Andra lagutskottets utlåtande nr R 11 år 1958

l

Nr B 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av avgifterna
för registrering i bilregistret.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr B 39 i första kammaren av herr
Mannerskantz samt nr B 47 i andra kammaren av herr Svensson i Krokstorp
m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte uttala att avgifterna för registrering i bilregister
måtte höjas till de i motionen angivna beloppen».

Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet har motionärerna
hänvisat till motion nr 11:249 vid 1958 års A-riksdag. Enligt denna motion

borde avgifterna för registrering i

bilregister

utgå med

följande belopp i

kronor räknat:

Mil

Motor-

Traktor

Släp-

cykel

med

ftummihjul

fordon

a) Ansökan om registrering ....

b) Anmälan om övergång av ägan-

30

10

4

10

derätt till fordon

av nye ägaren ..............

JO

0

4

(>

av förre ägaren ..............

—

—

c) Anmälan om ny trafikförsäkring
........................

d) Anmälan om ändring betr. fordons
hemort, ägarens namn,
yrke, hemvist och postadress,
så ock anmälan, som avses i
19 § 2 mom. vägtrafikförordn.

(avregistrering) ..............

e) Annan anmälan, som göres av

annan än länsstyrelse, polisman
eller besiktningsman .... 10 (i I (i

Gällande bestämmelser

Bestämmelser angående registrering av motordrivna fordon och släpfordon
återfinnes i vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Enligt förordllihang
till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 and. Nr II II

2

Andra lagutskottets utlåtande nr Fl It år 1958

ningen får motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor
lagas i bruk endast om fordonet är registrerat och vederbörligen försett
med skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer (registreringsskylt).
Vidare må släpfordon dragas av bil endast om släpfordonet är registrerat
och försett med registreringsnummer (It §). Från vad nu sagts är
undantag stadgade för de fall då fordon brukas enligt interrimslicens eller
saluvagnslicens (12 och 13 § §). Fordonet skall registreras hos länsstyrelsen
i den ort, där fordonet har sin hemort (16 §). Ansökan om registrering
av motorfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor skall, om
fordonet förut icke registrerats, göras av ägaren inom tre veckor från det
fordonet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. Denna
skyldighet gäller dock icke den, som innehar saluvagnslicens, såvitt angår
fordon, som av honom förvaras i lager eller hålles till salu. Har släpfordon,
som förut icke registrerats, tagits i bruk enligt interimslicens, skall ansökan
om registrering av fordonet göras av ägaren inom tre veckor från det
fordonet togs i bruk. Har fordon, som efter tidigare registrering avförts ur
bilregistret, åter tagits i bruk enligt interimslicens, eller inträffar i fråga
om registrerat fordon sådan förändring beträffande dess hemort, att detsamma
skall registreras i annat län, skall ägaren inom tre veckor göra ansökan
om ny registrering (17 §). Övergår registrerat fordon till ny ägare,
skall, där icke jämlikt 17 § ny registrering av fordonet skall ske inom annat
län, den nye ägaren inom tre veckor från förvärvet göra anmälan därom
hos länsstyrelsen. Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket och har
fordonet förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger anmälningsskyldigheten
förre ägaren. Vidare skall ägare av registrerat fordon inom tre veckor
till länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat, skriftligen göra
anmälan angående a) jämlikt viss särskild föreskrift i förordningen verkställd
registreringsbesiktning av fordonet; b) ny trafikförsäkring, som tagits
å motorfordon eller med gummihjul försedd traktor; samt c) sådan
ändring i fråga om fordonets hemort eller ägarens namn, hemvist eller
postadress, som icke föranleder ansökan eller anmälan av annan grund
(18 §). Därest ägare av registrerat motorfordon eller registrerad traktor
har för avsikt att under viss tid eller tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat släpfordon icke vidare låta fordonet dragas av
bil, må anmälan om förhållandet göras hos länsstyrelsen för fordonets
överförande från bilregistret till bilreservregistret. Har registrerat fordon
förstörts eller har med sådant fordon eljest vidtagits åtgärd, på grund varav
kan antagas, att fordonet icke vidare kommer att hrukas här i riket såsom
registreringspliktigt fordon, skall ägaren inom tre veckor från det han fått
vetskap om dylikt förhållande göra anmälan därom hos länsstyrelsen för
fordonets avförande ur bilregistret (19 §).

Bestämmelser angående registreringsavgifter återfinnes i Kungl. Maj.ts

Andra lagutskottets utlåtande nr Bil nr 11)58

:i

vägtrafikkungörelse den 7 december 1951. Enligt 39 § i denna kungörelse
skall avgift för registrering i bilregister utgå i nedannämnda fall och med följande
belopp:

Ansökans eller anmälans innehåll

Avgift i kronor för

Bil

Motor-

cykel

Traktor med
gummihjul

Släp-

fordon

1. Ansökan om registrering..........................

15

5

2

5

2. Anmälan om övergång av äganderätt till fordon:

a. av nye ägaren ................................

5

3

2

3

b. av förre ägaren................................

fritt

fritt

fritt

fritt

3. Anmälan om ny trafikförsäkring ..................

fritt

fritt

fritt

fritt

4. Anmälan om ändring beträffande fordons hemort, äga-rens namn, yrke, hemvist och postadress, så ock anmä-

lan, som avses i 19 § 2 mom. vägtrafikförordningen. .. .

fritt

fritt

fritt

fritt

5. Annan anmälan, som göres av annan än länsstyrelse,

polisman eller besiktningsman ....................

5

3

2

3

Historik

Avgift för registrering av bil och motorcykel utgick redan enligt Kungl.
Maj.ts kungörelse om automobilregisters förande in. m. den 12 november
1915 med samma belopp som nu gäller. Avgifterna för registrering av släpfordon
fastställdes första gången och då till nu gällande belopp genom
Kungl. Maj.ts kungörelse den 19 februari 1937 angående automobilregisters
förande m. m. och avgifterna för traktor med gummihjul i nu gällande vägtrafikkungörelse.

7.942 års bilregisterutredning anförde, att det läte sig tänkas att inarbeta
registreringsavgifterna i fordonsskatten. Den höjning av gällande skattesatser,
som en sådan sammanslagning skulle föranleda, ansågs dock i dåvarande
läge om möjligt böra undvikas.

7945 års bilbesiktningsutredning framlade ett förslag enligt vilket i fordonsskatten
skulle inarbetas ej blott då utgående bcsiktningsavgifter utan
även registreringsavgifterna.

I proposition nr 183 till 1947 års riksdag anslöt sig föredragande
departementschefen till bilbesiktningsutredningens förslag, att besiktningsavgifterna
skulle uttagas i form av förhöjd fordonsskatt, men uttalade i fråga
om registreringsavgifterna, att dessa borde bibehållas.

7944 års trafikförfatlningssakkunniga utgick (SOU 1948:34) vid utarbetande
av sitt förslag rörande fordonsregistrcringen från att registreringsavgifterna
skulle bestå. De sakkunniga uttalade dock, att det framstode såsom
önskvärt, att i samband med en framtida reglering av fordonsskattens storlek
en undersökning verkställdes rörande de möjligheter, som då kunde
föreligga att i fordonsskatten inarbeta nämnda avgifter.

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonslrafiken för -

Andni lagutskottet utlåtande nr B 11 är 1UÖS

ordade i sitl betänkande (SOU 1953:34) att registreringsavgifterna skulle
bibehållas. Utredningen anförde bl. a. följande.

Icke alla de kostnader, som motorfordonstrafiken förorsakar det allmänna,
böra enligt utredningens uppfattning uttagas i automobilskatternas
torm. Utredningen ansluter sig härvidlag i huvudsak till den uppfattning,
som kommit till uttryck i den uppdelning i nämnda hänseende som för närvarande
gällei. Sålunda böra, liksom hittills varit tallet, vissa administrationskostnader
för vägväsendet och vägtrafiken vid bilinspektionen, länsstyrelserna
och det centrala bilregistret täckas genom förrättnings-, registrerings-
och stämpelavgifter; och vidare bör det allmännas kostnader för
av individuella motorfordon förorsakade skador ersättas genom den obligatoriska
trafikförsäkringen. Då utredningen icke inräknar dylika kostnader
bland dem, som skola bestridas med automobilskattemedel, förutsätter
utredningen att en av penningvärdesförändringen betingad översyn av de
ifrågavarande kostnadernas täckning kommer att äga rum i syfte att full
jämvikt åvägabringas mellan utgifter och inkomster. Förrättningsavgifterna
vid bilinspektionen synas i samband med denna översyn böra för
framtiden tillföras automobilskattemedlen.

Statens organisationsnämnd föreslog i eu den 11 juni 1954 avlämnad utledning
med förslag till organisation av motorfordonsregistreringen (stencilerad)
ett inarbetande av registreringsavgifterna i fordonsbeskattningcn.
Nämnden anförde bl. a.:

Avgifterna för registrering av fordon och vissa ändringar i fråga om
redan registrerade fordon torde ursprungligen ha tillkommit för att täcka
länsstyrelsernas kostnader för bestyret med fordonsregistreringen. Numera
torde, enligt vad som framgår av 1951 års utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken, de ifrågavarande avgifterna anses böra täcka
länsstyrelsernas kostnader även för övrigt arbete i samband med väg- och
vägtrafikväsendet.

Att de medel som ansågos erforderliga för att täcka kostnaderna för länsstyrelsernas
verksamhet med avseende på motorfordonsregistreringen,
konnno att uttagas i form av registrerings- och stämpelavgifter torde ha
sammanhängt därmed, att vid den tidpunkten inga andra kostnader belastade
motorfordonstrafiken. Någon automobilskatt uttogs således icke. Den
bekvämaste formen för att uppbära erforderliga belopp var därför utan
tvivel en avgift vid registreringstillfället. Sedan dess har emellertid utvecklingen
medfört, att andra kostnader, som ansetts böra gäldas av motorfordonstrafiken,
uppkommit. Dessa kostnader ha varit av sådan storleksordning,
att de icke lämpligen kunnat uttagas i samband med registreringen,
utan de ha i form av årlig skatt måst fördelas över fordonets hela livslängd.
För länsstyrelsernas del har utvecklingen inneburit, att den egentliga
motorfordonsregistreringen kommit att ianspråktaga endast en mindre
del av länsstyrelsernas kostnader i samband med väg- och vägtrafikväsendet.
Sålunda hänföra sig av personalkostnaderna knappt 50 % till
länsstyrelsernas befattning med den yrkesmässiga trafiken och vägväsendet
och drygt 50 % till länsstyrelsernas fordonsregister. Av dessa senare kostnader
avse ungefär 40 % aktualiseringen av själva fordonsregistret. Övriga

Andra lagutskottets utlåtande nr Bil år 1953

i)

kostnader orsakas av länsstyrelsernas kontroll över att registrerings- och
försäkringsplikten fullgöres, av serviceverksamheten gentemot allmänhet
och myndigheter, vilken numera är av betydande omfattning, av skattedebitering
och infordrande av felande avgifter in. in. Det är således endast en
mindre del av länsstyrelsens arbetsuppgifter i förevarande sammanhang,
som avse den rena fordonsregistreringen. Övriga arbetsuppgifter sammanfalla
till sitt ändamål med andra myndigheters arbete på vägväsendets och
vägtrafikens område. Någon anledning att i särskild ordning finansiera den
på länsstyrelserna ankommande delen av denna verksamhet torde i betraktande
av det ovan anförda icke längre föreligga. Lägges till det sagda
den synpunkten, att det nuvarande systemet med uppdelning av de avgifter,
som avses skola täcka kostnaderna för väg- och vägtrafikväsendet, på
tre skilda uppbördsformer förorsakar den enskilde ökade kostnader och
större besvär samt det allmänna icke obetydliga merkostnader i jämförelse
med uttagandet av endast en avgift, skatt, synas alla skäl tala för att även
kostnaderna för länsstyrelsernas befattning med väg- och vägtrafikväsendet
skola bestridas med bilskattemedel. I bilskatten bör således inarbetas
ett belopp, som täcker kostnaderna för länsstyrelsernas åligganden i samband
med väg- och vägtrafikväsendet eller som genomsnittligt svarar mot
de nuvarande intäkterna per fordonsenhet. Den ifrågakommande höjningen
av bilskatten synes böra ske med ett för alla fordonsslag likformigt belopp.
I vad gäller med fordonsregistreringen förknippade göromål och den
på bilx-egistret baserade verksamheten förorsaka nämligen de olika fordonsslagen
huvudsakligen lika stora kostnader. I stort sett samma synpunkter
gälla vägväsendet.

Någon exakt beräkning av den erforderliga höjningen torde icke kunna
ske. Med utgångspunkt från nu inflytande registrerings- och stämpelavgifter
skulle emellertid höjningen kunna fixeras till omkring 6 kronor för att
det allmänna icke skall vidkännas någon minskning av nuvarande inkomster.
Beloppet torde tämligen väl svara mot samtliga på länsstyrelserna
vilande kostnader för väg- och vägtrafikväsendet. Det synes angeläget att
genomföra nu föreslagna åtgärder utan att avvakta en fortsatt utredning
om beskattningen av motorfordonstrafiken särskilt som det i detta fall
icke är fråga om en ändring av skattens storlek utan endast om att för
vissa avgifter utbyta en uppbördsform mot en annan.

Frågan om motorfordonstrafikens beskattning har upptagits till behandling
av 1953 års trafikutredning, som har till uppgift att verkställa en översyn
av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Utredningsarbetet har
ännu icke slutförts.

Utskottet

1 föreliggande motioner yrkas, att riksdagen i skrivelse til! Kungl. Maj:l
skall uttala sig för en höjning av avgifterna för registrering i bilregistret till
det dubbla mot vad nu gäller. Såsom skäl för eu sådan höjning un föres att
de nuvarande avgiftsbeloppen — som beträffande bilar och motorcyklar gällt

6

Andra lagutskottets utlåtande nr Bil år 1958

i över fyrtio år — inte undergått någon förhöjning trots den försämring i
penningvärdet, som inträffat.

Utskottet fattar motionärernas motivering för yrkandet så, att motionärerna
anser, att de nuvarande avgiftsbeloppen är otillräckliga för att täcka
de statsverkets kostnader, som avsikten är att avgifterna skall finansiera.
Med utgångspunkt härifrån konstaterar utskottet, att i motionen icke förebragts
några som helst bevis för att de nu utgående avgifterna icke skulle
bereda sådan täckning. När det gäller att bedöma detta spörsmål är det icke
tillräckligt att — såsom motionärerna gjort i motionen — utgå endast från
penningvärdets fall. Vid bedömningen måste beaktas även exempelvis faktorer
sådana som att den kraftiga tillväxten av fordonsbeståndet under senare
tid fört med sig att de åtgärder, varom det här kan vara fråga, förekommer
i ett helt annat antal än tidigare. Uppenbarligen har härigenom beretts
möjligheter till en rationalisering av myndigheternas arbete, som kunnat
leda till en minskning av kostnaderna per åtgärd. Modernisering av arbetsmetoderna
har också kunnat verka i samma riktning. Givetvis saknar utskottet
möjlighet att på föreliggande material avgöra i vad mån nu utgående
avgifter med utgångspunkt från de överväganden, som kan och bör läggas
till grund för bedömandet, är tillräckliga. Utskottet förutsätter emellertid att
Kungi. Maj :t följer utvecklingen härutinnan och vidtager de dispositioner,
som kan anses motiverade.

I detta sammanhang finner utskottet anledning påpeka, att vid olika tillfällen
aktualiserats frågan om att inarbeta registreringsavgifterna i fordonsskatten.
Ett sådant inarbetande har bl. a. angetts skola medföra betydande
fördelar ur administrativ synpunkt. Senast har — såsom framgår av redogörelse
ovan i utlåtandet — förslag därom framlagts av statens organisationsnämnd
i ett av nämnden år 1954 avgivet betänkande, vartill slutlig ställning
ännu icke tagits. Det må vidare framhållas att frågan om en översyn av
fordonsbeskattningen upptagits av 1953 års trafikutredning, varvid jämväl
detta spörsmål torde komma att aktualiseras.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: B 39 och II: B 47, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 juli 1958

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Andra lagutskottets utlåtande nr B 11 år 1958

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,
herr Mannerskantz, fru Hainrin-Thorell, herrar Magnusson, Edström och
Eric Carlsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, herrar Lothigius, Sundelin, Carlsson i
Göteborg* och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Mannerskantz och Lothigius, som ansett att utskottets yttrande
och hemställan borde haft följande lydelse:

Den erforderliga registreringsverksamheten vid länsstyrelserna som syftar
till att ständigt hålla bilregistret å jour synes, såsom motionärerna anfört,
böra täckas av avgifter. Såsom statens organisationsnämnd anfört skulle
det otvivelaktigt innebära en administrativ förenkling om dessa avgifter
inarbetades i fordonsskatten. För fyra år sedan beräknades den erforderliga
höjningen av denna vara 6 kronor per år om samma intäkter skulle inflyta
som med nu utgående avgifter.

Då ett inarbetande i fordonsskatten icke nu synes kunna ske i avvaktan
på 1953 års trafikutrednings förslag rörande fordonsbeskattningen, som
sannolikt torde dröja ytterligare i flera år, bör enligt utskottets mening de
av motionärerna påtalade avgifterna provisioriskt bringas upp till en nivå,
som ger full kostnadstäckning för de utförda tjänsterna. Förutom att det
nu är mer än fyra år sedan organisationsnämnden avgav sitt förslag synes
den icke medräknat sådana kostnader som för pensioner, lokaler, vissa expenser
o. dyl. Å andra sidan synes motionärerna, som icke haft tillgång till
organisationsnämndens utredning, med sitt förslag om fördubbling av avgifterna
uppnå mer än full kostnadstäckning. Då fordonsägarna icke bör
onödigtvis belastas med utgifter torde en höjning med 60 procent vara tillräcklig,
varigenom en inkomstökning på ca 4 milj. tillföres statsverket. Vid
fastställande av de nya avgiftsbeloppen bör avrundning ske till hela krontal.

Utskottet förordar att ifrågavarande avgifter provisoriskt höjes i avvaktan
på deras inarbetande i fordonsbeskattningen.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: B 39
och II: B 47, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala, att avgifterna
för registrering i bilregistret måtte höjas med 60
procent.