Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
1
Nr B 49
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
B under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
angående försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola och särskilda försöksskolan i Linköping.
(2:a avd.)
I propositionen nr B 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkterna 44—46 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 6 juni 1958, föreslagit riksdagen att för budgetåret
1958/59 anvisa till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor, till Särskilda försöksskolan i Linköping:
Driftkostnader ett förslagsanslag av 750 000 kronor och till Särskilda försöksskolan
i Linköping: Utrustning ett reservationsanslag av 1 000 kronor.
I propositionen 1958: 109 har Kungl. Maj:t framlagt redogörelse för den
under skolöverstyrelsens ledning pågående allmänna försöksverksamheten.
I. Den allmänna försöksverksamheten
Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten m. m.
I avsnitt I av propositionen 109 lämnas en redogörelse för den under skolöverstyrelsens
ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
(s. 2—26) samt för den pedagogiska försöksverksamheten vid högre
skolor (s. 26—37).
I detta avsnitt av nämnda proposition har departementschefen anfört
följande.
Den redogörelse, som här lämnats i anslutning till skolöverstyrelsens
rapport, torde endast fordra några korta kommentarer från min sida. Jag
vill till en början fästa uppmärksamheten på vissa förhållanden, som bör
hållas i minnet när man tar del av redogörelsen, och erinrar då först om att
den utredning, som skall sammanfatta och bearbeta erfarenheterna av
försöksverksamheten med den nioåriga skolan enligt i propositionen 1957:
106 meddelade direktiv, nu är i arbete. Sakkunniga tillkallades i april 1957
och har antagit benämningen 1957 års skolberedning. Arbetet, som bedrives
under min ledning, skall vara slutfört inom sådan tid att därpå grundade
förslag kan föreläggas riksdagen alldeles i början av 1960-talet. Att så sker
är en förutsättning för att de av ljolårets riksdag godkända riktlinjerna
1 — Bihang till riksdagens protokoll 195S. 6 sand. Nr B /t!)
2 Statsutskottets utlåtande nr B 1+9 år 1958
för planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna genomförande skall
kunna följas.
Rörande skolberedningens arbete vill jag i detta sammanhang nämna
följande. Förutom erforderligt utredningsarbete angående olika problem,
som berör skolan och skolorganisationen, har beredningen lagt upp ett
psykologiskt-pedagogiskt forskningsprogram, som upptar frågor rörande
bland annat språkutveckling, olika sidor av differentieringsproblemet,
spörsmål rörande yrkesmognaden, betygssättningen samt standardprovens
utformning. Olika problemområden kommer att bli föremål för undersökningar
dels genom beredningens direkta försorg, dels vid skilda institutioner.
Nämnas kan bland annat, att lärarhögskolans pedagogiska institution
i samarbete med Studieförbundet näringsliv och samhälle bedriver en jämförelsevis
brett upplagd kursplaneundersökning i syfte att belysa hur
skolans undervisning förhåller sig till yrkeslivets krav och yrkesutövares
behållna kunskaper och färdigheter. Denna undersökning ingår i skolberedningens
forskningsprogram.
Jag har velat peka på dessa förhållanden för att visa, att försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola just nu är eller snart kommer att bli
föremål för omfattande undersökningar i olika hänseenden vid sidan av den
undersökningsverksamhet, som kontinuerligt bedrives av skolöverstyrelsen.
Resultatet av dessa undersökningar kommer i sinom tid att framläggas av
skolberedningen.
Överstyrelsens senaste rapport redovisar i huvudsak endast det faktiska
läget i olika hänseenden inom försöksdistrikten och meddelar inte några
helt nya »erfarenheter» eller speciella »resultat», vilket, som också framhållits
i propositionen 1956: 80 (s. 41), inte gärna kan ske varje år, bland
annat av det skälet att undersökningarna oftast måste läggas upp på lång
sikt.
Av de 71 skoldistrikt, som läsåret 1956/57 bedrev försöksverksamhet
med nioårig enhetsskola, var sammanlagt 28, d. v. s. något fler än en tredjedel,
städer, köpingar och municipalsamhällen. Om man enbart räknar med
antalet, var sålunda landsbygdsdistrikten fortfarande i majoritet. Så skulle
också vara förhållandet enligt uttalande av särskilda utskottet vid 1950
års riksdag (uti. nr 1, s. 118). Allteftersom försöksverksamheten utvidgats
till såvitt möjligt sammanhängande försöksområden, har det emellertid av
många skäl visat sig lämpligt och nödvändigt att låta även tätorter, belägna
inom eller i närheten av dessa områden, ansluta sig. Eftersom dessa
tätorter i regel har ett betydligt mera omfattande skolväsen än landsbygdsdistrikten,
blir deras andel i försöksverksamheten också avsevärt större
vad antalet medverkande lärare och elever beträffar. Av hela det i försöksverksamheten
för läsåret 1956/57 redovisade antalet elever uppgick tätorternas
andel till tre fjärdedelar (76 procent); på högstadiet utgjorde motsvarande
andel två tredjedelar (65 procent). Att proportionen mellan tätorter
och landsbygd i fråga om antalet elever i enhetsskola ej var densamma
på högstadiet som inom enhetsskolan i dess helhet beror på att verksamheten
i de senast tillkomna försöksdistrikten, av vilka åtskilliga är tätorter,
ännu ej hunnit så långt, att den omfattar hela högstadiet; av de 71 försöksdistrikten
hade sålunda endast 31 fullt utbyggd enhetsskola (klasserna
1—9) under läsåret 1956/57. Det bör emellertid framhållas, att dåvarande
departementschefen i propositionen 1957:106 (s. 64) underströk, att man
vid den fortsatta utbyggnaden av försöksverksamheten i organisatoriskt
hänseende främst borde inrikta sig på att söka åstadkomma ytterligare
försöksregioner av olika struktur och då framförallt på landsbygden.
3
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
Beträffande redogörelsens uppgifter i frågor, som rör eleverna (ämnesval,
fördelning på linjer, val av alternativkurser o. d.), vill jag nämna följande.
När det gäller elevernas övergång från enhetsskolan till andra skolor,
redovisas för klass 9 ej mer än drygt 10 procent av hela antalet från denna
klass avgångna elever. Vid en jämförelse med närmast föregående år kan
man konstatera en med 5 procent ökad avgång från enhetsskolans högstadium
till yrkesskolor, vilket i och för sig är en glädjande utveckling.
Avgången från klass 9 till handelsgymnasier och tekniska gymnasier omfattade
läsåret 1956/57 endast 2 procent av dem som fortsatte sin skolgång
efter denna klass, medan samma år 37 procent av dessa elever övergick
till gymnasier av traditionell typ och 29 procent till försöksgymnasier.
När man tar del av dessa siffror bör observeras, att avgången från klasserna
4—8 i försöksdistrikten under de tre senaste åren kan uppskattas
till omkring 30 procent årligen, varav cirka 20 procent övergått till läroverk.
Detta förhållande bör givetvis också hållas i minnet när man från
olika synpunkter granskar elevsammansättningen på högstadiet, exempelvis
i fråga om elevernas fördelning på linjer i klass 9. Det är också att märka,
att de 15 å 20 procent av eleverna, som väljer klass 9 g, självfallet inte
heller representerar gymnasiernas hela rekryteringsunderlag i försöksdistrikten,
utan att detta också till stor del utgöres av de 20 procent, som
avgått till läroverk före denna klass.
För bedömning av enhetsskolans konstruktion och funktion bör emellertid
också i lämpligt sammanhang undersökas hnr många av dess elever,
som ett eller annat år efter avslutad grundläggande skolgång söker sig
över till högre skolor av olika slag, däribland även folkhögskolor, fackskolor,
lärarutbildningsanstalter, socialinstitut o. d. Av inte mindre betydelse
blir det att få klarlagt, hur det verkligen går för de elever, som efter enhetsskolans
slut direkt tar anställning i näringslivet och där eventuellt
förvärvar ytterligare utbildning. Under hela tiden på högstadiet föres elevkort
med noggranna uppgifter om yrkespraktik m. m. I skolberedningens
av mig tidigare nämnda forskningsprogram ingår också undersökningar
om yrkesmognaden. Inom skolöverstyrelsens försöksavdelning ämnar man
nu följa de avgångna elevkullarna genom att i samband med inskrivningen
till militärtjänst 1959 inskaffa uppgifter om de manliga elevernas
sysselsättning mellan skolans slut och inskrivningen. De kvinnliga eleverna
skall man försöka följa med hjälp av folkbokföringsuppgifter. Resultatet
av dessa undersökningar torde komma att redovisas och bli föremål för
bedömning av skolberedningen.
Beträffande elevernas ämnes- och linjeval på högstadiet framgår av
redovisningen, att det i såväl klass 7 som klass 8 sker en kontinuerlig
minskning av det antal elever, som väljer två främmande språk. Tendensen
att flickorna i större utsträckning än pojkarna väljer ämneskombinationer
med två främmande språk kvarstår, om än något mindre utpräglad än
tidigare. I klass 9 är emellertid denna tendens fortfarande mycket tydlig
med en markerad övervikt för flickorna såväl på den gymnasieförberedande
som på den allmänna linjen. Vid det blivande ställningstagandet till
högstadiets utformning blir givetvis en av huvudfrågorna, huruvida tillvalet
av just främmande språk skall tillmätas en så avgörande betydelse för
elevernas inriktning och möjligheter till fortsatt utbildning som hittills
sket t.
4
Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
När det gäller klassavdelningarnas organisation på högstadiet med hänsyn
till ämnesval och alternativkurser är det faktiska läget, att elever i
klasserna 7 och 8 med olika ämnesval och olika altemativkurser alltjämt i
mycket liten utsträckning undervisas i samma avdelningar. Ännu finns
ingen vetenskapligt hållbar grund att stå på vid bedömningen av det problemkomplex,
som rör differentieringsåtgärder i skolan. Effekten av dylika
åtgärder inom skolväsendet i Stockholm undersökes emellertid för närvarande
vid lärarhögskolans pedagogiska institution. Genom skolberedningens
försorg kommer liknande undersökningar att göras inom ett antal
landsbygdsdistrikt.
Tyvärr har läget, när det gäller lärarkompetensen i enhetsskolan, inte
undergått någon nämnvärd förbättring sedan föregående redogörelse lämnades.
Alltjämt saknar inemot en fjärdedel av lärarna i läroämnen på
högstadiet egentlig lärarutbildning, och andelen lärare med akademisk utbildning
och praktisk lärarkurs har under åren 1955/57 rentav minskat
något. Den enda kategori, som visar någon mera markant ökning, är gruppen
folkskollärare i 17:e (förut 23:e) lönegraden, vars andel i lärarkadern
förra läsåret utgjorde 29,5 procent.
Situationen beträffande lärarrekryteringen på högstadiet påkallar uppenbarligen
särskild uppmärksamhet. Jag anmäler detta spörsmål för Kungl.
Maj:t i annat sammanhang denna dag.
Om lärarna i övningsämnen rapporteras, att antalet fackutbildade lärare
i musik och gymnastik klart ökat under läsåret 1956/57. I ämnet teckning
kunde dock lärarbehovet på högstadiet endast till en tredjedel fyllas med
facklärare, medan facklärarbehovet nära nog helt kunde tillgodoses i ämnena
slöjd och hemkunskap-hushållsgöromål.
Av lärarna i yrkesämnen i klass 9 y saknar drygt en tredjedel helt egentlig
lärarutbildning. Beträffande utbildningen av lärare för klass 9 y vill
jag nämna följande. I lantbruksstyrelsens regi pågår för närvarande en
pedagogisk fortbildningskurs för lantmästare och motsvarande för att göra
sådana kompetenta att undervisa i jordbruksämnen i klass 9 y. Enligt vad
jag inhämtat från 1955 års sakkunniga för utredning angående yrkesutbildningens
centrala ledning och viss lärarutbildning, avser de sakkunniga att
under år 1958 framlägga förslag rörande rekrytering och utbildning av
lärare inom industri, hantverk och handel. Samma sakkunniga har den
18 september 1957 överlämnat förslag om särskild utbildning av gymnasieingenjörer
till lärare i dels tekniska ämnen, dels matematik, fysik eller
kemi. Sådana lärare skulle ha kompetens att undervisa på enhetsskolans
högstadium. Jag föreslår i annat sammanhang Kungl. Maj:t att förelägga
riksdagen förslag i denna fråga.
Jag erinrar vidare om föregående års riksdagsbeslut om anordnande av
ettåriga befordringskurser för folkskollärare i merkantila ämnen i syfte att
tillgodose det ökande behovet av lärare för undervisning i dylika ämnen i
enhet sskoldistrikt, där förutsättningar saknas att inrätta heltidstjänster av
detta slag. I årets statsverksproposition har slutligen framlagts förslag om
väsentligt förbättrade villkor under utbildningstiden för blivande yrkeslärare,
vilka förslag, om de vinner riksdagens bifall, kan väntas medföra
ökad tillgång på kompetenta yrkeslärare även för undervisningen inom
enhetsskolan.
5
Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
Vad slutligen angår den del av skolöverstyrelsens redogörelse, som
handlar om den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor, får
jag erinra om vad som anförts härom i årets statsverksproposition, bilagan
åttonde huvudtiteln (s. 430 ff). Sådan försöksverksamhet har alltsedan läsåret
1951/52 bedrivits vid ett stort antal högre skolor och omfattat såväl
vissa systematiska försök som försök under friare former. Skolöverstyrelsen
har emellertid funnit, att pedagogiska försök av det förstnämnda slaget
knappast tillräckligt effektivt kan bedrivas spridda på så många skolor som
hittills skett. Under erinran om att det inom denna verksamhet alltjämt
bör finnas en fri sektor för mindre omfattande pedagogiska försök har
överstyrelsen föreslagit, att mera vittgående och systematiska försök koncentreras
till vad man kallat »skolor med särskild försöksverksamhet». Jag
har i statsverkspropositionen uttalat min anslutning till detta förslag.
Anslag för budgetåret 1958/59 till försöksverksamheten m. m.
Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln B, s. 17) innebär att till Skolöverstyrelsen:
Försöksverksamhet m.m. för budgetåret 1958/59 anvisas
ett anslag av 1 500 000 kronor, avseende en anslagshöjning med 250 000
kronor.
Utskottet. I den redogörelse som lämnats för försöksverksamheten redovisas
bland annat tillämpningen av systemet med alternativkurser i vissa
ämnen på enhetsskolans högstadium. I sitt utlåtande 1957: 127 i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola m. m. konstaterade utskottet, att dessa kurser av skolöverstyrelsen
avsetts vara till hjälp för läraren vid differentiering av studierna
inom klassens ram men att de inom ett stort antal försöksdistrikt i stället
hade tillämpats så, att de kommit att markera skillnaden mellan olika klassavdelningar.
Enligt redovisningen för försöksåret 1955/56 hade det nämligen
under första tillämpningsåret blivit så, att samtliga elever i vissa klassavdelningar
läst alternativkurs 1, den enklare kursen, i alla berörda ämnen,
eleverna i andra avdelningar alternativkurs 2 i samtliga berörda ämnen.
Eleverna hade på detta sätt på de försöksorter, där någon parallellavdelning
inrymmande bägge alternativen ej förekommit, berövats valfriheten mellan
alternativkurserna. Studiet hade på dessa orter i varje avdelning av en
sådan högstadieklass fixerats till bestämda, för alla elever gemensamma
kurser, och i själva verket hade differentieringen på högstadiet härigenom
fått karaktären av linjeklyvning redan från klass 7. Utskottet hade emellertid
med tillfredsställelse inhämtat, att skolöverstyrelsen hade sin uppmärksamhet
riktad på detta problem.
Den användning av alternativkurserna, som föranledde utskottet till
ovannämnda uttalande, har som framgår av den lämnade redogörelsen för
försöksåret 1956/57 i viss mån utvidgats. Utskottet, som icke anser sig
kunna fiir närvarande ta ställning till hiir berörda problem, förutsätter
6
Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
emellertid att dessa kommer att uppmärksammas av 1957 års skolberedning,
som därvid jämväl torde böra beakta betygsbestämmelserna för
enhetsskolans högstadium.
Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
m.m. för budgetåret 1958/59 anvisa ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor.
II. Särskilda försöksskolan i Linköping
l:o) Särskilda försöksskolan i Linköping: Driftkostnader. Kungl.
Maj:t har under åttonde huvudtiteln, punkten 45, s. 17 och 18, under
åberopande av vad departementschefen enligt statsrådsprotokollet för
den 14 mars 1958 (propositionen 1958: 109) anfört om särskilda försöksskolan
i Linköping, föreslagit riksdagen att dels godkänna vad departementschefen
förordat angående vissa avlöningsförmåner för lärarpersonalen
vid särskilda försöksskolan i Linköping, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att,
med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1958/59, vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för särskilda försöksskolan i Linköping,
som föranledes av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven stat, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1958/59, dels ock till Särskilda försöksskolan i Linköping: Driftkostnader
för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 750 000 kronor.
Av statsrådsprotokollet för den 14 mars 1958 inhämtas i huvudsak följande.
Tidigare ställningstaganden
Vid 1957 års riksdag beslöts, att en särskild försöksskola, tills vidare
organiserad som nioårig enhetsskola, från och med budgetåret 1957/58
eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämde, skulle upprättas i Linköping
under villkor att staden åtog sig att svara för vissa kostnader och
anordningar (prop. 106; SU 127, Rskr 317). Beträffande beslutets innebörd
i de delar, vilka det inte finns anledning att beröra i det följande, torde få
hänvisas till föregående års riksdagsbeslut. De spörsmål rörande den särskilda
försöksskolan, som innevarande års riksdag torde böra taga ställning
till, gäller viss ändring i personalorganisationen, lärarpersonalens löneställning
samt skolans driftkostnader under budgetåret 1958/59.
Stadsfullmäktige i Linköping har den 12 december 1957 beslutat åtaga
sig de kostnader och anordningar, som enligt propositionen skulle ankomma
på staden.
7
Statsutskottets utlåtande nr B J+9 år 1958
I nämnda proposition förutsattes, att den s. k. Tornhagsskolan i Linköping
från och med innevarande budgetår skulle inrättas såsom en statlig
särskild försöksskola och därvid kunna starta med klasserna 1—7 och
alltså vara fullt utbyggd från och med läsåret 1959/60. Den i propositionen
föreslagna och av riksdagen godkända personalförteckningen upptog följande
befattningar i angivna lönegrader, nämligen en iorsöksledare i Cb 12,
en adjunkt eller ämneslärare i Ca 29 respektive Ca 27, en folkskollärare i
Ca 23, tolv folkskollärare i Ca 21 samt tolv småskollärare i Ca 15.
Riksdagsbeslutet innefattade bland annat en hemställan om att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa ytterligare utredning beträffande av utskottet
berörda personalfrågor för särskilda försöksskolan i Linköping och där
bedrivna pedagogiska undersökningar samt för 1958 års riksdag framlägga
de förslag till vilka utredningen kunde ge anledning.
Skolöverstyrelsens synpunkter och förslag
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 rörande särskilda försöksskolan
i Linköping har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande.
I en till överstyrelsen ingiven underdånig framställning, över vilken
yttrande av folkskolinspektören i Östergötlands läns västra inspektionsområde
avgivits, har särskilda skolstyrelsen i Linköping meddelat, att försöksskolan
icke torde kunna börja sin verksamhet förrän läsåret 1958/59.
Skolstyrelsen har bland annat med hänsyn till de elever, som räknat med
att läsåret 1957/58 tillhöra klass 7 av den statliga försöksskolan, anhållit,
att högstadiet vid försöksskolan måtte omfatta klasserna 7 och 8 under
läsåret 1958/59 och klasserna 7—9 från och med läsåret 1959/60. Som
motivering härför framhålles vidare, att en kommunal sektor i annat fall
skulle finnas vid skolan under försöksskolans två första år eller också att
eleverna i dessa klasser skulle överföras till högstadiet vid andra skolor.
Skolstvrelsen anför vidare, utan att framlägga något direkt förslag, att en
utvidgning av försöksskolan till att omfatta hela Tornhagsdistriktet, alltså
även den planerade Åbylundsskolan, hade varit önskvärd. Under hand har
den kommunale folkskolinspektören i Linköping för överstyrelsen framhållit,
att även frågan om inlemmande av Gottfridsbergsskolan i den nya
försöksskolan borde kunna diskuteras.
Den föreslagna utökningen av försöksskolan för 1958/59 att omfatta
jämväl klass 8 av Tornhagsskolan finner överstyrelsen vara en lämplig
anordning. Härigenom skulle olägenheterna med uppskovet av skolans
start i viss mån elimineras, och det skulle vara till fördel från administrativ
synpunkt, att skolan icke behövde inrymma en kommunal sektor
under de två första verksamhetsåren. Överstyrelsen tillstyrker därför,
att försöksskolan under läsåret 1958/59 skall omfatta även klass 8.
Däremot finner överstyrelsen icke skäl tillstyrka, att försöksskolan breddas
på det sätt särskilda skolstyrelsen och den kommunale folkskolinspektören
föreslagit. Överstyrelsen har redan Irån början utgått från att
försöksskolan icke skall ha ett för stort format, och överstyrelsen saknar
anledning att nu frångå denna uppfattning.
Med anledning av vad statsutskottet uttalat rörande förnyat övervägande
av den psykologisk-pedagogiska ledningen av försöksverksamheten
vid skolan och rörande ytterligare undersökningar och överväganden angående
vissa personalfrågor anför överstyrelsen följande.
8 Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 195S
Överstyrelsen delar den uppfattning, som kommer till uttryck både i
propositionen och utskottsutlatandet, nämligen att den centrala ledningen
av försöksskolan bör utövas av skolöverstyrelsen, som härvid bör samarbeta
med den vetenskapliga expertisen vid lärarhögskolans i Stockholm
pedagogiska institution. Enligt överstyrelsens mening bör det sålunda ankomma
pa ö\ erstyrelsen att i samråd med lärarhögskolans pedagogiska
expertis ange de allmänna riktlinjerna för verksamheten vid skolan, lämna
råd och anvisningar och redovisa slutresultaten av de undersökningar, som
gores. Däremot finner överstyrelsen det vara oförenligt med överstyrelsens
verksamhet att i detalj planera och leda de undersökningar, som skall
goras. försöksskolans huvuduppgift är avsedd att vara praktisk-pedagogisk
forskning och försöksverksamhet. En dylik verksamhet måste huvudsakligen
omfatta metodiska experiment och kräver en kontinuerlig och
nära kontakt mellan ledningen och det i klassrummet bedrivna försöksarbetet.
Olika förhållanden pakallar ofta omedelbara ingripanden och
a^(jn.ri»‘?.r 1 ^en uPPgjorda försöksplanen. Likaledes finner överstvrelsen det
nödvändigt att bearbetningen och publiceringen av resultaten‘från verksamheten
i huvudsak göres vid skolan. För att inte dessa uppgifter skall
..1 onochgt arbetskrävande, fordras en ingående kännedom om undersökningarnas
hela förlopp. Sådan kännedom kan endast vinnas genom ett
direkt aktivt deltagande i verksamheten. Bortsett från de olägenheter, som
skulle uppstå tor försöksverksamheten därigenom att denna skulle i detalj
ledas av personal på annan ort, finner överstyrelsen det ogörligt att förlägga
denna planering och ledning till överstyrelsens skolpsykologer med
hänsyn till den ökning i dessas reguljära arbetsuppgifter, som det fortsatta
utbyggandet av den hittillsvarande försöksverksamheten medfört Den
förstärkning av överstyrelsens personal, som skett genom inrättandet av
en andra skolpsykologtjänst, motiverades helt av de arbetsuppgifter, som
redan ahgger försöksavdelningen.Den i propositionen omnämnda förstärkningen
av personalen vid lärarhögskolans pedagogiska institution
synes icke vara av en sådan omfattning, att den medger ett aktivt och
direkt deltagande i den särskilda försöksskolans verksamhet.
Då överstyrelsen finner det otänkbart, att försöksledaren ensam skulle
kunna — utöver små arbetsuppgifter som rektor och chef för den särskilda
torsoksskolan — svara för detaljplanering och ledning av försöksverksamheten,
anser sig överstyrelsen böra ånyo framföra kravet på att en särskild
tjänst som skolpsykolog knytes till försöksskolan. Överstyrelsen vill framkalla,
att det måste betecknas som utomordentligt angeläget, att de föreslagna
särskilda försöksskolorna utrustas med den psykologiska expertis,
som ar nödvändig för att en systematisk och vetenskaplig experimentverksamhet
skall kunna bedrivas. Överstyrelsen föreslår därför att en
extra ordinarie skolspykologtjänst i lönegrad Ae 25 inrättas vid försöksskolan
i Lmköpmg.
Beträffande personalfrågorna i övrigt vill överstyrelsen med hänsyn till
de speciella arbetsuppgifter, som skall ankomma ‘på lärarpersonalen vid
försöksskolan och som kommer att på denna ställa betydligt större krav än
P;1 lärare vid andra skolor, ånyo hemställa, att jiersonalen får eu lönesättnmg,
som motsvarar personalens vid lärarutbildningsanstalterna. Lärarna
pa högstadiet bör sålunda placeras som adjunkter i den högre av de för
dessa gällande lönegraderna och dessutom atnjuta ersättning motsvarande
arvode för två veckotimmar. Lärarna på låg- och mellanstadiet bör placeras
i samma lönegrad som övningsskollärare. Lärartjänsterna i läroämnen
9
Statsutskottets utlåtande nr B Jt9 år 1958
föreslås upptagna på personalförteckningen som ordinarie tjänster, men
överstyrelsen förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att,
därest det med hänsyn till övergångsförhållandena befinnes lämpligare, utbyta
ordinarie tjänst mot extra ordinarie tjänst. Rektorns och försöksledarens
placering beräknas vara ABp 26 (som motsvarar Cb 13 och Cb 12),
varjämte ersättning föreslås utgå motsvarande arvode för två veckotimmar.
Studieledaren bör erhålla arvode och nedsättning i undervisningsskyldigheten
enligt för dylik befattning vid enhetsskola gällande grunder.
För övningsämnena beräknar överstyrelsen liksom tidigare, att undervisningen
skall bestridas av timlärare. Det bör dock ankomma på Kungl.
Maj :t att, om så visar sig mer ändamålsenligt, inrätta ordinarie övningslärartjänster.
Den extra ordinarie kanslibiträdestjänsten beräknas placerad i Ae 7.
Den av överstyrelsen ovan föreslagna utökningen av försöksskolan med
en åttonde klass (tre avdelningar) under budgetåret 1958/59 torde medföra
en utökning av lärarbehovet med 94,5 veckotimmar i läroämnen och
sammanlagt 33 veckotimmar i övningsämnen. Överstyrelsen räknar därför
med att den av överstyrelsen tidigare beräknade personalen vid försöksskolan
måste utökas med tre adjunktstjänster, 22,5 veckotimmar i läroämnen,
15 veckotimmar i gymnastik, musik och teckning, 12 veckotimmar
i hemkunskap och 6 veckotimmar i slöjd.
Departementschefen
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Den särskilda försöksskolan i Linköping, vilken skall inrättas enligt
beslut vid 1957 års riksdag, har ännu icke kunnat träda i funktion. Som av
den lämnade redogörelsen framgår räknar särskilda skolstyrelsen i Linköping
med att verksamheten vid skolan skall kunna påbörjas tidigast läsåret
1958/59. Anledningen till dröjsmålet är att berörda personalorganisationer
icke ansett sig kunna acceptera den reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena
för lärarpersonalen, varom statsmakterna beslutat. Den sålunda
uppkomna situationen stod delvis klar redan i samband med riksdagsbehandlingen
av ifrågavarande spörsmål. Sålunda uttalade statsutskottet
i utlåtande 1957: 127 att den förlängda väntetid, som man hade
anledning att förutse före skolans start, borde utnyttjas för ytterligare överväganden
i personalfrågorna.
I anledning härav får jag nu anmäla, att löne- och anställningsfrågorna
varit föremål för ytterligare beredning inom vederbörande departement.
Efter överläggningar med berörda personalorganisationer har därvid enighet
nåtts om att lärare vid skolan skall åtnjuta lön enligt den löneklass som
med två enheter överstiger den löneklass, i vilken läraren är placerad. Jag
förordar, att denna regel godtages. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att meddela närmare bestämmelser beträffande detta och därmed sammanhängande
spörsmål.
Ytterligare en fråga i samband med försöksskolans inrättande tilldrog sig
speciell uppmärksamhet, nämligen huru den lokala ledningen av undersökningsarbetet
lämpligast borde organisatoriskt utformas. Denna fråga dryftades
ingående i propositionen 1957: 106. Jag vill erinra om att skolöverstyrelsen
i den framställning, som låg till grund för propositionen, före
-
10
Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
slagit, att försöksledaren skulle i sina uppgifter biträdas av en särskild, till
skolan knuten skolpsykolog. I Kungl. Maj:ts förslag upptogs emellertid icke
någon dylik tjänst utan förutsattes i huvudsak, att på överstyrelsens försöksavdelning
och lärarhögskolans pedagogiska institution skulle ankomma
att fortlöpande lämna försöksskolan det bistånd, som kunde erfordras i
undersökningsarbetet. Statsutskottet, som vid sin behandling av ärendet
hade att pröva bland annat ett motionsvis framställt yrkande om inrättande
av den av överstyrelsen förordade skolpsykologtjänsten, förutsatte
emellertid i sitt nyssnämnda utlåtande att jämväl de olika organisationsförslag
i fråga om den psvkologisk-pedagogiska ledningen av undersökningsverksamheten,
som framlagts i ärendet, toges upp till förnyat övervägande.
Även frågan om undersökningsarbetets lämpligaste organisation och ledning
vid försöksskolan har nu varit föremål för vidare granskning inom
departementet. Mina överväganden har därvid sammanfattningsvis lett till
följande ståndpunktstaganden.
Vid den särskilda försöksskolan skall utföras praktiskt-pedagogiska experiment,
som förutsätter kontinuerlig nära kontakt mellan å ena sidan
verksamheten i de berörda klassavdelningarna och å andra sidan försöksledningen.
I samverkan mellan skolöverstyrelsen, lärarhögskolans pedagogiska
institution och den lokale försöksledaren kommer försöksuppgifterna
att bestämmas. Därvid torde emellertid endast planläggningen i
stort kunna uppgöras, medan detaljplaneringen i anslutning till riktlinjerna
för verksamhetens bedrivande får ankomma på befattningshavare vid
skolan. Man torde få räkna med att den lokala försöksledningens kontakter
med de centrala instanserna mestadels måste komma att bli huvudsakligen
av konsultativ art. Redan de ordinära uppgifter, som numera
åvilar dessa instanser, torde lägga hinder i vägen för en sådan direktledning
av verksamheten, som jag här förutsatt. Det är också uppenbart, att de
metodiska experimenten kräver en om möjligt daglig kontakt nied verksamheten
i klassavdelningarna. Utländska erfarenheter, t. ex. från motsvarande
skola i Danmark, har visat önskvärdheten av att skolledaren
disponerar över en kvalificerad befattningshavare, som på det lokala planet
kan svara för erforderliga datainsamlingar och bearbetningar. Även om de
centrala instanserna på området utan tvekan bör — såsom också förutsattes
i föregående års riksdagsbeslut — kunna lämna ett avsevärt stöd
i fråga om verksamhetens uppläggning och bedrivande vid försöksskolan,
har ytterligare överväganden i denna fråga dock övertygat mig om lämpligheten
och önskvärdheten av att den lokala försöksledningen förstärkes
med ytterligare en väl kvalificerad, vetenskapligt skolad kraft. Jag förordar
därför att från och med nästa budgetår en skolpsykologtjänst i lönegrad
Ae 24 inrättas vid försöksskolan. För tjänsten bör gälla av överstyrelsen
föreslagna kvalifikationskrav.
Skolöverstyrelsen har, som jag tidigare angivit, i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår framhållit, att Tornhagsskolan i Linköping, till vilken
den särskilda försöksskolan skall vara förlagd, från och med nästa läsår
kommer att omfatta även åttonde klass, samt förordat, att försöksskolan,
därest den påbörjar sin verksamhet läsåret 1958/59, jämväl skall omfatta
åttonde klass. Jag finner det självklart att så skall vara fallet. Jag delar
även överstyrelsens uppfattning att den särskilda försöksskolan endast skall
omfatta Tornhagsskolan och inte utvidgas därutöver såsom av särskilda
skolstyrelsen i Linköping ifrågasatts.
11
Statsutskottets utlåtande nr B 49 år 1958
För att täcka lärarbehovet i åttonde klass under läsåret 1958/59 förordar
jag, att tre nya tjänster inrättas från och med nästa budgetår. Av dessa
bör enligt min mening två vara adjunkts- eller ämneslärartjänster i lönegrad
Ao 23 respektive Ao 21 och en folkskollärartjänst i lönegrad Ao 17.
Övrig undervisning bör bestridas av timlärare såsom överstyrelsen föreslagit.
Jag vill i detta sammanhang också något beröra en speciell, med kostnadsfördelningen
mellan staten och Linköpings stad sammanhängande fråga.
Enligt vid 1957 års riksdag antagna grunder för denna kostnadsfördelning
skulle i statens kostnader för skolan bland annat ingå statsbidrag av olika
slag till kommunen enligt de regler, som för närvarande gäller för den
vanliga kommunala försöksverksamheten. Enligt den omläggning av statsbidragsgivningen
till kommunerna, som träder i kraft från och med redovisningsåret
1958/59, indrages ett antal statsbidrag för vissa speciella
ändamål inom folkskolan varvid dock kompensation beredes kommunerna
för detta bortfall genom nedräkning av de s. k. kommunavdragen avseende
bidragen till lärarlönerna. Då någon kompensation i motsvarande form icke
kan beredas Linköpings stad vid ett bortfall av ifrågavarande bidrag för
försöksskolan, torde — för att staden icke skall komma i ett sämre läge
genom statsbidragsreformen — bidragen med avseende på försöksskolan
alltjämt böra utgå till kommunen enligt hittillsvarande grunder. Jag vill
erinra om att så kommer att bli fallet även beträffande vissa andra skolformer
— t. ex. skolor vid vissa sjukvårdsanstalter och barnhem — vilka icke
beröres av statsbidragsreformen. Här ifrågavarande bidrag torde böra
belasta anslaget Folkskolor m.m. Bidrag till driften av folkskolor m.m. i
den mån icke särskilt anslag finnes.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1957 års riksdagsbeslut i fråga
om den särskilda försöksskolan i Linköping innefattar ett bemyndigande
för Kungl. Maj:t att, därest skolan icke kunde påbörja sin verksamhet
läsåret 1957/58, under nämnda läsår anställa försöksledare och den övriga
personal vid skolan, som bedömes erforderlig för att genomföra effektiva
förberedelser för att skolan med tillhörande försöks- och undersökningsverksamhet
skall kunna börja läsåret 1958/59. Jag har för avsikt att inom
kort anmäla detta särskilda spörsmål för Kungl. Maj:t.
Utskottet
Utskottet hälsar med tillfredsställelse, att den av fjolårets riksdag beslutade
särskilda försöksskolan i Linköping kommer att starta sin verksamhet
läsåret 1958/59.
I sitt utlåtande 1957: 127 framhöll utskottet, att den förlängda väntetiden
före den första särskilda försöksskolans start enligt utskottets mening
borde utnyttjas för ytterligare överväganden av vissa personalfrågor.
Till de förslag Kungl. Maj:t nu framlagt rörande anställningsvillkoren för
försöksskolans lärare och inrättandet av en skolpsykologtjänst kan utskottet
helt ge sin anslutning.
Vad departementschefen i övrigt under förevarande punkt förordat har
icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
12
Statsutskottets utlåtande nr B £9 år 1958
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) godkänna vad departementschefen förordat angående
vissa avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid särskilda
försöksskolan i Linköping;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1958/59, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för särskilda försöksskolan i
Linköping, som föranledes av vad departementschefen anfört;
c)
godkänna följande stat för särskilda försöksskolan i
Linköping, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1958/59:
Stat
Avlöningar
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... 472 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................. 187 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ 78 000 737 000
Omkostnader
1. Sjukvård m.m., förslagsvis....... 4 000
2. Reseersättningar, förslagsvis...... 9 000 13 000
Summa kronor 750 000
d) till Särskilda försöksskolan i Linköping: Driftkostnader
för budgetåret 1958/59 anvisa ett förslagsanslag av
750 000 kronor.
2:o). Särskilda försöksskolan i Linköping: Utrustning. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkten 46, s. 18) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Särskilda försöksskolan i Linköping:
Utrustning för budgetåret 1958/59 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 kronor.
Stockholm den 18 juli 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
13
Statsutskottets utlåtande nr B 1^9 år 1958
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Einar
Persson, fröken Andersson, herrar Birger Andersson, Boman, Thun, Pålsson,
Bergman, Sundelin, Rikard Svensson, Mårtensson, Ivar Persson och Palme;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Persson i Växjö,
Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson
i Göingegården, fröken Elmén, herr Andreasson, fröken Karlsson och
fröken Vinge.