Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

1

Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december
1951 (nr 82b); given Stockholms slott den 28 februari
1958.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan
den 21 december 1951 (nr 824).

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i livsmedelsstadgan skall intagas bestämmelser
innebärande dels att fjäderfä icke får, utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnd,
plockas eller befrias från inälvor i vissa lokaler för beredning
eller försäljning av livsmedel dels ock att förpackning av livsmedel,
som försäljes under angivande att de är särskilt lämpade för personer i
behov av speciell kost, skall åsättas uppgift om i varan ingående råvaror
m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 105

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 11 och 32 §§ livsmedelsstadgan den 21 december
1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11 §•

I lokal--— till människoföda.

Lokalen ävensom — — — gott
stånd.

Golv i — ---dagligt bruk.

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat
skick under angivande av att varan
är särskilt lämpad för barn, skall
förpackningen vara märkt med uppgift
om samtliga i varan ingående
råvaror och tillsatser. Angives ej halten
av varje råvara och tillsats, skall
härvid råvara eller tillsats, som med
högre viktsandel ingår i varan, sättas
före råvara eller tillsats med lägre
sådan andel.

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 mom. I lokal--— till män niskoföda.

Lokalen ävensom -— — — gott
stånd.

Golv i ----dagligt bruk.

2 m o m. I lokal för beredning av
livsmedel, avsedda för försäljning eller
för servering åt allmänheten, eller
i lokal för försäljning av de i 8 § c)
angivna livsmedlen får fjäderfä
icke utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden
plockas eller befrias
från sina inälvor.

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat
skick under angivande av att varan
är särskilt lämpad för barn eller för
person, vilken på grund av sjukdom,
svaghet eller av annan orsak är i behov
av speciell kost, skall förpackningen
vara märkt med uppgift om
samtliga i varan ingående råvaror och
tillsatser. Angives ej halten av varje
råvara och tillsats, skall härvid råvara
eller tillsats, som med högre
viktsandel ingår i varan, sättas före

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

råvara eller tillsats med lägre sådan
andel.

Denna kungörelse träder i kraft
den 1 juli 1958.

Den genom denna kungörelse införda
skyldigheten att märka livsmedelsförpackning
skall gälla allenast
förpackning, i vilken livsmedel
efter den 30 juni 1958 inlägges inom
riket eller införes till riket.

Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer må för viss
tid, dock längst till den 1 juli 1960,
medgiva undantag från nämnda
märkningsskyldighet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om
ändringar i livsmedelsstadgan samt anför därvid följande.

I skrivelse den 21 februari 1957 har medicinalstyrelsen hemställt, att
vissa av styrelsen föreslagna bestämmelser angående dietlivsmedel måtte
införas i livsmedelsstadgan.

Över medicinalstyrelsens skrivelse har yttranden avgivits av kommerskollegium,
kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
svenska konservfabrikers riksförening samt Sveriges kemiska
industrikontor.

Vidare har veterinärstyrelsen i skrivelse den 20 november 1957 hemställt,
att visst tillägg måtte göras till livsmedelsstadgan angående saluhållande av
slaktad tamfågel m. m.

Yttranden över veterinärstyrelsens skrivelse har efter remiss avgivits av
lantbruksstyrelsen, veterinärhögskolan, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna
i rikets större städer, Sveriges lantbruksförbund, svenska ägghandelsförbundet,
Sveriges fjäderfäavelsförening, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hotell- och restaurangförbund, kooperativa förbundet och
riksförbundet landsbygdens folk.

Jag anhåller nu att få upptaga berörda frågor till närmare behandling.

I. Saluhållande av slaktad tamfågel m. m.

Gällande bestämmelser

I livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 82b) finnes under 3 kap.
allmänna bestämmelser rörande livsmedelslokalers beskaffenhet och utrustning
samt rörande skötseln av sådana lokaler. Med dessa bestämmelser har
man velat sörja för att lokalerna är lämpliga för sitt ändamål och fyller
skäliga hygieniska krav. Under 4 kap. i stadgan meddelas vidare föreskrifter
rörande hantering av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958 5

Dessa föreskrifter syftar till att säkerställa ett sådant förfaringssätt, att livsmedlen
icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt
otjänliga till människoföda. Varken de angivna förfaltningsrummen eller
livsmedelsstadgan i övrigt innehåller några särskilda regler om i vilka lokaler
eller på vad sätt slaktat fjäderfä bör plockas eller befrias från inälvor,
huvud och fötter, och sådana regler har ej heller meddelats i andra författningar.

Veterinärstyrelsens skrivelse

Veterinärstyrelsen anför i sin skrivelse, att under senare år vid den lokala
livsmedelskontrollen ofta påträffats slaktad tamfågel, som på grund av
sjukliga förändringar varit otjänlig till människoföda och därför omhändertagits.
Vid överläggningar inför styrelsen med representanter för bl. a. vissa
hälsovårdsnämnder jämte företrädare för organisationer inom fjäderfäaveln
samt inom distributionen och försäljningen av slaktat fjäderfä har
framhållits, att slakten av tamfågel med undantag för vissa större anläggningar
vanligen sker under synnerligen primitiva förhållanden med åsidosättande
av elementära hygieniska fordringar. Även länsveterinärerna har
vid sina hygieniska inspektioner gjort samma iakttagelser i fråga om såväl
slakt som förvaring och distribution av slaktad tamfågel. Statsepidemiologen
har vidare i skrivelse den 18 november 1957 till veterinärstyrelsen framhållit,
att på flera ställen inom riket uppträtt salmonellaepidemier, som härrört
från höns med hönsfodret som smittkälla. Smittöverföringen har företrädesvis
skett vid inköp av tamfågel, vars inälvor icke urtagits, och förklaringen
härtill måste vara, att man vid urtagningen icke iakttagit erforderliga
försiktighetsåtgärder. Särskilt belysande härvidlag är de fall som förekommit
vid restauranger och andra näringsställen.

Veterinärstyrelsen anför vidare, att medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen
i gemensamt cirkulär till rikets hälsovårdsnämnder den 12 juli 1957
fäst uppmärksamheten på att tarminnehållet hos tamfågel relativt ofta innehåller
salmonellabakterier, varför urtagningen av fåglarna måste utföras
på sådant sätt att tarminnehållet icke kommer i direkt beröring med andra
livsmedel eller indirekt sprids via redskap, arbetsbord, förvaringskärl eller
händer. Det har emellertid visat sig att härigenom icke åstadkommits någon
påtaglig förbättring av läget. Veterinärstyrelsen är därför av den bestämda
uppfattningen, att effektiva åtgärder från det allmännas sida måste vidtagas
med det snaraste. Efter samråd med medicinalstyrelsen, statsepidemiologen
och statens jordbruksnämnd har veterinärstyrelsen funnit, att
föreskrift bör utfärdas om att slaktad tamfågel ej får saluhållas eller försäljas,
därest fågeln ej i samband med avlivningen plockats samt befriats
från samtliga inälvor jämte huvud och fötter. Genom en sådan föreskrift
skulle förhindras att urtagningen sker i exempelvis butikslokal eller restaurangkök,
vilka lokaler genom förekomsten där av livsmedel av olika slag

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

är särskilt riskabla ur smittspridningssynpunkt. Då inälvorna utgör det huvudsakliga
sätet för infektionen, skulle separat försäljning av exempelvis
färsk hönslever innebära en fortsatt infektionsrisk. Förbud bör därför även
utfärdas mot att saluhålla från tamfågel härrörande inälvor såsom hjärta,
lever och muskelmage med bemyndigande för veterinär styrel sen att medgiva
undantag från förbudet. Under viss kortare övergångstid bör styrelsen
även bemyndigas medgiva dispens från föreskriften om urtagning m. m.
Veterinär styrelsen har övervägt lämpligheten att låta samtliga angivna bestämmelser
inflyta i den i anslutning till livsmedelsstadgan fastställda normallivsmedelsordningen.
Det är emellertid enligt styrelsen ej tillrådligt
att överlåta åt vederbörande kommun att bestämma i vad mån de föreslagna
föreskrifterna skall tillämpas inom kommunen, varför styrelsen förordar
att bestämmelserna får obligatorisk karaktär och införes i livsmedelsstadgan.
Enbart nu behandlade, av veterinärstyrelsen föreslagna författningsföreskrifter
utgör emellertid icke någon tillfredsställande lösning av
hithörande problem utan de måste kompletteras med andra åtgärder, såsom
inrättande av fjäderfäkontrollslakterier samt meddelande av råd och
anvisningar till rikets hälsovårdsnämnder rörande de hygieniska fordringarna
vid slakt av tamfågel.

Remissyttrandena

Behovet av åtgärder till minskande av nuvarande risker för överförande
av infektion från smittförande tamfågel i samband med urtagning av fågelns
inälvor vitsordas genomgående av remissinstanserna.

Det föreslagna förbudet att saluhålla slaktad tamfågel,
som ej plockats samt befriats från inälvor, huvud
och fotter i samband med avlivningen tillstyrkes i princip
av Sveriges lantbruksförbund, svenska ägghandelsförbundet, Sveriges fjäderfåavelsförening,
Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet. Härvid
understrykes emellertid, att ett sådant förbud måste åtföljas av skärpt
kontroll till höjande av den hygieniska standarden vid samtliga slaktplatser
samt att förbudet medför betydande omställnings- och kapacitetsproblem
inom slakteriverksamheten, distributionen och handeln.

Svenska ägghandelsförbundet anför i sitt yttrande bl. a. följande.

Senare års framsteg inom slakteri- och djupfrysningstekniken har medfört,
att för dagen endast en obetydlig del av den saluförda tamfågeln distribueras
oplockad, främst begränsad till torghandeln, samt att urtagning sker
i en ganska betydande omfattning på de större slakterierna. Totalt är det
dock fortfarande en relativt liten del av allt salufört fjäderfä, som tages ur
i samband med slakten.

Införandet av föreskrifter om obligatorisk urtagning av fjäderfä vid slakten
kommer att innebära en radikal förändring av handelns struktur med
betydande verkningar såväl på själva slakteriarbetet som på distributionen

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

och detalj försälj ningen samt kräva omfattande komplettering av lokaler

och utrustning.---Med hänsyn till den begränsade hållbarheten hos

urtagen fågel kommer ökade krav att ställas på distributionen och förvaringen.
Urtagen fågel erfordrar vid oförändrad distributionstid lägre förvaringstemperatur.
F. n. distribueras praktiskt taget all urtagen fågel i
djupfryst skick. Av olika skäl torde detta inte bli fallet vid 100 %-ig urtagning,
utan en stor del av handeln torde komma att omfatta färsk vara. I
fråga om dylik distribution finns hittills praktiskt taget ingå erfarenheter
i vårt land. Endast några av de större slakterierna torde ha en kyl- och

fryskapacitet, som kommer att bli tillräcklig vid 100 %-ig urtagning. —--

Detaljhandelns möjligheter att på ett önskvärt sätt taga hand om urtaget
fjäderfä torde vara synnerligen skiftande. Då endast kyl- och frysdiskar
kan komma i fråga vid försäljning av urtagen fågel med hänsyn till hållbarheten,
och då det nuvarande beståndet härav i de flesta fall torde vara
till fullo utnyttjat, får man även här räkna med ett avsevärt kompletteringsbehov.

Ägghandelsförbundet framhåller vidare, att de föreslagna åtgärderna
ensamt inte kan anses säkerställa ett sådant skydd mot infektioner m. m.,
som veterinärstyrelsen avsett, samt finner önskvärt att även andra möjligheter
överväges. Ett system som enligt förbundets mening skulle medge
en smidigare omställning och samtidigt skapa de av styrelsen avsedda garantierna
mot smittspridning vore att i livsmedelsstadgan intaga dels bestämmelser
om att all tamfågel skall plockas i samband med slakten, dels förbud
mot urtagning av fjäderfä i butiker, restaurang- och storhushållskök,
varjämte man borde ställa alla slakterier av viss storlek under veterinärstyrelsens
kontroll.

Under framhållande av de med ett saluförbud förenade omställnings- och
kapacitetsproblemen anför Sveriges fjäderfåavelsförening, att ett omedelbart
och fullständigt genomförande av de föreslagna bestämmelserna icke
är möjligt inom stora delar av landet. Sveriges lantbruksförbund understryker,
att då tillräckliga resurser för nedfrysning saknas en stor del av handeln
skulle komma att omfatta färsk vara, om urtagningen sker vid slakten, samt
att erfarenheter saknas av hur detta skulle utfalla. Fjäderfäavelsföreningen
finner urtagning vid slakten utan djupfrysning i många fall icke lämplig ur
hållbarhetssynpunkt. Både lantbruksförbundet och f jäderfäavelsf öreningen
framhåller vidare särskilt vikten av att eliminera smittspridning genom
hönsfoder, och föreningen anser detta vara den viktigaste åtgärden i nuvarande
läge. Förbundet ansluter sig till den av svenska ägghandelsförbundet
föreslagna modifieringen av veterinärstyrelsens förslag.

Av övriga remissinstanser har veterinärhögskolan samt Sveriges hotelloch
restaurangförbund funnit, att andra åtgärder än de av veterinärstyrelsen
föreslagna i första hand bör övervägas. Veterinärhögskolan anser att
förutsättningar för en skärpning av livsmedelsstadgan i den riktning veterinärstyrelsen
föreslagit icke föreligger förrän de hygieniska missförhållandena
vid fjäderfäslakterierna och vid den vidare hanteringen av slaktpro -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

dukterna blivit undanröjda. Urtagning vid slakten sanerar i och för sig
icke slaktkroppen från salmonellabakterier. Sker slakten, urtagningen,
förvaringen och distributionen under hygieniskt primitiva förhållanden finnes
all anledning antaga att en ansenlig salmonellaanrikning kommer till
stånd såväl i form av yt- som djupinfektion. Högskolan ifrågasätter starkt
om en dylik slaktprodukt ur salmonellasynpunkt är mindre suspekt än en
ourtagen tamfågel. En centralt anordnad urtagning torde vidare i synnerhet
vid slakt under primitiva förhållanden medföra den avsevärda nackdelen,
att smittan överföres till slaktdjur, som tidigare icke var bärare av
smittämnet, varjämte man vid urtagningen får räkna med stora möjligheter
för en inväxning av andra faecala bakterier än salmonella. Högskolan
framhåller bristen på jämförande undersökningar mellan ourtagna och
urtagna fåglars hållbarhet. Veterinärhögskolan föreslår som lämpliga åtgärder
i första hand utredning om salmonellastatus i fjäderfäbesättningarna
samt åtgärder för att spärra smittvägarna till besättningarna ävensom
kontroll och upplysning till höjande av den hygieniska standarden vid slakt,
förvaring och distribution. Det ifrågasättes om det icke vore lämpligt att införa
bestämmelser om att urtagning av tamfågel i livsmedelsaffärer samt i
störa och medelstora matbespisningar endast får ske i särskilt inrett och av
hälsovårdsnämnd godkänt utrymme. Hotell- och restaurangförbundet framför
som alternativ till veterinärstyrelsens förslag vidtagande av åtgärder för
desinficering av hönsfodret samt för ökad kontroll och skärpt hygien vid
slakten.

Övriga tre remissinstanser ställer sig tveksamma inför det föreslagna
saluförbudet under åberopande av i huvudsak samma betänkligheter som
framkommit redan i de tidigare refererade remissyttrandena. Lantbruksstyrelsen
hänvisar härvid till att ett saluförbud på grund av nuvarande otillräckliga
resurser för slakt, distribution och handel torde leda till en centraliserad
urtagning med stor risk för ökad smittöverföring. För att så
snart som möjligt minska riskerna för smittspridning föreslår styrelsen
införande av förbud att verkställa urtagning av tamfågel i lokaler, där
även andra livsmedel förvaras, såsom i restauranger, storkök, butikslokaler
etc. Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer
finner det kunna diskuteras, om det av veterinärstyrelsen föreslagna förbudet
är ändamålsenligt, men anser det beklagligt om inga åtgäi’der vidtages.
Riksförbundet landsbygdens folk är icke berett att på grundval av
det tillgängliga materialet definitivt taga ställning till veterinärstyrelsens
förslag och förutsätter att en allsidig utredning verkställes.

Vad angår det föreslagna förbudet att utan veterinärstyrelsens
medgivande saluhålla inälvor av tamfågel
anför Sveriges hotell- och restaurangförbund, att inälvor av fjäderfä visserligen
icke är någon mera betydande ingrediens i matlagningen men dock
förekommer i ganska väsentlig utsträckning. Då tillgången på ingredienser

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

för matlagningen är knapp, är det ett önskemål att eventuellt erforderlig
kontroll ordnas så att restaurangnäringen blir så litet lidande därav som
möjligt. Kooperativa förbundet yttrar, att en del av de ifrågavarande inälvorna,
såsom gåslever och hönslever, har ett avsevärt kommersiellt värde,
och förutsätter, att tillståndsgivningen kommer att ske på sådant sätt att
avsättningen av dessa slaktprodukter ej onödigtvis begränsas.

Departementschefen

Under senare tid har förekommit ett flertal fall av salmonellainfektion hos
människa, där smittkällan kunnat återföras till höns. Företagna utredningar
har gett vid handen, att smittämnet sannolikt överförts från fåglarna i samband
med urtagningen av deras inälvor, där salmonellabakterierna företrädesvis
har sitt säte, och det kan med fog antagas att bristande hygienisk omsorg
vid urtagningen medverkat till bakteriernas överföring till människan,
antingen direkt eller indirekt genom redskap, beredningskärl eller andra
livsmedel.

Huvuddelen av slaktat fjäderfä befrias f. n. regelmässigt från sina inälvor
först omedelbart före fåglarnas anrättande, och endast i relativt sett mindre
omfattning sker urtagning av inälvorna redan i samband med slakten, varvid
fåglarna levereras djupfrysta från slakteriet och även saluhålles djupfrysta
till konsumenterna. De nyss påtalade salmonellainfektionerna hos
människa har sannolikt uppkommit sedan bakterierna överförts från fåglarna
i samband med urtagning omedelbart före deras anrättande.

För egen del finner jag det angeläget att i fortsättningen effektiva åtgärder
vidtages för att försöka förekomma salmonellainfektioner av nyssnämnd
art. Då salmonellabakterierna i viss utsträckning torde tillföras fjäderfäbesättningarna
genom fodermedel, bör på längre sikt åtgärder för skärpt
kontroll och sanering av fodermedlen komma till utförande. Emellertid
måste man även söka gardera sig mot infektion genom de salmonellabakterier,
som i viss utsträckning redan torde förekomma inom fjäderfäbesättningarna
i landet. De inträffade salmonellafallen hos människa visar, att
slaktat fjäderfä under nu rådande förhållanden icke alltid urtages på sådant
sätt att överföring av salmonellabakterierna till människa undvikes.
Som särskilt betänkligt framstår detta då urtagningen äger rum i lokaler,
där livsmedel saluhålles eller beredes för saluhållande eller servering åt
allmänheten.

I ärendet föreligger viss utredning rörande förhållandena vid de slakterier
och andra platser, där fjäderfä slaktas. Denna utredning kan enligt
mitt bedömande icke anses otvetydigt ge vid handen, att risken för spridning
av salmonellabakterierna generellt sett åtminstone f. n. kan förväntas
bli mindre vid urtagning av fåglarna i samband med slakten än vid urtagning
hos detaljhandlare eller konsumenter. I en del remissyttranden har
t. o. in. yppats farhågor för att en urtagning i samband med slakten skulle

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

kunna medföra ökad risk för smittspridning. En förbättring av slaktplatsernas
utrustning och hygieniska standard kan visserligen väntas efter genomförande
av skärpt kontroll av fjäderfäslakten, varom veterinärstyrelsen
nyligen utfärdat anvisningar till hälsovårdsnämnderna. Vidare torde
chefen för jordbruksdepartementet inom den närmaste tiden komma att
anmäla förslag till kungörelse angående fjäderfäkontrollslakterier. Hur
snabbt dessa vidtagna eller väntade åtgärder kan komma att leda till förbättrade
hygieniska förhållanden låter sig emellertid f. n. icke med större
säkerhet överblickas. Med hänsyn till uppgifterna om nuvarande förhållanden
på slaktplatserna och till de av remissinstanserna framförda betänkligheterna
i övrigt är jag icke -— i varje fall f. n. — beredd att tillstyrka
veterinärstyrelsens förslag, innebärande generellt förbud mot urtagning och
plockning av tamfågel annat än i samband med slakten.

Emellertid anser jag att åtgärder bör vidtagas för att uppnå större hygienisk
omsorg vid urtagning och plockning av tamfågel. Betydande förbättringar
härutinnan synes mig kunna ernås om man i livsmedelsstadgan inför
bestämmelse om att det skall krävas särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden
för att urtagning och plockning av slaktat fjäderfä skall få ske i sådana
lokaler för försäljning och beredning av livsmedel, där risken för smittspridning
enligt vad ovan anförts är särskilt stor. Jag förordar därför, att
till 11 § livsmedelsstadgan göres ett tillägg av sådan innebörd.

Vid prövning av ansökan om tillstånd att i viss lokal urtaga och plocka
fjäderfä torde hälsovårdsnämnden böra beakta de särskilda föreskrifter
och anvisningar, som veterinärstyrelsen utfärdat angående lokalens beskaffenhet
och utrustning. Därjämte torde böra beaktas i vad mån vunna erfarenheter
ger anledning till antagande att fåglarnas plockning och urtagning
kommer att utföras med tillbörlig hygienisk omsorg. Nämnden bör, då
skäl därtill föreligger, kunna återkalla meddelat tillstånd.

Till fjäderfä torde få hänföras alla slag av tamfågel.

Jag anser icke tillräckliga skäl föreligga att meddela av veterinär styrelsen
föreslagna inskränkande bestämmelser för saluhållande av inälvor från
fjäderfä.

II. Märkning av dietlivsmedel
Gällande bestämmelser

Några bestämmelser som åsyftar att närmare reglera tillverkning eller saluförande
av s. k. dietlivsmedel finnes f. n. icke. Däremot har för vissa
andra livsmedel utfärdats föreskrifter om tillverkningskontroll och förpackning,
varjämte vissa allmänna bestämmelser om livsmedels beskaffenhet
och saluförande finnes i livsmedelslagstiftningen.

I livsmedelsstadgan föreskrives, att såsom tillsats till livsmedel för avsalu
— varvid med tillsats i huvudsak förstås vara eller ämne som är avsett att
tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbar -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

het eller för annat liknande ändamål, utan alt ingå i detsamma som råvara
— får med vissa undantag användas allenast vara eller ämne som efter prövning
av kommerskollegium godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga
(1 § 3 mom., 4 § första och andra styckena).

Beträffande märkning av livsmedel gäller, att då livsmedel i detaljhandeln
saluhålles i förpackat skick skall förpackningen, där ej i stadgan annorlunda
föreskrives, vara märkt med bl. a. uppgift om innehållets benämning, tillverkarens,
förpackarens eller säljarens namn eller firma och hemvist samt
innehållets totala vikt vid förpackningstillfället (28 §). Är livsmedel förpackat
utom riket må i stället för tillverkarens, förpackarens eller säljarens
namn eller firma och hemvist å förpackningen finnas angivna exportörens
eller importörens namn eller firma och hemvist (29 §). Saluhålles i förpackat
skick sådant livsmedel, vid vars framställning eller beredning använts sackarin
eller annat konstgjort sötmedel som har högre söthetsgrad än socker
men icke sockrets näringsvärde, skall, med vissa undantag, förpackningen
vara märkt med orden »Innehåller konstgjort sötmedel» eller »Innehåller
sackarin» (31 §). Då livsmedel saluhålles i förpackat skick under angivande
av att varan är särskilt lämpad för barn, skall förpackningen vara
märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser.
Angives ej halten av varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats,
som med högre viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats
med lägre sådan andel (32 §).

Å förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i annons eller annan reklam
rörande varan får uttryck, som antyder att varan innehåller vitaminer, mineralämnen
eller andra näringsämnen, vilka icke nämnvärt bidrager till
kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten och halten av dylika
ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande
mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta kött- och fiskvaror samt
frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd. (34 §).

Skyldighet att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan ingående
råvaror och tillsatser föreligger också beträffande vissa särskilda livsmedel.

Medicinalstyrelsens utredning

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 15 december 1953 har svenska
institutet för konserveringsforskning framhållit, att det i handeln finnes och
troligtvis snart kommer att finnas allt fler varor av typ dietkonserver, för
vilka kontrollbestämmelser helt saknas. Sådana bestämmelser bör enligt
institutets mening snarast utfärdas och förslagsvis införas som tillägg till
32 § livsmedelsstadgan.

över nu nämnda skrivelse har medicinalstyrelsen inhämtat yttrande från
statens institut för folkhälsan. Institutet anser, att man med hänsyn till de
särskilda krav, som bör kunna ställas på livsmedel, som i reklamen uppges
ha speciella dietiska verkningar, bör överväga om det inte vore lämpligt att
införa bestämmelser härom i livsmedelsstadgan. Enklast kunde detta ske

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

genom att föreskrifterna om s. k. barnmat i 32 § utsträcktes till att omfatta
även andra speciella livsmedel än sådana som anges vara särskilt lämpade för
barn. I allmänna handeln förekommer ett antal varor, som anges böra
användas av över- och underviktiga personer. Om förpackade sådana livsmedel
faller under 32 § blir det nödvändigt att ange deras sammansättning.
Härigenom skulle allmänheten kunna bilda sig en säkrare uppfattning om
deras verkningssätt och lättare bedöma skäligheten av deras pris. Även
då det gäller för sockersjuka avsedda speciallivsmedel torde en sådan specifikation
vara värdefull. I många fall måste personer, som under en tid vårdats
för sjukdomar i t. ex. njurar eller mag-tarmkanalen, hålla diet. För
vissa sådana skulle det vara av värde om det i allmänna handeln fanns tillgång
till speciella dietlivsmedel. Säkerligen måste åtskilliga personer, som
behöver förtära dylik specialkost, avstå därifrån på grund av svårigheter
att tillaga den i hemmet eller på arbetsplatsen. Tillkomsten av dylika livsmedel
skulle sannolikt underlättas, om de, i likhet med vad nu är fallet
med barnmat, fick åtnjuta skydd av författningen. Detsamma gäller koster,
som är lämpliga under t. ex. konvalescens, graviditet, amning och liknande
tillstånd. För personer, som lider av allergisk överkänslighet gentemot livsmedel,
skulle det också i vissa fall kunna vara av värde att ha tillgång till
specificerade dietlivsmedel. Institutet framhåller vidare, att därest de gällande
bestämmelserna för barnmat utvidgas att omfatta även dietlivsmedel
så hör härvid föreskrivas, att barnmat och dietlivsmedel endast får
saluhållas i förpackat skick. Beträffande dietlivsmedlen framstår en sådan
föreskrift som önskvärd såväl ur kontrollsynpunkt som med hänsyn till
angelägenheten av att minska risken för förväxling med liknande normala
livsmedel. Institutet berör slutligen frågan, huruvida en deklaration av de i
varan ingående beståndsdelarna är tillfyllest eller om därtill kräves angivande
av procenthalten. Institutet finner att när det gäller färdigberedda livsmedel
det i många fall torde vara omöjligt att hålla en så konstant sammansättning
hos varan, beroende t. ex. på växlande tillgång och sammansättning
hos de använda råvarorna, att en procenthaltsdeklaration är genomförbar.
Det torde dessutom i de flesta fall ligga i tillverkarens eget intresse att
lämna sådana uppgifter som är av betydelse för att belysa livsmedlens avsedda
användning.

Svenska institutet för konserveringsforskning som beretts tillfälle att yttra
sig över det av statens institut för folkhälsan framlagda förslaget framhåller,
att det enligt institutets mening i första hand är nödvändigt med någon
form av kontroll över tillverkningen av dietlivsmedel. Institutet föreslår
därför, att innan livsmedel, som genom etiketter, reklam eller på annat sätt
av konsumenter kan uppfattas såsom ägnade att tillgodose speciella kostbehov
för vissa åldrar (bl. a. barnmat), vid sjukdom, konvalescens, havandeskap,
amning, allergisk överkänslighet gentemot vissa livsmedel, undervikt,
övervikt eller liknande, får saluhållas, skall tillstånd härtill ha inhämtats

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

hos medicinalstyrelsen eller eventuellt statens institut för folkhälsan. Härjämte
föreslår institutet, att nu nämnda livsmedel skall få saluhållas endast
i förpackat skick. I frågan huruvida deklaration av de i varan ingående
beståndsdelarna bör ske med angivande av halt anser institutet att så bör
ske, i vart fall beträffande de viktigare beståndsdelarna. Om exakta värden
är svåra att angiva, kan genomsnittsvärden lämnas.

Medicinalstyrelsen anför att styrelsen i likhet med de hörda myndigheterna
finner det angeläget, att dietlivsmedel bringas under viss kontroll. Styrelsen
delar den av statens institut för folkhälsan framförda uppfattningen,
att önskemålet därom i allt väsentligt synes kunna tillgodoses genom att
32 § livsmedelsstadgan utvidgas till att omfatta, förutom barnmat, vissa
andra dietlivsmedel jämte föreskrift att dessa varor får saluhållas endast i
förpackat skick. Styrelsen kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för att
f. n. etablera en så långt gående kontroll som den av konserveringsforskningsinstitutet
föreslagna, vilken bl. a. skulle fördyra de framställda varorna.
Mot denna bakgrund hemställer medicinalstyrelsen, att 32 § livsmedelsstadgan
måtte ändras på sätt statens institut för folkhälsan föreslagit.

Remissyttrandena

I remissyttrandena vitsordas behovet av att de s. k. dietlivsmedlen bringas
under viss kontroll, och man ansluter sig utan erinringar till det av medicinalstyrelsen
framlagda förslaget.

Departementschefen

Såsom framgår av utredningen i ärendet har livsmedelsindustrin under
senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda
för personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är
i behov av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter
som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser
som direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln
med dessa livsmedel.

I likhet med vad som uttalats i medicinalstyrelsens skrivelse och vad som
framhållits av remissinstanserna finner jag det angeläget att vissa kontrollföreskrifter
utfärdas för dietlivsmedlen. För konsumenter av ifrågavarande
livsmedel är det uppenbarligen av största betydelse, att de saluförda varorna
verkligen är ägnade att tillgodose de kostbehov för vilka de angivits
vara lämpade.

En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnås om, såsom föreslagits
av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet
föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående
ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den
som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv för -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

vissa sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de
exakta eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingår
i varan anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också
med all sannolikhet bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att
det i många fall torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning
av de i varorna ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration
är genomförbar. Därest icke halten av i varan ingående råvaror och
tillsatser angives i varudeklarationen, bör dock, i likhet med vad som gäller
för barnmat, råvara eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan
sättas före råvara eller tillsats med lägre sådan andel.

Att utöver vad jag nu förordat föreskriva att dietlivsmedel skall få försäljas
endast i förpackat skick synes mig icke erforderligt. Livsmedel vilka
är speciellt avsedda för barn eller personer i behov av dietkost torde redan
utan sådan föreskrift regelmässigt försäljas i förpackat skick.

I 32 § livsmedelsstadgan bör sålunda föreskrivas deklarationsskyldighet
för sådant livsmedel som i förpackat skick försäljes under angivande att
det är särskilt lämpat för personer vilka på grund av sjukdom, svaghet
eller av annan orsak är i behov av speciell kost.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet upprättats
förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december
1951 (nr 824). över förslaget torde riksdagens yttrande böra
inhämtas.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till kungörelse
om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Johnny Sköldvall

1DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 58
803622