisor, att utbetalning av medel för statsverkets räkning
verkställts i strid mot gällande författningar eller särskilda föreskrifter
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
eller att inkomst icke behörigen influtit, skall han, om felet grundas på
beslut, som meddelats av rektor med stöd av särskild föreskrift eller av
annan statlig myndighet, ofördröjligen göra anmälan härom till riksräkenskaps
verket.
4. Avskrift av revisionsberättelsen i vad den avser läroverkets ekonomiska
förvaltning skall snarast möjligt tillställas riksräkenskapsverket.
§ 226.
1. Skolstyrelsen skall senast den 1 oktober näst efter redovisningsårets
utgång tillställa riksräkenskapsverket dels erforderligt utdrag av räkenskaperna
beträffande de i § 217 angivna posterna, dels i original eller avskrift
verifikationerna till posten avlöningar, dels ock originalverifikationer till
posten sjukvårdsersättning^.
2. Riksräkenskapsverkets granskning skall i första hand avse tillämpningen
av gällande författningar och lämpligheten av vidtagna åtgärder
beträffande medel under posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar.
3. Riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen och länsskolnämnden äga
hos vederbörande kommunala myndigheter taga del av räkenskaperna beträffande
läroverkets förvaltning.
§ 227.
Läroverkskommun är gentemot statsverket ansvarig för medel, som
kommunen uppburit för läroverkets drift eller som skolstyrelsen eljest har
om händer för statsverkets räkning.
Utbetalas dylika medel i strid mot gällande författningar eller särskilda
föreskrifter, är kommunen skyldig att efter beslut av riksräkenskapsverket
återbetala motsvarande belopp till statsverket. Vad nu sagts skall dock ej
gälla utbetalning, som grundas på beslut av statlig myndighet.
Över riksräkenskapsverkets beslut om återbetalning må besvär anföras
hos kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1959.
Läroverkens expenskassor, biblioteks- och matcrielkassor samt understöds-
och premiekassor skola upphöra med utgången av juni 1959. Kassornas
då kvarstående tillgångar och skulder skola upptagas som inkomst
respektive utgift under posterna expenser, bibliotek och materiel respektive
understöd och premier. Dessa belopp skola beaktas vid tillförande av statsmedel
enligt §§ 220—222 i dessa författningsrums nya lydelse.
Vad nu sagts om expenskassorna skall äga motsvarande tillämpning beträffande
kvarvarande ljus- och vedkassor.
Läroverkskommun, som först från och med den 1 juli 1959 övergår till
systemet med avgiftsfri undervisning, övertager därvid tillgångar och skulder
i läroverkets byggnadsfond med skyldighet att använda fondens behållning
för läroverkets behov.
5 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1958. 1 sand. AV 115
Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958
ÖG
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning ...................................................... 2
II. Nuvarande förhållanden ........................................ 3
1. Allmänna bestämmelser ..................................... 3
2. Medelsförvaltningens art .................................... 5
3. Särskilda bestämmelser om läroverken i Stockholm ............ 13
III. Skolstyrelseutredningens förslag m. m............................ 15
IV. Skolförfattningssakkunniga ...................................... 18
1. Allmänna synpunkter ....................................... 18
2. Redogöraransvaret .......................................... 22
3. Den kommunala bokföringen................... 24
4. Revisionen ..... 24
5. Avlöningar................................................. 26
6. Sjukvårdsersättningar ....................................... 26
7. Läroverkens kassor............................... 27
8. Övrig medelsförvaltning ..................................... 29
9. Rekvisition av statsmedel ................................... 30
10. Tjänstebostäder och hyresinkomster .......................... 30
11. Kommunernas åtaganden.................................... 32
12. Avveckling av vissa ersättningar ............................ 35
13. Särskilda frågor ............................................ 38
14. Riksstaten ................................................. 39
15. Övergångsanordningar ...................................... 39
V. Remissyttranden ............................................... 40
VI. Departementschefen ............................................ 49
Bilaga.
Skolförfattningssakkunnigas förslag till läroverksstadgans lydelse i
vissa delar från och med den 1 juli 1959 .......................... 61
Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 19.58
680532